| 1. |
- Norling, Ingemar
(author)
-
BARN OCH UNGDOMARS FISKE : Utredningsrapport om barn och ungdomars sportfiske i Sverige 1994.
- 1995
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- En studie har gjorts av barn och ungdomars (9-17 år) fiske. 1349 personer från klasser 3, 6 och 9 från 23 kommuner har deltagit.Kunskaper om barn och ungdomars fiske är bristfälliga. 1 arbetet med utredningen Fritidsfiske 90 ansåg man inom Fiskeriverket det nödvändigt att få kompletterande kunskap.Frågorna utformades så att jämförelser kunde göras med vuxengruppen. Två frågor från vuxenstudien; "Hur nöjd man är med fisket" och "Hur fisket påverkas av miljöförändringar", gavs endast till de äldre ungdomarna, 13-17-åringarna.En stor del av deltagarna är intresserade av olika former av friluftsliv som båtsport, sällskapsdjur, häst, friluftsliv i allmänhet, skytte/jakt. Störsti ntresse gäller för sällskapsdjur, men hela 50% (26% mycket och 24% lite) är intresserade avskytte och jakt.79% är intresserade av fiske, varav 31% mycket. 16-28% fiskar ofta.Antalet intresserade sjunker med åldern. Från cirka 80% för barnen/ungdomarna till cirka 50% för de vuxna.Dubbelt så många fiskar i de norra landsdelarna. Flugfiske är tre gånger så vanligt (28 mot 10%) i de norra som i de södra landsdelarna.Vanligaste fiskemetoder är spinn och haspel (73%) och mete (66%). 33% isfiskar, 18% fiskar fluga, 17% pilkar (i havet) och 21% fiskarnät, ryssja och liknande.Barnen börjar, och lär sig, fiska framför allt vid sommarstuga (40%), nära hemmet (30%) eller hos släkting på semester (26%). Få startar i skolan (2%) eller i fiskeklubb (2%).Fisket bedrivs framför allt i insjö (60%), men många fiskar i rinnande vatten (43%). 38% fiskar i hav och vid kust. 22% fiskar i dammar och sjöar med inplanterad fisk.Man fångar framför allt gädda, abborre och gös (totalt 78%), men laxfisk är också vanligt (42%). 25% fångar vitfisk och 23% saltvattenfisk.Resurserna är rätt goda. 69% kan fiska nära hemmet. 71% har direkt eller indirekt tillgång till sommarstuga där de kan fiska. 81% kan få tillgång till båt och 8% är med i fiskeklubb.För barnen och ungdomarna gäller att många är intresserade av att lära sig fiska (29%). 34% är intresserad av att lär sig om fiskevård. 40% är intresserade av att lära sig om viltvård och 27% vill lära sig om skytte och jakt.De äldre i ungdomsgruppen, 13-17-åringarna, som fiskar, är till 83% nöjda med sitt fiske. Detta är samma siffra som för vuxengruppen.15% är mycket nöjda med sitt fiske. Liksom vuxengruppen är de påtagligt negativa till miljöförändringarnas och fiskevårdens inverkan på fisket. 34% upplever en försämring och 2% en förbättring. Vuxna är än mer negativa (59%).Könsskillnaderna är stora. En hel del flickor är intresserade, men i regel bara måttligt. 25-40% av pojkarna fiskar ofta men endast 3-8% av flickorna. Flickorna är också mindre nöjda med fisket. Möjliga orsaker och konsekvenser av detta diskuteras i rapporten.En viktig fråga är när barnen utvecklar intresse och inre motivation för fiske. Våra resultat visar att redan 9-åringar i stor utsträckning utvecklat ett intresse. Sommarstuga och hemmavatten har här stor betydelse.Utländsk forskning visar tydligt att intresse för natur och friluftsliv utvecklas mycket tidigt -oftast före 4-årsåldern. Att intresset senare yttrar sig i fiske, hästsport, jakt eller svampplockning kan bero på mycket.Etablerade sportfiskare och jägare har i de flesta fall varit med i samband med fiske eller jakt som barn.En annan fråga är vad som gör att man blir sportfiskare med ett livslångt intresse. Den vanliga uppfattningen är att man blir fiskare eller jägare framför allt om man har bra materiella resurser; bil, båt, nära till vatten, pengar och tid och liknande. Modern forskning ifrågasätter detta och menar att vissa minimiresurser är en förutsättning, men verkligt avgörande är inlärning-utveckling av intresset och inre motivation.En studie av svenska jägare bekräftar att jaktintresset betyder mera för utövandet än de materiella resurserna.Vi har därför gjort så kallade regressionsanalyser både av barn-ungdomsmaterialet och vuxenmaterialet från Fritidsfiske 90.Dessa analyser ger samma resultat: materiella resurser förklarar bara lite av hur mycket man fiskar. Intresse-motivation förklarar mer.Detta bör innebära - om vi vill ha fler sportfiskare - att man måste satsa mer på barns fritidsutbildning.
|
|
| 2. |
- Bankel, Robin, 1983, et al.
(author)
-
Ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet i havsmiljön : En studie inom Pilot Stockholms skärgård inom ramen för pilotprojekt Ekosystembaserad havsförvaltning.
