| 1. |
- Fox-Jensen, Elizabeth Ashley, 1975-, et al.
(author)
-
Ted Stamm Series : Chronology Revisited
- 2023
-
In: Ted Stamm. - Berlin, Germany : Hatje Cantz Verlag. - 9783775755078 ; , s. 6-12
-
Book chapter (other academic/artistic)abstract
- An essay, titled "Revisited Chronology," focuses on Ted Stamm work between 1944-2023 and is included in the Ted Stamm Series book published by Hatje Cantz in English and German. Ted Stamm's pieces, including paintings, drawings, and performative works, demonstrate the artist's engagement with his time and his approach to work. Stamm developed a visual language that is geometric and straightforward. His works and approaches influenced artists of the following generation. The monograph provides an exploration of the artist’s work. The book examines Ted Stamm’s series and artistic language with essays from scholars such as Tiffany Bell, Christine Mehring, Jeffrey Saletnik, and Andrew Wasserman. These essays contextualize Stamm's work and discuss his place in art history. The book has 248 pages and 150 illustrations, is bound in hardcover, and has the ISBN 978-3-7757-5507-8. CC BY-NC-ND 4.0.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
-
Utvärdering av tillsynen över verksamhetsutövarens egenkontroll : – att trimma motorn
- 2011
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Alla som bedriver verksamhet som kan medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön ska enligt miljöbalken fortlöpande planera och kontrollera sin verksamhet för att motverka eller förebygga sådana verkningar. Miljöbalken ställer långtgående krav på verksamhetsutövaren i detta avseende. En väl utvecklad egenkontroll är ett effektivt sätt att ta ansvar för detta. De operativa tillsynsmyndigheterna ansvarar för att planera och genomföra sådana tillsynsinsatser som är nödvändiga för att säkerställa miljöbalkens syfte. Naturvårdsverket har en central roll för tillsynsvägledning när det gäller tillämpning av miljöbalken. Det övergripande målet är att utvärderingen ska kunna bidra till att utveckla Naturvårdsverkets tillsynsvägledning. Denna utvärderings syfte har varit att studera hur de operativa tillsynsmyndigheterna arbetar med tillsyn över verksamhetsutövarnas egenkontroll. Operativa tillsynsmyndigheter har i denna utvärdering avgränsats till kommunal tillsynsmyndighet och länsstyrelser. Underlaget består av tolv djupintervjuer med kommuner och länsstyrelser, samt enkäter till samma grupper. Utvärderingen har vägletts av tre kärnfrågor: 1. I vilken utsträckning utövar tillsynsmyndigheterna systemtillsyn (tillsyn över verksamhetsutövarnas egenkontroll)? 2. Varför arbetar tillsynsmyndigheterna som de gör? 3. Vilka framgångsfaktorer respektive hinder finns? DELVIS OMFATTANDE TILLSYN ÖVER EGENKONTROLLEN Utvärderingen visar att den kommunala nämnden bedriver en omfattande tillsyn över egenkontrollen gentemot tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter (A och B-verksamheter). Även gentemot anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter (C-verksamheter) är tillsynen över egenkontrollen en viktig del av tillsynen. När det gäller övriga miljöfarliga verksamheter (U-verksamheter) minskar dock egenkontrolltillsynens omfattning. Länsstyrelserna bedriver en mer omfattande tillsyn över egenkontrollen gentemot A-verksamheter än gentemot B-verksamheter, men den är omfattande i båda fallen. Gentemot vattenverksamheter och verksamheter som omfattas av artskyddsförordningen bedriver länsstyrelserna tillsyn över egenkontrollen i betydligt mindre omfattning jämfört med miljöfarlig verksamhet. TILLSYNSMYNDIGHETERNAS BEDÖMNING AV VERKSAMHETSUTÖVARNA Utvärderingen visar också att en stor andel av de kommunala tillsynsmyndigheterna bedömer att tillståndspliktiga verksamheter har en väl fungerande egenkontroll. Samtidigt är bedömningen att C- och U-verksamheternas egenkontroll är betydligt sämre i jämförelse. Länsstyrelserna bedömer att en betydligt större andel av A-anläggningarna har en väl fungerande egenkontroll än vad som är fallet för B-anläggningar. För vattenverksamheter och verksamheter som omfattas av artskyddsförordningen bedömer länsstyrelserna att andelen verksamhetsutövare med en väl fungerande egenkontroll är betydligt lägre. EGENKONTROLLTILLSYNENS FUNKTIONELLA ROLL Utvärderingen noterar att det finns en stor spridning i hur begreppet tillsyn över egenkontrollen tolkas. På ena sidan av skalan finns den instrumentella synen på egenkontrollens roll, där den ses som en punkt bland andra att ”bocka