| 1. |
- Abrahamsson, Cecilia
(författare)
-
Masticatory function and temporomandibular disorders in patients with dentofacial deformities : studies before and after orthodontic and orthognathic treatment
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ca 30 % av Sveriges befolkning genomgår någon gång i livet behandling med tandreglering. I de fall där bettavvikelsen är mer omfattande är enbart tandreglering inte tillräckligt för att uppnå ett bra bett. Istället kombinerar man tandregleringen med en kirurgisk förflyttning av käkarna s.k. ortognat kirurgi. Dessa patienter besväras ofta, före behandling, av smärta och funktionsstörningar i käkar och tuggmuskler och är dessutom ofta missnöjda med sitt utseende. Då denna behandling är omfattande, kostsam och inte helt utan komplikationer är det av stort intresse att undersöka utfallet av behandlingen och om denna motsvarar förväntningarna hos patienterna.Tidigare studier som har utvärderat utfallet av tandreglering i kombination med ortognat kirurgi har kommit fram till motsägelsefulla slutsatser vad gäller hur behandlingen har påverkat förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkar och tuggmuskulatur.Det övergripande syftet med denna avhandling är att i en serie studier, före och efter ortognat kirurgi, utvärdera och jämföra före- komsten av smärta och käkfunktionsstörningar hos patienter med stora bettavvikelser.Avhandlingen är baserad på följande studier:delarbete I är en systematisk litteraturöversikt med följande frågeställning:Påverkar ortognat kirurgi förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskulatur?I studien utvärderas den tillgängliga vetenskapliga litteraturen ur ett evidensbaserat perspektiv. Översikten omfattade tidsperioden januari 1966 till april 2006 och utökades senare till maj 2013.Slutsatser i delarbete I• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för om förekomsten av diagnostiserad smärta och funktionsstörning i käkleder och tuggmuskler minskar efter ortognat kirurgi• Det vetenskapliga underlaget är begränsat när det gäller en minskning av palpationsömhet i tuggmuskler efter ortognata kirurgi.• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för om förekomsten av käkledsljud påverkas av ortognat kirurgi.• Det behövs ytterligare en studier som är av hög eller medelhög kvalitet för att på ett evidensbaserat sätt kunna styrka behandlingsutfallet av ortognat kirurgi när det gäller smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler.delarbetena II och III är kontrollerade studier som undersöker förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler hos patienter med stora bettavvikelser, i jämförelse med personer med eller utan små bettavvikelser (ej i behov av tandreg- lering). Patienterna var remitterade för behandling med ortognat kirurgi. I delarbete III, som är en longitudinell uppföljningsstudie, analyseras hur förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler påverkas av behandlingen och även hur patienttillfredsställelsen är tillgodosedd.Slutsatser i delarbete II och III• Patienter som ska behandlas med ortognat kirurgi har mer smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler jämfört med kontrollgruppen.• Patienter som genomgått ortognat kirurgi har ett positivt behandlingsutfall avseende smärta från käkleder och tuggmuskler.• Efter behandling är förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler låg och i nivå med den i kontrollgruppen.Delarbete IV utvärderar den självupplevda tuggförmågan och den testade tuggprestationen före och efter ortognat kirurgi hos samma individer som i studie II och III.Slutsatser i delarbete IV• Patienter med stora bettavvikelser har innan ortognat kirurgi en sämre självupplevd tuggförmåga och testad tuggprestation jämfört med kontrollgruppen.• Efter behandling förbättras både den självupplevda tuggförmågan och tuggprestationen.Klinisk betydelse:Patienter som har stora bettavvikelser och dessutom smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler har oftast ett positivt behandlingsutfall efter ortognat kirurgi. Dessutom förbättras den självupplevda tuggförmågan och den testade tuggprestationen efter behandlingen. Patienter med stora bettavvikelser som ska behandlas med tandreglering i kombination med ortognat kirurgi kan därför rekommenderas behandlingen för möjlighet till minskade besvär från tuggmuskler och käkleder och förbättrad tuggförmåga.
