| 1. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Lavar – Lichens
- 2010
-
In: Rödlistade arter i Sverige 2010 – The 2010 Red List of Swedish Species. - 9789188506351 ; , s. 285-300
-
Book chapter (other academic/artistic)
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Arup, Ulf
(author)
-
A new taxonomy of the Caloplaca citrina group in the Nordic countries, except Iceland
- 2006
-
In: Lichenologist. - 0024-2829. ; 38:1, s. 41294-41294
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The Caloplaca citrina group in the Nordic countries, except Iceland, is analysed with regard to morphology, anatomy, ecology, and chemistry. Their genetic relationship is also analysed using the ITS ribosomal DNA gene. The results show that there are at least five species within what has been called C. citrina, of which four are closely related to one another and to several non-sorediate species. Three of these, C. citrina, C. flavocitrina and C. arcis have previously been recognized at specific or varietal level some time during the last two centuries, whereas the fourth species, C. dichroa, is described as new. The fifth species, C. phlogina, is not related to the other species but shows a close relationship to the Xanthoria candelaria group. The species are described and illustrated in colour. Distribution maps are given for the study area and a key to sorediate, yellow to orange species occurring in the Nordic countries, except Iceland, is also provided.
|
|
| 5. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
A new taxonomy of the family Teloschistaceae
- 2013
-
In: Nordic Journal of Botany. - : Wiley. - 0107-055X. ; 31:1, s. 16-83
-
Research review (peer-reviewed)abstract
- The lichen family Teloschistaceae is one of the larger families of lichenized fungi. Currently it includes one very large heterogenous genus, Caloplaca, with some 1000 or more species with a vast variation in morphology, anatomy and chemistry. The rest of the family is split into 1015 smaller genera, each with 20 or fewer species. There is no modern classification of the family based on molecular data. Here we attempt a first phylogenetic evaluation of a large part of the family, including a total of 337 species. Of these, 162 were used in a combined phylogenetic analysis of the ribosomal RNA sequence markers nrITS, nrLSU and mrSSU, using Bayesian inference. We also analysed all species using nrITS data, split into four different analyses. As a result we propose a new classification of the family, where a total of 39 genera are recognized, of which 31 are newly described or resurrected. The new genera are: Athallia, Austroplaca, Bryoplaca, Calogaya, Cerothallia, Flavoplaca, Gondwania, Haloplaca, Orientophila, Pachypeltis, Parvoplaca, Rufoplaca, Shackletonia, Scutaria, Sirenophila, Solitaria, Squamulea, Stellarangia, Teloschistopsis, Usnochroma, Variospora, Villophora and Wetmoreana. Resurrected genera are Blastenia, Dufourea, Follmannia, Gyalolechia, Leproplaca, Polycauliona, Pyrenodesmia and Xanthocarpia. The species Orientophila subscopularis is described as new. A third subfamily, Teloschistoideae, is proposed to accommodate the genus Teloschistes and related genera, parallel to the two previously recognized subfamilies Xanthorioideae and Caloplacoideae. We also show the large plasticity in both morphological and anatomical characters between closely related species within genera, indicating the low value of these as evolutionary markers. The secondary chemistry is a better marker in some parts of the family. We recognize a large number of geographically delimited clades with clear centres of evolution, but often showing large variation in morphology and anatomy.
