| 1. |
|
|
| 2. |
- Alfredsson, Elin, 1985, et al.
(author)
-
Parenting programs during adolescence: Outcomes from universal and targeted interventions offered in real-world settings
- 2018
-
In: Scandinavian Journal of Psychology. - : Wiley. - 0036-5564. ; 59:4, s. 378-391
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The aim of this naturalistic study was to explore short and long-term outcomes of five different group-based parenting programs offered to parents of 10 to 17-year-olds. Three hundred and fifteen parents (277 mothers and 38 fathers) who had enrolled in a parenting program (universal: Active Parenting, COPE; Connect; targeted: COMET; Leadership training for parents of teenagers [LFT]) answered questionnaires at three measurement waves (baseline, post-measurement, and one-year follow-up). The questions concerned parenting style, parental mental health, family climate and adolescent mental health. Results revealed small to moderate changes in almost all outcome variables and in all parenting programs. Overall, parents in COMET reported the largest short and long-term changes. No substantial differences in change were seen between the other programs. The results support the general effectiveness of parenting programs for parents of adolescents.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Axberg, Ulf, 1961
(author)
-
Assessing and treating three to twelve-year-olds displaying disruptive behaviour problems
- 2007
-
Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
- The aim of this thesis was (a) to examine a Swedish version of a measure for early identification and treatment evaluation of children with disruptive behaviour problems and (b) to explore the effectiveness, in terms of reduction of children’s disruptive behavioural problems, of interventions not specifically directed towards the children but to their caregivers and other adults in their immediate environment. The focus of this thesis has been on clinical applicability. However, their have been considerable advances in the knowledge of the origins, development and maintenance of disruptive behaviour in children. This has led to corresponding changes in treatment. In line with this, research on phenomenology, prevalence, etiology, treatment and assessment of children that display disruptive behaviour are presented as an introduction to the empirical studies. The aim of study I was to develop and examine a systemic school-based model for detection and early intervention among 4 to 12 year old children who displayed externalizing behaviour problems. The intervention was a combination of the Marte Meo model and Coordination meetings. Treatment effects in the group who had received the intervention (N= 33) were compared with a group (N=16) who had received treatment-as-usual in their ordinary school setting. Assessments were carried out before and two years after the intervention. There was a significant decrease in children’s symptoms for the intervention group, but not for the comparison group. The aim of study II was to evaluate the effectiveness of the structured parent training programme Incredible Years Series in diverse clinical settings in Sweden. Parents of 113 children aged 3 to 9 participated in the study. Pre-data were collected prior to commencement of the parent training groups and post-data immediately after the training group sessions had finished. Significant reduction was found on all symptom-related measures in parents’ ratings. A significant increase in the self-rated well-being of the parents was also found. The aim of study III was to examine the psychometric properties and obtain Swedish norms for the Eyberg Child Behaviour Inventory (ECBI). Parents of 841 children aged 3 to 10 participated. The ECBI showed sound psychometric properties and seems to be a very useful measure in a Swedish context. Normative data from the Swedish sample was also presented. The aim of Study IV was to examine a three factor solution of the ECBI in a confirmatory factor analysis based on 22 items in a Swedish sample. The same sample as in study III was used. The results were consistent with the results from an American sample indicating that the 22-item version of the ECBI is a robust and useful alternative that can be used for evaluating and measuring treatment outcome. Preliminary normative data was also presented.
|
|
| 6. |
- Axberg, Ulf, 1961
(author)
-
Barn som bråkar och stör
- 2008
-
In: Självskadebeteende - orskning, behandling och metoder för att förebygga psykisk ohälsa hos unga. - Stockholm : Stiftelsen Allmänna Barnhuset. - 9186678957 ; , s. 63-75
-
Book chapter (other academic/artistic)
|
|
| 7. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(author)
-
Barn till föräldrar som har kontakt med vuxenpsykiatrin – hur har de det? Rapport från en nationell studie
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Psykisk ohälsa hos vuxna som depression, ångest eller bipolär sjukdom är idag ett be-tydande folkhälsoproblem. Många av de drabbade är föräldrar till minderåriga barn. Psykisk ohälsa hos föräldern påverkar barnens utveckling och välmående, men sam-bandet medieras av föräldraförmågan och relationen mellan barnet och föräldern. Sammantaget finns på gruppnivå en ökad risk att barnen också utvecklar psykiska problem, även om det inte behöver vara så i varje enskilt fall. Barns behov av information, råd och stöd ska enligt Hälso- och sjukvårdslagen beak-tas när en förälder lider av psykisk ohälsa. Det finns idag ett flertal interventioner som kan användas för att tillgodose detta behov. Samtidigt behöver man utvärdera hur dessa interventioner fungerar i Sverige. Denna rapport handlar om en kartläggning av hur barn vars föräldrar är patienter inom den specialiserade vuxenpsykiatrin har det med avseende på psykisk hälsa och generell familjesituation. Kartläggningen ingår i ett större forskningsprojekt vars syfte är att göra en utvärdering av interventioner (Beardslees familjeintervention, Föra barn på tal och reguljär behandling/övriga insatser) för stöd till barn i åldern 8 till 17 år med föräldrar med depression, dystymi, ångeststörning och/eller bipolär sjukdom. Totalt ingår föräldrar, både patienter och deras partners, till 88 barn i studien och 19 barn har gjort egna skattningar. De fick fylla i ett antal frågeformulär, där föräldrarna skattade barnens psykiska hälsa, sitt eget psykiska mående, sin generella livssituation, sin relation till eventuell nuvarande partner, sin upplevelse av att kunna hantera bar-nens beteende och olika aspekter av klimat och funktion i familjen. Barnen skattade sin egen psykiska hälsa samt vissa aspekter av klimat och funktion i familjen. Resultaten visar att föräldrar i vår studie rapporterar signifikant högre nivåer av psy-kisk ohälsa hos barnen än föräldrar i en normgrupp i den vanliga befolkningen. Barn rapporterar större symptombelastning än föräldrarna när det gäller emotionella pro-blem, hyperaktivitet/ouppmärksamhet och total problembelastning. De föräldrar som är patienter rapporterar som väntat lägre psykiskt välmående än sina partners, men även i partnergruppen finns det flera som uppger en egen psykisk problematik på klinisk nivå. Patienter och deras partner ger en samstämmig bedömning av sin re-lation; betydligt fler än i en normalgrupp anger bekymmersamt höga nivåer av stress i relationen. Insatser för barn som anhöriga ses ofta som indikerade preventioner i syfte att minska risken för psykisk ohälsa i vuxenåldern, men det finns utifrån studiens resultat mycket som talar för att det istället kan finnas behov av tidig behandling. Studien pekar på vikten av att man som professionell inom vuxenpsykiatrin i enlighet med lagstiftningen tar reda på om det finns barn i familjen, även ställer frågor om hur patienten upplever att barnet mår psykisk och fysiskt, vilka övriga personer som finns omkring barnet och hur tillgängliga de är som stöd för barnet, hur relationerna mellan olika familjemedlemmar är, samt hur föräldraskapet upplevs.
|
|
| 8. |
- Axberg, Ulf, et al.
