| 1. |
- Ejhed, Helene, et al.
(author)
-
Enskilda avlopp som källa till läkemedelsrester och andra kemikalier
- 2012
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I Sverige finns cirka 700 000 fastigheter med enskilda avlopp, varav cirka 75 % utgörs av markbaserade anläggningar där det renade avloppsvattnet direkt eller via grundvattnet når ytvattenrecipienter. Syftet med detta projekt har varit: att undersöka om halter av läkemedel och andra kemikalier från enskilda avlopp är detekterbara i en recipient med känd påverkan av enskilda avlopp, att kvantifiera spridning av ett antal substanser av läkemedel från enskilda avlopp samt att undersöka reningseffektivitet i enskilda avlopp avseende läkemedel och andra kemikalier. Projektet har genomförts i samarbete med Södertälje kommun. Provtagning genomfördes i Lillsjön med tillflöden, i Hölö inom Södertälje kommun. Analyser genomfördes av vatten, sediment och biota av ett urval läkemedel- och andra hushållrelaterade kemikalier som perfluoroktansulfonsyra (PFOS) och etylendiamintetraättiksyra (EDTA). Provtagning genomfördes även av läkemedelsubstanser i inkommande och utgående vatten i två markbäddar. I den ena anläggningen tillsattes manuellt (spikades) en känd mängd läkemedelssubstanser och bromid som spårämne. I den andra anläggningen analyserades läkemedelsubstanser som användes av brukarna. Analyser genomfördes även av pH, total fosfor, "biochemical oxygen demand" (BOD) och totalt organiskt kol (TOC) för att kontrollera markbäddarnas funktion. Analyserna av vatten och sediment i Lillsjön uppvisade endast små mängder läkemedelsrester, PFOS och EDTA. Läkemedelsrester påvisades dock i det tillflöde som sammantaget är mest befolkat med enskilda avlopp samt i ett utlopp med utsläpp från Hölö församlingshem, vilket visar att enskilda avlopp bidrar till spridning av läkemedelsrester till miljön. Markbäddarna uppvisade en god reduktion av de femton analyserade läkemedlen och låg generellt sett över den genomsnittliga reduceringsgraden avseende dessa ämnen i fyra stora svenska reningsverk. Undantagen var diklofenak och ketoprofen där reduceringsgraden var betydligt lägre än för de fyra svenska reningsverken. Orsaken tros vara problem att detektera substanserna i ingående avloppsvatten och att reduktionen därmed inte kunde bestämmas på ett rättvisande sätt. Beräkning av total mängd som passerade användare med enskilda avlopp har beräknats baserat på nationell statistik om permanentboende med enskilda avlopp, statistik från Apotekens service avseende försåld mängd och uppmätt reduktion i markbäddarna. Enskilda avlopp står för en betydande del av avloppsflödet i Sverige. Cirka tio gånger större mängder av karbamazepin och diklofenak sprids från enskilda avlopp avseende hela Sverige än från Henriksdals reningsverk i Stockholm. Paracetamol är den substans som står för störst utsläpp enligt beräkningarna, cirka 12 ton år 2010. Reduktion av läkemedelsubstanser i markbaserade anläggningar beror på utformning och skötsel av avloppsanläggningen. God syresättning och lång uppehållstid i markbaserade anläggningar är gynnsamma förutsättningar. Reduktionen sker dock inte i lika hög grad för samtliga substanser och anläggningar som brister i utformningen kan ge utsläpp till vattenmiljön och grundvatten, vilket har noterats i både denna studie och i internationell litteratur. Ytterligare studier behövs för att bestämma om substanserna bryts ner och hur de bryts ner i de enskilda avloppen. Risker med avseende på spridning av läkemedelsrester och andra kemikalier från enskilda avlopp bör undersökas vidare.
|
|
| 2. |
- Hansen, Karin, et al.
(author)
-
Integrating ecosystem services in Swedish environmental assessments : an empirical analysis
- 2018
-
In: Impact Assessment and Project Appraisal. - : Routledge. - 1461-5517 .- 1471-5465. ; 36:3, s. 253-264
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Given the growing number of policies and laws that encourage inclusion of ecosystem services (ES) in processes, we have investigated environmental impact assessments (EIA) and strategic environmental assessments (SEA) conducted in Sweden in order to analyse whether ES maybe integrated to enhance and improve environmental assessment of today. Representative Swedish environmental projects were reviewed. Three cases with different geographic and environmental settings were selected to allow us to study consideration of a wide range of different ES. We investigated the processes and discussions taking place using documentation from the cases. We formalized and labelled the expected impacts into an ES framework. Summarizing each case, we described conformities and divergences in explicit and implicit prioritizations between the actors. We discussed the benefits of integrating ES into current practices and possible improvements in the processes and methodologies. When ES could be integrated into EIAs and SEAs more aspects would be visualized and a larger stakeholder engagement stimulated leading to improved support for decision-making.
|
|
| 3. |
- Strandberg, Johan, et al.
(author)
-
Dricksvattenproduktion när spelreglerna ändras - Digitalisering och automation som hjälp för klimatanpassning
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- När klimatet ändras måste fortfarande en så kritisk funktion som dricksvattenproduktion fortgå, vilket innebär att produktionen behöver klara av en anpassning till nya villkor. En av grundförutsättningarna för att hantera förändring är att ha bättre kontroll på råvattentillgången. Processen blir genast mer komplex i och med detta, men genom moderna sensorer som kommunicerar realtidsdata och modeller som kan beräkna prognoser blir det görbart. Vattenverket i Rökebo utanför Sandviken har utgjort fallstudie i projektet. Här använder man både sjö- och grundvatten som råvattenkällor vilket möjliggör blandning i olika proportioner. Givet det klimatscenario som använts för beräkningarna, antas årsmedeltillrinningen till sjön Öjaren att öka med 15 % och grundvattenbildningen med 13 %. Mängderna kommer därmed inte vara något problem givet dagens uttag. Kvaliteten på sjövattnet, och i och med detta också det inducerade grundvattnet, kommer att bli sämre sett ur ett dricksvattenperspektiv. I projektet fanns tre olika tidsperspektiv, från det momentana till klimatförändringar på 50 års sikt. Vilket tidsperspektiv man än väljer är dock behovet av data centralt. Det kommer innebära att insamling och lagring av data måste struktureras, vilket är positivt för erfarenhetsåterföring och drift, men också kommer innebära att det arbete som krävs när man jobbar med dricksvattenproduktion kommer att ändras. Digitalisering kommer att bli en förutsättning för drift av en hållbar vattenproduktion.
|
|
| 4. |
- Axelsson, Ulrik, et al.
