| 1. |
- Andersson, Frida, et al.
(author)
-
Orienteringsträning i förändring : En komparativ studie av orienteringsträning på elitnivå på 1980-talet och 2010
- 2011
-
In: Idrottsforum.org/Nordic sport science forum. - Malmö : Idrottsforum.org. - 1652-7224. ; :11 maj
-
Journal article (other academic/artistic)abstract
- Det har tagit åtta år och 137 uppdateringar innan orienteringssporten förekommer på idrottsforum.org mer än bara nämnd i förbifarten i en bisats i en text som handlar om något helt annat. Överhuvud taget har orienteringssporten inte i någon märkvärdig utsträckning väckt idrottsforskarnas intresse – med ett lysande undantag, nämligen pedagogikprofessorn vid Högskolan Kristianstad och Högskolan i Borås, Torgny Ottosson, som redan 1984 publicerade forskningsrapporten "Problemlösningsstrategier i orientering: En skiss till teoretisk ram och en metodstudie" vid Göteborgs universitet. Tre år senare kom avhandlingen Map-reading and wayfinding (Göteborg Studies in Educational Sciences, 65), och därefter har Ottosson publicerat ett flertal artiklar om orientering, bland annat i Scientific Journal of Orienteering. Om skälen till att Torgny Ottosson ensam fått föra orienteringsforskningen framåt i orienteringssportens hemland kan vi blott spekulera; möjligen kan det har att göra med att sporten till sin natur saknar viktiga förutsättningar för att bli en bred publiksport, och därmed uppvisar en markerad frånvaro av kommersiell potential. Här är dock inte sista ordet sagt; samma sak sas ju om skidskyttet innan televisionen utvecklade täckningen av tävlingar på ett sätt som gjort skidskytte till en av de främsta publiksporterna. Orienteringssporten sägs ha sitt ursprung i Sverige i slutet av 1800-talet – termen orientering användes första gången 1886, enligt engelska Wikipedia, medan SAOL refererar till Idrottsbladet från 1924. Oxford English Dictionary anger att orienteering infördes i engelskan på 1940-talet, från svenskans orientering. Ordet härstammar uppenbarligen från oriens, latin för Östern, Orienten, och definieras i orienteringssammanhang som "hitta väderstreck", med betydelsen "förflyttning från en punkt i terrängen till en annan (med hjälp av karta o. kompass)". Det började som militära övningar och därefter militära tävlingar. Den första tävlingen som var öppen för civila gick av stapeln i norska Nordmarka 1897. Sveriges första tävling för civila kom fyra år senare, i arrangemang av Sundbybergs IK. Damer släpptes in i sporten 1925 redan, och man hann med ett SM 1935, tre år innan Svenska Orienteringsförbundet bildades. 1960-talet inleddes med att Internationella Orienteringsförbundet bildades, och sporten nådde nu på allvar utanför den nordiska skogsmiljön. Frida Andersson, Fredrika Vångell och Leif Yttergren visar i sin artikel i den här uppdateringen hur orienteringssporten från och med 1980-talet genomgått en omfattande förändringsprocess, som kan sammanfattas med begreppen "miniglobalisering", det vill säga att sporten fått allt större internationell spridning; sportifiering, med innebörden att man brutit med traditionen att bara springa en enda distans; samt avskogifiering – man springer allt oftare i annan terräng än skogslandskap. Till det kan läggas att kartografitekniken har utvecklats med hjälp av datorer och GPS. Andersson, Vångell och Yttergren vill i sin studie undersöka i vilken utsträckning orienteringssportens förändringar under de senaste 30 åren lett till motsvarande förändringar i orienterarnas träningsstrategier. De kombinerar litteraturstudier och enkätintervjuer med aktiva förr och nu, och kommer fram till bitvis ganska förvånansvärda resultat, som kanske främst sätter sportifieringsbegreppets användning i samband med orientering ifråga. Traditionens makt är stor, här som i andra sammanhang.
|
|
| 2. |
- Bolling, Hans, et al.
(author)
-
Klassresenärer i gymnastiksalen : En analys av de studenter som tog examen från Gymnastik- och idrottshögskolans kvinnliga gymnastiklärarkurs 1972
- 2021
-
In: Scandinavian Sport Studies Forum. - : Malmö University. - 2000-088X. ; 12, s. 1-31
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- In the early summer of 1972, 69 young women graduated from the SwedishSchool of Sports Science and were thus given the prestigious title of Gymnastic Director. The aim of this article is to analyse the professional careers of thegraduates. This is done by means of a collective biographical study of the 43 whoanswered a questionnaire. To widen the scope the answers have been comparedwith results from studies of women who graduated from the school in 1893 and1932. In terms of age and geographical origin the women who graduated in 1972did not differ in any significant way from their predecessors. However, they differed from them in several other regards, including social background. Until themiddle of the 20th century this education had been for the daughters of the elite,in the early 1970s it was an education for young and ambitious daughters of theSwedish welfare state with career ambitions. They were also able to sustain theircareers when they started a family. In light of what we know about them, it isright to categorize them as successful social climbers, which thanks to the socialbroadening of higher education were given previously unseen opportunities toutilize their talent.
|
|
| 3. |
- Bolling, Hans, et al.
