SwePub
Sök i SwePub databas

  Extended search

Träfflista för sökning "WFRF:(Karlsson Gunilla Pihl) "

Search: WFRF:(Karlsson Gunilla Pihl)

  • Result 1-50 of 360
Sort/group result
   
EnumerationReferenceCoverFind
1.
  •  
2.
  • Akselsson, Cecilia, et al. (author)
  • A Combined Measurement and Modelling Approach to Assess the Sustainability of Whole-Tree Harvesting—A Swedish Case Study
  • 2021
  • In: Sustainability. - : MDPI AG. - 2071-1050. ; 13:4
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • The demand of renewable energy has increased the interest in whole-tree harvesting. The sustainability of whole-tree harvesting after clear-cutting, from an acidification point of view, depends on two factors: the present acidification status and the further loss of buffering capacity at harvesting. The aims of this study were to investigate the relationship between these two factors at 26 sites along an acidification gradient in Sweden, to divide the sites into risk classes, and to examine the geographical distribution of them in order to provide policy-relevant insights. The present status was represented by the acid neutralizing capacity (ANC) in soil solution, and the loss of buffering capacity was represented by the estimated exceedance of critical biomass harvesting (CBH). The sites were divided into three risk classes combining ANC and exceedance of CBH. ANC and exceedance of CBH were negatively correlated, and most sites had either ANC < 0 and exceedance (high risk) or ANC > 0 and no exceedance (low risk). There was a geographical pattern, with the high risk class concentrated to southern Sweden, which was mainly explained by higher historical sulfur deposition and site productivity in the south. The risk classes can be used in the formulation of policies on whole-tree harvesting and wood ash recycling.
  •  
3.
  • Akselsson, Cecilia, et al. (author)
  • Acidification trends in south Swedish forest soils 1986-2008 : Slow recovery and high sensitivity to sea-salt episodes.
  • 2013
  • In: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 1879-1026 .- 0048-9697. ; 444, s. 271-287
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Soil water chemistry in forest soils over 20years was studied at nine sites in southern Sweden. The aim was to investigate the recovery from acidification and the influence of strong sea salt episodes that occur in the region. All sites but one showed signs of recovery from acidification along with the reduced sulphur deposition, but the recovery progress was slow and the soil water was in most cases still highly acidic at the end of the period. In several cases the recovery was delayed by episodes of sea salt deposition, leading to transient acidification. The less marked decrease of sulphur concentrations in soil water than of sulphur deposition, highlighted the importance of sulphur adsorption/desorption in the acidification and recovery process. Nitrogen retention capacity was exceeded on one site, leading to nitrate leaching and extremely low pH. Storm fellings on two sites in the end of the period led to effects similar to those of regeneration fellings. It was concluded that the soils in the region are in an early stage of recovery. The future progress of recovery strongly depends on future nitrogen retention of forest soils and the frequency of sea salt episodes.
  •  
4.
  • Akselsson, Cecilia, et al. (author)
  • Assessing the risk of N leaching from forest soils across a steep N deposition gradient in Sweden.
  • 2010
  • In: Environmental Pollution. - : Elsevier BV. - 0269-7491 .- 1873-6424. ; 158:12, s. 3588-3595
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Nitrogen leaching from boreal and temporal forests, where normally most of the nitrogen is retained, has the potential to increase acidification of soil and water and eutrophication of the Baltic Sea. In parts of Sweden, where the nitrogen deposition has been intermediate to high during recent decades, there are indications that the soils are close to nitrogen saturation. In this study, four different approaches were used to assess the risk of nitrogen leaching from forest soils in different parts of Sweden. Nitrate concentrations in soil water and C:N ratios in the humus layer where interpreted, together with model results from mass balance calculations and detailed dynamic modelling. All four approaches pointed at a risk of nitrogen leaching from forest soils in southern Sweden. However, there was a substantial variation on a local scale. Basing the assessment on four different approaches makes the assessment robust.
  •  
5.
  •  
6.
  •  
7.
  • Akselsson, Cecilia, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län : Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2014
  • 2015
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i VästraGötalands län från perioden oktober 2013 till september 2014. Resultaten relateras tilltidigare års mätningar. I Västra Götalands län görs mätningar av lufthalter (vid en plats), avnedfall på öppet fält (vid två platser) samt av nedfall via krondropp och markvattenkemi(vid fem platser).Svaveldioxid- och kvävedioxidhalterna i luften har minskat signifikant under både sommarochvinterhalvår sedan mätstarten vid Hensbacka. Under 2013/14 var svaveldioxidhalternadock högre jämfört med de sex föregående åren. Även svavelnedfallet i krondroppet harminskat signifikant vid alla länets mätplatser sedan mätstarten. Under 2013/14 varieradesvavelnedfallet (utan havssalt) i länet mellan 1 och 2,5 kg per hektar. Statusen i markvattnettyder på bestående försurningsproblem för skogsmarken, men visar också att det pågår enlångsam återhämtning, med stigande pH och ANC och minskande halter oorganisktaluminium, vid de mest försurningsdrabbade mätstationerna. Vid övriga mätstationer, sominte varit lika drabbade av försurningen, har ingen återhämtning skett, och ANC är runtnoll.Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna iskogsytorna, visar på en signifikant minskning vid Hensbacka, en av de två mätstationersom har tillräckligt lång mätserie för att man ska kunna göra en tidsserieanalys. Under2013/14 var kvävenedfallet i nederbörden mellan 7 och 8 kg per hektar. Det totalakvävenedfallet till skog kan antas vara cirka 25 % högre i länet på grund av torrdepositionentill skogen, vilket gör att det beräknas till 9-10 kg per hektar under 2013/14. Den kritiskabelastningsgränsen med avseende på övergödning till skog har satts till 5 kg per hektar ochår. Gränsen överskrids därmed med bred marginal i hela länet och har även gjort så underlång tid. I Västra Götalands län har halterna av ammonium- och nitratkväve i markvattnetgenerellt varit relativt låga förutom vid ett fåtal tillfällen. Vid en nyligen avveckladmätstation har höga halter nitrat i markvattnet uppmätts efter ett angrepp avgranbarkborre, vilket tyder på en pågående upplagring av kväve i länets skogsmark som kanresultera i kväveläckage i samband med andra störningar.Resultat för nedfall av svavel och kväve samt markvattenkemi från Krondroppsnätet haranvänts till de fördjupade utvärderingarna avBara naturlig försurning och Ingenövergödningsom slutförts under 2015.Under 2014 utvärderades Skogsstyrelsens program för observationsytor (obsytor), dåprogrammet avslutades under 2013. Inom obsyte-programmet, som startade 1984, harmätningar i träd och mark gjorts på hundratals ytor i Sverige. Merparten avKrondroppsnätets ytor utgör en delmängd av obsytorna. En slutsats från utvärderingen varatt obsyte-programmets mätningar bör fortsätta på Krondroppsnätets ytor, då de tvåmätprogrammen ger unika möjligheter till studier av orsakssamband för hela kedjan frånnedfall till tillstånd i träd och mark.31 juli 2014 startade i Västmanland den största skogsbranden i modern tid i Sverige. Rökenspreds över ett stort område och vissa indikationer tyder på att NO2-halterna i luft endastpåverkades av branden i begränsad omfattning i närområdet.Mellan 31 augusti 2014 och 27 februari 2015 inträffade det största vulkanutbrottet på Islandsedan 1783, vilket påverkade luftföroreningssituationen i Sverige. Vulkanutbrottetproducerade svavelemissioner i nivå med hela Europas samlade svavelutsläpp.Mätningarna inom Krondroppsnätet visade att lufthalterna av SO2, framförallt i norraSverige, var kraftigt förhöjda under september 2014. Ytterligare utredning om påverkanfrån vulkanen i nedfallet i olika delar av Sverige kommer under 2015.
  •  
8.
  •  
9.
  • Braun, Sabine, et al. (author)
  • Nitrogen deposition in forests: Statistical modeling of total deposition from throughfall loads
  • 2022
  • In: Frontiers in Forests and Global Change. - : IVL Svenska Miljöinstitutet. - 2624-893X. ; 5
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Introduction: Nitrogen (N) gradient studies in some cases use N deposition inthroughfall as measure of N deposition to forests.For evaluating critical loadsof N, however, information on total N deposition is required, i.e., the sum ofestimates of dry, wet and occult deposition.Methods: The present paper collects a number of studies in Europe wherethroughfall and total N deposition were compared in different forest types.From this dataset a function was derived which allows to estimate total Ndeposition from throughfall N deposition.Results: At low throughfall N deposition values, the proportion of canopyuptake is high and thus the underestimation of total deposition by throughfallN needs to be corrected.At throughfall N deposition values > 20 kg Nha?1 yr?1 canopy uptake is getting less important.Conclusion: This work shows that throughfall clearly underestimates totaldeposition of nitrogen. With the present data set covering large parts of Europe it is possible to derive a critical load estimate from gradient studiesusing throughfall data.
  •  
10.
  •  
11.
  • Hansen, Karin, et al. (author)
  • Trender i kvävenedfall över Sverige 1955-2011
  • 2013
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Kvävenedfallet har stor betydning för försurning och övergödning. Uppdraget har finansierats av Naturvårdsverket, med syfte att förbättra underlaget för att följa upp miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning . En ny, unik databas har etablerats, med de flesta mätningar som har skett i Sverige av nederbördsmängder och -kemi på öppet fält från 1955 och fram till idag. Beräkningar av nedfallet av oorganiskt kväve (NO3- + NH4+) med nederbörden (våtdepositionen) vid de sammanlagt 362 mätplatserna visar att nedfallet är högre i hela Sverige idag än när mätningarna startade 1955. Data visar en stor variation i kvävenedfallet mellan mätplatser och år, vilket gör det svårt att detektera statistiskt signifikanta förändringar över tid. Nedfallet av kväve med nederbörden till Sverige ökade signifikant under 20-årsperioden 1970-1989 i sydvästra Sverige, men inte i sydöstra eller norra Sverige. Under 20-årsperioden 1990-2009 skedde ingen förändring av nedfallet i norra eller sydvästra Sverige, men i sydöstra Sverige minskade nedfallet av olika kväveformer med nederbörden signifikant. Parallellt har kvävenedfallet uppskattats med MATCH-modellen med två olika simuleringar. Den ena simuleringen (TRENDMATCH) har använt indata från observerad meteorologi tillsammans med emissioner bestämda inom EMEP-programmet medan den andra (KLIMATMATCH) använder meteorologi från en klimatmodell och emissioner sammanställt för RCP4.5. Den med TRENDMATCH modellerade depositionen visar nedåtgående trender för såväl NO3- som NH4+ från 1990 till 2009 i alla regioner. Resultaten från KLIMATMATCH visar inte lika tydliga trender för NH4+, beroende på att de historiska emissionerna i RCP4.5 databasen både visar upp- och nedåtgående trender för perioden. Trender i kvävenedfall beräknade med MATCH-modellen är till mycket stor del styrda av trender i de emissioner som används av spridningsmodellen. Det kan finnas flera orsaker till att vi inte ser tydliga trender i kvävenedfallet under de senaste decennierna. Trendanalyser kräver data med långa tidsserier, vilket av olika orsaker ofta saknas. Om kvävenedfallet har förändrats, men förändringen är liten, så är det svårt eller omöjligt att urskilja detta ur de stora slumpmässiga mellanårsvariationerna. Det är också möjligt att nedfallet inte har förändrats, trots minskande emissioner i Europa, på grund av ändrade atmosfärskemiska förhållanden (t ex klimat och minskande svavelemissioner), eller om utsläppen av kväve från källor som är av vikt för Sverige inte har minskat i samma utsträckning som emissionerna för Europa som helhet har. Det är också svårt att uppskatta kväveemissioner, vilket i rapporten illustreras av de två emissionsuppskattningar som har använts, där den ena rapporterar minskande emissioner av ammoniak och den andra ökande. För att uppnå precision och statistiskt kunna säkerställa förhållandevis små förändringar i kvävenedfallet, i storleksordningen 20 procent under en period av 20 år, behövs mätningar vid ett stort antal platser runt om i landet. Vi föreslår en genomgång av hur de framtida mätningarna av kvävenedfallet, som utgör basen för övervakningen, bör utformas. En viktig punkt är att existerande stationer med långa tidsserier bör bevaras, något som kräver långsiktig finansiering.
  •  
12.
  •  
13.
  •  
14.
