SwePub
Sök i SwePub databas

  Extended search

Träfflista för sökning "WFRF:(Malm Renöfält Birgitta) "

Search: WFRF:(Malm Renöfält Birgitta)

  • Result 1-31 of 31
Sort/group result
   
EnumerationReferenceCoverFind
1.
  • Hoppenreijs, Jacqueline, et al. (author)
  • Three major steps toward the conservation of freshwater and riparian biodiversity
  • 2024
  • In: Conservation Biology. - : John Wiley & Sons. - 0888-8892 .- 1523-1739. ; 38:3
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Freshwater ecosystems and their bordering wetlands and riparian zones are vital for human society and biological diversity. Yet, they are among the most degraded ecosystems, where sharp declines in biodiversity are driven by human activities, such as hydropower development, agriculture, forestry, and fisheries. Because freshwater ecosystems are characterized by strongly reciprocal linkages with surrounding landscapes, human activities that encroach on or degrade riparian zones ultimately lead to declines in freshwater–riparian ecosystem functioning. We synthesized results of a symposium on freshwater, riparian, and wetland processes and interactions and analyzed some of the major problems associated with improving freshwater and riparian research and management. Three distinct barriers are the lack of involvement of local people in conservation research and management, absence of adequate measurement of biodiversity in freshwater and riparian ecosystems, and separate legislation and policy on riparian and freshwater management. Based on our findings, we argue that freshwater and riparian research and conservation efforts should be integrated more explicitly. Best practices for overcoming the 3 major barriers to improved conservation include more and sustainable use of traditional and other forms of local ecological knowledge, choosing appropriate metrics for ecological research and monitoring of restoration efforts, and mirroring the close links between riparian and freshwater ecosystems in legislation and policy. Integrating these 3 angles in conservation science and practice will provide substantial benefits in addressing the freshwater biodiversity crisis.
  •  
2.
  • Jansson, Roland, et al. (author)
  • Restaurering av sjöar ochvattendrag i ett framtida klimat
  • 2020
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Sveriges klimat befinner sig i en trend av ökande temperatur och förändrad nederbörd, vilket påverkar sjöar och vattendrag. Denna rapport redovisar slutsatser av ett projekt som analyserat hur ekologisk restaurering och rehabilitering av sötvattensekosystem påverkas av klimatförändringar: Vi har utvärderat olika metoders relevans för att lindra effekterna av eller anpassa ekosystemen till ett förändrat klimat, hur mål ska sättas och resultat utvärderas, samt analyserat tillgängliga alternativ för att förvalta biologisk mångfald och ekosystemfunktioner i ett nytt klimat.Vattendrag och sjöar är dynamiska system som påverkas av och anpassar sig efter processer i avrinningsområdet. De är både känsliga för förändringar men har också förmågan att anpassa sig snabbt till nya förhållanden. En konsekvens av detta är att sötvattensekosystem kommer att förändras om klimatet förändras. De flesta av metoderna för att återskapa naturliga processer i vattendrag och sjöar gör dem också mer resilienta med mindre behov av återkommande interventioner, och ökar deras kapacitet att återhämta sig från störningar, vare sig de är resultatet av klimatförändringar eller andra drivkrafter. Restaurering kan därför användas för att göra att ekosystem återhämtar sig bättre eller är mer motståndskraftiga mot störningar, inklusive sådana som skapas eller blir vanligare till följd av klimatförändringar.Det är stor skillnad på restaurering av ekosystem efter avslutad verksamhet och rehabilitering av ekosystemfunktioner i sjöar och vattendrag där exploateringen som skapat miljöproblemen fortgår. I första fallet är målet oftast återskapande av ett oförstört tillstånd. Här lägger klimatförändringar hinder i vägen då en återgång till ett historiskt tillstånd inte längre är möjligt. Om det finns pågående verksamhet att ta hänsyn till måste kompromisser med den pågående verksamheten till, och dessa kan ha större påverkan på restaureringsprojektet än klimatförändringarna.Många metoder för att restaurera sjöar och vattendrag har föreslagits kunna spela en roll i att lindra effekterna av klimatförändringar, eller att hjälpa ekosystem och samhällen att anpassa sig till ett förändrat klimat. Ett gemensamt tema för sådana åtgärder är att de inte är specifika svar på klimatförändringar men bringar ekosystemen närmare ett historiskt referenstillstånd genom att återinföra naturliga processer eller återintroducera försvunna strukturer. Det viktigaste är att välja åtgärder som bidrar till att återupprätta naturliga processer och som ökar populationsstorlekarna av naturligt förekommande arter. Vi går igenom olika åtgärder för att göra vattenflöden mer naturliga, öka konnektiviteten mellan olika landskapskomponenter, och möjliggöra för arter att etablera sig.Eftersom klimatet kommer att förändras de närmaste hundra åren oavsett vilket klimatscenario som blir verklighet, måste varje restaureringsprojekt ta i beaktande att miljöförhållandena inte kan antas vara stationära. I samband med genomförande av restaureringsåtgärder bör därför det ingå en riskanalys i projekten – vad kan gå fel och hur ska det undvikas? Med nya klimatförhållanden som påverkar både artsammansättning och ekologiska processer måste projektledningen tänka annorlunda runt hur de sätter mål för ekologisk restaurering, vilka referensförhållanden som används för att jämföra de restaurerade ekosystemen med, och hur metoder för att studera ekosystemens återhämtning efter genomförd åtgärd. Ett rimligt sätt att identifiera referenstillstånd vid ekologisk restaurering i ett förändrat klimat är att antingen utnyttja opåverkade system eller historisk information som utgångspunkt för att identifiera referensförhållanden, och sedan använda sig av modeller och prognosverktyg för att förutsäga hur dessa system kommer att förändras.Arbete med uppföljning och utvärdering av restaureringsinsatser måste ta hänsyn till ökad osäkerhet om i vilken riktning ekosystem utvecklas, vilket kräver nya strategier och metoder. Vi föreslår ett antal förändringar av hur man ser på uppföljning av ekosystem efter restaureringsinsatser: (1) Ekosystemens utveckling eller återhämtning efter genomförda åtgärder borde ses som en korridor snarare än en enskild stig eller bana. (2) Innebörden i och vilken tid det förväntas ta att uppnå olika mål bör baseras på scenarier för framtida klimat. (3) Det bör göras analyser av potentiella risker och kritiska faser i återhämtningsprocessen, för att öka chansen att förutse när ekosystem förändras från ett tillstånd till ett annat och undvika extrema klimathändelser. (4) Utvärderingar av resultaten av restaureringsinsatser bör göras flera gånger, för att kunna justera åtgärder och mål i respons på en föränderlig verklighet. I ekologiska restaureringsprojekt är det viktigt att besluta om en konkret målbild för projektet, men projekten måste acceptera och omfamna osäkerheterna i vilka ekologiska tillstånd som kan bli verklighet i framtiden. Restaurerings- och rehabiliteringsprojektens mål bör formuleras som ett spann av förhållanden snarare än ett specifikt tillstånd.Vi har analyserat hur olika ekoflödesalternativ påverkar vattenkraftsproduktionen i ett framtida klimat genom att använda scenarier för framtida flöden i Umeälvens avrinningsområde och simulera vilken effekt olika ekoflödesalternativ skulle få för elproduktionen. Sammanfattningsvis visar analyserna vi presenterat att ekoflöden kan införas i Umeälven utan att vattenhushållningen riskeras i ett framtida klimat: Eftersom vattenflödena förväntas öka något i avrinningsområdet i framtiden finns det potential att antingen öka vattenkraftsproduktionen eller att ekoflöden kan införas och upprätthållas med mindre kostnad jämfört med dagens situation. Situationen kan dock bli mer ansträngd under hydrologiskt torra år, då vattenkraftsproduktionen normalt är lägre.En annan fråga vi berör hur man prioriterar vilka områden som ska restaureras. Om prioritering av lokaler i behov av restaurering görs utifrån målet att bevara befintliga naturvärden och hotade arter, innebär hänsyn till klimatförändringar att göra en analys av hur ett förändrat klimat påverkar möjligheterna att uppnå gynnsam bevarandestatus genom restaurering. Om prioritering görs utifrån att identifiera de områden där restaurering kan ge den största förändringen i statusklass eller naturvärden, blir huvudfokus istället  att beräkna hur stora de förväntade miljönyttorna kommer att bli i framtiden, givet förväntade effekter av klimatförändring på arter och ekosystem.Integrering av klimatförändringsperspektivet i restaureringsarbete är sällsynt, men de projekt som gjort det pekar på vikten av att ta in klimatperspektivet redan på planeringsstadiet, att jobba på avrinningsområdesnivå, och att inkludera ett brett spektrum av intressegrupper i projektet som nycklar till framgång.Klimatförändringsperspektivet behöver till fullo inkluderas i skötsel och styrning av restaureringsprojekt. Detta kräver adaptiva och långsiktiga program för restaurering och uppföljning av sötvattensmiljöer. Dessa bör utgå från bästa tillgängliga data på klimatförändringseffekter för att kunna minska osäkerheten och oförutsägbarheten i klimatförändringseffekter på vattendragsekosystemen. Om inte detta görs kan restaureringsåtgärdernas resultat i framtiden inte bara bli verkningslösa, utan i värsta fall till och med kontraproduktiva.
  •  
3.
