| 1. |
- Allard, Ann-Sofie, et al.
(author)
-
Evaluation of Microcosm System for Determining the Persistence of Chlorocatechols in the Aquatic Environment
- 1996
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Under aerobic conditions, the spiked 3,4,5-trichlorocatechol was partitioned into the sediment phase, and during the course of the experiment, its concentration diminished by ca. 95 % during 50d without evidence for the synthesis of metabolites. By contrast that of the endogenous substrate diminished by only ca. 60 %. Under anaerobic conditions, the concentration of the endogenous chlorocatechols was essentially constant during 8 w, during which time the exogenous 3,4,5-trichlorocatechol was transformed by ca. 70 % plausibly to a mixture of dichlorocatechol isomers. 6-chlorovanillin was retained in the aqueous phase and under aerobic conditions its concentration diminished to zero within 15 d. The concentrations of endogenous C12 to C18 fatty acids and a range of diterpenes diminished during the later part of the experiments, although in separate experiments, the concentrations of dissolved dehydroabietic acid and 12,14-dichlorodehydroabietic acid were reduced to zero during incubation with pure cultures of aerobic bacteria. All of these results underscore the environmental signficance of bioavailability in determining the persistence of organic compounds in the environment
|
|
| 2. |
- Allard, Ann-Sofie, et al.
(author)
-
Förekomst och reduktion av fokusämnen i fyra reningsverk
- 2017
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Inkommande och utgående avloppsvatten från Henriksdals reningsverk, Himmerfjärdsverket och Öns reningsverk i Umeå samt pilotanläggningen Hammarby Sjöstadsverket med sin membranbioreaktor (MBR) har analyserats med avseende på en rad läkemedel, organiska miljöföroreningar och bakterier samt testats för östrogen aktivitet. Antalet prover är för litet för att dra några långtgående slutsatser och de resultat som redovisas ska endast ses som indikationer. Halterna i inkommande vatten är någorlunda lika för de flesta ämnen vid de undersökta verken. Undantag är bland annat DEHP och klorparaffiner som är högre vid Öns reningsverk i Umeå samt tributylfosfat, siloxaner och några perfluororganiska ämnen som är högre i de båda stockholmsverken. Traditionella parametrar som t ex biokemisk syreförbrukning (BOD), totalfosfor och totalkväve visar att stockholmsverken har ett mer koncentrerat inkommande vatten. Jämfört med tidigare undersökningar av inkommande avloppsvatten ligger några av ämnena, t ex tetracyklin, hydroklorthiazid, diklofenak och de flesta siloxaner, högre i vår undersökning. Många läkemedel (särskilt paracetamol) samt PBDE uppvisar i stället lägre halter än förut. Reduktionen är generellt sett större i stockholmsverken och Himmerfjärdsverket än i Umeå. Det är viktigt att komma ihåg att reduktion i många fall inte beror på nedbrytning utan på att ämnet avskiljs till slamfasen. Det kan också uppstå nedbrytnings- och omvandlingsprodukter av ämnen vid reningsprocessen som inte detekteras då de inte ingår i analysen. Några ämnen uppvisar negativ reduktion, ett även tidigare uppmärksammat fenomen som framför allt visats bero på jonsuppression orsakad av konkurrens mellan det undersökta ämnet och den komplicerade matris som inkommande avloppsvatten utgör. I utgående vatten är halterna av de flesta undersökta ämnen vatten i nivå med tidigare undersökningar. Ett undantag är de oförklarligt höga halterna av hexametyldisiloxan i Henriksdal. Försök med filtrering av utgående avloppsvatten från Henriksdal antyder att några av läkemedlen är partikelbundna, t ex sertralin, citalopram, amlopidin och propranolol. YES-tester visar att den östrogena effekten av avloppsvattnet reduceras med över 90 % efter rening utom i Umeå där effekten avtar mindre än 10 %. Detta, liksom den sämre reduktionen av en del andra ämnen i Umeå, beror troligen på att Umeå inte drivs med kväverening som de övriga verken. Kväverening har tidigare har visats underlätta reduktion av bland annat läkemedel. Antalet bakterier i utgående vatten är betydligt lägre efter MBR än i de övriga verken vilket var förväntat med tanke på storleken på membranens porer. Antibiotikaresistenta bakterier förekommer i alla utgående vatten utom efter MBR. MBR avskiljer även mikroplastpartiklar och icke-syntetiska fibrer betydligt mycket bättre än Henriksdals reningsverk. En jämförelse av analysresultaten vid denna undersökning med parallella prover från ett annat laboratorium visade på stora skillnader i rapporteringen av ftalater medan PBDE- och klorparaffiner blev någorlunda lika.
|
|
| 3. |
- Allard, Ann-Sofie, et al.
