| 1. |
- Ahlstrand, Pernilla, 1967, et al.
(författare)
-
Learning study - a model for practice-based research in a Swedish theatre classroom
- 2021
-
Ingår i: Youth Theatre Journal. - : Informa UK Limited. - 0892-9092 .- 1948-4798. ; 35:1-2, s. 115-128
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article presents an ongoing research project, which researches theatre as a school subject at high school level in Sweden. The study is an example of practice-based research on teaching and learning and uses the model learning study for its research approach. It is argued that knowledge concerning the meaning of knowing the object of learning, in this case “to impose one ́s will”, is generated using the model. The results are presented as three categories of description and in an outcome space. The categories describe different ways of know- ing the object of learning, in this case how to impose one ́s will (what the character wants) with the purpose of developing the capability to consciously communicate with an audience.
|
|
| 2. |
- Pastorek Gripson, Märtha, et al.
(författare)
-
What syllabus documents can tell us about the presence and position of dance in Early Childhood Teacher Education: A Swedish perspective
- 2021
-
Ingår i: Research in Education. - London : SAGE Publications. - 0034-5237 .- 2050-4608. ; 111, s. 46-69
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study problematizes becoming early childhood teachers’ possibilities to develop knowledge relevant to teaching dance. The aim was to analyze the presence and position of dance in Swedish early childhood teacher education syllabi. Discourse analysis was used to identify patterns, regularities, hierarchies and gaps in the steering documents. The empirical material consisted of syllabi of twelve Swedish early childhood teacher programs. The results show that according to syllabi, dance as a subject has a rather weak or non-existent position in Swedish early childhood teacher education. Instead, dance often functions as a tool for learning other subjects, e.g. language and mathematics. The concept “aesthetic” was more frequently mentioned in the syllabi, but it did not explicitly explain what dance knowledge was included in the syllabi content, learning outcomes and examination forms. The frequency of dance differed between the syllabi, which might lead to unequal early childhood teacher education. Further, the potentially weak function and position of dance in early childhood teacher education might limit children’s social democratic life, bodily knowledge and experience of mind-body connection in a holistic sense.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Wikström, Josefine, 1983-
(författare)
-
Motstånd mot nyliberal utbildningspolitik
- 2014
-
Ingår i: Paletten: Tidskrift för konst. - Göteborg. - 0031-0352. ; :297, s. 2-7
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 5. |
- Eriksson, Lotta
(författare)
-
Nu kommer framtiden. Nu kommer den! : en rapport om möjligheterna för Stockholms dramatiska högskola. Skriven av Utbildnings och forskningsgruppen, UoF
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- INLEDNINGUppdraget Så här såg vår uppgift ut som det fastställdes av Styrgruppen 2009-06-02: Arbetsgruppen Utbildning och Forskning (UoF) ska • i det första skedet av processen ta sikte på de innovativa möjligheter som en ny högskola erbjuder • särskilt överväga nya utbildningsområden, som dagens båda högskolor inte uppmärksammat • knyta extern kompetens till gruppen • inhämta tidigare och nuvarande erfarna pedagogers tankar • överväga former för omgivande branschers och omvärlds medverkan i och påverkan av arbetet • anlägga ett internationellt perspektiv • ge plats för en reflektion över hur en ny högskola kreativt kan förhålla sig till Bolognasystemets olika utbildningssteg Vi har valt att tolka det som att vi inte förväntats komma med en färdig organisationsplan, utan först och främst ska leverera en visionär text som kan ligga till grund för fortsatta samtal om framväxten av Stockholms Dramatiska Högskola, SDH. Att komma med prognoser är svårt, särskilt om de rör framtiden, men vi har efter förmåga gjort ett försök. I stället för att arbeta igenom alla idéer till sin yttersta