(author)
-
Strukturerad miljödatahantering inom järn- och stålindustri. Etapp 2; Miljöinformationssystem
- 2004
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Det analysarbete som gjorts har i denna etapp har genomförts i samarbete med samma tre typföretag - Höganäs AB, Sandvik Materials Technology samt Ovako Steel AB - som i etapp 1. De tre företagen hanterar vardera en avsevärda mängd miljödata som idag finns utspridd inom organisationerna och lagras i olika system varför sammanställningar försvåras. Det betyder att den miljödata som mäts och beräknas lagras på ett sätt som innebär en irrationell hantering av den samlade miljöinformationen. Den analys som visar att det inom järn- och stålbranschen går att beskriva verksamhetsprocesser på ett enhetligt sätt och att miljödatan som företagen mäter, beräknar och lagrar överensstämmer i mycket stor grad. Baserat på detta har en branschgemensam miljödatastruktur varit möjlig att ta fram. Denna struktur är framtagen för att kunna lagra miljödata för utsläpp till luft, utsläpp till vatten, energianvändning och avfall. Utifrån den miljödatastruktur som arbetats fram och genom diskussioner med representanter för typföretagen i projektet har en översiktlig systemskiss för ett miljöinformationssystem inom järn- och stålindustrin tagits fram. Detta miljöinformationssystem kan vara generellt inom branschen och svara upp mot gemensamma krav på hantering av miljödata.
|
|
| 5. |
- Baresel, Christian, et al.
(author)
-
On the Importance of Sanitary Sewer Overflow on the Total Discharge of Microplastics from Sewage Water
- 2019
-
In: Journal of Environmental Protection. - : Scientific Research Publishing, Inc.. - 2152-2197 .- 2152-2219. ; 10, s. 1105–1118-
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The paper provides an investigation and understanding of the significance of various wastewater flows on microplastics retainment and emission to the environment. WWTPs and sewer overflows as an important pathway of microplastics to the environment are assessed by considering the removal of microplastics in WWTPs with different treatment processes and several sewer overflow types and their contribution to microplastic loads to recipients. On the example of the Baltic Sea basin, presented results indicate a considerable discharge of microplastic from WWTPs despite the relatively good overall removal efficiency. Results show that the discharge of microplastics from sewer overflows can be in the same magnitude as from treated wastewater although the total flow is much lower than that of treated wastewater. Sewer overflow events frequently occur and are expected to increase due to climate change and urbanization, unless infrastructure is adapted. At the same time, sewer overflows are often neglected in conventional wastewater handling.
|
|
| 6. |
- Baresel, Christian, et al.
(author)
-
Tekniska lösningar för avancerad rening av avloppsvatten
- 2017
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Studien syftar till att beskriva vilka tekniska lösningar och dess effektivitet som finns för rening av avloppsvatten från oönskade ämnen som läkemedelsrester, mikroplaster, PFAS, andra organiska miljöföroreningar, tungmetaller, samt antibiotikaresistenta och andra skadliga mikroorganismer. Undersökningen har ett speciellt fokus på rening av läkemedelsrester och mikroplaster. De tekniker som beskrivs i rapporten är de som bedöms kunna vara tillgängliga att implementera till år 2018. Tekniker som ännu håller på att utvecklas och som inte bedöms vara tillgängliga till år 2018 beskrivs men mer översiktligt. I rapporten görs en samlad bedömning av de olika teknikerna med avseende på ett flertal aspekter så som reningseffektivitet, kostnad, miljöpåverkan, arbetsmiljörisker, energi- och råvaruåtgång, mm. Som effektiv rening avses här ett avlägsnande av föroreningar eller effekter från avloppsvatten så att utgående avloppsvatten till recipient helt saknar eller har en signifikant lägre halt av föroreningar eller effekter. Det bör noteras att fokus för bedömningen härvid ligger på just vattenfasen. En reningsprocess behöver dock inte innebära att en förorening bryts ner till ofarliga beståndsdelar utan föroreningen kan också övergå från t.ex. vattenfas till slamfas eller brytas ned till metaboliter, som i sig kan vara definierade som föroreningar. Rapporten försöker att redovisa alla dessa aspekter för genomgångna reningstekniker. Studien visar att kostnader för olika tekniker och anläggningsstorlekar varierar signifikant både mellan olika tekniker och olika reningsverksstorlekar. Olika teknikkombinationer tas upp och dess för- och nackdelar diskuteras. Studien poängterar att det är viktigt att välja reningsteknik utifrån målsättning och lokala förutsättningar, då varje reningsverk är unikt. Är målsättningen en effektiv rening av läkemedelsrester (>90%) genom ett kompletterande reningssteg som slutbehandling rekommenderas en kombination av ozonering och BAF med granulerat aktivt kol (GAK) som filtermaterial. Den totala miljöpåverkan för de olika teknikerna/-kombinationerna som behandlats i denna studie begränsas till framförallt energi- och kemikalieförbrukning men även risker för bildning av nya, eventuellt toxiska föreningar från reningsteknikerna behandlas. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.
|
|
| 7. |
- Bengtsson, Lovisa, et al.
(author)
-
Innovation competition for nature-based solutions and ecosystem services in outdoor environments
- 2022
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Many outdoor environments are currently designed without consider natural-based solutions to promote ecosystem services, such as water regulation and pollination. In addition, there is an increasing trend in the use of non-natural and fossil materials, such as artificial grass and fall protection surfaces. The Swedish Environmental Protection Agency wants to see nature-based solutions being integrated into the planning of outdoor environments to a greater extent and therefore announced funding to conduct an innovation competition. The innovation competition for nature-based solutions and ecosystem services in outdoor environments was run as a project by IVL Swedish Environmental Research Institute (IVL) during the autumn of 2021. The competition’s implementation was a further development of the innovation competition on alternatives to artificial grass conducted by IVL in 2020–2021.The project included the following activities:Planning, launch, and marketing plan. Development of project plan, communication, and marketing plan, supporting documents, etc.Expressions of interest, where the project received contact information from 40 interested parties. These were given access to the competition documents, an invitation toa digital Q&A session, and regular reminders until the registration ended.Full registration, where the contestants were asked to describe their contributions in words and pictures. A total of 16 entries signed up.Screening. All entries underwent an initial review, where relevance to the competition was ensured and entries were divided into competition classes based on development and market maturity. All entries passed the screening and were divided into two competition classes.Examination by an expert group based on the screening criteria set by the project. The expert group began by making an initial assessment of the contributions, which identified questions and ambiguities. All the innovators were then interviewed before a final assessment was conducted and winners were selected.Final seminar with presentation of the winners and inspiration part focused on clients. To increase the benefits of the project and attract the right target group, the focus was on inspiration for potential buyers. More than 200 people signed up and120 participated live.Evaluation of the project and the final event was conducted together with the Swedish Environmental Protection Agency, Formas and Vinnova. Lessons from collaboration were focus for the discussion.In Phase 2, Vinnova and Formas invite the winning innovators to a discussion on whether they can offer additional support for the innovators.The winners of the competition were the entries Nyfiken på naturen (Curious About Nature) from Flora and Fauna, as well as Lekotoper (Playotopes) from Urbio and Örebromunicipality. Nyfiken på naturen is about creating educational gardens for children with special needs and Lekotoper is about creating green play environments that contribute with both play, learning, and ecosystem services.
|
|
| 8. |
- Brandt, Maja, et al.
