| 1. |
- Bergström, Tomas, 1972-, et al.
(author)
-
Miljötillståndet i fjällen Jämtlands län 2023
- 2023
-
Reports (pop. science, debate, etc.)abstract
- Fjällområdet har en stor betydelse för länets identitet och intresset för fjällen är stort hos såväl länsbor som besökare. Fjällens storslagenhet, natur och kultur medför även ett ansvar att förvalta för framtiden.Men hur står det då till med fjällmiljön idag? Larmen duggar tätt ibland – exploatering av olika slag, hotade arter, klimatförändringar – listan kan göras lång över den miljöpåverkan som berör fjällmiljön. Frågorna ställs, och svaren varierar, ofta beroende på vilket perspektiv man utgår ifrån. Men vad vet vi då om fjällmiljön?Goda kunskaper om tillståndet i fjällen är en förutsättning för att lösa flertalet av Länsstyrelsens uppdrag och för samhället i övrigt. Med denna rapport vill vi bidra till att öka denna kunskap och ge en samlad bild över den bredd av miljödata som kan användas för att beskriva miljötillståndet i fjällområdet. De faktablad som tagits fram och presenteras i denna rapport bygger på resultat från regional och nationell miljöövervakning, olika inventeringar, uppföljningar och andra undersökningar som görs av fjällområdets vatten-, luft-, och landmiljöer. Vi har också låtit SMHI sammanställa och analysera klimatets utveckling i länets fjällområden utifrån de mätningar som pågått de senaste 100 - 150 åren.Arbetet påbörjades 2021 som ett prioriterat strategiskt verksamhetsområde för Länsstyrelsen i Jämtlands län. Vattenenheten har samordnat arbetet tillsammans med representanter från berörda enheter. Vårt gemensamma arbete med att ta fram aktuella planerings- och kunskapsunderlag är en viktig del i Länsstyrelsens arbete med att uppnå miljökvalitetsmålen och de globala hållbarhetsmålen inom Agenda 2030. Tillsammans hjälps vi åt att förvalta vår storslagna fjällmiljö och nå en hållbar utveckling.
|
|
| 2. |
- Bergström, Tomas, et al.
(author)
-
Regionalt miljöövervakningsprogram 2009-2014
- 2009
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Miljöövervakning innebär att beskriva miljöns tillstånd och långsiktigt följa utvecklingen för viktiga miljöindikatorer. Länsstyrelsen i Jämtlands län bedriver miljöövervakning med inriktning mot luft, vatten, biologisk mångfald och miljögifter. Vidare samordnas övervakningsverksamhet som bedrivs av andra aktörer, såväl nationella som regionala. Föreliggande program redovisar den regionala miljöövervakning som Länsstyrelsen avser bedriva under perioden 2009-2014. Miljön påverkas på en rad olika sätt och ny miljöpåverkan uppstår kontinuerligt. Under denna programperiod tillkommer därför nya delprogram, framför allt inom området Effekter av klimatförändringar. Dessa skapar nya förutsättningar för djur och växter i länet och därmed även för oss människor. De tydligaste och största förändringarna är sannolikt att vänta i fjällområdet där många arter lever på gränsen av sin utbredning och förändringar i klimatet har en stor effekt på deras förekomst och konkurrensförmåga. Därför kommer vi att följa effekter av klimatförändringar på vegetationen på kalfjället samt i fjällsjöar. Länet har varit hårt drabbat av ytvattenförsurning. Det har fört med sig att miljöövervakningen inriktats på övervakning av sötvatten och försurning. Under senare år har dock depositionen av surt nedfall minskat och situationen förbättras. Det innebär att övervakningen inom detta område också reduceras. Det skapar i sin tur utrymme för expansion inom andra delområden. En rad ytterligare delprogram med inriktning mot övervakning av landmiljöer och biologisk mångfald har därför inletts. Exempel på detta är fjärranalys av våtmarksområden, övervakning av brunkulla samt utveckling av miljöövervakning av rikkärr. Övervakningen av fåglar har även utökats. EU:s nya direktiv för vatten innebär att nya krav ställs på övervakningen av yt- och grundvatten. I det nya programmet utökas därför den biologiska provtagningen och övervakningen inriktas mot de bedömningsgrunder som tagits fram för vattnen. Under programperioden kommer ytterligare resurser att satsas på kvalitetssäkring