av” i tillsynen. På den andra sidan finns den funktionella synen, där tillsynsmyndigheten arbetar för att egenkontrollen ska vara en motor för verksamhetsutövarens miljöarbete. De arbetar ofta med ett pedagogiskt angreppssätt som ska tydliggöra verksamhetsutövarens egna ansvar, för att ”trimma motorn”. Utvärderingen visar att de flesta tillsynsmyndigheter befinner sig på flera ställen på denna skala samtidigt, i olika sammanhang och gentemot olika verksamhetsutövare. Budskapet om egenkontrollens betydelse som motor för miljöarbetet har i stort nått fram till tillsynsmyndigheterna, men förmågan att anamma den funktionella rollen varierar. PÅVERKAR TILLSYNEN EGENKONTROLLEN? Utvärderingen indikerar att tillsynen över egenkontrollen påverkar egenkontrollen i positiv riktning. Huvudparten av respondenterna i vår intervjuundersökning är av den uppfattningen. Denna uppfattning stöds också av enkätundersökningarna som i huvudsak visar att de verksamhetstyper där tillsynsmyndigheterna lagt stora resurser på tillsyn över egenkontroll i större utsträckning bedöms ha en väl fungerande egenkontroll och vice versa. Frågan om vad som påverkar en verksamhets egenkontroll är emellertid komplex och för att ge ett tillförlitligt svar behövs även verksamhetsutövarnas perspektiv. GOD PLANERING GER ÖKAD TILLSYN ÖVER EGENKONTROLLEN Tillsyn över egenkontrollen omnämns i behovsutredning och/eller tillsynsplan hos de flesta tillsynsmyndigheter. En majoritet av tillsynsmyndigheterna säger att planeringen påverkas av hur verksamhetsutövarnas egenkontroll fungerar i någon mån. Vilken roll egenkontrollen spelar i tillsynsmyndigheternas tillsynsplanering är emellertid varierande. Intervjuerna pekar på att vissa tillsynsmyndigheter endast planerar en del av sin tillsyn och att händelsestyrda ärenden har stor påverkan på den tillsyn som faktiskt bedrivs. Utvärderingen visar att de tillsynsmyndigheter som har en god planering och utrymme för egeninitierad tillsyn i större utsträckning bedriver tillsyn över egenkontrollen. BEGREPPEN BEHÖVER REDAS UT Utvärderingen visar att det förekommer en flora av begrepp inom tillsynen över egenkontrollen som är i behov av att definieras. Det finns olika begrepp som är synonyma och betecknar samma sak och begrepp vars innebörd tolkas helt olika beroende på vem som tillfrågas. I utvärderingen har detta ställt till problem framför allt i försöken att tolka tillsynsmyndigheternas syn på egenkontrolltillsynens roll på skalan från instrumentell till funktionell (se ovan). En viss begreppsförvirring har även framträtt i diskussioner kring tillsynsmetodik. Naturvårdsverkets definition på vad som är att betrakta som tillsynsmetodiker är inte vedertagen hos alla tillsynsmyndigheter vilket utgör ett potentiellt kommunikationsproblem. Utvärderingen visar att det finns ett behov av diskussion om och fördjupning i tillsynsmetodik. VÄGLEDNING FÖR MINDRE VERKSAMHETER I utvärderingens intervju- och enkätundersökningar lyfts behovet av en differentierad tillsynsvägledning utifrån bransch och verksamhetstyp. Framför allt gäller detta tillsynsvägledning för mindre verksamheter. Flera tillsynsmyndigheter upplever att Naturvårdsverkets handböcker är för abstrakta för att användas gentemot de mindre verksamhetsutövarna och det faktablad för C-verksamheter som tagits fram har fått begränsat genomslag. UTVÄRDERINGENS ÖVERGRIPANDE SLUTSATSER • Det ser ut som att de operativa tillsynsmyndigheterna genom sin tillsyn påverkar egenkontrollen i positiv riktning. Det finns dock en viss risk att utbytesförhållandet mellan ökad egenkontroll och minskad tillsyn inte stämmer. Studier från verksamhetsutövarens perspektiv behövs för att bekräfta sambandet. • Egenkontrolltillsynen förutsätter god planering. I utvärderingen är det tydligt att de tillsynsmyndigheter som har en god planering och utrymme för egeninitierad tillsyn i större utsträckning bedriver tillsyn över egenkontrollen. • Ett visst fokus behöver läggas på begreppsförklaringar. Begreppet ”systemtillsyn” behöver tydliggöras om det ska användas i kommunikationen med tillsynsmyndigheterna. Vill man möjliggöra en övergripande diskussion om tillsynsmetodik bör även detta begrepp tydliggöras. • Det vi kallar för egenkontrolltillsynens funktionella roll, det vill säga att förmå egenkontrollen att fungera som motor i verksamhetsutövarens miljöarbete, har inte fått genomslag hos alla tillsynsmyndigheter. • Visst behov av ökat stöd och vägledning finns hos de operativa tillsynsmyndigheterna, främst riktat mot mindre verksamheter.