- 2023
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Denna rapport redovisar Göteborgs universitets uppdrag att undersöka förutsättningarna för att utveckla affärsmodeller som är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbara i pilotområdet Stockholms skärgård. I detta ingår att beskriva och diskutera möjligheterna att skapa ekonomiska incitament och sociala villkor som stödjer ett ekosystembaserat sätt att förvalta de marina resurserna i Stockholms skärgård och bidrar till en bättre havsmiljö. Rapporten har identifierat ett antal betydelsefulla verksamheter som genererar ekonomiska flöden i Stockholms skärgård och/eller påverkar dessa flöden genom sin påverkan på ekosystemtjänster i skärgården. Dessa verksamheter har delats in i fem övergripande kategorier och utgörs av Fiske, Övrig primärproduktion, Turism, Transport samt Fysisk infrastruktur. I vår analys av hållbara affärsmodeller inom dessa verksamhetskategorier kan vi urskilja fem viktiga företagsekonomiska faktorer för ett regionalt medförvaltarskap av marina ekosystemtjänster i området, nämligen tillgång till lokala och regionala råvaror, tillgång till lokal och regional förädlingskapacitet, priser som speglar faktiska kostnader för upprätthållandet av marina ekosystemtjänster, rådighet över regionala ekosystemtjänster samt relationen mellan fastboende och besöksnäringen i form av det rörliga friluftslivet och fritidsboende. Gemensamt för de hållbara affärsmodeller som har identifierats inom pilotområdet är att de erbjuder ett kvalitativt värde till kund, det vill säga ett värde som inte främst baseras på pris eller mängd utan på produkternas koppling till naturen och miljön, ofta i kombination med unika fysiska platser. Rapporten framhåller också att dessa och många andra skärgårdsverksamheter, genom sitt ideella eller informella arbete, bidrar till ett mervärde för intressenter som inte deltar i faktiska marknadsutbyten. Detta innebär att många skärgårdsverksamheter och fastboende upprätthåller natur-och kulturvärden i skärgården som gör den till en attraktiv besöksdestination, exempelvis för det rörliga friluftslivet, utan att kompenseras ekonomiskt för detta. Medan skärgårdslivet innebär flera utmaningar som påminner om andra glesbygder finns en stor resurspotential för ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. I rapporten framhålls att lokal och regional rådighet över dessa resurser är avgörande för att denna potential ska realiseras inom ramen för en ekosystembaserad förvaltning.
|
|
| 3. |
- Moksnes, Per-Olav, 1965, et al.
(author)
-
Förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige : Ekologisk, juridisk och ekonomisk bakgrund
- 2016
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Ålgräsängar utgör viktiga och artrika habitat på grunda mjukbottnar som förser naturen och människan med flera viktiga ekosystemfunktioner och tjänster. Ålgräs är en biotop som identifierats som skyddsvärd i flera EU-direktiv och internationella konventioner. I Bohuslän har den areella utbredningen av ålgräs minskat med över 60 % sedan 1980-talet till följd av bl.a. övergödning och överfiske, vilket motsvarar en förlust på cirka 12 500 ha ålgräs. Även om åtgärder satts in för att minska övergödning och överfiske och vattenkvaliteten har förbättrats, har ingen generell återhämtning av ålgräs kunnat ses. Tvärtom fortsätter de återstående ålgräsängarna att minska, bl.a. till följd av den fortsatta exploateringen av grunda kustområden. Syftet med denna rapport är att bidra till utvecklingen av en bättre förvaltning av ålgräsekosystem i Sverige, framför allt vad gäller restaurering, men också när det gäller prövning och tillsyn av verksamheter som kan påverka ålgräsekosystem och andra kustnära habitat. Rapporten ger en tvärvetenskaplig bakgrund till förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige där både ekologiska, juridiska och ekonomiska aspekter behandlas. Målet har varit att samla all aktuell information som är relevant vid förvaltning och restaurering av ålgräs, samt analysera dagens förvaltning, identifiera eventuella brister och ge rekommendationer hur den kan förbättras. Här beskrivs bl.a. möjligheter och begränsningar med ekologisk restaurering och ekologisk kompensation av ålgräsekosystem. Rapporten utgör också ett viktigt underlag för handboken om restaurering av ålgräs i Sverige (Moksnes m.fl. 2016).