konsekvens och då riskera att kväva intressanta resonemang och vilda tankar har vi medvetet valt att låta texten spreta. Det är ett internt material som riktar sig till alla som är verksamma inom Teaterhögskolan i Stockholm, TH, och Dramatiska institutet, DI. Vi har under hösten 2009 intervjuat före detta och nuvarande studenter och lärare, yrkesverksamma konstnärer eller andra vars förhoppningar och farhågor inför vår process vi varit nyfikna på. Vi har besökt olika miljöer som vi tror kan inspirera den nya skolans skapande av en kreativ omgivning. Vi har rest i landet och världen för att ta del av andras erfarenheter och för att få syn på oss själva. Vilka är vi? Vilka vill vi bli? Som en bilaga till rapporten bifogar vi mer detaljerat hur vi arbetat och vilka vi träffat. De intervjuer och reserapporter som är gjorda finns på vår hemsida, gå in på www.nyhogskola.se och klicka på Inspirationsbanken. Vi vill inleda med några kompassriktningar som vi tror kan vara till hjälp när man navigerar genom rapporten; Vi som sitter i UoF-gruppen är alla på olika sätt knutna till TH och DI, men vi representerar inte våra skolor eller de yrken vi har. Vi har ansträngt oss för att gemensamt hitta utgångspunkter och målsättningar för en helt ny skola. Vår rapport bygger inte på grundliga analyser av dagens två skolor. Det är nödvändigt att analyser görs, men vi bestämde oss tidigt för att försöka arbeta så utopiskt som möjligt för att finna förslag som inte dikteras av vad vi har i dag. Något som visat sig väldigt svårt då alla drömmar kommer ur erfarenheter, men det har varit en viktig ledstjärna i vårt arbete. Som utgångspunkt har vi haft att fusionen måste ske på alla plan, ingen del ska in i den nya skolan utan allt måste byggas från grunden. Detta kommer att påverka såväl fungerande enheter som mer tydliga problemområden. 4 Något som berikat vårt arbete i arbetsgruppen är att vi kommer från olika yrken, vi är lärare och studenter, konstnärer och administratörer. Detta har gett oss fler infallsvinklar på uppdraget men det väcker också ett behov av att diskutera vissa centrala begrepp. När vi använder eller hör ord som omvärld/bransch förstår vi dem olika, så även om vi inte är konsekventa i rapporten kommer här ett par bestämningar; Omvärld – allt och alla utanför skolan. Människor och samhälle. Bransch – framtida arbetsgivare, företrädesvis inom film, radio och TV. Yrkesverksamma – professionella konstnärer med de yrkesfunktioner vi utbildar för Lärare – de som undervisar på skolan Kollegium – den plats som organiserar undervisningen, ett organ Vi har diskuterat konst och hantverk. Vi menar att hantverket är en förutsättning för att kunna utöva vår konst, men vi har valt att problematisera vår definition av hantverket. Vad är det, egentligen? Vilka är våra yrken i dag? Vi ser ett behov av att söka lösa upp de hierarkier och den skråmentalitet som idag präglar och inordnar våra yrken. Fusionen Vi vill bygga en levande skola. I Mary Shelleys roman försöker Frankenstein skapa liv. Han ikläder sig skaparrollen och genomlider kval och umbäranden. Till trots mot naturen lyckas han till slut, men projektet blir hans undergång, han skapar ett monster. Om vi tillåts leka med metaforen lite till, att vårt uppdrag är att skapa något levande, så har vi i enlighet med vårt uppdrag tagit fasta på att vi inte som i romanen ska sammanfoga olika delar utan ska skapa förutsättningar för en fusion. Föreningen mellan våra två högskolor ska ske på partikelplanet, ett helt nytt ämne med än högre densitet ska skapas av de atomer som idag utgör molekylerna Teaterhögskolan och Dramatiska Institutet. Våra odds förbättras dessutom avsevärt i jämförelse med Dr Frankensteins då våra material kommer från två levande kroppar. Drömmen om en samlad skola är inte ny, det är en gammal tanke som återkommit med jämna mellanrum, men som av olika skäl nästan alltid kvävts i sin linda. Vilka är de svårigheter och motsättningar som gjort alla tidigare försök lika hopplöst fåfänga som alkemistens ambition att skapa guld? Vad är det som säger att vi ska lyckas? Hur kan vi utnyttja våra motsättningar till att utgöra den friktion som krävs för att det ska alstras energi? Från dramatiken vet vi att konflikten är själva