(author)
-
Omräkning av näringsbelastning på Östersjön och Västerhavet för år 2000 med PLC5-metodik
- 2008
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket har SMED räknat om kväve- och fosforbelastningen för år 2000 med PLC5-metodik och flödesnormaliserad för åren 1985-2004. Avsikten är att få belastningsberäkningar för åren 1995, 2000 och 2006 framtagna med samma metodik och flödesnormaliserade för samma period så att de blir så jämförbara som möjligt. Jordbruksarealerna är dock inte helt jämförbara. 1995 års jordbruksarealer baseras på statistik på församlingsnivå, medan de år 2000 och 2006 (egentligen förhållandena år 1999 respektive år 2005 för jordbruksmarken) bygger på block- och IAKS-databaserna från Jordbruksverket. En gårdsstödsreform 2005 med utökat stöd för vall och träda innebar dessutom en till synes ökning av jordbruksmark mellan år 2000 och 2006. Skillnaden i jordbruksarea är 9 % i snitt för hela Sverige. I 2000 års beräkning var denna area troligen klassad som öppen mark. I denna rapport redovisas källfördelad belastning för år 2000, men även som jämförelse källfördelad belastning för år 2006. Hyggesareal och belastning från hygge finns inte medtagen på grund av svårigheten att få fram jämförbara arealer för åren 1995, 2000 och 2006. Punktutsläpp från den finska delen av Torneälven finns likaså inte med, vilket skiljer den från redovisningen i PLC5-rapporten för år 2006 (Brandt m.fl., 2008). För de antropogena källfördelningarna redovisas även 1995 år resultat hämtat från Ejhed och Olshammar (2007). Enligt denna sammanställning har de antropogena nettobelastningarna till haven söder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) minskat med 12 700 ton kväve mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar en minskning med 23 % och med 150 ton fosfor, vilket motsvarar en minskning med 13 % räknat från år 1995. Motsvarande siffror mellan 2000 och 2006 är en minskning om 3 700 ton kväve (8 %), medan det för fosfor inte är någon nämnvärd skillnad mellan åren. Förändringar i jordbruksarealerna påverkar jämförelsen mellan jordbruksbelastningarna de olika åren. Om jordbruksbelastningen räknas om till antropogen nettobelastning per jordbruksarea för respektive år har den minskat med i snitt 16 % för kväve och 6 % för fosfor för hela Sverige mellan år 2000 och 2006.
|
|
| 9. |
- Brandt, Maja, et al.
(author)
-
Omräkning av näringsbelastning på Östersjön och Västerhavet för år 2000 med PLC5 metodik
- 2008
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket har SMED räknat om kväve- och fosforbelastningen för år 2000 med PLC5-metodik och flödesnormaliserad för åren 1985-2004. Avsikten är att få belastningsberäkningar för åren 1995, 2000 och 2006 framtagna med samma metodik och flödesnormaliserade för samma period så att de blir så jämförbara som möjligt. Jordbruksarealerna är dock inte helt jämförbara. 1995 års jordbruksarealer baseras på statistik på församlingsnivå, medan de år 2000 och 2006 (egentligen förhållandena år 1999 respektive år 2005 för jordbruksmarken) bygger på block- och IAKS-databaserna från Jordbruksverket. En gårdsstödsreform 2005 med utökat stöd för vall och träda innebar dessutom en till synes ökning av jordbruksmark mellan år 2000 och 2006. Skillnaden i jordbruksarea är 9 % i snitt för hela Sverige. I 2000 års beräkning var denna area troligen klassad som öppen mark. I denna rapport redovisas källfördelad belastning för år 2000, men även som jämförelse källfördelad belastning för år 2006. Hyggesareal och belastning från hygge finns inte medtagen på grund av svårigheten att få fram jämförbara arealer för åren 1995, 2000 och 2006. Punktutsläpp från den finska delen av Torneälven finns likaså inte med, vilket skiljer den från redovisningen i PLC5-rapporten för år 2006 (Brandt m.fl., 2008). För de antropogena källfördelningarna redovisas även 1995 år resultat hämtat från Ejhed och Olshammar (2007). Enligt denna sammanställning har de antropogena nettobelastningarna till haven söder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) minskat med 12 700 ton kväve mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar en minskning med 23 % och med 150 ton fosfor, vilket motsvarar en minskning med 13 % räknat från år 1995. Motsvarande siffror mellan 2000 och 2006 är en minskning om 3 700 ton kväve (8 %), medan det för fosfor inte är någon nämnvärd skillnad mellan åren. Förändringar i jordbruksarealerna påverkar jämförelsen mellan jordbruksbelastningarna de olika åren. Om jordbruksbelastningen räknas om till antropogen nettobelastning per jordbruksarea för respektive år har den minskat med i snitt 16 % för kväve och 6 % för fosfor för hela Sverige mellan år 2000 och 2006.På uppdrag av Naturvårdsverket har SMED räknat om kväve- och fosforbelastningenför år 2000 med PLC5-metodik och flödesnormaliserad för åren 1985-2004.Avsikten är att få belastningsberäkningar för åren 1995, 2000 och 2006 framtagnamed samma metodik och flödesnormaliserade för samma period så att de blir såjämförbara som möjligt.Jordbruksarealerna är dock inte helt jämförbara. 1995 års jordbruksarealer baseraspå statistik på församlingsnivå, medan de år 2000 och 2006 (egentligen förhållandenaår 1999 respektive år 2005 för jordbruksmarken) bygger på block- ochIAKS-databaserna från Jordbruksverket. En gårdsstödsreform 2005 med utökatstöd för vall och träda innebar dessutom en till synes ökning av jordbruksmarkmellan år 2000 och 2006. Skillnaden i jordbruksarea är 9 % i snitt för hela Sverige.I 2000 års beräkning var denna area troligen klassad som öppen mark.I denna rapport redovisas källfördelad belastning för år 2000, men även somjämförelse källfördelad belastning för år 2006. Hyggesareal och belastning frånhygge finns inte medtagen på grund av svårigheten att få fram jämförbara arealerför åren 1995, 2000 och 2006. Punktutsläpp från den finska delen av Torneälvenfinns likaså inte med, vilket skiljer den från redovisningen i PLC5-rapporten för år2006 (Brandt m.fl., 2008). För de antropogena källfördelningarna redovisas även1995 år resultat hämtat från Ejhed och Olshammar (2007).Enligt denna sammanställning har de antropogena nettobelastningarna till havensöder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak)minskat med 12 700 ton kväve mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar en minskningmed 23 % och med 150 ton fosfor, vilket motsvarar en minskning med 13 %räknat från år 1995. Motsvarande siffror mellan 2000 och 2006 är en minskning om3 700 ton kväve (8 %), medan det för fosfor inte är någon nämnvärd skillnad mellanåren.Förändringar i jordbruksarealerna påverkar jämförelsen mellan jordbruksbelastningarnade olika åren. Om jordbruksbelastningen räknas om till antropogennettobelastning per jordbruksarea för respektive år har den minskat med i snitt 16% för kväve och 6 % för fosfor för hela Sverige mellan år 2000 och 2006.
|
|
| 10. |
- Brännström, Sara, et al.