(author)
-
Barn till föräldrar som har kontakt med vuxenpsykiatrin - hur har de det? : Rapport från en nationell studie
- 2020
-
In: Nationellt kompetenscentrum anhöriga. - 9789187731631
-
Book chapter (other academic/artistic)abstract
- Mental illness in adults such as depression, anxiety or bipolar disorder are nowadays a significant public health problem. Many of those with mental illness are parents of underage children. A parents’ mental illness affects children’s development and wellbeing, but this association is mediated by parental skills and the relation between child and parent. In summary, at a group level there is an increased risk that the children also develop mental illness, even if it does not need to be so in every individual case.Children’s need for information, advice and support has to be considered according to the Swedish Health Care Act if a parent is mentally ill. A number of different interventions are available that can be used in order to meet this need. At the same time, it has to be evaluated how these interventions work in a Swedish context.This report is about a study on how children with parents who are patients in adult psychiatry do with regard to mental health and general family situation. The study is part of a larger research project with the aim to evaluate interventions (Beardslee Family Intervention, Let’s talk about children and treatment as usual/other interventions) for support to children at 8 to 17 years of age who have parents with depression, dysthymia, anxiety and/or bipolar disease. In total, parents, both patients and their partners, of 88 children are included in the study and 19 children have also participated. They answered a number of questionnaires. Parents estimated their children’s mental health, their own psychological wellbeing, their life situation in general, their relation to their current partner, their experience of control of their child’s behavior and different aspects of family climate and function. Children reported their own mental health and some aspects of family climate and function.The results show that parents in our study report significantly higher levels of mental ill-health in their children than parents in a non-clinical norm group. Children report higher symptom load than parents concerning emotional problems, hyperactivity/inattention and total problem score. Those parents who are psychiatric patients report as expected lower psychological wellbeing than their partners, but also several partners indicate own psychological problems on a clinical level. Patients and their partners give a consistent estimation of their relation. Considerably more participants as compared to a normal group report concerning high stress levels in their relation.Interventions for children as next of kin are often regarded as indicated preventions that aim to decrease the risk for mental illness in adulthood, but the results of this study indicate that there may be need for early treatment instead.The study points out the importance that practitioners in adult psychiatry in agreement with the law find out if there are children in the family and even ask about how the patients perceive their child’s psychological and physical wellbeing, if there are other significant persons around the child and how available they are as a support for the child, how relations between other family members are and how parenthood is experienced.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(author)
-
Evaluation of ‘‘The Incredible Years’’ in Sweden: The transferability of an American parent-training program to Sweden
- 2012
-
In: Scandinavian Journal of Psychology. - : Wiley. - 0036-5564 .- 1467-9450. ; 53:3, s. 224-232
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Structured parent training has been proven to be effective in reducing disruptive behavior problems (DBP) in children. Most of the programs that are used in Sweden have their origin in North America, and there is an ongoing debate over the transferability to Sweden of manual-based programs developed in other contexts. The goal of the present study was to study effectiveness of the Incredible Years parent-training program (IY), developed in the US, in regular clinical work in Sweden, using a randomized controlled design. Parents of 62 four to eight-year-old children diagnosed with Oppositional Defiant Disorder participated in the study. Parents of 38 children were assigned to parent training (PT) and 24 to a waiting list (WL). The results indicate that the IYS retains the positive effects on children’s disruptive behavior problems when translated and transferred to Swedish. There was a statistically significant difference in reduction of DBP in children between the groups in favor of the PT. The improvement in the PT group was sustained at the one-year follow-up. The improvement also, at least to some extent, generalized over time to the school context. There was also a statistically significant difference in mothers’ report of pre to post change in parenting alliance between the PT and WL groups. The IYS program was appreciated and well received by the participating mothers
|
|
| 11. |
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
- Axberg, Ulf, et al.
(author)
-
Evaluation of the Incredible Years Series - An open study of its effects when first introduced in Sweden
- 2007
-
In: Nordic Journal of Psychiatry. - : Informa UK Limited. - 1502-4725 .- 0803-9488. ; 61:2, s. 143-151
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Behaviour management problems (BMP) are common among children (4-12%) and the prevalence seems to be rising. Persistent antisocial behaviour often leads to poor long-term psychosocial adjustment. Structured parent-training programmes have proven to be the most effective way of treating BMP in young children. The Incredible Years Series (IYS), which is a manual-based programme, was introduced in Sweden in 2001. The aim of the present study was to evaluate the effectiveness of IYS in diverse clinical settings in Sweden. Parents of 113 children (3-9 years), recruited through the IYS-trained group leaders' ordinary services, participated in the study. The parents answered various questionnaires regarding their children's symptoms and their own psychological well-being before and after participating in the parent-training groups. The results are very encouraging; significant reduction of BMP in the children was found on all relevant measures. A significant increase in the self-rated wellbeing of the mothers was also found. The IYS seems to work in Sweden, even when used by group leaders who are in training. The importance of using a well-documented manualized method when implementing new models is accentuated.
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(author)
-
Parent training groups in Sweden, using the Incredible Years Serie’s Basic module – an open trial
- 2007
-
In: Nordic Journal of Psychiatry. ; 61:2, s. 143-151
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Behaviour management problems (BMP) are common among children (4 12%) and the prevalence seems to be rising. Persistent antisocial behaviour often leads to poor long-term psychosocial adjustment. Structured parent-training programmes have proven to be the most effective way of treating BMP in young children. The Incredible Years Series (IYS), which is a manual-based programme, was introduced in Sweden in 2001. The aim of the present study was to evaluate the effectiveness of IYS in diverse clinical settings in Sweden. Parents of 113 children (3 9 years), recruited through the IYS-trained group leaders’ ordinary services, participated in the study. The parents answered various questionnaires regarding their children’s symptoms and their own psychological well-being before and after participating in the parent-training groups. The results are very encouraging; significant reduction of BMP in the children was found on all relevant measures. A significant increase in the self-rated wellbeing of the mothers was also found. The IYS seems to work in Sweden, even when used by group leaders who are in training. The importance of using a well-documented manualized method when implementing new models is accentuated.
|
|
| 16. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(author)
-
Parents' description of conduct problems in their children - a test of the Eyberg Child Behavior Inventory (ECBI) in a Swedish sample aged 3-10.
- 2008
-
In: Scandinavian journal of psychology. - : Wiley. - 0036-5564 .- 1467-9450. ; 49:6, s. 497-505
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The Eyberg Child Behavior Inventory (ECBI) is a widely used 36-item uni-dimensional parent rating scale constructed to measure disruptive behavior problems in children. However, in an American sample a 22-item version, including three subscales, has been suggested in order to increase the usefulness of the ECBI. Two studies were conducted to test the ECBI in a Swedish sample (N = 841). The aims of Study I were (a) examine the psychometric properties of the ECBI (b) to investigate the correspondence between mothers' and fathers' ratings, and (c) to obtain Swedish norms. The aim of Study II was to test the suggested three-factor solution in the Swedish sample using a confirmatory factor analysis (CFA). The ECBI showed good psychometric properties also in the present study, and Swedish normative data is presented. The best-fitting CFA-model was identical to the previously suggested three-factor model, which thus might be a useful alternative to the 36-item version.
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(author)
-
Strukturerade risk-/skyddsintervjuer som underlag för bedömning i barnavårdsutredningar rörande misstanke om våld mot barn
- 2019
-
In: Barnrättsdagarna.
-
Conference paper (other academic/artistic)abstract
- Ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om en ny typ av risk-/skyddsintervjuer som underlag för bedömning i barnavårdsutredningar. Intervjuerna lyfter fram barns röster om våldsupplevelser genom strukturerade frågor. Intervjuerna kan användas med barn från fem till sjutton års ålder och prövas nu i barnavårdsutredningar med stöd av Socialstyrelsen. Barn är ofta kapabla att lämna relevant information om sina upplevelser av våld och relationerna i sin familj. Att intervjua barn om våldserfarenheter ställer stora krav på intervjueraren, då det kan väcka traumatiska minnen, vara skambelagt att tala om och barn kan vara motvilliga till eller rädda för att avslöja familjeförhållanden. För att denna information skall komma fram i en intervjusituation är det avgörande på vilket sätt barn tillfrågas och med vilka frågor. Internationell forskning visar att riskbedömningar i barnavårdsärenden blir mera tillförlitliga om man använder strukturerade metoder. Existerande metoder tar dock inte hänsyn till barns perspektiv på händelser och relationer. Vårt barnperspektiv handlar om barns upplevelse av otrygghet och rädsla i relation till föräldrar, utvecklingsrelaterade risker, traumatisering och barns eget agerande i akuta vålds- och farosituationer. Avsaknaden av strukturerade frågor till barn om dessa riskfaktorer innebär att man i utredningar kan gå miste om ett viktigt underlag i en riskbedömning. De intervjuer som har utvecklats inom ramen för iRiSk-projektet (insatser och Risk-/Skyddsintervjuer med våldsutsatta barn) använder fokuserade frågor som uppmuntrar barn att berätta hur de upplevt våldshändelser och hur de har reagerad på situationen i familjen. Intervjuerna har utvecklats med stöd av Socialstyrelsen och prövats med barn (från fem till 17 års ålder) och deras föräldrar. I våra studier prövar vi om information som barn själva lämnar om sin situation kan användas som underlag i riskbedömningar och därmed bidra till att öka barnskyddet (BK artikel 12). Även barnets rätt till en uppväxt fri från våld från föräldrars sida är ett mål som risk-/skyddsintervjuerna vill bidra till att nå (BK artikel 19). Projektet syftar också till att lyfta fram ett fokus på barns psykiska hälsa och rätt till rehabilitering när barnet utreds inom socialtjänsten (artikel 39). Risk-/skyddsintervjuerna prövas för närvarande för att utvärdera användbarheten och den prediktiva validiteten.
