SwePub - search: WFRF:(Hultgren Jan)

Enumeration	Reference	Cover	Find
1.	Berg, Lotta, et al. (author) Djurskydd inom grisuppfödning 2020 Reports (other academic/artistic)abstract I Sverige tillåts idag generellt avvänjning av smågrisar i praktiken vid en individuell ålder om tidigast 28 dagar. Detta skiljer från EUs grisdirektiv där avvänjning tillåts från 21 dagars ålder. En digivningsperiod på 21 dagar ger en högre produktion eftersom medeltalet kullar per sugga och år teoretiskt då kan öka med 4,5 % (från 2,2 till 2,3 kullar per år). Det har även föreslagits att en kortare digivningsperiod skulle innebära mindre påfrestningar på suggorna, och därigenom medföra förbättrad välfärd för dessa. Rådet finner att det finns mycket få studier som jämför avvänjning vid just 21 och 28 dagar. De vetenskapliga studier som studerar detta mer i detalj är i de flesta fall genomförda i alternativa system, så som grupphållnings-system eller så kallade ”getaway pens” där suggan kan gå ifrån sina smågrisar. Resultat från dessa studier går därmed inte att generalisera till konventionella system där suggor med smågrisar hålls individuellt med små möjligheter för suggan att reglera t.ex. digivning eller födosöksbeteende. Trots bristen på vetenskapligt granskade rapporter konstaterades att en avvänjning vid 28 dagars ålder var att föredra sett ur smågrisens perspektiv, eftersom matsmältningsapparat och immunsystem är mer utvecklade den fjärde levnadsveckan. Det förefaller dock finnas en ganska tydlig skillnad i fysiologisk mognad mellan grisar som är yngre (<19-21 dagar) respektive äldre (28 dagar), men där grisar som är 25 dagar och äldre skiljer sig mindre från grisar som är 28 dagar gamla än grisar som är 23 dagar och yngre. Diperiodens belastning på den domesticerade suggan i modern grisproduktion överstiger den hos frilevande suggor eftersom antalet överlevande kultingar är högre, samt att suggan inte heller genom att styra digivningen kan skydda sig från kullens ökande krav på att dia. De ökande kullstorlekarna kan teoretiskt innebära påfrestningar på suggan, och tidig avvänjning skulle därmed kunna bidra till att minska påfrestningarna på suggan. Det finns dock inga vetenskapliga studier som stödjer en sådan slutsats. Det kan dock konstateras att en svensk sugga under slutet av diperioden i medeltal ger di till 13 kultingar som vardera väger cirka 10 kg, vilka tillsammans dagligen kräver 108 MJ omsättbar energi (25 800 kcal) varav huvuddelen kommer från suggans mjölk. I dagens svenska grisproduktion med omgångsuppfödning kan det skilja 4-7 dagar mellan de först födda och de sist födda i gruppen. För att samla sugg-gruppen inför nästa grisning avvänjs alla suggor samma dag och vid en lägsta individuell avvänjningsålder av 28 dagar blir medelåldern vid avvänjning därför i praktiken cirka 32 dagar. Om lantbruken fortsätter att fokusera på avvänjning så nära 28 dagars ålder som möjligt kommer ”manöverutrymmet” för att synkronisera suggorna vid avvänjning att försvinna. Suggor med fysiologiskt längre dräktighet än genomsnittet riskerar då att förskjutas i grisningstid jämfört med medelsuggorna. Vid en förlängning med tre dagar mellan två grisningstillfällen kan en sugga redan som tredjegrisare vara så pass avvikande vad gäller grisningsdag att hon kommer att slås ut (slaktas) i förtid om det inte ges möjlighet att synkronisera gruppen vid avvänjning. Vid en bedömning av lämpligaste dagen för avvänjning bör såväl smågrisens som suggans situation beaktas. Det vetenskapliga underlaget för detta är mycket begränsat, men det ska beaktas att inhysning och skötsel har större betydelse för såväl smågrisars som suggors hälsa och välfärd än den exakta avvänjningsåldern. Vid en samlad bedömning ansågs därför att en avvänjning vid 28 dagar i genomsnitt förefaller acceptabel, under förutsättning att avvänjningsåldern i inget enskilt fall understiger 25 dagar.
2.	Berg, Lotta, et al. (author) Hållande av hund och katt : Behov av social kontakt och fysisk aktivitet, samt lämplig ålder för avvänjning 2020 Reports (other academic/artistic)
3.	Berg, Lotta, et al. (author) Minkhållning i Sverige 2020 Reports (other academic/artistic)abstract Den här rapporten är framtagen av SLUs vetenskapliga råd för djurskydd i syfte att utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om den vetenskapliga litteraturen ger stöd för att produktionen, så som den bedrivs i dag, ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Minkar som föds upp för pälsproduktion i Sverige måste hållas och skötas enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. Rapporten har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket som en del i ett regeringsuppdrag om minkhållning. Den beskriver minkens ursprung och domesticering, naturligt beteende hos vild mink, inhysning och skötsel vid pälsuppfödning, onormalt beteende, miljöberikningar, smittskydd, förekommande sjukdomar och avlivningsmetoder. I rapporten ges rekommendationer baserat på tillgänglig vetenskaplig litteratur, och behov av framtida forskning identifieras.Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta. I pälsdjursproduktionen tillämpas i princip fri tillgång på foder till digivande honor och växande valpar men inför parningssäsongen innebär den fria tillgången ökad risk för komplikationer vid valpningen på grund av övervikt hos honan. Fodringen behöver därför anpassas under vintern för att minska risken för feta honor och därmed ökad dödlighet vid valpningen. Neddragen fodertillgång kan orsaka frustration som då visar sig i beteendestörningar. Olika aspekter på utfodring bör därför beaktas i framtida forskning. Den vilda minken lever solitärt under stora delar av året, dock kan en till flera honor leva inom en hanes revir. I pälsdjursproduktionen bör därför vuxna minkar hållas individuellt, undantaget är växande ungminkar som med fördel kan hållas tillsammans. Att hålla två minkar tillsammans är det vanligaste, dock fungerar det att hålla tre ungminkar i etagebur om de ges extra foder och god tillsyn. Grupper med fler än tre djur bör undvikas då riskerna för aggression ökar. En lya fastsatt utanpå buren är viktigt för alla minkar året runt då de naturligt vilar mycket i sina bohål, samt även för att minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade ungarna första tiden efter födelsen. I fångenskap används halm för att skapa ett varmt bo under den kalla årstiden samt för att bygga ett bo för ungarna under uppfödningsperioden.Systematisk genetisk selektion för önskat beteende (temperament) förbättrar välfärden hos minken. Systemet tillämpas på svenska gårdar genom att minkar som uppvisar rädsla eller stress selekteras bort vid avelsurvalet. Urvalet av avelsdjur görs kontinuerligt från det att valparna föds, då reproduktion, valpöverlevnad och temperament registreras tidigt och är viktiga parametrar att ta hänsyn till i urvalet. Det slutliga urvalen sker på hösten då längd, vikt och pälsegenskaper graderas. Ju tidigare dessa urval görs desto tidigare kan utfodringen anpassas för att undvika att avelsdjuren blir överviktiga under hösten. Det är viktigt att aveln inte resulterar i för stora djur, då detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.Mink i vilt tillstånd använder vatten i sin jakt på bytesdjur, men är inget vattenlevande djur, per se. Badvatten till mink bedöms däremot vara en positiv berikning, dock inte vetenskapligt belagt, som ett grundläggande beteendebehov. Forskning visar att beteendestörningar kan förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls i etageburar med bolåda, hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. I svenska djurskyddsföreskrifter ingår dessa som krav för hållande av mink för pälsdjursproduktion. Mer kunskap behövs för hur ofta berikningar bör skiftas.Djurvälfärd i samband med livdjurstransport och avlivning av mink lyfts fram som angelägna forskningsområden. En snabb avlivning vid hemmaburen bedöms vara det bästa ur djurvälfärdssynpunkt. För att minska risken för spridning av sjukdomar bör importerade minkar hållas i karantän och hög biosäkerhet tillämpas på gården.
4.	Berg, Lotta, et al. (author) Yttrande från SLUs vetenskapliga råd för djurskydd om angående uppdrag dnr: 5.2.17-03728/2018, Utvärdering av minkhållningen i Sverige 2018 Other publication (other academic/artistic)abstract Detta yttrande är skrivet på uppdrag av Jordbruksverket som har fått i uppdrag av regeringen att utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om produktionen, så som den bedrivs i dag, innebär att djuren ges möjlighet att bete sig naturligt. Uppdraget till det Vetenskapliga rådet är att sammanställa aktuell forskning om minkars naturliga beteende och djurvälfärd.
5.	Berg, Lotta, et al. (author) Yttrande från SLUs vetenskapliga råd för djurskydd om djurskydd inom grisuppfödning 2019 Other publication (other academic/artistic)abstract Detta yttrande svarar på följande fråga av Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt, World Animal Protection Sverige, Compassion in World Farming Sverige och Vi Konsumenter, som vänt sig till det vetenskapliga rådet med anledning av Jordbruksverkets ändring av djurskyddsbestämmelserna för gris, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd m ( SJVFS 2017:25) om grishållning inom lantbruket m.m., saknr. L 106: Är det förenat med bättre, likvärdig eller sämre djurvälfärd, vid en sammantagen bedömning av såväl smågrisens välfärd som suggans, om smågrisar avvänjs från suggan vid 21 dagars ålder i stället för vid 28 dagars ålder? Rådet ombads att belysa frågan utifrån ett brett perspektiv innefattande såväl psykisk som fysisk hälsa och välbefinnande.
6.	Berg, Lotta, et al. (author) Yttrande från SLUs vetenskapliga råd för djurskydd om hållande av hund och katt 2018 Other publication (other academic/artistic)abstract Detta yttrande är skrivet på uppdrag av Jordbruksverket i samband med verkets översyn av föreskrifterna för hund och katt. För att Jordbruksverkets föreskrifter ska vara väl förankrade i den senaste forskningen önskar verket inhämta underlag från det vetenskapliga rådet för djurskydd vid Sveriges lantbruksuniversitet, specifikt gällande områdena rörelsebehov, social kontakt och avvänjning.