(author)
-
Microplastic Emissions from Paint
- 2023
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Swedish Environmental Emissions Data (SMED) is a collaboration between IVL Swedish Environmental Research Institute, SCB Statistics Sweden, the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), and the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI).Recent attention has been focused on the potential environmental and health impacts of microplastics, but there is still significant knowledge missing regarding these impacts. The Swedish Environmental Protection Agency has is responsible for the national plastics coordination, in which one aim is to develop new knowledge in relation to important sources of microplastic emissions. Within the scope of this work, SMED has been assigned to review the role of paints as a source of microplastics and suggest feasible indicators to monitor annual release from paints.This report aims to compile existing knowledge of various paint and coating systems and their contribution to microplastic emissions. Sectors responsible for the highest emissions have been identified to facilitate prioritization of actions to lower microplastic emissions from paints. Additionally, this report proposes a key indicator for tracking annual national levels of microplastic emissions from paints.The report concludes that the sectors with the greatest risk for microplastic emissions from paint include architecture, antifouling and hull coatings, coatings used in general industry, and the automotive industry. In Sweden, data on the volume of architectural paints and antifouling/marine coatings placed on the market can be readily obtained from the Swedish product registry. However, information regarding paint usage in general industry and the automotive sector is limited because coatings are often applied overseas prior to import into Sweden and many of the products coated in Sweden are exported abroad.This project has developed a simplified method to calculate annual microplastic emissions from paint in Sweden including emissions from architectural and marine sectors. Emission factors for different parts of a paint’s lifecycle were included and a range of solid contents based on a set of commercially available paints were used to provide a worst case, best case, and average case. By using this method, release of microplastics from architectural paint was estimated at 209 to 3 700 tons per year and release from antifouling and hull coatings at 30 to 308 tons per year in Sweden.Comparing these numbers to estimated quantities of microplastic emissions from other sources, coatings are a substantial source of microplastics.Wear from road traffic is regarded as the largest source of microplastics in Sweden, accounting for about 7 674 tonnes per year. It has been estimated that the amount of synthetic fibres released from textiles is between 8 to 956 tons annually and that microplastic emissions from industrial plastic pellet production is between 12 to 235 tons annually (Magnusson et al., 2016).Since coatings typically need to meet various technical requirements to protect the underlying substrate from corrosion and wear, efforts to reduce microplastic releases from paint and coatings might incur higher costs and obstacles than efforts to address other microplastic sources such as littering.For future monitoring of microplastic emission from paint in Sweden, the project recommends the amounts of architectural and boat paints including antifouling coatings placed on the Swedish market annually (expressed in kg of dry weight) as indicators.
|
|
| 11. |
- Ejhed, Helene, et al.
(author)
-
Belastning och påverkan från dagvatten : Källor till föroreningar i dagvatten, potentiell effekt, och jämförelser med belastning från andra källor
- 2018
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- SMED har på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram denna rapport om föroreningar och belastning från dagvatten. Studien är en del av ett Regeringsuppdrag ”Föreslå etappmål om dagvatten”. Syftet med projektet har varit att ta fram en sammanställning om belastning av föroreningar från dagvatten till vattenrecipienter. Primära källor, potentiella toxiska och hormonstörande effekter samt belastning på ytvatten har sammanställts och beräknats av ett urval av prioriterade ämnen och Särskilda Förorenande Ämnen (SFÄ) och omfattande sammanlagt 22 st näringsämnen, metaller och organiska miljöföroreningar. Dessa ämnen valdes ut eftersom de är kända ämnen i dagvatten, prioriterade ämnen av Vattenmyndigheterna på grund av att de orsakar att god kemisk eller ekologisk status inte uppnås i många vattenförekomster samt att det var möjligt att göra beräkningar av belastning av dessa tack vare att det fanns data tillgängligt. Dessa 22 ämnen har sådana ekologiska, toxiska och/eller hormonstörande effekter i akvatisk miljö att belastningen av samtliga av dessa ämnen bör begränsas eller helt förhindras. Dagvattnets påverkan och effekter på miljön har sammanställts utifrån tillgänglig litteratur. Studierna är dock få och av varierande karaktär, vilket gör det svårt att dra några generella slutsatser gällande dagvattnet påverkan.Antalet föroreningar i dagvatten kan dock vara många fler än de 22 utvalda ämnena. Uppmätta halter i dagvatten har sammanställts från Naturvårdsverkets Screeningdatabas i denna rapport och visar att 74 st ämnen förekommer i samtliga prover av dagvatten där de har analyserats, och ytterligare 117 st ämnen förekommer i en del av dagvattenproverna. Många är ämnen som ännu inte är prioriterade av vattenförvaltningen. Bland annat förekommer ofta metaller och grundämnen, vissa dioxiner och furaner, alkylfenoler, antioxidanter, bekämpningsmedel, kolväten, LAS (Linear alkyl benzene sulfonate) och olika flamskyddsmedel. Resultat av belastningsberäkningarna visar att dagvatten är en betydande spridningsväg till belastningen i recipienter för vissa ämnen trots att arealen tätort är mindre än 1% av Sveriges totala yta. För metallerna kadmium, zink, bly och koppar så har bidragen från dagvatten beräknats till mellan 15% och 17% av den totala belastningen till recipienter i Sverige och kan anses vara betydande belastning. I mellan 451 och 1090 st enskilda vattenförekomstområden är belastningen från dagvatten den dominerande spridningsvägen (>50% av total belastning) till de olika metallerna. Dagvatten utgör 100% av belastningen i 17 st vattenförekomster för koppar, zink och bly, i 12 st vattenförekomster för kadmium och nickel och i enbart 3 st vattenförekomster för kvicksilver. För de organiska ämnena är uppgifterna om utsläpp väldigt osäkra eller saknas helt för många källor till total belastning i Sverige, så som läckage från olika marktyper, jordbruksmark och skog, men de tillgängliga data och beräkningarna som gjorts indikerar att dagvatten utgör en viktig spridningsväg för PAH16, DEHP, Nonylfenol, HCH, TBT, PBDE, PFOS och PCB7 till vattenrecipienter.Betydande bidrag (>25%) till belastningen i dagvatten kommer ifrån mark inom tätorter som används till ”industri, handelsplats, grus- och sandtag, hamn och deponiverksamhet” för samtliga metaller, för nonylfenol (58%), PFOS (54%), PAH16 (40%), HCH (23%), PCB7 (23%), PBDE (22%) och oktylfenol (18%). Industri och handelsplats utgör den största arealen inom den markanvändningsklassen och bör prioriteras i det fortsatta arbetet. Industri och handelsplatser har höga typhalter och höga avrinningskoefficienter som orsakar den höga belastningen. Belastningen i dagvatten av ftalaten DEHP kommer däremot till största del ifrån ytor av ”enstaka hus, mycket grönyta” (35%), ”bostadsområde, mindre grönyta” (29%) samt ”urbant grönområde, idrottsanläggning, flygfält gräs” (25%). Markanvändningsklassen ”enstaka hus, mycket grönyta” utgör den största arealen totalt inom tätorter i Sverige (35% av arean), vilket innebär att den ytan bidrar med generellt stor belastning.Det finns stora osäkerheter i resultaten beroende bland annat på brist på mätningar av ämnen i dagvatten. Beräkningarna i denna rapport baseras på markanvändning som sammanställts av SMED till HELCOM Pollution Load Compilation (PLC7) rapporteringen, typhalter och avrinningskoefficienter inom tätorter från Stormtac databasen samt rapporterade utsläpp i miljörapporter från avloppsreningsverk och industrier i Svenska Miljörapporteringsportalen. Framförallt för organiska ämnen är dataunderlaget litet, vilket gör dessa uppskattningar mer osäkra. Utökad miljöövervakning av metaller och organiska ämnen behövs för att kunna följa trender och sätta in rätt åtgärder uppströms vid källorna och nedströms genom rening av dagvatten.Det stora antalet ämnen som har uppmätts i dagvatten och den betydande belastningen som dagvatten har beräknats bidra med, indikerar trots osäkerheterna på att miljöproblemen med dagvatten kan vara omfattande. Påverkan i form av eventuella överskridanden av miljökvalitetsnormer i recipienterna har inte kunnat beräknas inom ramen för detta projekt.