|
|
| 6. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
A taxonomic revision of Caloplaca herbidella and C. furfuracea
- 2009
-
In: Lichenologist. - 0024-2829. ; 41:5, s. 465-480
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Caloplaca herbidella (Hue) H. Magn. and C. furfuracea H. Magn. are two isidiate, epiphytic species in the large genus Caloplaca. Caloplaca herbidella in a strict sense is normally grey and fertile with thick, somewhat coralloid isidia, but orange, sterile forms with thin isidia also occur. Caloplaca furfuracea is superficially similar morphologically to C. herbidella s. str. but has thinner, more granular isidia and generally a darker grey colour. Doubts have been raised as to whether C. furfuracea should be acknowledged as a proper species or incorporated in C. herbidella. Using morphometric methods and molecular analysis of the nrITS DNA gene we show that C. herbidella and C. furfuracea are two clearly separated species. Furthermore, the mainly sterile, orange form of C. herbidella can be regarded as a separate species that is here described as C. coralliza Arup & Åkelius. All three species are described in detail, including photographs and notes on their ecology. Finally, new distribution maps for Europe show that C. herbidella and C. coralliza are widespread in Europe, but the latter is probably less common than the former. Caloplaca furfuracea is clearly very rare in Europe with only few collections from Switzerland and Sweden, but seems to be more common in North America.
|
|
| 7. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
A taxonomic study of Melanelixia fuliginosa in Europe
- 2011
-
In: Lichenologist. - 0024-2829. ; 43:2, s. 89-97
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- For a long time it has been discussed as to whether Melanelixia fuliginosa comprises one or two species: one darker, mainly saxicolous, and one lighter, mainly corticolous. To settle the question, a morphometric and a molecular analysis were carried out and analyzed using a principal component analysis (PCA). The morphometric analysis indicates a differentiation in several characters between material previously recognized as subspecies fuliginosa and glabratula, but also a considerable overlap in some of them. The molecular analysis of the nrITS DNA gene reveals a clear division of the taxa. Specimens belonging to Melanelia fuliginosa fall out in two different clades, which have good bootstrap support, corresponding to the subspecies fuliginosa and glabratula. Accordingly, we propose that the subspecies should be acknowledged as separate species, Melanelixia fuliginosa (Fr. ex Duby) O. Blanco et al. and Melanelixia glabratula (Lamy) Sandler & Arup.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Belonia nidarosiensis funnen i Sverige
- 2013
-
In: Lavbulletinen. - 1651-6435. ; 2013:2, s. 44-48
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Redan för några år sedan hittade Mikael Hagström och Jan Henriksson B. nidarosiensis på Gotland, men av flera anledningar har det tagit lite tid att få klarhet vad det var för art. Nedan beskriver de tillsammans med Ulf Arup hela historien om fynden på Gotland.
|
|
| 11. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Brigantiaea crystallina (Ascomycota, Teloschistales), a new species from South Korea and Japan.
- 2018
-
In: Herzogia. - : Herzogia. - 0018-0971. ; 31:1, s. 424-429
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Brigantiaea crystallina Arup is described as new to science from South Korea and Japan. It is similar to B. purpurata but has a pale to pale brownish orange hypothecium, an excipulum penetrated by brownish orange anthraquinonecrystals as well as colourless crystals that appear white in polarised light, the spores are smaller and the thallus lacks zeorine. The new species is illustrated and compared with similar species. A key to all Brigantiaea species of the world is also presented.
|
|
| 12. |
- Arup, Ulf
(author)
-
British Lichen Society på Öland
- 2018
-
In: Lavbulletinen. - 1651-6435. ; 2018:1, s. 6-13
-
Journal article (other academic/artistic)abstract
- Förra sommaren gästades SLF den 13–17 juni av den brittiskamotsvarigheten BLS genom en inbjudan av Lars Borg, somibland gästat deras exkursioner i England. Vi var förlagda tillAllégården i Kastlösa på Öland varifrån vi gjorde utflykter till olikadelar av södra och mellersta Öland. En halvdag ägnades ocksååt en typiskt sur tallskog på fastlandet i närheten av Kalmar. Härberättar Ulf om den historiska exkursionen som var den första isitt slag för SLF.