|
|
| 2. |
- Dawson, Andreas
(författare)
-
Experimental tooth clenching : a model for studying mechanisms of muscle pain
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- “I felt like I’d done three rounds with Mike Tyson…all becauseI was grinding my teeth in my sleep”, så beskrev en patient somintervjuades av Daily Mail i en artikel där det ökade problemet medöverbelastning i käkarna beskrevs, vilket kan leda till tandslitage,muskelsmärta, och frakturer på tandmaterial. Det personliga lidandet,och de ekonomiska kostnaderna för både individ och samhälle ärstort. Bruxism innebär en daglig och/eller nattlig tandpressningeller tandgnissling och anges med en förekomst av ca 10-20% ibefolkningen.Tidigare undersökningar har visat att tandpressning ochpsykologisk stress är vanligare bland patienter med kroniskmuskelsmärta i ansiktet jämfört med friska försökspersoner, ochanses kunna bidra till kronisk muskelsmärta i ansiktet, så kalladmyofasciell temporomandibulär dysfunktion (M-TMD). Dethar även föreslagits att bruxism, t ex tandpressning, kan leda tillträningsvärk i tuggmuskulaturen. M-TMD är ett smärttillstånd somkan drabba tuggmuskulaturen och är ungefär dubbelt så vanligt hoskvinnor som hos män. Vanligt förekommande symtom är smärtaoch ömhet i tuggmuskulaturen, men även en reducerad tuggfunktion.Flera studier har använt sig av experimentellatandpressningsmodeller för att öka förståelsen mellan tandpressningoch smärta i tuggmuskulaturen. I dessa studier har olika stor bitkraftanvänts vid tandpressningen, vilket resulterar i att det blir svårt attjämföra resultaten från dessa studier och dra slutsatser om vilkatandpressningsmodeller som är de mest optimala.12Vid tandpressning så kan det bli syrefattigt i tuggmuskulaturen,vilket kan resultera i en frisättning av smärtframkallande substanser,såsom serotonin och glutamat. I tuggmuskulaturen finns detsmärtreceptorer som kan aktiveras av dessa substanser. I tidigarestudier har man observerat att patienter med M-TMD har en högrehalt av dessa substanser i tuggmuskulaturen jämfört med friskaindivider.Finns det ett samband mellan tandpressning och träningsvärk?Hur kommer det sig att patienter med M-TMD har en högre haltav serotonin och glutamat i tuggmuskulaturen? Denna kunskapsaknas idag, således var det övergripande målet med denna avhandlingatt öka kunskapen om detta. På sikt kan denna kunskap bidra tillförbättrade diagnostiska metoder, och behandlingsmodeller.I studie I så utvecklades ett instrument som undersöker kvalitetenpå experimentella bruxismstudier, som senare kan användas i ensystematisk översikt, så att slutsatser kan dras avseende de mestoptimala experimentella bruxism modellerna som inducerar ensmärta på friska individer som efterliknar den kliniska smärtan sompatienter med M-TMD uppvisar.I studie II undersöktes sambandet mellan tandpressning vidolika bitkraftsnivåer och träningsvärk. Våra resultat antyder attträningsvärk i tuggmuskulaturen inte tycks uppstå efter experimentelltandpressning hos friska individer.I delstudier III och IV undersöktes frisättning av serotonin ochglutamat efter tandpressning hos friska individer och patienter medM-TMD med hjälp av mikrodialys. De huvudsakliga fynden var attvi kunde bekräfta tidigare fynd, att patienter med M-TMD har enhögre halt av serotonin i tuggmuskulaturen. Däremot utsöndradesdessa substanser inte i samband med tandpressning, varken hosfriska individer eller hos patienter.