(author)
-
Platsspecifik bedömning av förorenad mark - biologiska tester i kombination med kemiska analyser
- 2002
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Det finns många förorenade markområden i Sverige och varje område är unikt. Det är viktigt av miljömässiga och ekonomiska skäl att göra en riktig bedömning av dessa områden. Förutsättningarna för en adekvat riskbedömning är att relevanta metoder används för karakterisering av den förorenade jorden och att resultatet av denna karakterisering utgör grund för en platsspecifik bedömning. För att bidra till en säkrare riskbedömning har IVL utvecklat ett testsystem bestående av biologiska tester, kemiska analyser och laktester. De biologiska testerna är riktade mot aktuella föroreningars toxicitet, persistens och biotillgänglighet i förorenade markområden. Systemet bygger på naturligt förekommande marklevande organismer som testas under så realistiska förhållanden som möjligt. Föroreningarna kan ha olika effekter på de olika organismerna i marken. I testsystemet ingår därför bakterier, växter och daggmaskar som representerar flera nivåer i näringskedjan. De biologiska testerna har tillsammans med de kemiska analyserna används på ett antal förorenade jordar och rena substanser. Tester av grobarhet och rot- och skottillväxt har utförts med engelskt rajgräs, vitklöver och rädisa. Masken Enchytraeus crypticus har testats för toxicitet och reproduktionsstörningar. Undersökningar av metabolitbildning vid bakteriell omvandling av PAHer har gjorts. Ett antal förberedande upptagstester med växter och maskar har utförts både med rena substanser och med en förorenad jord. Där det varit möjligt har resultaten från testerna jämförts med Naturvårdsverkets riktvärden.
|
|
| 4. |
- Allard, Ann-Sofie, et al.
(author)
-
The Aerobic Biodegradation of Tert-Butyl Methyl Ether and Tert-Butanol: an Initiatory Study
- 1996
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- A single sample of hydrocarbon-contaminated soil was enriched under aerobic conditions in a mineral medium supplemented with tert-butanol (1 g/L) as sole carbon source, or with methylamine (2 g/L) as main carbon source and tert-butanol (0.1 g/L) as cosubstrate. The mixed cultures obtained after four serial transfers were used for further experiments. In a growth experiment, the concentration of tert-butanol declined slowly after an initial lag phase. Cell suspensions of the mixed culture or of methylamine-grown cells incubated with tert-butyl methyl ether showed no similar decline in substrate concentration during 6 weeks. The results suggested the possible persistence of tert-butyl methyl ether, and that the tertiary butyl group is not itself the determinant of resistance to aerobic biodegradation
|
|
| 5. |
- Allard, Ann-Sofie, et al.
(author)
-
The Degradation of Polycyclic Aromatic Heterocyclic Compounds Originating in the Terrestrial Environment or in Solid Waste: an Initiatory Study
- 1996
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Strains of bacteria have been obtained from samples of soil and sediment by enrichment with dibenzofuran, dibenzothiophene, acridine, carbazole and pyrene. Pure cultures were used to determine the persistence of these compounds in aqueous solutions under aerobic conditions in sealed ampoules. Some strains degraded the substrates totally while others accomplished only partial degradation or biotransformation. Intermediate metabolites were identifiable only from dibenzofuran. Some of the experimental procedures that had to be adopted are discussed and the results of the experiments examined in the wider context of bioremediation
|
|
| 6. |
- Arp, Hans Peter H., et al.