av verksamheten. Vidare kommer arbetet med att bygga upp en databas för miljöövervakningsdata att inledas. Samordning är en mycket viktig del av miljöövervakningen. Många aktörer bedriver miljöövervakning, såväl nationella som regionala. I riktlinjerna från Naturvårdsverket betonas värdet av att länen samarbetar inom gemensamma delprogram. Länsstyrelsen i Jämtands län kommer att delta i en stor del av dessa. Särskilt tydligt blir det inom programområde Fjäll, där fjällänen gemensamt tagit fram ett flertal delprogram. Inom ramen för Länsstyrelsens interna miljöarbete har nya verksamheter tillkommit (t ex N2000, Åtgärdsprogram för hotade arter) där övervakning/uppföljning ingår. I det nya programmet är ambitionen att så långt möjligt integrera dessa i miljöövervakningen. Sist men inte minst behöver övervakning utförd av externa aktörer samordnas och uppmuntras. Fågelövervakningen är t ex uppbyggd på ideell basis och flera nationella aktörer genomför övervakning i länet. Exempel på de senare är SLU, SGU, SSI, Skogsstyrelsen, olika universitet m fl.
|
|
| 3. |
- Bergström, Tomas, et al.
(author)
-
Utter i Jämtlands län
- 2006
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Utterbeståndets numerär har varierat kraftigt under det senaste århundradet. Stundtals har den beskrivits som sällsynt medan den några år senare ansetts vara allmän. Uttern sågs tidigare som ett rovdjur och konkurrent om fiskbestånden och jagades därför intensivt. Skinnet betingade även det ett värde, men uttern var av olika orsaker inte det mest betydelsefulla pälsviltet. Liksom i Sverige i övrigt minskade antalet uttrar i Jämtlands län drastiskt från 1950-talet för att nå sin absoluta botten under 1980-talet, då förekomsten begränsades till några isolerade områden. Det finns dock inget som tyder på att uttern har varit helt försvunnen från länet. Huvudorsaken bakom nedgången anses vara höga halter av miljögifter. Men utterbeståndets nedgång sammanfaller med en allmän försämring av dess livsmiljö. Flottning av timmer bedrevs i stort sett i alla större vattendrag nedanför fjällområdet och många vattendrag byggdes ut för vattenkraftändamål. Till detta kommer effekter av försurning och skogsbruk. Sammantaget har vattendragen drabbats av långtgående fysiska och kemiska förändringar, vilka lett till att fiskbestånden minskat rejält. Den minskade födotillgången för uttern, framför allt under vintern, kan därmed vara en minst lika viktig faktor som miljögifter, för att förklara utterbeståndets minskning. Under 1990-talet vänder utvecklingen. Observationerna blir allt vanligare, både av ensamma djur och av familjegrupper. Även antalet inrapporterade trafikdödade uttrar ökar. Därtill återkoloniseras lokaler där uttern saknats under årtionden. Denna positiva trend har fortsatt in på 2000-talet och i dagsläget har uttern en utbredning som omfattar stora delar av länet. Under arbetet har det framkommit några kärnområden, där förekomsten varit sammanhängande över tiden. Framförallt har övre Ljungan och Ljusnans dalgångar visat sig vara goda miljöer för utter. Under denna tidsperiod minskar mängden försurande ämnen vilket tillsammans med återställande av vattendrag och annan vattenvård gynnar fiskbestånden. Artantal och täthet hos strömlevande fisk ökar drastiskt. Det ger i sin tur ett bättre födounderlag för uttern och kan därmed i högsta grad ha medverkat till utterns positiva utveckling. Uttern är en god indikatorart för miljömålsarbete och miljöövervakning. Övervakningen kan delas i två ansvarsområden, nationellt och regionalt. Den nationella övervakningen bör omfatta övervakning av miljögifter samt datavärdskap och samordning. Den regionala övervakningen bör omfatta tillståndsbeskrivning och beståndsövervakning. Viktigt är att övervakningen genererar data som kan hanteras och uppfylla syftet – att följa långsiktiga förändringar och på ett tidigt stadium upptäcka hot. Genom att göra övervakningen enkel och oberoende av yttre omständigheter, samt att kombinera den med annan verksamhet, så blir den också kostnadseffektiv.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Calles, Olle, et al.