|
|
| 20. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(author)
-
The Development of a Systemic School-Based Intervention: Marte Meo and Coordination Meetings
- 2006
-
In: Family Process. - : Wiley. - 0014-7370 .- 1545-5300. ; 45:3, s. 375-387
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Antisocial behavior is often persistent, and in addition to causing suffering to children and their families, it also poses considerable costs for society. Children who display externalizing behavior in their early years run a high risk of having severe problems later in life. There is a need for treatment methods that may be used in various settings because these children constitute a group that is hard to reach with conventional treatment methods. In addition, the dropout rate from ordinary treatment is often high. In the present study, a systemic school-based model for early detection and intervention among 412-year-old children who displayed externalizing behavior problems was developed and examined in a nonrandomized study in the county of Skaraborg in Sweden. The intervention was collaborative and included a combination of the Marte Meo model and coordination meetings based on systemic theory and practice. Treatment effects in the group who had received the intervention were compared with a group who had received treatment as usual in their ordinary school setting. Assessments were carried out before, and 2 years after, the intervention. For the intervention group (N=33), there was a significant decrease in the childrens reported symptoms in school and in the home. No decrease in externalizing behavior was found in the comparison group (N=16). There were no dropouts in the intervention group after the intervention had begun. The results are promising; the study demonstrates that it is possible to work effectively with many children who display externalizing behavior problems in a nonclinical setting.
|
|
| 21. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(author)
-
“The Incredible Years”: Evaluation of the Webster Stratton parent management training programme in Sweden
- 2008
-
In: XXIX International congress of psychology i Berlin.
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- The Incredible Years is offered to parents whose children display severe disruptive behaviour problems. Its aim is to promote positive parenting and reduce harsh punishment. Parents meet with two trained group-leaders weekly for 12-14 sessions. They practice various parenting skills enlightened by video-vignettes. Objective: To evaluate the effectiveness of the programme in Sweden. Method: Parents of 48 children aged 4-8 participated in the study. A multi-informant, multi-method strategy was used. Results: Preliminary results (pre – post intervention) indicate a statistically significant (p< .01), and clinically relevant (effect sizes >.80), decrease in children’s disruptive behaviour. Final results will be presented and discussed.
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(author)
-
Utveckling av bedömningsmetoder för barn som utsatts för våld i sin familj - Rapport från en fortsättningsstudie
- 2018
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Tidigare studier i iRiSk-projektet har utvecklat och prövat metoder för insamling av uppgifter som behövs för bedömning av hur stor risk barn som varit utsatta för våld i sin familj löper att utsättas för förnyat och/eller förgrovat våld av vuxna som har omvårdnadsansvar för barnet. I dessa studier framkom att det inom socialtjänsten fanns skäl att göra risk-/skyddsbedömningar i cirka 10 procent av alla nya ärenden. Det aktuella iRiSK-projektet har undersökt i vilken grad den tidigare utvecklade metoden för risk-/skyddsintervju och bedömning är praktiskt användbar inom individ-och familjeomsorgen, vilket är första steget i den vetenskapliga process vars nästa steg är att pröva metodens sensitivitet och specificitet. Projektet har också lagt grunden för en prediktionsstudie, vilket det finns ett stort behov av när det gäller barnavårdsärenden, och som hittills inte studerats i en svensk kontext. Syftet med föreliggande projekt var att pröva användbar- och genomförbarheten av iRiSk-intervjuerna inom ramen för barnavårdsutredningar avseende barn som varit utsatta för våld i sin familj, direkt och/eller bevittnat mellan barnets föräldrar, ur barns, föräldrarnas och handläggares perspektiv. Vidare syftade projektet till att utveckla den befintliga iRiSk-intervjun med föräldrar så att den riktar sig till såväl våldsutövande som våldsutsatta föräldrar och i en pilotstudie pröva hur den fungerar i den sociala barnavårdens kontext. Datainsamlingen har pågått under sju månader (perioden 1 maj till 31 december) 2017. När pilotprojektet inleddes var planen att teckna avtal med 6-7 enheter inom socialtjänstens individ och familjeomsorg (IFO) där varje enhet förväntades kunna göra 5 till 10 intervjuer under projektperioden. På grund av ändrade förutsättningar i de verksamheter som forskargruppen haft en längre kontakt med samt att vissa av verksamheterna behövt en längre period att komma igång med intervjuerna än planerat kom det i praktiken att bli två enheter som deltog i prövningen av intervjun. Vid dessa verksamheter har ca 25 intervjuer genomförts under perioden, varav ett mindre antal blivit tillgängliga för forskarna. Datainsamlingen innebär att det i skrivande stund finns 19 iRiSk barnintervjuer tillgängliga för fördjupade studier genom samtalsanalys. Under projekttiden har en anpassad version av intervjuguiden utarbetats, som ska kunna användas även med våldsutövande föräldrar. Denna anpassade version har prövats i en pilotstudie vid en verksamhet, i intervjuer med föräldrar som misstänks utöva våld eller där det är konstaterat att de utövat våld. För att utveckla stödet till handläggarna i bedömningen av i vilka ärenden det är lämpligt att använda intervjun med fokus på våldsutövande föräldrar har det strukturerade frågeformulär för fördjupad kartläggning som ingår i metoden reviderats så att de också innehåller frågor om eget våldsutövande. 10 handläggare har intervjuats i grupp för att undersöka hur de ser på metodens användbarhet och i vilken grad de bedömer att den strukturerade intervjun är genomförbar i praktiken. Slutsatserna från projektet är att så långt ser risk-/skyddsintervjuerna ut att fungera väl också i den sociala barnavårdens sammanhang. De intervjuade handläggarna är överlag positiva till metoden och tycker att den är möjlig att använda med barn och föräldrar och att den genererar meningsfull information till barnavårdsutredningen. De har kommit med en rad konkreta förbättringsförslag som tas tillvara vid revidering av materialet. En digital version av materialet är önskvärt då det skulle medge en större flexibilitet i förhållande till olika typer av ärenden, och enkelt avhjälpa en del av de svårigheter som handläggarna beskriver i det praktiska genomförandet av risk-/skyddsintervjuer. Utbildningen av dem som ska använda intervjun behöver utvecklas på flera olika punkter, både i förhållande till det som intervjuade handläggare framför och det som framkommer i samtalsanalysen av de inspelade barnintervjuerna. Den metodkonsultation som erbjudits verksamheter har visat sig vara viktig för att stödja användningen av intervjuerna och formerna för metodkonsultation bör utvecklas. På sikt bör även en utbildnings- och genomförandemanual för risk-/skyddsintervjuerna utvecklas, som tydliggör vilka förkunskaper, vilken utbildning, metodkonsultation och handledning samt organisatorisk förankring som krävs för att intervjuerna ska kunna användas på bästa sätt. Tidigare rapporter från projektet har presenterat resultat av samtalsanalyser av ljudinspelade risk/skyddsintervjuerna med barn. De har beskrivit hur barn hanterar ledande inslag i frågor, hur barns initiativ tas emot av intervjuaren och hur barns ljudinspelade svar är relaterade till vad handläggare skriftligen nedtecknar. Rapporterna har också i bred bemärkelse rapporterat hur barns beskrivningar av svåra upplevelser giltiggörs i intervjusammanhanget. Analysen i denna rapport utgår från ett utökat material (19 intervjuer med barn) och undersöker sammanhanget för intervjuares giltiggörande av barns upplevelser. Valet att titta närmre på giltiggörande och då specifikt kommunikation av förståelse grundar sig bland annat i nya upptäckter i forskningen om vikten av att intervjuer med våldsutsatta barn sker på ett stödjande sätt. Analysen visar att stödjande kan behövas utifrån tidigare upplevelser, att intervjun är påfrestande (tids- och minnesmässigt) och att intervjufrågor kan upplevas ifrågasättande av barn. Intervjuare behöver vara förberedda på dessa svårigheter och ha strategier för att stödja barn, till exempel genom att uttrycka förståelse för barnets känslor. Barn ger oftare uttryck för intervjuupplevelser icke-verbalt och i dessa fall tycks icke-verbala resurser utgöra lämpliga stödjande resurser. Intervjuarens hävdande av emotionell förståelse av tidigare upplevelser leder i denna studie till utvecklade svar. På grund av det relativt lilla material som ingår i studien behöver detta mönster studeras i större skala. I stort sett verkar iRiSk-intervjuerna ge utrymme för