| 1. |
- Andersson, Erik, 1979-, et al.
(author)
-
Kollegialt Lärande i Örebros Skolor – KLÖS-projektet : Hur kan lärares kollegiala lärprocesser stödjas i syfte att skapa hållbara strukturer för utvecklingsarbete?
- 2019
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Projektet KLÖS har undersökt hur lärares kollegiala lärprocesser kan stödjas i syfte att skapa hållbara strukturer för utvecklingsarbete. Målet var att skapa en Örebromodell för kollegialt lärande. En avslutande reflektion kring resultatet är att etableringen av denna modell kräver ett omfattande engagemang och tar tid att få på plats. Det är vår uppfattning att ett flertal aspekter återstår att undersöka. Bland annat är det intressant att undersöka hur arbetet med det kollegiala lärandet fortskrider på pilotskolan. Frågor som är intressanta är: Vilka faktorer har betydelse för att arbetet med kollegialt lärande ska bli permanent och fungera som ett naturligt sätt att arbeta med utveckling av praktiken? Vad blir resultatet av de utvecklingsomgångar som genomförts? Hur följs detta resultat upp och leder det till bestående gynnsamma förändringar? Frågorna handlar om hållbarhet och därmed om hur projektet går från att vara ett projekt som avslutas och glöms bort till att bli ett levande verktyg för utvecklingsarbete som kan göra en verklig skillnad i och för praktiken över tid. Eftersom mycket tid och resurser används till utvecklingsarbete i skolan är det viktigt att det arbete som görs verkligen leder till en konkret och för verksamheten gynnsam förändring. Det innebär att frågan om utvecklings- arbetets hållbarhet är en av de viktigaste frågorna. Det verktyg som utvecklats i projektet och som kommit att symbolisera det kollegiala arbetet på pilotskolan är KLÖS-hjulet. Frågan om hur KLÖS-hjulet 2.0 kan utvecklas och anpassas så att det verkligen blir ett flexibelt och användbart verktyg för att stötta det kollegiala lärandet är kanske den alla viktigaste konkreta frågan. Frågor som är besläktade med frågan om hållbarhet är de som syftar till att undersöka hur det kollegiala lärandet kan bli mer robust. Till dessa hör frågor om hur lärledarens roll kan förstärkas, hur verktyg som stöttar lärares observation och analys av den egna verksamheten kan designas, hur ansvar och engagemang på alla nivåer kan förstärkas och bli synligt samt hur arbetet med kollegialt lärande kan utvärderas. Vi har under projektets gång sett hur lärare behöver stöd i arbetet med att systematiskt identifiera behov i verksamheten för att sedan utforska möjligheter att utveckla och förändra praktiken. Medverkan från forskare som ställt frågor, problematiserat och belyst olika perspektiv har i flera fall varit avgörande för hur ett utvecklingsbehov har identifierats, avgränsats och formulerats som en undersökningsbar fråga. Det är av avgörande betydelse att utvecklingsarbetet inte står och faller med denna medverkan. Verksamheten måste själv ta fram strukturer för hur lärare och lärledare får ett tillfredsställande stöd i sitt utvecklingsarbete så att de har möjlighet att göra kollegialt lärande till en naturlig del av sitt arbete där de känner sig så bekanta med KLÖS-hjulet att de själva kan ställa de frågor som krävs. Således behöver många funktioner, både centralt och lokalt samverka för att vidareutveckla och stötta kollegialt lärande för att utveckla undervisningen i Örebro skolor.
|
|
| 2. |
- Kamble, Prasad G., et al.