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Caloplaca erecta, a new subfruticose species from New Zealand
- 2000
-
In: Lichenologist. - : Cambridge University Press (CUP). - 0024-2829. ; 32:4, s. 359-363
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Caloplaca erecta Arup & H. Mayrhofer is described here as new to science. It belongs to a group of dwarf-fruticose species, but cannot be accommodated within any of the known species of that group. It forms dense cushions of erect lobes on siliceous rocks, and is known only from Mt. Maungatua. This is the second dwarf-fruticose species of Caloplaca in the Australasian area, in addition to C. cribosa. (C) 2000 The British Lichen Society.
|
|
| 15. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Caloplaca fuscorufa, a misunderstood species in northern Europe
- 2007
-
In: Lichenologist. - 0024-2829. ; 39:5, s. 409-414
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Caloplaca fuscorufa H. Magn. is a poorly known species that for a long time was known only from a single locality in Jämtland, northern Sweden, where it was collected in 1910. It has been suggested to be synonymous with C. crenularia (With.) J. R. Laundon, but has also been confused with C. exsecuta (Nyl.) Dalla Torre & Sarnth. We have compared the isotype of C. fuscorufa and material collected in Sweden, Norway and Svalbard with presumably related species, using morphology, anatomy and chemistry as well as molecular data. The results show that C. fuscorufa is a distinct species, differing from C. crenularia mainly in somewhat larger spores with wider septa, different colour of the apothecia and a more northern distribution. From C. exsecuta it differs mainly in chemistry and smaller spores with smaller septa. Caloplaca crenularia is shown to have a more southern distribution in Sweden than previously understood. Chemical data and a molecular analysis based on ITS data show that C. fuscorufa is related to C. crenularia and C. ammiospila, but clearly separated from these species.
|
|
| 16. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Caloplaca holocarpa-gruppen i Sverige
- 2009
-
In: Lavbulletinen. - 1651-6435. ; 2009:1, s. 25-35
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Ulf Arup fortsätter det mödosamma arbetet med att revidera det artrika släktet orangelavar, Caloplaca. I ett nyligen publicerat arbete i Lichenologist presenterade Ulf resultaten av en genetisk och morfologisk undersökning av C. holocarpa-gruppen och liknande arter i Norden (Arup 2009). Nedan ges en sammanfattande redogörelse för de resultaten.
|
|
| 17. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Caloplaca monacensis, en ännu okänd art
- 2019
-
In: Lavbulletinen. - 1651-6435. ; 2019:1, s. 33-34
-
Journal article (other academic/artistic)abstract
- Känner du till Caloplaca monacensis och vet hur man skiljer den från dess närmaste släktingar? Om inte så har du chansen att lära känna arten lite bättre genom denna artikel.
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Contributions to the knowledge of Caloplaca in the Nordic countries
- 2011
-
In: Graphis Scripta. - 0901-7593. ; 23:1, s. 10-20
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The genus Caloplaca in the Nordic countries is currently under revision and this work has resulted in a number of new records for the Nordic countries or provinces within the countries. These records are presented here. Caloplaca arnoldii subsp. arnoldii is reported new to Sweden, C. conciliascens new to Norway and Sweden, C. castellana new to Finland, C. hungarica new to Norway and Sweden, C. isidiigera new to Sweden, C. limonia new to Denmark and Sweden, C. chrysophthalma new to Finland, C. monacensis new to Sweden, C. raesaeninii is new to Sweden and Hungary, C. soralifera new to Norway, C. teicholyta new to Sweden and C. tristiuscula new to Norway
|
|
| 21. |
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Four new species of Parvoplaca (Teloschistales, Ascomycota)
- 2023
-
In: Plant and Fungal Systematics. - 2544-7459. ; 68:2, s. 294-303
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The genus Parvoplaca is extended with four new species: P. candanii from Antarctica, P. lamprocarpa from Alaska, and P. macroborealis and P. tenebrosa from Oregon. Collections identified as P. tiroliensis are shown to form two independent clades when DNA was analyzed, but it is currently not clear which clade represents the species in a strict sense. Parvoplaca athallina has been considered an Antarctic species, but according to our analyses, the species is shown to be bipolar occurring also in northern Europe, Greenland, Alaska and in California.