  • Kuglerova, Lenka, et al. (author)
  • Groundwater discharge creates hotspots of riparian plant species richness in a boreal forest stream network
  • 2014
  • In: Ecology. - : Ecological Society of America. - 0012-9658 .- 1939-9170. ; 95:3, s. 715-725
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Riparian vegetation research has traditionally focused on channel-related processes because riparian areas are situated on the edge of aquatic ecosystems and are therefore greatly affected by the flow regime of streams and rivers. However, due to their low topographic position in the landscape, riparian areas receive significant inputs of water and nutrients from uplands. These inputs may be important for riparian vegetation, but their role for riparian plant diversity is poorly known. We studied the relationship between the influx of groundwater (GW) from upland areas and riparian plant diversity and composition along a stream size gradient, ranging from small basins lacking permanent streams to a seventh-order river in northern Sweden. We selected riparian sites with and without GW discharge using a hydrological model describing GW flow accumulation to test the hypothesis that riparian sites with GW discharge harbor plant communities with higher species richness. We further investigated several environmental factors to detect habitat differences between sites differing in GW discharge conditions. Vascular plant species richness was between 15% and 20% higher, depending on the spatial scale sampled, at riparian sites with GW discharge in comparison to non-discharge sites, a pattern that was consistent across all stream sizes. The elevated species richness was best explained by higher soil pH and higher nitrogen availability (manifested as lower soil C/N ratio), conditions which were positively correlated with GW discharge. Base cations and possibly nitrogen transported by groundwater may therefore act as a terrestrial subsidy of riparian vegetation. The stable isotopes N-15 and C-13 were depleted in soils from GW discharge compared to non-discharge sites, suggesting that GW inputs might also affect nitrogen and carbon dynamics in riparian soils. Despite the fact that many flows of water and nutrients reaching streams are filtered through riparian zones, the importance of these flows for riparian vegetation has not been appreciated. Our results demonstrated strong relationships between GW discharge, plant species richness and environmental conditions across the entire stream size gradient, suggesting that both river hydrology and upland inputs should be considered to fully understand riparian vegetation dynamics.
  •  
4.
  • Kuglerová, Lenka, 1985- (author)
  • Grow with the flow : Hydrological controls of riparian vegetation in boreal stream networks
  • 2015
  • Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
    • What drives species diversity across landscapes is one of the most fundamental questions in ecology. Further, understanding the mechanisms underlying species diversity patterns is important not only for forming and challenging ecological theories but also essential for appropriate landscape management and effective nature conservation. This thesis focuses on patterns of vascular plant, moss and liverwort species richness and composition in relation to water flow in boreal-forest catchments, focusing mostly on riparian zones (RZs), that is terrestrial areas bordering streams and rivers. I addressed some of the most essential questions related to the ecology of riparian vegetation including the role of stream network position, groundwater (GW) flow paths, substrate availability, upland perturbations, and stream restoration. I also investigated how riparian soil processes and habitat properties relate to these factors in order to provide a holistic understanding of riparian dynamics. The results showed that the species richness and composition of riparian vascular plants, mosses and liverworts are strongly influenced by position along the stream network, GW discharge, presence of variable substrates in RZs, and by stream restoration. Generally, more species were found downstream in the network, at sites with inputs of upland GW, sites with high diversity of substrates (e.g., open mineral soil, rocks, stones, wood and bark), and along streams restored after channelization. This thesis also describes how riparian habitat properties responded to position in the landscape and human impacts, thus providing mechanistic links between plant species diversity and riparian processes across spatial scales. These ecological insights are further implemented into numerous recommendations for freshwater and upland management in boreal Sweden. Given that streams and rivers connect landscape elements both longitudinally and laterally I argue that management plans should be designed for entire catchments instead of individual river segments. Ignoring the connectivity of streams as well as the high connectivity of riparian areas to uplands via GW flows may result in failure of restoration, mitigation and/or protection actions. Further, during forestry operations more emphasis should be placed on GW discharge areas along streams and rivers, because they represent important ecological and biogeochemical hotspots in the landscape. The riparian buffers left along streams in boreal catchments affected by forestry are presently insufficiently wide and often uniform in width. This threatens the assemblages of species in GW discharge hotspots and the ecosystem services they provide. Overall, this thesis describes a holistic picture of riparian diversity patterns and riparian processes in boreal landscapes, acknowledges and elaborates on current ecological theories, presenting new patterns in biodiversity, and offers management guidelines. 
  •  
5.
  • Kuglerová, Lenka, 1985-, et al. (author)
  • Local and regional processes determine plant species richness in a river-network metacommunity
  • 2015
  • In: Ecology. - : Wiley. - 0012-9658 .- 1939-9170. ; 96:2, s. 381-391
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • River systems form dendritic ecological networks that influence the spatial structure of riverine communities. Few empirical studies have evaluated how regional, dispersal-related processes and local habitat factors interact to govern network patterns of species composition. We explore such interactions in a boreal watershed and show that riparian plant species richness increases strongly with drainage size, i.e., with downstream position in the network. Assemblage composition was nested, with new species successively added downstream. These spatial patterns in species composition were related to a combination of local and regional processes. Breadth in local habitat conditions increased downstream in the network, resulting in higher habitat heterogeneity and reduced niche overlap among species, which together with similar trends in disturbance, allows more species to coexist. Riparian edaphic conditions were also increasingly favorable to more species within the regional pool along larger streams, with greater nitrogen availability (manifested as lower C:N) and more rapid mineralization of C and N (as indicated by ratios of stable isotopes) observed with downstream position in the network. The number of species with capacity for water dispersal increased with stream size providing a mechanistic link between plant traits and the downstream accumulation of species as more propagules arrive from upstream sites. Similarity in species composition between sites was related to both geographical and environmental distance. Our results provide the first empirical evidence that position in the river network drives spatial patterns in riparian plant diversity and composition by the joint influence of local (disturbance, habitat conditions, and breadth) and regional (dispersal) forces.
  •  
6.
  • Lejon, Anna, 1979-, et al. (author)
  • Dam removal effects on riparian vegetation
  • Other publication (other academic/artistic)abstract
    • Dams cause substantial damage to stream and river landscapes, especially because of flow regulation and channel fragmentation that constrain environmental structures and processes. Dam removal, on the other hand, initiates succession of plant communities as a response to new morphological and hydrological conditions in the channel. We studied the vegetation in riparian reaches upstream and downstream of a dam construction in the Nissan stream in southern Sweden before and after its removal, using a Before-After-Control-Impact (BACI) design. We monitored the vegetation and different environmental variables at three different water levels (summer low, middle and spring high) in the impoundment, downstream of the dam, as well as in an unimpacted reach located within the same river system upstream of the area affected by the dam. Following dam removal, plant colonisation was fast on newly exposed soils in the former impoundment and species richness increased slightly without major changes of the dominant species. The reach downstream of the dam exhibited minor changes after dam removal, comparable to those in the reference reach. The vegetation response implies that the post-removal vegetation in the impoundment area was more similar to that of the previous impoundment than to that of the reference reach, suggesting low seed rain and local recruitment.
  •  
7.
  • Lejon, Anna G.C. 1979-, et al. (author)
  • Conflicts associated with dam removal in Sweden
  • 2009
  • In: Ecology and Society. - Wolfville : The Resilience Alliance. - 1708-3087. ; 14:2, s. 4-
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • The increasing number of deteriorating old dams that need renovation or have lost their function make dam removal a viable management option. There are at least four major reasons for dam removal: safety, law and policy, economy, and ecology. Here we discuss 17 Swedish dams that were recently considered for removal. Because dam removal usually causes controversy, dam removal initiatives may succeed, fail, or result in a compromise such as a bypass channel for migrating fish. We identify and discuss three major obstructions to dam removal: funding, cultural-historical values, and threatened species. To facilitate dam removal, the reasons for, and the effects of, dam removal must be carefully explained, and the public and stakeholders must be kept informed. In complicated cases in which compromise solutions may be the most feasible outcome, the integration of the knowledge of different stakeholders is crucial. The involvement of diverse stakeholders increases their willingness to find compromises, thus avoiding conflicts and failures.
  •  
8.
  • Lejon, Anna G.C. 1979- (author)
  • Ecosystem response to dam removal
  • 2012
  • Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
    • This thesis aims to improve our understanding of how riverine ecosystems respond to dam removal. Riverine and particularly riparian ecosystems are among the most variable and important features of all landscapes. They connect landscape elements both longitudinally and laterally, and are governed by processes such as flooding, erosion and deposition that create dynamic, diverse and heterogeneous habitats. In fact, riparian zones are among the world’s most species-rich habitats. Worldwide there are millions of dams that fragment stream and river systems, regulate flows and degrade ecosystems. Dams impact freshwater, marine and terrestrial ecosystems and threaten biodiversity by disrupting organism movements and energy flows in the landscape. An important upstream effect of dams is inundation of habitats and development of new shorelines around impounded areas. Effects downstream of dams are mainly caused by changed hydrological regimes and retention of organic and inorganic materials in reservoirs, leading to reduced transport and dispersal of for example seeds to reaches downstream. The removal of dams create expectations that biota will eventually recover. We have studied a number of dam removal projects in Sweden. Our experimental results showed that following dam removal, newly exposed soils in former impoundments were rapidly colonized by pre-removal species. Their species richness increased slightly with time and their species composition indicated a slow change towards that in the reference site. In addition, the vegetation in formerly impounded areas showed a direction of change from lentic riparian plants (high proportion of aquatics) towards lotic ones, consisting of native perennials typical of free-flowing streams. We also found that the apprehensions that former impoundments would turn into pools of mud did not come true; in fact, a process towards more pristine channel morphology was observed. After removal there was erosion and downstream transport of sediment. We found only minor effects on macroinvertebrate communities. For example, a few species decreased over the years, suggesting that dam removal in itself might cause a temporary disturbance. This highlights the importance of long-term studies after dam removal, and also the importance of comparisons with pre-removal conditions and stretches unaffected by dams. Thorough documentation of executed dam removal projects and distribution of the results and experiences are tremendously important in the planning process of future decommissioning projects. Also, our experiences have taught us that in order to attain a successful dam removal it is important to involve stakeholders such as non-governmental organizations and local inhabitants in the process.
