↓ Direkt till sidans innehåll
↓ Direkt till sidans sekundära innehåll (sidomenyn)

Träfflista för sökning "L4X0:1652 2885 "

Search: L4X0:1652 2885

Result 1-36 of 36

Sort/group result

Sort by: Hits per page:

Enumeration	Reference	Cover	Find
1.	Arnesson, Annika, et al. (author) Avkastning och foderkvalitet i våtängsvegetation i översvämningsområden runt sjön Östen 2014 Reports (other academic/artistic)abstract Området runt sjön Östen har höga natur- och kulturvärden och är samtidigt värdefull jordbruksbygd samt har ett stort värde för friluftsliv med mera. Ett sätt att behålla områdets natur- och kulturvärden och värde för friluftslivet är slåtter. Inom projektet ”Samverkan sjön Östen” har man från SLU Skara under sommaren 2014 skördat ett antal provrutor på 6 olika provtagningsplatser runt sjön för att uppskatta avkastning och analysera näringsinnehållet i våtängsvegetationen. Detta för att se om materialet kan användas till foder. Fyra provtagningstillfällen, med tre veckors intervall gjordes, med start den 2 juli och avslut den 1 september. Vid första tillfället gjordes en växtartsinventering. Avkastningen vid första provtagningstillfället varierade från 2 900 till 8 800 kg ts/ha, beroende på om det var låg- eller högstarräng. Torrsubstanshalten i grönmassan var hög och varierade mellan 25 och 34 %. Näringsinnehållet i grönmassan var lågt redan vid det första provtagningstillfället, vilket gör att det endast duger som foder till dikor under lågdräktighet. Vid tredje provtagningstillfället (12 augusti) märktes att det började bli mögeltillväxt i det tjocka gräset, främst i högstarrängen och därför inte dugligt till foder. Högstarrängen hade något högre råproteininnehåll och högre smältbarhet, men hade också ett högre fiberinnehåll än lågstarrängen. Jättegröe visade sig vara ett mycket grovt gräs, som hade ett väsentligt lägre näringsinnehåll än rörflen, speciellt när det gällde råprotein. Återväxten däremot höll ett näringsinnehåll som motsvarar vallfoder skördat vid full axgång. Järn och manganhalter i växtmaterialet ökade över tid och var mycket höga i augusti och september. Troligtvis är det lågt pH i jorden, vilket gör att växterna tar upp mer av järn och mangan.
2.	Arnesson, Annika, et al. (author) Betesbaserad lammproduktion på åtta gårdar i Västsverige 2015 Reports (other academic/artistic)abstract Från hösten 2012 till sommaren 2014 pågick ett projekt med betesbaserad lammproduktion på åtta gårdar i gamla Skaraborg, där lantbrukare, rådgivare och forskare tillsammans formade projektets innehåll. Syftet med projektet var att genom observationer av produktionen hos ett antal innovativa lammproducenter och via erfarenhetsutbyte mellan lantbrukare, rådgivare och forskare sätta fokus på vad som krävs för att få bättre produktionsresultat (mätt i exempelvis antal lamm och daglig tillväxt) och därmed ökad lönsamhet vid den betesbaserade lammproduktionen. Två, för lammproducenterna, prioriterade och relativt outforskade fokusområden under svenska förhållanden är betesplanering och effektiv uppfödning av hållbara rekryteringsdjur. Projektledningen noterade vad producenterna själva hade som målsättning med sin produktion och vad de trodde sig kunna förbättra samt samlade in bakgrundsdata från samtliga gårdar. Utöver enskilda gårdsbesök samlades hela gruppen på lantbrukarnas gårdar för att utbyta erfarenheter och planera åtgärder samt diskutera de resultat som kom fram under projektets gång. Tackorna vägdes och hullbedömdes före betäckning, efter lamning och vid avvänjning. Lammen vägdes vid födsel, betessläppning och mönstring samt kontinuerligt veckorna före slakt. Livtacklammen följdes ända fram tills de lammat. En gång per månad mättes beteshöjden i den fålla som just skulle betas. Betesprov klipptes i samma fålla för analys av närings- och mineralinnehåll. Lantbrukarna förde betesdagbok med uppgifter om betestyp, fållstorlek, betesbyte mm. Lamningarna ägde rum under mars-maj beroende på ras och på samtliga gårdar släpptes tackor och lamm på bete så snart betestillgång och väder tillät. En betesplanering gjordes på varje gård där lantbrukaren satte upp sina mål för sin betesstrategi för sommaren. På de flesta av gårdarna där man nådde sina mål arbetade man aktivt med putsning, byte av fållor, tillskottsutfodring vid behov och att låta olika djurkategorier beta på olika typer av beten etc. De drabbades heller inte av några tydliga parasitangrepp. Det var god uppslutning till ERFA-träffarna, som hölls med jämna mellanrum på respektive gård under projektets gång. Lantbrukarna tyckte det var givande att utbyta erfarenheter med varandra och diskutera intressanta uppslag och idéer tillsammans med rådgivare och projektledning. Beteshöjden var generellt högre och varierade mer på åkerbetena än på naturbetena. Råproteinhalten var högst i maj månad för både åkerbetet och naturbetet, lika i juni och juli månad, för att sedan åter gå upp i åkerbetet i augusti. I september sjönk råproteinhalten i åkerbetet medan vallåterväxten höll ett relativt högt råproteininnehåll om än med stor variation mellan gårdarna. Vidare visar projektet att beteshöjden mätt med en betesplatta ger en svag indikation på betets smältbarhet och lammens tillväxt. Såväl betets råproteininnehåll som lammens tillväxt avtar över tid, men vidare studier behövs för att hitta nycklarna till en lyckad betesplanering på svenska fårgårdar. Det var stora variationer i mineralinnehåll, främst för molybden. Betesgräset höll en mycket låg koppar/molybden kvot på tre av gårdarna, vilket innebär en stor risk för kopparbrist hos fåren. På en av dessa gårdar hade mineralfoder köpts in med extra tillsats av koppar. På en av de andra gårdarna hade man sedan under 2014 gödslat med svavel till vallar och beten för att få ner molybdenhalten i fodret/betet. Tackvikterna varierade för äldre tackor mellan 70 och 90 kg och för ungtackor mellan 35 och 55 kg. Rasen hade betydelse för variationen. Hullet var också normalt och tackorna gick i genomsnitt bara ner en halv hullpoäng från betäckning till avskiljning. De flesta besättningarna hade högre tackvikter och bättre hull dokumentationsåret 2013 än året innan. Endast tre av besättningarna nådde upp till två uppfödda lamm per tacka, vilket är vanligt att man räknar med i produktionskalkyler. Lammdödligheten var i genomsnitt 8,5 % lammåret 2012 och 7,5 % lammåret 2013 för äldre tackor medan den var 4,1 resp 7 % för ungtackorna. Rekryteringsprocenten varierade mellan 25 och 30 % i genomsnitt, vilket får anses som normalt. Lammens genomsnittliga 110-dagarstillväxt för samtliga gårdar varierade mellan 190 och 380 g/dag. Överlag har man på gårdarna valt livlamm som haft en snabbare 110-dagarstillväxt än slaktlammen. På gårdar med köttras/köttraskorsningar hade lammen enhögre 110-dagarstillväxt än på gårdar med lantras. Kullstorleken hade en mycket stor inverkan på tillväxten, vilket påverkade slaktåldern. Lamm som var födda i stora kullar slaktades vid en högre ålder. En utdragen slaktleverans medför sämre lönsamhet genom högre foderförbrukning och ökad arbetstid samtidigt som avräkningspriset går ner över säsongen. Under 2012 hade knappt några livtacklamm nått 60 % av sin vuxenvikt vid betäckning, vilket däremot de flesta livlammen hade gjort under dokumentationsåret 2013. Hullet var även relativt bra och var mellan 2,8 och 3,8. Det visade sig att ungtackornas hull vid betäckning hade större betydelse för lammens tillväxt än ungtackornas vikt. På samtliga gårdar var lammens köttillväxt högre 2013 än 2012. På flertalet gårdar var också lammen tyngre och hade bättre formklass samt högre fettklass 2013. Köttraserna hade en högre slaktvikt och köttillväxt än lantraserna. Korsningslammen hade nästan lika hög slaktvikt som lammen i texelbesättningarna. Däremot hade korsningslammen lägre köttillväxt, vilket kan ha sin förklaring i en annan rassammansättning samt högre kullstorlek. Ryalammen nådde en hög slaktvikt, speciellt gällde detta bagglammen, men de hade en låg köttillväxt på grund av en högre slaktålder. Variationen i formklass var mellan O- till E- och i fettklass mellan 2- till 3. De högsta formklasserna hade texelbesättningarna, medan korsningsbesättningen hade den högsta fettklassen. Mestadels hade tacklammen lägre slaktvikt och köttillväxt men bättre formklass och högre fettklass än bagglammen. Överlag var resultaten högre för 2013 än 2012, slaktvikten ökade med 1,6 kg, köttillväxten ökade med 17 g/dag och form- och fettklass ökade vardera med en halv klass. Orsaker till det förbättrade resultatet kan utöver årsmån (temperatur och nederbörd) även vara en bättre betesplanering och skötsel/management på grund av deltagandet i projektet. Det var en stor variation i resultat mellan gårdarna. Lantbrukarna som varit med i detta projekt är duktiga och kunniga lammproducenter, som planerar sin betesrotation, putsar beten, tillskottsutfodrar vid behov, är observanta med parasitkontroll och juverkontroll mm. De flesta som nådde sina mål arbetade till stor del enligt sin plan och de drabbades heller inte av några tydliga parasitangrepp. En satsning på att åstadkomma parasitfria beten verkar ha fungerat bra i praktiken. Men även duktiga producenter kan råka ut för mastiter på tackor, parasitproblem ute på bete mm, vilket gör att produktionen ibland blir lägre än planerat. I verkligheten är variationen mycket större då kunskapen om lammproduktion är mycket varierande från experter i ena ändan till nybörjare som har väldigt låg kunskap i andra ändan. Lammproducenter som har ett uttalat tillväxtmål och en strategi med genomtänkt betesplanering och produktionsuppföljning uppfyller oftast sina mål ganska väl även vid varierande väderförhållanden. Parasitkontroll med träckprovtagning är en av de viktigaste parametrarna i betesbaserad lammproduktion och en grundförutsättning för hög lammtillväxt. Regelbundna lammvägningar är helt nödvändiga också vid betesbaserad lammproduktion både för slaktlamm och livlamm. Hullet hos ungtackan vid betäckning hade större inverkan än vikten på hennes lamms tillväxt från födsel till mönstring. Viktiga frågeställningar som kommit upp under projektets gång är hur vi bättre kan mäta/uppskatta betestillgång och hur lammens tillväxt och slaktkroppsegenskaper påverkas av ras, typ av bete och betessystem (storfålla, rotationsbete och stripbetning)
3.	Arnesson, Annika, et al. (author) Dikalvsproduktion på två gårdar i Västsverige 2011 Reports (other academic/artistic)abstract Ett ökat antal dikor behövs för att tillgodose behovet av svenskt kött och betesdjur för att bevara svenska naturbetesmarker. Detta kräver i sin tur att dikalvsproduktionen är ekonomiskt uthållig. Genom dokumentation av två dikalvsföretag i västra Sverige har data om utfodring, arbetsåtgång, kalvtillväxt och ekonomi gett ett underlag för genomlysning av produktionen på dessa företag. Båda företagen bedrev ekologisk dikalvsproduktion med ca 50 dikor vardera och hade tillgång till naturbetesmark och kompensationsbidrag. Vidare baserade båda sin utfodring på ”hemmaproducerat” grovfoder. Stallperiodens längd var beroende av betestillgång och väderförhållanden, och påverkade i sin tur den totala foderåtgången. Med hjälp av foderanalyser på grönmassan lyckades man på båda gårdarna väl med att använda rätt foderparti under dräktighet respektive digivning. Däremot var det en ganska stor överutfodring av både energi och protein på den ena gården, speciellt under dräktigheten, vilket är en belastning av miljön. Det var en hög kalvöverlevnad på båda gårdarna och kalvtillväxten från födelse till avvänjning var 1,35 kg per dag för tjurkalvarna och 1,22 kg per dag för kvigkalvarna. Vid installning hade de dräktiga kvigorna uppnått 85 % av kornas vuxenvikt och inkalvningsåldern var 24 månader. Den genomsnittliga arbetsåtgången var 7,4 respektive 9,6 timmar per ko och år, exklusive rekryteringskvigor. Den största kostnaden var foderkostnaden, följt av kostnad för rekrytering, arbete och byggnader. Genom goda biologiska produktionsresultat (hög kalvöverlevnad, höga avvänjningsvikter) kombinerat med rimliga kostnader för foder, arbete och byggnader har dessa företag ett bra resultat jämfört med liknande företag. EU-ersättningarna är en stor del av intäkterna och är oftast nödvändiga för att få lönsamhet i dikalvsproduktionen