  •  
15.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Effekter av stormen Gudrun på kväveutlakning från skogsmark
  • 2014
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • I denna rapport utvärderas effekter av stormen Gudrun på 35 ytor inom Krondroppsnätet, framförallt med avseende på kväveutlakningen från skogsmark efter en storm. Resultaten visade på ett tydligt samband mellan stormskadornas omfattning och nitrathalterna i markvattnet, med högre nitrathalter i de ytor som skadades mest. Effekten varierade dock inom samma skadeklass, vilket beror på andra faktorer som till exempel markvegetationen, kvävenedfallet, markvattnets surhetsgrad och beståndets ålder. Uppskalning av resultatet visade att den totala kvävebruttobelastningen till Östersjön och Västerhavet från skogsmark kan öka med ca 8 % till följd av en storm av Gudruns storlek.
  •  
16.
  •  
17.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Förbättrad modellering och mätning av belastningen från luftföroreningar - samverkan mellan Krondroppsnätet och MATCH-modellen
  • 2010
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Mätningarna inom Krondroppsnätet, och modellsystemet MATCH- Sverige, används idag i den nationella miljöövervakningen av nedfall av olika luftföroreningar till skog och mark. Följande studie har utvärderat möjligheten att kombinera informationen från de två systemen och ger konkreta förslag på förbättringsmöjligheter för att skapa bättre förutsättningar för att uppnå en optimal nationell miljöövervakning samt modellering. I vissa hänseende har även andra nationella atmosfärskemiska stationsnät inkluderats i studien. När det gäller övervakningsmätnäten är det angeläget att samtliga mätstationer utrustas med enhetliga och testade nederbördsprovtagare, att beräkna våtdeposition med hjälp av mätningarna över öppet fält samt en korrektionsfaktor och att mätningarna vid fjällstationerna åter tas i drift. Vidare är det viktigt att strängprovtagare åter tas i drift för att möjliggöra uppskattningen av torrdepositionen, framför allt av föreningar som interncirkulerar i trädkronorna, såsom kväve och baskatjoner. Modellerade nederbördsmängder som tagits fram av SMHI kan eventuellt användas för att i efterhand beräkna nedfallet över öppet fält vintertid. När det gäller MATCH-modellen är det angeläget att torrdepositionen av baskatjoner åter modelleras med MATCH-Sverige, något som är möjligt nu då lufthaltsmätningar av baskatjoner återigen finns tillgängliga. Även införandet av strängprovtagare kan användas som underlag vid modelleringen av baskatjoner. Det är prioriterat att räkna om MATCH resultaten för 2005-2008 med samma höga upplösning som tidigare (11 x 11 km). Andra förbättringsmöjligheter för MATCH-modellen omfattar en omarbetning av parameteriseringen av torrdepositionen till skog, vilket skulle vara möjlig med hjälp av resultaten från mätningarna av torrdepositionen av kväve och baskatjoner med strängprovtagare. Vidare föreslås att resultaten från de olika atmosfärskemiska stationsnäten jämförs med modellvärden (MATCH och EMEP) för att få en övergripande bild av de kombinerade resultaten från samtliga mätnät i kombination med modellresultat. Inom studien har ett antal förslag till utvecklingsprojekt tagits fram som kan bidra till att förbättra både mätningar och modellering av nedfallet av luftföroreningar över Sverige.
  •  
18.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Hur påverkas mark-, grund- och ytvatten vid en skogsavverkning? - Fallstudie Storskogen i Västra Götaland
  • 2021
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • En av de högsta halterna av metylkvicksilver som uppmätts i skogsmiljö i Sverige noterades i det avrinnande vattnet från ett avverkat område i Sydvästra Sverige. Framför allt förekom mycket höga halter av metylkvick-silver vid låg vattenföring sommartid. Avverkningen påverkade även försurningsparametrar, nitrathalter och löst organiskt kol. Exempelvis ökade uttransporten av kväve kraftigt andra året efter avverkningen. Avverkningen ledde också till en nästan fördubblad förlust av baskatjoner (Ca2+, Mg2+, K+ och Na+) från avrinningsområdet.
  •  
19.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Increased concentrations of nitrate in forest soil water after windthrow in southern Sweden
  • 2015
  • In: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 1872-7042 .- 0378-1127. ; 356, s. 234-242
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • In January 2005, south-west Sweden was hit by a severe storm that caused large damage to the forests through massive windthrow. The aim of this study was to assess the effect of this windthrow on nitrate concentrations in the soil water below the root zone on 33 forest monitoring plots within the Swedish Throughfall Monitoring Network (SWETHRO). These sites were damaged to different extents by the storm. The analysis showed increased levels of nitrate concentrations in the soil water as a consequence of storm damaged forest. The present study concerned forest ecosystems with relatively low levels of nitrogen deposition, as compared with forests analysed in previous studies. The maximum soil water nitrate concentrations occurred 1-4 years after the storm. After 5-6 years, the concentrations were back at the same levels as before the storm event. It was not possible to demonstrate a significant correlation between increased nitrate concentrations in the soil water after the storm and the level of nitrogen deposition at the site. The potential impact on ground- and surface waters due to elevated nitrate concentrations in soil water after storm events is discussed. (C) 2015 Elsevier B.V. All rights reserved.
  •  
20.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Påverkan på atmosfäriskt nedfall och luftkvaliten i Sverige av SO2-emissioner från vulkanutbrottet på Island, 2014-2015 : Utvärdering med Krondroppsnätets mätningar och EMEP modellen
  • 2017
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Den 31 augusti 2014 till 27 februari 2015 pågick ett vulkanutbrott på Island med utsläpp av svaveldioxid (SO2) i samma storleksordning som de dubbla antropogena utsläppen från Europa under ett år. Merparten av svavelutsläppen från vulkanen skedde under september till november 2014. Vulkanutbrottet påverkade periodvis luftkvaliteten i Sverige, framför allt under september och oktober 2014. och i synnerhet i norra Sverige som normalt har en relativt ren miljö utan större föroreningskällor.Samtliga mätplatser inom Krondroppsnätet visade förhöjda lufthalter av SO2 i september 2014 jämfört med tidigare år. Den uppmätta genomsnittliga SO2-halten i september 2014 över Sverige, var sex gånger så hög som motsvarande treårsmedelvärde för september under 2011-2013. Ökningen var störst i norra Sverige, där lufthalterna var 25 gånger högre än normalt. I södra och mellersta Sverige var ökningen betydligt mindre, ungefär 3 gånger så hög i mellersta Sverige och dubbelt så hög i södra Sverige. Spridningsmodellering med EMEP-modellen visade att över 90 % av SO2-halterna under september 2014 i norra Sverige hade sitt ursprung i SO2-emissioner från vulkanutbrottet.I likhet med lufthalterna ökade svavelnedfallet mest i norra Sverige, men för nedfallet var ökningen störst under oktober månad. Detta kan förklaras av att nederbördsmängden under oktober månad var hög. September månad karaktäriserades av en låg nederbördsmängd, varför en stor mängd av torrdepositionen av svavel från september, det vill säga den deposition som fastnar i trädkronorna, sköljdes ner med regnet och samlades in i krondroppsmätningarna under träd-kronorna först under oktober månad. Detta bidrog till att den totala svaveldepositionen (alltså mätningarna via krondropp) blev hög under oktober.Nedfallet av svavel med nederbörden (våtdepositionen) var ca tre gånger så hög under oktober 2014 över Sverige jämfört med motsvarande treårsmedelvärde för oktober under 2011-2013. Totaldepositionen som krondropp ökade ännu mer och var ca fem gånger högre. Nedfallet ökade mest i norra Sverige, där nedfallet över öppet fält ökade med 350 % och totaldepositionen som krondropp ökade drygt 1200 %. Motsvarande ökning i mellersta Sverige var 270 % för nedfallet över öppet fält och 760 % för totaldepositionen som krondropp. I södra Sverige var ökningen bara 130 % respektive 220 %. Spridningsberäkningen med EMEP-modellen visade att våtdepositions-andelen från vulkanen var mer än 80 % i vissa delar av norra Sverige, under tiden för vulkanutbrottet (september 2014 – februari 2015).Även om mätresultaten visar på kraftiga förhöjningar av SO2-halter och svavelnedfall på månads-basis, så syns effekten inte lika tydligt om man analyserar data för årsmedelvärden (hydrologiska år), framförallt inte i södra och mellersta Sverige. Detta beror framförallt på att inledningen av vulkanutbrottet (september 2014) tillfaller det hydrologiska året 2013/2014, medan återstoden av vulkanutbrottet tillfaller det hydrologiska året 2014/2015. Om man däremot analyserar data på kalenderåret 2014 så syns effekten tydligt i hela landet.Även om det antropogena svavelnedfallet och lufthalterna av SO2 minskat dramatiskt i Sverige under de senaste 30 åren, belyser den här studien vikten av att upprätthålla luftkvalitetsmätningar. Krondroppsnätets mätningar bekräftar inte bara återhämtning, utan är också ett användbart verktyg för att spåra effekterna av specifika föroreningshändelser såsom vulkaniska utsläpp av SO2.
  •  
21.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Påverkan på atmosfäriskt nedfall och luftkvaliten i Sverige av SO2-emissioner från vulkanutbrottet på Island, 2014-2015
  • 2017
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Den 31 augusti 2014 till 27 februari 2015 pågick ett vulkanutbrott på Island med utsläpp av svaveldioxid (SO2) i samma storleksordning som de dubbla antropogena utsläppen från Europa under ett år. Merparten av svavelutsläppen från vulkanen skedde under september till november 2014. Vulkanutbrottet påverkade periodvis luftkvaliteten i Sverige, framför allt under september och oktober 2014. och i synnerhet i norra Sverige som normalt har en relativt ren miljö utan större föroreningskällor. Samtliga mätplatser inom Krondroppsnätet visade förhöjda lufthalter av SO2 i september 2014 jämfört med tidigare år. Den uppmätta genomsnittliga SO2-halten i september 2014 över Sverige, var sex gånger så hög som motsvarande treårsmedelvärde för september under 2011-2013. Ökningen var störst i norra Sverige, där lufthalterna var 25 gånger högre än normalt. I södra och mellersta Sverige var ökningen betydligt mindre, ungefär 3 gånger så hög i mellersta Sverige och dubbelt så hög i södra Sverige. Spridningsmodellering med EMEP-modellen visade att över 90 % av SO2-halterna under september 2014 i norra Sverige hade sitt ursprung i SO2-emissioner från vulkanutbrottet. I likhet med lufthalterna ökade svavelnedfallet mest i norra Sverige, men för nedfallet var ökningen störst under oktober månad. Detta kan förklaras av att nederbördsmängden under oktober månad var hög. September månad karaktäriserades av en låg nederbördsmängd, varför en stor mängd av torrdepositionen av svavel från september, det vill säga den deposition som fastnar i trädkronorna, sköljdes ner med regnet och samlades in i krondroppsmätningarna under träd¬kronorna först under oktober månad. Detta bidrog till att den totala svaveldepositionen (alltså mätningarna via krondropp) blev hög under oktober. Nedfallet av svavel med nederbörden (våtdepositionen) var ca tre gånger så hög under oktober 2014 över Sverige jämfört med motsvarande treårsmedelvärde för oktober under 2011-2013. Totaldepositionen som krondropp ökade ännu mer och var ca fem gånger högre. Nedfallet ökade mest i norra Sverige, där nedfallet över öppet fält ökade med 350 % och totaldepositionen som krondropp ökade drygt 1200 %. Motsvarande ökning i mellersta Sverige var 270 % för nedfallet över öppet fält och 760 % för totaldepositionen som krondropp. I södra Sverige var ökningen bara 130 % respektive 220 %. Spridningsberäkningen med EMEP-modellen visade att våtdepositions¬andelen från vulkanen var mer än 80 % i vissa delar av norra Sverige, under tiden för vulkanutbrottet (september 2014 – februari 2015). Även om mätresultaten visar på kraftiga förhöjningar av SO2-halter och svavelnedfall på månads-basis, så syns effekten inte lika tydligt om man analyserar data för årsmedelvärden (hydrologiska år), framförallt inte i södra och mellersta Sverige. Detta beror framförallt på att inledningen av vulkanutbrottet (september 2014) tillfaller det hydrologiska året 2013/2014, medan återstoden av vulkanutbrottet tillfaller det hydrologiska året 2014/2015. Om man däremot analyserar data på kalenderåret 2014 så syns effekten tydligt i hela landet. Även om det antropogena svavelnedfallet och lufthalterna av SO2 minskat dramatiskt i Sverige under de senaste 30 åren, belyser den här studien vikten av att upprätthålla luftkvalitetsmätningar. Krondroppsnätets mätningar bekräftar inte bara återhämtning, utan är också ett användbart verktyg för att spåra effekterna av specifika föroreningshändelser såsom vulkaniska utsläpp av SO2. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.