Även om det idag finns fungerande metoder för ålgräsrestaurering i Sverige är det viktigt att klargöra att restaurering av ålgräs är tidskrävande, dyrt och förenat med stora osäkerheter. När en ålgräsäng försvinner kan miljön försämras så mycket att ålgräs inte längre kan växa i området. Det är därför av största vikt att i första hand skydda återstående ålgräsängar, att restaurera ängar när så är möjligt och endast som en sista åtgärd tillåta kompensationsrestaurering av ålgräs. En bioekonomisk analys av tre ekosystemtjänster som ålgräset ger människan visar att ålgräsängar fyller en viktig funktion när det gäller produktion av kommersiella fiskarter samt upptag och långtidsförvaring av kol och kväve. Det ekonomiska värdet av dessa ekosystemtjänster skattas upp till cirka 0,5 miljoner kr per hektar, utan att värdet på många andra viktiga ekosystemfunktioner inkluderats (t.ex. minskad resuspension av sediment och stranderosion, ökad biologisk mångfald, m.m.). Skattade historiska förluster av ålgräs i Bohuslän beräknas bl.a. ha medfört att produktionen av torsk minskat med cirka 8000 ton sedan 1990, vilket motsvarar den totala svenska landningen av torsk 2013. Förlusten av ålgräs beräknas också ha medfört att cirka 6000 ton av lagrat kväve har frisatts i kustekosystemen, vilket motsvarar en belastning som är tre gånger högre än den årliga tillförseln till Skagerrak via vattendrag. En grov skattning av det totala ekonomiska värdet av dessa förlorade ekosystemtjänster sedan 1990, inklusive kolupptag varierar mellan 4 och 21 miljarder kr. Det finns idag ingen svensk lagstiftning som specifikt skyddar ålgräs. Däremot finns en stor mängd lagar och regler som bl.a. avser att motverka försämring, återställa skadad miljö, och reglera vilken påverkan som är tillåten i olika områden. Det faktum att exploatering och annan skada på ålgräs tillåts att ske också i områden Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:8 12 där stora förluster av livsmiljön har skett, liksom i skyddade områden, visar dock att dagens rättsliga skydd är otillräckligt. Situationen strider mot kraven i vattendirektivet och havsmiljödirektivet om att uppnå och bibehålla god ekologisk status, och medför svårigheter för Sverige att leva upp till internationella åtaganden. Förvaltningen av ålgräsekosystem försvåras av att Sverige saknar nationell miljöövervakning av ålgräs och att ålgräs mycket sällan inkluderats vid bedömning av ekologisk status enligt vattenförvaltningsförordningen. Detta medför bl.a. att den dokumenterade förlusten av ålgräs i Västerhavet inte påverkat statusklassningen av svenska kustvatten, vilket minskat möjligheterna att stoppa exploatering av kvarvarande ålgräsängar. Det är därför viktigt att revidera svenska bedömningsgrunder och indikatorer för vegetation så att ålgräsets utbredning inkluderas i nationell miljöövervakning och kan bidra till statusklassningen. En sådan förändring kopplat till ett tydligt förbud mot ytterligare försämring av vattenstatusen skulle medföra ett betydligt bättre skydd för hotade livsmiljöer som ålgräsängar. Det skulle också tydliggöra behovet av ekologisk restaurering av ålgräs i påverkade områden. Ekologisk kompensation har använts mycket lite i den marina miljön i Sverige och ingen kompensationsrestaurering av ålgräs har ännu utförts. Kompensationsrestaurering av ålgräs kan vara ett verktyg för att tillämpa principen att förorenaren betalar och bidra till att motverka en stegvis nettoförlust av habitatet till följd av exploateringar. Till skillnad från en fiskeavgift som i första hand ersätter skador på fisket ersätter en kompensationsrestaurering förluster av samtliga ekosystemtjänster. Kompensation är dock inte oproblematisk, och det är centralt att den inte påverkar prövningen av tillåtligheten av en verksamhet, utan endast används som en sista åtgärd efter att så långtgående krav som möjligt har ställts på att undvika eller minska skadan. Detta är speciellt viktigt i södra Bohuslän där studier visar att restaurering inte längre är möjlig i alla områden. Dessutom utgörs de flesta områden där restaurering skulle kunna utföras av bottnar där ålgräs växte på 1980-talet varför kompensationen i dessa områden bara skulle leda till en minskad nettoförlust av den historiska utbredningen.I svensk lagstiftning finns flera alternativa regler att lägga till grund för krav på kompensation i fall då ålgräs kan komma att påverkas negativt. Miljöbalkens 16 kap. 9 § utgör det bästa stödet för att kräva full ekologisk kompensation eftersom alla ekosystemtjänster där kan användas som argument för kompensation. Idag utgör bristen på praxis en utmaning för att ställa långtgående krav på kompensation, men det är på väg att förändras i och med att kompensationskrav nu prövas allt oftare i domstol. Att utpeka ålgräsängar som biotopskyddsområden skulle stärka möjligheten att kräva kompensation, men framförallt ställa större krav på att undvika och minimera förlusterna.Erfarenheter från USA, där kompensationsrestaurering av ålgräs används som förvaltningsredskap sedan 1970-talet, visar på betydelsen av att utforma standardiserade regler för vilka metoder som ska användas, hur omfattningen på kompensation ska skattas, hur uppföljningen ska ske, hur resultatet ska bedömas samt vad som ska ske om restaureringen inte lyckas. En nationell vägledning för kompensationsrestaurering skulle underlätta användningen and möjligheterna att lyckas med denna typ åtgärd i Sverige. I denna rapport presenteras en detaljerad beskriving av hur en sådan vägledning skulle kunna utformas.
|
|
| 4. |
- Moksnes, Per-Olav, 1965, et al.