7.	Keller, Lina, et al. (author) Brett stöd för rekommendation om screening för bukaortaaneurysm 2016 In: Läkartidningen. - 0023-7205. ; 113:24-25, s. 24-25 Journal article (other academic/artistic)
8.	Agmon-Levin, Nancy, et al. (author) International recommendations for the assessment of autoantibodies to cellular antigens referred to as anti-nuclear antibodies 2014 In: Annals of the Rheumatic Diseases. - : BMJ. - 0003-4967 .- 1468-2060. ; 73:1, s. 17-23 Journal article (peer-reviewed)abstract Anti-nuclear antibodies (ANA) are fundamental for the diagnosis of autoimmune diseases, and have been determined by indirect immunofluorescence assay (IIFA) for decades. As the demand for ANA testing increased, alternative techniques were developed challenging the classic IIFA. These alternative platforms differ in their antigen profiles, sensitivity and specificity, raising uncertainties regarding standardisation and interpretation of incongruent results. Therefore, an international group of experts has created recommendations for ANA testing by different methods. Two groups of experts participated in this initiative. The European autoimmunity standardization initiative representing 15 European countries and the International Union of Immunologic Societies/World Health Organization/Arthritis Foundation/Centers for Disease Control and Prevention autoantibody standardising committee. A three-step process followed by a Delphi exercise with closed voting was applied. Twenty-five recommendations for determining ANA (1-13), anti-double stranded DNA antibodies (14-18), specific antibodies (19-23) and validation of methods (24-25) were created. Significant differences between experts were observed regarding recommendations 24-25 (p<0.03). Here, we formulated recommendations for the assessment and interpretation of ANA and associated antibodies. Notably, the roles of IIFA as a reference method, and the importance of defining nuclear and cytoplasmic staining, were emphasised, while the need to incorporate alternative automated methods was acknowledged. Various approaches to overcome discrepancies between methods were suggested of which an improved bench-to-bedside communication is of the utmost importance. These recommendations are based on current knowledge and can enable harmonisation of local algorithms for testing and evaluation of ANA and related autoantibodies. Last but not least, new more appropriate terminologies have been suggested.
9.	Ahmed, Haseeb, et al. (author) Animal welfare efforts and farm economic outcomes: Evidence from Swedish beef production 2023 In: Agricultural and Resource Economics Review. - 1068-2805. ; 52, s. 498-519 Journal article (peer-reviewed)abstract We estimate the relationship between farm animal welfare (FAW) efforts taken by beef farmers and the economic performance of beef farms by using farm accounting data from the Swedish Farm Economic Survey matched with survey data on farm management practices. To this end, we perform a two-step analysis. First, an item response theory (IRT) model estimates the latent FAW effort on farms. FAW effort likely depends on a host of complementary FAW-improving strategies, and the IRT model combines the considered strategies into a unidimensional scale. We take this to represent on-farm FAW effort. Second, we use instrumental variable regressions to estimate the relationship between FAW effort and multiple measures of farm economic performance. We find that higher FAW effort scores have no effect on margins and costs. However, higher FAW effort scores are associated with lower farm sales. Findings suggest that policies (such as targeted label for high FAW) that increase farm revenue as well as incentivize the uptake of FAW-improvement practices may be able to compensate farmers for their FAW effort.
10.	Ahmed, Haseeb, et al. (author) Assessing Animal Welfare and Farm Profitability in Cow-Calf Operations with Stochastic Partial Budgeting 2021 In: Animals. - : MDPI AG. - 2076-2615. ; 11 Journal article (peer-reviewed)abstract Simple SummaryThe increased consumer demand for high levels of farm animal welfare (FAW) have prompted debates about the costs of achieving higher FAW. Yet, little is known about the economic consequences of improvements in FAW, especially in cow-calf operations. This study contributes to the literature by investigating the relationship between farm profitability and improved FAW measure in terms of increased space allowance in Swedish cow-calf operations. We found that a 0.5 m(2) increase in space allowance per calf (achieved by a corresponding reduction of herd size) was associated with a 6.9 to 18.7% reduction in farm-level contribution margins in the short term. Our results suggest that FAW improvements can be costly for farms and these costs should be considered while taking policy decisions regarding improvements in FAW standards.The societal demand for good farm animal welfare (FAW) has increased over time. Yet, very little is known about the economic consequences of improvements in FAW in cow-calf operations. This study investigates on-farm economic consequences of improved FAW measures in cow-calf operations. It uses a stochastic partial budgeting approach to examine the relationship between contribution margins and improvements in FAW in terms of increased space allowance for a typical Swedish cow-calf operation, as compared to current practices. In the current practice, a cow should be given at least 5 m(2) and the calf 2.2 m(2). We found that a 0.5 m(2) increase in space allowance per calf (achieved by a corresponding reduction of herd size) was associated with a 6.9 to 18.7% reduction in contribution margins in the short term. Our analysis does not include possible indirect gains like decrease in disease incidence and enhanced non-use or 'soft' values associated with increased FAW. However, our analysis indicates that high FAW standards can be costly and careful cost-benefit analysis should be a part of decision-making processes regarding FAW standards. Our results also suggest a need for government support payments and/or the development of market mechanisms to stimulate farmers to continue producing livestock-based foods with high FAW.
11.	Ahmed, Haseeb, et al. (author) Assessing economic consequences of improved animal welfare in Swedish cattle fattening operations using a stochastic partial budgeting approach 2019 Conference paper (other academic/artistic)
12.	Ahmed, Haseeb, et al. (author) Assessing economic consequences of improved animal welfare in Swedish cattle fattening operations using a stochastic partial budgeting approach 2020 In: Livestock Science. - : Elsevier BV. - 1871-1413 .- 1878-0490. ; 232 Journal article (peer-reviewed)abstract There is an increased concern among many stakeholders in society that livestock production systems provide a low-quality life to the animals and therefore advocate improved farm animal welfare (FAW). On the other hand, producers are concerned that stricter welfare regulations would decrease their profits and hence their competitiveness. Given the relevance of the debate surrounding FAW especially in Sweden, and the lack of studies related to the beef sector, this study examined the impact of changes in FAW practices on economic performance of Swedish beef fattening operations. We modelled a herd of 50 cattle of either beef or dairy breed reared for meat production to examine the impact of increased space allowance, including a corresponding decrease in herd size, and increased forage-to-concentrate (FC) ratio. We found that a 1-m(2)/animal increase in space allowance was associated with a decrease of 18.9 and 10.8% in short-run, per animal profits in beef and dairy breeds, respectively. Sensitivity analysis suggested that an increase in weight gain and short-run loss in herd size due to increased space allowance were the most important factors. We estimated that an increase in the FC ratio from 40:60 to 65:35 was associated with a reduction in per animal profits of about 21 to 34% in beef breeds and 17 to 53% in dairy breeds, respectively. Sensitivity analysis indicated that reduced growth due to increased FC ratio was the most important factor. Our results suggest that an increase in space allowance or FC ratio in Swedish beef fattening operations may reduce farm profitability. They also imply that consequences of any policy instrument should be carefully examined to reach the goal of improved FAW along with improved profitability and sustainability for the farmer.
13.	Ahmed, Haseeb, et al. (author) Costs and benefits of good animal welfare - for animals, farmers and society 2022 Other publication (other academic/artistic)abstract Society’s demand for good animal welfare has led to discussions about the costs of achieving and maintaining one. This is relevant to Swedish animalbased food production, because producers in Sweden in many respects have stricter requirements than farmers in other countries. They therefore face competition from imported foods produced under less strict animal welfare regulations. At the same time, good animal welfare can have a value in itself and can provide benefits for animals, farmers and society.
14.	Ahmed, Haseeb, et al. (author) Kostnader och vinster med gott djurskydd : för djur, lantbrukare och samhälle 2022 Other publication (pop. science, debate, etc.)abstract Samhällets krav på god djurvälfärd har lett till diskussioner om kostnaderna för att uppnå och upprätthålla en sådan. Detta är relevant för svensk djurbaserad livsmedelsproduktion, eftersom producenter i Sverige i många avseenden har hårdare krav än i andra länder. De möter därför konkurrens från importerade livsmedel som producerats med mindre strikta djurskyddsbestämmelser. Samtidigt kan gott djurskydd ha ett värde i sig och ge fördelar för djur, lantbrukare och samhälle.
15.	Ahmed, Haseeb, et al. (author) Så påverkar ökad djurvälfärd lönsamheten 2022 In: Nötkött. - 0281-8205. ; , s. 54-55 Journal article (other academic/artistic)
16.	Alanärä, Anders, et al. (author) Utsättning av djur för jakt och fiske 2021 Book (pop. science, debate, etc.)abstract SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har fått i uppdrag av Jordbruksverket att sammanställa aktuell forskning kring utsättning av djur för jakt och fiske samt att belysa eventuella kunskapsluckor på området. Uppdraget omfattar gräsand, rapphöna, fasan och laxfiskar. Bruket att föda upp fåglar och fiskar för utsättning i syfte att gynna jakt och fiske ifrågasätts inte sällan av etiska skäl, men den diskussionen ligger utanför fokus för denna rapport. Utsättning av fågel och fisk är en antropogen verksamhet som, till skillnad från många andra typer av mänsklig påverkan, syftar till att gynna arterna i fråga. Det kan handla om naturvårdsinsatser, att återinföra försvunna arter eller att på andra sätt berika ekosystemet, inte sällan med ökade möjligheter till jakt eller fiske som slutändamål. Ofta förbereds och åtföljs utsättningar av habitatförbättrande åtgärder som inte endast gynnar de utsatta individerna och deras artfränder, utan även har positiva konsekvenser för biologisk mångfald och ekosystemet i stort. I utarbetandet av regelverket knutet till utsättning av fågel och fisk är det viktigt att även beakta de positiva föresatserna och de konsekvenser som verksamheten kan medföra. Annars riskerar man att engagemang och incitament förloras, till men för biologisk mångfald och en rik och levande landsbygd.
17.	Algers, Bo, et al. (author) EU i otakt med sin egen lagstiftning 2014 In: Svensk Veterinärtidning. - 0346-2250. ; 66, s. 41-44 Journal article (pop. science, debate, etc.)
18.	Algers, Bo, et al. (author) Insikter om djurvälfärd svensk köttproduktions framtid 2014 In: Dagens nyheter. - 1101-2447. Journal article (pop. science, debate, etc.)
19.	Algers, Bo, et al. (author) Riskbedömning av djurvälfärd 2010 In: Svensk Veterinärtidning. - 0346-2250. ; 62, s. 17-19 Journal article (other academic/artistic)
20.	Algers, Bo, et al. (author) Sverige bör följa efter och stänga minkfarmerna 2020 In: Dagens nyheter. - 1101-2447. Journal article (pop. science, debate, etc.)