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Grynig Påskrislav stereocalon incrustatum i Sverige
- 2008
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Grynig påskrislav Stereocaulon incrustatum är i Sverige rödlistad som Akut hotad och arten var inför denna inventeringkänd bara från en aktuell lokal i landet, i Blekinge. Där hittades arten första gången 1938 och växer numera iett naturreservat med speciellt utformade skötselföreskrifter. Ytterligare åtta lokaler är kända från spridda landskap;Västergötland, Bohuslän, Öland, Dalarna och Jämtland. Under 2005 togs ett åtgärdsprogram fram för att säkerställaartens fortlevenad i landet och föreslå åtgärder som kan gynna artens bevarande och fortsatta utveckling. Som ett ledi detta arbete har därför de mest akuta åtgärderna utförts under 2007 och resultaten presenteras i denna rapport.Syftena med föreliggande arbete var huvudsakligen:1. Att söka laven på samtliga gamla kända lokaler i hela landet och om laven försvunnit dokumentera varför.2. Att söka arten på nya lämpliga lokaler på olika plaster i landet.3. Att noggrant dokumentera förekomsten i Blekinge (Högasand) och uppskatta hur stor populationen där är.4. Att lägga grunden för en framtida regelbunden övervakning av några delpopulationer i Blekinge.
|
|
| 26. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Grynig påskrislav, Stereocaulon incrustatum, i Sverige.
- 2008
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Grynig påskrislav Stereocaulon incrustatum är i Sverige rödlistad som Akut hotad och arten var inför denna inventering känd bara från en aktuell lokal i landet, i Blekinge. Där hittades arten första gången 1938 och växer numera i ett naturreservat med speciellt utformade skötselföreskrifter. Ytterligare åtta lokaler är kända från spridda landskap; Västergötland, Bohuslän, Öland, Dalarna och Jämtland. Under 2005 togs ett åtgärdsprogram fram för att säkerställa artens fortlevenad i landet och föreslå åtgärder som kan gynna artens bevarande och fortsatta utveckling. Som ett led i detta arbete har därför de mest akuta åtgärderna utförts under 2007 och resultaten presenteras i denna rapport. Syftena med föreliggande arbete var huvudsakligen: 1. Att söka laven på samtliga gamla kända lokaler i hela landet och om laven försvunnit dokumentera varför. 2. Att söka arten på nya lämpliga lokaler på olika plaster i landet. 3. Att noggrant dokumentera förekomsten i Blekinge (Högasand) och uppskatta hur stor populationen där är. 4. Att lägga grunden för en framtida regelbunden övervakning av några delpopulationer i Blekinge. Samtliga gamla lokaler är återbesökta under 2007. Grynig påskrislav återfanns bara på en av dessa lokaler, Döda fallet i Jämtland. Inom denna lokal hittades arten på tre separata dellokaler, varav två med rikliga förekomster och en tredje med en mycket lite förekomst. På de två rikliga dellokalerna var arten dessutom fertil, vilket laven inte är någon annanstans i Sverige. Arten eftersöktes dessutom på en rad nya olika lokaler med mer eller mindre lämpliga förutsättningar i en rad olika landskap. Det resulterade i en ny lokal, Svarthålsforsen i Jämtland, som ligger några kilometer söder om Döda fallet. Det fi nns således tre aktuella lokaler i landet, varav en med tre dellokaler. Karteringen av lokalen i Blekinge resulterade i att 12 delpopulationer kan urskiljas inom ett mycket begränsat område i norra delen av reservatet Högasand. Bara fyra delpopulationer är någorlunda rikliga, medan de resterande består av en till några få exemplar. Tre av de rikliga delpopulationer har permanentmarkerats med aluminiumstavar, fotograferats och den yta som laven täcker beräknats i cm2 för att kunna följas upp regelbundet. Endast tre lokaler i landet innebär inte någon säker tillvaro på sikt. En av lokalerna är dessutom mycket starkt hotade genom erosion. Om arten ska ges en långsiktigt säkerställd tillvaro måste antalet lokaler öka. Eventuellt fi nns det ytterligare förekomster i landet, men de allra fl esta av de lämpliga lokaler som besöktes saknade trots allt arten. Därför bör transplantationsförsök påbörjas och utvärderas för att se om detta kan vara en väg att öka förekomsten av grynig påskrislav. Dessutom måste förutsättningarna på de kända lokalerna göras så goda som möjligt för att gynna utvecklingen av laven på dessa.