(author)
-
Handbok för restaurering av ålgräs i Sverige : Vägledning
- 2016
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I Bohuslän har mer än 60 % av allt ålgräs försvunnit sedan 1980-talet till följd av övergödning och överfiske. Även om åtgärder har förbättrat vattenkvaliteten i Västerhavet under senare år har ingen återhämtning av ålgräs skett. Istället fortsätter förlusten, bl.a. till följd av exploatering av grunda kustområden. Restaurering av ålgräs skulle kunna utgöra en åtgärd för att återskapa historiska habitat eller som kompensationsåtgärd när ålgräs förstörs vid exploatering.Denna handbok ger en detaljerad teknisk handledning för restaurering av ålgräs i skandinaviska vatten och tar upp alla viktiga steg i restaureringsprocessen, från utvärdering och val av lokaler, samråd och tillstånd, skörd och plantering, till övervakning och utvärdering av resultaten. Rekommenderade metoder är baserade på omfattande studier i Bohuslän 2010–2015, och är sannolikt tillämpbara för kustområden i hela Skagerrak och Kattegatt, inklusive Öresund. Delar av de metoder som beskrivs är troligen också användbara i södra Östersjön, men kompletterande studier behöver utföras innan metoderna kan rekommenderas också för detta område.Även om väl fungerande metoder för ålgräsrestaurering nu finns tillgängliga för svenska förhållande är restaurering av ålgräs tidskrävande, dyrt och förenat med osäkerheter. När en ålgräsäng försvinner kan miljön förändras så mycket att den inte längre tillåter ålgräs att växa i området. Det är därför inte alltid möjligt att restaurera en förlorad äng. Följaktligen är det av största vikt att förvaltningen i första hand fokuserar på att skydda återstående ålgräsängar, och endast som en sista åtgärd tillåter kompensationsrestaurering som en lösning vid exploatering.Innan en storskalig restaurering påbörjas är det centralt att utvärdera om rådande miljöförhållanden tillåter ålgräs att växa i tilltänkta lokaler. I Bohuslän utgör grumligt vatten och dåliga ljusförhållanden, drivande fleråriga algmattor på botten, fintrådiga algmattor på ytan och störningar från strandkrabbor de vanligaste orsakerna till att planteringar misslyckas. För att utvärdera miljöförhållandena rekommenderas att övervakning och testplanteringar görs i potentiella lokaler under minst 12 månader innan en eventuell storskalig restaurering påbörjas. Generellt rekommenderas endast lokaler där ljustillgången vid planteringsdjupet är minst 25 % av ljuset vid ytan, och där testplanteringar visar positiv skottillväxt efter ett år. Innan restaureringsarbetet påbörjas måste också berörda myndigheter kontaktas för att få information om eventuella samråd, anmälningar, tillstånd och dispenser som kan behövas. För de metoder som rekommenderas i handboken behöver dock i normalfallet endast en anmälan om samråd göras hos länsstyrelsen vid ålgräsrestaurering. För ålgräsrestaurering i svenska vatten rekommenderas att singelskottmetoden används där vuxna skott transplanteras för hand ett och ett utan sediment från donatorängen med hjälp av dykare. För att öka vinteröverlevnaden rekommenderas generellt att planteringen görs på 1,5–2,5 m djup, i början av juni där skotten planteras med 25–50 cm mellanrum (4–16 skott per kvadratmeter). Det rekommenderas också att den planterade ytan är minst 1000 m2 totalt för att öka chanserna för positiva självgenererade effekter från den planterade ängen. De rekommenderade metoderna ger inga mätbara negativa effekter på donatorängarna. De är också relativt snabba där ett dyklag på fyra personer beräknas kunna skörda och plantera en hektar ålgräs (40 000 skott) på 10 arbetsdagar. Vid optimala förhållanden kan skottätheten öka nästan 10 gånger över sommaren. Den arbetsamma metoden begränsar dock omfattningen av restaureringarna till relativt små projekt (<10 hektar per år), vilket är en mycket liten andel i jämförelse med de 1000-tals hektar ålgräs som förlorats i Bohuslän sedan 1980-talet. Ålgräsrestaurering kan därför inte som ensam åtgärd förväntas återskapa den historiska utbredningen av ålgräs. Däremot kan restaurering på strategiskt valda platser, i kombination med storskaliga åtgärder som förbättrar miljön och tillväxtförhållandena för ålgräs i kustområdet, utgöra ett viktigt komplement som möjliggör och påskyndar en naturlig återhämtning av livsmiljön.Övervakning av en restaurerad ålgräsäng är nödvändig för att kunna utvärdera om målet med restaureringen uppnåtts. Den bör därför vara en självklar del i budgeten för varje projekt, och ställas som krav vid kompensationsrestaurering. I denna handbok rekommenderas att restaureringen utvärderas och bedöms genom att jämföra i första hand skottäthet, biomassa och areell utbredningen av den restaurerade ängen med samma variabler i referensängar under 10 år.Den totala kostnaden för att restaurera en hektar ålgräs med de rekommenderade metoderna skattas till mellan 1,2 och 2,5 miljoner kr (inklusive val av lokal och utvärdering). Dessa värden inkluderar kostnaden för att utvärdera potentiella restaureringslokaler under ett år (ca 0,39 miljoner kr) samt att övervaka restaureringen i 10 år (ca 0,39 miljoner kr), vilka inte påverkas av storlek på restaureringen. Kostnaden för skörd och plantering av ålgräs är däremot direkt proportionell mot skottäthet och areal hos planteringen och beräknas variera mellan 0,44 och 1,73 miljoner kr per hektar. Om skotten behöver förankras kan planteringskostnaden fördubblas. Det är därför viktigt att identifiera optimala planteringsmetoder vid utvärdering av restaureringslokaler. Metoder för restaurering med ålgräsfrön i Västerhavet är också framtagna, men kan idag inte rekommenderas på grund av mycket höga och varierande förluster av frön. I jämförelse med skottmetoder är frömetoder mer osäkra, tar två år längre tid för att återfå en äng och beräknas kosta två till tre gånger mer med tillgängliga metoder.