4.	Arnesson, Annika, et al. (author) Forskningsverksamhet och försöksstallar inom nöt- och lammköttsproduktion i Wales, Irland, Skottland och Danmark : erfarenhetsutbyte - 2009 2010 Reports (other academic/artistic)abstract SLU:s forskningsstation för nöt- och lammköttsproduktion är belägen på Götala gård utanför Skara. Här bedrivs utfodringsförsök till nöt och lamm baserat på vall och bete kompletterat med huvudsakligen inhemska kraftfodermedel, där syftet är att ta fram nöt- och lammkött av hög kvalitet. Djurens välfärd och lantbrukarens ekonomi står i centrum för vår forskning. Under 2010 kommer projektering utföras för nya försöksstallar för nöt och får. För att utbyta erfarenheter med forskare inom nöt- och lammproduktion och få idéer till smarta byggnadslösningar och utfodringsanläggningar i försöksstallar besökte vi under 2009 IBERS, Aberystwyth i Wales, Teagasc Grange Beef Research Centre på Irland och SAC Animal Breeding & Development Team i Skottland. I Danmark besökte vi Tjele gods, Forskningscenter Foulum och Kvaegbrugets Forsogscentrum (KFC). Forskningen i Wales, Irland och Skottland hade blivit mer inriktad mot mera tvärvetenskaplig forskning med klimat och miljö som viktiga faktorer. De nybyggda stallarna på IBERS och SAC var stora ljusa, luftiga fribärande hallar, där större delen av väggarna bestod av vindvävsgardiner. Man hade satsat på breda foderbord, flexibla boxstorlekar och fantastiska hanteringsanläggningar för sortering, vägning och behandling av djur. Det var imponerande att se deras foderhantering med många silor i olika storlekar och allt under tak. Fullfoder var vanligt och medförde en rationell utfodring. De datastyrda utfodringskrubborna, av både den holländska och brittiska modellen, krävde både tillsyn och skötsel för att fungera. Det blir också en stor mängd data att hantera vid användning av dem. På Tjele gods i Danmark hade man satsat på en enkel byggnad, med djurhantering i fokus. Mycket av arbetet gjordes maskinellt för att spara arbetskraft. Foderanläggningen på Foulum gav möjlighet till stor flexibilitet när det gäller att hantera många fodermedel och olika foderblandningar. Fodret utfodrades i de olika stallarna med hjälp av förarlösa robottruckar. Försöksstallet för mjölkkor var isolerat och inrett med liggbås och skrapade fodergångar. Här gavs möjlighet att genomföra försök med många behandlingar under exakt samma stallbetingelser. Stallet var utrustat med individuell utfodring av grovfoder. Kraftfoder fanns i automater där de kunde ha fyra olika foder samtidigt. Den dammsugare som användes för att tömma foderkrubborna ansågs helt nödvändig för en rationell foderhantering. All data från försöksstallarna registrerades automatiskt och samlades in till en gemensam databank, varifrån forskarna kunde hämta information. All datafiltrering sysselsatte fem datatekniker. Det som forskarna på Foulum skickade med oss som råd inför vår projektering, var att tänka på att ta till ordenligt när det gäller utrymmen, så att foder- och djurhantering blir rationell. KFC var en mycket välskött försöksgård som ägdes av näringen. Eftersom de höll på att slutföra en om- och tillbyggnation av ladugården var det extra intressant för oss att se och höra hur de tänkt vid projekteringen. De hade t.ex. gått ifrån gummimattor i mjölkkostallets fodergångar och satsat på betongspalt och gödselrobot, för att få torrare miljö och därmed bättre klövhälsa. Efter att ha prövat många olika sorter liggunderlag i liggbåsen hade man satsat på en 18 cm tjock madrass med små luftfyllda gummibollar, vilken höll formen bra. En självgående strövagn på räls för spån över liggbåsen, samt även en för halm i ungdjurs-avdelningen sparade mycket arbete. Även på KFC tillämpades individuell utfodring till alla mjölkkor och de hade 2-2,5 kor/ fodertråg. Utfodring gjordes fyra gånger per dag. I ungdjursstallet var det två fodertråg per tio djur och utfodringen gjordes två gånger per dag. Fodergrindar vid varje fodertråg var nödvändigt hos ungdjuren för att inte djuren skulle bli undanknuffade när de åt. Personalen påpekade att den individuella utfodringen kräver mycket datatekniskt arbete för att installation och funktion ska bli användarvänlig. Diskussionen med forskare och försökspersonal har varit oerhört värdefull och gett oss mycket att tänka på inför vår egen planering av nya försöksstallar. Det viktigaste att tänka på vid projektering, enligt våra kollegor både på Brittiska öarna och i Danmark, är flexibilitet, väl tilltagna ytor och en genomtänkt logistik. Det ger förutsättningar för stallar med god forsknings- och arbetsmiljö samt en god djurvälfärd
5.	Arnesson, Annika, et al. (author) Majsproduktion på gårdar i södra Sverige - odling, konservering och foderkvalitet 2009 Reports (other academic/artistic)
6.	Arnesson, Annika, et al. (author) Sporprojektet : vad har mjölkgårdar utan problem som mjölkgårdar med problem inte har? 2011 Reports (other academic/artistic)abstract Vid ett arbetsseminarium inom Agroväst mjölkprogram på SLU i Skara 2006 blev en av de prioriterade frågeställningarna att kartlägga sporförekomst i olika jordar, fodermedel, strömedel och gödsel, hitta åtgärder för att bryta sporkedjan på gården, samt att ta fram ett rådgivningsmaterial till mjölkproducenter. Sporer i mjölken överlever pastöriseringen och kan övergå i klostridiebakterier, som bidrar till feljästa ostar när de producerar vätgas, vilket ger problem för mejerierna. Mjölk som innehåller för mycket sporer medför därför prisavdrag, vilket är ekonomiskt kännbart för lantbrukarna. Syftet med studien var att i ett enkelt informationsmaterial kunna visa på praktiska åtgärder för att minska sporproblematiken på gården och syftet skulle nås genom att följa upp mjölkgårdar med och utan sporproblem. Projektet startade i samband med stallgödselspridningen i april 2007 och pågick under två år. Studien omfattade 23 gårdar inom Falköpings (15) och Gäsene (8) mejeriföreningar i Västra Götalands län, där hälften av gårdarna inte hade haft några förhöjda sporhalter medan hälften av gårdarna hade haft sporproblem 65 % av tiden under de senaste 16 månaderna före försöksstart med prisavdrag som följd. Provtagning gjordes i stallgödsel, jord, stående gröda, grönmassa vid varje skörd före ensilering och på ensilage vid uttag och vid utfodring, i strömedel och gödsel från korna såväl höst som vår under stallperioderna för analys av klostridiesporer. Mjölken analyserades för sporinnehåll av mejerierna två gånger per månad. Under första året genomfördes en enkät för att få ett bra underlag för studien och för att kunna bedriva rådgivning till gårdarna med sporproblem. Hygien och renlighet från fält till mjölktank noterades. Lägesrapporter skickades individuellt ut till lantbrukarna i projektet och rådgivningsbroschyrer skickades med jämna mellanrum under projektets gång ut till samtliga leverantörer inom de båda mejeriföreningarna. Sporproblematiken är en hygienfråga både vad gäller foder och kor. Antalet prov med förhöjda sporhalter, från fält till mjölktank, ökade ju längre fram i produktionskedjan man kom. Sporhalten i jorden påverkades inte av mängden stallgödsel som spridits på vallen och det förkom inga förhöjda sporhalter i stående gröda, vare sig i vall eller i helsäd. Endast några få grönmasseprov hade förhöjda sporhalter. Problemen började emellertid under ensileringen. Resultaten från de hygieniska analyserna tyder på att en noggrann ensileringsteknik alltid är mycket viktigt för en lyckad ensilering, även vid användning av tillsatsmedel. Det är också viktigt att använda rätt dosering av tillsatsmedlen. Alla gårdar med plansilo använde tillsatsmedel, om än i otillräcklig mängd på några gårdar. Eftersom man på en stor andel av gårdarna, både de med och utan sporproblem hade kraftigt förhöjda sporhalter i kanterna på silorna är detta ett tecken på att packning och täckning varit otillräcklig i kanterna. Det var förhöjd sporhalt i en fjärdedel av rundbalsproverna under 2007-2008, men endast ett prov (4 %) från en helsädesbal hade förhöjd sporhalt under 2008-2009. Endast en femtedel av de gårdar som hade rundbalshantering använde tillsatsmedel. De förbättrade sin ensilering från år 1 till år 2, troligtvis beroende på en snabbare och bättre förtorkning, då ts-halten i vallensilaget var tio procentenheter högre år 2. Förmodligen bidrog detta till att även proverna från det utfodrade ensilaget/fullfodret/blandfodret på foderbordet hade lägre sporhalt år 2 än år 1. Ts-halt, teknik vid skörd, användning av tillsatsmedel och lagringssystem påverkar ensilagets innehåll av fermentationsprodukter. Låg ts-halt i ensilage gynnar mikrobiologisk aktivitet och proteinnedbrytning. Proteinnedbrytning till ammoniak motverkas bäst genom förtorkning. För att få en snabb och jämn förtorkning av grönmassan kan man använda sig av bredspridning, vilket testades på två av gårdarna i projektet år 2. Detta förkortade förtorkningstiden väsentligt, speciellt i andra skörd och vid högt baljväxtinnehåll. Strömedlen var inte någon bidragande orsak till sporförekomsten i mjölken. Ju mer nedsmutsade korna var med gödsel ju högre sporhalt var det i tankmjölken. Åtgärder som minskar risken för sporer i mjölken genomfördes på flera av gårdarna mellan år 1 och 2. Exempel som kan nämnas var: Användning av ensileringsmedel, speciellt viktigt till den blöta tredjeskörden. Noggrannare ensilering med plast utmed sidorna i plansilon och bättre täckning. Införskaffande av blockuttagare och därmed en jämnare uttagsyta i plansilon. Fler lager plast runt balarna vid rundbalsensilering. Noggrannare rengöring av foderbord. Klippning av korna direkt efter installning. Slutsatsen från studien är att problemet med sporer börjar vid ensileringen och förekommer både på gårdar med och utan sporproblem, men går att bemästra med god hygien hela vägen från fält till mjölktank
7.	Carlsson, Annelie, et al. (author) Faktorer som påverkar lammköttskvaliteten - en litteraturstudie 2016 Reports (other academic/artistic)abstract Konsumenter uppmärksammar och värdesätter lammköttets ätkvalitet allt mer både nationellt och internationellt. Ur ett kundperspektiv framhålls i internationella studier att ätkvalitetsegenskaper som smak, mörhet, saftighet och färg som viktigast. I de fåtaliga svenska studierna utrycker svenska konsumenter snarlik prioritering men hänsyn måste tas till att olika individer, beroende på erfarenhet, tradition och smak, har olika önskemål och förväntningar. För att säkerställa att konsumenten får den ätkvalitet som den enskilde individen efterfrågar krävs att hela produktionskedjan har kunskap om vad som påverkar de efterfrågade egenskaperna och möjlighet att ge konsumenten information om det specifika köttets kvalitet. I Sverige har satsningen på lammköttskvalitet hittills varit liten inom både forskningen och branschen. Internationellt har intresset varit större och de stora exportländerna har sedan länge satsat stora forskningsresurser på att undersöka konsumenternas önskemål, vad som påverkar ätkvaliteten i produktionskedjan och att utveckla genomarbetade kvalitetssäkringsprogram. I nuläget satsas mycket resurser på forskning om genomisk selektion för köttkvalitetsegenskaper. Internationella erfarenheter visar att lammköttets ätkvalitet påverkas av många faktorer som t.ex. utfodring och hantering av både det levande djuret och slaktkroppen men även djurets ålder och kön. Djurets kön påverkar ätkvalitetsegenskaperna. Ett exempel är att tacklamm vanligen har högre andel intramuskulärt fett än jämförbara bagglamm. En annan och kanske mer betydelsefull skillnad mellan könen som norska undersökningar visat är risken att bagglamm äldre än fem till sex månader får en oönskad bismak. Till skillnad mot de stora lammproducerande länderna kastreras inte bagglamm i Norden vilket gör att bagglammens ätkvalitet inte är så väl utforskad internationellt. Djurets ålder inverkar på flera ätkvalitetsegenskaper. Det är välkänt att köttet från äldre djur är mörkare samt har intensivare och starkare smak än kött från yngre djur. Kött från äldre djur upplevs ofta som segare då både andelen bindväv ökar och att den blir fastare. Samtidigt ökar det intramuskulära fettet med stigande ålder vilket kan mildra den negativa effekten på köttets mörhet av förändringarna i bindväven. Det är svårt att uttala sig om svenska raser avviker från den internationella uppfattningen att ras i sig har liten påverkan på ätkvalitetsegenskaper då inga försök gjorts på inhemska rasers ätkvalitet. Ett av de internationella exemplen där det är belagt att ras påverkar ätkvaliteten är att stresskänsliga raser som ullrasen merino löper en högre risk för kvalitetsfelet DFD där drabbade djurs kött upplevs som torrt, hårt och med avvikande mörk färg. Det finns kopplingar mellan ätkvalitetsegenskaper (smak, mörhet, saftighet) och andelen intramuskulärt fett. Några studier visar att det kan finnas skillnader i andelen intramuskulärt fett mellan olika raser. Det är också undersökt att genetisk selektion inom en ras för låg fettansättning och hög andel muskelmassa, utan att samtidigt ta hänsyn till intramuskulärt fett, medför sämre ätkvalitet då andelen intramuskulärt fett tenderar att minska. Det intramuskulära fettet är mycket viktigt för ätkvaliteten då fett är en smakbärare samt bidrar positivt till köttets mörhet och saftighet. Fodret bedöms ha inverkan på köttets färg och smak men har inte någon större inverkan på mörhet eller saftighet. Köttet från lamm uppfödda på enbart bete bedöms oftast i smaktester ha en intensivare och starkare lammsmak än kraftfoderuppfödda lamm som i sin tur beskrivs vara mildare i smaken. Försök med olika typer av betesgräs har haft liten inverkan på köttets smak. Vissa växter, som t.ex. foderraps, kan ge bismak på köttet. Man har sett att om djuren utfodras med ett mer neutralt foder än foderraps de sista 7-14 dagarna innan slakt minskar risken för avvikande smak. Att djuren är i tillväxt vid slakt är positivt för köttets mörhet, smak och saftighet. Kollagenet i bindväven omsätts snabbare i växande djur vilket förbättrar mörheten. Omvänt blir köttet segare om djuret inte växer eller till och med minskar i vikt, då djuret för att näringsförsörja sig bryter ned muskelfibrer och intramuskulärt fett. Ett växande djur har också bättre förutsättningar att ha hög glykogennivå i musklerna. Djur som stressas under sista perioden innan slakt riskerar att tömma musklernas glykogenreserver vilket är negativt för köttets ätkvalitet. Branschrekommendationerna i t ex Australien, Nya Zeeland och England är att djuren ska växa ca 100-150 g/dag vid slakt och att de ska hanteras så stressfritt som möjligt på gården, under transporten och på slakteriet. Hanteringen av det levande djuret och slaktkroppen på slakteriet har mycket stor betydelse för ätkvalitetsegenskaperna. Om pH inte sjunker till önskad nivå på grund av brist på glykogen eller om nedkylningen av kroppen inte görs på rätt sätt finns stor risk för att köttet blir segt och i vissa fall torrt. Det är mycket viktigt att slakterierna har god kontroll över hela processen och följer pH-utvecklingen i slaktkropparna och slaktkroppens temperatur under kylningen. Erfarenheter från Australien visar att det är en stor fördel för ätkvaliteten om lammet möras genom hängning eller vakuummörning. Rekommendationen är att akilleshängda slaktkroppar som inte är elstimulerade bör hängas i ca 10 dagar vid 1 oC. Om slaktkroppens bäckenbenshängs eller elstimuleras kan hängningstiden sänkas till 5 dagar. Rätt utförd elstimulering av slaktkroppen ger också förutsättningar för jämnare köttkvalitet.
