| 1. |
- Andersson, Jeanette, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening programme 2005. Sub report 1 Antibiotics, Anti-inflammatory substances and Hormones
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Measurements of pharmaceuticals were performed in 179 samples of water, sludge, manure, sediment and biota at background sites, municipal STPs, landfills, hospital effluents and recipient water from STPs. Bioassays of hormone activity were performed for a selected number of water samples. The NSAIDs were the most frequently detected pharmaceuticals and occurred in the highest concentrations. There were large differences in concentrations both between substances and between sampling sites. A regional trend in the STP effluent water could be observed for the NSAIDs and for some antibiotics with increased concentrations in samples originating from the north. No pattern could be seen for the hormones. Estrogenic effects were detected in STP outlets to the aquatic environment while values obtained for androgenicity were in most samples close to or below the detection limit. Based on the risk asessment (MEC/PNEC) risk quotients >1 was obtained for estradiol, estriol, ethinylestradiol and ibuprofen.
|
|
| 2. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. : Subreport 2: Octachlorostyrene, Monochlorstyrenes and β-Bromostyrene
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en sk screeningstudie av oktaklorstyren, monoklorstyrener samt β-bromstyren. Det huvudsakliga syftet med studien var att bestämma koncentrationen i ett stort antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvägar samt att utröna om pågående emissioner kan tänkas förekomma i Sverige. Ett ytterligare syfte var att undersöka betydelsen av atmosfärisk transport samt upptag i biota. Oktaklorstyren emitteras och sprids huvudsakligen som oavsiktligt bildade biprodukt vid ett flertal olika industriella processer. Internationellt har klorstyrener även använts inom plastindustrin. Betabromstyren används internationellt som additiv i mat, tvål, tvättmedel samt kosmetika. Oktaklorstyren finns inte med på några internationella prioriteringslistor men har föreslagits som en ny kandidat till Stockholmskonventionen. Den klassas dessutom som ett s k utfasningsämne i Sverige. En nationell provtagningsstrategi utarbetades med syfte att bestämma förekomsten av oktaklorstyren och de närliggande ämnena i olika matriser i den svenska miljön. Provtagningsprogrammet baserads på identifierande möjliga utsläppskällor samt på ämnets egenskaper. Programmet inkluderade mätningar både i bakgrundsområden och nära potentiella punktkällor. Även mätningar av diffusa spridningsvägar i form av avloppssystem inkluderades. Utöver det nationella programmet deltog även nio länsstyrelser med prover från regionala program, som skickades till IVL för analys. Resultaten av mätningarna indikerar att oktaklorstyren finns i den svenska miljön, men i låga koncentrationer. Ämnet kunde endast detekteras i två matriser, luft från bakgrundsstationer samt fisk. Att den återfanns i luft från bakgrundsstationer tyder på att långväga transport förekommer, och förekomsten i strömming från bakgrundslokaler visar att oktaklorstyren är vitt spritt i Östersjön. De högsta halterna hittades i fisk från två potentiella punktkällor, vilket indikerar möjliga pågående utsläpp av oktaklorstyren till vatten. Koncentrationerna i luft låg vid dessa provplatser under detektionsgränsen, men en generell förekomst i luft kan inte uteslutas, då detektionsgränsen vid dessa platser var högre än de koncentrationer som uppmätts vid bakgrundsstationerna. Diffusa emissioner av oktaklorstyren via reningsverk tycks vara begränsade i Sverige, då oktaklorstyren ej kunde hittas i vare sig slam eller in- och utgående avloppsvatten. Eftersom oktaklorstyren är bioackumulerande, med en BCF på 100 000, kan biota anses vara en mer lämplig matris för att detektera pågående miljöbelastning av substansen än övriga matriser. Med hänsyn taget till ämnets svårnedbrytbarhet samt dess giftighet, liksom indikationerna om giftighet hos dess nedbrytningsprodukter, kan ytterligare mätningar i biota i Östersjön samt i närheten av stora industriområden ge värdefull information om huruvida oktaklorstyren i fisk är ett generellt förekommande problem. Mätningar i luft skulle även kunna ge information om trender relaterade till långväga transport, och möjligen om pågående utsläpp till luft. Sådana mätningar kräver dock låga detektionsgränser, varför det vore nödvändigt att använda s k högvolymsprovtagare.