förutsättningen, och det är kanske just detta, att inte rädas konflikten utan att se den som själva motorn i processen. Den kreativa konflikten som för oss framåt. Den nya skolan kommer få en särställning i svenskt kulturliv och utbildningsväsen och måste ta ställning till hur den vill förvalta sin position. Om skolan vill kommer den ha stor möjlighet att påverka och i förlängningen förändra den bransch studenterna ska verka i. SDH ska vara transparent i struktur och visioner både för de som är på skolan och de som söker sig dit och måste därför vara beredd att formulera vad den står för. Skolan ska vara en plats där människor med olika bakgrund och konstnärliga uttryck utmanas och utvecklas sida vid sida. För att kunna utnyttja storleken och bredden till sin fördel och se till att näven av olika inriktningar inte faller sönder i fingrar måste SDH ha en gemensam vision, ett välformulerat och fungerande mission statement. Något för studenter och personal att samlas kring och brottas med. Ett mission statement som formulerar verksamhetens mål och ursprung fungerar som rekryteringsgrund för studenter och personal och hjälper skolan att både utmana och förklara sin verksamhet. Det är viktigt att det finns en övergripande syn på hela skolan som präglas av sympati för och kunskap om varandra, både på student- och lärarnivå. Det ska vara EN skola. 5 SDH måste ta ett samlat grepp kring en vald pedagogik. Vi vill bygga en skola där studenten studerar istället för lär sig. Hur ser man på studenten och studentens lärande? Ska vi utbilda solister eller ensemblekonstnärer? Våra studenter måste både ges möjlighet att behålla och utveckla sina individuella kvaliteter och ges absoluta förutsättningar att ingå i kollektiv. Våra studenter måste lära sig att inte bara arbeta i grupp, utan också skapa i grupp. Skolan har även ett gyllene tillfälle att på allvar bli internationell. Inom flera av de områden skolan utbildar för krymper världen. Vi måste vara à jour med den internationella utvecklingen, både vad gäller högskolor och arbetsmarknaden i stort. Skolan har allt att vinna på att ta sin plats i samtiden och att i dialog med bransch och publik visa vägen. Dialog är viktigt. Inom vissa discipliner har avståndet i dag blivit för stort, vilket hämmar vår möjlighet till inflytande, både konstnärligt och instrumentellt. Skolan måste med auktoritet fortsätta definiera sig själv och sina mål, men samtidigt ha styrkan att kunna ta in omvärlden. SDH kan inte och ska heller inte påstå att den examinerar färdiga konstnärer. Vi ser konsten som en process, så även konstnärskapet och själva skolan. En process som med nyfikenhet och mod söker sig vidare, utmanar sig själv och sina värderingar för att stärka dem. Studenterna har inte bara möjligheten att under studietiden mötas och bygga framtida nätverk, utan även genom valbara kurser och gemensamma arbeten fördjupa sig i andra medium än just det de själva valt. Detta blir en hörnsten i den nya skolan, hur vi än sedan väljer att organisera den; att nyttja skolans storlek och bredd till en förutsättning för den utbildning vi erbjuder. Att å ena sidan genom valbara kurser och program kunna erbjuda studenten individuell fördjupning, ett sätt att möta studenten där den står, och å andra sidan kunna betona vikten av den kollektiva processen. Hur gör man då? Vi har ägnat mycket tid åt att dels försöka definiera en gemensam utgångspunkt och dels ett gemensamt mål och funnit att vi har varit relativt överens om väldigt mycket. Frågan har varit hur kommer vi dit? Några av oss vill börja med att ringa in vad en framtida student ska kunna när den går ut, andra av oss har önskat utgå från en beskrivning av vilken skola en framtida student ska möta. I båda fallen har vi valt att utgå från resultatet för att sedan baklänges konstruera förutsättningarna för att komma dit. Så för att slippa välja mellan hönan och ägget kommer vi i texten att skriva det vi är överens om, för att i modellerna möjliggöra yvigare och mer radikala förslag som inte behövt uppnå konsensus.SLUTORDVad händer nu? Med överlämnandet av den här rapporten avslutas Utbildnings- och forskningsgruppens uppdrag, men nu börjar själva arbetet. Den hemsida vi byggt under a
|
|
| 6. |
- Reppen, Camilla, 1986-, et al.