|
|
| 12. |
- Ejhed, Helene, et al.
(author)
-
Beräkning av kväve-och fosforbelastning på vatten och hav för uppföljning av miljökvalitetsmålet "Ingen övergödning"
- 2011
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- På uppdrag av Naturvårdverket har SMED genomfört beräkningar av kväve- och fosforbelastningar på vatten och hav i Sverige för år 2009. Beräkningarna har ge-nomförts med PLC5-metodik och underlag för att möjliggöra jämförelse med tidi-gare beräknad belastning år 1995, 2000 och 2006. Inom uppdraget har underlag och sammanställningar tagits fram till den nationella miljömålsuppföljningen av målet "Ingen övergödning" och uppföljning av utsläppsreduktion i förhållande till de Svenska betingen inom Baltic Sea Action Plan.Tidigare belastningsberäkningar (år 1995, 2000 och 2006) genomfördes baserat på långtidsmedelvärde av avrinning för att korttidsvariationer i klimatet inte skulle överskugga förändringar i källornas storlek. Beräkningarna genomfördes också av nettobelastningen på havet för kväve och fosfor, d.v.s. hur stor del som når havet efter avskiljning (retention) som sker vid transport genom mark, sjöar och vatten-drag. I detta projekt har samma metodik utnyttjats; samma avrinning och retent-ionsandel har använts för att resultaten från samtliga år ska kunna jämföras med varandra.Den totala bruttobelastningen av kväve från samtliga källor är 155 700 ton kväve år 2009 (utan bidrag från hygge), vilket motsvarar en minskning med totalt 11 % från år 1995. Den totala diffusa bruttobelastningen av kväve beräknades för år 2009 till 129 200 ton, d.v.s. ca 6 % minskning från 1995 års bruttobelastning av kväve från diffusa källor. Bruttobelastningen av kväve från jordbruksmark minskade med ca 10 % från 1995 års nivå och med ca 2 % från år 2006. Den minskade totala arean jordbruksmark står för i stort sett hela minskningen av belastningen från jord-bruksmark från år 2006 till 2009. Åtgärder i form av skyddszoner och fånggrödor har minskat under perioden och bidrar därmed inte till den lägre belastningen. Bruttobelastningen av kväve från reningsverk och industrier har minskat under perioden 1995 till 2009 med totalt 31 % respektive 34 %. Den största förändringen skedde mellan år 1995 och 2000 då kväverening infördes som reningssteg i många reningsverk och industrier. Från år 2000 till år 2009 har bruttobelastningen fortsatt att minska med 8 och 17 % från reningsverk respektive industrier. Belastningen från enskilda avlopp har däremot ökat något med 200 ton kväve sedan år 1995 på grund av ökat antal fastigheter med enskilda avlopp.Total nettobelastning av kväve år 2009 för hela Sverige var 115700 ton, vilket motsvarar en minskning från 1995 med 11 %. Regeringens havsmiljöplan (Rege-ringens skrivelse 2009/10:213 ) riktar in miljöarbetet bland annat för att klara ut-släppsreduktioner enligt Baltic Sea Action Plan (BSAP). Minskningen i nettobe-lastning av kväve från år 2000 till 2009 utgör endast 4700 ton kväve (Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt) och mycket återstår om målet, 20780 ton kväve, ska uppnås.Den antropogena belastningen efter retention (netto) var 59000 ton kväve år 2009 för hela Sverige, totalt inklusive hyggen. Punktutsläpp av kväve år 2009 var 21800 ton och står för en betydande del av minskningen av den antropogena nettobelast-ningen med 30 % från 1995. De antropogena diffusa källorna har minskat med 12 % (netto) från år 1995 till 2009. Delmålet för kväve inom miljökvalitetsmålet "Ing-en övergödning" anger att senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå. Den totala antropogena nettobelast-ningen av kväve till haven söder om Ålands hav har beräknats till 42400 ton (utan hyggen för jämförelse med år 1995). Det innebär en minskning med ca 25 % från år 1995 till år 2009, vilket betyder att delmålet för kväve inte uppnåtts.Den totala bruttobelastningen av fosfor (diffusa källor och punktkällor) var sam-manlagt 4730 ton år 2009 (4750 ton med bidrag från hyggen inkluderat). Det mots-varar en minskning med 10 % sedan år 1995.Den totala diffusa bruttobelastningen av fosfor minskar med ca 4 % från år 1995. Bruttobelastningen av fosfor från jord-bruksmark minskade med ca 7 % från 1995 års nivå och med ca 2 % från år 2006. Orsaken till förändringen mellan 1995 och 2006 är införsel av åtgärder för minskat växtnäringsläckage, men från år 2006 till 2009 är det minskad total areal jord-bruksmark som står för i stort sett hela förändringen. Bruttobelastning av fosfor från punktkällor år 2009 beräknades till 880 ton, vilket motsvarar en minskning med ca 17 % från år 2006 och 30 % sedan år 1995. Kommunala avloppsrenings-verk står för den största förändringen, motsvarande ca 45 % lägre belastning år 2009 jämfört med år 1995. Den viktigaste orsaken till minskningen är att ny re-ningsteknik införts framför allt i de största reningsverken. Industrier står också för en betydande minskning, motsvarande 33 % från år 1995 till år 2009. De totala förändringarna i utsläpp innebär att enskilda avlopp, KARV respektive industrier står för ungefär lika stor belastning år 2009.Den antropogena bruttobelastningen av fosfor var sammanlagt 1930 ton år 2009, vilket motsvarar en minskning med ca 7 % från år 2006. Delmålet för fosfor inom miljökvalitetsmålet "Ingen övergödning" anger att till år 2010 ska de svenska vat-tenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vatten-drag och kustvatten ha minskat med minst 20 % från 1995 års nivå. Den av mänsk-lig verksamhet orsakade vattenburna belastningen av fosfor har minskat med ca 18 % från år 1995 till år 2009 och miljömålet har därmed inte uppnåtts. Enligt dessa beräkningar återstår det att minska ca 50 ton fosfor för att miljömålet ska uppnås.Total nettobelastning av fosfor år 2009 för hela Sverige är 3360 ton, vilket motsva-rar en minskning från 1995 med 11 %. Den antropogena nettobelastningen av fos-for på havet har minskat med ca 22 % (380 ton) från år 1995 för hela Sverige. En-ligt Baltic Sea Action Plan (BSAP) är målet att minska belastningen av fosfor med 290 ton från land till Egentliga Östersjön. Minskningen i nettobelastning av fosfor från år 2000 till 2009 till Egentliga östersjön utgör endast 50 ton fosfor och mycket återstår om målet ska uppnås.
