| 1. |
- Backman Bister, Anna, 1976-, et al.
(author)
-
Uppfattningar om musikundervisningen i grundsärskolan.
- 2022
-
In: Lärarnas forskningskonferens 2022. ; , s. 41-42
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- Uppfattningar om musikundervisningen i grundsärskolanAnna Backman Bister, Kungliga musikhögskolan, Diana Berthén, Stockholms universitet och Viveca Lindberg, Stockholms universitetBakgrund, syfte och frågeställningar: I vårt bidrag presenterar vi en intervjustudie med sex musiklärare i grundsärskolan. Syftet är att undersöka hur lärarna beskriver sin undervisning för denna elevgrupp.Vikten av undervisning där elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) får möta estetiska uttrycksmedel och ges möjlighet att erövra ett kulturellt medborgarskap betonas av flera forskare (jfr Ferm Almqvist, 2016; Sæther, 2008). FN:s barnkonvention om barnets rättigheter, samt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, betonar att personer med IF har rätt att ta plats som fullvärdiga medlemmar av samhället, inte bara för sin egen skull utan också för att berika samhället. Denna rättighet speglas också i skollagen.Det finns ett fåtal internationella studier med fokus på musikundervisning för elever med intellektuella funktionsnedsättningar (IF). Dessa har antingen undersökt undervisning i integrerade klasser, där elever med IF undervisas tillsammans med elever utan IF, eller så är studierna gjorda i relation till musikterapi. Flera av dem är fallstudier baserade på enskilda barn eller ungdomar. Nationellt saknas såväl studier som utvärderingar av musikundervisning i grundsärskolan (Berthén, Backman Bister, Lindberg, accepterad för publikation). Resultatet av vår forskningsöversikt av musikundervisning i grundsärskolan (Berthén, Backman Bister, Lindberg, accepterad för publikation) visar närmast att musiklärarna försöker hantera en situation de oftast saknar kunskaper om och erfarenheter av (Berthén, Backman Bister, Lindberg, accepterad för publikation).Forskningsfrågan för vårt bidrag är vilka uppfattningar musiklärare i Sverige har av musikundervisningen för elever med intellektuell funktionsnedsättning och förutsättningarna för denna undervisning i grundsärskolan? Vi har inspirerats av Carlson (2013), som använder uttrycket musical becoming för att betona möjligheten att få uttrycka sig musikaliskt, särskilt för personer med komplicerad språklig kommunikation, och för att påvisa att det kan ta form på olika sätt – som musikkonsument, eller som (med)skapare av musik.Urval och metod: En inbjudan till ett flertal musiklärare skickades ut via den ena forskarens nätverk. Urvalskriterierna var att lärarna skulle ha lärarbehörighet och att de skulle vara aktivt verksamma som musiklärare i grundsärskolan. När det gäller lärarsituationen i grundsärskolan saknas ofta den dubbla kompetens som krävs, dvs musiklärarutbildning och speciallärarutbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF). Under läsåret 2020/21 uppgick andelen musiklärare med lärarlegitimation och behörighet i musik i grundsärskolan till 6,3 % (https://siris.skolverket.se).Semistrukturerade tematiska intervjuer genomfördes utifrån tre teman. Varje intervju inleddes med frågor som riktades mot lärarens upplevda didaktiska utveckling och faktorer som påverkat denna (jfr life-storytraditionen, Dunpath & Samuel 2009), därefter följde frågor41gällande de förutsättningar respektive skola erbjöd för musikundervisning i grundsärskola. Avslutningsvis ställde vi frågor om lärarnas musikundervisning baserat på kursplanen i musik för grundsärskolan. Medan den första intervjun genomfördes på en av de deltagande lärarnas skola, kom övriga intervjuer att genomföras på Zoom på grund av pandemin. Samtliga lärare informerades om syftet med studien och gav sitt medgivande till att intervjuerna spelades in. Ljudinspelningarna transkriberades och utgör vårt datamaterial. Intervjuerna analyseras fenomenografiskt (se Marton, 1994) för att urskilja återkommande skillnader i mönster av uppfattningar i intervjuerna.Resultatet förväntas bidra med utgångspunkter för en kommande interventionsstudie i grundsärskolans musikundervisning.ReferenserDunpath, R. & Samuel, M. (2009). Life History Research. Epistemology, Methodology and Representation. Sense Publishers.Carlson, L. (2013). Musical becoming: Intellectual disability and the transformative power of music. I: M. Wappett & K. Arndt (eds.) Foundations of Disability Studies (83-103). Palgrave Macmillan.Ferm Almqvist, C. (2016). Cultural Citizenship through aesthetic communication in Swedish schools. European Journal of Philosophy in Arts Education, 1(1), 68-95.Marton, F. (1994). Phenomenography. I T. Husén & T. N. Postlethwaite (Eds.), The International Encyclopedia of Education. 2. ed, Vol 8, 4424–4429. Pergamon.Saether, E. (2008). When minorities are the majority: voices from a teacher/researcher project in a multicultural school in Sweden. Research Studies in Music Education, 30(1), 25–42.
|
|
| 2. |
- Hentschel, Linn, 1980-, et al.
(author)
-
Humor, gender and creativity in music education
- 2020
-
In: The topology of music education as a field of researches, policies and practices.