(författare)
-
Decolonizing Tertiary Dance Education Through Including Student Voices in a Curricula Change Project
- 2024. - 1
-
Ingår i: Futures of Performance. - New York : Routledge. - 9781032326641 - 9781003316107 - 9781032326658 ; , s. 72-88
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- This chapter explores how student engagement and decolonizing curriculum design can be connected through an ambition to destabilize unequal power relations, invitations to democratize knowledge, and efforts to make marginalized narratives central in change processes in tertiary dance education in Sweden. Although student influence in tertiary education in Sweden is a legislated right, members of the project group working to decolonize and restructure the Bachelor of Arts (BA) in Dance Pedagogy at Stockholm University of the Arts discovered a lack of dialogue with students in the department. This discovery motivated the development of a participatory action research project aimed at engaging student voices in the process of changing the curriculum. The author team, consisting of two teachers and one BA student, designed and carried out a workshop series. In this chapter, the efforts to create space for active student engagement are described and analyzed, the different perspectives added through student voices are explored, and issues of voice and ethics are actively integrated and contextualized.
|
|
| 7. |
- Østern, Tone Pernille, 1971-, et al.
(författare)
-
Future designs of tertiary dance education: : Scanning the field for decolonizing potentials in a major change project at the Department for Dance Pedagogy at Stockholm University of the Arts
- 2021
-
Ingår i: Journal for Research in Arts and Sports Education. - Oslo, Norge : Cappelen Damm Akademisk. - 2535-2857. ; 5:4, s. 62-78
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This performative hybrid research and development project contributes knowledge about the decolonizing potentials and challenges that are articulated through an initial scanning of the dance pedagogical field as part of a large change project in tertiary dance education at the Department for Dance Pedagogy at Stockholm University of the Arts in Sweden. To do this scanning in a way that would promote collective learning, multiple perspective taking and creativity, we utilised design thinking. In total, 140 scan cards collected through the project were analysed. Both students and staff and other people in different parts of the world within the dance educational field created the scan cards. As a result, we suggest that the scanning of the field has pushed ourselves, the rest of the staff, students, and others into a process of collective learning, multiple perspectivetaking, and creativity, in which clear decolonizing potentials, as well as challenges to change are expressed.
|
|
| 8. |
- Ahlstrand, Pernilla, et al.
(författare)
-
Articulating dance knowledge : – a study investigating aspects of knowing when performing a parallel pirouette
- 2024
-
Ingår i: Acta Didactica Norden. - Oslo : Universitetet i Oslo. - 2535-8219. ; 18:1, s. 1-25
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In this article, we describe the results from the dance section of a ULF project. ULF is an abbreviation for Development, Learning, Research (Swedish: Utveckling, Lärande, Forskning). Dance is a school subject at upper secondary level in Sweden with its own curriculum and grading criteria. Previous research has problematised teachers’ diffi-culties in verbalising and articulating their grounds for assessment. The research model used, a learning study, with its methodological and theoretical implications, is intro-duced. The model is collaborative and iterative and is combined with teaching practice. The results, presented as three categories of description in an outcome space with critical aspects, answer the research question: How can qualitative aspects of delimited subject-specific dance knowledge, namely, to perform a parallel pirouette, be articulated? We discuss the project’s results, gains and challenges and argue that the model used can be a way to gain knowledge about knowing expressed in a physical form, knowledge which is described as partly tacit. Considering the notion of tacit knowledge can be a way to understand the formation of dance knowledge and how it can be researched, in order to develop a subject-specific language.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