(author)
-
Anordningar för upp- och nedströmspassage av fisk vid vattenanläggningar : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft
- 2013
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Många kraftverksdammar saknar idag fiskvägar för uppströms vandrande fisk och de flesta för nedströmsvandrande fisk. Litteraturgenomgången visar att passage av fisk via turbinerna ofta ger omfattande skador och dödlighet och därmed inte är en tillfredsställande förvaltningsstrategi. Det bedöms vara tekniskt fullt möjligt att bygga väl fungerande fiskvägar för samtliga förekommande fiskarter i alla svenska vattensystem. I detta dokument ges rekommendationer om hur fiskvägar bör anläggas, designas och skötas för att nå god anlocknings- och passageeffektivitet för såväl uppströms- som nedströmsvandrande fisk. Att relativt många fiskvägar fungerar dåligt beror på att uppföljning, tillsyn och kontroll av deras effektivitet är eftersatt eller ofta helt saknas. Att etablera en fungerande fiskväg är en process som kan ta flera år då successiva justeringar behövs. Det går dock att få till bra passagelösningar, även förbi stora kraftverk med höga dammar.För uppströmsvandring rekommenderas i första hand naturlika fiskvägar, som omlöp, eftersom de passar de flesta arter och storlekar. Omlöpen kan även fungera som nya strömhabitat och därmed ersätta något av de strömhabitat som förlorats. Är det enbart laxfisk eller andra goda vandrare som skall passera kan en teknisk fiskväg vara en godtagbar lösning. Även i områden med branta dalsidor som gör det svårt att anlägga naturlika fiskvägar och i områden med kulturmiljöer kan tekniska fiskvägar vara ett alternativ. Fiskslussar och fiskhisssar har låg effektivitet och kan inte rekommenderas generellt.Väl fungerande fiskpassager bör föra vatten under en stor del av året såvida inte fiskvägen är inriktad på en enskild art med väl kända behov. Naturlika fiskvägar bör, i likhet med naturliga vattendrag, ha en fastställd minsta vattenföring som är tillräcklig för att bevara sträckans habitatvärden.Ett vanligt problem är att det används för lite vatten i fiskvägen för att locka fisken till mynningen i tillräckligt hög utsträckning. Ofta behöver extra lockvatten användas för att få fisken att hitta fiskvägen, eller fiskvägarna eftersom det i breda vatten kan vara nödvändigt att ha flera fiskvägar, och vid behov även flera ingångar till fiskvägarna. Lockvattnet bör minst utgöra 5 % av medelvattenföringen på platsen, men det kan i vissa situationer behövas ännu mer vatten, och vid högflöden bör även lockvattnet öka i paritet med detta. Extra lockvatten behöver inte gå i fiskvägen utan kan ledas till fiskvägens nedre öppning.Vid nedströmspassage skall anpassade låglutande galler, fiskgaller, användas som leder fisken till en eller flera passagemöjligheter. Spaltvidden mellan gallren ska vara sådan att fisken inte passerar, vilket för vissa arter innebär att spaltvidden inte tillåter fysisk passage av fisk, medan det för andra arter räcker att gallret är en beteendemässig barriär. Idealt skall fisken aldrig komma i direkt med gallret utan ledas rätt väg. I mycket stora älvar kan spjälgaller (louvers) vara ett alternativ, men referensexempel saknas i Sverige i dag, alternativet är låglutande fiskgaller. Beteendeavledning (ljus, ljud, el, bubblor) bör endast användas som åtgärd i kombination med en fysisk