  •  
22.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Det atmosfäriska nedfallet av svavel till skogen i Blekinge har minskat kraftigt, i takt med minskade svavelutsläpp i Sverige och från Europa. Sedan mätningarna inom Krondroppsnätet började 1985 har svavelnedfallet minskat kraftigt från cirka 20 till 3 – 4 kg S/ha och år. Under senare år tyder dock mätningarna på att minskningen avstannat. Det är tydligt att försurningspåverkan i länets markvatten minskat sedan mätstarten 1985 genom att halterna av svavel minskat, pH ökat, ANC ökat och halten oorganiskt aluminium minskat. Trots det positiva i att försurningstillståndet förbättrats är det ännu inte tillfredställande, och sedan några år tillbaka verkar återhämtningen ha avstannat. Det finns i markvattnet kvarstående betydande halter av oorganiskt aluminium, pH är i de flesta fall under 5 och ANC är negativt eller runt noll. Det går ännu inte att statistiskt fastställa att nedfallet av kväve i länet har förändrats sedan mätstart. Kvävenedfallet i nederbörden var 2014/15 ca 9 kg/ha/år. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- plus torrdeposition) för de två senaste åren beräknas variera från 10 till 15 kg per hektar med högst nedfall i de allra västligaste delarna av länet. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, och som har överskridits de flesta år i länet, även överskreds 2014/15. Förhöjda nitrathalter i markvattnet förekommer dock relativt sällan i växande skog i Blekinge, vilket tyder på att skogarna i länet ännu inte nått kvävemättnad. När en granskog i länet avverkades år 2000 var dock halterna av nitrat i markvattnet kraftigt förhöjda under en period av cirka 6 år. This report is only available in Swedish.
  •  
23.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Hallands län
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Försurning av ytvattnen i Halland utgör fortfarande ett betydande problem, och cirka 80 procent av länets sjöar bedömdes vara försurade år 2010. Mätningarna inom Krondroppsnätet visar dock på en minskande trend för svavelhalter i luft i Timrilt samt i svavelnedfall till alla länets skogsytor. Sedan mätningarna vid Söstared började 1988 har svavelnedfallet minskat med cirka 80 procent, från cirka 11-12 till runt 2 kg S/ha/år. Detta är i samma takt som den rapporterade minskningen av Europas samlade utsläpp av oxiderat svavel sedan 1990. Även svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant. Mätningarna i markvattnet visar dock att det fortfarande är starkt försurat i stora delar av länet, med generellt lågt pH och en syraneutraliserande förmåga (ANC) under noll, vilket visar på att det inte finns någon buffrande förmåga i markvattnet. Ett undantag är Söstared med förhållandevis bra värden för de olika försurningsindikatorerna. Lufthalterna av kvävedioxid har minskat signifikant i Timrilt, både för sommar- och vinter-halvår. För lufthalter av ammoniak finns inga signifikanta trender. Genom att trädkronorna direkt tar upp en viss del av kvävenedfallet har det varit svårt att säkerställa förändringar av kvävenedfallet till skogen i länet. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve ligger på mer än 15 kg per hektar för de två senaste åren. Detta är långt över den kritiska belastnings-gränsen för skogsmarken i Sverige, 5 kg N/ha/år, som baseras på effekter på markvegetation. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet förekommer i Halland. Detta visar att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, vilket innebär en potentiell risk för kväve-utlakning till ytvatten. Halterna har generellt varit kraftigt förhöjda i Djupeåsen, Timrilt, Vallåsen och Kullahus. I Timrilt och Vallåsen ledde stormen Gudrun till ytterligare förhöjning av nitratkvävehalterna, liksom i ett senare skede även vid Borgared. This report is only available in Swedish.
  •  
24.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Jönköpings län
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • I Jönköpings län görs mätningar av krondropp och markvattenkemi på fyra granytor, varav två startades 1996 (Bordsjö och Fagerhult) och två startades 1998 (Värnvik och Mellby). I Fagerhult mäts även nedfall på öppet fält, lufthalter samt torrdeposition med strängprovtagare. Svavelhalterna i luft under sommarhalvåret har minskat signifikant i länet. Även svavelnedfallet har minskat. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskade halter av svavel i markvattnet vid två av länets fyra ytor, Värnvik och Bordsjö. Ingen av länets fyra provytor visar ännu på någon återhämtning från försurning, baserat på parametrarna pH, ANC (syraneutraliserande förmåga) och koncentrationen av oorganiskt aluminium. ANC vid Fagerhult har istället minskat signifikant. Vid Mellby, Bordsjö och Fagerhult har ANC som median för de senaste tre åren varit negativ, pH varit under 5 och halten oorganiskt aluminium varit hög. Den långsamma återhämtningen från försurningen i länet kan till viss del härledas till de ökade kloridhalterna i markvattnet som indikerar en havssaltsepisod och därmed en ”surstöt”. Stormarna under 2000-talet försvårar dock tolkningen av återhämtningsförloppet, tillsammans med eventuella störningar vid isättning av nya lysimetrar. Kvävenedfallet med nederbörden på öppet fält har inte förändrats i länet sedan mätstarten vare sig vid Fagerhult eller på Visingsö. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- och torrdeposition) för de två senaste åren beräknas variera från 7,5 till över 15 kg per hektar och år, med högst nedfall i de sydvästligaste delarna av länet. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, har överskridits de flesta år i länet, så också 2014/15. Kvävehalterna i markvattnet har generellt varit låga, då skogen varit ostörd, men på samtliga ytor finns förhöjningar efter stormar som inträffade mellan åren 2005 och 2008. Den kraftigaste stormeffekten uppmättes i Mellby, som är mest stormskadad. This report is only available in Swedish.
  •  
25.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Sedan mätstarten har halten av svaveldioxid (SO2) i luften minskat signifikant under både sommar- och vinterhalvåret vid Ottenby, endast under vinterhalvåret vid Risebo samt endast under sommarhalvåret vid Rockneby. Vid Rockneby har sommarhalvårsmedelhalterna för kvävedioxid (NO2) minskat, medan vinterhalvårsmedelhalterna minskat vid länets samtliga mätstationer. Lufthalterna av SO2 och NO2 är dock fortsatt högre vid Ottenby på Ölands södra udde, jämfört med övriga mätplatser i länet, vilket troligen kan förklaras av påverkan från Östersjöns fartygstrafik. Även vid Rockneby är lufthalterna av SO2 och NO2 relativt höga, medan lägst lufthalter uppmätts vid Risebo i norra delen av länet. Svavelnedfallet (utan havssalt) i krondroppet har minskat signifikant sedan mätstarten vid alla länets mätplatser. Under 2014/15 varierade svavelnedfallet i länet mellan 1,4 och 2,3 kg per hektar. Status i markvattnet tyder på bestående försurningsproblem för skogsmarken, med undantag av länets norra delar. Markvattnet vid övriga mätplatser återhämtar sig endast mycket långsamt från försurning och i några fall syns även tecken på en försämring. Kvävenedfallet via nederbörden visar inte på någon signifikant förändring i länet sedan mätstarten. Under det senaste mätåret var kvävenedfallet med nederbörden mellan 5,6 och 6,0 kg per hektar. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- plus torrdeposition) för de två senaste åren beräknas variera mellan 7,5 - 10 kg per hektar i största delen av länet. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, och som har överskridits de flesta år i länet, överskreds även 2014/15. Förhöjda halter av nitrat har förekommit relativt frekvent i markvattnet vid flertalet mätplatser i länet, framför allt i samband med stormarna 1999, 2005 och 2007. Detta kan tyda på en pågående upplagring av kväve i skogsmarken som resulterar i ett läckage till markvattnet i samband med störningar. This report is only available in Swedish.
  •  
26.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
  • 2018
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Kalmar län har under lång tid överskridit vad skogs-marken samt sjöar och vattendrag tål. Under första halvan av 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet från 3 till över 14 kg svavel per hektar och år men har sedan dess minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på strax över 1 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Svavelnedfallet vid krondroppsytan Ottenby på södra Öland har minskat med 83 % på 27 år. Sedan 1996/97, då mätningar fanns vid samtliga nu aktiva mätplatser, har svavelnedfallet minskat med mellan 72-82 %, med lägst minskning vid Risebo och högst vid Alsjö. Även lufthalterna av svaveldioxid har minskat statistiskt säkerställt med 48-59 %, sedan 1999, vid Ottenby, Rockneby och Risebo. Försurningstillståndet i skogsmarken i Kalmar län varierar kraftigt. I nuläget är det endast vid Alsjö i sydöstra Kalmar län där mätningarna genomgående visar på återhämtning genom ökande pH och ANC. Dock är pH alltjämt lågt, under 5, och ANC oftast negativt, vilket indikerar att återhämtningen går mycket långsamt vid Alsjö, se figur nedan. Vid Rockneby minskar pH och ANC är ofta negativt, vilket gör att försurningstillståndet inte förbättrats under mätperioden. Vid Ottenby är försurningsläget mer svårbedömt, då ANC och pH minskar samtidigt som pH är mycket lågt, mellan 4-4,5, och ANC klart positivt. Bäst försurningstillstånd finns vid Risebo i länets norra delar, med ett pH runt 6 och positivt ANC. pH minskar dock vid Risebo, vilket är lite oroväckande. Det tar lång tid för skogsmarken att återhämta sig efter den tidigare historiska försurningsbelastningen. Hur mycket svavelnedfall skogsmarken tål i dagsläget beror på flera samverkande faktorer, såsom kvävenedfall och bortförsel av buffrande ämnen vid skogs-avverkning. I takt med att svavelnedfallet minskat har dock andra faktorer, såsom skogsbruk och kvävenedfall, fått större betydelse för försurningspåverkan. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 5-8 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet minskar endast långsamt och har under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Inte något år under mätningarnas gång har det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet har ibland förekommit i Kalmar län, vilket visar att det vid vissa platser finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp och därmed en potentiell risk för kväveutlakning till ytvatten. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid har de, sedan 1999, minskat statistiskt säkerställt med 30 % vid Ottenby och Rockneby samt 40 % vid Risebo, i länets norra delar.
  •  
27.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Sedan mätstart fram till 2013 har lufthalterna av svaveldioxid (SO2) minskat vid samtliga platser i norra Sverige, förutom Nikkaluokta. Mellan 31 augusti 2014 till 27 februari 2015 pågick ett vulkanutbrott på Island med mycket höga SO2-halter i marknivå som följd. Luft med dessa höga SO2-halter fördes periodvis med vindarna till Sverige. Månadsvisa lufthaltsmätningar inom Krondroppsnätet visade på kraftigt förhöjda SO2-halter i norra Sverige i september 2014, men även januari 2015. Därför blev sommar- och vinterhalvårsmedelhalten för SO2 vid flera platser i norra Sverige under 2014 och 2015 högre jämfört med tidigare år, och de tidigare statistiskt signifikanta minskande trenderna avbröts därmed. Vid de allra nordligaste mätplatserna förekommer så höga ozonhalter under de tidiga vårmånaderna, främst april, att de kan skada människor. Även den tidiga växtligheten kan skadas av de höga ozonhalterna, framförallt i perspektivet att vegetationssäsongen förlängs i ett förändrat klimat. Svavelnedfallet till skogen har sedan 1990-talet minskat signifikant vid flertalet platser i norra Sverige. Det finns en klar gradient i försurningsbelastningen från kusten mot inlandet, med större nedfall för de kustnära områdena. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskande svavelhalter i markvattnet vid sex av nio mätlokaler. pH i markvattnet ligger vid de flesta lokaler i norra Sverige över 5 och den syraneutraliserande förmågan, ANC, uppvisar positiva värden strax över noll. Markvattenhalten av oorganiskt aluminium, som är giftigt för djur och växter, har generellt varit låg i Norrlands inland. Vid Västerbottens kustland har dock halten oorganiskt aluminium stundtals varit relativt hög, ANC negativt och pH lågt. Mätningarna i markvattnet vid några ytor visar att ANC minskat och/eller att halten oorganiskt aluminium ökat, men det är inga stora förändringar. I juni 2012 kvävegödslades krondroppsytan i Sör-Digertjärn i Jämtlands län, vilket påverkade resultaten från mätningarna. Halterna av nitrat och ammonium i markvattnet ökade dramatiskt under året, och höga halter bestod även påföljande år. På grund av läckaget av nitrat till markvattnet, samt i viss mån även ökande halter av lösta organiska ämnen (DOC), försämrades försurningsindikatorerna i markvattnet kraftigt. Under 2014 var ANC samt halten oorganiskt aluminium tillbaka på samma nivåer som före gödslingen, medan pH fortfarande var mycket lågt under 2015. Lufthalterna av kvävedioxid under sommarhalvåret har minskat vid flertalet mätplatser i norra Sverige. Ammoniakhalterna i luft har endast minskat vid två mätplatser sommartid, och vintertid har ammoniakhalterna ökat signifikant vid två mätplatser. Kvävenedfallet med nederbörden har minskat vid en mätlokal i Dalarnas län och ökat vid en mätlokal i Västerbottens län under de senaste 20 åren. Den kritiska belastningsgränsen för kväve till skogsmark överskreds endast i de sydligare delarna av Dalarnas län under 2014/15. Kvävehalten i markvattnet under rotzonen har oftast varit mycket låg, vilket visar att skogsekosystemet tar upp det ammonium- och nitratkväve som finns tillgängligt. This report is only available in Swedish.