ett stödjande förhållningssätt. I handledningen av intervjuare är det dock viktigt att intervjuare får reflektera över olika möjliga bemötanden av barns motstånd i intervjusituationen. När det gäller en utvecklade intervjun för våldsutövande föräldrar pekar kunskapsläget kring risk/skyddsbedömningar som utgår från barns utsatthet och behov på betydelsen av att den intervjuguide med fokus på våldsutövande föräldrar som nu utarbetats fortsatt utvecklas och prövas, i dialog med verksamheter som möter våldsutövande föräldrar. Mot bakgrund av det faktum att forskning om riskbedömning för partnervåld framförallt har fokuserat våldsutövande män, och att det typfall av föräldrar som utövar partnervåld som socialtjänsten kommer i kontakt med är våldsutövande pappor – som har utövat våld mot barnens mamma - har utvecklingsarbetet med intervjun i detta första steg fokuserat den typiska situationen med pappor som utövar våld mot sin partner/barnets mamma och/eller sina barn. Litteraturgenomgången visar att statistiskt grundade riskbedömningsinstrument och strukturerade bedömningar (konsensusbaserade) för bedömning av partnervåld i några fördelar jämfört med ostrukturerade bedömningar. Statistiskt grundade riskbedömningsinstrument och strukturerade bedömningar används inte i barnavårdsärenden i Sverige. Inga specifika intervjuguider som är utvecklade för en pappa som utövar både partnervåld och barnmisshandel har hittats i litteraturgenomgången. Att intervjua en förälder som misstänks ha utsatt sitt barn och/eller barnets andra förälder för våld är ofta en svår uppgift. Strukturerade risk-bedömningsinstrument som bygger på information också från den föräldern som står för (det grövsta) våldet bör vara ett sätt att öka stringensen i dessa beslut, men sådana instrument finns idag inte tillgängliga, vare sig i Sverige eller internationellt. En strukturerad intervju med en misstänkt förövare av partnervåld/barnmisshandel kan troligen utgöra ett viktigt komplement i riskbedömning och beslut om riskhantering (stöd och behandling) i barnavårdsärenden. En riskbedömning blir troligen mera tillförlitlig om även förövaren intervjuas i en barnavårdsutredning. Om pappor ignoreras i utredningarna, riskerar man att mammorna belastas för att inte kunna skydda sina barn från pappor som utövar våld. En strukturerad intervju kan dessutom vara första steget till att en pappa tar emot erbjudande om att förändra sitt våldsbeteende.
|
|
| 24. |
- Balldin, Stina, et al.
(author)
-
Marte Meo and Coordination Meetings (MAC): A Systemic School-Based Video Feedback Intervention - A Randomised Controlled Trial
- 2019
-
In: Child and Adolescent Social Work Journal. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1573-2797 .- 0738-0151. ; 36:5, s. 537-548
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Children displaying early disruptive behaviour problems (DBP) in school are at risk for severe long-term problems. This study evaluated and compared a systemic school-based intervention, Marte Meo and Coordination meetings (MAC) with service as usual (SAU) in a randomised controlled trial. The teachers’ and parents’ ratings were collected before and after intervention. Target group were children aged 3–12 years that displayed DBPs in school (N=99). MAC programme was more effective than SAU in reducing DBPs among school children based on teachers’ reports (dppc2 .30–.38), whereas the effect was equal according to parents’ reports. It is possible to achieve changes in children’s DBPs in a school setting. Advantages of MAC might be explained by a clear target for change enhancing children’s development in school, but might also be explained by shortcomings in SAU, which seems to generate more services and personnel.
|
|
| 25. |
- Balldin, Stina, et al.
(author)
-
Video feedback combined with coordination meetings in school to reduce early disruptive behaviour problems (DBP)—A 1-year follow-up randomised controlled trial
- 2021
-
In: Acta Paediatrica Scandinavica. - : Wiley. - 1651-2227 .- 0803-5253. ; 110:12, s. 3284-3293
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Aim: To compare long-term effects of a systemic school-based intervention, Marte Meo and Coordination Meetings (MAC), targeting 3- to 12-year-old children display- ing disruptive behaviour problems (DBP) in preschool or school, and service as usual (SAU). In addition, to examine whether social status (SS) affected the outcomes. Methods: In a randomised controlled design, teachers' and parents' ratings of 99 chil- dren's DBPs and mental health were collected before intervention and 1 year after post-test.Results: A significant time effect in school was found in both interventions, notably larger than at post-test in an earlier study. There was no difference between groups, SAU catching up with MAC. From teachers' reports, 53–70% of the children showed a positive change. SS did not affect the outcomes.Conclusion: School provides an already established setting to detect and intervene when young children begin to display DBP. Even if a long-term positive change in MAC did show more rapidly than in SAU, both interventions were equivalent for children from diverse social backgrounds.
|
|
| 26. |
- Bergman, Ann-Sofie, 1963-, et al.
(author)
-
When a parent dies : a systematic review of the effects of support programs for parentally bereaved children and their caregivers
- 2017
-
In: BMC Palliative Care. - : BioMed Central. - 1472-684X. ; 16, s. 1-15
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background: The death of a parent is a highly stressful life event for bereaved children. Several studies have shown an increased risk of mental ill-health and psychosocial problems among affected children. The aims of this study were to systematically review studies about effective support interventions for parentally bereaved children and to identify gaps in the research.Methods: The review’s inclusion criteria were comparative studies with samples of parentally bereaved children. The focus of these studies were assessments of the effects on children of a bereavement support intervention. The intervention was directed towards children 0–18 years;but it could also target the children’s remaining parent/caregiver. The study included an outcome measure that dealt with effects of the intervention on children. The following electronic databases were searched up to and including November 2015: PubMed, PsycINFO, Cinahl, PILOTS, ProQuest Sociology (Sociological Abstracts and Social Services Abstracts). The included studies were analysed and summarized based on the following categories: type of intervention, reference and grade of evidence, study population, evaluation design, measure, outcome variable and findings as effect size within and between groups.Results: One thousand, seven hundred and six abstracts were examined. Following the selection process, 17 studies were included. The included studies consisted of 15 randomized controlled studies, while one study employed a quasi-experimental and one study a pre-post-test design. Thirteen studies provided strong evidence with regards to the quality of the studies due to the grade criteria; three studies provided fairly strong evidence and one study provided weaker evidence. The included studies were published between 1985 and 2015, with the majority published 2000 onwards. The studies were published within several disciplines such as psychology, social work, medicine and psychiatry, which illustrates that support for bereaved children is relevant for different professions. The interventions were based on various forms of support: group interventions for the children, family interventions, guidance for parents and camp activities for children. In fourteen studies, the interventions were directed at both children and their remaining parents. These studies revealed that when parents are supported, they can demonstrate an enhanced capacity to support their children. In three studies, the interventions were primarily directed at the bereaved children. The results showed positive between group effects both for children and caregivers in several areas, namely large effects for children’s traumatic grief and parent’s feelings of being supported; medium effects for parental warmth, positive parenting, parent’s mental health, grief discussions in the family, and children’s health. There were small effects on several outcomes, for example children’s post-traumatic stress disorder (PTSD) symptoms, anxiety, depression, self-esteem and behaviour problems. There were studies that did not show effects on some measures, namely depression, present grief, and for the subgroup boys on anxiety, depression, internalizing and externalizing.Conclusions: The results indicate that relatively brief interventions can prevent children from developing more severe problems after the loss of a parent, such as traumatic grief and mental health problems. Studies have shown positive effects for both children’s and remaining caregiver’s health. Further research is required including how best to support younger bereaved children. There is also a need for more empirically rigorous effect studies in this area.
|
|
| 27. |
- Britt-Marie, Ljungström, et al.
