| 1. |
|
|
| 2. |
- Smedberg Bondesson, Anna, et al.
(author)
-
”Vi snakker bare litt om porno” : Multimodal och platsorienterad analys av rumsligt gestaltade affekter i Sesam Sesam av Gro Dahle och Kaia Dahle Nyhus
- 2023
-
In: Litteraturdidaktik och känslor. - : Stockholm University Press.
-
Book chapter (pop. science, debate, etc.)abstract
- Kännetecknade för Gro Dahles bilderböcker är att de inte värjer sig för att gestalta komplexa och kontroversiella teman. Agnes-Margrethe Bjorvand menar i sin analys av boken Sinna mann (2003) att Dahle bidragit till att förnya bilderboksgenren:”[w]hat is new, however, is that such a concrete presentation of physical abuse and violence inside the home finds its way into picturebooks intended to be read to and by relatively small children” (2010, s. 217). Därutöver finns det inte sällan i bilderböckerna en problematiserande ansats som erbjuder flera tolkningsvägar. Ett exempel är Snill (2002) av Dahle (text) och Svein Nyhus (bild) där problemställningen kretsar kring flickan Lussis frigörelse från att inledningsvis vara en snäll, tyst och osynlig tyst flicka till att bli en individ med egen vilja. Eva Maagerø och Guri Lorentzen Østbye (2017) resonerar kring hur Snill i första hand gestaltar Lussis frigörelse men att den avslutande bilden också signalerar andra barns, till exempel pojkars, behov av frigörelse, vilket även är en slutsats som Alfredsson (2021) drar. I föreliggande studie är det Sesam Sesam (2017) av Gro Dahle (text) och Kaia Dahle Nyhus (bild) som är i fokus. Berättelsen handlar kortfattat om hur pojken Al blir påkommen av sin mor när han tittar på pornografi på nätet, moderns reaktion och samtalet mellan Al och hans storebror Kas om vad porr egentligen är. Precis som i Snill och Sinna mann gestaltas ett brett känsloregister ur barnets perspektiv. Ämnet är känslomässigt komplicerat och berättelsen visar hur olika typer av affekter i Silvan S. Tomkins definition som exempelvis nyfikenhet, avsmak och skam, kan ta sig uttryck. I denna artikel är syftet att visa hur Dahles text och Kaia Dahle Nyhus illustrationer samspelar och skapar ett expressivt formspråk genom att framhäva, tona ned eller problematisera olika affekter (Nathanson 1992; Tomkins 1995). Vidare kommer vi att diskutera vilka litteraturdidaktiska möjligheter vår analys rymmer. Detta resonemang är samtidigt en vidareutveckling av ett redan påbörjat projekt med syftet att undersöka möjligheterna med att fläta samman litteraturvetenskapliga och språkvetenskapliga analysmetoder i undervisningen vid svensklärarutbildningen (Dahl & Smedberg Bondesson 2021). Den visuella analysen rymmer tre delar: ideationell, textuell och interpersonell betydelse. Ideationell betydelse avser här det Kress & van Leeuwen benämner narrativa processer och de frågor vi ställer är: Vad händer i bilden och hur gestaltas det? Textuell analys innebär en kartläggning av hur de avbildade är relaterade till varandra i fråga om avstånd och storlek och de betydelser som samspelen mellan de avbildade ger uttryck för. Vi tar fasta på aspekterna avgränsning och sambandsskapande, samt avstånd, visuellt rim och kontrast (Kress & van Leeuwen, s. 201ff). Den interpersonella analysen handlar om de sociala relationer människor etablerar visuellt. Här fokuserar vi på hur bruk av färg realiserar interpersonell betydelse som glädje, sorg, ilska eller rädsla med hjälp av aspekterna färgmättnad, modulation och differentiering (Kress & van Leeuwen, s. 232ff). Vidare kommer vi i analysen och tolkningen med mer litteraturvetenskapliga anspråk att använda tre topi-begrepp, nämligen Bakhtins kronotopi, främst tröskelkronotopin, Foucaults heterotopi, samt lingvistikens diatopi-begrepp, omformulerat och omdefinierat för att