|
|
| 3. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 2: Octachlorostyrene, Monochlorostyrenes and b-Bromostyrene
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Measurements were performed of octachlorostyrene, monochlorostyrenes and b-bromostyrene in 134 air, deposition, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Only octachlorostyrene was detected and only in air from background locations and fish. The results indicate that long-range transport occurs, and that OCS is a generally occurring pollutant in the Baltic Sea. Elevated levels were found in fish from two potential point sources, indicating current emissions of the substance to the water compartment. Diffuse emissions of octachlorostyrene seem to be limited. Biota is suggested as a more suitable matrix for detecting OCS pollution than other matrices. Further measurements in biota and air are recommended in order to provide information on OCS levels in fish and trends related to long-range transport. However, these measurements in air require use of high-volume samplers.
|
|
| 4. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Screening 2004 - uppföljningsprojekt : Analys av oktaklorstyren, flyktiga metylsiloxaner, vissa fenoler och endosulfan
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- • Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming från 17 lokaler längs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde påvisas i samtliga prov. Medianhalten var 7,4 ng/g fett i vårfångade prov och 1,6 ng/g fett i höstfångade prov. Halten är låg i förhållande till det gränsvärde för human konsumtion som finns i en av USAs delstater. • Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgående vatten samt slam från Borlänge reningsverk. Transporterade mängder har beräknats. Av de analyserade ämnena var in- och utgående mängd störst för D5 (dekametylcyklopentasiloxan). Inkommande mängd D5 var 490 g/dygn, utgående 24 g/dygn med vatten och 49 g/dygn med rötslam. • Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. Låga halter av cykliska siloxaner kunde påvisas i ett av tio prover. • Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov från bakgrundsstationerna Råö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvåret: 22 pg/m3 i Råö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mängder var också högst under sommarhalvåret: 1,0 ng/m2•dygn i Råö och 0,26 ng/m2•dygn i Pallas. • En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgränsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade användningen i Europa. Efter år 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. Några gånger per år hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hälsoeffekter. Beräkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger på ca 1 % av "acceptabelt dagligt intag" dvs under risknivån för kroniska hälsoeffekter.
|
|
| 5. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Screening 2004 - uppföljningsprojekt. Analys av oktaklorstyren, flyktiga metylsiloxaner, vissa fenoler och endosulfan
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- - Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming från 17 lokaler längs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde påvisas i samtliga prov. - Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgående vatten samt slam från Borlänge reningsverk. Transporterade mängder har beräknats. - Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. Låga halter av cykliska siloxaner kunde påvisas i ett av tio prover. - Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov från bakgrundsstationerna Råö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvåret: 22 pg/m3 i Råö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mängder var också högst under sommarhalvåret: 1,0 ng/m2/dygn i Råö och 0,26 ng/m2/dygn i Pallas. - En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgränsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade användningen i Europa. Efter år 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. Några gånger per år hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hälsoeffekter. Beräkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger på ca 1 % av 'acceptabelt dagligt intag' dvs under risknivån för kroniska hälsoeffekter
|
|
| 6. |
- Palm Cousins, Anna, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 5: Mirex and Endosulfan
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Measurements of the pesticides mirex and ensosulfan were performed in 49 samples of air, deposition, sediment, sludge, water and biota at background sites and at diffuse sources. Mirex was not detected in any of the samples analysed, and was concluded not to occur in elevated concentrations in the Swedish environment. Endosulfan and endosulfan sulphate were detected in air and deposition and the latter also in sediments, biota and leachate water. Endosulfan seems to mainly enter the environment via long-range atmospheric transport. There may be other diffuse emissions resulting in observed levels of endosulfan sulphate. In order to address remaining questions, further analysis of e.g. outgoing sewage water, sewage sludge, biota and/or food stuffs as well as regular air monitoring of endosulfan is suggested.
