| 1. |
- Fahlman, Andreas, et al.
(författare)
-
Metabolic costs of foraging and the management of O2 and CO2 stores in Steller sea lions
- 2008
-
Ingår i: The Journal of Experimental Biology. - Cambridge : The Company of Biologists. - 0022-0949 .- 1477-9145. ; 211, s. 3573-3580
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The metabolic costs of foraging and the management of O2 and CO2 stores during breath-hold diving was investigated in three female Steller sea lions (Eumetopias jubatus) trained to dive between 10 and 50 m (N=1142 dives). Each trial consisted of two to eight dives separated by surface intervals that were determined by the sea lion (spontaneous trials) or by the researcher (conditioned trials). During conditioned trials, surface intervals were long enough for O2 to return to pre-dive levels between each dive. The metabolic cost of each dive event (dive+surface interval; DMR) was measured using flow-through respirometry. The respiratory exchange ratio (O2/CO2) was significantly lower during spontaneous trials compared with conditioned trials. DMR was significantly higher during spontaneous trials and decreased exponentially with dive duration. A similar decrease in DMR was not as evident during conditioned trials. DMR could not be accurately estimated from the surface interval (SI) following individual dives that had short SIs (<50 s), but could be estimated on a dive by dive basis for longer SIs (>50 s). DMR decreased by 15%, but did not differ significantly from surface metabolic rates (MRS) when dive duration increased from 1 to 7 min. Overall, these data suggest that DMR is almost the same as MRS, and that Steller sea lions incur an O2 debt during spontaneous diving that is not repaid until the end of the dive bout. This has important consequences in differentiating between the actual and `apparent' metabolic rate during diving, and may explain some of the differences in metabolic rates reported in pinniped species.
|
|
| 2. |
- Grönwall, Caroline, et al.
(författare)
-
A Comprehensive Evaluation of the Relationship Between Different IgG and IgA Anti-Modified Protein Autoantibodies in Rheumatoid Arthritis
- 2021
-
Ingår i: Frontiers in Immunology. - : Frontiers Media S.A.. - 1664-3224. ; 12
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Seropositive rheumatoid arthritis (RA) is characterized by the presence of rheumatoid factor (RF) and anti-citrullinated protein autoantibodies (ACPA) with different fine-specificities. Yet, other serum anti-modified protein autoantibodies (AMPA), e.g. anti-carbamylated (Carb), -acetylated (KAc), and malondialdehyde acetaldehyde (MAA) modified protein antibodies, have been described. In this comprehensive study, we analyze 30 different IgG and IgA AMPA reactivities to Cit, Carb, KAc, and MAA antigens detected by ELISA and autoantigen arrays in N=1985 newly diagnosed RA patients. Association with patient characteristics such as smoking and disease activity were explored. Carb and KAc reactivities by different assays were primarily seen in patients also positive for anti-citrulline reactivity. Modified vimentin (mod-Vim) peptides were used for direct comparison of different AMPA reactivities, revealing that IgA AMPA recognizing mod-Vim was mainly detected in subsets of patients with high IgG anti-Cit-Vim levels and a history of smoking. IgG reactivity to acetylation was mainly detected in a subset of patients with Cit and Carb reactivity. Anti-acetylated histone reactivity was RA-specific and associated with high anti-CCP2 IgG levels, multiple ACPA fine-specificities, and smoking status. This reactivity was also found to be present in CCP2+ RA-risk individuals without arthritis. Our data further demonstrate that IgG autoreactivity to MAA was increased in RA compared to controls with highest levels in CCP2+ RA, but was not RA-specific, and showed low correlation with other AMPA. Anti-MAA was instead associated with disease activity and was not significantly increased in CCP2+ individuals at risk of RA. Notably, RA patients could be subdivided into four different subsets based on their AMPA IgG and IgA reactivity profiles. Our serology results were complemented by screening of monoclonal antibodies derived from single B cells from RA patients for the same antigens as the RA cohort. Certain CCP2+ clones had Carb or Carb+KAc+ multireactivity, while such reactivities were not found in CCP2- clones. We conclude that autoantibodies exhibiting different patterns of ACPA fine-specificities as well as Carb and KAc reactivity are present in RA and may be derived from multireactive B-cell clones. Carb and KAc could be considered reactivities within the "Cit-umbrella" similar to ACPA fine-specificities, while MAA reactivity is distinctly different.