tjäna litteraturvetenskapliga syften. Atle Krogstads artikel ”The family house chronotope in three picturebooks by Gro Dahle and Svein Nyhus: idyll, fantasy, and threshold experiences” (2016) konstaterar att familjehuset är den primära scenen för händelserna i Dahles och Nyhus bilderboksuniversum. Vi instämmer med Krogstad i detta liksom i påståendet att Dahles och Nyhus bilderboksberättelser kan betraktas som just tröskelstudier som utforskar, förtydligar och tänjer ut det tillfälle och den tidpunkt då barnet förändras och blir synligt i den vuxna världen. Bakhtins tröskelkronotopi gestaltar existentiellt avgörande förändringar, medan Foucaults heterotopi erbjuder en motplats som ställer övriga världen på ända (Bachtin 1991, s. 157; Foucault 2008, s. 252 f.). Smedberg Bondessons diatopi häver klaustrofobin och innebär en öppning mellan den inre och den yttre världen, en genomsläpplighet och vidgning mot universums oändlighet, i fantasin såväl som i verkligheten (Smedberg Bondesson 2014, s. 50; 2017, s. 208; 217 f; 2018, s. 75). Analysen visar hur visuella val som rör narrativa processer, samband och avstånd samt interpersonella aspekter av färg såsom färgmättnad, differentiering och kontrast förstärker och förtydligar såväl materiella (yttre) som mentala (inre) dimensioner av den skrivna berättelsen. Starka affekter som avsmak, nyfikenhet och skam men också den nödvändiga tryggheten, känslan av att dela världen med någon, det ömsesidiga förtroendet som förutsättning för att klara av att reglera affekterna, kan urskiljas i berättelsens dramaturgi. En slutsats är att Kress & van Leeuwens modell möjliggör en detaljerad multimodal analys av olika affekter i en bilderbok som Sesam Sesam – och vidare ger detta en fingervisning om att man med fördel torde kunna kombinera en litteraturvetenskaplig/litteraturdidaktisk analys med en språkvetenskaplig/sociosemiotisk. Denna kombination är intressant ur många perspektiv, inte minst ett didaktiskt och svenskämnesperspektiv med tanke på hur språk- och litteraturdelen många gånger behandlas som skilda entiteter i klassrummet. Vidare står det i läroplanen att elever ska arbeta med ”texter som kombinerar ord, bild och ljud, och deras språkliga och dramaturgiska komponenter. Hur uttrycken kan samspela med varandra, till exempel i tv-serier, teaterföreställningar och webbtexter.” Här kan man tillägga bilderböcker. Den nordiska bilderboken utmärker sig nämligen på så vis att den inte uteslutande riktar sig till småbarn. Författare som till exempel Gro Dahle eller danskarna Oskar K och Dorte Karrebæk har visat hur gränsen mellan barn- och ungdomslitteratur samt vuxenlitteratur kan tänjas och problematiseras. Referenser Alfredsson, J. (2021). Den poetiska zonen. Poesins performativa potential i bilderböcker for barn. Samlaren. Tidskrift för forskning om svensk och annan nordisk litteratur årgång 142. Bachtin, M. (1991). Det dialogiska ordet. Översättning Johan Öberg. Gråbo: Anthropos. Bjorvand, A-M. (2010). Do Sons Inherit the Sins of Their Fathers? An Analysis of the Picturebook Angry Man. In T. Colomer, B. Kümmerling-Meibauer & C. Silva-Diaz (eds.), New Directions in Picturebook Research. New York & London: Routledge. Dahle, G & Dahle Nyhus, K. (2017). Sesam Sesam. Oslo: Cappelen Damm. Dahl, C. & Smedberg Bondesson, A. (2021). Skönlitteraturens språk – Det dubbla perspektivets möjligheter vid textanalys. Educare nr 2. Foucault. M. (2008). Diskursernas kamp. Översättning Jonas (J) Magnusson. Thomas Götselius & Ulf Olsson (eds). Stockholm/Stehag: Symposion. Kress, G. & van Leeuwen, T. (2006). Reading Images. The Grammar of Visual Design. New York & London: Routledge. Krogstad, A. (2016). The family house chronotope in three picturebooks by Gro Dahle