|
|
| 5. |
- Nolbrant, Peter
(author)
-
Co-governance and co-creative working methods for improved waters : Results and learnings from the Water Co-Governance project in Sweden
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Water Co-Governance (WaterCoG) is an Interreg EU project in which the UK, Germany, the Netherlands, Denmark and Sweden participated from 2016 to 2020. Each participating country has implemented pilot projects to investigate how to best increase local participation and collaboration to improve aquatic environments. This report is about the project work carried out within Sweden. The pilot projects in Sweden have been carried out by three water councils, who have independently defined problems while developing visions and work areas. The councils have approached this work differently and looked at different questions/issues. As a result, the projects cover a wide range of areas and work practices. The project has included a number of different people, organisations, meetings, networks and sub-projects. This has revealed a number of recurring patterns, which are highlighted in the report:There is a tremendous degree of involvement in the pilot groups and a clear desire to work cooperatively to increase knowledge and identify solutions. The level of involvement around a particular place, where people live or own land, is particularly evident. There is often a desire to include more people in the groups and create a climate where everyone can have their say. Groups that contain this kind of diversity offer a broader knowledge base and a variety of perspectives. The level of confidence within the groups gradually increases when participants learn from each other and see the results of what they can create together.Issues relating to water are often expanded to include the environment and biodiversity, both in aquatic environments and terrestrial environments. Issues raised also relate to sustainable use through agriculture, forestry and electricity production. Ecosystem services, such as the province’s water level management, water purification and access to recreation and learning, are also relevant. The groups often emphasise the connection to the cultural heritage around water. Another important issue highlighted in the groups is local influence. Collaboration and participation on issues relating to water will therefore be a starting point for sustainable development and democratic development.There is a need for forums that transcend borders between different groups and stakeholders, between authorities and the local community – including landowners, businesses and residents. These forums are needed to facilitate collaboration, to develop a holistic view and to identify new, creative solutions. The water councils are clearly already functioning as forums, but they also have tremendous potential to be developed further.Water councils need access to an increased number of stable platforms with greater continuity. This needs to be carried out, for example, through long-term funding, by creating time for meetings and by increasing the visibility of the water councils so they can secure a more clearly defined role. It is also important adopt work practices or tools that help create a climate characterised by listening, dialogue and openness where individuals can participate on equal terms and where no individual stakeholders or persons take precedence.A lack of time among participants and need for coordinators are issues that are repeatedly highlighted. Someone needs to handle invitations, summarise notes, prepare meetings, submit applications for funding and provide continuity. Compensation may also need to be arranged for individuals who set aside working hours to attend water council meetings.The importance of networking and communication is clear. The forums that the water councils create are a part of, and have an important role in, the cooperative networks of, for example, landowners, businesses, schools, local householder's associations, consultants, associations and authorities. For networks to function effectively, communication is key. When problems arise, it is often due to a lack of communication. Effective communication is clear, easy to understand and based on dialogue instead of one-way communication.The project has yielded many results. Around 650 people have participated in a variety of ways. Significantly more people have been informed about the work in the project. Over 20 sub-projects have been developed within the three water councils. Grant applications and grants awarded for various projects amount to SEK 6.6 million. There is a significant increase in invested funds. For the funding the water authority has allocated to support the water councils, including the grant received through Water Co-Governance, twelve times as much money has flowed in through, for example, approved applications for other grants. To this we can add all the hours allocated on a voluntary basis or within the framework of an individual’s employment for municipal officials or private employees who work with water issues as part of their position.This work has yielded a number of results, including inventories, water sampling, information materials and education/training. A variety of measures have been implemented, such as the opening up of fish migration routes, restoration of biotopes in watercourses, construction of wetlands, structural liming of fields, decontamination of environmentally hazardous waste, controlling stormwater discharge and saving dead wood and trees by watercourses. This strengthens ecosystem services, such as food production, water purification, water retention landscapes, drinking water, biodiversity, pollination and recreation.Measures have often been implemented on the initiative of individual landowners, but increased local collaboration in applying for funding and the implementation of measures has been highlighted as an important aspect. Through the forums created by local water groups and water councils during the project period, networks have formed consisting of landowners, consultants, authorities and water council members, which have contributed to the initiation of measures.The exchange of knowledge that has occurred thanks to the forums and dialogue between people with different interests and backgrounds has added new perspectives while increasing interest and knowledge about water issues and the activities of other participants. The river walks have been an especially positive development, where participants are able to explore the natural environment together. The walks have helped build relationships, both with the natural environments and each other, which provides a source of inspiration and increased knowledge.Municipalities, authorities and the state need to support, facilitate and understand the value of these forums for participation and collaboration. This may include recognising the water councils and the local community as a major resource that is able to engage with issues, such as community planning, at an early stage. It could also mean that the state significantly increases long-term funding and strives to avoid rapid changes in grants and rules. Sudden cuts to funding or short-term increases creates a risk of reduced quality, inefficiency and stress. Administrative hurdles should also be reduced, for example, by establishing long-term grant rules, simplifying grant and procurement rules and reducing micromanagement. There is also a need for increased collaboration within and between authorities by allocating more time for internal collaboration and dialogue, with broader competence. By ensuring better collaboration at all levels, the work is likely to become more efficient, creative and sustainable.The effort is a long-term learning process, which makes it essential that structures are created to allow knowledge to be carried over, rather than starting from scratch in new projects. This will also contribute to the creation of context and meaningfulness, which is a key to the willingness to participate.