|
|
| 3. |
- Svärd, Caroline
(författare)
-
Helgeån 2018 : Helgeåkommittén
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Helgeåkommittén (hette tidigare Kommittén för samordnad kontroll av Helgeån)utför SYNLAB Analytics & Services Sweden AB (hette tidigare ALcontrol AB) recipientkontrollen i Helgeåns avrinningsområde sedan år 1994. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från år 2018. Undersökningarna har utförts i enlighet med kontrollprogram daterat 2017-09-14. År 2018 omfattade programmet fysikaliska och kemiska vattenundersökningar, analyser av metaller i vatten samt undersökningar av växtplankton, påväxt, bottenfauna och fisk. Rapportens utformningI rapportens huvuddel presenteras resultaten för år 2018 kortfattat. I olika bilagor är analysresultatoch metodik för vattenkemi placerade, liksom en mer ingående presentation av de biologiskaundersökningarna samt månadsvisa transporter och inrapporterade kalkmängder.
|
|
| 4. |
- Svärd, Caroline
(författare)
-
Helgeån 2019
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Helgeåkommittén (hette tidigare Kommittén för samordnad kontroll av Helgeån) utför SYNLAB Analytics & Services Sweden AB (hette tidigare ALcontrol AB) recipientkontrollen i Helgeåns avrinningsområde sedan år 1994. Föreliggande rapport är en sammanställningav resultaten från år 2019 samt en flerårsutvärdering där längre tidsserier presenteras. Undersökningarna har utförts i enlighet med kontrollprogram daterat 2017-09-14. År 2019 omfattade programmet fysikaliska och kemiska vattenundersökningar, analyser avmetaller i vatten samt undersökningar av växtplankton, påväxt, bottenfauna och fisk.
|
|
| 5. |
- Svärd, Caroline
(författare)
-
Helgeån 2020 : Kommittén för samordnad kontroll av Helgeån
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- VÄDER OCH VATTENFÖRINGVid SMHI:s meteorologiska station i Osby var årsmedeltemperaturen 9,2 °C, vilket var 2,7 gra-der varmare än normalt. Med undantag för maj och juli var månadsmedeltemperaturerna högre än normalt år 2020. Årsnederbörden var 830 mm, vilket var 16 % mer än normalt. Minder neder-börd än normalt kom det i mars, april, september och november, medan det kom mer eller mängder nära det normala övriga månader. Årets medelvattenföringen uppgick till 44 m3/s, vil-ket var högre än medelvattenföringen åren 2018 och 2019 samt medel för perioden 2004 – 2019.VATTENKEMIVattnet bedömdes som starkt färgat (mätt som absorbans) i stora delar av Helgeåns avrinnings-område. Vid ett antal stationer var vattnet dock betydligt till måttligt färgat medan det i Råbe-lövssjöns yta (28) var svagt färgat. År 2020 var årslägsta pH-värde lika med eller lägre än 6,0 vid tio av de 41 stationer som ingår i recipientkontrollen (ytvatten). Förmågan att motstå försurning (alkaliniteten) var mycket god i södra delen av avrinningsområdet, men sämre i norra och mel-lersta delarna. Kalkningsinsatser utförs i flera områden. Likt tidigare år var halterna av organiskt material högre i den norra delen där årsmedelhalterna genomgående bedömdes som mycket höga. Dock var årsmedelhalterna mycket höga även längs med huvudfåran i den södra delen samt i ett antal biflöden. I jordbruksområdena i söder, med relativt små avrinningsområden, var TOC-halterna lägre och varierade från låga till höga halter. Organiskt material tär på syrehalten i vattnet när det bryts ned, men tack vare god