|
|
| 27. |
|
|
| 28. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Grå och sydlig ladlav – nya fynd i Skåne
- 2013
-
In: Lavbulletinen. - 1651-6435. ; 2013:1, s. 20-25
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Grå och sydlig ladlav är två av landets akut hotade lavar, båda knutna till obehandlad ved. Detta är ett substrat som försvinner att mer i landet, inte minst i Skåne. I denna artikel redogör Ulf Arup för ytterligare fynd av arterna i Skåne och omständigheterna runt dessa.
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
High performance thin layer chromatography (HPTLC), an improved technique for screening lichen substances.
- 1993
-
In: The Lichenologist. - : Cambridge University Press (CUP). - 0024-2829 .- 1096-1135. ; 25, s. 61-71
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- High performance thin layer chromatography (HPTLC) is a method that can be used for screening lichen substances. It is as simple to use as standard TLC, but has many advantages: It is more sensitive, it is possible to run more samples in a shorter period of time, and the amount of solvent used is much smaller. The material needed and the methods used are described in detail. Horizontal chromatogram development was used. Since two of the solvents used in system B have been substituted, and since the properties of the HPTLC plates are slightly different, our results are not entirely in accordance with the standardized TLC method. A revised table for the identification of 69 lichen substances (obtained from 62 taxa) is accordingly presented.
|
|
| 31. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Is Rhizoplaca (Lecanorales, lichenized Ascomycota) a monophyletic genus?
- 2000
-
In: Canadian Journal of Botany. - 0008-4026. ; 78:3, s. 318-327
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Rhizoplaca Zopf is a genus characterized by an umbilicate thallus with an upper and a lower cortex, as well as a cupulate hypothecium. It has been considered to be related to Lecanora Ach., the type genus of the Lecanoraceae and, in particular, to the lobate species of this genus. The phylogeny of Rhizoplaca, the monotypic Arctopeltis thuleana Poelt, and a number of representatives of different groups of Lecanora is studied, using sequences from the nuclear ribosomal internal transcribed spacer (ITS) regions. The results suggest an origin for Rhizoplaca species within the large genus Lecanora. A well-supported monophyletic assemblage includes the umbilicate type species Rhizoplaca melanophthalma (DC.) Leuck. & Poelt, the lobate Lecanora novomexicana H. Magn., and five vagrant Rhizoplaca species. Rhizoplaca chrysoleuca (Sm.) Zopf and Rhizoplaca subdicrepans (Nyl.) R. Sant. form a separate well-supported group and Rhizoplaca peltata (Ram.) Leuck. & Poelt is more closely related to Lecanora muralis (Schreb.) Rabenh. Together with data on secondary chemistry, the results show that the umbilicate thallus with a lower and an upper cortex, as well as apothecia with a cupulate hypothecium found in Rhizoplaca and A. thuleana, have developed several times in independant lineages in Lecanora. The thallus morphology in lecanoroid lichens is highly variable and does not necessarily reflect phylogenetic relationships.
|
|
| 32. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Kalkkrimmerlav Rinodina calcarea - ett porträtt
- 2017
-
In: Lavbulletinen. - 1651-6435. ; 2017, s. 12-14
-
Journal article (other academic/artistic)abstract
- Kalkkrimmerlaven är en av landets akut hotade (CR) lavar och här ger vi ett litet artporträtt av den för att öka möjligheterna för andra att finna och känna igen arten.