  •  
9.
  • Lejon, Anna, 1979-, et al. (author)
  • Succession of riparian plants following dam removal in a boreal stream in central Sweden
  • Other publication (other academic/artistic)abstract
    • Worldwide there are numerous aging and non-performing dams that may face removal, for economic or other reasons.  Dam removal initiates succession of plant and animal communities as a response to new morphological and hydrological conditions in the channel. We studied the succession of plant communities in riparian reaches upstream and downstream of a recently removed dam in central Sweden over 3 years. We monitored the vegetation development at each site and compared it with a reference site in an unimpacted upstream reach. The two reaches located in the former reservoir developed new riparian zones following dam removal. Plant colonisation in the new riparian zone was fast and species composition became increasingly similar to that of the reference reach. Dam removal largely restored species composition in the riparian zones that were formed in the previous reservoir, indicating that an appropriate species pool was available and that conditions for natural regeneration of riparian vegetation were sufficient.  However, a significant decline in species richness in the downstream reach following dam removal may imply that the upstream and downstream effects of removal may differ and that the removal itself may have disturbed the reach downstream of the former dam. Although remaining timber floating structures and four hydroelectric dams upstream may hamper a more complete vegetation recovery we foresee many years of riparian vegetation development before the successional processes slow down.
  •  
10.
  • Malm-Renöfält, Birgitta, et al. (author)
  • Connecting variation in vegetation and stream flow : the role of geomorphic context in vegetation response to large floods along boreal rivers
  • 2007
  • In: Journal of Applied Ecology. - Oxford : Blackwell (for the British ecological society). - 0021-8901 .- 1365-2664. ; 44:1, s. 147-157
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Flooding governs riparian plant diversity along boreal rivers but the ecological role of extreme floods is only partly understood. We studied the dynamics of riparian plant composition and richness in the free-flowing Vindel River in northern Sweden, and the importance of reach type in sustaining high species richness.We conducted three surveys of riparian plant species richness over a period of two decades. The first and last of these surveys were conducted 1–3 years after significant flooding and the second was carried out after a period of more moderate flooding.Our results suggest that extreme floods reduce riparian plant species richness in tranquil (slow-flowing) reaches but that a subsequent period of less extreme flood events facilitates recovery. Tranquil river reaches were also more prone to invasion by ruderal species following major floods. Species richness in turbulent reaches (rapids and runs) remained constant during all surveys. One possible explanation for this pattern is that tranquil reaches become more anoxic during floods because they have more fine-grade soils with lower hydraulic conductivity than turbulent reaches. Anoxic conditions may cause stress and plant death, opening up space for colonization. Turbulent reaches maintain a better oxygenation in the root zone of plants through high groundwater turnover, reducing negative effects of prolonged floods.The fact that turbulent reaches preserved species richness regardless of flood magnitude suggests that they are important for the resistance of riparian ecosystems to prolonged inundation. In contrast, tranquil reaches, with a higher water-holding capacity, might instead maintain their species richness during drought periods.Synthesis and applications. Our findings highlight the importance of spatial and temporal variation in riverine plant species richness and composition. To conserve these habitats at a landscape scale, a full range of reach types is necessary to allow for recovery in reaches where species richness has declined. To maintain healthy riparian zones, river managers should focus restoration efforts on interactions between hydrology, geomorphology and biota.
  •  
11.
  •  
12.
  • Malm-Renöfält, Birgitta, et al. (author)
  • Effects of hydropower generation and opportunities for environmental flow management in Swedish riverine ecosystems
  • 2010
  • In: Freshwater Biology. - : Wiley. - 0046-5070 .- 1365-2427. ; 55:1, s. 49-67
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Hydropower is often presented as a clean and renewable energy source that is environmentally preferable to fossil fuels or nuclear power. Hydropower production, however, fundamentally transforms rivers and their ecosystems by fragmenting channels and altering river flows. These changes reduce flow velocity and the number of rapids, and reduce or alter wetland, floodplain and delta ecosystems. Dams disrupt dispersal of riverine organisms and sediment dynamics and may alter riverine biodiversity composition and abundance. Freshwater ecosystems now belong among the world's most threatened ecosystems.Water managers are beginning to recognise the need to combine demands for social and economic development with the protection of the resource base on which socioeconomic benefits rely. Environmental flows can help to balance ecosystem and human needs for water, both when constructing new dams and in re-licensing existing dams.We briefly review the impacts of hydropower generation on freshwater ecosystems by discussing different types of dams and development, and by providing examples from Sweden of how environmental effects of hydropower production could be mitigated. Special emphasis is given to flow regulation through re-operation of dams.Regulated rivers in Sweden were developed with little consideration of ecological effects, with most dams lacking migration pathways or minimum flow releases. There is thus a substantial potential for improvement of ecological conditions, such as naturalisation of flow regimes and reestablishment of connectivity, in regulated river reaches but technical hurdles imply major challenges for rehabilitation and mitigation. Most regulated rivers consist of cascades of consecutive reservoirs and impoundments, further constraining possible actions to improve ecological conditions.Most environmental mitigation measures require flow modifications to serve ecosystems, implying reduced power production. An important challenge for river management is to identify situations where measures involving relatively small production losses can have major ecological advantages.Climate change during the 21st century is expected to increase runoff in northern and central Sweden and make the annual hydrograph more similar to variation in electricity demand, i.e. a lower spring flood and increased run-off during winter months. This could provide opportunities for operating dams and power stations to the benefit of riverine ecosystems. On the other hand, demands to produce hydropower are likely to increase as fossil fuels are phased out, leading to increased pressures on free-flowing rivers and aquatic ecosystems.
  •  
13.
  • Malm Renöfält, Birgitta, et al. (author)
  • Ekologisk återställning i helt eller delvis torrlagda fåror i anslutning till vattenkraftverk
  • 2015
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Syftet med denna rapport är att ge ett vetenskapligt underlag för bedömning av vilken potential det finns att återskapa naturvärden i ursprungliga fåror i anslutning till vattenkraftverk där flödet reducerats genom omledning av hela eller delar av det ursprungliga flödet. Dessa fåror utgörs ofta av tidigare forsmiljöer; ett habitat som generellt har höga och unika ekologiska värden, men vars förekomst reducerats framför allt till följd av vattenkraftsproduktion.   Rapporten belyser fårans roll som habitat i ett landskapsperspektiv och klargör betydelsen av flöde för potentiella ekologiska vinster. Dessutom presenteras potentiell vinst som tappning i fåran skulle kunna innebära för olika organismgrupper. För ett fungerande ekosystem bör man dock ha en helhetssyn och beakta såväl ekosystemets arter som de processer som skapar dess miljö (hydrologi, geomorfologi och vattenkvalitet). Det ges även förslag på hur biologiska undersökningsmetodiker för att detektera regleringspåverkan samt potentiell ekologisk vinst kan utformas. De slutsatser vi kan dra utifrån det vetenskapliga underlaget är:· Naturvårdshänsyn i form av minimitappning bidrar positivt till att höja biodiversiteten i akvatiska ekosystem. För närvarande har vi dock inte tillräckligt kunskapsunderlag för att ge rekommendationer om lämpliga nivåer.· I de fall där minimitappning introduceras bör man undvika statiska  nivåer och istället spegla den naturliga flödesdynamiken.· Hur väl fåran kan bidra till att höja konnektiviteten generellt i avrinningsområdet är en viktig aspekt. Om en fåra kan användas för upp- respektive nedströmsvandring/spridning ökar dess ekologiska värde utöver det värde den skulle tillföra som habitat.· I områden där forsmiljöer är sällsynta kan återställning/rehabilitering i form av minimitappning bidra både till att öka mängden habitat för strömlevande arter och minska graden av isolering av denna naturtyp, och på så sätt sannolikt bidra till att på sikt minska risken för lokala utdöenden.· Läget i avrinningsområdet är sannolikt också en viktig aspekt. Ju större fåra med forsmiljö som kan återställas/rehabiliteras med minimitappning, desto värdefullare är den. Här behövs dock ytterligare forskning om huruvida man kan få tillbaka unika naturvärden för stora forsmiljöer med en minimitappning som utgör endast en liten andel av det ursprungliga flödet.· Det är också viktigt att beakta förändringar i den tidigare forsmiljön som inte relaterar till flödespåverkan. Många forsar i Sverige har blivit rensade och kanaliserade för flottningen, och naturvårdshänsyn i form av minimitappning kan sannolikt komma att behöva kombineras med habitatåterställning.
  •  
14.