|
|
| 13. |
- Ejhed, Helene, et al.
(author)
-
Beräkning av näringsbelastning på Torne älv för PLC5
- 2007
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Torne älvs avrinningsområde delas mellan Sverige och Finland och Sverige har tidigare beräknat belastning för hela avrinningsområdet baserat på markanvändning enligt GRID-Arendal, men utan att kunna inkludera Finlands antropogena källor. Syftet med projektet var att importera data från Finland i Torne älvs avrinningsområde till TBV (Tekniskt Beräkningssystem Vatten) för beräkningar av belastning inför rapportering till PLC5 HELCOM.
|
|
| 14. |
- Ejhed, Helene, et al.
(author)
-
Bruttobelastning på vatten av metaller från punktkällor och diffusa källor - slutrapport
- 2010
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Denna rapport omfattar redovisningar av beräkningar av bruttobelastning av metallerna Zn, Cd, Cu, Ni, Pb och Hg från diffusa källor och punktkällor geografiskt fördelat för hela Sverige. De diffusa källor som ingår är läckage från all markanvändning med klasserna: skog, hygge, övrig mark, fjäll, våtmark, vatten (öppen sjöyta) och tätort. Punktkällor som ingår är: samtliga i EMIR registrerade utsläpp till vatten och grundvatten gällande år 2007, kommunala reningsverk (KARV) utsläpp gällande år 2008 eller senast tillgängligt år, utsläpp enligt E-PRTR utgör en delmängd av EMIR utsläpp, nedlagda gruvdeponier (ej i EMIR) har sammanställts från länsstryrelse rapporter samt beräknade utsläpp från enskilda avlopp. Rapporten omfattar utförlig beskrivning av underlag till beräkningarna och svagheter i underlagen, diskussioner om skillnader mot uppmätt transport i flodmynningarna och förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag. Resultaten för industrier, som presenteras nedan, avser samtliga punktkällor utom KARV och enskilda avlopp. Resultaten har tagits fram för internationell rapportering till EEA (Europeiska miljöbyrån) sammanställt per vattendistrikt. Det har varit uppenbart liksom i tidigare sammanställningar att det saknas dataunderlag för många källor och att osäkerheterna därför blir mycket stora i det sammanlagda resultatet. Rapporten inkluderar förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag för att förbättra resultaten och inkludera, till exempel, avskiljning av metaller under transport från källan till havet.Modellerade bruttobelastningen har gett resultat som är av samma storleksordning som uppmätt transport i flodmynningarna, vilket innebär att de största källorna troligen finns inkluderade i datamaterialet. Det finns dock konstaterade mörkertal för ett flertal källor, varav avfallsdeponier, utlakning från båtbottenfärger, färg och rostskydd, utsläpp från icke-rapporterande verksamheter samt återcirkulation från sediment kan vara stora.Följande resultat i urval har beräknats i detta projekt:· För samtliga metaller står de diffusa källorna för merparten av den totala bruttobelastningen, för Cd, Cu och Hg mer än 80 % och för Pb och Ni mer än 90 %.· För Cd, Pb och Hg har läckage från skog och hygge samt depositionen på sjöyta beräknats vara de dominerande källorna.· För Hg är bidragen från övrig mark och dagvatten i tätort också betydande.· För Cu är skog och hygge den största källan, men övriga diffusa källor fördelas ungefär lika.· Ni har störst belastning från skog och hygge samt från jordbruksmark.· Zn har något lägre bidrag från diffusa källor, ca 77 % av totala bruttobelastningen relativt jämnt fördelat mellan de diffusa källorna.· 20 % av den totala bruttobelastningen av Zn har beräknats komma från industrier.· Av punktkällorna är industri den klart största källan till Cd och Pb (mer än 90 %) medan för Cu fördelas punktkällorna mer jämt mellan KARV och industri (cirka 30 respektive 60 %).Det finns skillnader mellan uppmätta transporter och beräknade resultat, både totalt och mellan de olika metallerna. Följande skillnader i urval har konstaterats:· Bruttobelastningen har beräknats vara generellt högre i förhållande till medelvärde av flodmynningstransporten i södra Sverige med några undantag, vilket kan bero på att metaller kan avskiljas vid transport från källorna till flodmynningarna (retention).· Bruttobelastningen har beräknats vara generellt låg i förhållande till medelvärde av flodmynningstransporten i norra Sverige, vilket kan bero på för låga beräknade läckagehalter.· Cu och Ni belastningarna har beräknats vara låga speciellt i norra Sverige, vilket kan bero på låga beräknade läckagehalter för markanvändningen skog, hygge och övrig mark eller på låga beräknade halter av jordbruksmark.Fördelning mellan bakgrund och antropogent har inte vara möjlig att beräkna med tillgängliga underlag i projektet. På grund av processer som kan äga rum i de antropogent påverkade markanvändningarna, jordbruksmark och skog samt hygge och påverkan av deposition av metaller och surt regn på samtlig markanvändning, så är den antropogena påverkan svår att tolka. Ytterligare utredning är nödvändig innan resultat kan presenteras för alla källor. Dock har samtliga punktkällor och diffus belastning från tätorter och väg samt deposition konstaterats domineras av antropogent ursprung i denna rapport.Förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag:· Utredning av avvikelser jämfört med uppmätt transport.· Utveckling av beräkningar av retention för metaller.· Tillägg av saknade källor, till exempel Cu i båtbottenfärg.· Utredning av fördelning mellan antropogen belastning och bakgrund för de diffusa källorna till metaller.· Förbättring av underlagsmaterialet för läckagehalter (mätningar i jordbruks-, fjäll- och våtmarksområden) och deposition.
|
|
| 15. |
- Ejhed, Heléne, et al.