|
|
| 6. |
- Nolbrant, Peter
(author)
-
Lokal samverkan och medskapande arbetssätt för bättre vatten : Resultat och tankar från projektet Water Co-Governance i Sverige
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Denna rapport redogör för resultat och erfarenheter från de svenska pilotprojekten i Interregprojektet Water Co-Governance som genomfördes 2016-2020. Vattenråden som deltagit som pilotprojekt har arbetat med frågan hur lokalt deltagande och samverkan för att förbättra vattenmiljöerna kan öka.Water Co-Governance är ett EU Interreg-projekt där England, Tyskland, Holland, Danmark och Sverige medverkat från 2016 till 2020. Varje land har arbetat med pilotprojekt för att undersöka hur lokalt deltagande och samverkan för att förbättra vattenmiljöerna kan öka. Rapporten handlar om det svenska arbetet.Pilotprojekten i Sverige har genomförts av tre vattenråd som själva har definierat problem, utformat visioner och arbetsområden. De har arbetat på olika sätt och med olika frågor. Detta gör att projekten täcker in en stor bredd av områden och arbetssätt. Projektet har innefattat en mängd personer, organisationer, möten, nätverk och delprojekt. Genom detta visar sig återkommande mönster som lyfts fram i rapporten:Det finns ett stort engagemangFrågorna om vatten breddas oftaDet behövs mötesplatser över gränserVattenråden behöver få stabilare plattformar med större kontinuitetDet finns brist på tid hos deltagare och det finns behov av samordnareBetydelsen av nätverk och kommunikation är tydligMånga resultat bland annat i antal deltagande personer (650 st) och beviljande ansökningar för projekt (6,6 miljoner kronor)Flera åtgärder har genomförtsUtbyte av kunskaper ger nya perspektivKommuner, myndigheter och regeringen behöver stödjaArbetet är en långsiktig lärandeprocess.
|
|
| 7. |
- Prutzer, Madeleine, 1966
(author)
-
Lokal samverkan i vattenförvaltningen med vattenråden i fokus : Utvärdering av projektet Water Co-Governance i Sverige
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- EU:s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet) betonar vikten av samarbete, samverkan och delaktighet på alla nivåer under arbetet med att skydda och förbättra vattenkvaliteten i EU. Det framhåller också att det ska finnas tillgång till information och att samråd med allmänheten ska ske. I Water Co-Governance-projektet har Havs- och vattenmyndigheten och Vattenmyndigheten för Västerhavet samarbetat med Mölndalsåns, Himleåns och Ätrans vattenråd för att undersöka hur lokalt engagemang kring vatten kan öka. En av många lärdomar i projektet är att lokal förankring ökar kvaliteten på, och genomförandet av, åtgärder.Vägen till att uppnå god ekologisk status kräver åtgärder i våra vatten. Erfarenheterna från det praktiska arbetet är viktiga när bidragsformer och styrmedel ska tas fram. Denna rapport utvärderar Water Co-Governance-projektets arbete i Sverige med ökat stöd till vattenråden och utvecklande av verktyg för det lokala arbetet, ett arbete som redovisades i en rapport som publicerades i april 2020. Utvärderingen tar upp förutsättningar, hinder och behov för vattenråden, ledarskapets betydelse i samverkansprocesser, samverkansverktygen och kunskapens roll och betydelsen av att skapa förtroende och transparens. Den ger också konkreta rekommendationer för det lokala samverkansarbetet.Havs- och vattenmyndigheten och Vattenmyndigheterna har tillsammans ett stort ansvar för att samordna och genomföra arbetet med att nå våra mål för vattenmiljön. Många satsningar pågår som handlar om arbete i pilotområden och ökat lärande i det lokala arbetet. Water Co-Governance-projektet har i denna kontext bidragit till ytterligare förståelse av betydelsen av lokal förankring i det konkreta åtgärdsarbetet.Vi vill rikta ett stort tack till de som varit delaktiga i projektet, och de lärdomar som nu kommer både oss och andra till del.
|
|
| 8. |
-
Fiskeriforskning : ett organisationsförslag
- 1976
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Utredningen har tagit ställning till organisation och personalbehov för fiskeristyrelsens forsknings- och utvecklingsarbete bl a för att kunna bedöma nödvändigheten av lokalupprustningar och nybyggnationer på de olika arbetsplatserna.Arbetet har präglats av de krav som redan ställts eller kommer att ställas på den svenska fiskeriforskningen genom att svenskt fiske idag befinner sig i en situation som aldrig tidigare förekommit.Fiskezoner, kvoteringar av fångst mellan olika länder och mellan fiskebåtar samt licensiering för fortsatt yrkesfiske innebär begränsningar och fördelningar som tidigare inte blivit nödvändiga att genomföra i sådan omfattning som nu. Samtidigt kommer fisketrycket att öka längs våra kuster. På allmänna vattenområden och på de s k enskilda fiskevattnen kommer konkurrensen om framförallt de värdefulla fiskarterna att ytterligare skärpas. Fisket på fritid kommer att breda ut sig samtidigt som det strandnära och kustbundna yrkesfisket får allt större betydelse inte minst ur regionalekonomiska aspekter.För en god lönsamhet i fisket i enlighet med uppställda politiska mål krävs bl a noggranna förutsägelser om fiskbeståndens utveckling. Beräkningar av tillgängliga fångstmängder måste därför intensifieras och förbättras. Underlagsmaterialet för dessa prognoser kräver resursförstärkningar inom flera av fiskeribiologins och hydrografins arbetsområden.Samtidigt fordras för att kunna genomföra administrativa fiskevårdsregleringar beträffande olika fiskarter (minimimått, fredningstider, bestämmelser om minsta maskstorlek och krokstorlek etc) att de enskilda arternas biologi är väl känd.Direkta fiskevårdsinsatser i form av t ex fiskutsättningar kräver kännedom om rätta arter och stammar av utsättningsfisk, foder, tidpunkter och platser för utsättning, transportteknik, märkningsmetodik etc. För fritidsfisket är fiskutsättningar den kanske allra viktigaste fiskevårdsåtgärden.Resultaten av forsknings- och utvecklingsverksamheten. (FoU) måste kunna bearbetas och redovisas på ett ändamålsenligt sätt. Databearbetning och information är i det sammanhanget viktiga instrument. Fiskeristyrelsens avnämare har rätt att kräva en lättillgänglig information om resultaten av FoU-verksamheten.Utredningen har även behandlat frågan om tekniskt utvecklingsarbete för att underlätta och förbättra särskilt yrkesfiskarnas möjligheter till bättre fångster.
