| 1. |
|
|
| 2. |
- Bonnet, Alejandro
(author)
-
Rösten i rörelsen : ett utvecklingsprojekt
- 2020
-
Book (peer-reviewed)abstract
- Jag har mer än 14 års erfarenhet som mimaktör och snart 10 som pedagog. Jag anser att vi behöver sluta vara stumma. Ja, jag brinner för det här. Kanske drivs jag av en önskan att befria rösten från texten. Kanske kan jag med detta arbetssätt bidra till nya gestaltningsmöjligheter för mimaktörer. • Mim är förhöjd emotionell kommunikation i rörelse. Den ska nå publiken genom den emotionella länken, inte intellektet. • När röst förmedlar emotioner är röst oavhängig tal och text. Den är i sin ursprungliga form ett kroppsligt uttryck. • I Sverige är det förhöjda sceniska uttrycket där mimen och rösten är länkade inte helt utforskat. • Jag önskar vara en länk mellan tradition och utveckling på mimutbildningen. • Den svenska mimen som scenkonstform är postmodern, den ger verktyg åt konstnären att se människans relation till den yttre och den inre världen. • Mimaktörer behöver vassare verktyg för att vara förberedda på de postmoderna uttrycken. • Ljud och andning är två sidor av samma kroppsliga uttryck och bör särskiljas från text, för att ge mimaren ytterligare ett kroppsligt och emotionellt uttryck i verktygslådan. • För att kunna stå i framkant mot en ny form av scenkonst behöver mimkonsten inte bara experimenterande regissörer och koreografer utan även mimaktörer som är skolade att arbeta experimentellt och utforskande. Det här arbetet är tänkt att leda till ett kursmoment som ska ingå i mimstudenternas utbildning. Jag anser att jag har kommit långt, men inte hela vägen. Jag önskar få arbeta vidare med det här och finna ett sätt att integrera ”Rösten i rörelsen” i kursplanen. Jag önskar söka medel för vidare arbete. Jag vill fortsätta med Peter Teubner som mentor. De samtal som kommer ur våra timmar i klassrummet är essentiella för en utveckling av mina tankar som lärare. Även de utmaningar som han utsätter mig för, både som elev och ledare, anser jag vara avgörande för min utveckling. Jag vill också söka medel att testa övningarna med professionella mimaktörer, alltså backa och prova min ursprungliga plan. Jag vill leda en workshop bestående av tre huvudsteg, plus en reflektionsdel, med tre-fyra mimkollegor: • Intensivt arbete med övningarna från kroppstonsbildning som sen integreras som daglig uppvärmning under hela workshopen. • En undersökning, utvärdering och utveckling av övningarna från Grekland. • Ett moment som specifikt undersöker de konstnärliga möjligheterna i användning av ljud och andning i mimgestaltning. Detta moment kräver parametrar som inte är helt klara. Att arbeta med människor med yrkeserfarenhet är en avgörande del av forskandet för att kunna se nyttoaspekten av mina påståenden och övningar.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Claesson, Nils
(author)
-
Spegling i ett gyllene öga : Rapport om att skapa en ny utbildning i Filmscenografi
- 2013
-
Reports (peer-reviewed)abstract
- När STDH överväger att starta en utbildning i filmscenografi betyder det att filmutbildningen måste gå på djupet med att undersöka denna bildens väg till film. Det innebär också att skolan måste ta ansvar för att skapa en diskurs, en teoretisk sfär kring det nya ämnet och inte överlåta arbetet med att skapa denna kontext till filmvetare och kritiker.Utredningen om att starta en utbildning i filmscenografi sker på uppdrag av rektor Bo-Erik Gyberg.