(author)
-
Genotype-based recall to study metabolic effects of genetic variation : a pilot study of PPARG Pro12Ala carriers
- 2017
-
In: Upsala Journal of Medical Sciences. - : Taylor & Francis. - 0300-9734 .- 2000-1967. ; 122:4, s. 234-242
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- AIM: To assess practical implications of genotype-based recall (GBR) studies, an increasingly popular approach for in-depth characterization of genotype-phenotype relationships.METHODS: We genotyped 2500 participants from the Swedish EpiHealth cohort and considered loss-of-function and missense variants in genes with relation to cardiometabolic traits as the basis for our GBR study. Therefore, we focused on carriers and non-carriers of the PPARG Pro12Ala (rs1801282) variant, as it is a relatively common variant with a minor allele frequency (MAF) of 0.14. It has also been shown to affect ligand binding and transcription, and carriage of the minor allele (Ala12) is associated with a reduced risk of type 2 diabetes. We re-invited 39 Pro12Pro, 34 Pro12Ala, and 30 Ala12Ala carriers and performed detailed anthropometric and serological assessments.RESULTS: The participation rates in the GBR study were 31%, 44%, and 40%, and accordingly we included 12, 15, and 13 individuals with Pro12Pro, Pro12Ala, and Ala12Ala variants, respectively. There were no differences in anthropometric or metabolic variables among the different genotype groups.CONCLUSIONS: Our report highlights that from a practical perspective, GBR can be used to study genotype-phenotype relationships. This approach can prove to be a valuable tool for follow-up findings from large-scale genetic discovery studies by undertaking detailed phenotyping procedures that might not be feasible in large studies. However, our study also illustrates the need for a larger pool of genotyped or sequenced individuals to allow for selection of rare variants with larger effects that can be examined in a GBR study of the present size.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Kamble, Prasad G., et al.
(author)
-
Role of peroxisome proliferator-activated receptor gamma Pro12Ala polymorphism in human adipose tissue : assessment of adipogenesis and adipocyte glucose and lipid turnover.
- 2018
-
In: Adipocyte. - : Informa UK Limited. - 2162-3945 .- 2162-397X. ; 7:4, s. 285-296
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Protective mechanisms of peroxisome proliferator-activated receptor gamma (PPARγ) Pro12Ala polymorphism in type 2 diabetes (T2D) are unclear. We obtained adipose tissue (AT) before and 3 h after oral glucose (OGTT) in carriers and non-carriers of the Ala allele (12 Pro/Pro, 15 Pro/Ala, and 13 Ala/Ala). Adipogenesis, adipocyte glucose uptake and lipolysis as well as PPARγ target genes expression were investigated and compared between the genotype groups. On fasting and post-OGTT, neither basal nor insulin-stimulated adipocyte glucose uptake differed between genotypes. Compared to fasting, a decreased hormone-sensitive lipase gene expression in Pro/Pro (p<0.05) also accompanied with a higher antilipolytic effect of insulin post-OGTT (p<0.01). The adipocyte size was similar across groups. Preadipocyte differentiation rates between Pro/Pro and Ala/Ala were unchanged. In conclusion, no major differences in AT differentiation, glucose uptake, lipolysis or expression of PPARγ target genes were observed between different PPARγ Pro12Ala genotypes. Albeit small, our study may suggest that other pathways in AT or effects exerted in other tissues might contribute to the Pro12Ala-mediated protection against T2D.
|
|
| 5. |
- Lundkvist, Per, 1979-
(author)
-
Metabolic and endocrine effects of SGLT2 inhibition
- 2019
-
Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
- Obesity and type 2 diabetes (T2D) are two growing global health problems with similar comorbidity profiles. SGLT2 inhibitors (SGLT2i) improve blood glucose control and can relieve both T2D and obesity, as well as their associated health problems such as hypertension, kidney failure, and cardiovascular disease.In paper I, 50 obese patients without diabetes were treated for 24 weeks with SGLT2i dapagliflozin + GLP-1 receptor agonist (GLP-1RA) exenatide or placebo. They were examined regarding body weight loss and body composition. The placebo-adjusted weight loss was 4.13 kg, mostly attributable to adipose tissue loss.In paper II, 43 completers of the study in paper I entered a 28-week extension phase in which all participants received active treatment. We found major reductions in body weight, adipose tissue volume, blood pressure and prediabetes that were sustained at 52 weeks. In paper III, 84 patients with T2D and non-alcoholic fatty liver disease underwent a 12-week treatment with dapagliflozin, omega-3 (n-3) carboxylic acids (OM-3CA), the combination of both or placebo to assess effects on liver fat content. MRI showed significant reductions of liver fat versus baseline and, for the combination, versus placebo.In paper IV: 15 metformin-treated patients with T2D were assessed for changes in plasma glucagon levels following a single dose of dapagliflozin during experiments with stable versus falling plasma glucose. Changes in glucagon levels could largely be explained by changes in glucose levels.In conclusion, SGLT2 inhibition can lower body weight and cardiovascular risk factors in obese patients without diabetes when combined with GLP-1RA, and it can reduce liver fat in T2D patients, in particular when given together with OM-3CA. SGLT2i effects on glucagon secretion can largely be explained by lower glucose levels rather than direct α-cell effects.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Pereira, Maria J, 1981-, et al.