(author)
-
Bottom-up and top-down approaches to understanding oppositional defiant disorder symptoms during early childhood: a mixed method study
- 2020
-
In: Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1753-2000. ; 14:1
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background Children with clinical levels of conduct problems are at high risk of developing mental health problems such as persistent antisocial behavior or emotional problems in adolescence. Serious conduct problems in childhood also predict poor functioning across other areas of life in early adulthood such as overweight, heavy drinking, social isolation and not in employment or education. It is important to capture those children who are most at risk, early in their development. The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) is commonly used in clinical settings, to identify children with conduct problems such as oppositional defiant disorder (ODD).This paper presents a cross-sectional study in a clinical setting, and describes behaviors in 3- to 8-year-olds with ODD. Our aim was to investigate whether there were problematic behaviors that were not captured by the diagnosis of ODD, using two different methods: a clinical approach (bottom-up) and the nosology for the diagnosis of ODD (top-down). Method Fifty-seven children with clinical levels of ODD participated in the study. The mothers were interviewed with both open questions and with a semi-structured diagnostic interview K-SADS. The data was analyzed using a mixed method, convergent, parallel qualitative/quantitative (QUAL + QUAN) design. For QUAL analysis qualitative content analysis was used, and for QUAN analysis associations between the two data sets, and ages-groups and gender were compared using Chi-square test. Results In the top-down approach, the ODD criteria helped to identify and separate commonly occurring oppositional behavior from conduct problems, but in the bottom-up approach, the accepted diagnostic criteria did not capture the entire range of problematic behaviors-especially those behaviors that constitute a risk for antisocial behavior. Conclusions The present study shows a gap between the diagnoses of ODD and conduct disorder (CD) in younger children. Antisocial behaviors manifest in preschool and early school years are not always sufficiently alarming to meet the diagnosis of CD, nor are they caught in their entirety by the ODD diagnostic tool. One way to verify suspicion of early antisocial behavior in preschool children would be to specify in the ODD diagnosis if there also is subclinical CD.
|
|
| 28. |
- Britt-Marie, Ljungström, et al.
(author)
-
"Since his birth, I've always been old" the experience of being parents to children displaying disruptive behavior problems: a qualitative study
- 2020
-
In: BMC psychology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2050-7283 .- 2050-7283. ; 8
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- BACKGROUND: Being parents of children who display disruptive behavior problems (DBP) can pose several challenges. Interventions for children with DBP are primarily outpatient group parent training (PT) programs. The purpose of this study was to explore how parents of children with disruptive behavior problems, diagnosed with oppositional defiant disorder (ODD), describe the difficulties they face in their family and parenting situations. METHODS: Nineteen parents of children aged 3 to 8years who had searched for help and signed up for a parent training program provided by Child and Adolescent Mental Health Service participated in the study. Semi-structured diagnostic interviews and a modified background interview adapted for the purpose of the study were conducted before parents entered the program. All children included in the study met the DSM criteria for ODD. The interviews were audiotaped and transcribed. Thematic analysis was used to examine, identify, and report patterns of meaning in the data. The analysis was conducted inductively using a contextual approach. RESULTS: Parents described their own vulnerability, how they were affected by the parent-child interaction, and the challenges they perceived in their parenting practices. The study contributes to an understanding of the complexity that parents of children with ODD perceive in everyday life. CONCLUSIONS: The parents in the study highlight the need to address parents' own mental health problems, parental alliance, capacity for emotion regulation, perceived helplessness as parents, lack of parental strategies, sense of isolation, and absence of supportive social networks. All these factors could be important when tailoring interventions aimed to help and support parents of children who display DBP, and specifically ODD.
|
|
| 29. |
- Broberg, Anders G, 1950, et al.
(author)
-
De otroliga åren” – utvärdering av föräldrautvecklings-grupper enligt Webster-Stratton-metoden
- 2008
-
In: Aetolia. - 1404-2932. ; 10:4, s. 1-26
-
Journal article (other academic/artistic)abstract
- Barn som uppvisar allvarliga utagerande beteenden som trotssyndrom och uppförandestörning utgör en förhållandevis stor grupp i samhället (4-12% av alla barn). Ju tidigare i livet som dessa beteenden uppvisas desto större är risken att problemen förvärras och blir permanenta. Förutom att dessa beteenden medför ett stort lidande för många av barnen och deras närmaste omgivning förorsakar de också stora kostnader för samhället. I dag finns stor enighet kring att en transaktionell modell, där samspelet mellan genetiska, psykologiska och sociala faktorer beaktas, bäst förklarar utvecklingen och upprätthållandet av utagerande beteendeproblem. Strukturerad föräldraträning är den behandlingsmodell som visat sig mest framgångsrik när det gäller barn som uppvisar dessa problem. De otroliga åren, som utvecklats av Carolyn Webster-Stratton i USA, är den modell som har bäst forskningsstöd, och modellen har i flera randomiserade studier visat sig vara framgångsrik när det gäller att hjälpa dessa barn och deras föräldrar. De otroliga åren introducerades i Sverige i början av 2000-talet och prövades i en öppen studie med lovande resultat. Den föreliggande studien är den första randomiserade studien i Sverige av De otroliga åren. Femtiosex barn ingick i studiegruppen, 37 lottades till den grupp som omedelbar påbörjad föräldraträning (interventionsgrupp) medan 19 lottades till att stå på väntelista ca sex månader innan de eventuellt påbörjade föräldraträningsgrupp. Mätningar av barnens uppförandeproblem och psykiska hälsa gjordes före, direkt efter samt ett år efter avslutad grupp. När det gäller trots och uppförandeproblem uppvisade barnen i interventionsgruppen statistiskt signifikanta förbättringar. Effektstorleken på dessa förändringar var stor, och förändringarna bibehölls vid ettårsuppföljningen. Det förelåg ingen statistiskt signifikant skillnad i före- och eftermätningarna för väntelistegruppen.
|
|
| 30. |
- Broberg, Anders G, 1950, et al.
(author)
-
Förekomst, bedömning och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) av patienter som utsatts för våld i familjen
- 2016
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- För att uppskatta förekomsten av familjevåld bland patienter inom BUP tillfrågades patienter rutinmässigt under en tre-årsperiod om de hade bevittnat våld (indirekt utsatta) eller varit direkt utsatta för våld av sina föräldrar (barnmisshandel). Självskattningsformulär om våld i familjen (LITE; PVS) och psykisk ohälsa (SDQ) administrerades av behandlare med 9- till 17-åriga patienter och deras föräldrar vid nybesöket. Bakgrundsuppgifter och diagnos inhämtades från journaler. Samstämmigheten mellan barn och förälder om förekomsten av våld mellan vuxna var god (77 %). Hälften av de 578 tillfrågade barnen rapporterade att de varit utsatt för våld i hemmet (våld mellan föräldrar 14 %, direkt utsatt för våld 14 %, dubbelt utsatta 22 %). En majoritet av patienterna hade utsatts för våld vid upprepade tillfällen. Jämfört med patienterna som inte utsatts för familjevåld hade de utsatta patienterna också oftare utsatts för våld utanför familjen (40 % vs. 55 %). Patienter som utsatts för endast en typ av våld skiljde sig inte från patienter som inte rapporterade erfarenheter av våld i familjen vad gällde diagnoser eller självskattade symtom på psykisk ohälsa. Patienterna som var utsatta för både direkt och indirekt familjevåld (dubbelt utsatta) hade däremot fler självskattade symtom generellt, fler beteendeproblem och oftare PTSD-diagnos än både de icke våldsutsatta och de som enbart utsatts en typ av familjevåld. Dubbelt utsatta skattade också våldsupplevelserna mera negativt. En strukturerad risk-/skyddsintervju utvecklades inom projektet för att underlätta bedömningen av patientens utsatthet och om hen var tillräckligt skyddad för att erhålla psykoterapi. Svaren visade att flertalet patienter utsatts för allvarligt våld både psykiskt och fysiskt, men att detta i allmänhet låg flera år tillbaka i tiden och att patienten numera hade liten eller ingen kontakt med den förövande föräldern och var nöjd med det. Patienter eller föräldrar som rapporterade utsatthet för minst två våldshändelser (CTS-2) och där barnet hade allvarliga traumasymtom (enligt DSM IV-kriterierna för PTSD) erbjöds delta i behandlingsstudien. Patienter i åldern fem till 17 år slumpades till traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) eller sedvanlig behandling (SeB). TF-KBT utfördes av behandlare som lärts upp och godkänts av metodens grundare. Utfall av behandlingen bedömdes av oberoende bedömare före behandlingsstart (N = 93), efter sex månader (N = 78) och ett år efter behandlingsstart (N = 63). Primära utfallsmått var traumasymtom (självskattade och bedömda med strukturerad symtomdiagnostik av oberoende bedömare). Sekundära utfallsmått var symtom på ångest, depression och beteendestörningar. Såväl TF-KBT som SeB hade goda effekter på traumasymptom och det förelåg inga statistiskt säkerställda skillnader mellan grupperna över tid. Patienterna hade också höga nivåer av annan psykiatrisk problematik som depression, beteendeproblem och andra ångestsymtom, och även på dessa symtom hade behandlingarna effekt. Betydelsen av att studien är gjord på en mottagning där personalen har hög kompetens och stor erfarenhet av traumabehandling diskuteras. Slutsatser •Patienter inom BUP som varit utsatta både för barnmisshandel och bevittnat våld mellan de vuxna är en stark riskgrupp som ofta också varit utsatta för våld utanför familjen. Dessa patienter skiljer sig från övriga patienter genom att ha flera självskattade symtom och oftare uppfylla diagnoskriterierna för PTSD, trots att våldet ofta ligger några år tillbaka i tiden. •Studien visar på vikten av att rutinmässigt fråga om familjevåld vid nybesöket inom BUP. Upptäckt av våldsutsatthet är en förutsättning för att kunna skydda barn mot fortsatt våld och väga in betydelsen av dessa livshändelser i den differentialdiagnostiska bedömningen. •TF-KBT är en effektiv metod som kan användas för barn inom BUP med traumasymtom.
|
|
| 31. |
- Broberg, Anders G, 1950, et al.