|
|
| 5. |
- Raats, Kaspar, 1981-
(author)
-
Towards trustworthy intelligent vehicle technology development
- 2023
-
Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
- This thesis addresses the unresolved issues of responsibility and accountability in autonomous vehicle (AV) development, advocating for human-centred approaches to enhance trustworthiness. While AVs hold the potential for improved safety, mobility, and environmental impact, poorly designed algorithms pose risks, leading to public distrust. Trust research focuses on technology-related aspects but overlooks trust within broader social and cultural contexts. Efforts are underway to understand algorithm design practices, acknowledging their potential unintended consequences. For example, Baumer (2017) advocates human-centred algorithm design (HCAD) to align with user perspectives and reduce risks. HCAD incorporates theoretical, participatory, and speculative approaches, emphasising user and stakeholder engagement. This aligns with broader calls for prioritising societal considerations in technology development (Stilgoe, 2013). The research in this thesis responds to these calls by integrating theories on trust and trustworthiness, autonomous vehicle development, and human-centred approaches in empirical investigations guided by the following research question: “How can human-centred approaches support the development of trustworthy intelligent vehicle technology?” This thesis approaches the question through design ethnography to ground the explorations in people’s real-life routines, practices and anticipations and demonstrate how design ethnographic techniques can infuse AV development with human-centred understandings of people’s trust in AVs. The studies reported in this thesis include a) interviews and participatory observations of algorithm designers, b) interviews and probing with residents, and c) staging collaborative, reflective practice through the design ethnographic materials and co-creation with citizens, city, academic and industry stakeholders, including AV algorithm designers. Through these empirical explorations, this thesis suggests an answer to the research question by coining a novel and timely framework for intelligent vehicle development: trustworthy algorithm design (TAD). TAD demonstrates trustworthiness as an ongoing process, not just a measurable outcome from human-technology interactions. It calls to consider autonomous vehicle algorithms as construed through a network of stakeholders, practices, and technologies and, therefore, defines trustworthy algorithm design as a continuous collaborative learning and evolvement process of different disciplines and sectors. Furthermore, the TAD framework suggests that for autonomous vehicle algorithm design to be trustworthy, it must be responsive, interventional, intentional and transdisciplinary. The TAD framework integrates ideas and strategies from different well-known trajectories of research in the field of responsible and human-centred technology development: Human-Centred Algorithm Design (Baumer, 2017), algorithms as culture (Seaver, 2017) and Responsible Innovation (Stilgoe et al., 2013). The thesis contributes to this field by empirically investigating how this integrated framework helps expand existing understandings of interactional trust in intelligent technologies and include the relevance of participatory processes of trustworthiness and how these processes are nurtured through cross-sector co-learning and design ethnographic materials.
|
|
| 6. |
- Brouns, F, et al.