  • Malm Renöfält, Birgitta, et al. (author)
  • Ekologiska flöden och ekologiskt anpassad vattenreglering : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft
  • 2013
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Syftet med denna rapport är att ge ett kunskapsunderlag vad gäller ekologiska flöden och ekologiskt anpassad vattenreglering i vattendrag nyttjade för vattenkraftsproduktion. Rapporten börjar med att ge en bakgrund till vad ett vattendrags flöde egentligen innebär samt kopplingar mellan ekologi och flöde och hur en reglering av flödet för vattenkraftsproduktion påverkar flödesregimen och ekosystem knutna till rinnande vatten. Syftet med denna del av rapporten har dock inte varit att ge någon djupgående analys av påverkan på ekosystemet utan att ge exempel på påverkan utifrån förändringar i olika variabler i flödesregimen.Nästa del av rapporten tar upp befintliga metoder och modeller för hur man arbetar fram ekologiska flöden för en mer miljöanpassad reglering. Denna del börjar med att ge en definition av vad ett miljöanpassat flöde är utifrån ett ekosystemperspektiv. Efter detta ges en genomgång av metoder och modeller som använts/tagits fram. Här görs en indelning av modeller och metoder utifrån komplexitet och omfattning. Först ges exempel på så kallade hydrologiska metoder. Dessa metoder bygger framförallt på modellering av vattenföringsdata och utgör ca en tredjedel av de metoder som tagits fram. Ofta kallas dessa även ”desk-top” metoder eller ”lookup” metoder. De baseras oftast på andel av medelvattenföring eller olika Qindex som anger ett flöde som överskrids en viss andel av året under en tidsperiod, angett i procentandel eller antal dagar. Nackdelen med dessa är att de inte speglar flödets variabilitet på ett tillfredställande sätt, särskilt inte då de ofta baseras på årsmedelflöden, eller flödesnivåer som inträffar under ett helt år. Ett bättre och mer dynamiskt sätt att använda dessa index är att titta på flödesnivåer säsongsvis. Det finns dock modeller som bättre tar hänsyn till variabilitet, och dessa anses därför ha större ekologisk relevans. Ett exempel på en tidig sådan modell är ”Range of Variability” (RVA) där man använder långa serier av dagliga vattenföringsdata och karaktäriserar ekologiskt relevanta komponenter i flödesregimen. Den naturliga omfattningen av hydrologisk variabilitet beskrivs genom olika hydrologiska index, vilka är framtagna utifrån rådande kunskap om flödets betydelse för olika ekosystemkomponenter och processer. En bra hydrologisk grund som väl speglar både variabiliteten i det opåverkade flödet, samt en ger god kunskap om hur reglering förändrat flödesdynamiken är basen för att kunna ta fram ekologiska flöden i reglerade vattendrag. Därefter ges exempel på metoder som kopplar flöde till fårans morfologi och även habitatkrav hos olika organismer. Avslutningsvis i denna del ges exempel på så kallade holistiska metoder. Dessa är i huvudsak konceptuella och utgångspunkten är att det är nödvändigt att beakta hela ekosystemet och hela flödesvariabiliteten, med målet att inget viktigt utelämnas. I framarbetandet av dessa ingår ofta så väl hydrologiska metoder som metoder som kopplar flöde och habitatkrav som redskap för att modellera fram ett miljöanpassat flöde. Till stor del kan holistisk modellering beskrivas som en process där företrädare för olika relevanta discipliner integrerar sina kunskaper och metoder för att gemensamt komma fram till en skötselplan för vattendraget. Tanken som finns bakom metoder av holistisk typ representerar ett modernt synsätt på naturresursen rinnande vatten, där hela flödesspektrumet knyts ihop med ekosystemet som helhet och där flera intressenter representeras. De bästa metoderna bygger också på ett adaptivt synsätt på skötseln av naturresurser där regleringsregimer och vattenuttag justeras utifrån ökad kunskap. När det gäller reglering av vatten för vattenkraftsproduktion är det tveklöst detta synsätt som är ”bästa miljöteknik”. Utöver dessa metoder diskuteras problematiken med korttidsreglering och hur denna skulle kunna göras mer miljövänlig, bland annat genom att undvika perioder med nolltappning, minska högflödes/lågflödeskvoten, det vill säga att minska svängningarna i vattenföringen och minska förändringshastigheten i flödet.Därpå följer ett kapitel som behandlar kopplingar mellan ekologi och flöde. Ett stort problem när det gäller att sätta lämpliga nivåer för miljöanpassade flöden och ekosystemets behov är att kunna göra förutsägelser om hur mycket vatten ekosystemet behöver och när olika flödesnivåer bör inträffa. En litteraturgenomgång i området där man i huvudsak tittat på fisk, makroevertebrater och vegetation visar att den absolut största effekten av förändringar av flödet är att man ser minskningar i alla uppmätta ekologiska parametrar, men att det utifrån befintlig litteratur är svårt att ta fram mer generella kvantitativa samband i form av t.ex. tröskelvärden. Slutsatsen var att existerande litteratur inte är ger ett tillräckligt bra underlag för att dra generella kvantitativa slutsatser som är användbara för att sätta generella riktlinjer för ekologiska flöden. Nivåer och frekvenser av olika flöden måste sättas utifrån de specifika förutsättningar som finns inom en region eller avrinningsområde. I och med att resultaten så pass tydligt visar på hur negativa antropogena flödesförändringar är för ekosystemet framhåller författarna av sammanställningen vikten av att upprätta nya undersökningsprogramprogram för att fastställa sådana samband samt att dessa görs på regional basis. De pekar även på bristen på kunskap när det gäller flödesförändringar och inverkan på ekosystemprocesser.Nästa del av rapporten tar upp exempel på hur man arbetar med att ta fram och implementera miljöanpassade flöden och regleringsregimer. Detta sker i dagsläget främst i Nordamerika, Australien och Sydafrika, men även i Nya Zeeland, Norge, Spanien, Italien, Schweiz och Storbritannien finns flera goda exempel på hur sådana genomförts. Exempel från regioner som uppvisar stora klimatologiska skillnader från svenska förhållanden och där det framför allt är konstbevattningens påverkan som påverkar ekosystem mest har vi inte tagit upp. Vi har valt att avgränsa exemplen till norra halvklotet och främst sådana som har något liknande klimatologiska och hydrologiska förutsättningar som Sverige.Avslutningsvis ges en längre sammanfattning och slutsats mot bakgrunden av svenska förhållanden. Praktisk tillämpning av miljöanpassade flöden bör ta fasta på de olika egenskaperna hos flödet som t.ex. magnitud, frekvens, förändringshastighet och varaktighet. Tillämpningen bör också vara adaptiv, dvs. det är viktigt att följa upp responsen både i den abiotiska och biotiska miljön vid införandet av miljöanpassade flöden, oavsett vilken typ av metod eller modell man väljer för att kunna avgöra miljönyttan av detta och anpassa nivåer efter resultat. Metoderna bör kombineras med en generell översikt av förbättringspotential i vattendraget och en naturvärdesinventering för att säkerheten i bedömningen av miljönytta skall bli så stor som möjligt. Avvägningar måste också göras mellan olika intresseområden, varför en analys av vilka konsekvenser, både positiva och negativa, de föreslagna flödesförändringarna har bör ingå. Förutom att implementera ett arbetssätt baserat på ett holistiskt synsätt finns det andra åtgärder av mer generell natur som skulle ge ekologiska vinster i stort sett i alla reglerade vattendrag. En sådan åtgärd är att undvika nolltappningar, i synnerhet där det finns strömsträckor nedströms, och införa minimitappningar förbi alla kraftverk. Dessa tappningar skulle kunna baseras på enklare hydrologiska metoder, t.ex. någon typ av lågflödesindex. En annan åtgärd är att genomföra planerade släpp av ”vårflöden”. Dessa skulle sannolikt inte behöva återkomma varje år utan skulle man upprepa ett flöde motsvarande medelhögflöde vart 3–5 år skulle det sannolikt ha en positiv effekt på ekosystemet. Begränsningar av höjnings- och sänkningshastigheten vid korttidsreglering är också exempel av en åtgärd av mer generell natur som sannolikt skulle mildra de negativa effekterna av vattenkraftsproduktion.
  •  
15.
  • Malm-Renöfält, Birgitta, et al. (author)
  • Landscape scale effects of disturbance on riparian vegetation
  • 2008
  • In: Freshwater Biology. - : Wiley. - 0046-5070 .- 1365-2427. ; 53:11, s. 2244-2255
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • 1. Differing responses in riparian species richness and composition to disturbance have been reported as a possible explanation for the differences along and between rivers. This paper explores the role of physical disturbance in shaping landscape-scale patterns of species distribution in riparian vegetation along a free-flowing river in northern Sweden.2. To test whether sensitivity to disturbance varies across large landscapes, we experimentally disturbed riparian vegetation along an entire, free-flowing river by scouring the soil and the vegetation turf, cutting vegetation, applying waterborne plant litter, and after a period of recovery we measured vegetation responses. The experiment was repeated for two consecutive years.3. We found no significant effect of disturbance on species composition, but all three forms of disturbance significantly reduced species richness. There was no downstream variation in community responses to disturbance but morphological groups of species responded differently to different kinds of disturbance. Graminoids were most resistant, suppressed only by litter burial. All forms of disturbance except cutting reduced the density of herbaceous species, and species density of trees + shrubs and dwarf shrubs was negatively affected by both scouring and cutting. We also evaluated the effects of disturbance in relation to varying levels of species richness. In nearly all cases, responses were significantly negatively correlated with control plot species richness, and relative responses indicated that species-rich plots were less resistant to scouring and cutting.4. Our results suggest that although all disturbance treatments had an effect on species richness, variation in sensitivity to disturbance is not the most important factor shaping landscape-scale patterns of riparian plant species richness along rivers.