8.	Carlsson, Annelie, et al. (author) Identifikation av faktorer som är viktiga för lammköttets kvalitetsegenskaper 2018 Reports (pop. science, debate, etc.)abstract Lammlyftet är ett innovationsprojekt inom EIP-Agri, med LRF-kött som projektägare. Projektets mål är att öka lammproducentens lönsamhet och därmed lamköttsproduktionen genom att säkra kvaliteten på svenskt lammkött med en svensk kvalitetsstandard som omfattar hela produktionskedjan. Till grund för utformningen av standarden ska faktorer som är viktiga för kvaliteten på lammkött identifieras. Denna rapport är utförd av SLU och sammanfattar nationella och internationella forskningsresultat samt annan branschinformation om faktorer som kan påverka köttkvaliteten. Projektet fokuserar på kvalitetsegenskaperna slaktkroppsstorlek, slaktkroppens form, fettklassning, smak, saftighet, mörhet samt hållbarhet. För varje egenskap har utifrån insamlad information tagits fram förslag på faktorer som påverkar respektive kvalitetsegenskap (bilaga 1), förslag på utbildningsområden (bilaga 2) samt identifierade behov av mer undersökningar, studier och forskning (bilaga 3). Varje del i kedjan från uppfödaren via transport och slakteri till handelsled innan kund innefattas i genomlysningen. Några faktorer har identifierats som mer intressanta att arbeta vidare med än andra då de påverkar fler än en av de utvalda kvalitetsegenskaperna eller har kraftig påverkan på någon egenskap: Slaktmognadsbedömning: Ett slaktmoget, lagom fett lamm har bra försättningar att ha tillräckligt med intramuskulärt fett vilket är positivt för smak, mörhet och saftighet. Rena, torra lamm: Att lammet hålls rent och torrt på gården, under transport och på slakteriet är mycket viktigt för en bra slakthygien. Köttets hållbarhet påverkas av slakthygienen men även smaken påverkas av hygien. Tillväxt vid slakt: Lamm som är i tillväxtfas de sista två veckorna innan slakt har bättre förutsättningar att fylla sina glykogenförråd i musklerna. Ett bra glykogenförråd bidrar till att köttet kan utvecklas på rätt sätt så det blir mört, smakligt, saftigt och hållbart. Mörheten kan också påverkas positivt av att lammet är i tillväxtfas genom att omsättningen av kroppens kollagen, som utgör det strukturella proteinet i t.ex. bindväv, ökar vid tillväxt. Förnyelsen av kollagen är positivt för mörheten då den stödjande vävnaden blir mjukare. Stressfri hantering: Att lammet inte stressas inför slakt på gården, under transport eller på slakteriet är viktigt för att lammet ska ha kvar tillräckliga glykogenförråd i musklerna vid slakt. Glykogen är en förutsättning för att de processer som sker i muskeln efter avlivning ska ske på ett optimalt sätt. Ett bra resultat av processerna leder till att köttet blir mört, får tilltalande smak och är saftigt. Även hållbarhetstiden påverkas positivt. Temperatur- och pH sänkning: Optimal sänkning av slaktkroppens temperatur och pH-nivå efter slakt påverkar köttets smak, mörhet, saftighet och hållbarhet positivt. God hygien, rätt förvaringstemperatur och obruten kylkedja: Korrekt hantering av köttet genom alla led är positivt för hållbarhet och smak samt till viss del saftighet och mörhet. Andra faktorier som kan påverka smak, mörhet och hållbarhet: Köttets smak påverkas av foder-staten. Utfodring med enbart grovfoder eller bete ger en kraftigare lammsmak som tilltalar en del konsumenter. Utfordring med en kombination av grovfoder eller bete och kraftfoder ger en mildare lammsmak som upplevs positivt av andra. Köttets smak kan påverkas av kön då det finns exempel på att könsmogna bagglamm kan utveckla en oangenäm smak. En teknik som anses påverka både mörhet och hållbarhet positivt är elstimulering. Slaktkroppsvikt och kroppsform är båda identifierade som viktiga kvalitetsegenskaper då de påverkar styckdetaljernas storlek och form. Viktintervall för vad som är en godkänd slaktkroppsvikt samt lägsta godkända kroppsform behöver vara specificerade i standarden. Vilka erfarenheter av kvalitetsstandarder kan hämtas från andra länder? Vad är framgångsfaktorerna? De länder som arbetat längst och mest målmedvetet med lammköttskvalitet och kvalitets-säkring är de stora exportländerna Australien och Nya Zeeland. Det australiensiska Meat Standard
9.	Dahlström, Frida, et al. (author) Aluminiumburkar i ensilage – problem för korna och lantbrukarna 2014 Reports (other academic/artistic)abstract Enligt Håll Sverige Rent:s markägarenkät 2013 har nedskräpningen ökat i Sverige de senaste åren och det är både jordbruksmark och skogsmark som skräpas ner. Att odla vall intill trafikerade vägar innebär stor risk för inblandning av aluminium i grovfoderkedjan. Skärvor från söndertrasade aluminiumburkar kan leda till att djuren drabbas av åkomman vasst och i förlängningen måste nödslaktas. I projektet ”Aluminiumburkar i ensilage – problem för korna och lantbrukarna” har 16 mjölk- och nötköttsproducenter samt distriktsveterinärer och besiktningsveterinärer i Västsverige intervjuats i syfte att försöka fastställa om och i hur stor grad aluminiumburkar är ett problem. De intervjuade lantbrukarna visade sig ha problem med nedskräpning utmed trafikerade vägar, särskilt i början och slutet av turistsäsongen. Det skräp som oftast hittades på foderbordet hos djuren var söndertrasade aluminiumburkar. Totalt nödslaktades 51 nötkreatur på grund av vasst och den djurkategori som drabbades hårdast var kor. Kostnader för veterinärbesök samt nödslakt kan enligt gjorda beräkningar komma upp i 33 000 kr per nödslaktad mjölkko inklusive produktionsbortfall. Under 2013 fick 5 274 nötkreatur anmärkningen vasst vid slakt vilket motsvarade 1,54 % av det i Sverige totalt slaktade djurantalet. Av dessa var andelen kor 54 %. Distriktsveterinärerna i studien obducerade sällan nödslaktade nötkreatur men fynd av aluminium har gjorts. Besiktningsveterinärer på slakterierna upptäcker skador som orsakas av svalda föremål men föremålen hittas sällan. Flera av de intervjuade lantbrukarna efterlyser en teknisk lösning för att detektera aluminiumburkar innan de hamnar i grovfoderkedjan. En sådan utrustning har parallellt med denna studie utvecklats av två studenter vid Högskolan i Halmstad och kan komma att testas av SLU i Skara under sommaren 2015, förutsatt att finansieringen är löst. Problemet med nedskräpning kvarstår dock.
10.	Dahlström, Frida, et al. (author) Bete i skog som en foderresurs 2018 Reports (other academic/artistic)
11.	Dahlström, Frida, et al. (author) Ensilage och halm till dikor under dräktighet mixat eller separat utfodrat 2016 Reports (other academic/artistic)abstract Syftet var att jämföra två olika utfodringsstrategier, mixat foder av ensilage och halm med separat utfodring av ensilage och halm under dräktigheten för att studera dikors konsumtion av respektive fodermedel samt deras vikt- och hullutveckling. I försöket ingick två likvärdiga grupper med herefordkor, där den ena gruppen utfodrades med en mix i fri tillgång bestående av vallensilage och halm och den andra utfodrades med vallensilage i fri tillgång i fyra dagar följt av halm i fri tillgång i tre dagar varje vecka under stallsäsongen, december fram till kalvning. Den totala foderåtgången var större i den mixade gruppen men det gick åt mer vallensilage i den separat utfodrade gruppen. Näringsmässigt passade mixen bra till lågdräktiga dikor men i högdräktighet fanns utrymme för att öka andelen vallensilage utan att korna överutfodrades med energi och protein. I den separat utfodrade gruppen konsumerade korna stora mängder vallensilage och trots lågt näringsinnehåll i totalfoderstaten fick korna i sig mer energi och råprotein än vad som rekommenderas.Trots skillnader mellan grupperna i konsumtion kunde inga vikt- eller hullmässiga skillnader skönjas. Det var heller inga bevisat foderrelaterade skillnader i kalvarnas födelsevikt eller avvänjningsvikt. Konsumtionen var dock jämnare i den mixade gruppen. Det som framkom var att några kor i den separat utfodrade gruppen fick diarréer vilket ökade ströåtgången, samt att separat utfodring kräver jämna kogrupper och gott om ätplatser.När halmpriset är lågt per kilo torrsubstans har mixen en prismässig fördel men om det motsatta råder, att halmen är dyrare eller lika dyr som ensilaget, så är det billigare att utfodra separat. Givetvis beror det även på vilken maskinkedja som finns att tillgå på gården. Då djuren var mer harmoniska i den mixutfodrade gruppen kan dock andra värden än rent ekonomiska vara på sin plats att beakta
12.	Dahlström, Frida, et al. (author) Obetad eller nötkreatursbetad skog - historik, skötsel och avverkningsresultat från en gård i Västra Götaland 2022 Reports (pop. science, debate, etc.)abstract Inom det Formasfinansierade projektet ”Produktion av ekologiskt nötkött och andra ekosystemtjänster vid bete i mosaik med hagmark och skog” har virkeskvaliteten i skog som betats av nötkreatur undersökts.Skog har sedan lång tid använts för bete och på gården Ripanäs har skogen ingått som en naturlig förlängning av befintliga betesmarker. Studien visar att det går att producera god virkeskvalitet från betade skogsskiften men att det kräver kunskap om hur både djur och träd trivs bäst tillsammans. Att skapa stora sammanhängande betesfållor innehållande hagmark, skog och marginell åkermark kan minska både arbetsåtgången och stängselkostnader med följden att ekonomin blir bättre för djurägaren (Holmström, et.al., 2018). Det finns även forskning som visar att betesdjur i skog kan orsaka skador på träd med försämrad virkeskvaliteten som följd. I rapporten visas avverkningsresultat från betad och obetad skog på Ripanäs samt historisk och nutida skötsel av gården som är belägen i östra delen av Västra Götalandsregionen.Fyra skogsbestånd på fastigheten har undersökts innan och efter avverkning; ett äldre bestånd som betats av nötkreatur sedan flera decennier, ett yngre granbestånd som även det betats av nötkreatur, ett som betats av häst samt ett som ej betats sedan träden planterades men som är jämngammalt med det äldre nötkreatursbetade området. I tre av dessa skiften, de som betats av nötkreatur samt det som ej betats, har stubbar inom slumpvis utvalda provcirklar detaljstuderats.I det helt obetade skogsskiftet var cirka 90 % av träden angripna av röta jämfört med mellan 5-15 % i de betade skiftena. I de äldsta betade skogsskiftena stod träden glest medan det obetade skogsskiftet hade blivit eftersatt gällande gallring. Kraftig gallring visar sig på den här gården vara till stor fördel för både virkeskvalitet och ur betessynpunkt då solen når ner till marken och ger förutsättningar för begärliga betesväxter att rota sig.Slutsatser som dras från studien är att skogsproduktion kan kombineras med nötkreatursbete under en lång tid utan att virkeskvaliteten försämras. En allmänt god skötsel av skogen har större betydelse för avverkningsresultatet än om nötkreatur betat i området samt att det är viktigt att anpassa djurantalet utifrån de förutsättningar som erbjuds, oavsett om det är hagmark eller skog som ska betas.
13.	De Luca, Chiara (author) How loss of biodiversity compromises human and animal health 2023 Reports (other academic/artistic)abstract Biodiversity affects the health and well-being of humans, animals and the environment. The holistic One Health approach allows to examine these correlations under various aspects: loss of biodiversity and human health, loss of biodiversity and animal health, loss of biodiversity and social and economic repercussions, with consequences on the well-being of humans and animals. Thanks to increased awareness of biodiversity and its integration into the One Health approach, the level of biodiversity could serve as a parameter to assess health risks, prevent environmental damage and protect indigenous peoples or local communities that strongly depend on it. Furthermore, greater awareness of biodiversity could improve the community's perception of wild animals, often represented as the main source of zoonotic diseases or labelled as dangerous, and reflect on the role of viruses, bacteria and parasites in the emergence and re emergence of infectious diseases. In fact, the emergence of diseases does not exclusively concern the relationship between domestic animals or wild animals and humans, but as the Convention on Biological Diversity states, it concerns "the complexity of the system as a whole and the interactions between biotic and abiotic components". If gene and species diversity are compromised or even lost, and natural habitats are degraded, the complexity of the whole system is altered and new opportunities for disease emergence are created (Convention on Biological Diversity, 2017). In conclusion, it would be necessary to combine strategies that manage the human-wild animal conflict and those that aim to preserve biodiversity, in order to protect the ecosystem, not to lose the services it offers and to limit the spread of disease pathogens.
14.	Gunnarsson, Stefan (author) Utvärdering av systemet "Veranda Breeder" för värphöns och tuppar i produktion av kläckägg 2018 Reports (other academic/artistic)
15.	Hessle, Anna, et al. (author) Antal nötkreatur som krävs för att nå gynnsam bevarandestatus i svenska naturbetesmarker och djurens metanutsläpp 2023 Reports (other academic/artistic)
16.	Hessle, Anna, et al. (author) Samband mellan bröstomfång och levandevikt hos växande nötkreatur 2010 Reports (other academic/artistic)abstract Att mäta bröstomfång är ett sätt att uppskatta vikten hos nötkreatur. I denna studie studerades sambandet mellan bröstomfång och levandevikt hos tjurar och stutar av mjölkras samt kvigor, tjurar och stutar av köttraskorsning. Inom djurkategorierna hölls djuren på två olika utfodringsintensiteter. Med en funktion med logaritmerade värden och två varianskomponenter, varav en för variationen mellan djur och en för variationen inom djur, erhölls en godtagbar skattning av vikten hos de olika djurkategorierna utifrån deras bröstomfång. Det visade sig också finnas en tydlig skillnad beroende på om det var en kvinnlig eller manlig observatör som gjorde mätningen och detta lades också in i den statistiska modellen. Noggrannheten i skattningen var ca ± 13 kg och ca ± 75 kg vid 100 respektive 200 cm bröstomfång. Med kännedom om djurets kroppsform och utfodringsintensitet kan dock skattningen av vikten förbättras, då djur med god muskelansättning och hög utfodringsintensitet i regel har en högre vikt vid ett visst bröstomfång än djur av mer utpräglad mjölktyp och med låg utfodringsintensitet. Resultaten kan ligga till grund för nya måttband för bestämning av växande nötkreaturs vikt.