(author)
-
Native Oxy-PAHs, N-PACs, and PAHs in historically contaminated soils from Sweden, Belgium, and France : their soil-porewater partitioning behavior, bioaccumulation in Enchytraeus crypticus, and bioavailability
- 2014
-
In: Environmental Science and Technology. - : American Chemical Society (ACS). - 0013-936X .- 1520-5851. ; 48:19, s. 11187-11195
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Soil quality standards are based on partitioning and toxicity data for laboratory-spiked reference soils, instead of real world, historically contaminated soils, which would be more representative. Here 21 diverse historically contaminated soils from Sweden, Belgium, and France were obtained, and the soil-porewater partitioning along with the bioaccumulation in exposed worms (Enchytraeus crypticus) of native polycyclic aromatic compounds (PACs) were quantified. The native PACs investigated were polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs) and, for the first time to be included in such a study, oxygenated-PAHs (oxy-PAHs) and nitrogen containing heterocyclic PACs (N-PACs). The passive sampler polyoxymethylene (POM) was used to measure the equilibrium freely dissolved porewater concentration, C-pw, of all PACs. The obtained organic carbon normalized partitioning coefficients, K-TOC, show that sorption of these native PACs is much stronger than observed in laboratory-spiked soils (typically by factors 10 to 100), which has been reported previously for PAHs but here for the first time for oxy-PAHs and N-PACs. A recently developed K-TOC model for historically contaminated sediments predicted the 597 unique, native K-TOC values in this study within a factor 30 for 100% of the data and a factor 3 for 58% of the data, without calibration. This model assumes that TOC in pyrogenic-impacted areas sorbs similarly to coal tar, rather than octanol as typically assumed. Black carbon (BC) inclusive partitioning models exhibited substantially poorer performance. Regarding bioaccumulation, C-pw combined with liposome-water partition coefficients corresponded better with measured worm lipid concentrations, C-lipid (within a factor 10 for 85% of all PACs and soils), than C-pw combined with octanol-water partition coefficients (within a factor 10 for 76% of all PACs and soils). E. crypticus mortality and reproducibility were also quantified. No enhanced mortality was observed in the 21 historically contaminated soils despite expectations from PAH spiked reference soils. Worm reproducibility weakly correlated to C-lipid of PACs, though the contributing influence of metal concentrations and soil texture could not be taken into account. The good agreement of POM-derived C-pw with independent soil and lipid partitioning models further supports that soil risk assessments would improve by accounting for bioavailability. Strategies for including bioavailability in soil risk assessment are presented.
|
|
| 7. |
- Baresel, Christian, et al.
(author)
-
Handbok för rening av mikroföroreningar vid avloppsreningsverk
- 2017
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I denna rapport redovisar projektet SystemLäk - Systemförslag för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade svårnedbrytbara ämnen en samlad bild av kunskapsläget kring avancerade reningstekniker för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade svårnedbrytbara substanser, även kallade mikroföroreningar. När ett reningsverk beslutat att implementera kompletterande reningssteg för rening av mikroföroreningar, bör en kartering genomföras, som visar på vilka mikroföroreningar det aktuella reningsverket tar emot. När reningsverket har kännedom om vilka mikroföroreningar som belastar verket bör ett övergripande mål för reningen beslutas, det vill säga, vilka mikroföroreningar som ska renas, och till vilken grad. Vägledning för genomförande av kartering, samt hur dess resultat kan tolkas, presenteras i denna rapport. Efter beslut om övergripande reningsmål, men innan beslut av slutligt teknikval, bör reningsverkets specifika förutsättningar och begränsningar identifieras. Är anläggningens infrastruktur mer eller mindre lämpad för någon särskild teknik? Finns icke utnyttjade utrymmen eller volymer som kan nyttjas? Vilken reningseffektivitet av mikroföroreningar uppnås i dagsläget? Finns några framtidsplaner för reningsverket som kan påverka teknikvalet? För att bekräfta att potentiella tekniker fungerar bör pilotförsök genomföras vid det specifika reningsverket. Pilottesterna bör inte enbart beakta reningseffektivitet utan även kostnader, resursförbrukning och behov av arbetskraft. Studiebesök vid samt erfarenhetsutbyte med andra reningsverk med samma reningsteknik implementerad rekommenderas. När det fastställts vilket teknikval som är mest lämpligt vid det specifika reningsverket bör offerter tas in från minst tre olika teknikleverantörer. Offerter samt implementeringsunderlag bör granskas och godkännas av oberoende part. Vid upphandling bör garantier för framgångsrik implementering ingå. Noggrann uppföljning av idrifttagande rekommenderas.
|
|
| 8. |
- Baresel, Christian, et al.