  •  
16.
  • Malm Renöfält, Birgitta, 1966-, et al. (author)
  • Long-term taxon-specific responses of macroinvertebrates to dam removal in a mid-sized Swedish stream
  • 2013
  • In: Rivers Research and Applications. - : John Wiley & Sons. - 1535-1459 .- 1535-1467. ; 29:9, s. 1082-1089
  • Journal article (other academic/artistic)abstract
    • Dam removal to restore ecologically impaired rivers is becoming increasingly common. While the target often is to facilitate fish migration, dam removal has also been assumed to benefit other types of organisms. Because few studies thus far deal with effects of dam removal on stream macroinvertebrates, and because results have been equivocal, we investigated both short- and longer-term dam-removal effects on downstream macroinvertebrate communities. We did this in a before-and-after study of the removal of a dam located in a south Swedish stream. We sampled the benthic fauna 6 months prior to dam removal and both 6 months and 3.5 years after the dam was removed. We compared species composition, taxonomic richness, total densities, and densities of macroinvertebrate groups before and after dam removal and between downstream and reference sites. We found that dam removal reduced some macroinvertebrate taxa at the downstream site, but we found no effect on community composition. While this corroborates results from previous short-term studies, we also found a reduction of taxonomic richness and that some dam-removal effects persisted or even increased over time. The most likely explanation for the suppression of benthic macroinvertebrate richness following dam removal is a significantly increased sediment transport from the former reservoir, and a subsequent loss of preferred substrates. Our results indicate that adverse dam-removal effects may be long-lasting, but taxon-specific. We therefore call for longer-term studies on a variety of organisms to better understand how dam removal may influence downstream macroinvertebrate communities.
  •  
17.
  •  
18.
  • Malm Renöfält, Birgitta (author)
  • Removal of dams
  • 2006
  • In: Dams under debate. - Stockholm : Forskningsrådet Formas. - 9154059755 ; , s. 107-114
  • Book chapter (other academic/artistic)
  •  
19.
  •  
20.
  • Malm-Renöfält, Birgitta, et al. (author)
  • Spatial and temporal patterns of species richness in a riparian landscape
  • 2005
  • In: Journal of Biogeography. - : Blackwell Publishing. - 0305-0270 .- 1365-2699. ; 32:11, s. 2025-2037
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Aim: To test for control of vascular plant species richness in the riparian corridor by exploring three contrasting (although not mutually exclusive) hypotheses: (1) longitudinal patterns in riparian plant species richness are governed by local, river-related processes independent of the regional species richness, (2) riparian plant species richness is controlled by dispersal along the river (longitudinal control), and (3) the variation in riparian plant species richness mirrors variation in regional richness (lateral control).Location: The riparian zones of the free-flowing Vindel River and its surrounding river valley, northern Sweden.Methods: We used data from three surveys, undertaken at 10-year intervals, of riparian reaches (200-m stretches of riverbank) spanning the entire river. In addition, we surveyed species richness of vascular plants in the uplands adjacent to the river in 3.75-km2 large plots along the same regional gradient. We explored the relationship between riparian and upland flora, and various environmental variables. We also evaluated temporal variation in downstream patterns of the riparian flora.Results: Our results suggest that local species richness in boreal rivers is mainly a result of local, river-related processes and dispersal along the corridor. The strongest correlation between species richness and the environment was a negative one between species number and soil pH, but pH varied within a narrow range. We did not find evidence for a correlation between species richness on regional and local scales. We found that the local patterns of species richness for naturally occurring vascular plants were temporally variable, probably in response to large-scale disturbance caused by extreme floods. Most previous studies have found a unimodal pattern of species richness with peaks in the middle reaches of a river. In contrast, on two of three occasions corresponding to major flooding events, we found that the distribution of species richness of naturally occurring vascular plants resembled that of regional diversity: a monotonic decrease from headwater to coast. We also found high floristic similarity between the riparian corridor and the surrounding landscape.Main conclusions: These results suggest that local processes control patterns of riparian species richness, but that species composition is also highly dependent on the regional species pool. We argue that inter-annual variation in flood disturbance is probably the most important factor producing temporal variability of longitudinal species richness patterns.
  •  
21.
  • Malm Renöfält, Birgitta, 1966- (author)
  • Vegetation patterns and processes in riparian landscapes
  • 2004
  • Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
    • The objective of this study was to increase understanding of the processes structuring and controlling the species richness of riparian plant communities. In particular, I examined the unimodal relationship, found in many rivers, between plant species richness and location along the river corridor. The most important finding was that this pattern is dynamic and varies with time, most likely in response to large-scale flood disturbances. I also found that the sensitivity to flood disturbance varied with the environmental setting of the riparian reaches. Turbulent sections of the river retained high species richness, whereas tranquil reaches had significantly lower species richness in years following high and prolonged flooding, compared to a period without extreme flood events. Riparian soils along turbulent reaches are more resistant to oxygen depletion during floods, a factor which is likely to contribute to the maintenance of species richness. The finding that the species richness pattern varied with time led me to ask which factors control plant diversity along riparian zones. I addressed this question by formulating three contrasting, although not mutually exclusive, hypotheses: (1) longitudinal patterns in riparian plant species richness are governed by local, river-related processes independent of the regional species richness, (2) riparian plant species richness is controlled by dispersal along the river, i.e., longitudinal control, and (3) the variation in riparian plant species richness mirrors variation in regional richness, i.e., lateral control. I found indications of all three types of control, although local factors seemed to fit most of the criteria. Riparian species richness was not significantly correlated to species richness in the surrounding upland valley. It was however significantly negatively correlated to soil pH, a local habitat factor of the reach. The fact that the species richness pattern varied in time, corresponding to the presence or absence of extreme flood events suggest that it is influenced by local disturbance regimes. The potential for control by longitudinal dispersal was found to be highest in the middle reaches of a river. Here, the similarity between upland and riparian vegetation was lowest, and invasibility (germination ability) was highest. Earlier work has shown that regulated rivers have an inverted species richness pattern compared to free-flowing rivers, with lowest species richness in the middle reaches. One potential mechanism behind this could be varying susceptibility to disturbance along the river. I tested this by experimentally disturbing the vegetation, applying the same level of disturbance along an entire free-flowing river. However, the response to experimental disturbance did not vary with location, likely because of a major flood disturbance preceding the experiment.
  •  
22.
  • Nilsson, Christer, et al. (author)
  • Linking flow Regime and water quality in rivers : a challenge to adaptive catchment management
  • 2008
  • In: Ecology and Society. - 1708-3087. ; 13:2, s. 18-
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Water quality describes the physicochemical characteristics of the water body. These vary naturally with the weather and with the spatiotemporal variation of the water flow, i.e., the flow regime. Worldwide, biota have adapted to the variation in these variables. River channels and their riparian zones contain a rich selection of adapted species and have been able to offer goods and services for sustaining human civilizations. Many human impacts on natural riverine environments have been destructive and present opportunities for rehabilitation. It is a big challenge to satisfy the needs of both humans and nature, without sacrificing one or the other. New ways of thinking, new policies, and institutional commitment are needed to make improvements, both in the ways water flow is modified in rivers by dam operations and direct extractions, and in the ways runoff from adjacent land is affected by land-use practices. Originally, prescribed flows were relatively static, but precepts have been developed to encompass variation, specifically on how water could be shared over the year to become most useful to ecosystems and humans. A key aspect is how allocations of water interact with physicochemical variation of water. An important applied question is how waste releases and discharge can be managed to reduce ecological and sanitary problems that might arise from inappropriate combinations of flow variation and physicochemical characteristics of water. We review knowledge in this field, provide examples on how the flow regime and the water quality can impact ecosystem processes, and conclude that most problems are associated with low-flow conditions. Given that reduced flows represent an escalating problem in an increasing number of rivers worldwide, managers are facing enormous challenges.
  •  
23.