21.	Algers, Bo, et al. (author) Veterinärt ansvar att påtala dålig djurvälfärd 2014 In: Svensk Veterinärtidning. - 0346-2250. ; 66, s. 56-57 Journal article (other academic/artistic)
22.	Allt om Mat : Vinguide 2007 2006 Editorial collection (pop. science, debate, etc.)
23.	Allt om Mat : Vinguide 2008 2008 Editorial collection (pop. science, debate, etc.)
24.	Almqvist, Viktor, et al. (author) Evaluating remote post-mortem veterinary meat inspections on pig carcasses using pre-recorded video material 2023 In: Acta Veterinaria Scandinavica. - 0044-605X .- 1751-0147. ; 65 Journal article (peer-reviewed)abstract BackgroundOfficial meat inspections at small-scale slaughterhouses and game-handling establishments in geographically remote areas place a heavy burden on the meat-producing food business operators. By performing meat inspections remotely using live-streamed video, instead of on-site, the official control could meet the goals of sustainability, resilience and logistics. We investigated the agreement between the two approaches at pig slaughter. Two official veterinarians (OVs) inspected 400 pig carcasses at a Swedish slaughterhouse, with each pig being inspected on site by one OV and remotely by the other. After a period of 3 to 6 months, video recordings of the remote inspections were assessed again by the same OVs, thus enabling direct comparisons of previous on-site inspections and renewed video-based inspections within the same OV.ResultsAgreement across 22 finding codes was generally very high for both OVs. In all but one case (whether to fully condemn a carcass), for both OVs, Prevalence-Adjusted Bias-Adjusted kappa was well above 0.8, indicating 'almost perfect agreement'.ConclusionsThis study supports earlier findings that reliable post-mortem inspections can be performed using video, and indicates higher agreement between remote and on-site inspections if the same OV performs both.
25.	Almqvist, Viktor, et al. (author) Post-mortem meat inspection using live-video transmission with remote guidance 2020 In: Annual meeting of the European Association for Animal Production. - 1382-6077. ; , s. 514-514 Conference paper (other academic/artistic)
26.	Almqvist, Viktor, et al. (author) Reliability of remote post-mortem veterinary meat inspections in pigs using augmented-reality live-stream video software 2021 In: Food Control. - : Elsevier BV. - 0956-7135 .- 1873-7129. ; 125 Journal article (peer-reviewed)abstract Official meat inspections at remotely situated, small-scale slaughter houses and game handlings establishments fare associated with a relatively high cost of official control per inspected animal. By performing veterinary meat inspections via live-streamed video, this cost could be lowered. We aimed to evaluate how veterinary meat inspections at slaughter can be conducted remotely with the help of a camera-equipped non-veterinary technician on site. Specialized software and augmented reality technology were used. The remote inspection was compared to standard on-site veterinary meat inspection at a large-scale slaughter plant for pigs in Sweden during 2019. The remote and on-site inspectors recorded findings in 400 carcasses and organs arrested for further inspection. The comparison was based primarily on percentage agreement, Cohen?s kappa and prevalence- and bias-adjusted kappa (PABAK) as measures of agreement and reliability. The remote method was shown to display a high level of agreement for clear, easily distinguished findings (e.g. tail lesions, with an agreement of 92.3%, Cohen?s kappa of 0.77 and PABAK of 0.85). For more vague findings and subjective decisions, the performance was slightly lower (e.g. whether or not to condemn a carcass completely, with agreement 75.2%, Cohen?s kappa 0.32 and PABAK 0.50). Remote inspection appears to constitute a viable alternative for post-mortem meat inspection in pigs, given a sufficiently standardized method of inspection and sufficient inspection times. The performance of remote inspection probably depends on which persons use the method.
27.	Alvåsen, Karin, et al. (author) Ekonomiska konsekvenser av krav på bete för mjölkkor 2016 In: Veterinärkongressen. - 1654-9848. ; 2016, s. 220-222 Conference paper (peer-reviewed)
28.	Andersson, Jan, et al. (author) Traffic safety effects when overtaking 30 meter trucks 2012 In: Advances in Human Factors and Ergonomics 2012- 14 Volume Set. - : Taylor & Francis. - 146655262X - 9781466552623 Conference paper (peer-reviewed)abstract The purpose of this paper is to investigate if the introduction of extra-long and heavy trucks has an effect on traffic safety on Swedish roads, especially in relation to overtaking maneuvers. Traffic safety effects will be measured in terms of road user behavior concerning accelerations and time slots. First, focus group interviews with heavy truck drivers. Truck drivers that do not drive extra-long trucks believe that the introduction of extra-long trucks will create a number of traffic safety problems especially in terms of conflicts with ordinary road users. The drivers of extra-long trucks do not experience the problems that ordinary truck drivers predict. The problems they experience can be taken care of with more planning (thinking ahead). They also believe that the traffic sign on the back of the extra-long vehicle has a positive effect. The truck company, working environment and truck equipment are other important aspects mentioned by the drivers of the extra-long vehicles.The simulator study investigates overtaking situations on a 2+1-lane highway, with extra-long trucks (30.4 m) and ordinary trucks (18.75 m). The results reveal that the distance from the rear/front of the truck to the point where only one lane exists affects car drivers’ decision to overtake, independently of truck length. If the truck is in the relatively same position, the timeslot for a safe overtaking maneuver before next one-lane section was reduced significantly for extra-long trucks compared to ordinary trucks. The conclusion is that there exist small tendencies which point in the direction of enhanced traffic safety problems with the introduction of extra-long trucks. The results should, however, be interpreted with caution as the number of data points was few and collected in specific situations and in specific conditions. It was neither considered how the introduction of longer and heavier trucks, given a constant amount of goods, reduces the number of heavy trucks on the road network.
29.	Andersson, Jan, et al. (author) Trafiksäkerhetspåverkan vid omkörning av 30-metersfordon 2011 Reports (other academic/artistic)abstract Trafikverket överväger att tillåta längre och tyngre fordon på vägarna förutsatt att de inte påverkar trafiksäkerheten negativt. Syftet med studien var att undersöka säkerhetseffekten av fordonslängd, speciellt med avseende på olycksrisken vid omkörningar. Intervjuade förare av en 30-meters timmerbil hade inte upplevt de farhågor som förare av normallånga lastbilar uttryckt i samband med trånga rondeller och korsningar, men de nämner betydelsen av stödjande åkeri, arbetsmiljö och fordonsutrustning. En simulatorstudie studerade bilförares omkörningar av ett 30- och ett 18,75-metersfordon på en 2+1-väg i situationen då två körfält går ihop till ett. Tidluckan till ett återstående körfält var i genomsnitt 0,2 s (sign.) kortare efter omkörningar av 30-metersfordonet i situationer då bakänden var i samma relativa position som för 18,75-metersfordonet vid början av omkörningen. En fältstudie analyserade videoinspelade omkörningar av en 30- och en 24-meters timmerbil på en 2+1-väg och en tvåfältig väg. Ingen signifikant skillnad i tidluckor kunde påvisas mellan omkörningar av de två fordonen för någon av vägtyperna. Det senare resultatet ska dock tolkas med försiktighet på grund av ojämnt distribuerad data som insamlats under specifika förhållanden. Slutsatserna är att det finns en liten tendens till negativ säkerhetseffekt vid omkörningar av längre fordon, och att fler fältstudier är nödvändiga.
30.	Arvidsson Segerkvist, Katarina, et al. (author) Is mobile abattoir beneficial for meat quality? 2018 Conference paper (peer-reviewed)
31.	Arvidsson Segerkvist, Katarina, et al. (author) Is slaughter at a mobile abattoir beneficial for meat quality? 2018 Conference paper (other academic/artistic)
32.	Berg, Charlotte, et al. (author) Utegående nötkreatur och får 2020 Reports (other academic/artistic)
33.	Berg, Lotta, et al. (author) Bedövning vid slakt av fisk 2021 Reports (other academic/artistic)abstract I Sverige produceras cirka 11 100 ton matfisk per år, varav ungefär 89 % regnbåge, 11 % fjällröding och en mycket liten andel övrig fisk. Huvuddelen av den svenska matfiskproduktionen sker i s.k. kassodling d.v.s. flytande nätkassar. Bedövning, strupskärning och avblodning sker som regel på den plats där fisken hållits. Majoriteten av all matfisk från svenska producenter bedövas med koldioxid medan en dryg tredjedel bedövas med elektricitet, räknat per vikt. Endast en mindre del bedövas mekaniskt, även om manuell klubbning är en vanlig metod i småskalig produktion. Bedövning med kemiska metoder, eller med nedkylning, förekommer sannolikt inte. Bedövningsmetoden sammanhänger i viss mån med andra steg i slaktprocessen som då också behöver beaktas vid jämförelse av olika bedövningsmetoder. Samhällets ökande krav på god djurvälfärd gäller även fiskproduktion och näringen försöker möta dessa krav. Fiskar är en heterogen grupp och det går inte att definiera välfärdskriterier generellt utan dessa måste vara artspecifika. Ny teknik gör det dock möjligt att studera välfärdsfaktorer även hos fisk och under alla delar av uppfödningen, inklusive slaktprocessen. Detta kan leda fram till artspecifika rekommendationer och på sikt öka välfärden för odlad fisk. Synliga indikatorer på medvetande, såsom beteendemässiga reaktioner, kan användas för att under praktiska förhållanden avgöra om en bedövning har misslyckats, men avsaknaden av sådana reaktioner är inte bevis på att fisken är medvetslös. I brist på vetenskapligt utvärderade och praktiskt tillämpbara indikatorer för att med säkerhet avgöra att en bedövning har lyckats, att fisken är medvetslös, krävs i dagsläget mätningar av hjärnaktivitet, vilket hittills endast har kunnat utföras under försöksmässiga betingelser. Det saknas studier som visar att gas är lämplig för bedövning av laxfiskar och sådan bedövning bör därför tills vidare undvikas. Induktionstiden är alltid flera minuter lång. Koldioxidexponering orsakar kramper, flyktbeteende och fysiologisk stress hos laxfiskar, oavsett koncentration och kombination med andra gaser. Placering i kar med vattenlösning av koldioxid är därför inte en etiskt acceptabel metod för bedövning eller avlivning. Trots detta bedövas majoriteten av all svenskproducerad matfisk med koldioxid. Information om hur exponering för kvävgas och kolmonoxid påverkar fiskarna är knapphändig och motstridande. Dessutom är det oklart hur gasbedövning med kvävgas och kolmonoxid påverkar medvetandet hos fisk, varför det inte går att avgöra om gaserna har potential att ge en effektiv bedövning eller ej. Fler studier av hur kvävgas och kolmonoxid påverkar fiskarnas välfärd fordras innan lämpligheten hos någon av dessa gaser kan bedömas. Kolmonoxid är också farlig för de personer som hanterar gasen och är därför olämplig ur ett arbetsmiljöperspektiv.Baserat på de få mätningar av medvetande som gjorts i samband elektrisk bedövning av fisk kan den inte rekommenderas som ensam bedövnings- eller avlivningsmetod om man samtidigt vill bibehålla en hög köttkvalitet, vilket är relevant om produkten ska säljas. Trots detta bedövas drygt en tredjedel av all svenskproducerad matfisk med enbart elektricitet. Däremot kan elektricitet eventuellt användas för att kortvarigt förbedöva fisken så att den blir mer hanterbar under efterföljande bedövning och avlivning. Det förutsätter dock att elbehandlingen sker på ett sätt så att inte köttkvaliteten försämras. Mekanisk bedövning är en av de få nu använda bedövningsmetoderna för fisk (dock ej i bruk vid storskalig kommersiell slakt av laxfisk i Sverige) som genererar omedelbar och irreversibel medvetslöshet. För att lyckas med bedövningen behövs kunskap om fiskens anatomi och att kraften i slaget är tillräckligt stor. Eventuellt kan större precision erhållas genom att använda en handhållen tryckluftspistol eller automatiserad slagmaskin, jämfört med en manuell klubba. För att underlätta hanteringen, maximera slagprecisionen och minimera fiskarnas stress inför bedövning skulle dessutom möjligen förbehandling med ett lugnande kemiskt bedövningsmedel kunna användas. Nejlikolja och dess aktiva komponenter euginol och isoeuginol tycks kunna sänka fiskens stressnivå. Informationen om hur dessa substanser kan användas i fiskuppfödning är knapphändig och ibland motsägelsefull. Det saknas kunskap om huruvida de faktiskt inducerar medvetslöshet, liksom hur de skulle kunna användas för att reducera fiskens stress. Det saknas också information om hur vattentemperaturen påverkar substansens effektivitet. Den vetenskapliga litteraturen är mycket sparsam när det gäller bedövningsmetodernas påverkan ur ett hållbarhets- och konkurrensperspektiv. Den samlade kunskapen är för liten för att tydliga slutsatser ska kunna dras. Möjligen skulle de lokala förutsättningarna för en relativt småskalig svensk fiskproduktion kunna skapa konkurrensfördelar på den internationella marknaden, om en djurvälfärdsmässigt acceptabel bedövning i samband med slakt kan uppnås utan alltför stora investeringar i utrustning och kompetens, samt om mervärdena från en sådan produktion kan realiseras genom påverkan på efterfrågan eller betalningsviljan. Dessa effekter har dock inte studerats vetenskapligt. Utveckling av bedövningsmetoder som kan bidra till en hållbar och konkurrenskraftig svensk matfiskproduktion kräver sannolikt samarbete mellan forskare och fiskproducenter.