avledare, eller på de platser där en fysisk avledare av någon anledning bedöms vara omöjlig att uppföra.Utformningen av flyktöppningen är också essentiell för avledarens funktion. För att tillgodose olika arters djuppreferens, kan man antingen placera en flyktöppning i ytan och ytterligare en vid botten (ål). Den vanligaste rekommendationen är att flyktöppningen ska vara successivt avsmalnande, för att åstadkomma en gradvis acceleration utan turbulens. Flyktöppningens, och därmed hela åtgärdens, funktion är beroende av den mängd vatten som tappas i förbipassagen. Enkelt uttryckt, kan man säga att ju mer vatten som tappas genom förbipassagen, desto större sannolikhet att den funkar väl. Internationellt rekommenderas att 2–10 % av det totala flödet används för att säkerställa nedströmspassage, varför rekommendationen är att överdimensionera flyktöppningar för att under åtgärdens driftsättande undersöka vilket flöde som krävs för god funktionDet bör betonas att den rödlistade ålen kräver speciella anpassningar vid varje hinder för dess upp- och nedvandring. Rekommendationer på bra åtgärder ges i dokumentet. Kriterier för anlocknings- och passageeffektivitet (upp- och nedströms) i fiskvägar bör fastställas utgående från förekomst av långvandrare (lax, havsöring, ål, flodnejonöga, havsnejonöga), antalet hinder och den geografiska lokaliseringen av lämpliga habitat. Litteratursammanställningen visar att många befintliga fiskvägar inte fungerar som avsett och bör utvärderas om minsta osäkerhet råder om deras funktion. Utvärderingarna bör ligga till grund för förbättringar av passagerna till dess tillräcklig effektivitet erhålls och resultaten tillställs tillsynsmyndigheten.
|
|
| 6. |
- Degerman, Erik, et al.
(author)
-
Påverkan på strömlevande fisk : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft
- 2013
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- En anläggning av en damm i ett strömmande vattensystem får stor inverkan på fiskfaunan även om en fungerande fiskväg anläggs genom själva dammkroppen. Orsaken är att ett lugnvatten skapas i ett tidigare strömmande område. Som en följd kommer fiskfaunan att förändras och arter som är anpassade till lugnvatten kommer att dominera över den tidigare strömfiskfaunan. Fiskfaunan förändras både uppströms, nedströms och i det nya lugnvattnet. De fiskar som gynnas av anlagda lugnvatten ökar predationen på strömfiskar som öring, harr och lax som lever på platsen eller försöker passera igenom lugnvattnet. Även andra vandrande arter påverkas, t.ex. ål. Vid höga migrationsförluster kommer bestånden av vandrade fisk att missgynnas. Detta innebär en direkt förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i form av fiske.Några av de studier som redovisas har observerat stor dödlighet hos utvandrande smolt av öring och ål även i mycket små dammar, dammar ovanför små strömkraftverk, dammar för närsaltretention eller i spegeldammar nedströms kraftverk. Effekten av även små dammar är stor och i möjligaste mån skall man undvika att anlägga konstgjorda lugnvatten i strömmande vattendragsavsnitt. Den bästa möjliga tekniken vid anläggning av fiskvägar förbi mindre dammar kan därför vara att anlägga fiskvägen förbi både dammbyggnaden och lugnvattnet. Vidare bör man undvika att anlägga spegeldammar eller andra konstgjorda lugnvatten i tidigare strömhabitat.
|
|
| 7. |
- Janek Strååt, Sara, et al.