|
|
| 7. |
- Palm Cousins, Anna, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2006 : Subreport 1: Phthalates
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening av ftalater. De två substanser som ursprungligen ingick i studien var di-isononylftalat (DINP) och di-isodecylftalat (DIDP). Dessa är de två ftalater som är vanligast förekommande som mjukgörare i EU idag. De är högmolekylära och har relativ hög persistens och antas vara ganska orörliga i miljön. Som grupp hör dock inte ftalater till de mest långlivade kemikalierna. Vissa studier indikerar även carcinogena effekter av DINP, men det är inte helt klarlagt. Tillsammans med di-n-oktylftalat (DNOP) får DINP och DIDP inte förekomma i barnleksaker som kan stoppas i munnen i halter över 0.1 % (summan av de tre). Utöver DINP och DIDP inkluderades även di-(2-etyl)hexylftalat (DEHP) som jämförelsesubstans. Denna var tidigare den mest använda ftalaten men har till stor del ersatts av de två förstnämnda. Även adipaten di-(2-ethyl)hexyladipat (DEHA) inkluderades i mätningarna. Denna ingick i ett tidigare screeningprogram (Remberger et al., 2005) och är en mjukgörare som i många fall ersatt DEHP. I luftproverna analyserades ytterliggare fyra ftalater; di-etylftalat (DEP), di-iso-butylftalat (DIBP), di-n-butylftalat (DBP) samt butylbensylftalat (BBzP), då dessa ämnen tidigare bestämts i luftprover och analysmetoden fanns utvecklad. Det huvudsakliga syftet med föreliggande screeningstudie var att bestämma koncentrationer av ftalater i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Ytterligare syften var att utreda förekomsten av atmosfärisk transport samt upptag i biota och i människor. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån en kartläggning om möjliga källor. Utifrån denna valdes provplatser som representerade punktkällor, diffusa källor (reningsverk, urban miljö) samt bakgrundsområden. För att kartlägga mänsklig exponering insamlades livsmedel samt urinprover. Totalt bestämdes ftalater i 66 prover av luft, sediment, slam, fisk, livsmedel samt urin. 11 av dessa 66 prover utgjordes av regionala prover (10 slamprover samt ett sedimentprov) som skickats in från tre deltagande länsstyrelser. Urvalet av regionala prover baserades på olika strategier, de utgör antingen ett komplement till andra regionala övervakningsprogram, eller kommer ifrån lokala misstänkta punktkällor. De flesta regionala prover kom från kommunala reningsverk, med syfte att få en uppfattning om den diffusa belastningen i länet. DEHP var den substans som oftast detekterades. Iso-ftalaterna återfanns i samtliga slamprover, men de återfanns också i de flesta andra matriser med undantag för urin och biota. Mätningarna indikerar tydligt att iso-ftalater släpps ut i den svenska miljön idag. Låga halter av ftalater förekom generellt i prover insamlade i bakgrundsområdena varför långväga atmosfärisk transport av ftalater inte torde vara något stort problem. Halterna i luft av iso-ftalater är fortfarande i allmänhet något lägre än halterna av DEHP, med undantag av urban luft, där DIDP dominerar. Vad detta beror på är oklart, eftersom användningen av DIDP är cirka hälften så stor som användningen av DINP, och den är inte heller mer flyktig än DINP. Vi rekommenderar därför ytterligare mätningar av iso-ftalater i urban luft och möjligen i anslutning till punktkällor, för att vidare utreda frågan. I sediment och slam är nivåerna av DINP i samma storleksordning eller högre än DEHP. För sediment gäller detta även för DIDP, medan denna i slam motsvarar ca 50 % av uppmätta halter av DEHP. Upptag av iso-ftalater i biota tycks vara begränsat, då de ej återfunnits i fisk. Den relativa fördelningen av ftalathalter i miljön tycks reflektera konsumtionsmönstret för ca 5 år sedan – vilket indikerar en tidsförskjutning som kan förklaras av att stora mängder DEHP trots den minskade användningen fortfarande finns lagrade i teknosfären och ger upphov till sekundära emissioner. Monoestrar av iso-ftalater kunde inte detekteras i urin, vilket indikerar en låg human exponering. På grund av den relativt höga detektionsgränsen (50 μg/l) går det inte att jämföra denna exponering med exempelvis exponering för DEHP. Halterna av iso-ftalater i livsmedel är lägre än halterna av DEHP vilket tyder på lägre exponering genom föda. Det finns dock betydligt fler exponeringsvägar som kan vara av betydelse, exempelvis inandning av inomhusluft vilket inte ingick i denna undersökning. Eftersom det inte finns några bestämda risknivåer (PNEC-värden) och då toxicitetsdata gällande iso-ftalater är motsägelsefulla är det inte möjligt att göra någon riskbedömning avseende dessa ämnens förekomst i miljön.