(author)
-
Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma - Resultat från en nationell utvärdering
- 2011
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Barn som bevittnar våld mot en förälder som de är beroende av för sitt välbefinnande utsätts för en form av våld. Barn behöver – i synnerhet under den tidiga barndomen – föräldrar som prioriterar barnets behov framför sina egna. När barnets ena förälder – eller någon annan som bor med familjen – slår eller förgriper sig på den andra föräldern blir barnet känslomässigt övergivet och skyddslöst. Barn kan bevittna våld mot en primär omsorgsgivare under kortare eller längre peri-oder i sitt liv, men ofta innebär det ett liv begränsat av olika typer av makt, övergrepp och förtryck. Sådana upplevelser medför en ökad risk för att barnet utvecklar problem såsom posttraumatisk stress, depression, beteendeproblem och problem med sociala relationer – både inom familjen och med kamrater. Sedan 2007 är socialtjänstens ansvar, för att barn som bevittnat våld får det stöd och den hjälp de behöver, förtydligat i Socialtjänstlagen. Det viktigaste stödet för barn som bevittnat våld mot sin mamma är skydd från fortsatt utsatthet. Internationellt sett är den vanligaste formen av stöd till barn, utöver sådant skydd, samtal i grupp. Det finns dock stora skillnader mellan vilka mål programmen är tänkta att uppnå, vilket medför att utvärderingsstudier använder varierande mått för att bedöma vad som är ett ”lyckat utfall”. Detta försvårar i sin tur jämförelser av utvärde-ringar av dessa program. I Sverige är den vanligaste typen av insats fortfarande indivi-duella samtal, även om gruppverksamheter för barn har blivit vanligare de senaste 10 åren. Kunskapen om effekterna av de metoder som utvecklats inom och utom social-tjänsten för att stödja barn som bevittnat våld mot mamma är fortfarande begränsad internationellt och i Sverige är den i stort sett obefintlig. Göteborgs universitet fick 2008 i uppdrag av Socialstyrelsen att utvärdera effekten av insatser riktade till barn som bevittnat våld mot sin mamma. Syftet med utvärderingen var att studera förändringar i barns hälsa och välbefinnande efter stödinsatser, med ut-gångspunkt i mammors och barns beskrivningar.
|
|
| 32. |
|
|
| 33. |
|
|
| 34. |
|
|
| 35. |
- Dahlberg, Anton
(author)
-
Capturing and addressing preschool children’s emotional and behavioural problems : Using parents’, teachers’ and children’s perspectives
- 2021
-
Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
- Emotional and behavioural problems (EBP) are among the most common mental health problems in preschool children. EBP are also associated with poor parent mental health. Untreated, EBP can persist or worsen over time. In order to capture and address preschool children’s EBP, we need scientifically valid instruments that can access the perspectives of informants from different contexts of the child. We also need cut-off values for questionnaires assessing EBP that are representative of the population. Parenting support is a recommended intervention for addressing EBP in preschool children. Most parenting support programmes have a solid evidence-base and show positive effects on child EBP and parent wellbeing. However, we need a better understanding of the children’s emotional and relational experiences, especially in relation to their parents. Further, although the implementation of evidence-based interventions is a complex matter with substantial impact on intervention success, few studies assess the implementation process of parenting programmes. The studies constituting this thesis focused on preschool children. The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) was assessed for capturing EBP. Study I assessed the construct validity of the SDQ and its five subscales, when rated by fathers and preschool teachers. Confirmatory factor analysis was applied to evaluate construct validity. Results indicated that the SDQ can be used as an instrument to measure EBP in preschool children, rated by parents and preschool teachers. In study II, we established Swedish norms for the SDQ for preschool children. Results suggested lower SDQ cut-offs for Swedish preschool children compared with other countries, and higher cut-offs for boys compared with girls. In study III, preschool children whose parents participated in a parenting programme were interviewed regarding their emotional and relational experiences at home. Data were analysed using qualitative content analysis. The children provided accounts of negative and positive interactions with their parents, elaborately describing a coercive cycle with escalating conflicts and lack of problem resolution. In study IV, the implementation of the parenting programme Triple P in a preschool setting was assessed using the RE-AIM framework. Results indicated a successful implementation that relied on customisation of the programme; assessment of the process from parent, staff, and organisation levels; interdisciplinary collaboration; and continuous work on securing maintenance over time. This thesis provides pieces to a complex puzzle of understanding and addressing child mental health problems, particularly EBP. Assessing EBP from different perspectives and promoting children’s voices are essential, as well as actively working with the implementation of evidence-based programmes.
|
|
| 36. |
- de Haan, Anke, et al.
(author)
-
Efficacy and moderators of efficacy of cognitive behavioural therapies with a trauma focus in children and adolescents: an individual participant data meta-analysis of randomised trials
- 2024
-
In: The Lancet Child and Adolescent Health. - 2352-4642. ; 8:1, s. 28-39
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background: Existing clinical trials of cognitive behavioural therapies with a trauma focus (CBTs-TF) are underpowered to examine key variables that might moderate treatment effects. We aimed to determine the efficacy of CBTs-TF for young people, relative to passive and active control conditions, and elucidate putative individual-level and treatment-level moderators. Methods: This was an individual participant data meta-analysis of published and unpublished randomised studies in young people aged 6−18 years exposed to trauma. We included studies identified by the latest UK National Institute of Health and Care Excellence guidelines (completed on Jan 29, 2018) and updated their search. The search strategy included database searches restricted to publications between Jan 1, 2018, and Nov 12, 2019; grey literature search of trial registries ClinicalTrials.gov and ISRCTN; preprint archives PsyArXiv and bioRxiv; and use of social media and emails to key authors to identify any unpublished datasets. The primary outcome was post-traumatic stress symptoms after treatment (<1 month after the final session). Predominantly, one-stage random-effects models were fitted. This study is registered with PROSPERO, CRD42019151954. Findings: We identified 38 studies; 25 studies provided individual participant data, comprising 1686 young people (mean age 13·65 years [SD 3·01]), with 802 receiving CBTs-TF and 884 a control condition. The risk-of-bias assessment indicated five studies as low risk and 20 studies with some concerns. Participants who received CBTs-TF had lower mean post-traumatic stress symptoms after treatment than those who received the control conditions, after adjusting for post-traumatic stress symptoms before treatment (b=−13·17, 95% CI −17·84 to −8·50, p<0·001, τ2=103·72). Moderation analysis indicated that this effect of CBTs-TF on post-traumatic stress symptoms post-treatment increased by 0·15 units (b=−0·15, 95% CI −0·29 to −0·01, p=0·041, τ2=0·03) for each unit increase in pre-treatment post-traumatic stress symptoms. Interpretation: This is the first individual participant data meta-analysis of young people exposed to trauma. Our findings support CBTs-TF as the first-line treatment, irrespective of age, gender, trauma characteristics, or carer involvement in treatment, with particular benefits for those with higher initial distress. Funding: Swiss National Science Foundation.
|
|
| 37. |
|
|
| 38. |
- Eriksson, Maria, 1969, et al.