(author)
-
Clinical application of in vivo treatment delivery verification based on PET/CT imaging of positron activity induced at high energy photon therapy
- 2013
-
In: Physics in Medicine and Biology. - : Institute of Physics (IOP). - 0031-9155 .- 1361-6560. ; 58:16, s. 5541-5553
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The purpose of this study was to investigate in vivo verification of radiation treatment with high energy photon beams using PET/CT to image the induced positron activity. The measurements of the positron activation induced in a preoperative rectal cancer patient and a prostate cancer patient following 50 MV photon treatments are presented. A total dose of 5 and 8 Gy, respectively, were delivered to the tumors. Imaging was performed with a 64-slice PET/CT scanner for 30 min, starting 7 min after the end of the treatment. The CT volume from the PET/CT and the treatment planning CT were coregistered by matching anatomical reference points in the patient. The treatment delivery was imaged in vivo based on the distribution of the induced positron emitters produced by photonuclear reactions in tissue mapped on to the associated dose distribution of the treatment plan. The results showed that spatial distribution of induced activity in both patients agreed well with the delivered beam portals of the treatment plans in the entrance subcutaneous fat regions but less so in blood and oxygen rich soft tissues. For the preoperative rectal cancer patient however, a 2 +/- (0.5) cm misalignment was observed in the cranial-caudal direction of the patient between the induced activity distribution and treatment plan, indicating a beam patient setup error. No misalignment of this kind was seen in the prostate cancer patient. However, due to a fast patient setup error in the PET/CT scanner a slight mis-position of the patient in the PET/CT was observed in all three planes, resulting in a deformed activity distribution compared to the treatment plan. The present study indicates that the induced positron emitters by high energy photon beams can be measured quite accurately using PET imaging of subcutaneous fat to allow portal verification of the delivered treatment beams. Measurement of the induced activity in the patient 7 min after receiving 5 Gy involved count rates which were about 20 times lower than that of a patient undergoing standard F-18-FDG treatment. When using a combination of short lived nuclides such as O-15 (half-life: 2 min) and C-11 (half-life: 20 min) with low activity it is not optimal to use clinical reconstruction protocols. Thus, it might be desirable to further optimize reconstruction parameters as well as to address hardware improvements in realizing in vivo treatment verification with PET/CT in the future. A significant improvement with regard to O-15 imaging could also be expected by having the PET/CT unit located close to the radiation treatment room.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Näslund, Ingemar, et al.
(author)
-
Fiskvandring – arter, drivkrafter och omfattning i tid och rum : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft
- 2013
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Föreliggande litteratursammanställning sammanfattar kunskapsläget vad gäller fiskvandring. Målet har varit att den skall redovisa vilka drivkrafter som ligger bakom fiskvandringen, i vilka miljöer de förekommer, när vandring sker och vilka arter som omfattas. Rapporten avslutas med en genomgång av de svenska sötvattensarternas vandringsbehov, något som sammanfattas i bilaga 1.Optimala habitat för tillväxt, överlevnad och reproduktion för olika stadier i fiskars livshistoria, är separerade i tid och rum. Som en följd av detta genomför hela eller delar av fiskpopulationer förflyttning eller vandring mellan olika habitat. Drivkrafter bakom vandringarna är förbättrad födotillgång och tillväxt, reproduktion, undvikande av besvärliga fysiska förhållanden samt artens spridning.Ett vanligt mönster för fisk i vattendrag är att yngel lämnar födelseplatsen och förflyttar sig, aktivt eller passivt, till ett habitat för den första tillväxtfasen. Därifrån sker sedan ytterligare en förflyttning till hav, sjö eller selmiljö. När fisken sedan blir könsmogen återvänder den till födelsehabitatet för att reproducera sig. Förflyttningarna i rummet kan vara korta men också, som för t.ex. laxen, sträcka sig över hundratals eller till och med tusentals kilometer. I vattenkraftsammanhang har intresset hitintills fokuserats på lekvandrande laxfisk, men i stort sett alla fiskarter vandrar i större eller mindre utsträckning under någon fas i livet. Beteckningen vandringsfiskar enbart för t.ex. lax, havsöring och ål är därför oegentlig. Hela 32 av våra sötvattensarter har påträffats i fiskvägar i Sverige, Polen och Tjeckien. Vandring sker inte enbart under lektid utan även andra tider på året. Klart är att förutsättningarna för att upprätthålla beståndens genetiska variation minskar om vandringsmöjligheterna begränsas. Därmed minskar också fiskpopulationernas resiliens, det vill säga deras förmåga att återhämta sig från miljöstress eller ställa om för att klara av nya miljöförutsättningar som t.ex. ett varmare klimat. Från de behov av vandringsmöjligheter som våra sötvattenfiskar har och de negativa effekter som uppstår för arterna när de inte kan vandra står det klart att den bästa möjliga tekniken bör användas vid vattenkraftproduktion så att vandringsvägar vidmakthålls eller återskapas.