and Svein Nyhus: idyll, fantasy, and threshold experiences. Barnelitterært Forskningstidsskrift. Nordic Journal of ChildLits Aesthetics, 7:1, 26040, DOI: 10.3402/blft.v7.26040. Maagerø, E. & Lorentzen Østbye, G. (2017). What a Girl! Fighting Gentleness in the Picture Book World. An Analysis of the Norwegian Picture Book What a Girl! by Gro Dahle and Svein Nyhus. Children’s Literature in Education nr 48. Nathanson, D. L. (1992). Shame and pride. Affect, sex and the birth of the self. New York & London: Norton. Smedberg Bondesson, A. (2014). Ditt språk i min mun. Grannspråkets glädje och gagn. Göteborg & Stockholm: Makadam. Smedberg Bondesson, A. (2017). Through the land of lagom in literature. Passing small towns in middle Sweden. Steven P. Sondrup & Mark B. Sandberg (eds.), Nordic Literature. A Comparative History. Volume I: Thomas A. Dubois & Dan Ringgaard (eds), Spatial Nodes. Amsterdam & Philadelphia: John Benjamins. Smedberg Bondesson, A. (2018). Gösta Berling på La Scala. Selma Lagerlöf och Italien. Göteborg & Stockholm: Makadam. Tomkins, S. S. (1995). Exploring affect. The selected writings of Silvan. S. Tomkins. Virginia E. Demos (eds). Cambridge: Cambridge University Press.
|
|
| 3. |
- Bondesson, Elisabeth, et al.
(author)
-
Can Baseline Characteristics Predict Successful Outcomes after Individual, Physiotherapist-Led Rehabilitation in Patients with Chronic Musculoskeletal Pain?
- 2023
-
In: Pain research & management. - 1203-6765. ; 2023
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- BACKGROUND: No strong and consistent variables to predict outcome after pain rehabilitation have been reported in patients with chronic musculoskeletal pain. The aim of the present study was to clarify if baseline variables could predict successful outcome after a unique, individualized, physiotherapist-led rehabilitation of nine sessions.METHODS: In 274 individuals with severe chronic musculoskeletal pain, the risk ratio (RR) and 95% confidence intervals (CIs) were estimated for potentially predictive baseline variables on successful outcomes of pain management, overall health, and pain rating.RESULTS: Statistically significant results show that patients rating moderate or severe baseline pain were in both cases 14% less likely to improve pain management compared to patients rating mild baseline pain (RR = 0.86; 95% CI 0.77-0.97, RR = 0.86; 95% CI 0.74-1.00). Patients with the shortest pain duration were 1.61 times more likely to improve overall health (RR = 1.61; 95% CI 1.13-2.29) compared to patients reporting the longest pain duration (>5 years). Patients reporting anxiety/depression or severe pain were in both cases 1.48 times more likely to improve overall health compared to better baseline presentations (RR = 1.48; 95% CI 1.16-1.88, RR = 1.48; 95% CI 1.03-2.15). Patients with regional/generalized pain were 36% less likely to rate pain reduction (RR = 0.64; 95% CI 0.41-1.00) compared to patients rating localized baseline pain. Of 17 potentially predictive baseline variables, four reached statistical significance for at least one of the three outcomes; although none of them for all three outcomes.CONCLUSIONS: Of 17 potentially predictive baseline variables, mild pain ratings, short pain duration, and localized baseline pain were statistically significantly associated with improvements after individual, physiotherapist-led rehabilitation for patients with chronic musculoskeletal pain. This suggests that this type of rehabilitation probably should be offered early in the pain process. Reporting anxiety/depression or severe pain at the baseline did not hinder the improvements of overall health.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Trulsson Schouenborg, Anna, et al.