|
|
| 5. |
- Claesson, Nils
(author)
-
Texter som ingen läser : om skrivande på konstnärliga högskolor
- 2020
-
Reports (peer-reviewed)abstract
- Detta är en rapport med syfte att komma med förslag på olika grepp och metoder för att skapa ett bättre klimat för att skriva och tänka tillsammans på IFM, men även på andra institutioner vid Stockholms konstnärliga högskola. Målet är att förstärka tänkande, läsande, skrivande och dialog som ett led i att bygga en konstnärlig forskningsmiljö. Fokus har lagts på att undersöka skrivandet på masternivå eftersom den utbildningsnivån är forskningsförberedande för den som vill och för att den konstnärliga forskningen är något som är utmärkande för verksamheten på skolan. Min metod är att föra långa samtal med ansvariga för skrivande och tänkande på olika konstnärliga högskolor, också med personer som undervisar, forskar, administrerar, men kanske främst med människor som arbetar med text. Från poeter, dramatiker och författare till teoretiker. De åtgärder som rapporten föreslår är på institutionsnivå, SKH-nivå, Stockholmsnivå och nationell nivå. Det kan också vara värt att identifiera fysiska platser där undervisning och forskning möts eller har möjligheter att mötas på en konstnärlig högskola: det är biblioteket och laboratoriet. Här 10 vill jag hänvisa till en annan text Labbtanken – 12 röster om laboratorium och bibliotek av Nils Claesson och Mirko Lempert* . Läs gärna denna rapport tillsammans med Labbtanken.
|
|
| 6. |
- Claesson, Nils
(author)
-
Texts that nobody reads : on Writing at Universities of the Arts. Report to the Department of Film and Media at Stockholm University of the Arts.
- 2021
-
Reports (peer-reviewed)abstract
- The purpose of this report is to propose various approaches and methods to create a better climate for writing and thinking together at the Department of Film and Media, and indeed at other departments of Stockholm University of the Arts. The goal is to reinforce thinking, reading, writing, and dialogue as part of an effort to construct an artistic research environment. The focus has been on studying writing at second cycle, given that this is the preparatory level for those considering a career in artistic research, which is of course a distinguishing feature of the university’s operations.My method involves long conversations with those responsible for writing and thinking at various universities of the arts, as well as with teachers, researchers, administrators and, perhaps most importantly, people who work with text: from poets, playwrights, and authors to theoreticians. The measures proposed in the report are applicable at a departmental level, university-wide, Stockholm-wide or nationally. It might also be worth identifying those physical locations in which teaching and research meet, or have opportunities to meet, at a university of the arts: libraries and laboratories. Here, I would like to refer to another text Labbtanken:12 röster om laboratorium och bibliotek [The Laboratory Concept: 12 voices on the laboratory and library] by Nils Claesson and Mirko Lempert1. Please feel free to read this report alongside Labbtanken.
|
|
| 7. |
- Czarnecki Plaude, Aleksandra
(director, creator_code:cre_t)
-
Att uttala det kroppsliga : på spaning att överbrygga skådespelarens arbete med kroppen som instrument, rörelsegestaltning och dramatisk text
- 2021
-
Artistic work (film/video) (peer-reviewed)abstract
- Projektet avser dels fånga och kommunicera Aleksandra Czarnecki Plaudes arbetsmetoder, dels generera ny kunskap i frågan om skådespelarens fördjupade gestaltningsarbete av dramatisk text med och via kroppen som instrument och rörelsegestaltning. Syftet är att genom praktiskt arbete och i samarbete med professionella skådespelare samla, artikulera och kommunicera det specifika i övergången mellan kropp- och textarbete, tvärs genom hela processen, det vill säga från förberedelsefas via repetition till publikmöte.Teater Västernorrlands Dödsdansen av Augist Strindberg är resultatet av själva metoden!Kroppen är skådespelarens instrument. Jag ser kroppen som ett kärl, en källa att hämta från och ösa ur. Ett instrument som har förmågan förbinda de analytiska tankegångarna med det undermedvetna, med instinkterna och det öppna hjärtat. Min ursprungliga forskningsfråga för detta projekt var att undersöka det glapp som uppstår mellan kroppsliga impulser i ett undersökande led i arbete/improvisation och när det ska överbryggas till en ”färdig” gestaltning av ett dramatiskt verk. Denna frågeställning tog mig vidare till att undersöka en repetitionsteknik som skulle öppna möjlighet för skådespelarna till att öppna sig för och omfamna sin kroppsliga kunskap och kreativitet. Utan att bortcensurera sina uttryck genom textanalys och det logiska tänkandet. Möta en text på kroppsliga villkor. Jag kallar det för ”kroppslig läsning”.Projektet avser dels fånga och kommunicera mina arbetsmetoder, dels generera ny kunskap i frågan om skådespelarens fördjupade gestaltningsarbete av dramatisk text med och via kroppen som instrument och rörelsegestaltning. Syftet är att genom praktiskt arbete och i samarbete med professionella skådespelare samla, artikulera och kommunicera det specifika i övergången mellan kropp- och textarbete, tvärs genom hela processen, det vill säga från förberedelsefas via repetition till publikmöte. Det handlar också om att utforska förhållandet mellan ensemblearbete och den enskilda skådespelarens solistarbete och hur det förvaltas i möte med regi. Det sistnämnda ser jag både som en fråga om konstnärliga val men också om att undersöka makt-, hierarki- och demokratifrågor i förhållande till (sam)skapandeprocessen.