(author)
-
Förstudie om högre krav på service av små avlopp samt implementering av servicerapporteringssystem
- 2018
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Antalet minireningsverk växer, särskilt i områden där hög skyddsnivå ska uppnås och antalet olika fabrikat av minireningsverk på marknaden är stor. Erfarenheter från tidigare projekt visar att enhetlig nationell vägledning av hur service och drift av minireningsverken ska genomföras och rapporteras är viktig för om funktionen av minireningsverken ska upprätthållas, men att sådan vägledning saknas. Kraven på servicen behöver förtydligas och rapporteringen av genomförd service behöver förenklas och vara mer enhetlig så att en likvärdig bedömning kan genomföras i olika kommuner. Olika anläggningar kan behöva olika service vilket behöver skrivas in tydligt i de villkor som gäller för tillståndet. Tyskland har lång erfarenhet av tillsyn, service- och driftorganisation och i Tyskland har de utvecklat ett Windowsbaserat rapporteringssystem som har varit i drift under många år, kallat DiWa (Digitales Wartungsprotokoll). Detta projekt är en förstudie som genom samverkan med kommuner, Havs- och vattenmyndigheten, Norska Driftassistansen samt PIA RWTH i Aachen, Tyskland och genom kontakt med dagens Svenska leverantörer av tillsynssystem som SOKIGO (ECOS ärendehanteringssystem) och EDP Consult (MiljöReda ärendehanteringssystem) samt WSP (utvecklingsprojekt registersystem) syftade till: - ett gemensamt ställningstagande avseende identifierade grundläggande krav på servicerapporters innehåll för att garantera funktion i små avlopp. - att undersöka vilket av alternativet som är lämpligast att arbeta vidare med: möjlighet till anpassning av DiWa, utveckling av befintliga kommunala ärendehanteringssystem eller framtagande av nytt system, och som är är förenligt med svensk reglering och svenska behov på servicerapportering. Projektet genomfördes i dialogform där deltagarna representerade olika intressentgrupper; tillsynsmyndigheter, serviceföretag, leverantörer av tillsynssystem, och experter, för att få ett helhetsperspektiv på hur olika aktörer ser på frågan. Projektet genomförde en workshop och ett flertal möten dit ett urval av representanter för identifierade intressentgrupper bjöds in. I workshopen diskuterades framförallt hur tillsynsmyndigheten följer upp genomförd service samt återkopplar då de små avloppsystemen inte fungerar i dagsläget och hur de skulle vilja att det fungerar i framtiden. Grundläggande information som behövs och är tillräcklig för att beskriva anläggningarnas funktion samt markering av om de inte fungerar föreslogs gemensamt under workshopen. Vidare diskuterades hur den grundläggande informationen ska rapporteras och var informationen bäst samlas.. I workshopen diskuterades också brister i dagens system, omsatt i behov av certifiering av serviceorganisationer, behov av ökad kunskap om förutsättningar i bland annat vattenkemi för att skapa god funktion i små avlopp hos teknikleverantörer, serviceföretag och tillsynsmyndigheter samt vilka åtgärder som behövs för att rätta till problem. Efterföljande möten med teknikleverantörer genomfördes för att utreda hur de gemensamma behoven av servicerapportering bäst kan tillgodoses med dagens tekniklösningar eller med utvecklingar av dem. Projektet har kommit fram till att det finns intresse, behov och möjligheter att skapa ett enkelt webbaserat centralt servicerapporteringssystem som kan ta in data från befintliga ärendehanteringssystem. Detaljnoggrannhet i servicerapporteringen föreslås baserat på samsyn kring ett exempel från Norge som presenterades under workshopen inom detta projekt.
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
- Ejhed, Helene, et al.
(author)
-
Miljömålsuppföljning Ingen övergödning 1995 och 2005 : Slutrapport
- 2007
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- En uppföljning av två delmål för miljökvalitetsmålet Ingen övergödning mellan år 1995 och 2005 har genomförts av SMED på uppdrag av Naturvårdsverket. Det gäller specifikt delmålen om tillförseln av kväve och fosfor till havet respektive till vatten. Underlag och indata till beräkningarna har tagits fram inom det parallella PLC5- projektet som genomförs för rapportering till HELCOM och från TRK-projektet (Brandt och Ejhed 2002). Metodik för beräkningarna har utvecklats mycket sedan TRK-projektet och beskrivs utförligt i rapporten. En av de största förändringarna i metodik har genomförts för fosfor belastningsberäkningar från jordbruksmark där nya mer fysikaliska modeller använts. Ytterligare en stor förändring har varit användning av Tekniskt Beräkningssystem Vatten (TBV) som ska medföra en mer kvalitetssäkrad hantering av beräkningarnaResultaten i denna rapport presenteras och bedöms med avseende på kvalitet och jämförs med transporterade mängder i flodmynningarna, TRK-resultat och resultat i HBV-NP.Resultaten visar att den antropogena belastningen av kväve minskat med cirka 25 % från år 1995 till år 2005 för de svenska vattenburna utsläppen till haven söder om Ålands hav. Delmålet för kväve anger en minskning med 30 % till år 2010.Resultaten visar vidare att den antropogena bruttobelastningen av fosfor minskat med cirka 14 % från år 1995 till år 2005 för de svenska vattenburna utsläppen till sjöar, vattendrag och kustvatten. Delmålet för fosfor anger en minskning med minst 20 procent till år 2010
|
|
| 18. |
- Ejhed, Helene, et al.