inblandning av syrgas från luften bedömdes syre-tillståndet överlag som måttligt syrerikt till syrerikt i både sjöarnas yt- och bottenvatten samt i vattendragen. På grund av den milda vintern togs inga prov från is år 2020.I norra delen av avrinningsområdet, där skog dominerar, var kvävemedelhalterna övervägande höga år 2020 men mycket höga vid några stationer. Längre söderut i den mer jordbruksdomine-rande delen av avrinningsområdet var kvävehalterna genomgående mycket höga. Det är dock vanligt att årsmedelhalten bedöms som extremt hög vid denna punkt. Extremt höga kvävehal-ter uppmättes under året i Drivån (158) i april och juni samt i Vinnöån (24 F) i januari och febru-ari. I Agnunnarydsån (201), Drivån (158) och Tormestorpsån (20B) överskreds gränsvärdet för årsmedelvärdet (1,0 μg/l) och i Agunnarydsån (201) och Drivån (158) maximalt enskilt värde (6,8 μg/l) för ammoniakkväve.Årsmedelhalterna av totalfosfor år 2020 bedömdes generellt som höga till mycket höga i Hel-geåns avrinningsområde. Vid punkterna Prästebodaån uppströms Delary (166) och Möckeln södra 1 och 2 (109A och 109B) var halterna måttligt höga.Extremt hög fosforhalt uppmättes tidvis vid följande punkter under år 2020: Agunnarydsån ned-ströms Rydaholms avloppsreningsverk (201), Vinnöån före inloppet i Aralövssjön (24F), Hel-geån vid Långebro (27) samt i Svartevadsbäcken nedströms Tyring (20I. Den kraftigt förhöjda fosforhalten i Svartevadsbäcken (20I) är avvikande för provpunkten. Rådatakoll av värdet har gjorts men inga felaktigheter upptäcktes. Om värdet sätts inom parentes blir bedömningen av årsmedelhalten hög (32 μg/l) istället för mycket hög (57 μg/l). Statusen med avseende på nä-ringsämnen/eutrofiering bedömt utifrån fosforhalter, enligt Havs- och vattenmyndighetens före-skrift (2019:25), för perioden 2018 - 2020 framgår av Tabell 1.Årsmedelhalterna av arsenik, bly, kadmium, krom, nickel och zink bedömdes som låga till mycket låga i samtliga fyra undersökta lokaler. Halter av bly, kadmium, krom, nickel, zink och kvicksilver överskred inte gränsvärdena för kemisk ytvattenstatus (HVMFS 2019:25). Uppmätta årsmedelhal-ter av arsenik var strax över bedömningsgrunden (0,5 μg/l, årsmedelvärde) vid ett antal stationer men när hänsyns tas till bakgrundshalten överskrids inte bedömningsgrunden.2TRANSPORTER OCH AREALSPECIFIKA FÖRLUSTERHelgeån bidrog med ca 28 772 ton organiskt material, 51 ton fosfor och 2566 ton kväve till Ha-nöbukten under år 2020, vilket var större än transporterna år 2019. År 2020 bedömdes den are-alspecifika fosforförlusten som måttligt hög vid samtliga stationer undantaget Vinnöån före in-loppet i Aralövssjön (24F) där den var hög. Den arealspecifika fosforförlusten för hela Helgeåns avrinningsområde bedömdes som måttligt hög.Den arealspecifika förlusten av kväve bedömdes som måttligt hög vid Möckelns utlopp (111) medan den bedömdes som hög vid resterande stationer. Även den arealspecifika kväveförlus-ten för hela Helgeåns avrinningsområde bedömdes som hög.VÄXTPLANKTONRåbelövssjön hade den högsta biomassan av både växt- och djurplankton. Den bedömdes vara en mycket näringsrik sjö och fick dålig status. Finjasjön och Hammarsjön fick måttlig närings-status på grund av dominans av ett näringsgynnat växtplanktonsläkte. Djurplanktonresultaten tyder dock på att Hammarsjön är mindre näringspåverkan än växtplanktonanalysen visade. Os-bysjön och Möckeln hade