Laboratorie- och fältprovtagning av personburna svavelvätevarnare

• Under de senaste åren har personburna gasvarnare börjat användas i större utsträckning. I bl a cellulosaindustrin, raffinaderier, garverier och gruvor utgör svavelväte (H2S) en potentiell hälsorisk för personal eftersom H2S kan frigöras i skadliga halter. I projektet granskades tillförlitligheten hos personburna svavelvätevarnare som använder elektrokemisk sensor. I den första delen genomfördes en laboratorieprovning av 13 svavelvätevarnare enligt speciellt provningsprogram.Laboratorietesterna visade bl a att * nollpunktsdrift gav små variationer mellan gasvarnarna, * responstid liksom tiden till larm var olika hos varnare. Hälften av varnarna reagerade snabbt. * Inga gasvarnare tog skada efter av de utsattes för mekanisk påverkan. *Radiofrekvenser (mobiltelefon) påverkade några gasvarnare * Temperaturförändringar samt interferenser av störgaser var de parametrarna som gasvarnarna hade svårast att klara av. Samtliga varnare visade små eller stora variationer i mätvärden vid temperaturförändringar inom området 0-40 C. Svavelvätevarnare var ej selektiv för H2S. Gasvarnarna stördes av andra svavelföreningar som metylmerkaptan, dimetylsulfid, dymetyldisulfid samt svaveldioxid. De flesta gasvarnarna klarade laboratorieprovningen bra. Compur 41000 SD Monitox och HS 267 valdes ut för en långtidstest i en reell miljö i fält. De utvalda varnarna testades vid ett företag som renar oljeförorenat vatten från fartyg samt industrin. Svavelvätevarnare testades såväl personburet som stationärt under ca 6 månader. Erfarenheten från fältprovning visade att HS 267 visade högre mätvärden än Compur 41000 SD Monitox vid ett och samma tillfälle. Även gasvarnare av samma modell visade variarioner i mätvärden. Enligt personal som testade varnare var HS 267 lättare att kalibrera än Compur 41000 SD Monitox. För övrigt klarade samtliga varnare den långa fältprovningen utan att gå sönder.

• Under de senaste åren har personburna gasvarnare börjat användas i större utsträckning. I bl a cellulosaindustrin, raffinaderier, garverier och gruvor utgör svavelväte (H2S) en potentiell hälsorisk för personal eftersom H2S kan frigöras i skadliga halter. I projektet granskades tillförlitligheten hos personburna svavelvätevarnare som använder elektrokemisk sensor. I den första delen genomfördes en laboratorieprovning av 13 svavelvätevarnare enligt speciellt provningsprogram.Laboratorietesterna visade bl a att * nollpunktsdrift gav små variationer mellan gasvarnarna, * responstid liksom tiden till larm var olika hos varnare. Hälften av varnarna reagerade snabbt. * Inga gasvarnare tog skada efter av de utsattes för mekanisk påverkan. *Radiofrekvenser (mobiltelefon) påverkade några gasvarnare * Temperaturförändringar samt interferenser av störgaser var de parametrarna som gasvarnarna hade svårast att klara av. Samtliga varnare visade små eller stora variationer i mätvärden vid temperaturförändringar inom området 0-40 C. Svavelvätevarnare var ej selektiv för H2S. Gasvarnarna stördes av andra svavelföreningar som metylmerkaptan, dimetylsulfid, dymetyldisulfid samt svaveldioxid. De flesta gasvarnarna klarade laboratorieprovningen bra. Compur 41000 SD Monitox och HS 267 valdes ut för en långtidstest i en reell miljö i fält. De utvalda varnarna testades vid ett företag som renar oljeförorenat vatten från fartyg samt industrin. Svavelvätevarnare testades såväl personburet som stationärt under ca 6 månader. Erfarenheten från fältprovning visade att HS 267 visade högre mätvärden än Compur 41000 SD Monitox vid ett och samma tillfälle. Även gasvarnare av samma modell visade variarioner i mätvärden. Enligt personal som testade varnare var HS 267 lättare att kalibrera än Compur 41000 SD Monitox. För övrigt klarade samtliga varnare den långa fältprovningen utan att gå sönder.

Nyckelord

arbetsmiljö

svavelvätevarnare

gasvarnare

svavelväte

laboratorieprovning

fältprovning

elektrokemisk sensor

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)