34.	Berg, Lotta, et al. (author) Digital tillsynsteknik i djurhållning utomhus 2020 Reports (other academic/artistic)abstract I enlighet med Jordbruksverkets förfrågan behandlar denna rapport tre områden för digital teknik vid övervakning och kontroll av djur som vistas utomhus på stora ytor: (1) kamerateknologi, t.ex. användning av drönare, (2) positioneringsteknologi som GPS och (3) teknologi för att styra djurens rörelser, som drivning med drönare och användning av s.k. virtuella stängsel. De tre teknikområdena överlappar delvis varandra. Digital tillsyn av utegående djur är beroende av att sensorer mäter det man tror att de mäter med tillräcklig noggrannhet och att data kan överföras och bearbetas till information som lagras och analyseras på ett säkert och korrekt sätt. Sådana teknologier benämns med samlingsnamnet ’Precision Livestock Farming’ (PLF). Användningen av informationen är avgörande för teknikens användbarhet i tillsyns- och djurskyddsarbete. Tillämpningarna är till viss del reglerade av gällande lagstiftning, exempelvis genom krav på tillsyn, begränsad användning av elektricitet för att styra djurs beteende, användning av obemannade luftfarkoster, d.v.s. drönare, samt åtgärder för att förhindra att utrustning skadar djuren eller påverkar deras hälsa och beteende. Inom PLF används en rad olika sensorer som direkt eller indirekt kan mäta djurens miljö och djurens beteende och fysiologiska tillstånd. Den teknologiska utvecklingen har främst varit inriktad på mjölkkor, fjäderfän och grisar och endast i liten utsträckning berört häst, får och get. För djur på bete är överföringen av data från en enhet på eller vid djuret till en mottagare särskilt problematisk p.g.a. stora avstånd, men det sker en snabb teknisk utveckling mot effektivare överföring. PLF-teknologin innebär i de flesta fall att djuren övervakas kontinuerligt och att avvikelser i t.ex. deras hälsotillstånd och välfärd i princip kan upptäckas i realtid, vilket ska ställas mot nuvarande lagkrav på tillsyn minst en eller två gånger dagligen. Sensorer kan ge information om ett stort antal fysiologiska tillstånd och beteenden. En av de vanligaste teknikerna är sensorer för aktivitet. Indirekt kan de också ge information om idissling, liggtid, stegantal och ättid och utlösa larm om exempelvis brunst, hälsoproblem, hälta och kalvning. Sensorer kan även placeras i förmagen hos idisslare (s.k. våmbolus) där de mäter våm-pH och kan larma om störningar i magfunktionen, eller utformas som termometrar som kan larma om hälsostörningar, kalvning och vattenintag eller mikrofoner som kan mäta idissling och larma om brunst, kalvning och onormalt idisslingsmönster. Med kamerateknik kan man mäta aktivitet, kroppsform och hudtemperatur, vilket kan ge information om ketosstatus, hull, hälta och juverhälsa. Kameror monterade på drönare kan användas för att lokalisera och räkna djur, bestämma deras position, habitatval och till viss del deras beteende, särskilt när djuren rör sig över stora arealer. Det finns flera elektroniska positioneringsteknologier varav passiv ’Radio Frequency Identification RFID’ är den vanligaste. Räckvidden är kort med denna teknik men den kan vara användbar om man t.ex. vill mäta hur ofta djuren besöker en vattenpost. Andra teknologier kan med hjälp av antenner följa djurens positioner i realtid. GPS-enheter monterade i halsband kan regelbundet registrera djurens geografiska position. Användningen av GPS har blivit relativt vanlig i renskötseln vilket tycks ha lett till en förbättrad arbetssituation för renskötarna. Positionering med GPS ger inte alltid exakta uppgifter men tekniken har visat sig användbar för studier av habitatval, sociala interaktioner och gruppdynamik. Med positionerna från GPS har man också kunnat styra djur till områden med bättre betestillgång. Med en tillräckligt frekvent bestämning av position med hjälp av GPS (ca en gång per minut) är det möjligt att bestämma betestiden för nötkreatur på ett tillförlitligt sätt. En användning av drönare i djurskötsel och djurtillsyn kan vara att med hjälp av kamera lokalisera djuren över stora ytor. Denna användning begränsas dock av nuvarande bestämmelser om att föraren måste ha ögontakt med drönaren. I renskötseln har drönare börjat användas för att förflytta djur men denna tillämpning är ännu inte juridiskt reglerad. Virtuella stängsel är strukturer som bestäms med kartkoordinater eller elektronisk sändare på marken. Stängslen fungerar som inhägnader, hinder eller gränser. Djuren mottar signaler (vanligen ljud) och stimuli (vanligen elstötar från ett halsband) som gör det möjligt för dem att lära sig var stängslet finns. I vetenskapliga studier har man med varierande framgång lyckats lära djuren att associera ljudsignaler och elstötar med en gräns som inte får passeras. Förmågan att lära sig skiljer mellan olika djurslag, liksom mellan individer. Det finns fortfarande många obesvarade frågeställningar om hur djur kan anpassa sig till virtuella stängselsystemet, liksom hur de påverkas, både under inlärningsfas och bruksfas.
35.	Berg, Lotta, et al. (author) Djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar i och utanför vilthägn med vildsvin, älg, björn och hare 2021 Reports (other academic/artistic)abstract Syftet med detta yttrande är att sammanställa aktuell forskning kring djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar på vildsvin, älg, björn och hare i vilthägn samt hur de vilda djurens naturliga beteende tillgodoses vid mötet med ett rovdjur och hur detta påverkas av hägnets utformning. Det finns kunskapsluckor inom området då det råder brist på vetenskapliga studier av hur träning och prov i och utanför vilthägn påverkar jakthunden och de vilda djuren. Omfattningen av denna verksamhet är till stora delar okänd för Rådet och området är tämligen oreglerat i lagstiftningen.Träning och prov av jakthundar i hägn sker för att kunna utvärdera hundarnas egenskaper vid jakt. Utfallet av dessa prov används för att undersöka om hunden fungerar och är lämpad för praktisk jakt, men även i avelsarbetet. Skador från björn, vildsvin och älg kan bli allvarliga för jakthunden vid ordinarie jakt. I dagsläget tränas och testas hundar på vildsvin och hare inne i hägnet medan träning och prov av hund på björn och älg sker utanför hägnet med stängsel mellan hund och vilt. Risk för fysiska skador på hund i samband med träning och prov är därför störst i mötet med vildsvin. Djurvälfärdsriskerna för hund omfattar även psykisk påverkan, fysisk överansträngning, värmestress och vätskebrist vid höga utomhustemperaturer samt fysiska skador på grund av hägnets utformning och innehåll. Hur många hundar som skadas i samband med träning på hägnat vilt är dock oklart. Det finns rehabiliteringsanläggningar för jakthundar där hundarna kan tränas på hägnat vilt under mer kontrollerade former och därmed övervinna rädslor och oönskade beteenden. En hund som av olika orsaker blir rädd i samband med jakt, eller som uppvisar oönskade beteenden mot viltet, kan med hjälp av hägnat vilt antingen tränas ytterligare eller uteslutas från att användas vid jakt.En av grundförutsättningarna med träning och prov på vilda djur i hägn är att jaktsituationen ska efterlikna vanlig jakt. Detta innebär att det vilda djuret utsätts för ett hot, vilket i många fall sannolikt innebär stress för det vilda djuret. Hur stor stressituationen blir beror på hur djuret upplever hotet och om det lyckas kontrollera situationen. Vilda djur undviker i regel kontakt med människor och hundar. Att bli förföljd av en hund inne i hägnet är med stor sannolikhet en belastning för det vilda djuret, och även närvaro av hund utanför ett stängsel kan upplevas som ett hot. Träning och prov i hägn varierar med djurslag och anläggning och det vilda djuret har olika förutsättningar att hantera situationen, bland annat beroende på art och individuella skillnader. Förföljelse och jakt innebär sannolikt en betydande stress för vildsvin och hare. Även träning eller prov på älg och björn där hunden befinner sig utanför hägnet kan innebära stress för det vilda djuret. Situationen för det vilda djuret påverkas av faktorer som tidigare erfarenheter av hund och människor, hundens beteende, hur ofta och länge träningen eller proven pågår, hägnets storlek och utformning, samt om hägnet ger viltet möjlighet att undkomma hunden och situationen. Repetitiva moment skulle kunna vänja viltet vid hunden och situationen och för vissa individer innebära ett minskat upplevt hot och stressrespons. Negativ erfarenhet och förväntningar av hundträningen innebär dock en risk för upprepad och ackumulerad stress, vilket kan resultera i att djuret utsätts för ett upprepat och långvarigt lidande. Upplevelsen av repetitiva moment kan påverkas av individuella egenskaper, djurslagsskillnader och det sätt på vilket träningen eller proven utförs. Återkommande exponering för hund kan antingen leda till att det vilda djuret vänjer sig, habituering, eller blir mera känsligt, sensitisering.Hägnets utformning och skötsel har stor betydelse för viltets välfärd och djurskyddsproblem i hägn har noterats. Ett hägnat vilt djur som är kroniskt stressat vid undermålig djurhållning kan ha sämre förutsättningar att hantera den belastning som träning eller prov med hund kan innebära. De hägn för vilda djur som används vid träning och prov av hundar uppvisar stor variation i storlek och utformning. Gemensamt är att hägnet inskränker de vilda djurens naturliga beteenden, exempelvis möjligheten att förflytta sig längre sträckor. I de fall viltet flyttas till ett mindre hägn i samband med träning eller prov reduceras viltets möjligheter till naturliga beteenden ytterligare. Ett hägnat vilt djur som upplever en hotande fara, kan uppleva oro, rädsla och frustration. Detta kan leda till stress, främst när djuret inte kan undkomma eller bemöta hotet på samma sätt som om djuret varit frilevande. Stress uppstår när djuret inte kan kontrollera en situation, eller då kroppen utsätts för psykiska eller fysiska påfrestningar, som vid flyktförsök, värmestress, fysiska skador och smärta.Vildsvin i det vilda är ofta skygga och undviker en potentiell predator om de har möjlighet, men kan också försvara sig mot och även attackera sin förföljare om de blir trängda. Hur vildsvinen påverkas av att hållas instängda i hägn med begränsad möjlighet att undkomma hunden är inte studerat vetenskapligt, men i de fall hund förföljer vildsvinet innebär det troligen betydande rädsla och stress för vildsvinet. Studier har visat att jakt kan leda till att vildsvinen ändrar aktivitetsmönster och vistelseområde. Det finns också en risk att alltför aggressiva hundar tillfogar vildsvinen fysisk skada samtidigt som jakten även riskerar att vildsvin utsätts för värmestress då de har begränsade möjligheter att temperaturreglera sig. Hägn för vildsvin kan vara relativt stora, med en varierad och naturlig biotop. Eftersom hunden kan förfölja vildsvinen inne i hägnet innebär hägnet, oavsett storlek, att vildsvin har begränsade möjligheter att undkomma hunden och jakten i sig är sannolikt stressande. En studie har visat att det kan föreligga allvarliga djurskyddsproblem i vissa vildsvinshägn. Om detta även omfattar tränings- och provhägn skulle detta kunna påverka vildsvinens upplevelse och förmåga att hantera situationen vid jakt i hägn, men detta är inte studerat vetenskapligt.