mindre mängd näringsgynnade växtplanktonarter och fick god status. Vid provtagningen år 2020 förekom arten Gonyostomum semen i tre sjöar. I Finjasjön och Os-bysjön var mängden mindre än vad som anses besvärsbildande. I Möckeln var dess biomassa måttligt stor och kan eventuellt ha orsakat obehag vid bad.PÅVÄXT/KISELALGERPåväxt/kiselalger undersöktes på 14 lokaler. Statusklassningen (utgående från kiselalgsindexet IPS) med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening var hög eller god vid flertalet stationer. Undantagen var Almaån utloppet ur Finjasjön (20), Almaån före utloppet i Helgeån (20AB), Vinnöån före Araslövssjön (24F), Helgeån vid Långebro (27), Vittskövleån nedströms Vittskövle reningsverk (34A) och Vramsån före utflödet i Helgeå (32L) där klassningen blev måttlig.BOTTENFAUNAStatusklassning med avseende på eutrofiering utgående från djupbottenfaunan blev, enligt ex-pertbedömningen respektive BQI (HVMFS 2019:25) otillfredsställande (dålig) i Möckeln, måttlig (måttlig) i Finjasjön, måttlig (otillfredsställande) i Råbelövssjön och otillfredsställande (dålig) Osbysjön. Utgående från bottenfaunan i rinnande vatten blev statusklassning med avseende på eutrofiering hög vid Varmsån vid Årröd (32L, både enligt expertbedömningen och enligt HVMFS 2019:25).ELFISKE OCH NÄTPROVFISKETre lokaler provfiskades. Den ekologiska statusen med avseende på fiskfaunan klassades, enligt VIX, som god i Vinne å (24F), otillfredsställande i Almaån (20AB) och dålig i Helgeå Torsebro ned bro (22). Bedömningen för Helgeå (22) anses osäker då endast kvalitativa elfisken utförs på lokalen. Värt att notera är att laxfisk uteblev ur fångsten på lokalen för första gången vid elfiske-undersökningen år 2020.
|
|
| 6. |
- Wang, Yan, et al.
(författare)
-
Rheumatoid arthritis patients display B-cell dysregulation already in the naive repertoire consistent with defects in B-cell tolerance
- 2019
-
Ingår i: Scientific Reports. - : Nature Publishing Group. - 2045-2322. ; 9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- B cells are postulated to be central in seropositive rheumatoid arthritis (RA). Here, we use exploratory mass cytometry (n = 23) and next-generation sequencing (n = 19) to study B-cell repertoire shifts in RA patients. Expression of several B-cell markers were significantly different in ACPA(+) RA compared to healthy controls, including an increase in HLA-DR across subsets, CD22 in clusters of IgM(+) B cells and CD11c in IgA(+) memory. Moreover, both IgA(+) and IgG(+) double negative (IgD(-) CD27(-)) CD11c(+) B cells were increased in ACPA+ RA, and there was a trend for elevation in a CXCR5/CCR6(high) transitional B-cell cluster. In the RA BCR repertoire, there were significant differences in subclass distribution and, notably, the frequency of VH with low somatic hypermutation (SHM) was strikingly higher, especially in IgG1 (p amp;lt; 0.0001). Furthermore, both ACPA(+) and ACPA(-) RA patients had significantly higher total serum IgA and IgM compared to controls, based on serology of larger cohorts (n = 3494 IgA; n = 397 IgM). The observed elevated Ig-levels, distortion in IgM(+) B cells, increase in double negative B cells, change in B-cell markers, and elevation of unmutated IgG(+) B cells suggests defects in B-cell tolerance in RA. This may represent an underlying cause of increased polyreactivity and autoimmunity in RA.
|
|