(author)
-
Införandeår för risk-/skyddsintervju vid våld i familjen
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Under 2019 har dessa intervjuer införts i ordinarie socialtjänst under handledning från forskarteamet bakom modellen, genom ett så kallat införandeår finansierat av Socialstyrelsen. Införandeåret är en fortsättning av tidigare satsningar med särskilt fokus på att höja riskbedömningarnas kvalitet, särskilt inom den sociala barnavården. Syftet med föreliggande projekt var att pröva att införa iRiSk-intervjuerna inom ramen för ordinarie arbete i socialtjänsten, inom barnavårdsutredningar avseende barn som varit utsatta för våld, direkt och/eller bevittnat mellan barnets föräldrar. I syftet ingick att samla erfarenheter av införandet av betydelse för det fortsatta arbetet med att introducera iRiSk risk och skyddsintervjuer i ordinarie socialtjänst.
|
|
| 39. |
- Eriksson, Maria, 1969-, et al.
(author)
-
Safeguarding Children Subjected to Violence in the Family: Child-Centered Risk Assessments
- 2022
-
In: International Journal of Environmental Research and Public Health. - : MDPI AG. - 1661-7827 .- 1660-4601. ; 19:21
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Assessing risk, planning for safety and security, and aiding recovery for children subjected to violence in a family setting is a complex process. The aim of the article is to synthesize the current research literature about risks for children subjected to violence in the family and outline an empirical base for a holistic and practically usable model of risk assessments placing the individual child at the center. Such assessments need to recognize four different areas of risk: (1) child safety, i.e., known risk factors for severe and dangerous violence aimed at both adults and children and how they play out in the individual case; (2) the child’s response in situations with violence; (3) the child’s perspective, especially fear and feelings of powerlessness in situations with violence; (4) developmental risks, e.g., instability in the child’s situation and care arrangements, lack of a carer/parent as a “secure base” and “safe haven”, the child developing difficulties due to the violence (e.g., PTSD), problems in parents’ caring capacities in relation to a child with experiences of, and reactions to, violence, and lack of opportunities for the child to make sense of, and create meaning in relation to, experiences of violence. In addition to the four areas of risk, the article emphasizes the importance of assessing the need for immediate intervention and safety planning in the current situation as regards safety, the child’s responses, the child’s perspectives, and long-term developmental risks.
|
|
| 40. |
|
|
| 41. |
- Gardner, Frances, et al.
(author)
-
Equity effects of parenting interventions for child conduct problems: a pan-European individual participant data meta-analysis.
- 2019
-
In: The Lancet Psychiatry. - 2215-0374. ; 6:6, s. 518-527
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Childhood conduct problems are a costly public health problem and are five times more common in socially disadvantaged groups than they are in advantaged groups. Untreated, conduct problems have a poor prognosis, with increasing gaps between socioeconomic groups, and high rates of subsequent criminality. Incredible Years is a high quality parenting programme for reducing conduct problems and is widely disseminated in Europe. Many trials have shown Incredible Years to be effective but the potential effects of parenting interventions on social inequality are unknown. Some behavioural interventions (eg, smoking cessation programmes), although beneficial overall, can widen inequality gaps. Because single trials and aggregate-level meta-analyses are ill equipped for examining differential intervention (moderator) effects, we pooled individual-level trial data to assess the effects of Incredible Years on social equity.We did a systematic review and individual participant data meta-analysis by searching CINAHL, Embase, Global Health, Medline, and PsycINFO, for studies published from inception to March 15, 2019. We also searched the Incredible Years website library and consulted with experts, including the European Incredible Years mentors' network. We included data from all completed randomised trials of the Incredible Years parenting intervention in Europe that included children aged 1-12 years, including unpublished trials, without restriction on publication year or outcome measures. We included prevention (selective or universal) and treatment or indicated prevention trials (for children diagnosed or above the clinical cutoff for conduct problems). We excluded trials or conditions within trials that were not randomised, included additional non-parenting material (eg, child-focused interventions), or were abbreviated, non-standard versions of the usual Incredible Years intervention of 12-14 weekly sessions. We requested individual participant data from the study authors. The primary outcome was child conduct problems, assessed using the Eyberg Child Behavior Inventory Intensity (ECBI-I) scale. Moderators were analysed using multilevel modelling with multiple imputation.Of 15 European trials of Incredible Years parenting programmes (n=1696 children), individual participant data were unavailable for one trial and one trial did not assess the primary outcome. Children were aged 2-10 years (median 5·1), 492 (30%) of 1651 children were from an ethnic minority and 931 (58%) of 1614 were from low-income families. Families who received the Incredible Years intervention reported an overall reduction in child conduct problems (13·5 points on the ECBI-I scale, 95% CI 10·9-16·1). There were no differential effects by family disadvantage (indicated by poverty, lone parenthood, teenage parenthood, household joblessness, or low education), or ethnic minority status.We found no evidence for differential effects by social disadvantage, suggesting that Incredible Years is unlikely to widen socioeconomic inequalities in conduct problems. Furthermore, the programme might be an important tool for reducing social disparities and improving poor long-term outcomes in disadvantaged families because follow-up studies indicate that benefits persist. Clinicians and commissioners can be reassured that the programme is similarly effective for families from different backgrounds.UK National Institute for Health Research.
|
|
| 42. |
|
|
| 43. |
|
|
| 44. |
- Grip, Karin, 1973, et al.
(author)
-
Children Exposed to Intimate Partner Violence and the Reported Effects of Psychosocial Interventions
- 2013
-
In: Violence and Victims. - : Springer Publishing Company. - 0886-6708 .- 1945-7073. ; 28:4, s. 635-655
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Using a repeated measures design posttraumatic stress (PTS), psychological and behavioral problems significantly decreased following intervention in children exposed to intimate partner violence (IPV), with use of traditional group analyses. Analyses using the reliable change index (RCI), however, revealed that few children were improved or recovered, implying that interventions in common use should be evaluated for their significant impact on the individual level in addition to group level statistics. Positive changes in children's behavioral problems were related to the mother's improvement of their own mental health. Direct victimization by the perpetrator was not associated with treatment changes but with higher symptom levels at study entry. Amount of contact with the perpetrator was neither related to symptom load nor to changes following treatment.
|
|
| 45. |
- Grip, Karin K, et al.
(author)
-
Children exposed to intimate partner violence and the reported effects of psychosocial interventions
- 2013
-
In: Violence and Victims. - 0886-6708 .- 1945-7073. ; 28:4, s. 635-655
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Using a repeated measures design posttraumatic stress (PTS), psychological and behavioral problems significantly decreased following intervention in children exposed to intimate partner violence (IPV), with use of traditional group analyses. Analyses using the reliable change index (RCI), however, revealed that few children were improved or recovered, implying that interventions in common use should be evaluated for their significant impact on the individual level in addition to group level statistics. Positive changes in children's behavioral problems were related to the mother's improvement of their own mental health. Direct victimization by the perpetrator was not associated with treatment changes but with higher symptom levels at study entry. Amount of contact with the perpetrator was neither related to symptom load nor to changes following treatment.
|
|
| 46. |
- Grip, Karin, 1973, et al.
(author)
-
Perceived Quality of Life and Health Complaints in Children Exposed to Intimate Partner Violence
- 2014
-
In: Journal of family Violence. - : Springer. - 0885-7482 .- 1573-2851. ; 29:6, s. 681-692
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Children 9 to 13 years old exposed to intimate partner violence (IPV) reported on their violence exposure, attachment to both parents, temperament (negative emotionality and emotion regulation), perceived quality of life, and health complaints. Half of the children perceived their quality of life as good and did not have recurrent health complaints. When controlling for socioeconomic status, health complaints were associated with higher IPV exposure and negative emotionality, whereas quality of life was associated with attachment security, higher capacity for emotion regulation, and lower negative emotionality. These results underscore the importance of increasing and supporting the capacity of children exposed to IPV to handle and express their emotions, as well as making school nurses and other primary care practitioners more attentive to IPV as a possible background factor in children's health complaints.
|
|
| 47. |
|
|
| 48. |
- Hultmann, Ole, et al.