  •  
28.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Skåne län
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Krondroppsnätet är ett mätprogram som under tre decennier har följt utvecklingen av nedfall av luftföroreningar i skogen och dess effekter på luft, växtlighet, mark och vatten. Krondroppsnätet omfattar idag 64 provytor fördelade över hela Sverige, och åtta av dessa ytor ligger i Skåne län. Den längsta mätserien är 27 år. I länet finna fyra granytor (Maryd, Stenshult, Hissmossa och Arkelstorp), två bokytor (Kampholma och Baldringe) och en tallyta (Falsterbo). Dessutom görs öppet fält-mätningar vid Videlycke. Markvatten mäts på sju platser, krondropp på sex platser, öppet fält på fyra platser och lufthalter samt torrdeposition mäts vid två platser. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar i länet under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till resultaten från tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet. Svavelnedfallet till skog i Arkelstorp och Västra Torup/Hissmossa har minskat från omkring 20 kg per hektar och år (exklusive havssalt) omkring 1990, till 2 kg per hektar och år eller mindre. De senaste två åren var dock nedfallet högre, omkring 3-4 kg per hektar, och denna förhöjning före¬kommer även på andra mätplatser i länet. Nedfallet på öppet fält var avsevärt lägre än nedfallet via krondropp under de första 10 årens mätningar, men skillnaden har avtagit efter dess. I Västra Torup/ Hissmossa, där långa tidsserier med mätningar över öppet fält finns, uppmäts nu ingen skillnad. Granytorna Stenshult och Maryd i söder är de ytor som tog emot mest svavelnedfall under 2014/15, 6 respektive 4 kg per hektar. I Stenshult har svavelnedfallet via krondropp varit ungefär dubbelt så högt som på öppet fält de senaste åren, vilket visar på hög torrdeposition. Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogs-ytorna, har varierat mellan 7 och 17 kg per hektar och år i Västra Torup/Hissmossa, som är den plats där mätningar pågått längst (27 år), med enstaka års uppehåll. Ingen tidstrend har kunnat påvisas. Nedfallet på öppet fält har generellt varit högre än via krondropp, vilket kan förklaras av upptag i trädkronorna. I Stenshult, där nedfall på öppet fält mätts de fyra senaste hydro¬logiska åren, har dock förhållandena varit de omvända, med mellan 11 och 17 kg kväve per hektar och år på öppet fält och mellan 17 och 22 kg per hektar och år i krondropp. Detta indikerar att torr¬depositionen av kväve i Stenshult är stor, avsevärt större än upptaget i trädkronorna. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve låg på mer än 15 kg per hektar för de två senaste åren. Detta är långt över den kritiska belastnings¬gränsen för skogsmarken i Sverige, 5 kg N/ha/år, som baseras på effekter på markvegetation. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskande halter av svavel i markvattnet i Arkelstorp och Kampholma, som är de ytor som har långa tidsserier. Både Arkelstorp och Kampholma visar på återhämtning från försurning, med signifikanta ökningar av pH och syraneutraliserande förmåga (ANC). Förhöjda nitrat¬kväve¬halter i markvattnet har uppmätts i sex av de sju ytorna, och endast i bokytan i Kampholma har halterna varit låga hela tiden. Detta visar på att det finns mer kväve än vad skogsekosystemen kan ta upp på många håll i Skåne. Stenshult, som uppvisat högst kvävenedfall, är den yta där också halterna av nitratkväve i markvattnet varit som högst, upp till 18 mg/l. This report is only available in Swedish.
  •  
29.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Södermanlands län
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Södermanlands län under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet. Svavelnedfallet vid provytorna i länet har minskat från cirka 4 kg per hektar 1996/97 till cirka 2 kg per hektar 2014/15. Markvattnet vid Edeby visar inga statistiskt signifikanta förändringar av pH, ANC eller oorganiskt aluminium, trots ett minskat svavelnedfall, vilket tyder på att återhämtningen från försurningen går långsamt. Försurningsstatusen vid Edeby är dock relativt god, med ett pH runt 5,5, ANC oftast över noll och halten oorganiskt aluminium i markvattnet relativt låg. Framtida mätningar får utvisa om förbättringen fortskrider. Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogsytorna, har varierat mellan 3 och 9 kg per hektar och år vid Edeby genom åren. Under det senaste mätåret var kvävenedfallet med nederbörden 5 kg per hektar. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- plus torrdeposition) för de två senaste åren beräknas ha varierat från 5 – 7,5 kg per hektar i de östra delarna av länet. I de sydvästliga delarna av länet varierade det totala kvävenedfallet de två senaste åren mellan 7,5 – 10 kg per hektar. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, och som har överskridits de flesta år i länet, även överskreds 2014/15. Även om kvävenedfallet till skogsmarken i länet varit betydande genom åren har det sannolikt inte resulterat i något betydande läckage av nitrat till markvattnet eller avrinningen. Förhöjda nitrathalter i markvattnet kan dock ske vid störningar, såsom avverkning, stormskador etc. This report is only available in Swedish.
  •  
30.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Värmlands län
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • I Värmlands län mäts krondropp och markvatten på tre granytor (Södra Averstad, Blåbärskullen och Transtrandsberget). I Södra Averstad finns den längsta mätserien, sedan 1990. Blåbärskullen och Transtrandsberget startades 1996. Mätningar av lufthalter och nedfall på öppet fält görs i Södra Averstad och Blåbärskullen. Dessutom mäts även torrdeposition med en strängprovtagare vid Blåbärskullen. Lufthalterna av SO2 i södra delen av länet har minskat med ca 70 % sedan 1994, i takt med Europas minskande utsläpp. Även lufthalterna av NO2 i länets södra del har minskat i takt med minskande utsläpp, med ca 50 % sedan 1994. Lufthalterna av NH3 är mycket låga i länet. Luft¬halterna av ozon, som medelhalt för sommar- respektive vinterhalvår, har legat på en konstant nivå sedan början av 2000-talet. Även svavelnedfallet till länets skogar har minskat i takt med rapporterade minskningar av svavelutsläpp. Tidsutvecklingen vad gäller nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet är mer osäker. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve har varierat mellan 5-7,5 kg per hektar i de nordligare delarna av länet och mellan 7,5-10 kg per hektar i de sydligare delarna för de två senaste åren, vilket är högre än den kritiska belastningsgränsen för skogsmark i Sverige på 5 kg N/ha/år. Tidigare var skogsytan vid Södra Averstad kraftigt försurad, men sedan 1990-talet har det pågått en återhämtning från försurning i markvattnet i länets skogar, och numera visar indikatorerna för försurning på relativt bra värden. Under de senaste åren har dock återhämtningen avstannat. Vid Blåbärskullen, som tidigare visat bra värden på försurningsstatusen, har de försurningsrelaterade parametrarna till och med försämrats under de senaste åren. Förhöjda nitrathalter i markvattnet förekommer relativt sällan i växande skog, vilket tyder på att skogarna i Värmland ännu inte närmat sig kvävemättnad. This report is only available in Swedish.
  •  
31.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Västmanlands län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
  • 2018
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Västmanlands län har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. I början av 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet från 4 till över 10 kg svavel per hektar och år, med högst nedfall i länets södra delar. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 0,7 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Nedfallet av svavel i de södra delarna av länet har minskat med 90 % sedan 1994, medan det i länets norra delar minskat med mer än 65 % sedan 2002. Även lufthalterna av svaveldioxid har minskat statistiskt säkerställt med cirka 40 % sedan 1997 i länets södra delar. Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Västmanlands läns södra delar förbättrats och markvattnet visar tydliga tecken på återhämtning från försurning. pH och den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet har ökat statistiskt säkerställt, se figur nedan. Ökningen går dock långsamt, och ANC är fortfarande ibland negativt. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett positivt ANC, för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Ytterligare återhämtning krävs för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 2-4 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet minskar endast långsamt och har i länet under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Det är endast under de två senaste åren som det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Låga halter av nitrat i markvattnet tyder på att denna risk i nuläget är låg i länet. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid har de minskat statistiskt säkerställt med nästan 40 % sedan 1994 i länets södra delar och med 45 % sedan 2004 i länets nordliga delar.
  •  
32.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län : Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2015
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Västra Götalandslän för perioden oktober 2014 till september 2015. Resultaten relateras till tidigare årsmätningar. I Västra Götalands län görs mätningar av lufthalter (vid en plats), nedfall på öppetfält (vid två platser) samt av nedfall via krondropp och markvattenkemi (vid fyra platser).Det finns en tendens (nära statistisk signifikans) till ökande nederbördsmängder vid Hensbacka,strax norr om Uddevalla. Den årliga ökningen är i samma storleksordning som SMHI anger attnederbörden i Västra Götaland har ökat för perioden 1991-2011 jämfört med perioden 1961-1990 (10-20%).Svavelnedfallet var under det hydrologiska året 2014/15 tydligt högre, jämfört med året innan,vid alla mätplatser i länet. Även lufthalterna av SO2 var höga under vintern 2014/15. Under åretinträffade två saker av betydelse för svavelhalter och nedfall. Det pågick under hösten/vinternett stort vulkanutbrott på Island som släppte ut mer svaveldioxid till atmosfären på ett halvår änhela Europas årliga samlade utsläpp. Denna förorenade luft påverkade luftkvaliteten i Sverige.Från 1 januari 2015 sänktes den tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle, från tidigare 1 procent till0,1 procent svavel. Detta borde resulterat i ett minskat svavelnedfall vid kustnära platser iVästra Götaland. Av mätningarna att döma verkar dock påverkan från vulkanen ha övervägt vadgäller det summerade svavelnedfallet i Västra Götalands län under året. Mätningar av lufthalterinom Krondroppsnätet och Luft- och Nederbördskemiska nätet (LNKN) i sydöstra Sverige visaratt halterna av svaveldioxid vid två kustnära platser vid Östersjön som medelvärde för 2015(jan-dec) var cirka 30 % lägre jämfört med motsvarande medelvärde för de tre närmastföregående åren, med stor sannolikhet som ett resultat av minskade svavelutsläpp från sjöfartenpå Östersjön.Det pågår en återhämtning från försurningen i skogsmarken vid vissa platser i länet medaningen återhämtning sker på andra. Vid Hensbacka visar mätningarna på att markvattnet varitkraftigt försurat, men att det pågår en återhämtning med stigande pH och syraneutraliserandeförmåga (ANC) samt minskande halter oorganiskt aluminium. Vid Söstared, strax överlänsgränsen i norra Halland, sker inga förändringar i markvattnet som har ett pH som liggerstrax över 5, ANC just över noll och halter av oorganiskt aluminium som är förhöjda.För de två senaste åren beräknades det årliga totala nedfallet av oorganiskt kväve till mellan 10och 15 kg per hektar för Västergötlands län, med det högsta nedfallet i sydväst. Den kritiskabelastningen för övergödande kväve som används för Sveriges gran- och tallskogar, 5 kg N perhektar och år, överskreds således kraftigt i hela Västra Götalands län. Halterna av ammoniumochnitratkväve i markvattnet har dock generellt varit relativt låga vid de olika mätplatserna ilänet, vilket visar att skogsmarkerna i länet ännu inte nått kvävemättnad.Den 13-14 oktober 2015 firade Krondroppsnätet 30 år. Under två dagars seminariumpresenterades bl.a. hur Krondroppsnätet startade, hur det framtida skogsbruket kan se ut samtvilket behov det finns av miljöövervakning i skogen framöver. Vi hörde även föredrag omKrondroppsnätets frågeställningar i ett internationellt perspektiv samt utifrån tre myndighetersolika ansvarsområden (Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Skogsstyrelsen).Under firandet skedde även en uppskattad exkursion till Krondroppsytan Timrilt.I samband med 30-årsjubileet presenterades en nyproducerad populärvetenskapligtemarapport, "Krondroppsnätet 1985-2015 – tre decenniers övervakning av luftföroreningar ochdess effekter på skogsmark", som kan beställas från IVL.IVL-rapport C 159. Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september2015Under 2015 initierades ett nytt sexårigt samarbetsprojekt som finns att läsa om påKrondroppsnätets webplats:www.krondroppsnatet.ivl.se. Grundtanken är att utifråndepositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning avluftföroreningar och dess effekter på växtlighet, mark och vatten.Konferensen Acid Rain hålls vart 5:e år och utgör ett forum för forskare och beslutsfattare attdiskutera forskningsfrågor och policies relaterade till försurning och återhämtning. Vidkonferensen 2015 presenterades återhämtning från försurning och kväveutlakning vid trekrondroppsytor som drabbats av klimatrelaterade händelser: havssaltepisoder, storm ochinsektsangrepp.Under 2015 utförde IVL tillsammans med Lunds universitet, på uppdrag av Länsstyrelsen iNorrbottens län, kartläggningar av kritisk belastning för aciditet och kväve för olikaekosystemtyper i Norrbottens län. Tre olika modeller användes: PROFILE, ForSAFE ochMAGIC. Dessutom beräknades kritisk belastning för kväve baserat på empiriskt framtagnagränsvärden.