  • Nilsson, Christer, et al. (author)
  • Mygg och Bti i nedre Dalälven : Utvärdering av ett vetenskapligt uppföljningsprogram
  • 2009
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Denna rapport redovisar uppdraget att granska den vetenskapliga uppföljningen avmyggkontrollprogrammet i nedre Dalälven. Rapporten beskriver hur frågorna iuppföljningsprogrammet besvarats samt diskuterar relevansen av de frågor somingått i uppdraget. Det konstateras att den vetenskapliga uppföljningen av eventuellaeffekter av spridning av Bti brustit i försöksdesign och analys. Det insamladematerialet ger inte underlag för de slutsatser som dragits. De frågor som ingått iuppdraget har därmed inte besvarats på ett vetenskapligt övertygande sätt. Detbedöms inte meningsfullt att fortsätta uppföljningsarbetet i sin nuvarande, begränsadeutformning, inte heller att låta personal som leder den storskaliga bekämpningenutvärdera effekterna av sin egen verksamhet. I stället bör en bred forskningsansatsgöras, inriktad på att förstå inte bara olika effekter av Bti-användningmen även betydelsen av skilda miljöfaktorer för att reglera myggens numerär,myggens roll i ekosystemet, dess historia i regionen samt effekter av olika myggtätheter.Den internationella litteraturen sammanfattas med tonvikten på hälsoeffekterav Bti, ekologiska effekter av Bti, myggresistens mot Bti och Bti-persistens inaturen. Litteraturen ger inte stöd för slutsatsen att Bti-användning skulle vara heltriskfri. I rapporten rekommenderas en närmare undersökning av hur älvens regleradevattenföring – en huvudorsak till myggrikedomen – kan modifieras för attvaraktigt reducera myggmängderna. I väntan på en sådan förändring bör generellbekämpning med Bti tillåtas, även i naturskyddade områden, och staten bör ta ansvarför verksamheten. Ekosystemeffekterna av sådan bekämpning bör följas uppnoga, och bekämpningen bör ändras om oönskade effekter uppträder. De ekonomiska,sociala och medicinska konsekvenser de extremt höga myggmängderna kaninnebära för befolkningen bör studeras närmare, exempelvis olägenheter för jordbruk,turism och skola. Vidare bör ställning tas till huruvida de vanligaste översvämningsmyggornai området, Aedes sticticus och A. vexans, ska betraktas somnaturliga, skyddsvärda komponenter i ekosystemet, eller som invaderande artersom behöver bekämpas för att bevara mer ursprungliga naturvärden. Naturvårdsmyndigheternabör också ta initiativ till en bred informationsinsats för att öka denlokala kunskapsnivån och skapa ett lokalt förankrat förtroende för sin verksamhet.De har en viktig uppgift i att visa att höga naturvärden och mänskligt leverne kankombineras utan att människan ska behöva uppleva naturen som en plåga.
  •  
24.
  • Renöfält, Birgitta Malm, et al. (author)
  • Spatial patterns of plant invasiveness in a riparian corridor
  • 2005
  • In: Landscape Ecology. - : Springer Netherlands. - 0921-2973 .- 1572-9761. ; 20:2, s. 165-176
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Analysis of landscape-scale patterns of plant invasiveness can assist in interpreting spatial patterns of plant species richness. We investigated downstream variation in plant invasiveness in the riparian corridor of the free-flowing Vindel River in northern Sweden by introducing seeds of an alien species, Helianthus annuus, in 0.25 m2 plots of natural vegetation from mountain headwaters to the coast and found a significant downstream pattern with middle reaches having the highest invasiveness. We related invasiveness to species richness, both on a reach scale (200-m long stretches of riverbank encompassing the experimental plots) and on the scale of experimental plots. We found no significant correlation between plant invasiveness and species richness, neither at the reach nor at the plot scale. The number of available soil substrates shows a significant positive quadratic relationship with location along the river and substrate fineness shows a near significant negative quadratic relationship with location along the river, with middle reaches having coarser substrates. Several studies have shown that plant species richness in riparian corridors often exhibits a quadratic pattern with highest species richness in the middle reaches of a river, similar to the pattern we found for invasiveness. Although species richness per se might not be a primary factor for invasibility, the same habitat conditions as those supporting plant species richness, can help in explaining large-scale patterns of plant invasion in riparian zones.
  •  
25.
  • Widén, Åsa, 1962- (author)
  • Environmental-flow assessments for current and future run-off in a large river system regulated for hydropower production
  • 2021
  • Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
    • In 2019, Sweden implemented legislative changes to renegotiate hydropower permits to both consider environmental rehabilitation and to ensure national supply of hydropower. This means that efforts for environmental rehabilitation of the 2,000 hydropower plants in Sweden need to be considered. Such rehabilitation measures include implementation of environmental flows, enhancing connectivity or morphological restoration. In order to enable prioritization among measures, it is necessary to assess the expected environmental benefits and consequences of implementation. We developed a new method to assess and prioritize among environmental-flow measures that aim to rehabilitate ecosystems in regulated rivers at the catchment level, with the Ume River in northern Sweden as an example. The Ume River is heavily regulated for hydropower production with 19 hydropower stations, with 13 run-of river impoundments in cascade and six storage reservoirs. Our strategy was to identify measures with minimal impact on hydropower production that also provide significant environmental benefits. Based on field studies of remaining natural values and potential for ecological rehabilitation, we quantified the estimated gain in the area of habitat for target organism groups, e.g. lotic fish species and riparian plants, if rehabilitation actions would be implemented along the entire Ume River. Regulated flows imply changes in the seasonal variation in flow, which often means that spring floods are lacking and that flows increase during the winter compared with natural unregulated flows. Hydropeaking, defined as rapid and frequent changes in flow and water levels to optimize hydropower production, is a common procedure that adversely affects habitats in river ecosystems. An important aspect of hydropeaking is zero-flow events, which occurs when hydropower stations are stopped due to low electricity demand or low electricity prices. We quantified the consequences for hydropower production of introducing environmental flows by identifying a set of rules of operation of the hydropower stations that reflect the limitations that ecological regulation of flows and water levels entail. In the work, consideration of technical limitations in the hydropower stations was a key to attain cost-effective measures. We then used hydropower production optimization programs to calculate changes in hydropower production and revenues. We also quantified the environmental benefits of environmental flows described as increases in the area of habitat for riverine species and improvements in ecosystem functions in the Ume River. We identified increasing the area of aquatic habitat with high flow velocity, providing suitable habitat for lotic species, enhancing the establishment of riparian and increasing longitudinal connectivity as the main aspects of the Ume River ecosystems in need of rehabilitation.This thesis focuses specifically on three aspects of environmental flows. (1) Analysis of hydropeaking and zero-flow events for all hydropower stations in a catchment and the introduction of a ban of zero-flow events as an environmental flow measure. The hydropower stations in Ume River system stand still without flow 9% to 55% of the time in a hydrologically normal year, transforming lotic habitat into stagnant water. (2) A comprehensive assessment of environmental flow measures which in addition to banning zero-flow events include improvements of connectivity, spill water to by-passed reached laid dry as well as more natural water-level variation, combined into a total of scenarios where the environmental benefits and impacts on electricity production were quantified. In addition, we modeled a spring-flood scenario and a scenario transforming the flow of the Ume River to its natural flow regime. (3) Predictions of the effects on hydropower production of introducing environmental flow scenarios were modeled using climate change projections for IPCC scenario A1B until the year 2040, where the efficiency of environmental flow measures in a future climate and detection of potential bottlenecks in flow linked to ecological extremes such as periods of drought and flood. Further, the thesis present the framework of collaborative management that facilitated the process to solve complicated societal challenges connected to mitigation measures and environmental flows in higly-regulated river basins. This framwork allowed both for finding the most cost effective environmental flow measures as well as detecting environmental rehabilitation measures that otherwise might go undetected, despite having little impact on hydropower production. Our results show that introducing a zero-flow ban with the aim of avoiding stagnant water would on average mean 0.5% electricity production loss per year and benefit existing and newly created 240 hectares of lotic habitat with a flow rate exceeding 0.1 m/s, suitable for lotic species such as grayling Thymallus thymallus. The small effect in electricity production is the result of an effort to route the flow through the turbines to generate electricity, which means that the main effect is to move electricity production from daytime to nighttime. Implementation of zero-flow restrictions in combination with allocating 1-12% of the average annual flow at all hydropower stations to side channels and reaches laid dry would result in a loss of 2.1% of the annual electricity production for the Ume River catchment. Adding flow to fish-ways would increase the loss to 3.1% per year. With the implementation of more natural water-level variation in the main channel, the loss increases to 3.8%. These measures would more than triple the habitat of lotic species such as grayling Thymallus thymallus, and increase the area of riparian vegetation by about 66%.Assessing hydropower production in the Ume River in a future climate shows that hydropower production is expected to increase by 2.6% compared to current conditions until 2040, which opens up for mitigating the effects of climate change by implementing flow measures that mimic conditions before climate change, which can help to avoid extreme hydrological events potentially harming the riverine ecosystem. The environmental flow scenarios developed in previous projects were tested in simulations with future flow conditions and the results show that all effects on electricity production were projected to be significantly smaller in the future compared with models without climate change. The operation of storage reservoirs is expected to become more important in a future climate. Our assessment is a way of predicting the effectiveness of environmental flow measures in the future with climate change.Our method forms the basis to guide future nationwide implementation of environmental rehabilitation of regulated rivers with the aim of maintaining and restoring riverine ecosystems.
  •  
26.
  • Widén, Åsa, et al. (author)
  • Environmental Flow Scenarios for a Regulated River System : Projecting Catchment-Wide Ecosystem Benefits and Consequences for Hydroelectric Production
  • 2022
  • In: Water resources research. - : John Wiley & Sons. - 0043-1397 .- 1944-7973. ; 58:1
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • To enable prioritization among measures for ecological restoration, knowing the expected benefits and consequences of implementation is imperative but rarely explicitly quantified. We developed a novel method to prioritize among environmental flow measures to rehabilitate ecosystems in the Ume River catchment in northern Sweden, a river system heavily regulated for hydropower production. Our strategy was to identify measures with minimal impact on hydropower production while providing substantial environmental benefits. Based on field surveys of remaining natural values and potential for ecological rehabilitation, we quantified the projected gain in habitat area of implementing environmental flows for target organism groups, for example, lotic fish species and riparian vegetation, along the whole river length. We quantified the consequences for hydropower production by identifying a set of hydropower operational rules reflecting the constraints added by environmental flows. We then used production optimization software to calculate changes in hydropower production and revenues. Implementing restrictions on zero-flow events by mandating minimum discharge at all run-of-river hydropower stations and allocating 1%–12% of mean annual discharge to bypassed reaches in the entire catchment would result in a 2.1% loss of annual electricity production. Adding flow to fishways would increase the loss to 3.1% per year. With implementation of more natural water-level fluctuations in run-of-river impoundments, the loss increases to 3.8%. These actions would increase the habitat for lotic species like the grayling Thymallus more than threefold and increase the area of riparian vegetation by about 66%. Our method forms a basis for ongoing implementation of nationwide environmental rehabilitation schemes.