(author)
-
A randomized controlled study of trauma focused cognitive behavioural therapy compared to enhanced treatment as usual with patients in child mental health care traumatized from family violence
- 2023
-
In: Children and Youth Services Review. - : Elsevier BV. - 0190-7409. ; 144
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Purpose: This study compared the effectiveness of trauma-focused cognitive behavioral therapy (TF-CBT) and enhanced treatment as usual (eTAU) in children and adolescents exposed to family violence and receiving mental health services. Methods: A total of 89 children, aged 5 to 17 years, with severe trauma symptoms participated with their non-offending caregiver in a randomized controlled trial (RCT) comparing TF-CBT and eTAU. Children were assigned a DSM-IV diagnosis at treatment start and after 6 months. Self-reported trauma symptoms and parental reports of children's psychological well-being and their own psychological symptoms were obtained at treatment start and after 6 and 12 months. Intention-to-treat analyses were performed, and the reliable change index was calculated. Results: Reports from children, parents, and clinicians showed a statistically significant reduction in trauma and other mental health symptoms among children in both the TF-CBT and eTAU groups, with no statistically significant between-group differences. Trauma symptoms and other mental health symptoms decreased, with small to medium effects after both 6 and 12 months. Clinically significant change in core symptoms was however documented in less than half of the sample. Parents’ self-reported psychiatric and trauma symptoms showed small reductions in both groups, with no between-group differences. Conclusions: Contrary to findings in prior RCTs, TF-CBT did not significantly outperform the control treatment (eTAU). The non-significant between-group findings and modest positive changes for individuals in both groups may be explained by the multi-traumatized study population, the treatment delivery, and/or the study design.
|
|
| 49. |
- Hultmann, Ole, et al.
(author)
-
Användbarhet och genomförbarhet av en strukturerad risk- och skyddsintervju med våldsutövande pappor
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I detta delprojekt har vi undersökt användbarhet och genomförbarhet av en intervju avsedd att användas i socialtjänstens myndighetsutövning med en förälder som är utpekad som våldsutövande. I just detta projekt har våldsutövande föräldrar enbart varit pappor.Användbarhet avser om frågorna i intervjun genererar relevanta svar som är tolkningsbara för intervjuns syfte. Genomförbarhet avser om intervjun är möjlig att genomföra i praktiken.Syftet med projektet var att pröva genomförbarheten av intervjun i barnavårdsutredningar och stödverksamheter. Vi ville undersöka om intervjufrågorna genererar relevant information om kända riskfaktorer baserade på tidigare forskning (användbarhet). Vi undersökte om en undergrupp av intervjusvaren kan tolkas enligt mentaliseringsteori/reflekterande förmåga som ett mått på föräldraförmåga.Verksamheter rekryterades genom våra tidigare kontakter i iRiSk-projektet: Tre stödverksamheter (Utväg/ATV) och två myndighetsenheter inom socialtjänsten har deltagit. Verksamheterna introducerades till projektet under vårterminen 2019. Godkännande från Etikprövningsmyndigheten erhölls 2019-08-20 (Dnr 2019-03143). Verksamheterna har samlat in data under årets fyra sista månader. Stödverksamheterna besöktes ett flertal gångar under 2019 för att introducera intervjun och konsultationer gavs under höstterminen. Stödverksamheterna har genomfört sju intervjuer och en intervju har genomförts inom socialtjänstens myndighetsutövning.Två handläggare från socialtjänsten och sex stödpersoner har intervjuats i grupp på respektive verksamhet för att undersöka hur de ser på intervjufrågornas användbarhet och i vilken grad de bedömer att den strukturerade intervjun är genomförbar i praktiken. Svar på frågor om våldsutsatthet analyserades med avseende på följsamhet till intervjuns frågor.Frågorna om genomförbarhet och användbarhet av intervju inom socialtjänstens myndighetsutövning har inte kunnat besvaras, då endast en intervju har gjorts. Inom stödverksamheterna är det främst frågan om intervjufrågornas användbarhet som besvaras, då intervjun är avsedd för att göra risk- skyddsbedömningar inom socialtjänstens myndighetsutövning.Transkript av de inspelade intervjuerna analyserades för att undersöka om svaren kunde tolkas enligt mentaliseringsteori – reflekterande förmåga.Inom stödverksamheterna ansåg man att frågorna i intervjun var bra både med avseende på riskbedömning (myndighetsutövning) och inför start av stödinsats (stödverksamheter) och endast mindre justeringar behövs för att tillgodose användbarheten av intervjun. Såväl struktur som innehåll uppskattades av stödpersoner och handläggare. De ljudinspelade risk- och skyddsintervjuerna visade att intervjupersonerna (de våldsutövande papporna) besvarade frågorna och några problem med frågekonstruktion och förståelse i stort sett inte var något problem. Att genomföra intervjuerna i praktiken avlöpte i stort sett problemfritt. Intervjuarna avvek ibland från frågor eller frågors specifika formulering. Genomlyssningen av intervjuerna med fokus på följsamhet till frågorna om våld gav vid handen att intervjuarna ofta anpassade frågorna för att de är extra känsliga eller uppfattades som konfrontativa frågor och man var rädd om relationen till pappan. Forskargruppens gruppintervju med handläggare från socialtjänstens myndighetsutövning visade i likhet med stödverksamheterna en positiv bild av frågorna i intervjun.Intervjuns mentaliserings-frågor bedöms vara användbara för att bedöma föräldrars mentaliseringsförmåga. Strukturen i den aktuella intervjun liknar den som finns i andra intervjuer som ger underlag för bedömning av mentaliseringsförmåga. Intervjusvaren ger en bild av intervjupersonens benägenhet att mentalisera kring sig själv, sitt barn och barnets mamma. Det finns en variation i benägenhet till mentalisering hos intervjupersonerna som är en indikation på att intervjun fungerar. Intervjuare kan dock påverka svarens reliabilitet och validitet negativt genom att vara ”för hjälpsamma” för att få fram svar från informanten. När det gäller utbildning i att använda intervjun så bör den ta sin utgångspunkt i att stödpersoner och handläggare är vana att anpassa sina frågor till den intervjuade och ovana vid att förlita sig på en extern struktur. Ett särskilt moment i utbildningen bör ägnas åt att förstå föräldraförmåga i relation till reflekterande förmåga.Stödpersoner och handläggare ser inga hinder för att använda intervjun med mammor. En version kan därför prövas med mammor som utövat våld för att undersöka användbarheten av intervjun frågor för mammor. Intervjun bör då kompletteras med ett bedömnings- och analysstöd. Intervjun kan också lämpa sig för andra verksamheter som kommer i kontakt med våldsutövande föräldrar.Slutsatser:Frågorna i intervjun uppfyller förväntningarna om att stimulera till ett samtal där pappan bidrar med information om sig själv som är relevant för arbetet i stödverksamheterna.Frågan om huruvida pappor tenderar att lämna relevant information om kända riskfaktorer kan inte besvaras eftersom faktaunderlaget i denna studie är otillräckligt (för få intervjuer gjorda inom socialtjänstens myndighetsutövning).Efter mindre justeringar av intervjuns struktur och innehåll kan fortsatt prövning göras för att belysa frågornas användbarhet och intervjuns möjligheter till genomförande inom socialtjänstens myndighetsutövning.Intervjun bör prövas även med mammor som utövat våld i familjenIntervjun kan prövas i andra sammanhang där riskbedömningar görs, t.ex. inom familjerätten och Kriminalvården.Ett antal kärnområden som bör ingå i en vidareutbildning för yrkesverksamma socionomer m.m. har beskrivits. Träning i att följa en strukturerad intervju är ett viktigt moment.Intervjufrågorna fungerar som underlag för bedömning av mentalisering/reflekterande förmåga.Huruvida frågor om mentalisering/reflekterande förmåga också är användbara i barnavårdsutredningar har vi inte kunnat studera.
|
|
| 50. |
- Hultmann, Ole, et al.
(author)
-
Användbarhet och genomförbarhet av en strukturerad risk- och skyddsintervju med våldsutövande pappor
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I detta delprojekt har vi undersökt användbarhet och genomförbarhet av en intervju avsedd att användas i socialtjänstens myndighetsutövning med en förälder som är utpekad som våldsutövande. Syftet med projektet var att pröva genomförbarheten av intervjun i barnavårdsutredningar och stödverksamheter. Vi undersöker om intervjufrågorna genererar relevant information om kända riskfaktorer baserade på tidigare forskning (användbarhet). Vi undersökte om en undergrupp av intervjusvaren kan tolkas enligt mentaliseringsteori/reflekterande förmåga som ett mått på föräldraförmåga. Intervjuns mentaliserings-frågor bedöms vara användbara för att bedöma föräldrars mentaliseringsförmåga. Frågorna om genomförbarhet och användbarhet av intervjun inom socialtjänstens myndighetsutövning har inte kunnat besvaras.
|
|
