Statens syn på ideologi : ideologibegreppet i folkbildningspropositioner sedan 1990

• Denna text studerar och analyserar statens syn på ideologibegreppet inom ramen för folkbildningspropositioner sedan 1990. Bakgrunden till texten är att ideologi är ett omtvistat begrepp och fenomen inom både akademi och praktik. I många delar av akademin och samhället anses ideologi vara ett negativt fenomen som förvrider verkligheten (se exempelvis Therborn 1980 eller Alvesson och Deetz 2000). Det finns dock studier som utgår från att ideologier är en naturlig del av vardagen och kan under vissa restriktioner ses som positiva fenomen (se exempelvis Brunsson 1985, Czarniawska-Joerges 1988 och Sjöstrand 1987). Det finns också en del av samhället, det civila samhället och den ideella sektorn, där ideologi av både akademiker och praktiker anses vara ett inledningsvis entydigt positivt och särskiljande fenomen. Svedberg (1979, 1981), kommittébetänkandet Organisationernas bidrag (SOU 1993: 71) och Vetenskapsrådet (2003), bland andra, verkar mena på att ideologi är en av de egenskaper som särskiljer folkrörelser från andra typer av organisationer och kan sägas vara ett av de mest betydelsefulla karaktärsdragen för denna typ av organisationer. Det relativt begränsade antalet empiriska studier som berör ämnet, exempelvis Berg och Johansson (1991), Jonsson (1995) och Hultén och Wijkström (2006), utgår dock ofta från ett inifrånperspektiv på ideologi och ideella organisationer. Denna text bidrar till detta samtal genom att undersöka hur aktörer utanför det civila samhället (staten i detta fall) ser på ideologins betydelse i det civila samhället (i denna text avgränsat till folkbildningen). Syftet med denna text är följaktligen att studera och analysera statens syn på ideologins betydelse för folkbildningen och dess olika aktörer i folkbildningspropositioner sedan 1990.

Nyckelord

SOCIAL SCIENCES

SAMHÄLLSVETENSKAP

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

kon (ämneskategori)