(author)
-
Kompletterande tester för en resurseffektiv avancerad rening av avloppsvatten
- 2017
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Större delen av de läkemedel och andra mikroföroreningar som används i samhället hamnar i våra avloppsreningsverk. Där bryts en del ner effektivt, men många föroreningar passerar i stort sett opåverkade genom verken. Vid låg utspädning i närrecipienten kan vissa substanser nå så höga halter att man inte kan utesluta effekter på vattenlevande organismer. Kompletterande rening av avloppsvattnet vid avloppsreningsverk kan därför vare ett alternativ för att avlägsna dessa mikroföroreningar. De mest lovande teknikerna för att minska utsläppen av ett brett spektrum av läkemedelssubstanser och andra svårnedbrytbara substanser är behandling med starka oxidationsmedel, främst ozon, adsorption till aktivt kol och en utökad biologisk nedbrytning. Denna rapport redovisar resultat från fortsatta försök med avskiljning av särskilt läkemedelsrester i avloppsvatten inom projektet SystemLäk, och kompletterar tidigare genomförda försök inom samma projekt. I första hand har 24 olika läkemedel, som ofta förekommer i avloppsvatten och som representerar olika läkemedelsgrupper, analyserats. Tekniker som studerats innefattar: § Granulerat aktivt kol som filtermaterial med biologisk aktivitet - BAF(GAK) § Rening med biokol framställt från bioslam/organiskt substrat - BAK § Användning av pulveriserat aktivt kol i MembranBioReaktor (MBR) -PAK § Oxidation med ozon § Oxidation med klordioxid Genomförda tester, i kombination med tidigare försök, visar tydligt på att de flesta studerade teknikerna ger ökad avskiljning av de flesta studerade ämnena. I många fall får man en mycket bra effekt med en rimlig insats. Testerna har även lyft fram begränsningar hos de studerade teknikerna: BAF(GAK) - Granulerat aktivt kol som biofilter, BAK – Biokol framställt från bioslam, PAK-MBR – Pulveriserat aktivt kol (PAK) i membranbioreaktor, Resurseffektiv ozonering, Klordioxid (ClO2) För mer detaljer kring de ämnen som studerats, analysmetoder för dessa, vilken effekt dessa har i recipienten samt till vilken nivå de bör reduceras hänvisas till den första delrapporten i SystemLäk (Baresel m fl., 2015a). För en samlad bedömning av olika reningssystem inklusive miljöpåverkan och kostnader samt vilka av tekniker som rekommenderas hänvisas till slutrapporten i SystemLäk (Baresel m fl., 2017).
|
|
| 9. |
- Baresel, Christian, et al.
(author)
-
Läkemedelsrester och andra skadliga ämnen i avloppsreningsverk - koncentrationer, kvantifiering, beteende och reningsalternativ
- 2015
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Många läkemedelsrester och andra prioriterade substanser passerar igenom dagens avloppsreningsverk (ARV) och hamnar antingen i slammet eller i recipienten, ibland i nivåer som kan påverka vattenlevande organismer. Substanser som släpps ut via avlopps-reningsverk kan också anrikas i den akvatiska näringskedjan och orsaka effekter i högre organismer såsom fiskätande fåglar eller däggdjur, inklusive människor. Studier har också visat att antibiotika som hamnar i miljön kan bidra till uppkomsten av antibiotikaresistenta gener i bakterier, vilket är ett allvarligt globalt hot mot möjligheten att bota livshotande sjukdomar. Eftersom nuvarande vattenreningstekniker har utvecklats främst för att avlägsna partikulärt material samt kväve och fosfor är de oftast inte anpassade för att rena bort mikrobiellt stabila kemiska föroreningar. Utvärderingar av effektiviteten hos olika behandlingstekniker för avlägsnande av sådana ämnen baseras vanligtvis på analyser av förekomst av ett ämne i inkommande och utgående vatten från reningsverket. Det finns dock problem med detta tillvägagångssätt eftersom vissa ämnen metaboliseras till potentiellt mer skadliga substanser, som då inte automatiskt fångas i analysen. Dessutom kan vissa ämnen spontant bildas i reningsverken, vilket kan resultera i högre nivåer i utgående än i inkommande vatten. Ett ytterligare problem är att de utgående koncentrationerna ibland kan vara lägre än detektions-gränserna, men trots det ändå vara högre än eller nära etablerade risknivåer. This report is only available in Swedish.
|
|
| 10. |
- Baresel, Christian, et al.
(author)
-
Pharmaceutical residues and other emerging substances in the effluent of sewage treatment plants
- 2015
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Pharmaceutical residues and other emerging substances pass through modern sewage treatment plants (STPs) and end up in the receiving waters and sludge. In several studies, recipient concentrations have been detected with expected effects on aquatic organisms. Chemicals released via STPs may also enter the aquatic food-web and cause effects in higher organisms such as fish-eating birds or mammals including humans. Studies have also shown that antibiotics in the environment may contribute to the increase of antibiotic resistant genes in bacteria, which is a serious threat to our possibility to cure life-threatening diseases on the global scale. Current STP treatment technologies are usually not fit to remove microbial stable chemical pollutants and the evaluation of the removal efficiency of the STP systems applied today, is not complete. The evaluation of the removal efficiency of the substances in the STP systems is usually based on chemical analysis of the presence of certain substances in influent and effluent waters. However, there are difficulties associated with this approach, e.g. since some substances are metabolized into potentially more harmful substances which are not captured in the analysis unless they are actively sought for. Furthermore, some substances are formed in the STPs, resulting in higher levels in effluents than in influents. In addition, effluent concentrations may sometimes be lower than the analytical detection limits, yet still higher than or close to established risk concentrations emphasizing the need for developments of the analytical methods.
|
|