Älgar är flyktdjur som kan springa långa sträckor för att undkomma en angripare, men de kan också försvara sig när de känner sig trängda. Generellt kan älgar relativt lätt hållas i hägn och bli mycket vana vid människor och de förefaller ofta vara tämligen opåverkade vid möten med hundar. Vetenskapliga studier av hur älgar egentligen upplever situationen har Rådet inte funnit. En älg kan göra utfall mot en hund, men även i de fall älgen verkar lugn och opåverkad går det inte att utesluta att konfrontationen med hunden innebär stress för älgen, särskilt då hägnet kraftigt begränsar älgens naturliga flyktbeteende. Under träning eller prov hålls ofta älgen i ett mindre hägn för att hunden ska ges möjlighet att komma nära. Vid träning med hägnad älg har älgen begränsade möjligheter att avlägsna sig från eller komma undan hunden vilket skulle kunna leda till svårigheter för älgen att kontrollera situationen, vilket i sin tur kan ge upphov till stress. Eftersom älgar och hundar hålls åtskilda genom stängsel är risken för fysiska skador hos både hund och älg liten.Vilda björnar undviker normalt kontakt med människor och hundar. Att jagas av en hund har visat sig resultera i såväl beteendemässiga som fysiologiska förändringar vilket tyder på att björnen blir stressad. Exponering för en aktiv, skällande hund utanför hägnet kan upplevas som ett hot och leda till stress. Risken för stress ökar i en anläggning med litet tränings/provhägn, där björnen inte kan undkomma hunden eller kontrollera situationen. I ett litet hägn utan lämpliga biotoper eller fredad zon har björnen små möjligheter att avlägsna sig från hunden eller dölja sig. Situationen för björn vid träning eller prov med hund påverkas av faktorer som tillvänjning, tidigare erfarenheter av hundar och människor, hundens beteende, hur ofta och hur länge hundträningen/proven pågår samt hägnets storlek och utformning och om hägnet ger björnen möjligheter till naturligt beteende och att undkomma hunden. Björnens skötsel och miljö utöver prov-/träningstillfällena, liksom dess individuella förutsättningar påverkar också björnens välfärd, vilket också behöver tas hänsyn till vid bedömningen av björnens situation vid träning och prov med hund.Haren är ett bytesdjur och betraktar hunden som en predator. Haren flyr genom snabba rusher, men kan också försöka förvilla sin efterföljare genom längre hopp och blindspår. I hägn med hare tillåts jakthunden vara lös och jaga haren. Rådet har inte funnit några vetenskapliga studier av harar i den här typen av hägn men det finns studier av harars situation vid möte med hund i andra sammanhang, samt harars reaktion på predatorer generellt. Harar som utsattes för rävlukt minskade sin närvaro i dessa områden och hararnas vaksamhet ökade. Det finns skäl att anta att vilda harar kan reagera på lukt av hund på motsvarande sätt. Man kan anta att stressen för hare vid träningsjakt i hägn liknar den vid vanlig jakt. Skillnaden är att hägnet begränsar harens flyktvägar och även kan begränsa harens möjlighet till normalt flyktbeteende. Hur begränsande hägnet är beror på dess storlek, men eventuellt även dess placering, t.ex. närheten till människor och hundar som ger upphov till syn- eller luktintryck, samt dess utformning, inklusive förekomsten av naturliga förhållanden. Oavsett hägnets storlek och utformning är risken påtaglig att harens välfärd påverkas negativt av att bli jagad. Då harar har en sna
36.	Berg, Lotta, et al. (author) Grävlingars lidande vid grytanlagsprov med levande grävling 2021 Reports (other academic/artistic)abstract Grävlingar i Sverige jagas idag med flera olika jaktmetoder såsom fällor, vakjakt, jakt med ställande hund ovan jord och jakt med grythund under jord. Grythundar används för jakt, skyddsjakt och eftersök på räv, grävling och mårdhund vilket ställer krav på grythundarnas mentala och fysiska förmågor. Hundarna får inte visa ett uppenbart aggressivt beteende. Olika jaktprov används för att utvärdera hundens mentala och fysiska egenskaper som grythund. Därutöver medger de olika proven en värdering av hundens värde som avelsdjur. Grytanlagsprovens syfte är att bedöma hundars lämplighet vid grytjakt. Provet sker med en levande grävling i ett konstgjort gryt med tre olika gångar som leder fram till en så kallad kittel, där grävlingen är placerad. Kitteln är oftast en rund konstruktion med galler mellan hund och grävling för att undvika fysisk kontakt mellan djuren, kitteln kan vridas för att exponera grävlingen åt rätt håll, mot hunden. Domaren vrider således kitteln för att kunna bedöma hundens arbete med grävlingen. Grävlingar beskrivs som försiktiga djur som ytterst sällan reagerar aggressivt mot människor och som ofta blir skrämda redan vid lukten av en människa. Att vara instängd utan att kunna kontrollera eller undkomma situationen kan vara något av det mest stressande som ett vilt djur kan utsättas för. Det finns få vetenskapliga studier på grävling, men studier som publicerats som rapporter och examensarbeten avseende grävling i konstgryt har tillsammans med en vetenskaplig publikation på fällfångst av grävling visat att grävlingar gjort utfall mot hundar i provgryt, och att grävlingar som fångats i fällor har reagerat med flyktförsök. Djur som saknar möjlighet att kontrollera eller undkomma en stressande situation, kan bli passiva eller till och med uppvisa s.k. inlärd hjälplöshet varvid djuret ger upp och blir apatiskt. Studierna visade också att grävlingar som hade ett passivt beteende i samband med att de hölls instängda i gryt eller fälla ofta hade förhöjd hjärtfrekvens och förändrad kortisolkoncentration i träck, vilket kan tyda på att de upplevde stress. Fastän antalet djur i studierna är litet är detta en indikation på att även till synes lugna grävlingar kan vara stressade. Även om grävlingen vid grytanlagsprovet numera separeras från hunden med ett galler saknar grävlingen möjlighet att komma undan eller kontrollera situationen. Hunden uppfattas också sannolikt som predator av grävlingen. Även en tam eller inte helt vild grävling kan vara rädd för hundar. Grävlingens hundvana eller rädsla för hundar kan vara svår att bedöma eftersom även en till synes lugn grävling kan ha ett stresspåslag. Grävlingens situation och lidande måste bedömas inte bara under själva grytanlagsprovet och träningstillfällena utan under hela grävlingens liv, då den oftast tillbringar 8-10 år i hägn. Välfärden för grävlingen är därför även beroende av hägnets utformning och den dagliga skötseln. Infångande i hägnet liksom transport till provplatsen kan påverka 6 grävlingens välfärd i olika hög grad beroende på faktorer som grävlingens tamhet och tillvänjning, tidigare erfarenhet och förväntan, samt kompetensen hos de personer som hanterar och transporterar djuren. En grävling som är ovan och mindre tam stressas sannolikt mer än en tillvand och tamare individ. Förutom att användas vid grytanlagsprov används grävlingen även när unga hundar ska lära sig jaga. Omfattningen av denna träning är inte reglerad enligt Svenska kennelklubbens reglemente men enligt uppgift ska samma regler följas som vid grytanlagsprov. Det råder brist på vetenskapligt granskade studier på grävlingar och grytanlagsprov och det har inte tillkommit nya studier inom området sedan år 2006. Graden av lidandet för grävlingen beror främst på riskfaktorer som grävlingens oförmåga att kontrollera eller komma undan situationen, grävlingens tidigare erfarenheter, bristande tillvänjning, samt hundens agerande i provgrytet. Beroende på djurets subjektiva upplevelse av hållandet och av de olika ingående momenten kan graden och varaktigheten av lidande skilja sig åt mellan olika individer. För vissa individer kan lidandet röra sig om enstaka men upprepade moment, t.ex. enbart tiden i provgrytet. För andra individer kan lidandet ha en längre varaktighet samt en adderad effekt som ökar graden av lidande om exempelvis hägnets utformning inte möjliggör naturligt beteende och grävlingarna inte är tama vilket kan addera stress under infångande och transport. Sammantaget föreligger en påtaglig risk för lidande, som inte är obetydligt, för grävlingar som används för grytanlagsprov. Det kan på grund av individuella variationer i grävlingarnas beteende under grytanlagsprovet föreligga svårigheter att standardisera proven. Det kan också ifrågasättas om grävlingens beteende vid grytanlagsprov motsvarar ett möte med vild grävling. Hundar kan dessutom få utföra ett slutligt grytjaktprov på vild grävling i naturgryt utan att först ha gjort ett grytanlagsprov. Eventuella negativa effekter av ett icke utfört grytanlagsprov med levande grävling är oklara vid jaktprov på grävling i ett naturgryt. Ett alternativ till prov på levande grävling är att använda en attrapp. Användning av grävlingsattrapp möjliggör en standardisering av grytanlagsproven, samt kan ge ökade och mer lättillgängliga tränings- och testmöjligheter för hundarna. Detta förutsätter dock att attrappen är av tillräckligt hög kvalitet. I Danmark används idag rävattrapper, och det finns attrapp för grävling i Sverige, men utfallet av prov med sådana är oklar. Förutom att grävlingar inte skulle behöva hållas i fångenskap och riskera att utsättas för lidande skulle en väl fungerande och mer lättillgänglig attrapp kunna minska risken för att olämpliga eller otillräckligt tränade hundar utsätter sig själva eller viltet för lidande.