(author)
-
A Randomized Controlled Trial of Dapagliflozin Plus Once-Weekly Exenatide Versus Placebo in Individuals with Obesity and Without Diabetes : Metabolic Effects and Markers Associated with Bodyweight Loss
- 2018
-
In: Diabetes Therapy. - : Springer Berlin/Heidelberg. - 1869-6953 .- 1869-6961. ; 9:4, s. 1511-1532
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The sodium-glucose cotransporter 2 inhibitor dapagliflozin and the glucagon-like peptide-1 (GLP-1) receptor agonist exenatide reduce bodyweight via differing and complementary mechanisms. This post hoc analysis investigated the metabolic effects and baseline associations with bodyweight loss on coadministration of dapagliflozin and exenatide once weekly (QW) among adults with obesity and without diabetes. In the primary trial, adults with obesity and without diabetes [n = 50; 18-70 years; body mass index (BMI) 30-45 kg/m(2)] were randomized to double-blind oral dapagliflozin 10 mg (DAPA) once daily plus subcutaneous long-acting exenatide 2 mg QW (ExQW) or placebo over 24 weeks, followed by an open-label extension from 24-52 weeks during which all participants received active treatment. Primary results have been published previously. This analysis evaluated: (1) the effects of DAPA + ExQW on changes in substrates [free fatty acids (FFAs), glycerol, beta-OH-butyrate, and glucose], hormones (glucagon and insulin), and insulin secretion [insulinogenic index (IGI)] via an oral glucose tolerance test (OGTT) and (2) associations between bodyweight loss and baseline characteristics (e.g., BMI), single-nucleotide polymorphisms (SNPs) associated with the GLP-1 pathway, and markers of glucose regulation. Compared with placebo at 24 weeks, 2-h FFAs post-OGTT increased (mean difference, +20.4 mu mol/l; P < 0.05), and fasting glucose, 2-h glucose post-OGTT, and glucose area under the concentration-time curve (AUC) decreased with DAPA + ExQW [mean differences, -0.68 mmol/l [P < 0.001], -2.20 mmol/l (P < 0.01), and -306 mmol/l min (P < 0.001), respectively]. Glucagon, glycerol, beta-OH-butyrate, and IGI did not differ by treatment group at 24 weeks. Over 52 weeks, DAPA + ExQW decreased fasting insulin, 2-h post-OGTT insulin, and insulin AUC. Among DAPA + ExQW-treated participants, for each copy of the SNP variant rs10010131 A allele (gene WFS1), bodyweight decreased by 2.4 kg (P < 0.05). Lower BMI and a lower IGI were also associated with greater bodyweight loss with DAPA + ExQW. Metabolic effects with DAPA + ExQW included less FFA suppression versus placebo during the OGTT, suggesting compensatory lipid mobilization for energy production when glucose availability was reduced because of glucosuria. The expected increase in glucagon with DAPA did not occur with DAPA + ExQW coadministration. Bodyweight loss with DAPA + ExQW was associated with the SNP variant rs10010131 A allele, lower baseline adiposity (BMI), and lower baseline insulin secretion (IGI). These findings require further validation. AstraZeneca.
|
|