  •  
33.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Västra Götalands län för perioden oktober 2014 till september 2015. Resultaten relateras till tidigare års mätningar. I Västra Götalands län görs mätningar av lufthalter (vid en plats), nedfall på öppet fält (vid två platser) samt av nedfall via krondropp och markvattenkemi (vid fyra platser). Det finns en tendens (nära statistisk signifikans) till ökande nederbördsmängder vid Hensbacka, strax norr om Uddevalla. Den årliga ökningen är i samma storleksordning som SMHI anger att nederbörden i Västra Götaland har ökat för perioden 1991-2011 jämfört med perioden 1961-1990 (10-20%). Svavelnedfallet var under det hydrologiska året 2014/15 tydligt högre, jämfört med året innan, vid alla mätplatser i länet. Även lufthalterna av SO2 var höga under vintern 2014/15. Under året inträffade två saker av betydelse för svavelhalter och nedfall. Det pågick under hösten/vintern ett stort vulkanutbrott på Island som släppte ut mer svaveldioxid till atmosfären på ett halvår än hela Europas årliga samlade utsläpp. Denna förorenade luft påverkade luftkvaliteten i Sverige. Från 1 januari 2015 sänktes den tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle, från tidigare 1 procent till 0,1 procent svavel. Detta borde resulterat i ett minskat svavelnedfall vid kustnära platser i Västra Götaland. Av mätningarna att döma verkar dock påverkan från vulkanen ha övervägt vad gäller det summerade svavelnedfallet i Västra Götalands län under året. Mätningar av lufthalter inom Krondroppsnätet och Luft- och Nederbördskemiska nätet (LNKN) i sydöstra Sverige visar att halterna av svaveldioxid vid två kustnära platser vid Östersjön som medelvärde för 2015 (jan-dec) var cirka 30 % lägre jämfört med motsvarande medelvärde för de tre närmast föregående åren, med stor sannolikhet som ett resultat av minskade svavelutsläpp från sjöfarten på Östersjön. Det pågår en återhämtning från försurningen i skogsmarken vid vissa platser i länet medan ingen återhämtning sker på andra. Vid Hensbacka visar mätningarna på att markvattnet varit kraftigt försurat, men att det pågår en återhämtning med stigande pH och syraneutraliserande förmåga (ANC) samt minskande halter oorganiskt aluminium. Vid Söstared, strax över länsgränsen i norra Halland, sker inga förändringar i markvattnet som har ett pH som ligger strax över 5, ANC just över noll och halter av oorganiskt aluminium som är förhöjda. För de två senaste åren beräknades det årliga totala nedfallet av oorganiskt kväve till mellan 10 och 15 kg per hektar för Västergötlands län, med det högsta nedfallet i sydväst. Den kritiska belastningen för övergödande kväve som används för Sveriges gran- och tallskogar, 5 kg N per hektar och år, överskreds således kraftigt i hela Västra Götalands län. Halterna av ammonium- och nitratkväve i markvattnet har dock generellt varit relativt låga vid de olika mätplatserna i länet, vilket visar att skogsmarkerna i länet ännu inte nått kvävemättnad. This report is only available in Swedish.
  •  
34.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Östergötlands län
  • 2016
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Lufthalterna av SO2 i länet har generellt minskat under de senaste knappt 20 åren. Halterna av SO2 var under vinterhalvåret 2014/15 dock något högre jämfört med föregående år, sannolikt delvis beroende på ett vulkanutbrott på Island mellan augusti 2014 och februari 2015, se nedan. Medelhalterna av NO2 i luft i länet ligger förhållandevis högt vintertid, men halterna minskar dock över tid både sommar och vinter. Det finns en tendens till ökande provvolymer för krondropp vid länets mätplatser. SMHI anger att nederbörden i delar av Östergötland har ökat 10-20% för perioden 1991-2011 jämfört med perioden 1961-1990. Ökande nederbördsmängder kan åtminstone till en del förklara ökande krondroppsmängder. Svavelnedfallet i länet har minskat signifikant, från 3-5 kg per hektar i slutet av 1990-talet till 1-2 kg per hektar under de senaste åren. Svavelnedfallet var dock under hydrologiska året 2014/15 högre, jämfört med året innan, vid alla mätplatser i länet samt vid platserna i norra Jönköpings och Kalmar län. Vulkanutbrottet på Island under hösten/ vintern 2014/15 släppte ut mer svaveldioxid till atmosfären på ett halvår än hela Europas årliga samlade utsläpp inklusive sjöfarten. Denna förorenade luft påverkade luftkvaliteten i Sverige. Å andra sidan sänktes från 1 januari 2015 svavelhalterna i fartygsbränsle, från tidigare 1 procent till 0,1 procent svavel. Detta borde resulterat i ett minskat svavelnedfall i södra Sverige. Av mätningarna att döma verkar dock påverkan från vulkanen ha övervägt vad gäller årets summerade svavelnedfall i länet. Bedömningen av försurningstillståndet i markvattnet i länet visar på att Solltorp, i länets södra del, uppvisar en bättre försurningsstatus än Höka, i länets norra del. Vid Solltorp har pH och den syraneutraliserande förmågan ANC ökat och halterna av oorganiskt aluminium minskat. Vid Höka har dessa värden inte förändrats och ligger, ur försurningshänseende, generellt ganska dåligt till. Som ett medelvärde för de två senaste åren beräknades det årliga totala nedfallet av oorganiskt kväve till mellan 7,5-10 kg per hektar för Östergötlands län, vilket överskrider den kritiska belastningsgränsen för kväve, 5 kg per hektar och år. Även om kvävenedfallet till skogsmarken varit betydande genom åren har det sannolikt ännu inte resulterat i något betydande läckage av nitrat till markvattnet eller avrinningen. Förhöjda nitrathalter i markvattnet kan dock ske till följd av störningar, såsom avverkning, stormskador etc. This report is only available in Swedish.
  •  
35.
  • Hellsten, Sofie, et al. (author)
  • Tillståndet i skogsmiljön i Östergötlands län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
  • 2018
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Östergötlands län har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. I början av 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet från 4 till över 10 kg svavel per hektar och år. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 0,7-1,1 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Svavelnedfallet i de södra delarna av länet har minskat med strax över 90 %, medan det i länets norra delar minskat med 80 % under perioden 1996/97 – 2016/17. Även lufthalterna av svaveldioxid i länets norra delar har minskat statistiskt säkerställt med cirka 50 % sedan 1999. Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Östergötlands läns södra delar förbättrats, och markvattnet visar tydliga tecken på återhämtning från försurning. pH och den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet har ökat statistiskt säkerställt vid Solltorp i länets södra delar, se figur. Däremot finns ingen statistiskt säkerställd förändring av ANC och pH vid Höka i länets norra delar. Vid Solltorp är ANC ofta positivt, medan ANC vid Höka oftast är negativt. Om ANC har ett negativt värde saknas buffrande förmåga. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett klart positivt värde på ANC för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Ytterligare återhämtning krävs för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet, något som främst gäller vid Höka. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 4-8 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17), med lägst nedfall i länets norra delar. Kvävenedfallet minskar endast långsamt. Kvävenedfallet i länet har under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. I norra delen av länet är det endast under de två senaste åren som det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. I södra och mellersta delen av länet är kvävenedfallet betydligt högre jämfört med länets nordligaste delar, vilket medför att den kritiska nivån alltjämt överskrids kraftigt. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. I dagsläget är nitrathalterna i markvattnet generellt ännu låga, men det finns en risk för att skogsekosystemet bygger upp ett kväveförråd som kan börja läcka om nedfallet fortsätter vara högt framöver. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid, som mäts vid Höka i länets norra del, har de minskat statistiskt säkerställt med 41 % sedan 1999, medan ingen statistiskt signifikant förändring uppmätts för lufthalterna av ammoniak.
  •  
36.
  • Johansson, Julia M., et al. (author)
  • The European heat wave of 2018 and its promotion of the ozone climate penalty in southwest Sweden
  • 2020
  • In: Boreal Environment Research. - 1239-6095 .- 1797-2469. ; 25, s. 39-50
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • The ozone concentration ([O-3]), temperature (T) and vapour pressure deficit (VPD) during the 2018 heat wave (HW) was compared with conditions from 2013-2017. The study included one coastal and two inland sites in southwest Sweden. The positive relationship between [O-3] and T was stronger in 2018. The average daytime T from April-September was higher by 2.0-2.4 degrees C in 2018. The VPD was strongly and positively affected by the 2018 HW. The daytime mean [O-3] was enhanced by 7-12% in 2018. The relationship between hourly daytime [O-3] and T, as well as that between the daily maximum [O-3] and daily maximum T, was steeper in 2018. The stronger promotion of [O-3] by T in 2018 was possibly partly a result of dry conditions causing stomatal closure of vegetation and thus a weaker O-3 sink. If HWs like that in 2018 become more common, they can be expected to promote higher [O-3] and risk larger health and ecosystem effects.
  •  
37.
  •  
38.
  • Karlsson, Gunilla Pihl, et al. (author)
  • Försurning och övergödning i Jönköpings län  Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/23
  • 2024
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet var 1,2 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,56 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,50 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2022/23. Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 3,5–4,3 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Jönköpings län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till 7,6 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige på 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma, i synnerhet vid Mellby i länets västra del. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var 0,35 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan SO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,25 µg/m3. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det antropogent orsakade svavelnedfallet i länet högt, cirka 6 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,1–0,2 kg per hektar i krondropp och mellan 0,6–0,9 kg/ha på öppet fält.Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som tidigare nämnts i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Jönköpings län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Fagerhult och Mellby har under de senaste åren oftast legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,14 mekv/l och -0,02 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurnings-påverkan hålls på en låg nivå.
  •  
39.