37.	Berg, Lotta, et al. (author) Jakt med pil och båge 2021 Reports (other academic/artistic)abstract Ett antal länder tillåter jakt med pil och båge, medan flera andra länder har förbjudit den. I de fall där jakt med pil och båge är tillåten kan detta gälla endast vissa arter av däggdjur och fåglar. I vissa fall omfattas även vattenlevande djur. Av våra nordiska grannländer har Norge och Island totalförbud mot jakt med pil och båge, medan Danmark och Finland i olika utsträckning tillåter sådan jakt. Inget nordiskt land tillåter jakt med pil och båge på älg. Danmark och Finland har krav på utbildning och godkänt bågskytteprov för bågjägare. Olika argument för och emot har använts, inte alltid med vetenskapligt stöd, och det går inte att avgöra vilka argument som haft avgörande betydelse för att tillåta eller förbjuda jakt med pil och båge på nationell nivå. Jakt med pil och båge är sedan 1938 förbjuden i Sverige. Kul- och hagelvapen legaliserades ursprungligen inte utifrån etiska principer för minimerat onödigt lidande, utan är i bruk i Sverige och flera andra länder som en följd av tradition och hävd. Frågan om ett eventuellt tillåtande av jakt med pil och båge i Sverige har aktualiserats och Naturvårdsverket föreslog 2018 nya föreskrifter om detta. Den båge som föreslagits för jakt i Sverige är compoundbågen, som ger de kraftfullaste och säkraste skotten, jämfört med långbågen och recurvebågen. Utvecklingen av bågar, pilar och sikten fortgår dock. Vid all form av jakt med kula, hagel eller pil ska projektilens rörelseenergi omvandlas till en kroppsskada som så snabbt som möjligt leder till medvetslöshet och död för det träffade djuret. En pil från en compoundbåge har en anslagshastighet av c:a 70-80 m/s, vilket kan jämföras med c:a 400 m/s för en hagelsvärm och 700-1200 m/s för en gevärskula. Pilens anslagsenergi är c:a 75 J, medan energin hos en samlad hagelsvärm (på nära håll) är c:a 3200 J och hos en gevärskula 1600-16 500 J. En pil som färdas fritt har en uppskattad maximal räckvidd av en halv kilometer medan en kula kan färdas i flera kilometer. Jakt med pil och båge är mer tidskrävande än jakt med kulvapen, d.v.s. färre djur kan fällas under en given tidrymd. Penetrationsdjupet hos en pil varierar beroende på dess hastighet, pilspetsens utformning och typen av vävnad som träffas, och har i en experimentell studie angetts vara 17-60 cm i mjukvävnad. Ju större anslagshastighet, smalare pilspets och mjukare vävnad, desto längre penetrerar pilen och en pil från en modern compoundbåge kan även perforera kroppen på ett stort hjortdjur. Om skottet perforerar, d.v.s. passerar rakt igenom djuret, har projektilen kvar en del energi när den lämnar kroppen och förmågan att orsaka kroppsskada är därför lägre. Till skillnad från en kula orsakar en pil inte någon temporär kavitet med påföljande sekundära vävnadsskador i den träffade djurkroppen, utan endast en smal permanent kavitet eller skottkanal. Det innebär sannolikt att det blir än viktigare med en korrekt träff. Jakt med pil och båge utförs oftast som vak-, vakt-, lock- eller smygjakt, och jägaren är vanligen kamouflerad. Pil och båge ska endast användas på kort avstånd, sannolikt under ca 30-35 m, och helst på stillastående djur. Rekommendationerna om skjutavstånd skiljer dock mellan länder. Jägarens omdöme är en viktig förutsättning för en djurvälfärdsmässigt acceptabel jakt. Det är oklart om jakt med pil och båge kräver större kompetens, skicklighet och noggrannhet än jakt med andra vapen. Utländsk forskning indikerar dock att bågjägare hittills har varit mer benägna än jägare med kuleller hagelvapen att bry sig om själva jakten, snarare än jaktutbytet (köttet), samt att bågjägare i större utsträckning än andra jägare har tagit sin jaktmetod på allvar och aktivt har övat upp sina färdigheter. 6 Det är svårt att dra generella slutsatser om djurs subjektiva upplevelser och stresspåverkan av jakt och skott, eftersom de i hög grad beror på individuella faktorer. Jaktformer som innebär att djuret inte upptäcker en ensam jägare förrän i eller strax före skottögonblicket är sannolikt mindre stressande än jaktformer som innebär att djuret under längre tid drivs eller ställs, eller där djuret upplever närvaro av hundar eller ett stort antal personer. Från djurvälfärdssynpunkt är sannolikt tiden från skottögonblicket till medvetslöshet viktigare än tiden till död. Såväl tiden till medvetandeförlust som till död beror på vilka organ och vävnader som skadas och i synnerhet hur snabbt blod förloras så att syrebrist uppstår i hjärnan. Stor skada på stora artärer leder till en snabb förblödning och ett djur i rörelse förblöder sannolikt snabbare än ett stillastående. Det saknas kunskap för att avgöra om det finns en avgörande skillnad i tid och grad av stress från träff till medvetslöshet mellan pil och kula eller hagel. Forskningsunderlaget är begränsat eller obefintligt vad gäller de flesta arter av vilt under rådjurs storlek, inklusive vattenlevande däggdjur och fåglar, under naturliga förhållanden. Orörlighet efter ett välplacerat skott används ofta som tecken på död, men säger inte mycket om vare sig medvetandegraden eller hjärtaktiviteten. Vid jakt med pil och båge är bröstkorgen, i hjärtlungregionen, det eftersträvade träffområdet. Skadeförloppet efter pilskott i huvudet eller halsen på större vilt är inte närmare känt, men beror sannolikt på var och från vilken vinkel pilen träffar, samt om den vid träff i huvudet har förmåga att penetrera kraniet. Skott i andra kroppsdelar, såsom buken eller extremiteterna, orsakar normalt inte förblödning, men däremot skador som kan medföra lidande för djuret och vara livshotande på längre sikt. Smärta kan orsakas av olika stimuli och de flesta vävnader har smärtreceptorer. Inte allt trauma ger omedelbart upphov till smärta men vid djupa skador, såsom djupa skärsår eller hugg upplever en majoritet av människor en omedelbar smärta. Vid t.ex. skadeskjutning kan smärta orsakas av ökat tryck i området på grund av blödningar, ödem och inflammation. I situationer där djuret är skadeskjutet och ett andraskott behövs för att fälla djuret kan användning av pil och båge försvåras om djuret rör sig snabbt eller avlägsnar sig från skottplatsen, vilket riskerar att leda till ökat lidande hos djuret. Underlaget för att bedöma risken för skadeskjutning med olika vapen och hos olika djurslag är dock otillräckligt. Olika viltarter har olika anatomiska, fysiologiska och mentala förutsättningar, vilket tar sig uttryck i skiftande sinnesförmågor och beteenderepertoarer, och de lever i olika ekologiska sammanhang. Därför varierar förutsättningarna vid jakt kraftigt mellan djurslagen. Forskning talar för att stora djur rör sig längre än små djur efter att ha blivit skjutna. Emellertid är forskningen om jakt på djur som är mindre än rådjur mycket begränsad. Det är svårt att generalisera en subjektiv upplevelse som lidande. Flera tolkningar av begreppet onödigt lidande är dessutom möjliga, baserade på t.ex. lidandets intensitet och varaktighet, avsikterna bakom det handlande som orsakar lidandet samt uppfyllandet av människors och djurs intressen. Det är inte möjligt att med enbart naturvetenskapliga metoder avgöra vad som i jaktsammanhang kan betraktas som onödigt lidande. Fullständiga riskbedömningar av djurvälfärd vid jakt saknas. I jämförelse med jakt med kul- eller hagelvapen medför bågjakt djurvälfärdsrisker med avseende på framför allt tiden från skott till medvetslöshet och skadeskjutning. Bristen på vetenskapligt 7 underlag, inte minst vad gäller småvilt, innebär indirekt också en djurvälfärdsrisk. Bågjakt kan samtidigt eventuellt medföra bättre förutsättningar för avläkning efter skadeskjutning om djuret inte återfinns. En samlad riskbedömning av djurvälfärden vid jakt med pil och båge behöver ta hänsyn till alla tänkbara risker respektive tänkbara fördelar och väga dem mot motsvarande risker respektive fördelar med kul- eller hagelvapen. Fara för människor och egendom i samband med jakt kan förutom olycksfall även antas omfatta störningsmoment i landskapet där jakt bedrivs, t.ex. oljud, människors oro och konkurrerande markanvändning. I Sverige skadas årligen c:a 500 människor i samband med jakt och av dem får i genomsnitt två personer så allvarliga skador att de dör. Cirka 12 % av de dödliga jaktolyckorna drabbar människor som inte deltagit i jakten. De vanligaste skadorna vid jakt med kul- eller hagelvapen är skär- och klämskador, frakturer från fall, hundbett och hörselskador. Av dessa bör risken för hörselskada och hundbett minska vid bågjakt. Det korta skjutavståndet och en minimal risk för rikoschetter bör också minska risken för olyckor med dödlig utgång vid jakt med pil och båge. Jakt med pil och båge är tyst och anses därför inte vara störande för omgivningen, men allmänheten kan uppleva jaktens smygande karaktär som skrämmande. Den låga ljudnivån kan möjligen även öka risken för tjuvjakt. Jakt med pil och båge kan under vissa förhållanden vara ett fungerande verktyg för att förvalta viltstammar, men det behövs mer tid för att minska en viltpopulation med pil och båge än med kulvapen. Det är oklart om jakt med pil och båge skulle öka möjligheterna till god viltförvaltning under svenska förhållanden. Jakt med pil och båge kan anses vara mer miljövänlig än jakt med kul- eller hagelvapen, eftersom pilen inte innehåller bly eller andra giftiga ämnen. I vilken grad införande av jakt med pil och båge skulle kunna påverka den totala mängden bly som hamnar i naturen är dock oklart, eftersom det beror på i vilken grad pil och båge vid ett eventuellt införande av sådan jakt skulle ersätta k
38.	Berg, Lotta, et al. (author) The effect of stun duration and level of applied current on stun and meat quality of electrically stunned lambs under commercial conditions 2012 In: Animal Welfare. - 0962-7286 .- 2054-1538. ; 21, s. 131-138 Journal article (peer-reviewed)abstract Electrical head-only stunning is a widely used method in sheep (Ovis aries) slaughter. To investigate the influence of current level on stun and meat quality in practice, two studies were carried out at a commercial slaughterhouse. In trial one, 200 lambs were randomly assigned to four groups with a current level of 0.6, 0.8, 1.0 and 1.25 A, respectively, using 50-Hz sine wave supply voltage and a stun duration of 10.5 s. In trial two, 135 lambs were randomly assigned to two groups, with electrical current of 1.25 A applied for 14 and 3 s. For each lamb, the position of the tongs was observed and classified as correct or incorrect. The stun quality was evaluated based on observations of the corneal reflex, eye movements, rhythmic breathing, head-righting reflex and kicking during the tonic phase. Blood splash (haemorrhages in Longissimus dorsi muscle) was evaluated four days after slaughter. Incorrect tongs' positioning was seen commonly, and positively correlated with poor stun quality. The lowest current level tested produced an unsatisfactory stun in the majority of animals observed. Short stun duration increased the risk of a poor stun quality. There was no significant effect of current level, stun duration or tongs' position on the risk of blood splash. These data underline the importance of a correct technique, including choice of tongs' positioning, sufficient current levels and sufficient stun duration, for electrical stunning of lambs to achieve unconsciousness before sticking and thereby avoiding unnecessary suffering at commercial slaughter.