17.	Hessle, Anna, et al. (author) Ungtjurar på stall - kartläggning av omfattning och potential för naturvård 2021 Reports (other academic/artistic)abstract I Sverige föds ett stort antal ungtjurar upp på stall. Djurskyddslagstiftningen, som kräver bete sommartid för hondjur och stutar, omfattar av säkerhetsskäl inte tjurar. Syftet med den här rapporten är att få ett kunskapsunderlag som beskriver uppfödningen av ungtjurar på stall i Sverige och potentialen för naturvården om dessa istället skulle kastreras och födas upp som stutar på naturbetesmark samt vilka eventuella effekter på köttmängd och -kvalitet samt djurvälfärd detta skulle medföra. Beräkningarna baseras till stor del på slaktdata för olika raser och djurkategorier, där kategoriseringen i ko, ungtjur, stut o.s.v. görs vid slakt utifrån djurets biologiska och kronologiska ålder (Bilaga 1; Gård och djurhälsan, 2021, kompletterat med personligt meddelande från Emma Ternman). I rapporten har de ekonomiska och naturgivna förutsättningar som skulle behövas för att föda upp samtliga svenska ungtjurar som stutar ej utretts, utan här hänvisas för mjölkrastjurkalvar till Holmström et al. (2021) och för köttrastjurkalvar till Hessle och Kumm (2011). Beräkningarna för antal potentiella betesdjur är således teoretiska. Vi visar dock på den betesdjurspotential som finns, givet att lönsamhet och andra förutsättningar finns på plats. Som vi ser det bidrar all befintlig djurhållning till att på nationell nivå upprätthålla skalfördelar inom lantbruket avseende insatsvaror, kompetensförsörjning och avsalumöjligheter. Om man skulle försämra förutsättningarna för en typ av djurhållning, så att den minskar och inte ersätts med annan djurhållning så att den totala nationella djurhållningen minskar, skulle således praktiska, ekonomiska och logistiska förutsättningar för annan djurhållning försämras. Rapportens beräkningar av antalet möjliga betesdjur omfattar inte det antal betesdjur som skulle krävas för att ersätta importerat nötkött (40 % av konsumerad mängd) med svensk råvara från betande nötkreatur. Arbetet har gjorts på uppdrag av Världsnaturfonden WWF under våren 2021. Författarna har varit docent Anna Hessle, Inst för husdjurens miljö och hälsa; agr. dr. Rebecca Danielsson, Inst. för husdjurens utfodring och vård och professor Lena Lidfors, Inst. för husdjurens miljö och hälsa, samtliga Sveriges lantbruksuniversitet. Texten har granskats av docent Karl-Ivar Kumm, Sveriges lantbruksuniveristet och VMD Lena Stengärde, Växa Sverige.
18.	Hultgren, Jan, et al. (author) Moderniserad köttbesiktning vid slakt och vilthantering 2020 Reports (other academic/artistic)abstract En metod för veterinärbesiktning vid slakt på distans med hjälp av digital videoöverföring testades. Projektet utfördes på uppdrag av Livsmedelsverket, genomfördes från augusti 2018 till december 2020 och bestod av fem delar: A. Precisera de praktiska och tekniska behoven samt inventera tekniska lösningar och företag, B. Bedöma tillförlitligheten i besiktningen, C. Bedöma de övergripande konsekvenserna för livsmedelssäkerhet, smittskydd och djurskydd, D. Bedöma den tekniska funktionaliteten samt E. Redovisning av resultat. Data samlades av två projektveterinärer från 400 grisar efter slakt (postmortem) och 400 grupper av boxhållna grisar före slakt (antemortem) på ett svenskt slakteri. Såväl post- som antemortem utfördes hälften av inspektionerna med den ena veterinären på plats och de resterande inspektionerna med den andra veterinären på plats. De två veterinärerna gjorde sina inspektioner oberoende av varandra och utan att kommunicera. Distansveterinären hade till sin hjälp en tekniker på plats, försedd med en mobiltelefon med inbyggd kamera och mjukvara för videosamtal med teknik för förstärkt verklighet (augmented reality). Distansveterinären stod i kontinuerlig videokontakt med teknikern. Bedömningar postmortem gjordes efter ordinarie besiktning av officiella assistenter och anhållan av slaktkroppar med organ för utvidgad veterinärbesiktning. För att kunna bedöma den testade metodens tillförlitlighet var ungefär hälften av de anhållna slaktkropparna bedömda av assistenterna som utan anmärkning. Alla bedömningar på distans spelades in och videofilerna sparades för senare analyser. Bedömningar på distans jämfördes med bedömningar på plats genom beräkning av samstämmigheten mellan bedömningsmetoder och veterinärer för olika besiktningsfynd med hjälp av procentuell överensstämmelse, Cohens kappa och ett prevalens- och feljusterat kappamått (PABAK). Nio slumpvis valda officiella veterinärer bedömde dessutom de inspelade videofilerna och samstämmigheten mellan veterinärerna beräknades. Statistiska modeller av sannolikheten för registrering av ett besiktningsfynd, sannolikheten för ett beslut om godkännande eller otjänlighet samt tid för besiktning konstruerades och effekten av bl.a. bedömningsmetod och veterinär skattades. Den tekniska funktionaliteten bedömdes genom iakttagelser vid datainsamlingen, en kvantifiering av nödvändig bandbredd samt mätningar av bandbredd via mobilnätet på tretton befintliga anläggningar. Ett utbrott av Covid-19 påverkade i viss mån datainsamlingen. Projektet visade att tillförlitligheten vid besiktning på distans postmortem med den använda tekniken är ungefär lika god som vid besiktning på plats, att besiktning på distans postmortem inte tycks påverka sannolikheten att registrera förändringar, samt att inga tydliga negativa konsekvenser för livsmedelssäkerhet, smittskydd eller djurskydd kunde påvisas. Besiktning på distans antemortem gick inte att utvärdera fullt ut på grund av materialets begränsade variation. Projektet visade också att effektiv besiktning kan utföras med hjälp av en vanlig mobiltelefon av god kvalitet, monterad på handryggen, att det finns anledning att fortsätta undersöka i vilken omfattning fast uppkoppling mot Internet finns på olika anläggningar, liksom möjligheter att använda mobil uppkoppling, att ungefär 2-3 Mbit/s sannolikt är en tillräcklig bandbredd, att implementering av distansbesiktning på bred basis kräver att en kravspecifikation för den tekniska lösningen upprättas, inklusive krav på säkerhet och videokvalitet, att utveckling av ny mjukvara för distansbesiktning bör övervägas, att konsekvenserna av eventuellt dataintrång sannolikt är ringa, samt att det finns risk för intressekonflikter och partisk bedömning om slakteriföretagets anställda involveras i besiktningsprocessen, även om risken sannolikt kan begränsas.
19.	Hultgren, Jan, et al. (author) Small-scale and mobile slaughter of cattle : animal welfare and meat quality 2018 Reports (other academic/artistic)
20.	Hultgren, Jan, et al. (author) Småskalig och mobil slakt av nötkreatur : djurvälfärd och köttkvalitet 2018 Reports (other academic/artistic)
21.	Jardstedt, Mikaela, et al. (author) Rödalger som metanreducerande fodertillskott till nötkreatur - litteraturstudie och kostnadsberäkningar av att utfodra ett algtillskott i olika uppfödningsmodeller 2021 Reports (other academic/artistic)abstract Den tropiska rödalgen Asparagopsis Taxiformis har i ett flertal laboratoriestudier visat sig ha stor potential att minska metanutsläppen från idisslares matsmältning, utan att ge några negativa effekter på fermentationen i vommen. Rödalgens metanreducerande effekt antas bero på dess relativt höga innehåll av halogenerade metananaloger, varav bromoform förekommer i högst koncentration. Dessa ämnen förhindrar de metanbildande arkéerna i vommen från att omvandla vätgas och koldioxid till metan. Antalet djurstudier som genomförts i syfte att undersöka rödalgens effekt på metanproduktionen hos idisslare är dock få, men de som hittills publicerats har även de visat lovande resultat. Bland annat minskade metanproduktionen per dag med 59% respektive 98% för stutar som gavs en grovfoderrik (60% grovfoder) respektive kraftfoderrik (8% grovfoder) foderstat vid tillsats av rödalgen, utan att ge några negativa effekter på stutarnas tillväxt. Även hos mjölkkor har metanproduktionen visat sig kunna minska med mellan 26% till 80% vid utfodring av rödalgen utan att påverka mjölkproduktionen. Rödalgens koncentration av bromoform, samt doserna av rödalg, har dock varierat mellan de olika studierna, vilket gör det svårt att göra korrekta jämförelser av rödalgens effektivitet, samt vilken dos av rödalg som är optimal att utfodra för att uppnå önskad metanreducerande effekt. På grund av det begränsade antalet djurstudier går det i dagsläget inte att dra några konkreta slutsatser kring om rödalgens förmåga att inhibera den metanbildande processen påverkas av foderstatens sammansättning. Därför krävs det fler studier som utvärderar Asparagopsis Taxiformis effekt vid olika andelar grovfoder (50% till 100%) i foderstaten, samt vid utfodring av olika grovfoderkvaliteter, t ex hög respektive låg fiberkoncentration och smältbarhet. En beräkning av kostnaden för att utfodra ett tillskott baserat på rödalgen till olika kategorier av nötkreatur visade att vid en tillskottsdos på 100 g/dag och ett pris på 150 kr/kg tillskott krävdes en merbetalning på 13,00 till 24,50 kr/kg slaktvikt för ungdjur och 0,54 kr/kg mjölk för att täcka den ökade foderkostnaden för köttrespektive mjölkproducenterna. Merkostnaden per kilo slaktvikt och mjölk berodde mer på dosen än på priset på algtillskottet. Av slaktungnöten blev det dyrast att utfodra mjölkrastjuren och billigast att utfodra mjölk×köttraskvigan med rödalgstillskottet. Kostnaden för att utfodra algtillskottet måste dock sättas i relation till den metanminskning som kan uppnås. Då ungtjurar av mjölk- och köttras bidrar med den största andelen av det svenskproducerade nötköttet är det här den största potentialen finns för att minska metanproduktionen till en rimlig kostnad. Många frågetecken kvarstår dock, t ex vad gäller rödalgens långsiktiga förmåga att minska metanproduktionen, då det längsta publicerade djurförsöket hittills enbart pågått under fem månader. Frågan är också om utfodringen med rödalger leder till rester av brom och jod i kött, inälvor och mjölk. Några av dessa frågor väntas få sitt svar i nyligen avslutade svenska försök på mjölkkor, samt i kommande Sammanfattning mjölkkoförsök som planerar att genomföras under 2021 och 2022. Det saknas även djurförsök på växande nöt och dikor under svenska förhållanden, vilket behövs för att kunna utvärdera rödalgens metanreducerande effekt vid utfodring med våra typiska grovfoderrika foderstater, samt rödalgens effekt på tillväxt hos ungdjur och dess långtidseffekter på produktion, hälsa och fertilitet hos mjölk- och dikor. Den slutliga frågan är hur en betalningsmodell för kött respektive mjölk från djur utfodrade med tillskottet skulle kunna se ut, eftersom detta tillskott enbart kommer att bli tillämpat i praktiken om producenten får betalt för sina merkostnader.
22.	Kumm, Karl-Ivar (author) Betesbaserad köttproduktion och kolinlagrande virkesproduktion på nedlagd och nedläggningshotad jordbruksmark 2021 Reports (other academic/artistic)abstract Sveriges åker- och betesareal har minskat från 4,4 miljoner ha (Mha) år 1951 till 3,0 Mha 2019 och dessutom är ytterligare 0,6 Mha små svårbrukade åkrar nedläggningshotade. Det är huvudsakligen små skiften i redan tidigare skogsdominerade bygder som lagts ner och merparten av den nedlagda jordbruksmarken har blivit skog genom plantering eller naturlig beskogning. Nu finns mål att öka Sveriges livsmedelsproduktion och ekologiskt odlade areal samt att stärka den biologiska mångfalden genom ökad areal naturbetesmark. Företagsekonomiska kalkyler visar att vall- och betesbaserad köttproduktion vid sidan av skog har bäst förutsättningar på den nedlagda och nedläggningshotade marken. På hälften av den sedan 1951 nedlagda och nu nedläggningshotade jordbruksmarken (1 Mha) är det biologiskt möjligt att producera 90 Mkg dikobaserat ekologiskt nötkött med mycket hög betesandel i foderstaten eller 140 Mkg konventionellt dikobaserat nötkött där en större del av slaktdjursuppfödningen sker på stall med foder från mineralgödslade åkrar. Dessa kvantiteter kan jämföras med Sveriges totala produktion och konsumtion av nötkött år 2019 på 140 respektive 250 Mkg. För att detta skall bli ekonomiskt möjligt fordras bl.a. att man kan skapa stora sammanhängande betesmarker av den nedlagda och nedläggningshotade jordbruksmarken tillsammans med mellanliggande skog. Detta försvåras av bl.a. vägar, spridd bebyggelse och många markägare med skilda intressen. Om den andra hälften av den nedlagda och nedläggningshotade jordbruksmarken åter- och nyplanteras med förädlade gran- och lövträdsplantor så kan minst 10 Mm3 sk (miljoner skogskubikmeter) virke långsiktigt produceras per år. Kolinlagringen i detta virke motsvarar 7 000 Mkg CO2 vilket är lika mycket som det svenska jordbrukets årliga utsläpp av CO2-ekvivalenter under 2010-talet.
23.	Kumm, Karl-Ivar (author) Det framtida jordbruket : visioner för 2021 och trender 1995 – 2008 2009 Reports (other academic/artistic)
