Demokrati och nationella fantasier : Föreställningar om identitet och tillhörighet i studier av demokrati

• Länge saknade frågor om migration och etniska relationer en etablerad plats inom politologisk demokratiforskning. Där har man i själva verket förhållit sig tämligen okritiskt till kategoriersom ‘nation’, ‘kultur’ och ‘etnicitet’. Dessa entiteter har tenderat att tas för givna, att ses som oföränderliga och oproblematiska i sig. Denna hållning till frågor om migration och etniska relationer är djupt rotad i ett bestämt tankemönster om identitet och tillhörighet, som i stora drag har präglat demokratiforskningen. Det är detta tankemönster som står i fokus för dennaartikel. Demokratiforskningen har under lång tid dominerats av statsvetenskapliga bidrag, vilka här, av naturliga skäl, blir centrala föremål för diskussion. Detta betyder inte att diskussionen saknar relevans också för andra discipliner. Tvärtom. De tankemönster som genomsyrat statsvetenskapen har även genomsyrat andra delar av samhällsvetenskapen, inte minst sociologin. Inte förrän på senare år har det inom demokratiforskning förts en mer djuplodande diskussion om relationer mellan demokrati och nationalstat, mellan medborgarskap och principenom kulturell homogenitet. Det har i dennadiskussion noterats att de spelregler som utmärkt västerländska liberala demokratier underlång tid har baserats på en nationalstatlig modell och dess praktiker för in- och uteslutning. Tomas Hammar (1990) har, bland andra, påtalat ett ‘dilemma’mellan demokrati och nationalstat, ett ‘dilemma’ som består i följande komplikation: Demokratin garanterar, å ena sidan, samtliga medborgare en uppsättning grundläggande friheter, rättigheter och skyldigheter. Å andra sidan är det en rad mekanismer som reglerar vilkasom tillåts vara medborgare och vilka som tillerkänns dessa demokratiska friheter, rättigheter och skyldigheter, respektive vilka som utesluts, detta eftersom demokratin de facto är institutionaliseradi ett nationalstatligt sammanhang. Det var historiskt nationen, denna ‘föreställda gemenskap’, som kom att ‘befolka’ demokratin. Liberala demokratier etablerades nämligen som ett led i moderniseringen,där flera processer löpte parallellt med varandra, däribland uppkomsten av ett kapitalistiskt produktionssätt, en centraliserad statsapparat och nationsbyggandet. Under nationsbyggandet definierades ‘nationell gemenskap’ i termer av kulturell homogenitet och, följaktligen,utestängning av de delar av befolkningen som inte ansågs ‘passa in’ i gemenskapen. ‘Folkstyre’,en av demokratins mest fundamentala principer, kom successivt att bli synonymt med styreinte bara underifrån utan också för ‘Vi’ eller ‘Oss’, det vill säga ‘folk som är som oss’. ‘Invandring uppenbarar’, understryker Adrian Favell (1999), ‘flera av de fundamentala bristeri den liberala demokratin, och dess underförstådda beroende av en viss grad av kulturelloch nationell homogenitet för att i praktiken kunna leverera dess ideala principer om jämlikhetoch tolerans’.

Nyckelord

SOCIAL SCIENCES

SAMHÄLLSVETENSKAP

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)