|
|
| 8. |
- Czarnecki Plaude, Aleksandra
(author)
-
Att vara närvarande : - känsla och förnuft som kroppslig intelligens -
- 2008
-
Other publication (peer-reviewed)abstract
- Kroppen, bärare av känslor, tankar och erfarenheter. Kroppen som instrument med vilket skådespelare gestaltar, berättar en historia men också tar kontakt med sitt innersta. Kroppen, förbindelsen mellan tanken och handling, mellan den skrivna och den talade texten, mellan intentionen och uttrycket, mellan insidan, känslan och viljan att nå ut. Vad kan under en skådespelarutbildning övas, vad kan förberedas, förtydligas, medvetandegöras, slipas, vässas? En skådespelare har alltid med sig sin kropp i spelögonblicket. Men till vilken grad behövs det tydlighet, musikalitet, skicklighet och medveten behärskning av kroppen för att nå publiken? Vilken kropp står i vägen för en scenisk berättelse och vilken ger den vingar? Hur ska jag arbeta på en teaterhögskola i ett så kallat "tekniskt ämne" så att tekniken inte hamnar i vägen för de inre impulserna till att uttrycka den sceniska viljan? Vad kan jag som pedagog, som rytmik- rörelse- och yogalärare med mina egna erfarenheter av att skapa scenkonst hjälpa till med? Vad hoppas jag på att studenten tar med sig från min undervisning och vad fastnar i verkligheten? Vad vill jag ge studenten och vad kan han/hon ta emot? Hur hittar jag balansen mellan att visa vägen och låta studenten hitta den själv? Dessa frågor är inte i sig kontroversiella. Reflektionen kring hur jag ska bära mig åt i en pedagogisk situation är en trogen följeslagare i läraryrket och i det dagliga arbetet med undervisningen. Men frågorna kommer till sin spets i ögonblicket av ett möte mellan nuet och dåtid, en inre krock uppmärksammar de olika erfarenheterna som jag bär inom mig. Starka känslor växer och förnuftet försöker förstå situationen. Den inre dialogen är igång och jag ställer mig frågan: hur ska jag bära mig åt när min kropp tänker och känner olika saker på en och samma gång? Med närvaro som verktyg och genom denna reflekterande essä försöker jag få syn på den inre krocken. Detta med en förhoppning om att få en större förståelse för och trygghet i de förändringar som sker i takt med mitt sökande och växande som människa och pedagog.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Häggbom, My
(author)
-
En berättelse från verkligheten : om konsten att göra TV-reportage
- 2016
-
Book (other academic/artistic)abstract
- Sammafattning:Något av det mest fantastiska med att göra tv-reportage är att bli insläppt i andra människors liv. Med full tillit lägger de en liten bit av sina liv i just mina händer. Ur den glimten ska jag välja ut och sortera fram det som blir berättelsen. Besluten är många och ofta snabba vid produktion av reportage och inslag för tv/audiovisuella media. Och vi bara gör. Vi gör så som vi oftast brukar för det blir bäst så. Men vad gör vi egentligen? Hur gör vi? Och varför då? Och blir det alltid bäst så? Här vill jag undersöka praktisk erfarenhet av arbetsprocess, metod och gestaltningsval. Men framförallt vill jag visa att det inte bara handlar om vad vi berättar utan också om hur. Det är ju berättelser från verkligheten vi arbetar med! Och nu när alla gör tv och vi översvämmas av en stor mängd rörlig bild och ljud av skiftande kvalitet tror jag att det är viktigare än någonsin att vi vässar våra verktyg och lägger vikt vid hur vi formger berättelsen för att ge den en chans att nå fram. Så här är den nu, handboken i att göra reportage för audiovisuella medier. Att ha i bakfickan när du ger dig ut på dina första reportage. Och om du redan jobbat länge hoppas jag att den kan inspirera dig att fortsätta utveckla ditt eget reportageberättande i bild och ljud.
|
|