  •  
27.
  •  
28.
  • Widén, Åsa, et al. (author)
  • Let it flow : Modeling ecological benefits and hydropower production impacts of banning zero-flow events in a large regulated river system
  • 2021
  • In: Science of the Total Environment. - : Elsevier. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 783
  • Journal article (peer-reviewed)abstract
    • Hydropeaking, defined as rapid and frequent changes in flow to optimize hydropower production, is an increasingly common procedure negatively affecting lotic habitats in riverine ecosystems. An important aspect of hydropeaking is zero-flow events, occurring when hydropower stations are stopped due to low energy demand or low electricity prices. We quantified the ecological benefits and consequences for hydropower production of restricting zero-flow events. The 19 major hydropower stations in the Ume River system in northern Sweden stand still with no discharge 9% to 55% of the time a hydrologically normal year, transforming lotic habitat to stagnant water. The duration of zero-flow events is exacerbated in dry years, with no discharge for 28% of the time in a typical station, to be compared with 7% in a wet year. Zero-flow events affect the behavior of fish, altering the fish community, and potentially result in low oxygen levels and low food supply to filter-feeding macroinvertebrates. We modelled the consequences of restricting zero-flow events by introducing minimum flows equaling mean annual low flow or higher for the entire Ume River catchment. The measure would result in an additional 240 ha of shallow lotic habitat with gravel to boulder streambeds having flow velocity exceeding 0.1 m/s, i.e. suitable for lotic species such as grayling Thymallus thymallus. In addition, the measure would enable creating another 107 ha of similar habitat after structural rehabilitation of river reaches. All measures would result in a mean loss of hydropower production of 0.5% per year for the entire river system, 98% of which would occur between May and October when the demand for electricity is lower. Hydropower production would also be partly moved from daytime to nighttime. As zero-flow events are common in several other river systems, restrictions on their frequency and duration could be implemented in many areas.
  •  
29.
  • Widén, Åsa, et al. (author)
  • Ljungan inför miljöprövning av vattenkraften: naturvärden, flöden och strömhabitat samt möjliga miljönyttor
  • 2022
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Denna rapport utgör en beskrivning av dagens vattenkraftproduktion, återstående strömhabitat och nutida och dåtida naturvärden i Ljungan med förslag till miljöåtgärder och en skattning av kostnaderna (i form av kraftproduktion) och miljönyttorna (främst räknat som tillgängliggjort habitat). I arbetet, som följer de riktlinjer som presenteras i rapporter från forskningsprojektet Priokliv, ingår även en bristanalys där dagens situation jämförs med förhållanden innan vattenkraften byggdes ut. Därefter har vi utformat förslag på miljöanpassade flöden, öppnade vandringsvägar samt kompletterande åtgärder. Miljöåtgärderna fokuserar främst på ett antal scenarier med olika åtgärder där kostnader och miljönyttor jämförs med dagens situation. Arbetet fokuserar på huvudfårorna av Ljungan och Gimån i de vattenkraftpåverkade delarna. Vattensystemet har delats in i 20 dämningsområden, sträckor mellan kraftverk, där naturvärdet beskrivs utifrån habitat (strömsträckor, deltaområden, tillgång till biflöden, skyddad natur och kulturmiljöer) och förekommande arter. För de senare ligger fokus på arter som är rödlistade eller pekas ut i Art- och Habitatdirektivet eller Fågeldirektivet. Artuppgifterna kommer från standardiserad övervakning (fisk, flodpärlmussla) redovisad i offentliga databaser samt från rapporterade artförekomster till SLU:s Artportal. Analyserna visar att en stor påverkan skett av vattensystemet med förändrat flödesmönster, omfattande korttidsreglering och 18 torrfåror i området med en samlad areal av 219 hektar. Ett normalår är det nolltappning vid 175 tillfällen nedströms Flåsjön och 286 tillfällen nedom Holmsjön. Påverkan från korttidsreglering i älvsystemet är således omfattande, och åtgärder som kan lindra dess effekter har stor potential. Fiskfaunan har påverkats och laxens område utgör idag endast 7% av den forna längden. Endast 3% av avrinningsområdets dammar har fiskvägar. Sammanställningen visar samtidigt att det finns naturvärden kvar. Vid jämförelse med fallhöjd före regleringen av Ljungan med nuvarande förhållande visar analyserna att 16% av fallhöjden återstår. Beskrivningen av naturvärden visar att de är klart högst i de övre delarna av Ljungan och Gimån, dvs ovanför området där vattenkraftproduktion sker, men ett antal ekologiska värdekärnor har identifierats i de nedre delarna. Vi har även beaktat effekterna av det framtida klimatet. För år 2040 beräknas produktionen av elektricitet öka med i medel 3,1% jämfört med nuvarande förhållanden för hela avrinningsområdet. Vi förordar mer dynamiska modeller för att beskriva miljönyttorna som omfattar påverkan på processer i vattendraget, gynnad areal av bristhabitat, tillgängliggjord areal genom konnektivitet samt biologi som är kopplat till hydrologi på varierande skala gällande tidsupplösning och geografi. Nyttorna beskrivs genom tillgänglig gjord eller förbättrad areal av strömmande habitat, minskad påverkan av korttidsregleringseffekter, konnektivitet i form av tillgängliggjort habitat och vattendragslängd i denna rapport. Ekologisk reglering har modellerats med 13 scenarios och resultaten varierar gällande produktionspåverkan från att produktionen ökar med 1,2% (nolltappningsförbud nedströms Holmsjön i framtida klimat 2040) till en minskning av produktionen med 15,2% (statiska spill till torrfåror motsvarande medellågvattenföring (MLQ)).  Samtliga scenarios med ekologisk reglering har påverkan på när produktionen av elektricitet sker över året, månad, vecka, dygn och timme. Det innebär att vi i modellerna flyttar produktionstillfället från tider med stora behov från samhället av elektricitet till tillfällen med lägre behov från samhället. Resultaten presenteras samlat mer utförligt i kapitel 8-9.  Vi belyser betydelsen av noggranna och detaljerade beskrivningar av åtgärder, kostnader, miljönyttor och produktionspåverkan på energisystemet med avrinnesområdet som den minsta geografiska ytan.
  •  
30.
  • Widén, Åsa, et al. (author)
  • Restaurering av Juktån
  • 2023
  • Reports (pop. science, debate, etc.)abstract
    • Restaurering av Juktån är ett samverkansprojekt som har drivits på frivillig basis av den ideella föreningen Samverkan Umeälven (www.umealven.se) tillsammans med Umeälvensvattenregleringsföretag, Vattenfall och Umeå Universitet. Juktån är en 60 kilometer lång torrfåra med minimitappning om 12% av det oreglerade flödet (MQ) vid reglerings. I produktionssystemet har den en funktion som spillfåra. Projektets ambition och mål var att Juktån skulle återfå ekologisk funktion med fungerande reproduktion av öring och harr, mer naturlig och bredare strandvegetation och svämskogar, mer naturlig artsammansättning av makrofyter samt en sedimentationsprocess med mindre deponering av silt och finsediment. Juktånprojektet har kartlagt och genomfört biotopåtgärder samt restaurerat huvudfåran sträckan nedströms Tjangarn och sidofåran Lickotgrenen under 2019 och 2020. Totalt har dryga 35 kilometer torrfåra restaurerats, hundratals trösklar och flottledsobjekt har rivits ut. Juktåprojektet ansökte hos Mark och Miljö Domstolen (MMD) om att ändra den relativt statiska minimitappningen till en säsongsanpassad minimitappning, vilket beviljades i augusti 2020 och infördes våren 2021. Metoderna för att genomföra restaureringen bygger på restaureringsekologi och sambandet till naturlig flödesregim. Juktåns restaurering har inneburit en komplex restaurering från utrivning av grunddammar och trösklar, restaurering av den fysiska miljön för att gynna öring, harr, makrofyter, strandvegetation och processer. Vi har utgått från ekologi i oreglerade vattendrag och utvecklat metoder speciellt anpassat för torrfåror med minimitappning. Preliminära resultat visar på en ökad reproduktion av öring, mer naturliga processer kopplat till flöde, sedimentation, vattenhastighet och som har påverkat både makrofyter samt strandvegetation.
  •  
31.