39.	Billing, Mischa, et al. (author) Nya viner 2009 In: Allt om Mat. - 0002-6204. ; :1, s. 86-95 Journal article (pop. science, debate, etc.)
40.	Billing, Mischa, et al. (author) Nya viner 2009 In: Allt om Mat. - 0002-6204. ; :15, s. 89-93 Journal article (pop. science, debate, etc.)
41.	Billing, Mischa, et al. (author) Nya viner 2009 In: Allt om Mat. - 0002-6204. ; :17, s. 55-112 Journal article (pop. science, debate, etc.)
42.	Billing, Mischa, et al. (author) Nya viner 2010 In: Allt om Mat. - 0002-6204. ; :17, s. 79-168 Journal article (pop. science, debate, etc.)
43.	Billing, Mischa, et al. (author) Vinspecial Stora Vinkatalogen 2010 In: Allt om Mat. ; :17, s. 79-168 Journal article (pop. science, debate, etc.)
44.	Bosch, Jan, et al. (author) Multiple Object Interfaces in Object-Oriented Control Systems 1996 Conference paper (peer-reviewed)abstract When modelling complex computer systems, four primary modelling techniques are available to the software engineer, i.e. abstraction, composition, functional decomposition and multiple client interfaces (views). Abstraction and composition can directly be expressed in traditional object-oriented models and functional decomposition can often be expressed using subsystems. However, traditional object models provide no expressiveness for multiple client interfaces. This forces designers to either model all different views on a conceptual object as a large, complex implementation object or to model each view as an object and relate the different view objects. Both approaches suffer from problems of complexity, maintainability and reusability. As a solution, we propose the layered object model that allows for the expressive, flexible and extensible definition of multiple client interfaces. To illustrate the problems associated with views and our proposed solution, the domain of industrial control systems is used.
45.	Eckersten, Henrik, et al. (author) Framtida risker och hot mot svensk spannmåls- respektive mjölkproduktion : en analys av forskningsbehov för att bedöma risker 2015 Reports (other academic/artistic)abstract Vad är syftet med denna Riskanalys? Svensk spannmåls- och mjölkproduktion beror på många faktorer av vilka flera är så kallade biofysiska, dvs i allt väsentligt är de av naturvetenskaplig karaktär (t ex väder, sjukdomar mm). En del förändringar i dessa förutsättningar utgör hot. Vår studie avser att identifiera några av dessa hot och utvärdera, utifrån vetenskapligt testade metodiker, sannolikheten för att de orsakar en skada på produktionen. Detta kräver dock ett mycket omfattande arbete och i denna studie har vi därför begränsat oss till att (i) strukturera hur en vetenskapligt baserad riskanalys bör gå till, och (ii) göra ett antal preliminära riskanalyser för att (iii) identifiera kunskapsluckor som behöver forskas på för att analysen ska kunna antas vila på en vetenskaplig grund. Vad menar vi med Risk? Vi har definierat risk som sannolikheten att ett hot orsakar en viss negativ konsekvens för den skyddsvärda tillgången. Av dessa termer är kanske den sistnämnda den mest centrala. Vad är det vi vill skydda? Vi har valt ut två tillgångar, Sveriges nationella spannmåls- respektive mjölkproduktion och avser då den produktion som lämnar gården, eller används inom gården, och att de skyddas så att de förblir ungefär av den omfattningen de har i dagsläget. Hoten mot denna produktion har valts utifrån förslag från tidigare studier, workshop, tillgången på experter och att hoten ska vara av biofysisk karaktär. Vilket hot som verkligen utgör en stor risk vet vi ju dock inte förrän efter riskanalysen är utförd och valen av hot bygger därför på en preliminär uppskattning. Biofysisk karaktär innebär att vi främst analyserat naturvetenskapliga hot. Hoten orsakar effekter på produktionen i mätbara termer som sedan översätts till en mer abstrakt skala från ingen till extremt negativ konsekvens. Beroende på olika osäkerhetsfaktorer erhåller vi flera konsekvensvärden för ett givet hot, och fördelningen av dessa på konsekvensskalan utgör ett mått på sannolikheten. Risken anges alltså som ett förhållande mellan konsekvens och sannolikhet. Varför har vi gjort denna systemavgränsning? Riskanalysen har två huvudaktörer; riskhanteraren som definierar vad som ska anlyseras och analysfunktionen som utför analysen. Riskhanteraren är i vårt fall styrgruppen för SLUs forskningsprogram Framtidens lantbruk (FA, 2015) som har definierat typen av hot och de skyddsvärda tillgångarna som ska analyseras. Vi som utfört denna studie är analysfunktionen, och har alltså dessa definitioner som en utgångspunkt. Om vi ändå tillåter oss att spekulera kring valet av spannmåls- respektive mjölkproduktionen så kan det motiveras av SLU's nationella ansvar vad avser den vetenskapliga kompetensen inom de areella näringarna. Ett fokus på biofysiska hot motiveras av att dessa är potentiellt stora och växande, såsom t ex är fallet vad avser klimatförändringar. Riskanalyser av denna typ bildar centrala underlag för att formulera olika strategier, t ex angående livsmedelsförsörjning. Hur har arbetet gått till? Riskanalyserna har utförts för ett antal "krisscenarier"; fyra avseende hot mot spannmålsproduktionen (Radioaktivt-nedfall, Virus-i-spannmål, Herbicidresistens och Extremt-sommarväder) och tre avseende mjölkproduktionen (Leptospiros-utbrott, Foderimport-stopp och Värmebölja). Analysen tar sin utgångspunkt i ett omvärldsscenario som definierar de yttre förutsättningarna för vad som antas inträffa. Detta ligger till grund för att identifiera troliga hot mot produktionen och vilka åtgärder som förväntas vidtas. Vi har sedan utgått från att dessa hot och åtgärder verkligen har hänt när vi mha våra förklaringsmodeller bestämt effekterna på produktionen i termer av mätbara enheter ("metrics"; t ex procentuell minskning av lokal eller regional veteproduktion). Dessa effekter tolkas/integreras sedan till en konsekvens för, helst den nationella, men i realiteten främst den regionala produktionen i fem nivåer (ingen, liten, måttlig, stor respektive extrem). Osäkerheter i bedömningarna innebär att flera alternativa konsekvenser erhålls, för ett givet hot, och som ligger till grund för en sannolikhetsbedömning. Analyserna har gjorts av experter inom respektive hots vetenskapliga område, men som haft begränsade förutsättningar (av tidsskäl) att göra tillräckligt många bedömningar för att erhålla ett tillförlitligt mått på sannolikhetsfördelningen (osäkerheten). Istället har vi, vilket också är ett huvudsyfte med studien, huvudsakligen försökt identifiera de kunskapsluckor i förklaringsmodellerna som begränsat våra möjligheter att kunna göra vetenskapligt baserade bedömningar av effekterna (se vidare Appendix 3). Vad är resultatet? Vi har gjort vissa grova skattningar av sannolikheten trots det bristfälliga antalet bedömningar av konsekvenser. Om ett radioaktivt nedfall sker i en region får det extrema konsekvenser för dess spannmålsproduktion på regional nivå. Ett omfattande angrepp av jordburna virus orsakar en måttlig eller stor konsekvens. En utvecklad herbicidresistens hos ogräsen orsakar i huvudsak en liten till måttlig konsekvens. En extremt torr sommar kan ett år orsaka en stor konsekvens och ett annat år ingen alls. Likaledes orsakar en Regnig-sensommar i ca hälften av fallen ingen konsekvens, men för de resterande åren kan alla grader av konsekvenser uppstå på spannmålsproduktionen. För mjölkproduktionen orsakar samtliga tre hot (Leptospiros-utbrott, Foderimport-stopp och Värmebölja) en liten till måttlig konsekvens. Vad avser ett importsopp för foder är detta under förutsättning att olika åtgärdsprogram kombineras. Om fokus läggs på endast ett åtgärdsprogram ökar risken väsentligt. Dessa skattningar ska alltså inte betraktas som en vetenskapligt baserad analys i nuläget, utan demonstrerar främst exempel på resultat från sådana analyser. Skattningarna har hjälpt oss att identifiera vilka kunskaper vi saknar för att analyserna ska kunna betraktas som vetenskapligt baserade (se vidare Tabell 4.3a; sammanfattningar av respektive scenario finns i Resultatdelen). Analyserna har ibland också lett till att vi identifierat följdhändelser som faller utanför systemavgränsningen för vår studie och som andra studier har till uppgift att utreda. Många av de hot vi analyserat kan leda till betydande ekonomiska konsekvenser för enskilda företag, vilket i sin tur utgör hot mot produktionen. För denna analys krävs dock socioekonomiska analyser. Vi ser här också kopplingar mellan krisscenarier som är av biofysisk karaktär, t ex kan foder kontaminerat med radioaktivt cesium utgöra ett hot mot mjölkproduktionen. Vår studie har dock bara analyserat ett krisscenarios inverkan på antigen spannmåls- eller mjölkproduktionen.Vilka är de viktigaste slutsatserna? En central fråga är: Hur trovärdiga/säkra är dessa förutsägelser? Risk avser en förutsägelse om något som ännu inte hänt. Det första som behövs är alltså någon form av modell. Dessa modeller kan vara av olika sort i termer av vilken empirisk kunskap de använder för extrapolering (t ex funktioner, behandlingseffekter, mm), om de är objektiva och om de är transparenta. Alla modeller är osäkra i någon mening. Dock saknas i alla de fall vi undersökt mått på modellernas förutsägelseförmåga (med något enstaka undantag). En allmän slutsats blir att forskningen behöver inriktas mot att testa modellernas förutsägelseförmåga mot observationer för att kunna bidra till en vetenskapligt baserad riskanalys av spannmåls- respektive mjölkproduktionen. Detta innebär att experiment- och försöksupplägg behöver göras utifrån hypoteser (modeller) om hur de dynamiska förloppen beror på varierande förutsättningar och omgivningsförhållanden. T ex behöver de statistiska relationerna för hur Extremt-sommarväder påverkar spannmålsproduktionen, som används i vår studie, kompletteras med tester av grödmodeller som kan beakta flera vädervariablers samtida variationer i både tid och rum. För kunskapsluckor som är specifika för respektive hot, se Tabell 4.4Sammanfattningsvis behövs (i) fler förutsägelser av respektive potentiellt hots konsekvenser på produktionen, med modeller som har någon form av graderad tillförlitlighet, för att erhålla mått på osäkerheter. Dessutom behövs det (ii) tester av hypoteser för uppskalningar från kontrollerade experiment och försök (på en liten skala i tid och rum) till regional och nationell skala över flera år, och (iii) utveckling av metodiker för hur sannolikheter för hot, åtgärder respektive konsekvenser kan kombineras till en sannolikhetsfördelning som inbegriper bedömningsosäkerheter för alla dessa faktorer. Troligtvis behövs också att fler potentiella biofysiska hot analyseras. Hur går vi vidare? En mer fullständig riskanalys som inkluderar alla potentiellt stora hot mot produktionen, och samtidigt är vetenskapligt baserad, kräver att potentiella hot utreds kontinuerligt inom respektive produktionsrelaterat ämnesområde vid SLU. Detta kräver troligen att verksamheter som testar hypoteser för att förutsäga effekter av hot knyts nära den experimentella forskningen och experter inom respektive ämnesområde. Det krävs troligen också att en syntesverksamhet etableras på en ämnesövergripande nivå där metodiker kan standardardiseras, och olika hot och dess konsekvenser kan jämföras och kombineras. En sådan fungerande verksamhet behöver utvidga systemgränserna jämfört med vår studie, genom att sannolikheter för att hot uppkommer och att åtgärder faktiskt vidtas, också bedöms. Dessa sannolikheter behöver sedan integreras med sannolikheterna för konsekvenserna på produktionen. Därefter kan riskanalysen utökas till att inbegripa en mer a