|
|
| 33. |
|
|
| 34. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Lavar Lichenes
- 2015
-
In: Rödlistade arter i Sverige 2015. - 9789187853104 ; , s. 72-79
-
Book chapter (other academic/artistic)
|
|
| 35. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Lavar runt Mölle vid Kullaberg, Skåne
- 2014
-
In: Lavbulletinen. - 1651-6435. ; 2014:1, s. 11-18
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Hösten 2013 gjorde Ulf en inventering runt badorten Mölle i nordvästra Skåne. Här rapporterar han om den överraskande intressanta lavfloran i området.
|
|
| 36. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Lavarna på Peberholm 2019
- 2020
-
In: Botaniska Notiser: utgivna av Lunds botaniska förening (2001-). - 1650-3767. ; 153:2, s. 1-6
-
Journal article (other academic/artistic)
|
|
| 37. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Lavfloran i Dalby Söderskog
- 2018
-
In: Dalby Söderskog nationalpark 100 år. - 9789176751145 ; , s. 81-89
-
Book chapter (pop. science, debate, etc.)
|
|
| 38. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Lavfloran i Lunds stadspark
- 2013
-
In: Lavbulletinen. - 1651-6435. ; 2013:2, s. 64-66
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Även parker kan vara tämligen artrika och hysa rödlistade arter. Nedan redovisar Ulf Arup resultatet av en inventering av Lunds stadspark, som trots att den är omgiven av vägar med delvis stark trafik uppvisar en god artrikedom.
|
|
| 39. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Lecanora caledonica - a new species in the Lecanora intumescens group (Lecanoraceae) from north-western Europe
- 2023
-
In: Lichenologist. - 0024-2829. ; 55:3-4, s. 107-114
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Lecanora caledonica is described as new to science. Molecular analyses show that it belongs to the L. intumescens group. It is also rather similar in appearance to L. intumescens, but differs mainly chemically in containing only atranorin and an unknown UV+ ice blue substance. There are also anatomical and morphological differences to the other species of the group. The new species has a pronounced oceanic distribution and is so far known only from western Norway and Scotland.
|
|
| 40. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Lecidea variegatula – ny för Norden
- 2015
-
In: Lavbulletinen. - 1651-6435. ; 2015:2, s. 50-51
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- I lavbulletinen 2014:2 skrev Ulf om en skånsk hotspot för stenlavar och rapporterade också om en obestämd Lecidea. Den har nu blivit bestämd till L. variegatula och det visade sig att det var en ny art för Norden. Här beskrivs den kortfattat än en gång.