|
|
| 10. |
- Näslund, Ingemar, et al.
(author)
-
I Olov Lundblads fotspår - inventering av gälbladfotingar i Härjedalsfjällen
- 2001
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Undersökningar av miljöförändringar genomförs vanligtvis med ett förhållandevis kort tidsperspektiv. Relevanta äldre data saknas många gånger vilket gör det svårt att dra slutsatser om långsiktiga förändringar, sådana som sträcker sig över många decennier. Inte minst gäller detta miljöundersökningar i fjällområdet. Otillgänglighet, besvärliga klimatförhållanden mm har inneburit svårigheter att genomföra inventeringar och andra typer av undersökningar, och gör så även idag. Under de senaste decennierna har vi tvingats konstatera att en stor del av sjöarna och vattendragen i Härjedalsfjällen är påverkade av försurning. Deposition av långväga transporterade, försurande ämnen har medfört försämrad vattenkvalitet och stora förändringar av den biologiska mångfalden. Akvatiskt liv i form av fisk, insekter och kräftdjur har slagits ut eller decimerats. Idag genomförs omfattande biologiska och vattenkemiska undersökningar för att dokumentera försurningssituationen samt effekterna av den kalkning som genomförs för att motverka vattenkvalitetsförändringarna. Tillgången till äldre uppgifter (>30 år) om situationen i vattnen är dock, med några undantag, begränsad. Det är därför av intresse att försöka upprepa de enstaka äldre undersökningar vi har tillgång till, för att på så sätt dokumentera eventuella förändringar. Olov Lundblad var zoolog och inventerade vattnen Helagsområdet tidigt under förra seklet. Han dokumenterade bland annat gälbladfotingar i området. Gälbladfotingarna tillhör kräftdjuren och karaktäriseras av att de är förhållandevis stora och lätt igenkännliga. I de svenska fjällen återfinns två arter, Polyartemia forcipata och Branchinecta paludosa. De lever ofta i små vattensamlingar och kan förekomma i mycket höga tätheter. De är anpassade till en miljö med stora säsongsmässiga variationer; bottenfrysning, uttorkning, predation från fåglar etc. Förutom att gälbladfotingar är intressanta organismer i sig, har de också en stor betydelse för ekosystemet i övrigt. För flera av fjällens fågelarter, t ex alfågel och smalnäbbad simsnäppa, är gälbladfotingar en mycket viktig födoresurs. Enligt vissa undersökningar är de också förhållandevis känsliga för försurning. De skulle därmed kunna vara användbara som indikatorer på långsiktiga miljöförändringar. Syftet med föreliggande undersökning var att återbesöka de områden där Olov Lundblad gjorde fynd av gälbladfotingar 1913-14. Detta för att kontrollera om, och i så fall var, de fortfarande förekommer. Avsikten har också varit att utöka kunskaperna om gälbladfotingarnas utbredning i länets fjällområden samt värdera om de kan användas som indikatorer inom ramen för den regionala miljöövervakningen.
|
|