46.	Einarsson, Fredrik, 1968, et al. (author) Subscapularis muscle mechanics in children with obstetric brachial plexus palsy 2008 In: The Journal of Hand Surgery (European Volume). - : SAGE Publications. - 1753-1934 .- 2043-6289. ; 33:4, s. 507-12 Journal article (peer-reviewed)abstract This study investigates the passive mechanical properties of the subscapularis muscle in children with a contracture as a result of obstetrical brachial plexus palsy. Muscle biopsies were harvested from nine children undergoing open surgery for shoulder contracture. Passive mechanical testing of single cells and muscle bundles was performed. Corresponding comparisons were made using muscle biopsies from seven healthy controls. Single muscle fibres from patients with obstetric brachial plexus palsy displayed a shorter slack sarcomere length, linear deformation of the fibre within a wider zone of sarcomere length and a greater relative increase in stiffness compared with muscle bundles. We conclude that secondary changes in muscle fibre properties will occur as a result of a longstanding lack of sufficient passive stretch, leading to compensatory changes in the extracellular matrix. These results suggest the presence of a dynamic feedback system constituting a muscle-to-extracellular matrix communication interface.
47.	Garcia, Emanuell, et al. (author) Intensity of Oestrus Signalling Is the Most Relevant Indicator for Animal Well-Being in High-Producing Dairy Cows 2011 In: Veterinary Medicine International. - : Hindawi Publishing Corporation. - 2090-8113 .- 2042-0048. ; 2011 Journal article (peer-reviewed)abstract Full signalling of oestrous behaviour is vital for proper timing of AI and good reproductive performance, currently jeopardized by shorter observations of oestrus behaviour. Alternative indicators including progesterone (P4) recordings on-farm are tested. Oestrous intensity of 37 heifers (H) and 30 1st-parity dairy cows (C1) either Swedish Red (32) or Swedish Holstein (35) with high genetic potential for milk production, was studied in relation to AI. P4-levels in blood or milk were monitored on-farm at 0, 7, and 20 d post-AI with a portable ELISA reader (eProCheck800). Avoidance distance and body condition were scored at day 7, and pregnancy diagnosed by P4 (day 20) and trans-rectal palpation (day 50). More heifers (46%) than C1-cows (10%) showed standing oestrus (strongest intensity, ?<0.05), leading to higher pregnancy rate at d50 (72% versus 37% for C1, ?<0.01) and calving rate (H: 64%, C1: 33%, ?<0.05). Avoidance distances were short (<1 m), reflecting good human-animal interaction. Visually-recorded standing oestrus yielded 4.8 fold higher odds of pregnancy, respectively 4.6-fold higher odds of calving. On-farm P4-recordings had complementary value yet less accuracy. Intensity of oestrus signalling relates to animal well-being, reflected in pregnancy-to-term being a good indicator for optimal welfare in high-producing dairy cattle.
48.	Garcia, Emanuel, et al. (author) Oestrous intensity is positively associated with reproductive outcome in high-producing dairy cows 2011 In: Livestock Science. - : Elsevier Science B.V. Amsterdam. - 1871-1413 .- 1878-0490. ; 139:3, s. 191-195 Journal article (peer-reviewed)abstract his study tested whether strong oestrus symptoms are linked to low lameness score, acceptable pregnancy and calving rates in heifers and first parity dairy cows with a high genetic potential for milk production. In a single Swedish nucleus herd for genetic selection and testing, oestrous intensity was determined by detailed observations of 67 females, balanced in terms of age and breed (37 heifers and 30 first-parity cows; 32 Swedish Red cows and 35 Swedish Holsteins). Animals were inseminated with semen of proven quality on the day of detected oestrus. Pregnancy was diagnosed on day 50 by trans-rectal palpation. More heifers than cows exhibited a strong standing oestrus (46 vs. 10%, Pandlt;0.05). The pregnancy rate at day 50 was higher among heifers than cows (72 vs. 37%. Pandlt;0.01), as well as the calving rate (64 vs. 33%, Pandlt;0.05). Standing oestrus was associated with 4.6 to 4.8-fold higher odds of pregnancy and calving, compared to weaker or solely secondary oestrous signs. Lameness decreased the odds of pregnancy 5.1 times and of calving 3.5 times, but no significant association between lameness and oestrus intensity was found. In conclusion, intensive oestrus signalling and non-lameness relate to high reproductive performance in high-producing dairy cattle.
49.	Glimskär, Anders, et al. (author) Sustainable Grazing by Cattle and Sheep for Semi-Natural Grasslands in Sweden 2023 In: Agronomy. - 2073-4395. ; 13 Journal article (peer-reviewed)abstract Despite their importance for biodiversity and other ecosystem services, many semi-natural grasslands deteriorate or have even disappeared due to insufficient grazing and neglect. Preservation of grassland habitats depends on a good understanding of sustainable grazing management as well as effective agricultural policy measures that ensure long-term economic sustainability for the farmer. Through meta-evaluation and synthesis of previous investigations and discussion of scientific literature, we aimed to evaluate factors that determine the extent to which cattle and sheep in Sweden graze semi-natural grasslands instead of more productive land and what this means for biodiversity and sustainability. We also aimed to propose which practises and policy measures may be the most cost-effective to promote habitat quality and the sustainable use of grasslands. Results from a nationwide survey of Swedish farmers' attitudes towards agri-environmental payment schemes are discussed in relation to farm characteristics and other factors influencing the use of cattle and sheep for sustainable grazing. This study supports recommendations by environmental economists that payments should be targeted more strongly at the most valuable grasslands, emphasising the need for a more detailed and nuanced framework for classifying grasslands in Europe. A comparison with independent estimates of the area of agricultural land from nation-wide, sample-based monitoring shows that the data from official statistics normally used for nationwide evaluations are partly biased and of insufficient quality, underscoring the need for more sophisticated and precise methods for monitoring both overall trends and detailed environmental effects related to the preservation of semi-natural grasslands.
50.	Hedenström, Mattias, et al. (author) NMR studies of interactions between periplasmic chaperones from uropathogenic E-coli and pilicides that interfere with chaperone function and pilus assembly 2005 In: ORGANIC & BIOMOLECULAR CHEMISTRY. - : Royal Society of Chemistry (RSC). - 1477-0520 .- 1477-0539. ; 3:23, s. 4193-4200 Journal article (peer-reviewed)abstract Adherence of uropathogenic Escherichia coli to host tissue is mediated by pili, which are hair-like protein structures extending from the outer cell membrane of the bacterium. The chaperones FimC and PapD are key components in pilus assembly since they catalyse folding of subunits that are incorporated in type 1 and P pili, respectively, and also transport the subunits across the periplasmic space. Recently, compounds that inhibit pilus biogenesis and interfere with chaperone-subunit interactions have been discovered and termed pilicides. In this paper NMR spectroscopy was used to study the interaction of different pilicides with PapD and FimC in order to gain structural knowledge that would explain the effect that some pilicides have on pilus assembly. First relaxation-edited NMR experiments revealed that the pilicides bound to the PapD chaperone with mM affinity. Then the pilicide-chaperone interaction surface was investigated through chemical shift mapping using N-15-labelled FimC. Principal component analysis performed on the chemical shift perturbation data revealed the presence of three binding sites on the surface of FimC, which interacted with three different classes of pilicides. Analysis of structure-activity relationships suggested that pilicides reduce pilus assembly in E. coli either by binding in the cleft of the chaperone, or by influencing the orientation of the flexible F1-G1 loop, both of which are part of the surface by which the chaperone forms complexes with pilus subunits. It is suggested that binding to either of these sites interferes with folding of the pilus subunits, which occurs during formation of the chaperone-subunit complexes. In addition, pilicides that influence the F1-G1 loop also appear to reduce pilus formation by their ability to dissociate chaperone-subunit complexes.

Skapa referenser, mejla, bekava och länka

Permalink

Träfflista för sökning "WFRF:(Hultgren Jan) "

Refine your search

Year