  • Karlsson, Gunilla Pihl, et al. (author)
  • Försurning och övergödning i Skåne län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/23
  • 2024
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Skåne län inom Krondroppsnätet. Sedan 2022 redovisas även mätningar av lufthalter vid två ytterligare mätplatser finansierade av Länsstyrelsen i Skåne. Skånes Luftvårdsförbund har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1990. I denna rapport redovisas resultaten från mätningarna under det hydrologiska året 2022/23. I rapporten beskrivs försurningsläget och kvävesituationen i Skåne län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet.I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och/eller markvattenkemi bedrivs vid fyra platser med granskog i Skåne län; Hissmossa och Arkelstorp i länets norra delar samt Stenshult och Maryd. Lufthaltsmätningar görs dessutom på två mätplatser, vid Kullaberg och vid Stenshuvud.Svavelnedfallet har minskat kraftigt men återhämtningen går långsamtMinskade emissioner har gjort att både svaveldioxidhalter i luft och svavelnedfall minskat kraftigt. Svavelnedfallet, som 1990 var omkring 20 kg per hektar, var under 2022/23 mellan 0,6 och 2,1 kg per hektar på mätplatserna i Skåne. Responsen i marken är dock långsam. Markvattnet var under 2023 kraftigt försurat, med pH oftast mellan 4,3 och 4,6, och den syraneutraliserande förmågan (ANC) oftast under 0. ANC har ökat signifikant i de långa mätserierna, men ökningen går långsamt och ANC är fortfarande så pass lågt att det inte ger utrymme till någon större pH-höjning. Enbart på en av mätplatserna, Hissmossa, kunde en signifikant pH-höjning påvisas, men pH är fortfarande mycket lågt där, mellan 4,4 och 4,5 under 2023. Detta innebär också att systemen är mycket känsliga för störningar. Havssaltsepisoder kan exempelvis leda till kraftiga surstötar. De stora mängderna kväve i systemet gör även att kraftig nitrifiering kan uppstå vid störningar, i form av stormskador, insektsangrepp, gallring eller avverkning, vilket även det kan leda till kraftiga surstötar.Kvävenedfallet minskar långsamt och kväveutlakning är ofta förhöjdÄven kväveemissionerna har minskat, men inte lika mycket som för svavel, vilket återspeglas i tidstrenderna för kvävehalter i luft och nedfall av kväve. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve beräknades på en av mätplatserna i Skåne, Västra Torup/Hissmossa, till mellan 15 och 20 kg per hektar och år i början av 2000-talet och har minskat signifikant till strax över 5 kg per hektar och år. Vid den mer utsatta mätplatsen Stenshult, med en betydligt kortare mätserie, från 2010, syns ingen statistiskt signifikant förändring. I Stenshult beräknades det totala nedfallet av oorganiskt kväve till 15 kg per hektar under 2022/23. Vid båda mätplatserna överskrids därmed den kritiska belastningsgränsen för övergödande kväve i skog, 5 kg per hektar och år.Vid samtliga aktiva mätplatser i Skåne har förhöjda nitratkvävehalter i markvattnet förekommit, trots att inga uppenbara störningar skett. I vissa fall har de skett kontinuerligt och i andra fall under någon eller några perioder. Detta tyder på att skogarna är nära kvävemättnad. Det är enbart mätplatser i allra sydligaste Sverige som uppvisar förhöjda nitratkvävehalter i ostörd skog, på övriga mätplatser i Sverige tas allt kväve upp. De stora kvävemängderna i marken gör också att störningar av olika slag, allt från gallringar och mindre stormskador till slutavverkning, kan innebära kraftig nitrifiering och därmed utlakning av nitratkväve. Detta ökar risken för att skogsmarken bidrar till övergödning av ytvatten, och nitrifieringen innebär även surstötar som kan hämma återhämtningen från försurning i ytvatten.
  •  
40.
  • Karlsson, Per Erik, et al. (author)
  • A bark beetle attack caused elevated nitrate concentrations and acidification of soil water in a Norway spruce stand
  • 2018
  • In: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 0378-1127 .- 1872-7042. ; 422, s. 338-344
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • A bark beetle attack in a Norway spruce forest in southwestern Sweden killed most trees, which however mostly remained standing, and caused elevated nitrate concentrations and subsequent acidification in the soil water. Long-term monitoring showed very low nitrate concentrations in the soil water before the bark beetle attack. High nitrate concentrations remained throughout five years after the initiation of the bark beetle attack until the monitoring was terminated. The increased nitrate concentrations in the soil water were accompanied by a decrease in both pH and the acid neutralizing capacity, ANC. The significance for future nitrogen and acidity leakage to ground- and surface waters is discussed in relation to the expected future increase in the frequencies of bark beetle attacks in boreal and northern temperate forests.
  •  
41.
  • Karlsson, Per Erik, et al. (author)
  • Biomass burning in eastern Europe during spring 2006 caused high deposition of ammonium in northern Fennoscandia
  • 2013
  • In: Environmental Pollution. - : Elsevier BV. - 0269-7491. ; 176, s. 71-79
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • High air concentrations of ammonium were detected at low and high altitude sites in Sweden, Finland and Norway during the spring 2006, coinciding with polluted air from biomass burning in eastern Europe passing over central and northern Fennoscandia. Unusually high values for throughfall deposition of ammonium were detected at one low altitude site and several high altitude sites in north Sweden. The occurrence of the high ammonium in throughfall differed between the summer months 2006, most likely related to the timing of precipitation events. The ammonia dry deposition may have contributed to unusual visible injuries on the tree vegetation in northern Fennoscandia that occurred during 2006, in combination with high ozone concentrations. It is concluded that long-range transport of ammonium from large-scale biomass burning may contribute substantially to the nitrogen load at northern latitudes. (C) 2013 Elsevier Ltd. All rights reserved.
  •  
42.
  •  
43.
  • Karlsson, Per Erik, et al. (author)
  • Depositionsmätningar på hög höjd i Jämtlands län 2007. Länsstyrelsen i Jämtlands län
  • 2008
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jämtlands län sedan 1994 genomfört månadsvisa depositionsmätningar på hög höjd i Jämtlands län. I föreliggande rapport redovisas resultaten fram till och med det hydrologiska året 2006/2007. Provtagningarna under 2006/07 omfattade tre fjällområden i Jämtland; Sånfjället i södra delen av länet, Hundshögen i den centrala delen samt Fiskåfjället i norra Jämtlands län. Vid alla tre fjällområdena görs en provtagning av krondropp nära trädgränsen. På Sånfjället och Hundshögen finns dessutom en mätplats för nederbördsinsamling på öppen mark på 'hög' höjd (1170 respektive 1250 m.ö.h) och en på 'medelhög' höjd (635 respektive 670 m.ö.h). Som jämförelse redovisas även depositionen mätt som krondropp vid två lägre belägna platser i skogslandet inom länet, Sör-Digertjärnen och Nymyran. Nedfallet av svavel som krondropp och över öppet fält inom länet var generellt avsevärt lägre jämfört med södra Sverige. Nedfallet på hög höjd har dock en starkt episodisk karaktär med höga värden under vissa månader. Svavelnedfallet över Jämtland förefaller vara minskande, i synnerhet vid platser i skogslandet samt på medelhög höjd vid fjällnära platser. Också nedfallet av kväve som krondropp och över öppet fält var inom länet lägre jämfört med södra Sverige. Även kvävenedfallet har en stark episodisk karaktär med en stor variation mellan olika månader. Nedfallet av nitratkväve över Jämtland förefaller vara minskande, i synnerhet vid platser som inte ligger belägna mycket högt, medan det omvända gäller ammoniumkväve. Under senvåren 2006 förekom omfattande bränder i Ryssland och angränsande länder. Totalt beräknas 2 millioner hektar brunnit inom detta område under april och maj 2006. Ett kraftigt högtryck över Ryssland medförde att denna förorenade luft transporterades år nordväst över Fennoskandia. På Svalbard färgades snön på sina platser svart av sot och även höga halter av ammonium uppmättes. En analys visar att luften som orsakade dessa effekter vid Svalbard passerade över Jämtland. Lufthalterna av sot vid Bredkälen i maj 2006 var de högsta som uppmätts under 2000-talet. Lufthalterna av ammonium var höga vid Bredkälen, såväl som vid flera andra mätplatser i de svenska fjällen. De höga lufthalterna av ammonium under våren och sommaren 2006 gav kraftigt utslag i ammoniumdepositionen vid flera platser i länet. Vad gäller nedfallet över öppet fält gav det dock utslag endast vid den högst belägna mätplatsen vid Sånfjället, där de högsta värdena för månadsvis deposition av ammonium sedan mätningarna start 1995 uppmättes under maj och juli. Detta hängde troligen samman med deposition från dimma och moln. Vid Nymyran i skogslandet uppmättes värden för NH4-N-deposition, mätt som krondropp, under juni månad 2006 som var ca 6 gånger högre än vad som tidigare uppmätts. Vid alla de tre mätplatserna i fjällområdena nära trädgränsen uppmättes den högsta depositionen av NH4-N i krondropp som förekommit sedan mätningarna startade. De högsta värdena inträffade dock under olika månader, i juli för Fiskåfjället och Hundshögen och i augusti för Sånfjället. Dessa tidsmässiga och rumsliga skillnader berodde sannolikt på att NH4 i huvudsak deponeras som torrdeposition och att detektionen i krondropp därför sammanfaller med frekvensen nederbörd. Andelen försurade sjöar inom länet är i dagsläget lågt. Det förefaller därför som att det sura nedfallet ligger på en acceptabel nivå. Istället är det nedfallet av kväve till ekosystemen som ger anledning till oro. Skogs- och fjällekosystemen i norra Sverige utgör en betydande andel av de kvarvarande växtliga ekosystem i Europa som ännu inte är kroniskt påverkade av kvävenedfall från luften. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till medelhöga och högt belägna fjällnära platser inom länet, mätt i nederbörd över öppet fält och beräknat som årligt medelvärde för perioden 2000-2007 ligger mellan 1,4 och 2,3 kg N/ha/år. Det kan inte uteslutas att detta kan påverka känsliga växtsamhällen på hög höjd. Ett förändrat klimat med ökande temperaturer har medfört att trädgränsen i de jämtländska fjällen kryper uppåt. Lägre belägna alpina ekosystem förbuskas. Det är sannolikt att nedfallet av oorganiskt kväve har en inverkan på detta. Det är därför angeläget att mätningarna på hög höjd i Jämtland vidmakthålls för att följa den fortsatta utvecklingen, i synnerhet vad gäller lufthalter och nedfall av oorganiskt kväve, men även av andra viktiga växtnäringsämnen såsom kalium, kalcium och magnesium
  •  
44.
