| 1. |
|
|
| 2. |
- Alenius Wallin, Linn
(author)
-
Bonusbarnbarn och bonusförföräldrar : Om omsorgsrelationer mellan generationer i ombildade och valda familjer
- 2024
-
Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
- Grandparents play an increasingly significant role as caregivers in their grandchildren's lives, even in welfare states like Sweden (Bordone et al., 2023; Zanasi et al., 2023). Concurrently, the rise in separations and reconstitutions of partnerships, both among parents and grandparents, has led to an increase in step-relationships (Guzzo, 2016; Lowenstein, 2005). Step-grandparenting and step-grandchild relationships arise as a consequence of these family reconfigurations, as well as through personal choices and life circumstances. These relationships may emerge suddenly, become lifelong, fade over time, or end abruptly, with the step-relative being part of one’s family for either a brief or extended period. Despite the common occurrence of step-relationships between step-grandchildren and step-grandparents, there is a lack of knowledge regarding the significance of these relationships in daily life. This dissertation examines how these relationships are constructed and understood, with the overarching aim of deepening our understanding of how caregiving relationships manifest in these families.Based on 35 biographical interviews with 15 step-grandparents (aged 64–83) and 13 step-grandchildren (aged 5–19), I explore how step-grandchildren and step-grandparents articulate the ways in which they engage in caregiving within their step-relationships, describe their positions, and interpret their experiences of being step-grandchildren or step-grandparents.Theoretically, I adopt the perspective that family is something that is actively constructed (Morgan, 1996), particularly through practices like "displaying family" (Finch, 2007). Other significant theoretical tools include the concept of personal life (Smart, 2007), the understanding of caregiving as emotional labour (Mason, 1996), as well as concepts of belonging (Mason, 2018; May, 2013) and recognition (Honneth, 2003).In this dissertation, I address the role that step-relationships play in the context of step-grandparent or step-grandchild relationships from the perspectives of both parties. The narratives of the informants reveal a variety of approaches to navigating step-relationships, including the influence of gendered norms and ideals of caregiving on intergenerational relations. Step-relations provide opportunities for both giving and receiving care, which for some informants is a new and welcomed experience, while for others (particularly older informants), it is perceived as burdensome. The dissertation demonstrates that step-grandparents play an important role in the lives of step-grandchildren through practical and emotional caregiving. The middle generation is attributed with a significant role in shaping the development of the relationship between step-grandparents and step-grandchildren, with some members of the older generation expressing uncertainty about the role they wish to assume towards their step-grandchildren.In contrast, step-grandchildren’s descriptions of their relationships with step-grandparents are marked by greater certainty. They see themselves as important to their step-grandparents by bringing joy and care into their lives. The younger generation also exhibits an awareness of the vulnerability of step-relationships, acknowledging that significant step-relatives may disappear, although these informants are more likely to have lost contact with a biological relative in their lives.
|
|
| 3. |
- Alenius Wallin, Linn
(author)
-
Bonusbarnbarn och deras mor- och farföräldrar
- 2022
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- Sedan 70-talet har antalet separationer i Sverige ökat med många ombildade familjer till följd. Människor i alla åldrar möter nya partners vilket ofta innebär att också den nya partnerns familjerelationer blir del av ens liv och skapar komplexa familjerelationer i flera led. Nästan hälften av alla frånskilda svenskar är idag i åldrarna 60+ och många av dem lever i, eller har någon gång levt i, ombildade familjer under sitt liv (Bildtgård & Öberg 2014). Detta innebär att sannolikheten för att få bonusbarn ökar i ett livsloppsperspektiv. I detta avhandlingsprojekt undersöker jag hur barn och äldre gör omsorg mellan generationer i familjer där familjemedlemmarna inte är biologiskt släkt: Vad har bonusrelationerna mellan bonusbarnbarn och deras bonusmor/farföräldrar för betydelser i deras vardag och ur ett livsperspektiv?Forskningen bygger på djupintervjuer med 11 bonusbarnbarn, 5-19 år och 11 bonusmor/farföräldrar i åldrarna 65-83. Även andra metoder så som ”rita din dag”, närhetscirklar och dagboksanteckningar har använts. Teoretiskt utgår jag bland annat från