(author)
-
Kroppens apostlar : Kvinnliga gymnastikdirektörer 1864-2020
- 2022
-
Book (other academic/artistic)abstract
- I dag ses den svenska linggymnastiken vid sekelskiftet 1900 i bästa fall som en rolig kuriositet, för de flesta är den något helt okänt. Ändå hade gymnastikpedagogen Pehr Henrik Lings skola under 1800-talet om fysisk aktivitet stort inflytande på tidens internationella kroppskultur. År 1813 inrättades det statliga Gymnastiska centralinstitutet (GCI) på Hamngatan i Stockholm. Vid denna tid saknade kvinnor fulla medborgerliga rättigheter och ägde små möjligheter till högre bildning. Vid Gymnastiska centralinstitutet utbildades dock såväl kvinnor som män, som blev välrenommerade och efterfrågade experter långt bortom Sveriges gränser.En av dessa var gymnastikdirektören Hedvig Malmström (1863 1950). Hon visar med sitt exempel på ett spännande livsöde och en framgångsrik yrkeskarriär. Vid sekelskiftet 1900 återvände hon till Sverige efter att ha arbetat utomlands som gymnastiklärare och sjukgymnast i Finland, Tyskland och USA. I USA hade hon även avlagt läkarexamen vid Cooper Medical College i San Francisco, Kalifornien, nuvarande Stanford University School of Medicine.Historikerna Lars Bolling och Leif Ytterberg, verksamma vid GIH i Stockholm, analyserar i Kroppens apostlar. Kvinnliga gymnastikdirektörer 1864 2020 karriärmöjligheter och livsöden hos ett flertal kvinnor som utbildades vid GCI/GIH. Författarna betonar kopplingen mellan sekelskiftets kvinnorörelse och de kvinnliga gymnastikdirektörerna, och visar att GCI gick i fronten för kvinnors högre utbildning i Sverige. [Text från förlaget]
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Carlsson, Bo, professor, et al.
(author)
-
STIHL Timbersports(R) and the Reconceptualization of Modern Sport in the Light of Decontextualization and Eventification of Forestry Work
- 2022
-
In: Social Sciences. - : MDPI. - 2076-0760. ; 11:3
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- This article examines STIHL Timbersports(R) and its amalgamation of craftmanship, competition, eventification and branding, through the lens of decontextualization of sport. It thus revisits and revitalizes the concept of sportification, as well as discusses the characteristics of sport such as authenticity and "uncertainty of outcome". The aim of the article is to grasp the different processes that challenge our common positions regarding sport, which may in turn progress sport beyond the prevalent conceptualization of modern sport.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Yttergren, Leif, 1956-
(author)
-
Baseball, glima and Gotlandic sport : An analysis of the demonstration sports in the 1912 Stockholm Olympics
- 2018
-
In: Diagoras: International Academic Journal on Olympic Studies. ; 2, s. 103-122
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The purpose of the study is to analyse the demonstration sports (baseball, glima and Gotlandic sport) into the 1912 Stockholm Olympics. Who took the initiative for the demonstration sports? The IOC or the Swedish Organising Committee? How were the demonstration sports received by the public and the press, and what was their legacy? The study is based mainly on primary sources from the 1912 Stockholm Olympics’ archive. The 1912 Stockholm Olympics has been well explored, mainly by Swedes and internationals, and this gives a good picture of the 1912 Stockholm Olympics from different perspectives. On the other hand, research into the demonstration sports in the Olympic Games is clearly limited and there is thus a great need for further studies. This current study covers just a small part of this need. The results show that in 1912 there was no considered strategy on the part of either the IOC or the Swedish Organising Committee concerning the demonstration sports. The initiative for the demonstration sports came from individual representatives of each type of sport, and the Swedish organisers were positive towards three of those proposed: baseball, glima and Gotlandic sport. The Swedish organisers had control over which demonstration sports would be included in the programme. This meant that the choice of demonstration sports lay beyond the control of the 1912 IOC, but this would change in the 1900s. During the games they were given limited attention at most, both publicly and in the press. The demonstration sports were removed from the Olympic programme before the 1992 Olympic Games.
|
|
| 10. |
|
|