|
|
| 3. |
- Koch, Margaretha
(författare)
-
On implementation of an endodontic program : change of practice, treatment outcome and cost-effectiveness
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- It is widely accepted that the uptake of research findings by practitionersis unpredictable, yet until they are adopted, advances intechnology and clinical research cannot improve health outcomesin patients. Despite extensive research there is limited knowledgeof the processes by which changes occur and ways of measuringthe effectiveness of change of practice. The overall aim of this thesiswas to investigate aspects of an educational intervention in clinicalendodontic routines and new instrumentation techniques in aSwedish County Public Dental Service. Special reference was madeto the establishment of changed behaviour in practice, the process ofchange, and the clinical effects.Although a high level of competence in root canal treatment proceduresis required in general dental practice, a number of Swedishstudies have revealed inadequate root-fillings quality and associatedperiapical inflammation in general populations. It is suggested thatthe adoption of the nickel-titanium rotary instrumentation (NiTiR)technique would improve the cleaning and shaping of root canalsand the quality of the root-filling. However, there is limited knowledgeof the effectiveness of the technique when applied in generaldental practice.In two of four consecutive studies, the subjects were employees of acounty Public Dental Service. The aim was to investigate the rate ofadoption of clinical routines and the NiTiR technique: the output,and the qualitative meaning of successful change in clinical practice.In the other two studies the aim was to investigate treatment effectand the cost-effectiveness of root canal treatment in a general population:the outcome.Four hundred employees (dentists, dental assistants, administrativeassistants and clinical managers) of a Swedish County Public DentalService were mandatorily enrolled in an educational and trainingprogram over two years. Change of practice was investigated in apost-education survey. The NiTiR technique was adopted by significantlymore dentists in the intervention county compared to acontrol county (77% and 6% respectively). Dentists in the interventioncounty completed root canal instrumentation in significantlyfewer sessions than the dentists in the control county.Eight in-depth interviews, two with each participant, (dentist, dentalassistant, receptionist, clinical manager), were strategically selectedfor a phenomenological analysis. Four factors were identified asnecessary for successful change: 1) disclosed motivation, 2) allowancefor individual learning processes, 3) continuous professionalcollaboration, and 4) a facilitating educator.A random sample of 850 performed root canal treatments was usedfor a study of treatment outcome; 425 before and 425 after the educationand adoption of the NiTiR technique. Root-filling quality,periapical status and tooth survival were assessed on radiographstaken at treatment and at follow-up, ≥4 years later. Apical periodontitiswas found in 34% of the teeth root-filled before the educationcompared to 33%, after. After the education, root-filling qualityimproved significantly, tooth survival was significantly higher,however, without a subsequent improvement in success rate posteducation;68% vs. 67%.A micro-costing model was used to calculate the costs of root canalinstrumentation, pre- and post-education, in the same sample usedin the study of treatment outcome. Costs were lower post-education:by SEK 264 for teeth with one canal and SEK 564 for teeth withthree or more canals. A reason for lower costs was that the NiTiRtechnique dominated after the education and required significantlyfewer instrumentation sessions. A cost-minimization analysis disclosedthat root canal treatments undertaken post-education weremore cost-effective.In conclusion, there was only a partial relationship between outputand outcome. Although root-filling quality improved significantly,the study did not show any association between the more frequentuse of NiTiR and an improvement in remaining teeth with normalperiapical status or success rate. However, the use of NiTiR wasmore cost-effective. These results are in accordance with previousfindings of the so called efficacy-effectiveness gap in clinical practice:a high output is not predictive of a high outcome. The overallconclusion to be drawn from these studies is that further researchis warranted to identify factors associated with improvement of thequality of endodontic care.The general interpretation of the findings of these implementationstudies is as important as the effects of the change in endodonticinstrumentation: a clinically relevant and applicable intervention,introduced by experienced expertise under allowing learning and collaboratingcircumstances, disclosed clinicians’ motivation and facilitatedimplementation. The finding of qualitative differences betweenthe questionnaire responses and the in-depth interviews suggestthat a critical approach is warranted when comparing surveys andqualitative methods aimed at investigating qualitative experiences ofchange, due to their different epistemological premises.