|
|
| 41. |
|
|
| 42. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Mark- och stenlevande lavar i naturskyddade områden i Hallands län 2001-2003
- 2006
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län har lavfloran på mark och sten undersökts i befintliga som blivande reservat, naturvårds- eller Natura 2000-områden. Totalt besöktes 82 olika områden i länet. Dessa varierar kraftigt i arealstorlek och artrikedom. I det artfattigaste området, Årnarp, noterades bara 6 arter och i det artrikaste, Vendelsö, drygt 150 arter. I nästan samtliga områden noterades intressanta arter som antingen är sällsynta, rödlistade eller nya för landskapet. Totalt omfattar artlistan ca 373 arter av lavar, parasymbionter eller parasiter. Av de 373 arterna är 81 nya för landskapet Halland och två är nya för landskapet Småland. Med dessa nya arter har artantalet i landskapet Halland ökat från 695 till 776, en ökning med ca 12 %. Av de 373 arterna är fyra rödlistade och en femte har varit rödlistad under hela inventeringen, men avförts från listan 2005. Ytterligare 120 får anses vara sällsynta, fyra (ev. fem) är nya för landet och slutligen är sex eventuellt nya för vetenskapen.Man kan se en tydlig trend i artantal bland områdena. Artrikast är Kungsbacka och Varberg kommuners stora kustreservat med varierande exponering för ljus, vind, salt och vågor. Där finns 65-150 arter, medan många områden längre söderut hyser upp till ca 70 arter. Artrika miljöer är även kulturlandskapen runt gamla gårdar med 50-70 arter vardera. Så fort stenytor beskuggas av skog eller buskar minskarartantalet. Inlandsområdena hyser således ofta 10-40 arter färre än kustreservaten. Öppna betesmarker med block och klippor är ofta relativt artrika med 30-50 arter. Lavfloran i och vid bäckar och åar är ofta inte så artrik då de hyser starkt specialiserade arter. Sjöstränder är ibland något artrikare, men det beror på hur bred strandremsan med sten är och hur brant klipporna lutar. Artantalet är högre i norra Halland än i södra, men det är inte överraskande eftersom Bohuslän och Västergötlands kusttrakter är mycket artrika. Det är svårt att peka ut speciellt viktiga miljöer då i princip alla besökta miljöer har några ovanliga arter eller åtminstone lokalt sällsynta arter. En rangordning har ändå gjorts där 29 av de 82 inventerade områdena utpekas som mer värdefulla än de andra. Dessutom rangordnas de sinsemellan i tre olika grupper. Vid bedömningen har hänsyn tagits till artrikedom och förekomst av lokalt och regional sällsynta arter samt om de är rödlistade eller ej. De övriga 53 områdena anses dock inte sakna värden utan hyser en eller flera intressanta arter vardera.Det finns flera hot mot lavfloran på sten och mark. För många arter som är ljuskrävande är igenväxning det största hotet. Åtminstone en nationellt hotad art är direkt beroende av bränning av ljunghedar. För arter knutna till lodytor, bergbranter och liknande platser i lövskog med jämn och hög luftfuktighet är avverkning av den omkringliggande skogen ett starkt hot. Ett alltför stort graninslag i lövskogen intill lodytor och bergbranter är dock negativt då det skuggar ut lavfloran. I de äldre kulturmiljöerna finns ofta gamla stenmurar och stenrösen, som har lång kontinuitet. Det är dock inte ovanligt att dessa habitat växer igen och det är viktigt att det röjs runt dem. Bränning skadar dock lavfloran och kan inte rekommenderas. Många arter är knutna till stränder av vattendrag och sjöar. För dessa är stora fluktuationer i vattennivån ett stort hot, även om mindre naturliga vattenståndsvariationer kan vara en förutsättning för att de ska trivas. Liksom för många trädlevande arter är luftföroreningar negativt för mark-och stenlevande arter, men kunskapen därom är begränsad. Gifter och höga näringshalter i vattendrag och sjöar är också ett hot. Däremot är kunskapen nästan obefintlig vad gäller effekterna av föroreningar och övergödning i havet på lavfloran på kustklippor.
|
|
| 43. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Om att kurera svampar.
- 2007
-
In: Puggehatten. - 1100-7109. ; 2007:1, s. 6-8
-
Journal article (peer-reviewed)
|
|
| 44. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Parvoplaca nigroblastidiata, a new corticolous lichen (Teloschistaceae) in Europe, Turkey and Alaska
- 2015
-
In: Lichenologist. - 0024-2829. ; 47:6, s. 379-385
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- In a recent phylogenetic analysis of the family Teloschistaceae based on three molecular markers, 31 genera were newly described or resurrected. One of these genera was Parvoplaca, currently including four species in which anthraquinones may be present or absent in the apothecia. We have re-analyzed the genus and propose one new species, P. nigroblastidiata Arup, Halc & Vondrak, and one new combination, P. chelyae (Perez-Vargas) Vondrak, Halc & Arup. The new species is known at present from Sweden, Turkey and Alaska. It is characterized by an endophloedal thallus, black blastidia produced in small spots and zeorin-lecanorine apothecia with an orange disc and black thalline margin. It is morphologically similar to Caloplaca turkuensis, but differs in the zeorine-lecanorine apothecia and the thalline margin that is dark grey-black instead of grey.