-
Conference paper (other academic/artistic)abstract
- In this paper we will discuss humor as a gendered resource which opens up spaces for creativity in music education. We will do so by re-analysing empirical material from our two doctoral dissertations focusing on music education in secondary schools in Sweden. Humor is often presented as something positive when it comes to education. Humor has for example been pointed out as a resource to create motivation within school-subjects otherwise not regarded as interesting among students. Humor has also been proven fruitful for teachers in order to create a friendly environment and to balance teachers formal position with a more familiar position. In other words, humor seems, within education, to be constructed as a resource to accomplish different educational goals within the classroom. In this paper though, we will discuss difficulties to keep in mind when humor appears in students interactions within the music-classroom. In the following we will draw the attention to some themes we want to discuss which have become visible in our material. When it comes to gender, humor does not seem to be a neutral resource. In studies conducted within the secondary school music-education, humor seems to be more frequently used to express masculinity. Students positioned as boys are also more expected to be humoristic and make jokes than students positioned as girls. Similarly, in research regarding the humor-business, humor seems to represent a masculine domain. Even if this is a hierarchical order that seems to change, it is a discourse that is still being reproduced and thus still have a possible explanatory power. Humor as a masculine domaine is in the material also apparent as students positioned as boys expressing humor are not being questioned, which is the case among students positioned as girls. Language creates binaries. These binaries are contextual and changes over time but are however inevitably producing positions in the particular context. Humor is in our material frequently constructed as the opposite to seriousity. This does not mean that making jokes could not be “serious business”, but rather that the distance to seriousity in itself could be used in interaction to create space, which we would like to discuss in terms of creativity. Making jokes in the different music classrooms can function as resources to create distance to seriousity. In other words, making jokes makes it possible to express yourself in otherwise not socially accepted ways without being criticized. When draped in humor, expressions such as sexism, violence, racism, homofobia etcetera could be articulated and yet not followed by criticism. Even if this could be understood as a somewhat negative way of using humor, it points towards the creative potential that comes with humor in social interaction. This kind of creativity is primarily connected to the positioning work that is being done in interactions. Even creativity connected to musical expression is, following our material, facilitated by expressions of humor. Singing in different ways in order to make other people laugh is connected to breaking (and thus at the same time expressing) musical conventions in different contexts. Singing in a funny playful way can also be used as a didactic method to encourage pupils to sing, or as a positive approach during the rehearsal phases of musical processes in school. In secondary school music classrooms the demands from public policy to teach creativity in music is not seldomly done by letting students write songs. In our material we have studied an example in which the students are seriously engaged in expressing humor within their composing. We will argue that this kind of humor increases creativity. Attempting to be humoristic can in other words be very closely connected to creativity. Humor could also be understood in negative terms, not in what it produces in terms of creativity in order to make a joke, but rather in what or who is the aim of the joke. Something or someone is always pointed out in jokes. Jokes have, in other words, a normative effect. In our material making jokes could be used to legitimize pointing out someone's mistakes for example, even if teasing is not socially accepted within the classroom. Finally, these different aspects of humor combined creates different opportunities for musical creativity within music education. These differences are, we argue, important to consider when using humor as a didactic resource.
|
|
| 3. |
- Persson, Mikael, phd, 1975-, et al.
(author)
-
En kulturskola för alla?
- 2024
-
In: Fritidsdidaktiska dilemman. - Stockholm : Natur och kultur. - 9789127466135 ; , s. 219-244
-
Book chapter (other academic/artistic)abstract
- För kulturskolan att nå ut till målgrupper i alla områden i samhället är en viktig utmaning utifrån ett demokrati- och jämlikhetsperspektiv. För närvarande har kulturskolan svårare att nå elever från såväl föräldrar med lägre utbildningsbakgrund samt föräldrar i områden med en hög andel utlandsfödda. Det här kapitlet kommer att diskutera på vilka olika sätt som utmaningen att nå ut till målgruppen i ett förortsområde med hög andel utlandsfödda beskrivs av lärare och ledare inom kulturskola och skola. Intervjuerna som ligger till grund för artikeln har genomförts som en del av ett praktiknära forskningssamarbete och frågeställningen har väckts av ett behov artikulerat av lärare och skolledare inom det undersökta området. Teoretiskt bygger analysen på ett diskurspsykologiskt och policyteoretiskt perspektiv genom vilket olika tolkningsrepertoarer eller förklaringsmodeller om hur själva problemet med att bredda rekrytering till kulturskolan definieras. En förklaringsmodell kan exempelvis vara “Bristande förståelse för det svenska samhället”. Denna tolkningsrepertoar eller förklaringsmodell bygger på idén om att andra samhällen som elevernas föräldrar i synnerhet kanske inte har samma tilltro till och kunskap om hur samhälleliga institutioner, såsom kulturskolan, kan utgöra en resurs för enskilda individer som vill lära sig mer om instrumentspel exempelvis. En väg framåt utifrån denna förklaringsmodell betonar behovet av att skapa nätverk med lokala organisationer samt att skapa personliga varaktiga relationer till personer i området. Eftersom olika förklaringsmodeller presenterar olika lösningar på problemet som i sin tur blir olika genomförbara och kan vara konfliktfyllda i viss utsträckning. Att identifiera dessa olika dilemman och spänningar tror vi kan fördjupa samtalet om och förutsättningarna att mer gemensamt pröva olika sätt att jobba för att uppnå en kulturskola för alla.
|
|