|
|
| 4. |
- Mordenfeld, Arne
(författare)
-
On tissue reactions to and resorption of bone substitutes
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: The increasing need for bone grafting procedures inimplant dentistry and the introduction of a variety of bone substitutesrequire a deeper understanding of the biological response and shortandlong-term behaviour of these materials to choose the adequategraft and surgical procedure for the intended clinical application.Aims: The overall aim was to clinically and histologically studythe short- and long-term tissue reactions to and resorption of bonesubstitutes after bone augmentation.Material and methods: In paper I, dentin blocks with different demineralizationtimes were placed subperiostally in 40 rat skulls. Aftera healing period of 4 weeks the rats were sacrificed and the healingof the dentin blocks were evaluated. In paper II, eleven patients weretreated with bilateral sinus floor augmentation using biphasic calciumphosphate (BCP) on one side and deproteinized bovine bone (DPBB)on the contralateral side, acting as control. After 3 years, biopsieswere retrieved from the grafted area for histological evaluation andhistomorphometry and 62 dental implants, placed 8 months aftergraft healing, were clinically evaluated. In paper III and IV, fourteen(22 sinuses) of the included 20 patients (30 sinuses) treated withsinus floor augmentation with a mixture of 80% DPBB and 20%autogenous bone (AB) from the chin were followed throughout the10 years study period. These patients had 53 implants placed ingrafted sites and 15 implants placed in non-grafted bone. Clinicaland radiographic examinations were performed. Biopsies wereretrieved from the grafted sinuses after 11 years of graft healing for16histological evaluation and histomorphometry. The particle sizeswere compared with samples retrieved after 6 months from the samepatients and pristine particles from the manufacturer. In paper V, 13patients (14 jaws) were treated with lateral ridge augmentation using2 different mixtures of DPBB:AB (90:10 and 60:40) in a randomizedand controlled trial, designed as a split mouth study. The width andvolume changes were evaluated after 7.5 months by means of conebeam computed tomography. After 8 months of graft healing, at thetime of implant placement, biopsies were retrieved for histologicalevaluation and histomorphometry.Results: Resorption increased with increasing degree of demineralizationof dentin blocks while bone formation increased with increasingdegree of demineralization, in the latter case provided inflammationwas compensated for (paper I). After 3 years of healing the BCPparticles showed different levels of dissolution, in contrast to DPBBparticles that showed no signs of resorption. The overall implantsurvival rate was 96.8% and the success rate for implants placed inBCP and DPBB was 91.7% and 95.7% respectively (paper II). Thecumulative survival rate of the implants after 10 years was 86% andthe marginal bone loss was 1.6 mm. There was only a reduction ingraft height between 3 months and 2 years but no further reductionup to 10 years (paper III). There was no difference between the sizeof DPBB particles after 11 years compared to those measured after6 months or to particles from the manufacturer (paper IV). Thegain in width of the alveolar crest was 3.5 mm and 2.9 mm and thereduction of the grafts were 37% and 47% for the 60:40 mixtureand 90:10 mixture respectively (significant differences). There wereno histomorphometrical differences between the groups (paper V).Conclusions: Partial demineralization may provide a method foroptimizing the integration of dentin onlays. A similar degree of boneformation and bone-to-graft contact for BCP and DBB was found 3years after maxillary sinus augmentation with similar success ratesfor implants placed in both grafting materials. At 10 years follow-upafter sinus floor augmentation with 80:20 (DPBB:AB) graft, theremaining implants presented good clinical and radiological resultsand there seems to be no further graft resorption after 2 years of17graft healing. DPBB particles were found to be well integrated inlamellar bone, showing no apparent signs of resorption after 11 yearsin humans. Despite a small difference in width changes after lateralridge augmentation, the amount of AB added to DPBB did not seemto have a major impact on the graft healing and graft reduction, thusmaking it possible to install implants in all grafted sites.
|
|