(author)
-
Physiotherapist-led rehabilitation for patients with chronic musculoskeletal pain : interventions and promising long-term outcomes
- 2021
-
In: BMC Musculoskeletal Disorders. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1471-2474. ; 22:1, s. 910-910
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- BACKGROUND: There is no consensus on best content, set-up, category of involved healthcare professionals or duration of rehabilitation-programs for patients with chronic musculoskeletal pain, and outcomes show varying results. Individual care regimes for sub-groups of patients have been proposed.AIM: To describe the type of interventions used in a physiotherapist-led, rehabilitation-program for patients with chronic musculoskeletal pain, refractory to preceding treatments. A second aim was to report clinical outcomes at 1-year follow-up after the intervention period.METHODS: All patients referred to physiotherapist within a specialist pain-unit due to being refractory to preceding treatments, and deemed fit to undergo physiotherapy-based, individualized rehabilitation during 2014-2018 were consecutively included and followed-up 1 year after ending the program. The inclusion was based on structured 'clinical reasoning' using the referral, examination and on patient-relevant outcome measures. The individual interventions, recorded according to a manual used when reading the patients' medical records, were described. Primary outcomes were clinical results of perceived pain, disability and overall health at start, discharge and 1 year after discharge.RESULTS: In total, 274 patients (mean age 42 years, 71% women) were included, suffering from chronic, severe, musculoskeletal pain (VAS median 7/10, duration median 2.8 years) and moderate disability. The most frequent interventions were education, sensorimotor training, physical activity-advice and interventions for structures/functions (for example manual techniques, stretching) for a median of nine sessions during five months. Despite refractory to preceding treatments, 45% of the patients rated clinically important improvements on pain, 61% on disability and 50% on overall health at discharge and the figures were similar at 1-year follow-up.CONCLUSIONS: A physiotherapist-led, one-to-one, rehabilitation-program of median nine sessions during five months, combining individualized education, sensorimotor training, physical activity-advice and interventions for structures/functions rendered clinically relevant improvements on pain, disability and overall health in half of the patients at 1-year follow-up. Since the cohort consisted of patients refractory to preceding treatments, we believe that these results warrant further studies to identify the subgroups of patients with chronic musculoskeletal pain that will improve from new, distinctive, resource-effective rehabilitation-programs involving individualized rehabilitation.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Ahlin, Lena, et al.
(author)
-
Narrativ teknik och känsla i Hemingways "Hills Like White Elephants"
- 2023
-
In: Litteraturdidaktik och känslor: Konferensvolym 2021. - : Stockholm University Press.
-
Book chapter (pop. science, debate, etc.)abstract
- I kapitlet ”Narrativ teknik och känsla i Hemingways ’Hills Like White Elephants’” utgår vi från frågan om det huruvida samtidigt vara känslomässigt berörd av en text och förhålla sig kritiskt till den. I en undersökning av förhållandet mellan estetisk form och känslor argumenterar vi för att kritisk närläsning kan vara ett helt nödvändigt första steg för att uppfatta karaktärers känslor och för att som läsare själv känna känslomässigt engagemang för en text. Analysen fokuserar på de känslor “Hills Like White Elephants” förmedlar genom sin minimalistiska form. Kapitlet diskuterar den effekt formen kan ha på läsaren men snarare än att försöka slå fast vilka känslor som kan eller bör genereras menar vi att pedagogens uppgift främst är att sträva efter att ge studenterna en beredskap för att ta till sig konstverket, det vill säga, arbeta med det som Felski kallar attunement. Vi föreslår tre huvudområden att arbeta med i klassrummet för att uppnå en djupare textförståelse som i sin tur kan leda till attunement. Det första är kulturell och litterär kontext: vad behöver läsaren veta om modernismen för att förstå ”Hills Like White Elephants”? Det andra är analys av miljö, vilket inbegriper bland annat betydelsen av plats men också språkliga konstruktioner och symbolism. Slutligen diskuteras förhållandet mellan karaktärernas känslor och läsarens samt frågan om huruvida det är rimligt att ha som mål att dessa båda parter ska dela känslotillstånd.
|
|
| 10. |
|
|