|
|
| 9. |
-
Havsplanering - Nuläge 2014 : Statlig planering i territorialhav och ekonomisk zon
- 2015
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Ökad användning av havet Intresset för att utveckla nyttjandet av havet som en resurs för fler arbetstillfällen, ökad välfärd och livskvalitet ökar. Därmed ökar även anspråken i våra havsområden. Sverige har en lång kuststräcka och förutsättningar skiljer sig åt mellan de tre havsplanområdena Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Den internationella dimensionen är viktig eftersom många länder nyttjar samma havsområden och samma ekosystem.Stora miljöutmaningar i havetSamtidigt står vi inför flera miljöutmaningar i havet och vikten av att nyttjandet sker inom ramen för vad ekosystemen tål framhålls alltmer. Siktet inom EU är att uppnå god miljöstatus i de marina ekosystemen till år 2020 och gemensamma mål är uppsatta. I Sverige ska tillämpningen av miljökvalitetsnormer enligt havsmiljöförordningen leda oss dit. Framtida klimatförändringar ses idag som oundvikliga och kommer att vara en faktor som förändrar förutsättningarna i havsmiljön.Ekosystemtjänster visar betydelsen av biologisk mångfaldI havet finns en stor biologisk mångfald som bidrar till olika typer av ekosystemtjänster, vilka i sin tur bidrar till människors välfärd. Begreppet ekosystemtjänster representerar ett försök att beskriva ekosystemen ur människans perspektiv och tydliggör vårt beroende av naturen. De beskriver ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande. Under arbetet med nulägesbeskrivningen har ekosystemtjänsterna biologisk mångfald, god vattenkvalitet, livsmedel och rekreation framstått som särskilt relevanta i förhållande till samverkande och konkurrerande intressen.Havsplanering — rumsliga avvägningar för hållbart nyttjande Alla intressen som gör anspråk på utrymme i havet har en koppling till havsplanering. I den här rapporten beskrivs kulturmiljö, friluftsliv och turism, yrkesfiske, vattenbruk, sjöfart, försvar, energi, infrastruktur, utvinning och lagring av material, forskning och miljöövervakning, samt naturskydd. Beskrivningarna av de olika intressena visar på en mängd varierande behov. Vissa av dem är av rumslig karaktär. De avser behov av visst område på eller i havsbotten, i vattenpelaren, på ytan eller ovanför ytan. Rumsliga krav kan även avse visst avstånd från kusten eller andra krav på närhet och tillgänglighet, som exempelvis till hamnar. Andra behov som maritima aktiviteter har är av mer kvalitativ karaktär. Behoven gäller förekomsten av en viss ekosystemtjänst, en viss egenskap hos havet, till exempel vatten av en viss kvalitet. Många av de potentiella intressekonflikter som finns i havet rör utrymme: olika intressen och aktiviteter som inte får plats i samma område. Det finns även många intressen som fungerar väl tillsammans och sådana som ger positiva synergieffekter. I framtiden kan det komma fler anspråk på att nyttja utrymme i havet. Hur stora utrymmesanspråk som kommer längre fram är det svårt att göra en uppskattning av i dagsläget.Utvecklad kunskapFör utveckling av rumslig planering av havet behövs mer kunskaps- och planeringsunderlag inom alla intresseområden. Det gäller till exempel kunskap om de marina ekosystemen och hur olika verksamheters utveckling kan påverka förutsättningar för andra intressen.FördjupningsområdenFördjupningsområdena indikerar vilka områden som är i störst behov av planering. De kan behöva prioriteras när det gäller framtagande av underlag och de kan behöva planeras med större detaljeringsgrad än övriga delar av havet.SlutsatserUtifrån beskrivningarna av nuläget och analysen drar Havs- och vattenmyndigheten följande slutsatser. Geografiska slutsatser presenteras i analyskapitlet.Slutsatser om potentiella målkonflikter och målsynergier • Hållbar utveckling är en uttalad målsättning för de flesta intressen. Att tvärsektoriellt tolka vad det innebär för havet, för att säkra ekonomisk och social hållbarhet inom ramarna för den ekologiska hållbarheten, är en grundläggande fråga i havsplaneringen.• Målkonflikter kan finnas mellan nytta på land respektive i havet, till exempel utvinning av naturgrus på land jämfört med utvinning i havet.• Att upprätthålla ekosystemtjänsterna som havet ger är en förutsättning för de flesta maritima aktiviteter och den samhällsnytta de ger. Att ta tillvara ekosystemtjänster utifrån olika intressens behov kan ge potential till ökad samhällsnytta. Samtidigt kan flera maritima aktiviteter ha negativ påverkan på miljömål och ekosystemtjänster. Havsplaneringen har därför en roll att utifrån dess mandat bidra till utveckling av ekosystemtjänster och att avstyra negativ påverkan på dem.Slutsatser om samverkande och konkurrerande intressen • Kortsiktig respektive långsiktig nytta av olika intressen och aktiviteter bör inom havsplaneringen analyseras utifrån de ekosystemtjänster som havet ger. Blå tillväxt förutsätter livskraftiga ekosystem.• I vissa geografiska områden finns särskilda behov av havsplanering för att bidra till avvägningar mellan olika intressens nytta och påverkan.Slutsatser om havsplaneringens mandat och möjligheterHavsplaneringen har stora möjligheter att påverka lokalisering av fasta installationer och områdesskydd.