Att möta våtmarkernas natur : En spekulativ arkeologi om offer, mosslik och klimatfrågor

• Ett närliggande café säljer fantastiska lila, röda, blå och gula bakelser med devisen ”Veganism is not a sacrifice”. För mig pekar termen offer istället direkt mot det som jag arbetar med – arkeologi och forskning om deponeringar av döda kroppar i våtmarksmiljöer, främst under järnåldern. Utforskandet lyfter fram olika materiellt och vetenskapligt förankrade berättelser om andra sätt att leva, gränser mellan liv och död, våld mot en lång rad mänskliga och mer-än-mänskliga varelser. Det handlar också om att tydliggöra effekterna av ojämlikheter, klimatförändringar och tickande tidsbomber – att tala för de döda och för de som kommer att dö. Mot bakgrund av klimatkrisen insisterar Donna J. Haraway på vikten av att öva sig på att låta tanken och fantasin gå på besök hos en lång rad oväntade andra, att vara nyfiken, att välkomna det oförutsedda, påbörja viktiga samtal och möta och ta ansvar för det som vi på olika sätt möter i våra liv. Det handlar om att ta ansvar även i situationer där vi normalt inte har ett utpekat ansvar. Här har Haraway inspirerats av Hanna Arendt och Virginia Woolf, och visar att vi behöver träna föreställningsförmågan för att kunna ge respons och bry oss. Detta oavsett om de vi träffar under dessa övningar är sådana som liknar oss själva, eller är några vars existenser och besök överraskar oss helt och kanske vidgar det vi ser som släktingar bortom det som faller innanför den normala ramen av mänskliga. Haraway låter förstå att de som talar för de döda har ett särskilt ansvar som handlar om att föra de döda in i nutiden, för att därigenom bjuda in till bättre sätt att leva och dö i alla sorters framtider och för att vi ska kunna lära oss något av dem. Det öppnar också för vad som kan göras inom arkeologi. Här tar jag mig an Haraways uppmaning för att göra ett slags miljöhumanistiska, forskningsbaserade, spekulativa arkeologier och därigenom undersöka andra sätt att mötas över mer-än-mänskliga generationsgränser, med utgångspunkt i natur- och kulturarv. Det handlar om att ta sig an olika, ibland oönskade, kvarlåtenskaper av kolonial, postkolonial, antropocentrisk eller ekonomisk art, och dit kan miljöförstöringen räknas. För, som det verkar, har vi inte slutat att offra i våtmarker och genom våtmarker, även om det kanske tros att så är fallet.

Ämnesord

HUMANIORA  -- Historia och arkeologi (hsv//swe)

HUMANITIES  -- History and Archaeology (hsv//eng)

Nyckelord

environmental humanities

feminist posthumanism

wetlands

decay

climate

bodies

sacrifice

hauntologies

necropolitics

arkeologi

Archaeology

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

art (ämneskategori)