David Morgans (2011) teori om ”doing family” och Carol Smarts (2007) ”personal life” teori. Att vara bonusfar/morförälder eller bonusbarnbarn kan vara alltifrån en relation där personerna knappt (eller aldrig) träffas till att de är väldigt involverade i varandras liv. Bonusrelationer varierar stort när det gäller faktorer som engagemang, intresse, krav, beroende, omsorgsgivande och omsorgstagande. Synen på bonusrelationen tycks skilja sig åt mellan barnbarnsgenerationen och den äldre generationen. Där faktorer som rättvisa, samhörighet, kön, klass, ålder och mellangenerationens (det vill säga föräldrarnas) inblandning sätter ramar kring bonusrelationen. Relationen mellan bonusbarnbarnen och bonusmor/farföräldern kan ses som en vald, men samtidigt villkorad relation. I den här studien visar de olika intervjupersonernas narrativ ett flertal olika sätt att göra bonusrelationer på och blottlägger normer och ideal kring omsorg och interventioner mellan generationer, både vad det gäller bonus- och biologiska släktskap. Informanternas berättelser visar på möjligheter och begränsningar som finns i bonusrelationerna, och hur olika betydelser dessa relationer får för de inblandade. Men berättelserna visar även på skörhet och svårigheter i komplexa släktskaps relationer - när det gäller bonusrelationer men också mellan personer som är biologiskt släkt.
|
|
| 4. |
- Alenius Wallin, Linn
(author)
-
Family display and recognition in bonus relations
- 2023
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- Bonus relations (such as step-grandparents, step-grandchildren, and families of choice) can be chosen, or they can be forced up on you, they can be regarded as very important to extremely peripheral. Bonus relations negotiate familiarity and can vary from inclusion to exclusion. Common to bonus-relations are their non-biological aspect: they are not blood-line relations, and to many families and family types there has been (or is) a struggle for recognition and lack of societal support. To be recognized as ‘family’ is an activity that takes place on several and related levels in bonus relations: on a societal level, in family practices, as well as intersubjectively. For instance, a grandchild of a partner can regard the partner as their (bonus)grandmother, but it is not evident that the partner takes that role up on herself. Departing from Janet Finch’s (2009) concept of family display, which I put in conversation with theorizing on recognition (Heidegren, 2009; Honneth, 2003; Oppenheimer 2006; Voswinkel, 2000), I explore negotiations around recognition within bonus/stepfamily. The paper departs from an interview study on intergenerational care in Sweden, using creative methods such as drawings and diaries with 13 bonus/stepgrandparents and 12 bonus/stepgrandchildren. I focus specifically on processes of recognitions in negotiations around care, inheritance, and ‘fairness’.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Alenius Wallin, Linn, et al.
(author)
-
Intensive grandparenting : Narratives of changing generational practices and relations.
- 2023
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- Grandparents’ involvement in their adult children’s everyday family life seems to have increased, especially in relation to care arrangements around grandchildren (Arber & Timonen 2012; May et al., 2012; Cantillon et al., 2021). This is the case also in Sweden, despite extensive public welfare provision of childcare (Hank & Buber, 2009; Björnberg & Ekbrand, 2008). This “new army of proxy parents” (Buchanan & Rotkirch 2019: 11) calls for the need to critically analyse grandparental care practices and ideals, in relation to demands on family life and parenting, and also, in relation to ideal of what is ‘good care’ for children. Taking our point of departure in a study on intergenerational care in Sweden – involving grandparents, adult children and grandchildren (65 interviewees, using creative methods; drawings, diaries) – our analysis suggests the concept intensive grandparenting as an analytical lens for understanding contemporary grandparental involvement in care for grandchildren. Like intensive parenting/mothering (Hays 1996; Lareau 2003; Faircloth 2014), grandparenting today can be characterized as child-centred, emotionally absorbing, financially expensive and labour intensive (Hays 1996), and also as an ambivalent (Luescher & Pillemer 1998) and continuously gendered activity. In addition, it is largely done in the shadows of – and in complex relation to – parenting. Our analysis shows the need to view parenting and grandparenting practices as embedded in wider social contexts, both in relation to the changing welfare state and demands of work-family life, and in relation to changing ideals of care for children and relations between generations.
|
|
| 9. |
- Alenius Wallin, Linn, et al.