|
|
| 8. |
- Palm Cousins, Anna, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2006. Subreport 1: Phthalates
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL has performed a 'screening study' of phthalates on commission from the Swedish EPA. The objectives of the study were to determine concentrations in a variety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, to assess the possibility of current emissions, to investigate the likelihood of atmospheric transport and uptake in biota and humans. In total 66 samples were analysed representing air, sediment, sludge, biota (fish), foodstuffs and human urine both in background and source areas. The phthalates included in the study were di-(2-ethyl)hexyl phthalate (DEHP), di-isononyl phthalate (DINP), di-isodecyl phthalate (DIDP) and di-(2-ethyl)hexyl adipate (DEHA). In air, also di-ethyl phthalate (DEP), di-iso-butylphthalate (DIBP), di-n-butyl phthalate (DBP) and butylbenzyl phthalate (BBzP) were analysed. DEHP was most commonly occurring substance. The iso-phthalates were detected in all matrices apart from human urine and biota. The results show that there are on-going emissions of iso-phthalates as well as the other substances to the Swedish environment. Long-range atmospheric transport does not seem to be of major importance. The atmospheric levels of iso-phthalates were lower than DEHP levels with the exception of urban air, where DIDP dominated. In sediments and sludge the DINP levels were similar or higher than the DEHP levels. In sediments this was true also for DIDP, whereas DIDP levels in sludge corresponded to about 50 % of the DEHP levels. Uptake of phthalates in biota seems to be limited. Human exposure via food seems to be low, but other routes of exposure are possible, e.g. inhalation of indoor air. Iso-phthalates were not detected in human urine, bur detection limits were relatively high and a direct comparison to DEHP exposure was not possible. The current pattern of environmental levels mirrors the consumption pattern 5 years ago, thus reflecting a time lag which may be explained by the large amounts of DEHP still present in the technosphere. As there are no set risk levels of iso-phthalates, it is not possible to determine the risk of their presence in the environment.
|
|
| 9. |
- Remberger, Mikael, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 1: Adipates
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Measurements were performed of 7 adipates in 128 air, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Human breast milk samples were also analysed. Di(2-ethylhexyl) adipate (DEHA) was found in sludge, sediment, fish and in one water sample. Di-iso-butyl and di-decyl adipate were detected in a few samples of sediment and sludge. Two potential point sources were identified; Stenungsund industrial area and Gislaved plastics/rubber production plant, which showed elevated levels in sediments, sludge and/or fish. Current diffuse emissions via municipal sewage treatment plants are likely, but the factors governing the occurrence of DEHA in sludge are unclear. Sediment and biota data indicate DEHA presence in the dissolved phase of surface water, however, it was not detected in any surface water samples. The absence in air confirms that adipates have no potential for long-range atmospheric transport. Although adipates are not very persistent, the high usage and observed occurrence in sediments and fish indicate that they may locally reach high levels. Considering that there are no restrictions of their usage, the environmental releases of adipates are not expected to cease in the near future.
|
|
| 10. |
- Remberger, Mikael, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish Screening 2005. Subreport 2. Biocides
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- .As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has performed a 'Screening Study' of the following biocides: bronopol, 4-Chloro-3-cresol, 2-Mercaptobenzothiazole, N-didecyldimethylammoniumchloride (DDMAC), Propiconazole, Resorcinol, 2-(Tiocyanomethylthio)benzothiazole, triclosan, Methyl-, Ethyl-, Propyl-, Butyl- and Benzylparabene. The overall objectives of the screening were to determine concentrations in a variety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and to assess the possibility of current emissions in Sweden. In total, 132 samples of air, precipitation, effluent water, surface water, sludge, sediment, fish, foodstuff and human urine have been analyzed. The background sites were generally non-contaminated, only 2 out of 17 background samples contained detectable amounts of biocides, and in these samples only two substances were found;namely triclosan and 2-mercaptobenzothiazole. Due to regular presence in samples of wastewater effluents, sludge and urban sediments, on-going emissions are likely to occur for 2-mercaptobenzothiazole, triclosan, DDMAC and parabenes. Observed concentrations were, however, below risk levels. The atmosphere was identified as a possible transport matrix for triclosan, 2-mercaptobenzothiazole and parabenes. Bronopol, resorcinol and 2-(tiocyanomethyltio)-benzothiazole were not detected in any of the samples analyzed, and were considered to pose no environmental risks. Propiconazole may be of local concern but at present it is unlikely to cause any problems on a national level.
|
|