|
|
| 45. |
|
|
| 46. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Phylogeny, ecology and morphology of the two corticolous lichen species Rinodina colobina and R. pityrea in the Nordic countries
- 2023
-
In: Graphis Scripta. - 0901-7593. ; 35:8, s. 126-143
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Rinodina pityrea and R. colobina are reported as two distinct species with differing ecology and morphological characters. Molecular analysis of their ITS and mrSSU genes show that R. pityrea and R. colobina are two clearly separated species. Furthermore, the two species are morphologically and geographically distinct in the Nordic countries and can usually be recognized with a hand lens rather than by observing spore type which can be very difficult. The differing characteristics of R. pityrea and R. colobina are here described in detail with photographs and a table is given of differing features. Additionally, some defining characteristics to separate sterile specimens from Caloplaca chlorina were discovered and are presented along with the rest of the findings. Finally, an updated distribution map of R. pityrea and R. colobina for Norway, Sweden, Finland and Denmark is presented. Rinodina pityrea is reported as new to Norway and R. colobina is reinstalled as a Danish lichen.
|
|
| 47. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Placidiopsis custnani – a new pyrenocarpous species to Sweden
- 2014
-
In: Graphis Scripta. - 0901-7593. ; 26:1-2, s. 42-45
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Placidiopsis custnani (A. Massal.) Körb., last recorded from the Nordic countries almost 160 years ago, is reported from the island of Gotland as new to Sweden. Its taxonomy and ecology are described from the new locality, and a key is provided for the former members of the genus Catapyrenium growing on soil, mosses or bark in the Nordic countries.
|
|
| 48. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Placidium umbrinum – a pyrenocarpous species new to northern Europe.
- 2011
-
In: Graphis Scripta. - 0901-7593. ; 23:2, s. 42-46
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Placodium umbrinum Breuss is reported as new to northern Europe from the island of Gotland, Sweden. The species is described and depicted, and its ecology at the locality on Gotland is given. A key is given for former members of the genus Catapyrenium growing on soil, mosses or bark in the Nordic countries.
|
|
| 49. |
- Arup, Ulf, et al.
(author)
-
Professor Ingvar Kärnfelt - a birthday tribute
- 2009
-
In: The Lichenologist. - Cambridge : Cambridge University Press. - 0024-2829 .- 1096-1135. ; 41:5, s. 453-456
-
Journal article (other academic/artistic)abstract
- On 19 July 2009 Ingvar Kärnefelt celebrated his 65th birthday. This could have meant that we, his former students, would be celebrating him in his retirement from his position as head of the Biological Museums at Lund University. We are grateful that this is not the case, as Ingvar will carry on, probably for at least one or two more years. Instead, we celebrate Ingvar because he is the main reason for all of us having studied lichenology in Lund. This special issue of The Lichenologist is dedicated to him as a birthday tribute in honour of his long and fruitful lichenological career. The main authors of all the papers in this issue are former students of Ingvar. For several of us he has not only acted as supervisor but later also as the director of the Botanical Museum where we meet him in our daily work.
|
|
| 50. |
- Arup, Ulf
(author)
-
Psoroma paleaceum – en nygammal art för Sverige.
- 2011
-
In: Lavbulletinen. - 1651-6435. ; 2011:1, s. 21-23
-
Journal article (pop. science, debate, etc.)abstract
- Exkursionen till Skäckerfjäll 2010 led mot sitt slut, men ett av de finaste fynden skulle göras i elfte timmen. Ulf Arup berättar hur det gick till när det första fyndet i landet på 113 år av denna art gjordes.
|
|