  • Karlsson, Per Erik, et al. (author)
  • En ekonomisk utvärdering av inverkan av marknära ozon på skog och jordbruksgrödor i Sverige baserat på ozonflux
  • 2019
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), SMHI och Göteborgs Universitet (GU) har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en studie som syftar till att ekonomiskt värdera de positiva effekter som skulle uppstå för produktionen i skogs- och jordbruk i Sverige i avsaknad av exponering för antropogent orsakad bildning av ozon nära marken. Beräkningarna baserades på ozonexponering uttryckt som ozonflux (PODySPEC, Phytotoxic Ozone Dose for SPECific plants species) för åren 2014 - 2017. De trädslag som ingick i analysen var gran, tall, björk samt några ytterligare trädslag. De jordbruksgrödor som omfattades av analysen var vår- och höstvete, korn, vall och potatis. För jordbruksgrödor innefattade beräkningarna även året 2013. Beräkningarna genomfördes årsvis. Tidsaspekterna kring beräkningarna av ozoneffekter skiljer sig dock avsevärt mellan jordbruksgrödor respektive skog. När det gäller beräkningarna för jordbruksgrödor utfördes de fullt ut specifikt årsvis, både vad gäller ozonexponering och vad gäller statistik för skördeutbyte under rådande ozonexponering de olika åren. Vad gäller skog komplicerades beräkningarna av att avverkningen ett visst år inte är direkt kopplad till tillväxten samma år och därmed inte heller till ozonbelastningen samma år. Den skogliga statistiken som inhämtades förutsattes representera ett scenario med den begränsning av den skogliga tillväxten som nuvarande ozonbelastning medför. Baserat på dos-respons-relationer vad gäller inverkan av exponering för ozon i form av POD1SPEC beräknades hur stor den skogliga tillväxten skulle ha varit i avsaknad av exponering för ozon, allt annat lika. Differensen mellan dessa scenarion utgjorde ozonpåverkan utifrån dagens exponering för ozon. Beräkningarna för skog grundade sig på ett scenario för årlig tillväxt under nuvarande ozonbelastning för en 10-årsperiod (2010 – 2019), i kombination med fyra olika scenarier för beräkningar av hur mycket högre den skogliga tillväxten skulle ha varit i avsaknad av ozonbelastning, i sin tur baserat på hur ozonbelastningen såg ut under vardera av de fyra åren 2014 - 2017. Sammanfattning - Träd Ozonbelastningen för träd beräknades som länsvisa medelvärden, baserat på POD1SPEC för björk och gran. Dos-respons-relationer för inverkan av ozon på tillväxthastigheter och produktion, baserat på POD1SPEC, antogs utifrån den information som finns tillgänglig i den vetenskapliga litteraturen. För träd valdes att använda resultat för gran och björk från svenska experimentella studier med unga träd. För de skogliga beräkningarna gjordes ett grundläggande antagande, att en ökad tillväxthastighet långsiktigt resulterade i en proportionellt ökad avverkningshastighet. I avsaknad av inverkan av ozon på trädtillväxten beräknades att den årliga skogstillväxten skulle ha varit 7.2 Mm3sk (miljoner kubikmeter stamvolym ovan bark) högre, jämfört med dagens situation. Detta beräknades som ett medelvärde för de olika ozonbelastningarna 2014 - 2017, för Sverige som helhet och för alla trädslag. Detta utgjorde en ökad tillväxt på 7,1%. Som ett resultat av den högre tillväxten i avsaknad av ozon beräknades att den totala skogsavverkningen, inklusive gallring och slutavverkning, skulle ha varit 5,5 Mm3sk högre jämfört med idag, för Sverige som helhet och för alla trädslag, som ett medelvärde för de olika ozonbelastningarna 2014 - 2017. Detta utgjorde en ökad avverkning på 7,0 %. Procentuellt beräknades avverkningen öka mest i Götaland, eftersom den nuvarande ozonbelastningen är högst i denna landsdel. Upptaget av ozon till bladen vid en viss koncentration av ozon i luften beräknades bli större för lövträd, jämfört med barrträd. Dessutom visar relationerna för dos-respons på en mer negativ inverkan av upptaget ozon på tillväxten för lövträd jämfört med barrträd. Tillsammans gör detta att de beräknade effekterna av ozon på tillväxten blev avsevärt högre för lövträd, jämfört med barrträd. För Götaland beräknades att avverkningen av lövträd skulle kunna varit 22 – 24 % högre i avsaknad av ozonbelastning jämfört med dagens situation. Det årliga ekonomiska värdet av den ökade avverkningen som beräknades kunnat ske i avsaknad av ozonbelastning, som ett medelvärde för ozonbelastningen 2014 – 2017, uppgick till 942 MSEK per år för landet som helhet och för alla trädslag. Det samlade värdet var som högst för Götaland, 424 MSEK, medan det var avsevärt lägre för Svealand och Norrland. En jämförelse mellan trädslag för Sverige som helhet visade att det ekonomiska värdet var högst för granskog, följt av tallskog och därefter björk En jämförelse av olika scenarier för beräknat POD1SPEC, baserat på förekomsten av ozon för de olika åren 2014 – 2017, visade att det ekonomiska värdet blev högst baserat på den beräknade för ozonbelastningen 2014 och uppgick då till 1035 MSEK för hela landet och för alla trädslag. Det lägsta värdet var för ozonbelastningen som beräknades för året 2017, 891 MSEK. En analys på länsnivå visade att det högsta ekonomiska värdet för en ökad avverkning i avsaknad av ozonbelastning, som medelvärde 2014 – 2017 och samlat för alla trädslag, uppstod i Västra Götalands län, med 98 MSEK årligen. Lägst var värdet för Gotlands län, med 8 MSEK. Detta berodde till stor del på skillnaderna i den totala arealen produktiv skogsmark i de olika länen. Det högsta ekonomiska värdet för den ökade avverkningen per areal skog uppstod i Skåne, med ett värde 161 SEK ha-1 år-1, som ett medelvärde för alla trädslag. Värdet 942 MSEK per år för den beräknade ökade skogsavverkningen, i avsaknad av ozonbelastning, jämfört med dagens situation för landet som helhet och för alla trädslag, var något högre än i en tidigare studie (Karlsson m.fl., 2014) där motsvarande värde var 733 MSEK per år. Detta motsvarade et ökat värde på knappt 30 %. Sammanfattning - Jordbruksgrödor Ozonbelastningen för jordbruksgrödor beräknades, baserat på POD6SPEC för vete och potatis. Länsvisa medelvärden för POD6SPEC användes för beräkningarna för respektive år. Det sammanlagda, genomsnittliga ekonomiska värdet på det ökade skördeutfall som skulle ha uppstått i avsaknad av ozonpåverkan på jordbruksgrödor i Sverige uppskattades till 528 MSEK per år. De största ökade värdena gällde vete, särskilt höstvete, eftersom detta odlas i stor omfattning. Även de skattade värdena för korn var betydande, särskilt i Skåne. Geografiskt sett var Skåne det län där skattningarna visade på störst ökning av ekonomiska värden för ökade skördeutfall, vilket berodde på en kombination av höga ozonhalter, omfattande jordbruk och ett klimat som är relativt gynnsamt för ozonupptag till växter. Generellt sett var de skattade effekterna av ozon på jordbruksgrödor betydligt mindre i norra jämfört med södra Sverige. Värdet 528 MSEK per år från jordbruksgrödor var avsevärt högre än i en tidigare studie (Karlsson m.fl., 2014) där motsvarande siffra var 180 MSEK per år. Skillnaden berodde troligen främst på att exponeringsmåttet AOT40 användes i den tidigare studien, medan det fysiologiskt mer relevanta ozonexponeringsmåttet POD användes i föreliggande rapport. De i denna studie beräknade skördeförlusterna orsakade av nuvarande ozonbelastning i % för vete låg något lägre än den som uppskattades som genomsnitt för Europa, vilket troligen främst kan förklaras av lägre ozonhalter i Nordeuropa jämfört med Europa som genomsnitt. Skördeförlusterna i % för vete låg obetydligt högre än de som globalt uppskattats för vete genom att experimentellt jämföra veteskörden i filtrerad (i det närmaste utan ozon) och ofiltrerad (med dagens ozonhalter) luft.
  •  
45.
  • Karlsson, Per Erik, et al. (author)
  • En förbättrad metodik för att beräkna ozonkänsliga perioder för växtligheten under året
  • 2018
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet och Göteborgs Universitet tagit fram förslag till förbättrade metoder för att beräkna ozonkänsliga perioder under året för viktiga växtslag i Sverige. Naturvårdsverket avser att införa nya preciseringar för inverkan av ozon nära marken på växtligheten i Sverige inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft. De nya preciseringarna skall baseras på upptaget av ozon genom klyvöppningarna till den inre av blad och barr, så kallat ozonflux. Internationellt kallas detta ”Phytotoxic Ozone Dose”, POD, och när man beräknar ozonflux över ett visst tröskelvärde och för ett visst växtslag kallas detta PODySPEC, där y anger tröskeln och SPEC att det är en specifik art som avses. Det finns perioder på året när olika växtslag är mindre känsliga för påverkan från ozon. För lövfallande träd gäller detta perioder på året när det inte finns löv på träden. För barrträd gäller det perioder på året när träden är i vintervila. Jordbruksgrödor är särskilt känsliga för påverkan från ozon under vissa perioder av sin livscykel, till exempel vad gäller vete från tidpunkten för blomning till kornens tillväxt är avslutad. Utanför denna period är vete mindre känsligt för ozonpåverkan. Inom den metodik som används inom Luftkonventionen, LRTAP, för att beräkna PODySPEC används så kallade fenologifunktioner för att beräkna ozonokänsliga perioder på året. Dessa funktioner är framtagna för att användas över hela Europa och är därmed inte optimalt anpassade för svenska förhållanden. Därför har befintliga metoder i denna studie modifierats för att bättre beskriva ozonkänsliga perioder för trädslagen gran och björk samt för jordbruksgrödorna potatis, vårvete och höstvete under svenska förhållanden. SKOG För björk definieras den ozonkänsliga perioden som mellan tidpunkten för bladsprickning och tidpunkten när bladen vissnar och faller av på hösten. De föreslagna nya metoderna baseras på observationer av bladsprickning och höstfärgning från olika fenologinätverk inom Sverige och Finland. Ozonkänslighetsperioden har relaterats till antingen dagslängden, beskriven som platsens latitud, eller till en temperatursumma baserad på dygnsmedeltemperaturer. För gran definieras ozonkänslighetsperioden som mellan tidpunkten för när träden lämnar sin vintervila och börjar ett aktivt gasutbyte med omgivande atmosfär och tidpunkten på hösten när träden minskar sitt gasutbyte och igen går in i vintervila. För gran har de nya metoderna baserats på mikrometeorologiska mätningar av skogsekosystemens koldioxidutbyte med atmosfären, vilka utförs inom ICOS-Sweden. Även här har start och slut av ozonkänslighetsperioden relaterats antingen till latitud eller till temperatursummor baserat på dygnsmedeltemperatur. JORDBRUKSGRÖDOR Ettåriga jordbruksgrödor får en ökad ozonkänslighet när deras reproduktion inleds. Efter att ha etablerat sig och vuxit till går de in i den fas i livscykeln då de så småningom mognar och dör. För vete är det blomningen (på fackspråk anthesis) som är den kritiska punkten. Den ozonkänsliga perioden börjar en kort tid före blomningen och varar sedan under en längre period, tills växten vissnat så mycket att fotosyntes och omfördelning av resurser inom växten till kornen upphör. På motsvarande sätt gäller för potatis att initieringen av potatisknölarna (då det börjar utvecklas knölar på rötterna) är den kritiska punkten. Den ozonkänsliga perioden varar från kort innan knöliniteringen och sedan under en längre period efteråt, tills knölarna inte längre växer.
  •  
46.
  •  
47.
  • Karlsson, Per Erik, et al. (author)
  • Halter och deposition av luftföroreningar på hög höjd i norra Sverige
  • 2019
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Projektet syftade till att sammanställa, dokumentera, analysera och utvärdera befintliga mätningar av luftföroreningar på hög höjd i norra Sverige, vilket i denna studie definieras som fjällvärlden i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland samt Dalarna. Projektet omfattade endast mätningar av svavel- och kväveföreningar, havssalt och baskatjoner som lufthalter samt som deposition med nederbörden på öppet fält och som krondropp.
  •  
48.
  •  
49.
  • Karlsson, Per Erik, et al. (author)
  • Krondroppsnätet. - Tidsutveckling för lufthalter, nedfall och markvattenkemi i relation till förändringar av Europas emissioner
  • 2010
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Lufthalterna och nedfallet av svavel till den svenska skogen har minskat sedan början av 1990-talet i en takt som följer minskningen av de samlade svavelutsläppen från Europa. Det finns inga tydliga tecken på ett minskande kvävenedfall till den svenska skogen, trots att de samlade utsläppen av oxiderat och reducerat kväve från Europa har minskat 20-40 % under motsvarande tid. Lufthalterna av kvävedioxid har minskat något i södra och mellersta Sverige under samma period medan lufthalterna av ammoniak inte har minskat utan snarare ökar inom några områden. Nedfallet av kväve över öppet fält (våtdepositionen) visar inga tecken på att minska.Kvävenedfallet till skogen, mätt som krondropp, är svårbedömt eftersom kvävets omsättning i trädkronorna gör att uppmätt krondropp skiljer sig från den totala depositionen till skogen. Nedfallet av nitratkväve via krondropp har minskat något i vissa områden sedan början av 1990-talet, men är oförändrat i andra. Lufthalterna av ozon i landsbygdsmiljön över Sverige visar inga tecken på att minska, varken för sommar- eller vinterhalvår. Det pågår en återhämtning från försurning i markvattnet, men det går långsamt och effekterna på pH och ANC är i många fall små eller obefintliga. Det tydligaste tecknet på återhämtning är signifikant minskade svavelhalter i markvattnet på många av ytorna. De försurningsrelaterade parametrarna pH och ANC har ökat signifikant på ett antal ytor i den södra halvan av Sverige under perioden 1997-2008, men har oförändrat låga värden på flertalet ytor, vilket indikerar att många av ytorna i södra Sverige befinner sig i ett tidigt stadium i återhämtningsförloppet. Flera av ytorna med långa tidsserier visar på minskad surhet sedan 1990, men tolkningen försvåras av havssaltsepisoder i början av 90-talet, som lett till en temporär försurning av markvattnet på flera av ytorna. På ytor med mycket låg basmättnad syns oftast inga tecken på minskad försurning. Nitratkvävehalterna i markvattnet har generellt varit låga, med undantag från några ytor framför allt i sydvästra Sverige, där halterna varit förhöjda. Stormen Gudrun i januari 2005 ledde till en ökning av bland annat nitratkvävehalten på flera av ytorna som stormskadades.