24.	Kumm, Karl-Ivar (author) Produktionskostnad för grovfoder till köttdjur 2009 Reports (other academic/artistic)abstract I rapporten beräknas kostnaderna per kg torrsubstans (ts) för att producera ensilage, åkerbete och naturbete i Svealands slättbygder (Ss), Götalands skogsbygder (Gsk) och Norrland nedre (Nn). Kostnaderna omfattar insådd, NPK-gödsling och markens alternativkostnad samt skörd och lagring av ensilage och stängsling och putsning för bete. Från dessa bruttokostnader dras miljöersättning och kompensationsbidrag för att få nettokostnaden för de olika grovfoderslagen. Kostnader för att ta ensilaget från silo/ballager till foderbord och kostnader för djurtillsyn på bete ingår inte bland de beräknade kostnaderna. Dessa kostnader beaktas i stället i djurkalkylerna. Det antas att produktionen bedrivs konventionellt varför miljöersättning till ekologisk produktion inte erhålls. Kostnadsberäkningarna är anpassade till lantbrukare som överväger att starta eller utöka nötköttsproduktion och därvid kräver lantarbetarlön för insatt arbete, 5 % real förräntning på investerat kapital och årliga överskott som möjliggör återinvesteringar i takt med maskiners och anläggningars förslitning. Kalky¬lerna kan se väsentligt annorlunda ut, åtminstone på kort sikt, för producenter som baserar sin produktion på billiga befintliga resurser i form av befintliga maskiner och stängsel utan lönsam alternativ användning och deltidsarbete för vilket man kanske inte kräver marknadsmässig lön. Ett stort antal produktionsmodeller jämförs. För ensilageproduktion undersöks gräsvallar, klöver-gräsvallar, helsäd och majs. För både slåtter- och betesvallar studeras kvävegivor mellan 0 och 200 kg/ha. För ensilageskörd jämförs fyra olika maskinkedjor varav tre med lagring i plansilo och ett med rundbalar. För bete jämförs olika fållstorlekar och program för putsning. I Gsk och Nn, som har höga miljöersättningar och kompensationsbidrag, ger klöver-gräsvallar som inte kvävegödslas (men PK-gödslas) det billigaste ensilaget. Klöver-gräs med 100 kg N/ha och gräs med 100 kg N/ha är något dyrare och gräs med 200 kg N/ha väsentligt dyrare i dessa områden. Även i de delar av Ss som har låg miljöersättning till vall och saknar kompensationsbidrag ger klöver-gräsvallar utan N-gödsling lägst nettokostnad per kg ts. I Ss är dock skillnaden mellan 0 och 200 kg N betydligt mindre än i de båda andra områdena särskilt om åkern i Ss har lönsam alternativ användning i form av t.ex. lönsam spannmålsodling. Ensilageskörd i rundbalar är billigare än alternativet med fälthack och plansilo särskilt på mindre och medelstora gårdar där en ny plansilo blir dyr per m3. Skörd med hackvagn är dyrare än de båda andra alternativen åtminstone vid långa transportavstånd. På vallar som skördas två gånger per år är nettokostnaderna för de billigaste produktions-modellerna följande per kg ts färdigt ensilage enligt nedan om fälten är 4,5 ha rektanglar i Ss och 1,5 ha med oregelbunden form i Gsk och Nn. I samtliga fall antas 3 km köravstånd. Det antas också att maskinerna är ”väl utnyttjade” i Ss, men har en tredjedel mindre årlig användning i Gsk och Nn. • Ss om marken saknar lönsam alternativ användning 0,90 kr/kg ts • Ss om markens alternativkostnad är 1500 kr/ha 1,10 kr/kg ts • Gsk vid 1-90 ha kompensationsbidragsgrundande areal 0,80 kr/kg ts • Gsk vid > 90 ha kompensationsbidragsgrundande areal 0,90 kr/kg ts • Nn vid 1-90 ha kompensationsbidragsgrundande areal 0,40 kr/kg ts • Nn vid > 90 ha kompensationsbidragsgrundande areal 0,60 kr/kg ts Om transportsträckan ökar från 3 till 10 km ökar kostnaderna cirka 0,10 kr/kg ts förutsatt att vägstandarden är god. Vid sämre vägar blir ökningen större. Om fälten är 18 ha rektanglar blir kostnaderna endast obetydligt lägre än vid 4,5 ha. Vid tre skördar per år ökar kostnaden cirka 0,10 kr/kg ts jämfört med två skördar. Denna kostnadsökning skall ställas i relation till ökat näringsinnehåll per kg ts. Sinlagda och lågdräktiga dikor har låga krav på fodrets näringsinnehåll. För dem kan extensivt odlat ensilage från långvariga vallar som ej N-gödslas och som skördas endast en gång per år vid sent utvecklingsstadium vara lämpligt. Nettokostnaden för sådant ensilage har beräknats till cirka 0,50 kr/kg ts i Gsk och 0,00 kr/kg ts i Nn. I Ss är denna extensiva ensilageproduktion endast marginellt billigare än det billigaste alternativet med 2-3 åriga vallar och två skördar per år. Om markens alternativkostnad i Ss är 1500 kr/ha blir den extensiva ensilageproduktionen dyrare. Detta antyder att dikor med relativt lågt krav på fodrets näringsinnehåll har komparativa fördelar i skogsbygder och slutuppfödning av kalvarna baserad på näringsrikt vallfoder och fodersäd har komparativa fördelar i slättbygder med lönsam fodersädsodling och därmed dyr mark. På gårdar med växtföljdsproblem till följd av ensidig spannmålsodling kan bl.a. tvååriga klövervallar som omväxlingsgröda öka kommande spannmålsskördar och samtidigt ge mera lättbearbetad jord, mindre ogräsproblem och större möjligheter till höstsädesodling. Sådana spannmålsgårdar kan i vissa fall producera ensilage till lägre marginalkostnad än köttgårdar. Både parter kan kanske tjäna på att spannmålsgården odlar en del av köttgårdens vallfoder. I skogsbygder med låg andel åkermark kan det vara svårt att skaffa tillräckligt mycket mark för grovfoderodling till större köttbesättningar särskilt vid billig extensiv produktion. Lastbils-transport av rundbalar köpta eller odlade i egen regi långt bort kan då vara att alternativ. För 50 och 100 km avstånd har kostnaderna för lastbilstransport beräknats till 0,24 respektive 0,31 kr. Nettokostnaden för helsädes- och majsensilage är högre än nettokostnaderna för vallensilage särskilt i Gsk och Nn. En viktig orsak är avsaknad av miljöersättning till helsäd och majs. För åkerbete är nettokostnaden per kg ts lägst på stora betesvallar som inte är fållindelade, inte putsas, inte har någon alternativkostnad och inte N-gödslas. Vid höga arealkostnader till följd av små marker med oregelbunden form, fållindelning, putsning och/eller hög alternativkostnad stiger kostnaden även per kg ts. Effekten per kg ts av höga arealkostnader kan dock begränsas med N-gödsling som ökar den betesmängd på vilken arealkostnaderna skall fördelas. Vid 1,5 ha betesvall med oregelbunden form och 4,5 ha rektangulär betesvall som är indelad i tre fållor och putsas minskar kostnaden per kg ts om man ökar mineral-N-gödslingen från 0 till 40 kg per ha. Har marken därtill hög alternativkostnad är det lönsamt att ökar till 100 kg mineralgödsel-N per ha. Lägsta nettokostnad per kg ts utnyttjat åkerbete är följande om fälten är 4,5 ha rektanglar i Ss och 1,5 ha polygoner i Gsk och Nn. • Ss om marken saknar lönsam alternativ användning 0,30 kr/kg ts • Ss om markens alternativkostnad är 1500 kr/ha 0,70 kr/kg ts • Gsk vid 1-90 ha kompensationsbidragsgrundande areal 0,20 kr/kg ts • Gsk vid > 90 ha kompensationsbidragsgrundande areal 0,40 kr/kg ts • Nn vid 1-90 ha kompensationsbidragsgrundande areal – 0,40 kr/kg ts • Nn vid > 90 ha kompensationsbidragsgrundande areal – 0,10 kr/kg ts De negativa nettokostnaderna i Nn beror på att produktionskostnaden är lägre än miljöersättning och kompensationsbidrag. Kostnaden kan minska med 0,30-0,40 kr/kg ts i Gsk och Nn om betesvallarnas storlek och form förbättras från 1,5 ha polygon till 4,5 ha rektangel. På naturbetesmarker är summan av miljöersättning, kompensationsbidrag och gårdsstöd, som kräver betning, större än de beräknade kostnaden för stängsel och röjning/putsning. Naturbetets nettokostnad blir då under noll. För de tre områdena varierar naturbetets nettokostnad inom följande intervall på marker utan tilläggsersättning för särskilda värden: • Gsk – 3 kr till – 1 kr per kg ts • Ss – 2 kr till – 0 kr per kg ts • Nn – 5 kr till – 1 kr per kg ts Kostnaderna är lägst vid höga kompensationsbidrag (1-90 ha bidragsgrundande mark i Gsk och Nn), stora fållor (18 ha rektangel) och låg utnyttjad betesmängd per ha (1000 kg ts i Gsk och Ss eller 800 kg ts per ha i Nn). Kostnaderna ligger i övre delen av intervallen vid > 90 ha, 1,5 ha fållor med oregelbunden form och 1600 respektive 1400 kg ts/ha utnyttjad betesmängd. Naturbete har lägre nettokostnad än åkerbete. Samtidigt är nettokostnaden för både åkerbete och naturbete lägre i Gsk och Nn än i Ss åtminstone om fållorna inte är alltför små i de två första områdena. Skillnaderna i nettokostnader är inte alls så stora mellan de olika områdena när det gäller ensilage med högt näringsinnehåll. Detta antyder att dikor med stor betesandel har komparativa fördelar i skogsbygder med mycket naturbetesmark åtminstone om man där kan tillskapa stora betesfållor medan slutuppfödning baserat på näringsrikt vallfoder och fodersäd har komparativa fördelar i slättbygder. Resultaten visar att extensiv produktion på mark i Gsk och Nn, som saknar lönsam alternativ användning, ger billigt grovfoder. Extensiv produktion kräver dock stor areal per djur. För att förena låg nettokostnad för grovfoder med storleksfördelar i djur¬hållningen fordras därför stor areal per företag. Detta är inte lätt att åstadkomma i småbruks¬dominerade skogs¬bygder. I skogs¬bygder finns dock betydande åkerarealer utan lönsam alternativ användning lämpade för grovfoderproduktion. Åtminstone norr ut i landet finns också stora skogsarealer där åter¬plan¬tering efter slutavverkning inte är lönsam vid normala förräntningskrav. Sådana marker skulle efter slutavverkning kunna omvandlas till betesmark och ge underlag för lönsam köttproduktion. Mycket av denna skog har tidigare varit betesmarker eller
25.	Kumm, Karl-Ivar (author) Stora betesmarker med växande träd för ekonomiskt och klimatmässigt hållbar köttproduktion 2022 Reports (other academic/artistic)abstract Sverige har mål att öka livsmedelsproduktionen i hela landet, bevara och utveckla den biologiska mångfalden och få ner utsläppen av växthusgaser till netto noll år 2045. I rapporten undersöks hur tillskapande av stora betes-skogsmosaiker och trädplantering i betesmarker kan bidra till att uppfylla dessa mål. Mosaikerna kan innefatta små spridda betesmarker, intilliggande nedlagd- och nedläggningshotad jordbruksmark och mellanliggande skog. Omvandling av skog till betesmark kan klimatkompenseras genom plantering av snabbväxande skog på nedlagd jordbruksmark som sannolikt kommer att sakna förutsättningar för matproduktion under ett skogsomlopp. Dessa möjligheter att bidra till uppfyllelse av de uppställda målen illustreras genom litteraturöversikt i rapportens första del och beskrivning av praktiska exempel i dess andra del.
26.	Kumm, Karl-Ivar, et al. (author) Vägar till lönsamma och växande företag med dikobaserad nötköttsproduktion 2012 Reports (other academic/artistic)
27.	Lidfors, Lena (author) Studie av råttans välfärd i metabolismburar 2009 Reports (other academic/artistic)abstract Metabolismburar används för att samla urin, faeces och ibland även gaser i utandningsluften från råttor. Eftersom råttan får sitta ensam i metabolismburen, och för att metabolismburen är liten, har gallergolv och saknar berikning har man utgått ifrån att denna typ av bur bör vara mycket stressande för råttan. Det har dock gjorts ytterst få studier på hur olika kommersiellt tillgängliga metabolismburar påverkar råttans välfärd i dessa burar. Syftet med denna studie var att utvärdera fem olika typer av metabolismburar för råttor med avseende på beteende, fysiologi och utsöndring av en substans (recovery). Studien genomfördes på AstraZeneca R & D Mölndal (f.d. Astra Hässle AB). De undersökta metabolismburarna var: A) Tecniplast liten (314 cm², 12 cm hög, rund, plast), B) Tecniplast stor (500 cm², 18 cm hög, rund, plast), C) Jencons Metabowl (471 cm², 14 cm hög, rund, glas), E) UNO ACME (542 cm², 16.5 cm hög, fyrkantig, rostfritt stål), F) Prototyp av en ny bur (529 cm², 19.5 cm hög, fyrkantig, plast, hål i väggen för social kontakt). Kontrollburen (D) utgjordes av en Makrolon III-bur (800 cm², 18 cm hög, fyrkantig försedd med spån) i vilken råttorna hölls parvis innan testet, och individuellt under testet. Testning av burarna delades upp i två försöksomgångar, experiment 1 och 2, på grund av begränsningar i hur många mätningar som kunde göras inom samma tidsperiod. I experiment 1 testades burarna A, B, C och D separat för vartdera könet, medan i experiment 2 testades burarna E, F och D med båda könen samtidigt. Totalt 52 råttor (Sprague-Dawley) där hälften utgjordes av honor (11 v.) och hälften av hanar (8 v.) vid placering i burarna testades (vikt ca 230 g. vid ankomst en vecka tidigare). Råttorna hölls individuellt i alla burtyperna under 11 dagar, och hade fri tillgång på foder och vatten. De gavs en radioaktivt märkt substans dag 0 eller 5 i studien. Råttorna togs ut ur burarna varje dag och vid samma tid för att mäta kroppstemperaturen (DAS-5001 Console™ System), och för att väga råttor, foder och vatten. Urin, faeces och sköljvatten vägdes och frystes för senare bestämning av totalradioaktivitet. Kortikosteron analyserades med “Coat-A-Count Rat Corticosterone” (DPC) i urinen. Beteendet filmades med hjälp av time-laps videoutrustning med infrarött ljus, och videobanden analyserades sedan med momentan intervallregistrering var 6:e minut. Statistisk analys gjordes med en tre-vägs variansanalys för effekt av burtyp, kön och dag, samt med t-test för skillnader mellan de olika metabolismburarna och kontrollburen. Resultaten visar på signifikanta effekter av burtyp på foderåtgång (p<0.01, C lägre än D), vattenåtgång (p<0.0001, C och E lägre än D), viktökning (p<0.05, C lägre än D), kroppstemperatur (p<0.01, C lägre än D från dag 2, B lägre än D från dag 8) och kortikosteron (p<0.05, A, B och C lägre än F, B lägre än E). Det var inga signifikanta effekter av burtyp på recovery av en substans, och det fanns inte heller några signifikanta effekter av att ge råttorna substansen dag 0 eller dag 5. Det fanns signifikanta effekter av kön på recovery, kroppstemperatur, viktökning, foderåtgång och vattenåtgång (p<0.0001), samt på kortikosteron (p<0.01) där hanarna överlag hade högre värden än honorna. Det var signifikanta effekter av dag i metabolismburen på kortikosteron (p<0.0001, med en kraftig minskning under de första 4 dagarna), tillväxt (p<0.0001, ökade med tiden), foderåtgång (p<0.0001, lägre dag 1-2), vattenåtgång (p<0.0001, lägre dag 1-6 speciellt för honor), och kroppstemperatur (p<0.0001). För beteendena förekom det signifikanta effekter av burtyp och dag på ligger (bur; p<0.0001, dag; p<0.01, mindre än för D utom C), nosa på buren (p<0.0001, mindre än D utom dag 1) och putsning (p<0.0001, mer än D utom C). Det var inga signifikanta effekter av kön på dessa beteenden. Det var bara få observationer av onormalt beteende, dvs. jaga svansen (7 gånger) och pendla med huvudet (5 gånger). Råttorna registrerades oftast i närheten av burväggarna, och i B låg de ofta i gången till fodertråget. Slutsatserna från denna studie är att det inte verkar spela någon roll i vilken typ av metabolismbur eller vid vilken tid efter placeringen i metabolismburen som en substans ges. Det tar ca fyra dygn innan råttorna har acklimatiserats till metabolismburen. Välfärden för råttorna i Jencons Metabowl (C) blir nedsatt på grund av svårigheter att nå fodret på grund av burens konstruktion. Hur länge råttorna sitter i metabolismburen, inom de testade 11 dygnen, verkar inte ha så stor betydelse för råttans välfärd. Utifrån denna studie rekommenderas följande: • En acklimatiseringsperiod på fyra dygn bör eftersträvas, men ett dygn kan vara tillräckligt med en optimal bur. • Tecniplast stora bur (B) bör användas istället för den lilla buren (A), men helst med den lilla foderautomaten. • Jensons Metabowl (C) måste utveckla bättre fodertilldelning och bör göras lättare att sätta ihop. • Den nya metabolismburen (F) bör utvecklas och testas igen mot den stora Tecniplastburen (B). • Honor och hanar bör testas separat, och man bör tänka igenom vilket kön som är bäst för studien. • Vilken typ av metabolismbur forskaren bör välja beror på studien. Men, forskaren behöver väga för- och nackdelar med varje metabolismbur för att både uppnå goda forskningsresultat och för att upprätthålla en god välfärd för råttorna i försöket