• Många av de rörliga aktiviteterna styrs av internationella överenskommelser, som sjöfartsreglering och EU:s fiskeripolitik. Även om havsplaneringen har begränsat direkt mandat att reglera rörliga aktiviteter finns stora möjligheter att peka på lämpliga förändringar. Havsplanerna som tas fram utifrån en helhetssyn på havet kommer att visa Sveriges ställningstaganden och utgöra underlag vid förhandling.• Många av de miljöproblem som finns i havet orsakas av verksamheter på land, vilket inte kan lösas genom havsplanering. Däremot bidrar aktiviteter och belastning från land till miljösituationen i havet och är på så sätt faktorer som måste tas hänsyn till i havsplaneringen.Slutsatser för fortsatt planering• Sverige har stora havsområden och i flera områden finns i dagsläget inte utrymmeskonflikter, men vissa områden kräver fördjupad planering. I första hand gäller det områden som är högt nyttjade och områden med stor sårbarhet och/eller hög riskfaktor.• Behovet av havsplanering beror på att trycket på nyttjande ökar samtidigt som vi har stora miljöproblem, samt att våra grannländer planerar angränsande havsområden.• Trots bristande kunskapsunderlag är det nödvändigt att påbörja planeringen utifrån den kunskap som finns.• Systematisk kunskapsuppbyggnad och kartläggning av marina naturvärden behövs för ekosystembaserad havsplanering.• Kompetens att arbeta sektorsintegrerat och framtidsinriktat med ett helhetsperspektiv på nationell planering behöver utvecklas på flera nivåer.• Gränsöverskridande frågor behöver koordineras med våra grannländer tidigt i planeringsprocessen.• Havsplaneringen i Östersjön är internationellt mer komplex på grund av fler grannländer som vi behöver förhålla oss till. Fler länder som planerar ökat nyttjande i angränsande havsområden medför behov av analys av kumulativa effekter.• Sett ur ett ekosystemperspektiv bör Sverige i havsplaneringen sträva efter att skapa samsyn på förutsättningar och nyttjande av haven med våra grannländer.• Potentiella fördjupningsområden har identifierats. De bör prioriteras när det gäller framtagande av underlag och de kan behöva planeras med större detaljeringsgrad än övriga delar av havet.
|
|
| 10. |
- Berg, Sofia, et al.
(author)
-
Handledning - Ekosystemtjänstanalys i Excelverktyget VEsta : Analys av påverkan på ekosystemtjänster vid exploatering i strandnära områden och i vatten
- 2019
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett verktyg för analys av blå (vattenrelaterade) ekosystemtjänster. Verktyget kallar vi för VEsta. Vatten är en förutsättning för liv och många ekosystemtjänster är kopplade till vatten.Många befintliga bedömningar av ekosystemtjänster fokuserar på de gröna ekosystemtjänsterna. Fokus för VEsta är de blå ekosystemtjänster även om de gröna tjänsterna också kan analyseras på liknande sätt i verktyget. Med blå ekosystemtjänster avses de tjänster som vi får från sjöar, vattendrag och hav.Hur kan VEsta användas?Spara ner dokumentet (se Excel-filen till höger) innan du gör din analys. Verktyget fungerar med Excel till Windows 365 och Excel 2019 eller senare.Du kan använda VEsta i en mängd olika situationer för att få en övergripande indikativ bild av ekosystemtjänstpåverkan vid en förändring.VEsta kan exempelvis användas när:en brygga ska anläggas,hus och andra byggnader ska byggas, i synnerhet nära vatten,mindre detaljplaner tas fram för områden nära vatten,verksamheter ska etableras i närheten till vatten,markanvändningen förändras på olika sätt.Du kan använda VEsta i en mängd olika situationer för att få en övergripande indikativ bild av ekosystemtjänstpåverkan.Hur fungerar verktyget?Genom att besvara ett fyrtiotal frågor om miljöeffekterna som en förändring förväntas ge, genereras en bedömning på hur ekosystemtjänsterna påverkas.En bedömning av varje ekosystemtjänst presenteras utifrån svaren på frågorna men även en övergripande bild ges i ett spindelnätsdiagram (utifrån nuläget). Det innebär att ju bättre frågorna besvaras angående effekterna, ju bättre kvalitet fås på ekosystemtjänstbedömningen i VEsta.I tidig planeringsfas är användbarheten av verktyget begränsad eftersom man då sällan har en tydlig bild av effekterna. Användbarheten ökar allteftersom bilden framträder mer och mer. VEsta kan med fördel användas flera gånger under processen, även som utvärdering efter förändringen.Ekosystem har dock mycket komplicerade relationer och interna samband. Kompletterande studier är många gånger nödvändigt för att förstå påverkan ekosystemtjänster på djupet.Systemkrav för VEstaVEsta kräver någon av följande versioner av ExcelExcel till Windows 365Excel 2019 eller senare Boverkets verktyg för bedömning av ekosystemtjänsterEster (se länk högre upp) är ett annat verktyg för ekosystemtjänstbedömning som Boverket tagit fram, se filen till höger. Detta verktyg är inriktat mot gröna ekosystemtjänster och kräver inte samma detaljeringsgrad, vilket är en fördel i många lägen. Verktyget lämpar därför sig bättre i situationer då detaljeringsgraden är svår att uppnå, till exempel vid tidig planeringsfas eller vid komplicerade detaljplaner. Samt då vatten inte berörs av exploateringen.
|
|