(author)
-
Glycaemic index methodology
- 2005
-
In: Nutrition Research Reviews. - 0954-4224. ; 18:1, s. 145-171
-
Research review (peer-reviewed)abstract
- The glycaemic index (GI) concept was originally introduced to classify different sources of carbohydrate (CHO)-rich foods, usually having an energy content of > 80 % from CHO, to their effect on post-meal glycaemia. It was assumed to apply to foods that primarily deliver available CHO, causing hyperglycaemia. Low-GI foods were classified as being digested and absorbed slowly and high-GI foods as being rapidly digested and absorbed, resulting in different glycaemic responses. Low-GI foods were found to induce benefits on certain risk factors for CVD and diabetes. Accordingly it has been proposed that GI classification of foods and drinks could be useful to help consumers make 'healthy food choices' within specific food groups. Classification of foods according to their impact on blood glucose responses requires a standardised way of measuring such responses. The present review discusses the most relevant methodological considerations and highlights specific recommendations regarding number of subjects, sex, subject status, inclusion and exclusion criteria, pre-test conditions, CHO test dose, blood sampling procedures, sampling times, test randomisation and calculation of glycaemic response area under the curve. All together, these technical recommendations will help to implement or reinforce measurement of GI in laboratories and help to ensure quality of results. Since there is current international interest in alternative ways of expressing glycaemic responses to foods, some of these methods are discussed.
|
|
| 7. |
- Laurin, Emma, 1977-, et al.
(author)
-
Covid-19 and Higher Education : A qualitative study of teachers and students experiences of digital teaching and examination.
- 2022
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- The Covid-19 pandemic prompted sudden and far-reaching changes in higher education all over the world. In Sweden, teachers and students in universities across the country reorganized their teaching and learning practices into distance education and remote learning more or less overnight. This study analyses teachers’ and students’ experiences of distance learning and examination that the Covid-19 pandemic led to in higher education. We base our analysis on 50 interviews with students, teachers and other staff at different programs at Uppsala University in Sweden. We found that both teachers and students experienced social isolation and they actively expressed the importance of social interaction that occurs both in and outside the classroom. Teachers and students also agreed that digital solutions used during the pandemic could complement ordinary campus-based educational practices in the future. Yet, the pandemic caused striking differences within the university. While some programs strongly resisted changes of their ‘normal’ educational practices, other programs were able to transition to digital education and examination with relative ease. Initially teachers in the medical programs discussed the option of pausing the program all-together due to the pandemic because it seemed impossible to shift towards distance learning as digital solutions were practically non-existent. Later on, the medical teachers put more effort into safeguarding their traditional educational practices by arranging mandatory examinations and laboratory work for the students in the university building despite the pandemic. The teacher program, on the other hand, shifted towards distance learning and examination without much reluctance and had comparatively few problems due to previous experiences within distance learning. However, there was a continued effort to retain and maintain the practical aspects of their education such as work-study courses at schools (VFU). Teachers in Business studies were compelled to invest a lot of time to create new digital solutions, such as pre-recorded lectures, in order to make their education more efficient and accessible. The humanities were quite well-prepared for the shift to digital learning and examinations during the pandemic. Yet, humanities teachers were strong proponents for maintaining and protecting social interactions that occur during in-class teaching as they underlined the importance of education as Bildung. These different responses to the pandemic can be interpreted as being shaped by each programs’ specific educational traditions concerning teaching, content and examinations as well as previous digital experience. Drawing on Bourdieu’s concept of field (Bourdieu 1996), the different responses among the programs may also be understood as a result of their different positions and degrees of autonomy within the field of higher education. In order to understand the full effects of the pandemic on higher education, we propose the need to contextualize these differences within a larger structure of power relations that govern distinct educational strategies.
|
|
| 8. |
- Raats, Kaspar, 1981-, et al.
(author)
-
Tailoring Co-creation for Responsible Innovation : A Design Ethnographic Approach
- 2023
-
In: 14th Scandinavian Conference On Information Systems. - 9789526496399
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- It is hard to predict the impact of technology on society before it is developed enough. For example, the issue can be attributed to the need for more cross-sectoral collaboration in the design process. However, a solution for anticipating such outcomes has been proposed through the quadruple helix innovation model, which states that the involvement of government, academia, industry, and the public is essential in innovation systems. The question of how this collaboration can successfully be staged to foresee possible impacts is an empirical endeavour. This paper presents an iterative case study of how ethnographic material can be used to ongoingly tailor speculative co-creation to facilitate responsible innovation (RI) principles. The result is reflected through two lenses; the tools developed in the project to facilitate co-creation activities and the stakeholder reflections evoked through these tools.
|
|