28.	Nadeau, Elisabet, et al. (author) Gårdsanpassad värmebehandling av åkerböna och ärt till kalvar 2021 Reports (other academic/artistic)abstract Svenskodlade proteinfoder har såväl ekonomiska som miljömässiga fördelar jämfört med importerat sojamjöl, men har en sämre proteinkvalitet. Proteinkvaliteten kan emellertid förbättras genom värmebehandling såsom rostning. I detta försök jämfördes rå åkerböna, rostad åkerböna, rå ärt och rostad ärt som utfodrades till 60 mjölkrasstutar från 3,8 till 9,8 månaders ålder. Stutarna fick ett fullfoder som i övrigt bestod av gräs/klöverensilage, kornkross och mineralfoder. Rostning av åkerböna och ärt medförde att det buffertlösliga proteinet minskade samtidigt som det potentiellt vomnedbrytbara proteinet ökade i motsvarande grad. Dessutom resulterade rostningen i att det vomnedbrytbara proteinet bröts ner långsammare i vommen, vilket ledde till att den effektiva proteinnedbrytningen var lägre i rostad än i rå åkerböna och ärt. Trots att proteinkvaliteten ökade kunde inga skillnader i djurens konsumtion, tillväxt eller fodereffektivitet påvisas. Orsaker till detta kan vara att långsamväxande stutar har ett relativt litet behov av högkvalitativt protein, att djurantalet var begränsat, att levandeviktstillväxt är ett ganska grovt mått, och/eller att det fanns individuell variation i tillväxtpotential inom djurgruppen beroende på sjukdom och eventuellt även variation i vuxenvikt och sammansättning av muskler och fett. Baserat på resultaten kan inte rostning av åkerböna och ärt rekommenderas till unga mjölkrasstutar.
29.	Nadeau, Elisabet, et al. (author) Vallfröblandningar anpassade till antal skördar 2023 Reports (other academic/artistic)abstract Hög smältbarhet i vallfodret är betydelsefullt för att kunna utfodra stora mängder vallfoder till höglakterande mjölkkor. Därför tar mjölkproducenter fler delskördar på slåttervallarna för att förbättra smältbarheten i vallfodret. Syftet med projektet var att undersöka smältbarheten i slåttervallen om vallfröblandningar har anpassats efter antal (två, tre eller fyra) delskördar per år. Resultaten för ts-avkastning och näringsanalyser bygger på ett fältförsök på Rådde gård Länghem, Västra Götaland med tre olika vallfröblandningar. Av fältförsökets resultat beräknades produktionskostnaden för vallen, vilket sedan plockades in i foderoptimeringsprogrammet individRAM. För de tre vallfröblandningarna med olika antal delskördar beräknades en foderkostnad för 38 kg energi-korrigerad mjölk (ECM) per ko och dag.Slåttervall som bestod av timotejsorten Tryggve, diploid rödklöver Ares och vitklöver Hebe och som skördades med tre delskördar per år gav liknande mängd grönmassa och näringskvalitet som slåttervall som bestod av timotej Switch, ängssvingel Tored, engelskt rajgräs Birger, tetraploid rödklöver Vicky samt vitklöver Hebe, som skördades med fyra delskördar per år. Skillnaderna mellan dessa två slåttervallsystem blev inte signifikanta varken för mängd eller halt för energi och råprotein samt för torrsubstansskörd. I de ekonomiska beräkningarna av produktionskostnad för vallfoder och foderkostnad för mjölkkor framkom endast mindre skillnader mellan systemen.När samma typ av vallfröblandning jämfördes för tre eller fyra delskördar per vallår blev energi- och råproteinhalten samt mängden råprotein per hektar högre i fyrskördesystem. Färre antal överfarter med lägre maskinkostnad per hektar i treskördesystem gav lägre produktionskostnad för vallfodret, medan de lägre energi- och råproteinhalterna gjorde att foderkostnaden blev högre för treskördesystem jämfört med fyrskördesystem. Störst torrsubstansavkastning och energiskörd uppnåddes i vallfröblandning med timotej Rakel, rörsvingel Swaj, tetraploid rödklöver Vicky och vitklöver Hebe i treskördesystem.
30.	Nadeau, Elisabet, et al. (author) Vallskördeteknikens och tillsatsmedlens betydelse för ensilagets kvalitet 2014 Reports (other academic/artistic)abstract Det börjar bli vanligare att rotorslåtterkross ersätts med rotorslåttermaskin och att exakthack byts ut mot kortsnittvagn, som ger längre strålängd än exakthack. Den maskinkedjan är billigare i inköp och dragkraftsbehovet minskar. Syftet med studien var att studera effekt av slåtter- och skördeteknik samt tillsatsmedel på ensilagets kvalitet och lagringsstabilitet vid skörd av gräs/klöver vall. Till försöket användes andra skörd av en tvåårig vall omfattande 13 ha på Götala nöt-och lammköttscentrum, SLU Skara. Vid slåtter jämfördes rotorslåtterkross (fram Krone easy cut 32 CV float, bak Krone easy cut 9140 CV) med rotorslåttermaskin (fram KUHN GMD 802F, bak KUHN GMD 883) för bredspridning. Strängläggaren var KUHN GA 8121 Masterdrive med en arbetsbredd på 8,1 m. Strängbredden var 1,40 m. Exakthacken var hackvagn Sahlström 50 m3 Taarup 480 och kortsnittvagnen var Pöttinger Jumbo 6010 Powermatic 60 m3. Detta innebar fyra försöksled för skördeteknik: rotorslåtterkross – exakthack, rotorslåtterkross – kortsnittvagn, rotorslåttermaskin – exakthack och rotorslåttermaskin – kortsnittvagn. För var och en av de fyra försöksleden användes fyra olika tillsatsmedelsbehandlingar. Behandlingarna var kontroll utan tillsatsmedel, syramedlet GrasAAT SX, 3 liter/ton grönmassa, saltbaserade medlet Kofasil Ultra K, 2 liter/ton grönmassa och bakteriemedlet Kofasil Combi med mjölksyrabakterier kombinerat med natriumbensoat och kaliumsorbat i lösning, 100 000 cfu mjölksyrabakterier/gram grönmassa. Samtliga tillsatsmedel tillverkas av Addcon. Den hackade och snittade grönmassan från samtliga 16 försöksled pressades i en stationär press av typ Orkel MP 2000 (Fannrem, Norge), plastades med åtta lager plast och lagrades i 150 dagar innan prov borrades för analys av ensilagets lagringsstabilitet och kvalitet. Det pressades minst fem balar från varje behandling. Hackelselängden av den exakthackade grönmassan var 26,7 mm och för den snittade grönmassan 85,0 mm. Skörden började efter 18-19 timmars förtorkning då ts-halten i grönmassan slagen med rotorslåttermaskinen var 33 % och i grönmassan slagen med rotorslåtterkross 42 %. Det framkom från resultaten att tillsatsmedel hade större betydelse än slåtter- och skördeteknik för att uppnå en god kvalitet i ensilaget med små lagringsförluster och förbättrad stabilitet mot varmgång vid tillträde av luft till ensilaget, som kan uppstå vid otillräcklig packning och täckning av ensilaget under lagring och under utfodringsperioden. Samtliga fyra kombinationer av rotorslåttermaskin och rotorslåtterkross med exakthack och kortsnittvagn gav tillfredsställande ensilagekvalitet. Resultaten visar dock en viss tendens till högre etanolhalt och ökade ts-förluster i ensilaget när rotorslåttermaskin användes i kombination med kortsnittvagn. Det var också större energiförluster i ensilaget under 14 dagars luftning då rotorslåttermaskin användes i jämförelse med rotorslåtterkross. Hackat och snittat material som packas och plastas in i en stationär Orkelpress blir mycket välpackat och ger små försluster. I praktiken får vi räkna med betydligt större lagringsförluster med ensilering i plansilo, ca 15 %, ibland mer. Eftersom kortsnittvagn har högre kapacitet, blir det ett mer kostnadseffektivt alternativ men var noga med att den högre kapaciteten inte leder till otillräckligt med tid för packning av grönmassan i silon mellan lassen. Både kemiska och biologiska tillsatsmedel minskade etanolhalten, antalet jästsvampar och ts-förlusterna samt förbättrade lagringsstabiliteten i hackat ensilage. I snittat ensilage minskade endast de kemiska tillsatsmedlen antalet jästsvampar och ts-förlusterna och det var endast Kofasil Ultra K som förbättrade lagringsstabiliteten ensilaget. Det fanns ett tydligt samband mellan antalet jästsvampar och lagringsstabiliteten i ensilaget med ökad risk för varmgång i ensilaget när förekomsten av jästsvampar ökade. Genom att välja ett tillsatsmedel som hämmar utvecklingen av jästsvamp i ensilaget kan lantbrukaren öka sina möjligheter till att få ett ensilage som inte tar värme vid uttag ur silon. Därmed undviks stora energiförluster i ensilaget efter siloöppningen under utfodrings-perioden. Förlusterna är förluster av näring och kasserat ensilage, som medför stora kostnader i produktionen. Den lägre energihalten i ensilaget medför att mer kraftfoder behöver utfodras till korna för att energiförsörjas. Om ett ensilage, som är angripet av jäst- och mögelsvamp, utfodras, äventyras kornas hälsa och produktion. Ett ensilage med högt energivärde och god hygienisk kvalitet är grunden för friska kor med hög produktion.
31.	Nimmermark, Sven, et al. (author) Koldioxidavlivning av värphöns i inhysningsstallar : studier av tekniska faktorer samt bedövnings- och avlivningskvalitet vid gasning 2010 Reports (other academic/artistic)abstract Dagens värphöns producerar ägg till en ålder av c:a 75-80 veckor, varefter flocken avlivas eller slaktas och ersätts med unga, produktiva höns. I detta sammanhang brukar man benämna de äldre djuren som ”uttjänta” eller utslagshöns. Alltsedan de senaste 60 årens utveckling av den moderna köttraskycklingen har marknaden för kött och andra produkter från värphöns försämrats. Uttjänta värphöns har också relativt skör benstomme, vilket bland annat medför köttkvalitetsproblem till följd av skador från benfragment och djurskyddsproblem kopplat till risken för frakturer i samband med utlastning och transport. I många länder har utslagshöns idag inget ekonomiskt värde, utan att göra sig av med dem innebär istället både kostnader och arbete för producenten. En flock som ska transporteras till slakt måste fångas in med hjälp av handkraft, placeras i transportburar och köras till slakteri. Dessa arbets- och kostnadskrävande moment undviks vid gasavlivning i djurstallar, där arbetet istället består i att förbereda och assistera gasning samt att plocka ut och transportera döda djur. Med gasavlivning i stallet undviks riskerna för vingbrott och andra skador till följd av insamling av djuren, lastning i lådor, transport, urlastning och hantering vid bedövning vilka utgör påtagliga risker för försämrad djurvälfärd. Ett alternativ till slakt är således att avliva uttjänta höns i de stallar där de hålls, genom att administrera gas direkt i byggnaden. Detta tillvägagångssätt har används det senaste årtiondet och var ursprungligen ett sätt att angripa problemet med storskalig avlivning av fjäderfä i samband med smittsamma sjukdomsutbrott. Koldioxidavlivning av fjäderfä har huvudsakligen studerats under förhållanden där gas administreras i mer eller mindre kontrollerad atmosfär i ett begränsat utrymme (s.k. Controlled Atmosphere Stunning/Killing, CAS/CAK), Endast ett fåtal studier behandlar situationer där gas administreras direkt i stallar. Även om det numera finns en generell acceptans av gasavlivning direkt i stallet som en jämförelsevis effektiv och djurskyddsmässigt acceptabel metod för avlivning av höns och kycklingar så finns det alltså fortfarande en hel del skillnader vad gäller detaljerna. Det handlar bland annat om vad olika forskare anser om framför allt effekten av koldioxid på djurvälfärden i förhållande till ädelgaser, betydelsen av koncentrationshöjning och inblandning av syre samt hur man bedömer relevansen av de traditionella välfärdsindikatorerna. Pågående forskning fortgår för att utöka kunskaperna inom dessa områden och med hjälp av förfinade mätmetoder stärks kunskaperna om inträdandet av medvetslöshet och död. Detta är av största vikt eftersom att indikatorerna måste bedömas i förhållande till djurens medvetandegrad. För närvarande saknas möjlighet till övervakning för att säkerställa djurvälfärden under gasavlivning. Den visuella kontrollen begränsas i praktiken till att notera att gasen sprids i byggnaden samt en bedömning av djuren efter avslutad avlivning, medan det är mycket svårt att bedöma det pågående förloppet hos enskilda djur. Genom att bättre kunna förutsäga och kontrollera gaskoncentration och spridning kan även bättre kunskap och förutsägbarhet genereras i förhållande till bedövnings- och avlivningseffekt. Detta kan i sin tur medföra möjlighet till förbättringar ur djurvälfärdssynpunkt, såväl som ur ekonomisk synpunkt, genom kostnadseffektivisering av gasningsförfarandet. Behovet av kunskapsökning inom dessa områden ligger till grund för den aktuella studien. Studier av koldioxidavlivning och mätningar