(author)
-
Kollektivt minnesarbete
- 2024
-
In: Genusvetenskapliga forskningsmetoder. - 9789189361829 - 9789189361812 ; , s. 291-306
-
Book chapter (peer-reviewed)abstract
- Kapitlet beskriver metoden kollektivt minnesarbete och hur du själv kan använda metoden tillsammans med andra.
|
|
| 10. |
- Alenius Wallin, Linn
(author)
-
Kvinnors och mäns bonusförföräldraskap
- 2024
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- Ett ökande omsorgsgivande från förföräldrar till barnbarn är en signifikant utveckling i Sverige (Bordone et al, 2023; Cantillon et al., 2021) en annan utveckling är att allt fler äldre har bonusbarnbarn, till följd av att de eller deras barn lever i ombildade familjer (Bildtgård & Öberg, 2017). Det intensiva förföräldraskapet utmärks av att bio-förföräldrar idag gör, och förväntas göra, mer omsorg om sina vuxna barn och barnbarn än tidigare generationer (Anving et al forthcoming). Förföräldrar steppar in och hjälper till i sina vuxna barns familjer genom att materiellt, praktiskt och känslomässigt bidra till barnbarnens välmåga under deras uppväxt. Men vad innebär detta intensiva förföräldrande i ett bonusförförälder-perspektiv? Utifrån intervjuer med 13 bonusförföräldrar och 13 bonusbarnbarn undersöker jag vad idealet om intensivt förföräldrande tar sig för uttryck i bonusrelationer. Positionen som bonusförförälder omgärdas av särskilda premisser. Till exempel synliggörs en idé om att ett biologiskt släktband anses föra med sig högre krav på att bidra, än det sociala släktskapet som bonusförförälder. En annan premiss är att bonusförförälderns position i förhållande till mellan-generationen innehåller större drag av osäkerhet vilket för med sig att bonusförföräldrar menar sig ha mindre handlingsutrymme att ifrågasätta eller ”lägga sig i” de regler som bonusbarnbarnets biologiska släktingar satt upp. För bonusförföräldrar är det i stort sett alltid en annan vuxen som fungerar som ”door-keeper” eller dörröppnare till relationen med bonusbarnbarnet. Men positionen som bonusförförälder utmärks också av ett större mått av frihet än för biologiska förföräldrar. Den som är bonusförförälder kan i vissa fall själv bestämma sin grad av involvering i bonusbarnbarnens omsorg och kan ses som en okej bonusförförälder trots att de avviker mot de normer av intensivt förföräldrande som de biologiska förföräldrarna försöker leva upp till. En annan premiss för hur bonusförföräldrar upplever bonusförföräldraskapet utgår ifrån deras civilstånd: det vill säga om bonus-förföräldrandet är en aktivitet som riktas mot gemensamma bonusbarnbarn; som (bonus)förföräldern gör ensamt; eller om det sker i förhandling till, eller på bekostnad av, ens parrelation.Slutligen argumenterar jag för att bonusförförälderns omsorgspraktik i förhållande till bonusbarnbarn påverkas av det omsorgsgivande som utfört tidigare i livet och är kopplat till genus. Att ge omsorg är något kvinnor förväntas göra, och som tas för självklart att bara kunna och göra (De Vault, 1991). Eftersom kvinnor i högre utsträckning än män varit ansvariga för omsorg om andra i både familj- och yrkesliv innebär det att kvinnorna i studien upplever bonusomsorgen som mer belastande än vad männen i studien gör. Männen ser i högre utsträckning omsorgen om (bonus)barnbarn som en möjlighet att ta igen och ge omsorg på ett sätt som de inte gjort tidigare i livet. Utifrån detta argumenterar jag för att kvinnors generellt stora omsorgsbörda genom livet kan leda till ett tillstånd av omsorgströtthet vilket inverkar på deras vilja och ork att göra bonusförföräldrande.
|
|