  •  
50.
  • Karlsson, Per Erik, et al. (author)
  • Luftföroreningar i Jämtlands län, Analys och lägesbeskrivning samt förslag till övervakningsprogram
  • 2009
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • På uppdrag av Länsstyrelsen i Jämtlands län har IVL Svenska Miljöinstitutet AB tagit fram förslag till revision av Miljöövervakningsprogram för Jämtlands län vad gäller de delar som omfattar övervakning av deposition av svavel, kväve och tungmetaller samt halter av luftföroreningar i bakgrundsmiljö och tätort. En genomgång har gjorts av nuläge och tidsutveckling vad gäller halter och deposition. Två olika förslag till förändringar av luftövervakningsprogrammet har utformats för vardera tätortsmiljö och bakgrundsmiljö i enlighet med ”Riktlinjer för regionala miljöövervakningsprogram 2009-2014” samt med utgångspunkt från de krav som ställs i miljökvalitetsnormerna (MKN) och i Naturvårdsverkets MIKSA-utredning. Klimatet förändras i Jämtlands län. Modelleringar förutsäger att nederbördsmängderna i länet kommer att öka med den största ökningen i länets fjälltrakter. Observationerna för de senaste 15 åren visar en nederbördsökning främst för sommaren, medan det för övriga årstider varit oförändrat eller minskat. Totalt för året har dock nederbörden ökat i större delen av länet. Lufttemperaturerna kommer att öka i länets alla delar och under alla årstider. Resultaten av dessa klimatförändringar syns redan i länet i form av en tidigare start av växtsäsongen samt att trädgränsen i fjällen förflyttas mot högre höjder. Lufthalterna av svavel, nitrat- och ammoniumkväve samt sot i länet har sedan 1990 legat under 0,5 μg/m3, vilket är lågt jämfört med södra Sverige. Halterna har dessutom för de flesta av komponenterna minskat över tiden. Undantag är sot och partikelbundet ammonium, som under perioden legat relativt konstant eller i fallet sot möjligen ökat på senare tid. Ozonförekomsten inom länet är bland de lägsta i landet. Trots detta har det målvärde som enligt MKN inte bör överskridas till 2010, överskridits under två av de totalt tre år som mätningar med ozoninstrument pågått inom länet. De målvärden som anges i generations-perspektivet inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft överskrids varje år inom länet, i likhet med alla övriga mätplatser inom landet. Halterna av tungmetaller har inom länet mätts i luft under endast ett år. Dock är lufthalterna av tungmetaller i luften över Jämtland sannolikt långt under de nedre tröskelvärden som anges inom MKN. Nedfallet av svavel till skogsekosystemen uppmätt under trädens kronor (krondropp) eller över öppet fält, är i länet avsevärt lägre jämfört med södra Sverige. Svavelnedfallet över Jämtland minskar över tiden, i synnerhet vid platser i skogslandet och vid trädgränsen vid fjällnära platser. Nedfallet av kväve som krondropp och över öppet fält i länet är i storleksordning 5-10 gånger lägre jämfört med södra Sverige. Nedfallet av nitratkväve över Jämtland minskar över tiden i skogslandet och medelhöga fjällnära platser, medan nedfallet av ammoniumkväve ökar. Det årliga sammanlagda nedfallet av oorganiskt kväve i nederbörden på hög höjd uppgår till över 2 kg N per hektar, vilket skulle kunna ha en viktig växtekologisk betydelse i kombination med klimatförändringarna. Det kan inte uteslutas att kvävenedfallet på nuvarande nivå kan påverka känsliga växtsamhällen på hög höjd. Ovanligt höga lufthalter av sot och ammoniumkväve och ovanligt hög deposition av ammoniumkväve uppmättes vid olika platser runt om i Jämtlands län under senvåren och sommaren 2006. En analys visar att detta till mycket stor del orsakades av omfattande bränder i Ryssland och kringliggande länder under april och maj 2006. Långväga transporterade luftföroreningar kan således på ett betydande sätt påverka luftkvaliteten i Jämtlands län. Den nuvarande luftövervakningen i bakgrundsluften i Jämtlands län får i stort anses vara relativt väl utformad i relation till luftföroreningsproblematiken inom länet. Det regionala delmålet för Jämtlands län anger att minst 99 % av antalet sjöar och 95 % av sträckan i vattendragen skall vara opåverkade av försurning. Tillsammans med det faktum att det sura nedfallet överskrider kritisk belastning vid en viss andel av skogsmarken i Jämtland, motiverar detta en fortsatt övervakning av nedfallet av försurande ämnen i nederbörd och krondropp på nuvarande nivå. Även om nedfallet av kväve till växtekosystemen för närvarande ligger på låga nivåer, motiverar kvävets potentiellt stora betydelse för växtsamhällenas sammansättning en fortsatt övervakning av kvävenedfallet. Förekomsten av partiklar, PM10, i bakgrundsluften i länet är dock dåligt känd. Från och med 1 januari, 2009 kommer Naturvårdsverket att starta upp mätningar av såväl PM2,5 och PM10 vid Bredkälen, vilket kommer att förbättra kännedomen om partiklarna i länets bakgrundsluft avsevärt. De längsta mätserierna avseende tätortsluft i länet är från mätningarna i Östersunds urbana bakgrund. Haltutvecklingen har, liksom i övriga landet, varit nedåtgående för såväl NO2, SO2 som bensen. Under 2007/08 var halten av NO2 10 μg/m3. För bensen var halten ca 1 μg/m3. Vinterhalvårsmedelvärdena för SO2 ligger under 1 μg/m3. Uppmätta halter av SO2 och NO2 i tätorter indikerar att det inte föreligger någon risk för överskridande av vare sig MKN eller övre utvärderingströskel (ÖUT) för årsmedelvärdet för dessa ämnen. Halter av PM10 i urban bakgrund under vinterhalvår har mätts i tre av länets kommuner under 2000-talet. Mätningarna indikerar att man på dessa platser ligger långt ifrån antalet tillåtna dygn som överskrider MKN, maximalt 10 jämfört med tillåtna 35. ÖUT överskrids dock i Östersund redan under en sexmånaders period i urban bakgrund. Sannolikheten att Ragunda och Strömsund också överskrider ÖUT i urban bakgrund är stor. Den nuvarande luftövervakningen i tätorter i Jämtlands län är begränsad till mätningar under vinterhalvår i Östersunds urbana bakgrund. Mätningar i gaturum samt under helt kalenderår, vilket föreskrivs enligt MKN, saknas helt. Enligt MIKSA-förslaget krävs i ett län med Jämtlands invånarantal endast en kontinuerlig mätstation. Om man endast har en mätstation ska denna vara placerad i gaturum enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av miljökvalitetsnormer för utomhusluft. För att få en så heltäckande bild som möjligt över luftkvaliteten i tätorter i Jämtlands län föreslås utökade mätningar i de i länet förekommande typorterna ”större stad” och ”landsbygdstätort” såväl i gaturum som i urban bakgrund av främst NO2, PM10 och bensen. Vi redovisar två olika förslag till luftövervakningsprogram för bakgrundsluft samt två förslag till luftövervakningsprogram för tätorter. Programmen är i huvudsak avsedda att pågå under perioden 2009-2014, men vissa delar kan behöva utvärderas under perioden. I rapporten redovisas två olika förslag på omfattningen av en regional luftövervakning i Jämtlands län vad gäller bakgrundsmiljö, en med ökad och en med minskad ambition jämfört med de mätningar som för närvarande bedrivs inom länet. Båda förslagen förutsätter att Naturvårdsverket under perioden fortsätter med sin luftövervakning i länet i sin nuvarande omfattning, inklusive utökade mätningar vid Bredkälen vad gäller partiklar och metaller. I förslaget med en ökad ambition för mätningar i bakgrundsmiljö föreslår vi att de kontinuerliga mätningarna av ozon med instrument utökas med ytterligare en plats som kan ge representativa mätningar för hög höjd i fjällvärlden. Vidare föreslår vi en utökning med depositionsmätningar över öppet fält i skogslandet inom Krondroppsnätet. För att förstå mekanismerna för kvävedeposition bl.a. med avseende på våt- och torrdeposition är det av stort värde att ha parallella mätningar av krondropp och mätningar över öppet fält vid samma plats. I förslaget med minskad ambition föreslår vi att mätningarna av krondropp och över öppet fält vid fjällnära platser inom Krondroppsnätet dras ner. För närvarande mäts krondropp på medelhög höjd vid tre platser medan mätningar över öppet fält bedrivs på två höjder vid vardera två platser. Vi föreslår att detta dras ner till mätningar av krondropp vid två platser på medelhög höjd samt en mätning över öppet fält på hög höjd. Att behålla en mätning av depositionen på hög höjd motiverar vi med att växtekosystemen på dessa höjder kan vara mycket känsliga för förändringar i kvävetillgången. När det gäller tätortsmiljö så redovisas förslag till luftmätningar inom de två tätortsklassificeringarna större stad och landsbygdstätort i Jämtlands län. I mätprogrammet anges antal mätstationer per föroreningsparameter samt rekommenderad tidsupplösning för mätningar i olika typer av tätorter. Två alternativ har angetts som bygger på det absolut lägsta antalet mätningar som krävs enligt MKN samt ett rekommenderat antal utifrån andra mervärden med mätningarna såsom att ha en mätstation i varje klassificeringsområde. Generellt gäller att det krävs en kontinuerlig mätstation, av de luftföroreningar som riskerar att överskrida ÖUT, i gaturum i länet, vilken förslagsvis läggs i den största tätorten, Östersund. Den huvudsakliga luftövervakningen i bakgrunds- och tätortsmiljön i länet bedrivs inom ramen för olika nationella nätverk såsom Krondroppsnätet, URBAN-nätet samt Nederbördskemiska nätet. Detta medför en god kvalitetssäkring av mätmetodik och datauppföljning samt att mätvärden lagras hos datavärdar.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Result 1-50 of 360
Type of publication
reports (335)
journal article (25)
Type of content
other academic/artistic (329)
peer-reviewed (25)
pop. science, debate, etc. (6)
Author/Editor
Pihl-Karlsson, Gunil ... (353)
Karlsson, Per Erik (291)
Hellsten, Sofie (221)
Akselsson, Cecilia (173)
Danielsson, Helena (66)
Kronnäs, Veronika (61)
show more...
Malm, Gunnar (49)
Pleijel, Håkan (15)
Pleijel, Håkan, 1958 (15)
Ferm, Martin (15)
Wängberg, Ingvar (14)
Sjöberg, Karin (14)
Nerentorp, Michelle (10)
Hansson, Katarina (10)
Potter, Annika (10)
Areskoug, Hans (9)
Kreuger, Jenny (7)
Hultberg, Hans (7)
Andersson, Camilla (7)
Brorström-Lundén, Ev ... (7)
Hansen, Karin (7)
Karlsson, Gunilla Pi ... (6)
Skärby, Lena (4)
Söderlund, Karin (4)
Engardt, Magnuz (4)
Persson, Karin (4)
Belyazid, Salim (3)
Stadmark, Johanna (3)
Von Brömssen, Claudi ... (3)
Leung, Wing (3)
Klingberg, Jenny, 19 ... (3)
Andersson, Sandra (3)
Simpson, David (3)
Bennet, Cecilia (3)
Lindström, Bodil (3)
Grundström, Maria (3)
Aas, Wenche (2)
Andersson, C (2)
Chen, Deliang, 1961 (2)
Hallgren Larsson, Ev ... (2)
Jutterström, Sara (2)
Alpfjord Wylde, Helé ... (2)
Persson, Christer (2)
Engardt, M (2)
Langner, Joakim (2)
Brodin, Yngve (2)
Sjödin, Åke (2)
Schmitz, Andreas (2)
Thimonier, Anne (2)
Josefsson, Weine (2)
show less...
University
IVL Swedish Environmental Research Institute (280)
Swedish Environmental Protection Agency (88)
Lund University (20)
University of Gothenburg (15)
Swedish University of Agricultural Sciences (4)
Chalmers University of Technology (2)
show more...
Stockholm University (1)
show less...
Language
Swedish (334)
English (26)
Research subject (UKÄ/SCB)
Natural sciences (159)
Agricultural Sciences (9)

Year

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Close

Copy and save the link in order to return to this view