utfördes vid avlivning i kommersiella stallar. På Gård 1 studerades avlivningen av uttjänta värphöns i två likartade stallar (stall 1 och 2). I stall 1 observerades hönsen och temperatur mättes på ett antal ställen. I stall 2 gjordes enbart visuella studier. På Gård 2 gjordes mätningar och observationer i samband med koldioxidavlivning av kalkoner och på Gård 3 i samband med avlivning av uttjänta värphöns. På dessa gårdar gjordes mätningar av temperaturfördelning, koldioxidhalt och övertryck vid tillförsel av koldioxid. På gårdarna 4 och 5 studerades beteendereaktioner och fördelning av gas vid avlivning med CO2 i ett av respektive gårds inhysningsstall för kommersiella värphöns, som var i slutet av sin produktion. Slutsatser och rekommendationer med avseende på tekniska aspekter Mängd gas och gasflöde • Gjorda mätningar visar på att en halt på c:a 80 % koldioxid kan åstadkommas i stallet då mängden gas beräknas enligt den idag använda texten i föreskrifterna: ”Mängden koldioxid (kg) för att uppnå 80 % koncentration kan beräknas med hjälp av formeln [stallvolym (m3) x 1,8 x 0,80]”. • Koldioxidflöden av storleksordningen 400-600 kg/min används idag. Vid val av gasflöde måste tekniskt betraktat en snabb ökning av gashalterna i stallet vägas mot tryckökning, öppningsarea till det fria och tidsförlopp för sänkning av koldioxidhalterna efter gastillförsel till följd av ofrivillig ventilation. De idag använda flödena är en kompromiss som tycks fungera relativt väl. Med tanke på bl.a. behov av öppningar och avklingning av gashalter bör lägre flöden (400 kg/min eller lägre) väljas i mindre (c:a 50 m långa) stallar och högre flöden (upp till c:a 600 kg/min) i större (c:a 100 m långa) stallar. Metod för gasinblåsning • Inblåsning i munstycken (ɸinv 37 mm) i stallets längdriktning under kraftigt tryck såsom sker idag ger vid aktuella flöden (400-600 kg CO2 per minut) upphov till en stråle med kastlängder av storleksordningen 30 m. I stallar med en längd på 40-50 m finns i ett sådant system förutsättning för att koldioxidhalterna skall öka ungefär samtidigt och med samma ökningstakt i hela stallet. • Inblåsning i munstycken (ɸinv 37 mm) i stallets längdriktning och aktuella flöden (400-600 kg CO2 per minut) innebär för långa stall (100 m) att det dröjer ett antal minuter innan koldioxidhalterna ökar i stallets bortre del. System där gasen tillförs mitt på långsidan i munstycken (T-rör) med öppningar riktade mot var sin gavel (flöden c:a 600 kg/min) kan då ge en jämnare fördelning av koldioxiden. Öppningar till det fria • Om öppningar till det fria är stora sjunker koldioxidhalterna snabbt efter avslutad gastillförsel. • Övertrycket vid tillförsel av koldioxid behöver begränsas för att undvika risk för skador. Ett lämpligt övertryck bör rimligen vara av storleksordningen 25 – 100 Pa. Enligt överslagsberäkningar ger en öppningsarea på 25 respektive 50 cm2 per kg koldioxid som tillförs per minut upphov till ett tryckfall på c:a 100 respektive c:a 25 Pa. • Om öppningar till det fria kan stängas efter avslutad tillförsel av gas kan den ofrivilliga luftomsättningen hållas låg och gaskoncentrationen kan hållas hög under lång tid. • Spårgasmätningar och teoretiska beräkningar visar på att ofrivillig ventilation ökar kraftigt med ökande vind. Om det är kraftig vind, är små öppningar, som motsvarar tryckfall på c:a 100 Pa eller något mer att föredra. • Öppningar i tak är att föredra då de jämfört med öppningar i ytterväggarna ger avsevärt lägre ofrivillig luftomsättning efter att gas slutat tillföras. En sådan lägre luftomsättning innebär att gashalterna kan hållas höga under längre tid. • Öppningar nära platsen för inblåsning av koldioxid bör om möjligt undvikas då viss ökad risk för läckage av uteluft in i stallet kan finnas i denna zon. Övrigt: • De studerade fallen tyder på att erforderlig mängd koldioxid kan beräknas felaktigt, då folk kan missförstå formeln. Om 80 % koldioxid krävs kan texten: ”Mängden koldioxid (kg) för att uppnå 80 % koncentration kan beräknas med hjälp av formeln [stallvolym (m3) x 1,44]” kanske vara bättre. • Säkerhetsaspekter är viktiga och måste beaktas. Den djurhållare som genomför koldioxidavlivning av fjäderfä måste vara väl införstådd med riskerna och kunna förmedla detta till berörd personal och andra inblandade. Slutsatser och rekommendationer med avseende på djurvälfärdsaspekter • En checklista för djurhållare som ämnar genomföra koldioxidavlivning bör tas fram och distribueras, för att säkerställa att gasavlivningar av fjäderfä i stall genomförs på ett korrekt sätt och för att undvika misstag som kan medföra onödig fara eller skaderisk för människor, andra djur eller utrustning. • Veterinärens kontrollerande funktion bör stärkas med avseende på förberedelser inför gasning, såsom manipulering av ventilation, avskärmning framför gasinförseln samt tätning för att undvika gasläckage till anslutande avdelningar. Kompetensutveckling av veterinärerna är angeläget. • Rutiner för nödsituationer borde ses över och vidareutvecklas (såsom icke fullgod avlivningseffekt efter gasning samt åtgärder vid eventuellt gasläckage till andra avdelningar). • Djur som befinner sig i området nära platsen där gas tillförs löper risk att skadas av gasstrålen och i detta samt i andra kritiska områden finns risk för mycket låga temperaturer. Behovet av att spärra av området närmast införingsröret eller vidta andra motsvarande åtgärder måste därför betonas. • Mot bakgrund av resultaten från denna och andra studier kan omfattningen av det lidande som djuren genomgår i samband med planerad koldioxidavlivning i stallet anses vara mindre i förhållande till de alternativ som innebär hantering vid insamling, lastning, transport och slakt/avlivning på annan plats än i stallet under förutsättning att gasavlivningen utförts på ett korrekt sätt. Dock kan hävdas att perioder av potentiellt • Det finns ett stort behov av fortsa
32.	Palmgren Karlsson, Carina (author) Utvärdering av Jordbruksverkets satsning Livskraftigt hästföretagande 2006-2008 2009 Reports (other academic/artistic)abstract Jordbruksdepartementet har under åren 2006 till 2008 gett Jordbruksverket mellan 5 och 6 miljoner kronor per år i anslag för att främja ett livskraftigt hästföretagande i Sverige. Pengarna utgör en del av de medel från beskattning av handelsgödsel och bekämpningsmedel, som tidigare beslutats ska återföras till de gröna näringarna. Under den aktuella treårsperioden delade Jordbruksverket ut pengar till total 81 projekt (2006: 24 projekt; 2007: 30 projekt; 2008: 27 projekt) inom satsningen Livskraftigt hästföretagande. Inför 2010 ska regeringen ta beslut om eventuell fortsättning av denna typ av satsning. Därför har Jordbruksdepartementet bett om en utvärdering och analys av samtliga genomförda projekt under aktuell treårsperiod för att få ett underlag till kommande beslut. Samtliga 81 projektansökningar samt slutrapporter har systematiskt gåtts igenom och sammanställts i bilagor. Förutom uppgifter om projektledare, beviljad och utbetald summa projektmedel, sammanställs även projektmål, syfte och tänkta aktiviteter, måluppfyllelse och slutresultat samt kommentarer kring måluppfyllelse och slutresultat. Dessutom redovisas aktuella länkar till slutrapporter/slutredovisningar samt övrigt intressanta och för projekten relevanta hemsidor. Huvudparten av de projekt som beviljats medel måste ses som relevanta i förhållande till de riktlinjer och krav på inriktning av projekt som Jordbruksverket har satt för respektive år utifrån Jordbruksdepartementets angivna prioriterade områden. Både inriktning och omfattning av projekten har varierat. Majoriteten har haft som mål att öka professionaliteten hos landets hästföretagare. Kompetensutveckling i form av nätverk alternativt kurser/seminarier/träffar, framställning av utbildnings- och informationsmaterial riktade till olika målgrupper i samhället samt kartläggningar och andra typer av utredningar är inriktningar som fått projektmedel. Det förekommer även ett fåtal rena projektstöd. Det är inte enbart de stora etablerade organisationerna som har beviljats projektmedel. Mindre företag och organisationer, men även kommuner har fått gehör för sina idéer kring vad som är väsentligt för utvecklandet av livskraftigt hästföretagande. Flera av projektägarna har återkommit efterföljande år med vidareutveckling av projektidéer. I framför allt 2008 års projekt ökade även samarbetet mellan olika aktörer inom branschen. Många projekt har fungerat som uppstart för vidare arbete med annan framtida finansiering, medan andra resulterat i framtagande av nya projektansökningar avsedda som t.ex. EU-ansökningar, varav ett flertal resulterat i positivt utfall. En återkommande kommentar är att det efterfrågas en central funktion som stöd för hästföretagare, men som även kan ha en samlande funktion för hästfrågor t.ex. länsvis. Idag finns flera exempel på relativt väl fungerande verksamheter runt om i landet. Det är därför viktigt att erfarenheter tas tillvara och förmedlas på ett effektivt sätt. Notera att de projekt som beviljats medel från Livskraftigt hästföretagande år 2009 – utvärderas dock ej i denna rapport – i första hand fokuserar på utveckling av regionala hästkompetenscentra samt hästturism. Jordbruksverkets arbete med Livskraftigt hästföretagande har styrts mer av visioner och strategier än av en kvantifierad målbeskrivning. Satsningen har sannolikt bidragit till att de stora aktörerna inom hästnäringen börjat närma sig varandra och inlett en dialog. Dessutom måste hästnäringen numera även ses som en resurs att ta tillvara och utveckla och inte bara en hobbyverksamhet för framför allt tjejer
33.	Wallgren, Torun, et al. (author) Bedövningsmetoder för gris vid slakt 2020 Reports (other academic/artistic)
34.	Wallgren, Torun, et al. (author) Stunning methods for pigs at slaughter 2021 Reports (other academic/artistic)
35.	Wallin, Karin, et al. (author) Lammslakt vid svenska slakterier - en enkätstudie 2016 Reports (other academic/artistic)abstract Rapporten innehåller en sammanställd slakterienkät ställd till ett antal svenska slakterier som slaktar får/lamm och är genomförd under augusti/september 2015. Genomförandet av enkätstudien var ett av delmomenten i projektet "Ökad kunskap om svensk får- och lammköttskvalitet" för att stärka och utveckla kvaliteten på det svenska lammköttet. Syftet med projektet var att genom enkäten få ökad kunskap om rutiner runt lammslakten vid svenska slakterier, med fokus på hantering av lammen före och efter slakt, metoder för hängning och nedkylning samt synpunkter på slaktkroppskvalitet och eventuella kunskapsluckor. Enkätintervjuerna ställdes till tjugo slakterier av olika storlek med god geografisk spridning. Av alla slaktade får och lamm i Sverige slaktades 80 % på de slakterier som deltog i studien. Antalet slaktade får/lamm varierade mellan 350 till 90000 per slakteri och år, och 45 % av dem slaktade mellan 2000 och 6000 får/lamm per år. Intresset för återtag av får/lammkött var stort hos leverantörerna och ökar för varje år. På de flesta slakterierna var man måna om att bibehålla grupperna som de var vid intransporten. Övernattning av djuren förekom på 90 % av slakterierna. Hanteringen från uppstallning till avlivning gjordes i grupp, från fem på de mindre slakterierna upp till 20 på de större. På 60 % av slakterierna användes bultpistol och på resterande användes eltång som bedövningsmetod. Av de båda hängningsmetoderna var akilleshängning det vanligaste, 20 % kunde erbjuda bäckenbenshängning. Det vanligast förekommande sättet att kyla ned slaktkroppar av lamm var med hjälp av fläktkylar som ger upphov till en så kallad "fallande kyla". Fläktkylar användes på 17 slakterier och på övriga använde man sig av en chockkylande effekt. De flesta slakterierna mätte slaktkropparnas sluttemperatur, vilken i genomsnitt var 4 °C (variation mellan 1-7,5 °C). Endast ett av slakterierna uppgav att de mätte slaktkropparnas pH. Hängningstiden för slaktkropparna i kyl varierade från 1 till 7 dygn. Slaktkroppar till återtag, restaurang och gårdsbutik hängde betydligt längre än de slaktkroppar som levererades vidare till grossister, som därmed tog över hanteringskedjan gällande mörning och styckning. Vid förfrågan om vad som ansågs vara den mest optimala/önskvärda hängningstiden för lamm framkom det svarsalternativ mellan 2,5-12 dygn, i medeltal 6 dygn. Vilka slaktvikter som efterfrågades berodde på till vilken kund köttet skulle levereras till. I undersökningen framkom det att grossister önskar lammkött från jämnstora slaktkroppar med en vikt mellan 16-23 kg och inte för feta, medan restaurangerna önskar större, jämna och fetare lamm. Slaktvikt på "restauranglamm" fick gärna vara runt 25 kg. Slaktkroppskvaliteten upplevdes mycket varierande. Producenter som levererar slaktdjur som en del av den huvudsakliga inkomsten levererar djur av bra kvalitet (väl utväxta och jämna lamm). Mindre hobbyproducenter levererar oftast äldre lamm med låga vikter och därmed sämre slaktkroppskvalitet (ca 30 % av slaktlammen). Egna förbättringar som slakteriföretagarna skulle vilja genomföra var främst en utökning av kylkapaciteten för att erhålla bättre nedkylning av slaktkroppar och att kunna öka hängningstiden. Intresset och engagemanget av att vara med och bidra till förbättrad lammköttskvalitet var övervägande stort hos de tillfrågade slakterierna och forskning efterfrågas kring nedkylningsmetod och nedkylningshastighet samt hängningsmetod, antal hängningsdagar och hängningstemperatur och dess inverkan på ätkvalitet och styckningsdetaljernas utseende och storlek. Hela produktionskedjan behöver höja sin kompetens, allt ifrån gården till leverans av slaktkropp till kund (utfodringsstrategier, parasitkontroll, slutgödning av lamm, slaktmognadsbedömning, hantering av lammet vid ankomst till slakteri, slaktkroppens hantering på slakteriet etc.).
36.	Westin, Rebecka, et al. (author) Amsuggor i Sverige : litteraturstudie och ekonomiska aspekter 2018 Reports (other academic/artistic)