  • Widén, Åsa, et al. (author)
  • Sveriges torrfåror : geografi, naturvärden och metoder för miljöförbättringar
  • 2022
  • Reports (other academic/artistic)abstract
    • Syftet med projektet var att ta fram metoder för att underlätta beslut om minimitappning och andra miljöförbättringsåtgärder för torrfåror, d.v.s. vattendragssträckor där vatten letts bort via kanaler eller tunnlar för att passera genom vattenkraftverks turbiner. Ibland sker även överledning från ett vattendrag till ett annat för att på så sätt öka produktionen av vattenkraft i vissa kraftverksanläggningar. Detta lämnar den ursprungliga fåran helt eller delvis torrlagd under stora delar av året. Vi har i denna rapport valt att använda begreppet ”torrfåror” för att indikera att det mest utmärkande draget är den reducerade vattenföringen. Många av dessa sträckor var ursprungligen forsar, och ekosystem och arter knutna till forsar har blivit sällsynta. Vi kartlade förekomsten av torrfåror i Sverige, och totalt identifierades och verifierades 972 torrfåror i en databas. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland. Den absoluta majoriteten av Sveriges torrfåror saknar bestämmelser om minimitappning. För de 622 torrfåror där vi hittat uppgifter om vattenföring, saknar 481 (77%) en tilldömd minimitappning. De 137 torrfårorna med minimitappning hade i genomsnitt en medelminimitappning på årsbasis på endast 3,6% av den naturliga årsmedelvattenföringen. I 63% av torrfårorna med minimitappning var denna lika med eller mindre än 5% av den naturliga årsmedelvattenföringen, och 48% var flödet lika med eller mindre än 0,5 m3/s. Analyser av fiskfaunan baserat på elfiskedata visar att torrfåror hade i genomsnitt lägre andel fiskar som hör till typiskt sett strömlevande arter och lägre total fiskabundans jämfört med av vattenkraft opåverkade referenslokaler. Torrfåror med minimitappning hade bättre status vad gäller fiskfaunan än de utan minimitappning vad gäller andel strömlevande arter, total fiskabundans och artrikedom av fisk. Andel individer av strömlevande fiskarter, total fiskabundans och fiskartrikedom ökade med ökande minimitappning i torrfårorna, men sambanden var icke-linjära och planade ut med ökande minimitappning. Torrfårornas medellutning var relativt hög (3,6%), och de representerar till övervägande del strömmande och forsande miljöer som helt eller delvis har torrlagts. Torrfårorna var i genomsnitt 1317 m, medan medianlängden endast var 319 m. De korta (50-100 m) och mycket korta (<50 m) torrfårorna var framför allt belägna i södra Sverige, medan långa (1-10 km) och mycket långa (>10 km) var vanligare i Norrlands inland. Majoriteten av torrfårorna i Sverige låg i vattendragens nedströmsdelar, i vattendragsordning 1 eller 2 räknat från mynningen. Miljöförbättringsåtgärder av olika slag, som mer naturliga vattenflöden, fiskvägar eller biotopvårdande åtgärder, har utförts vid 10% av torrfårorna sedan 1970. Av de 574 torrfåror där överensstämmelsen med vattenförekomster i VISS var god var 434 klassade som naturliga och 140 som kraftigt modifierade. I det senare fallet var den ekologiska potentialen enligt Vattendirektivet alltid klassificerad som måttlig eller sämre. Av de 434 som definierades som naturliga vattenförekomster hade de flesta givits måttlig ekologisk status. De största problemen i vattenförekomster som helt eller delvis motsvarar torrfåror är brister i konnektivitet och att den hydrologiska regimen är förändrad. Våra resultat visar att kortare torrfåror, som bara omfattar en del av en vattenförekomst, ofta förbises vid statusklassningen enligt Vattendirektivet, och att torrfåran ges samma ekologisk status som vattenförekomsten i stort. För att kunna välja ut vilka torrfåror som ska restaureras och genomföra restaureringsprojekt i torrfåror är fungerande samverkansprocess mellan berörda parter (t.ex. verksamhetsutövare, myndigheter, konsulter och ideella organisationer) viktig för att underlätta vägen från kartläggning till genomförande. Vi presenterar aspekter som underlättar, och kompetenser som behövs hos för att processen ska bli lyckosam. För att underlätta genomförandet av miljöförbättringsåtgärder i torrfåror presenterar vi ett metodiskt och strukturerat arbetssätt som ger en komplett kartläggning av torrfåran samt dess omgivande dämningsområden med biflöden, som leder fram till analyser av påverkansgraden, brister jämfört med opåverkade ekosystem, och åtgärdsbehov. Behov av åtgärder grundar sig på vilken restaureringspotential som finns baserat på förhållanden innan reglering och opåverkade referenslokaler. När man summerar naturvärden ger det en bild av vad som är möjligt att göra och vad som kan åstadkommas inom rimliga gränser med tanke på vattenkraftsproduktion. Målet är att detektera för vattenkraftsproduktion kostnadseffektiva och i det långa perspektivet resursanpassade åtgärder som gynnar ekosystemet och bevarar eller ökar naturvärdena. Som en grund för att kunna bestämma nivå på minimitappning presenterar vi en lista på vilka flöden eller aspekter av en naturlig flödesregim som krävs för att uppnå olika naturvärden (ökad biologisk mångfald av naturligt förekommande arter på en vattendragssträcka) eller ekosystemfunktioner. Denna kan hjälpa att bedöma vilka aspekter av naturliga flödesregimer som behövs för att erhålla önskade naturvärden, eller omvänt, att kunna ge en prognos för vilka naturvärden som kan förväntas vid en viss flödesregim, allt fokuserat på torrfåror. Vi presenterar också en metodik för att inventera torrfåror med kvantitativa metoder som bygger på att med hjälp av stickprov skatta hur mycket det finns av olika strukturer. Syftet med inventeringen är att kvantifiera strukturer i och kring vattendraget som kan vara viktiga för en bedömning av potentialen för att återskapa naturvärden (både akvatiska och i strandmiljön) vid olika möjliga flöden i torrfåror. Det finns flera fördelar med att ha en sådan samplingdesign (istället för kvalitativa metoder) i studier av ekologiska restaureringsprojekt. Det möjliggör att skatta t.ex. medelvärdet eller storleken på variabler som är av intresse, vare sig det är ytan av ett vegetationsbälte, mängden död ved eller fraktioner av sediment i fåran. Det kanske viktigaste skälet att göra det är att det möjliggör kvantitativ utvärdering av miljöförbättringsåtgärder, och avgöra om åtgärder har haft avsedd effekt. Miljödomar bör utformas för att vara långsiktigt hållbara för torrfårans ekosystem, d.v.s. vara relevanta under flera decennier trots att elsystemet och klimatet förändras. Få föreslagna åtgärder gällande torrfåror har genomförts praktiskt och att utreda genom uppföljning och belägga huruvida genomförda åtgärder faktiskt gett miljönytta är essentiellt. Uppföljning förutsätter att en vetenskaplig förstudie har genomförts (naturvärde, nuläge, påverkans- och bristanalys). Om det finns förstudier så finns goda förutsättningar att utvärdera effekterna, om tillräckligt lång tid efter restaurering har gått för att åtminstone initial ekologisk respons ska ha skett. Sammanfattningsvis konstaterar vi att de allra flesta torrfåror saknar minimitappning eller andra åtgärder för att förbättra den biologiska mångfalden och vattendragsekosystemen, men att det finns stöd för att sådana åtgärder är effektiva. Vår förhoppning är att de metoder vi presenterar ska underlätta beslut och genomförande av miljöförbättringsåtgärder i torrfåror.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Result 1-31 of 31
Type of publication
journal article (13)
reports (9)
other publication (4)
doctoral thesis (4)
book chapter (1)
Type of content
other academic/artistic (17)
peer-reviewed (12)
pop. science, debate, etc. (2)
Author/Editor
Malm-Renöfält, Birgi ... (23)
Nilsson, Christer (15)
Jansson, Roland, 196 ... (7)
Widén, Åsa (7)
Jansson, Roland (6)
Ahonen, Jani (5)
show more...
Malm Renöfält, Birgi ... (5)
Degerman, Erik (4)
Laudon, Hjalmar (3)
Lejon, Anna G.C. 197 ... (3)
Kuglerová, Lenka, 19 ... (2)
Lejon, Anna, 1979- (2)
Wisaeus, Dag (2)
Runnel, Kadri (1)
Piccolo, John, 1964- (1)
Merritt, David M. (1)
Magurran, Anne E. (1)
Ågren, Anneli (1)
Kuglerova, Lenka (1)
Hjerdt, Niclas (1)
Donadi, Serena (1)
Lõhmus, Asko (1)
Sponseller, Ryan (1)
Nilsson, Christer, P ... (1)
Segersten, Joel (1)
Hansen, Henry (1)
Hoppenreijs, Jacquel ... (1)
Marker, Jeffery (1)
Maliao, Ronald J. (1)
Juhász, Erika (1)
Altanov, Vassil Y. (1)
Horká, Petra (1)
Larsen, Annegret (1)
Jonsson, Micael, 197 ... (1)
Karlsson Tiselius, A ... (1)
Lundbäck, Sofi (1)
Jansson, Roland, Dr. (1)
Stella, John, PhD (1)
Malm Renöfält, Birgi ... (1)
Stanley, Emily, Prof ... (1)
Merritt, David (1)
Edwards, Peter, Prof ... (1)
Renöfält, Birgitta M ... (1)
Widén, Åsa, 1962- (1)
Jansson, Roland, Pro ... (1)
Malm-Renöfält, Birgi ... (1)
McClain, Michael, Pr ... (1)
show less...
University
Umeå University (28)
Swedish University of Agricultural Sciences (4)
Swedish Environmental Protection Agency (2)
Swedish Agency for Marine and Water Management (2)
Mid Sweden University (1)
Karlstad University (1)
Language
English (22)
Swedish (9)
Research subject (UKÄ/SCB)
Natural sciences (25)
Engineering and Technology (2)
Agricultural Sciences (2)

Year

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Close

Copy and save the link in order to return to this view