Skapa referenser, mejla, bekava och länka

Permalink

Result 1-36 of 36

Refine your search

Type of publication: reports (36)

Type of content: other academic/artistic (34); pop. science, debate, etc. (2)

Author/Editor: Arnesson, Annika (11); Nadeau, Elisabet (6); Berg, Lotta (6); Kumm, Karl-Ivar (6); Dahlström, Frida (6); Hessle, Anna (5); show more...; Arvidsson Segerkvist ... (5); Wallin, Karin (5); Hultgren, Jan (3); Algers, Bo (3); Karlsson, Anders (2); Lidfors, Lena (2); Carlsson, Annelie (2); Wallenbeck, Anna (2); Danielsson, Rebecca (2); Salevid, Pernilla (2); Larsen, Anne (2); Wallgren, Torun (2); Holmström, Kristina (2); Johansson, Lars (1); Johansson, Birgitta (1); Alvåsen, Karin (1); Gunnarsson, Stefan (1); Westin, Rebecka (1); Almqvist, Viktor (1); Johansson, David (1); Olsson, Ingemar (1); Wallin Philippot, Ka ... (1); Helander, Carl (1); Dahl, Jonas (1); Rustas, Bengt-Ove (1); Swensson, Christian (1); Englund, Jan-Eric (1); Nimmermark, Sven (1); Sandström, Viveca (1); De Luca, Chiara (1); Jardstedt, Mikaela (1); Palmgren Karlsson, C ... (1); show less...

University: Swedish University of Agricultural Sciences (36)

Language: Swedish (31); English (5)

Research subject (UKÄ/SCB): Agricultural Sciences (35); Natural sciences (3)

Year

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

LIBRIS.kb.se

Copy and save the link in order to return to this view