(author)
-
Omräkning av näringsbelastning på Östersjön och Västerhavet för år 1995 med PLC5 metodik : Underlag till Sveriges miljömålsuppföljning
- 2008
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Syftet med projektet var att räkna om belastningen avseende kväve och fosfor för Sverige för år 1995 med samma metodik som användes i PLC5- beräkningarna (Brandt m.fl. manuskript). Detta för att få bättre jämförbarhet mellan åren än för de resultat som togs fram till FUT miljömålsuppföljningen (Ejhed m.fl. 2007). Jämförbarhet med belastning år 2006 skapades genom att en delmängd indata även för år 2006 omräknades. Resultaten beräknade för år 1995 jämfördes med resultat för år 2006.Förbättringar genomförda inom detta projekt, jämfört med beräkningar i projektet FUT Miljömålsuppföljning för år 1995, berör beräkningar av belastning från enskilda avlopp och inkluderande av retention för fosfor från PLC5-projektet. Utöver dessa förbättringar, har retentionsandelar för kväve från PLC5-projektet använts i detta projekt och beräkningsunderlag för dagvatten är identiskt som för år 2006. För år 2006 (jämfört med FUT Miljömålsuppföljning år 2005) har underlagen ändrats genom användande av 2006 års utsläpp från industrier (A, B) och reningsverk (A, B), metodik för enskilda avlopp, ny metodik för markanvändningsareal i tätorter, retentionsandelar för kväve från PLC5-projektet och genom att retention inkluderats för fosfor. Jämfört med PLC5-projektet har underlag avseende belastning och utsläpp för år 2006 ändrats genom att de finska punktkällorna ej inkluderats och att belastningen från areal hyggesmark har beräknats med samma belastning som skogsmark, d.v.s. utan att ta hänsyn till högre belastning från areal hyggen.Enligt denna rapport har den antropogena nettobelastningen av kväve till haven söder om Ålands hav (havsbassängerna Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) minskat med 12 700 ton, motsvarande 23 %, från 1995 års nivå.Den antropogena bruttobelastningen av fosfor har minskat med totalt 270 ton eller 12 % från 1995 till 2006 enligt resultat i detta projekt (samtliga havsbassänger). Belastningen från reningsverk och industrier har minskat mest, med 29 respektive 20 % för kväve och ca 20 % vardera för fosfor mellan 1995 och 2006 (hela Sverige). Den antropogena nettobelastningen av kväve från jordbruksmark har minskat med ca 12 %.Projektet syftade vidare till att utveckla TBV (Tekniskt Beräkningssystem för Vatten) i avsikt att förenkla urvalet av beräkningar som ska genomföras och tydliggöra det stora antalet beräkningar som krävs för att genomföra kompletta beräkningar till rapporteringar från systemet. Utvecklingen skulle leda till dokumentation av hur de olika beräkningarna hänger ihop. En fil bestående av en mall med samtliga beräkningar som ska köras i systemet (en s.k. styrfil) och en ny funktion i TBV som hanterar denna, har utvecklats i projektet och motsvarar behoven av förenkling och tydlighet som efterfrågades.
|
|
| 19. |
- Ek, Mats, et al.
(author)
-
Teknikenkät - enskilda avlopp 2009
- 2011
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Naturvårdsverket har givit SMED i uppdrag att genomföra en undersökning för att uppdatera uppgifter om enskilda avlopp som ett led i planering och uppföljning av åtgärder för att nå uppsatta miljömål.En enkät med förtryckta centrala registeruppgifter från fastighetstaxering och mantalsskrivning skickades ut till Sveriges samtliga kommuner. I enkäten efterfrågades vilken typ av avloppstekniklösning som är knuten till fastigheterna samt vilka av dessa som endast har avloppslösning för BDT-vatten. Den samlade informationen om den här typen av uppgifter är så gammal (ca 10 år) och ofullständig att det är angeläget att förnya den.Efter två påminnelser och utsträckt svarstid samt telefonintervjuer med utvalda kommuner, baserat på antal enskilda avlopp enligt SCB, inkom totalt 142 svar. De representerade totalt 148 kommuner, då några blanketter innehöll sammanlagda data från fler kommuner. Tyvärr innehöll många bara konstaterandet att man inte hade möjlighet att besvara enkäten. De absolut vanligaste skälen var tids- och resursbrist och att man inte hade data i en lämplig form för att ta ut de önskade uppgifterna. Det var antagligen också skälen till att vi inte fick något svar alls från 140 kommuner.Från totalt 102 kommuner kom svar som bedöms som mer tillförlitliga än de uppgifter som redan fanns i SMEDs register. Av dem är det dock bara 42 som har kunnat skilja på fastigheter med permanentboende och sådana för fritidsboende. I de flesta fallen var den uppdelningen inte heller fullständig, utan mer en uppskattning. En majoritet av kommunerna hade också problem att redovisa fastigheter med enbart BDT-avlopp.I projektet har även det mycket viktiga arbetet med att uppdatera schablonvärden för belastning och avskiljning av organiskt material (BOD och COD, i framtiden antagligen TOC), totalkväve (N-tot) och totalfosfor (P-tot) i enskilda avlopp av olika typer genomförts.Schablonerna ska användas för att uppskatta belastningen från enskilda avlopp i större avrinningsområden. De ska inte användas vid val av metod för rening i enskilda fall. Schablonerna har tagits fram i samråd med en grupp ledande aktörer inom området i Sverige.Belastningsberäkningar genomförda i projektet med användande av de nya schablonerna visar på stora skillnader jämfört med tidigare beräkningar. Med samma statistik som användes i PLC5 leder de nya schablonerna till att belastningen ökar med 21% för fosfor och 120% för kväve, vilket visar hur avgörande schablonerna är för beräkningsresultatet. Med de nya schablonerna blir den totala belastningen från enskilda avlopp i Sverige 287 ton P och 2 900 ton N jämfört med 237 ton P och 1 317 ton N enligt PLC5. Visserligen omfattar de nya beräkningarna även gemensamhetsanläggningar mellan 25-200 pe, vilka tidigare inte ingått i beräkningarna men dessa anläggningar som servar knappt 8 000 fastigheter står endast för 1,3 ton P och 45 ton kväve. Beräkningarna visar också att belastningen av fosfor har minska något pga förbättrad rening och reducerad BDT-belastning, pga fosfatfria tvättoch diskmedel. Denna förbättring ”försvinner” dock i den ökade belastning de förändrade schablonerna leder till.
|
|
| 20. |
- Eriksson, Marianne, et al.
(author)
-
Utsläpp av fosfor från enskilda avlopp : Slutrapport
- 2006
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Enligt Skatteverkets fastighetstaxeringsregister finns det i Sverige 744 863 fastigheter med enskilt wc-avlopp. En stor del av dessa, 294 197, har egentliga Östersjön som slutlig mottagare för sina föroreningar. För de flesta föroreningar utgör inte enskilda avlopp en stor källa men för fosfor, som har stor betydelse för Östersjöns ekologiska status, visar beräkningar (Brandt, M., Ejhed, H., 2002) att enskilda avlopp står för en betydande del av belastningen.Detta projekt visar att genom att ta bort fosfater ur tvätt- och rengöringsmedel skulle utgående belastning av fosfor från de enskilda wc-avloppen minska med ca 20%, vilket motsvarar ca 20 ton per år för egentliga Östersjöns avrinningsområde och 50 ton per år totalt för hela Sverige.
|
|
| 21. |
- Hackl, Roman, 1981, et al.
(author)
-
Cultivating Ciona intestinalis to counteract marine eutrophication: Environmental assessment of a marine biomass based bioenergy and biofertilizer production system
- 2018
-
In: Renewable Energy. - : Elsevier BV. - 0960-1481 .- 1879-0682. ; 124, s. 103-113
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Eutrophication in the North and Baltic Seas is a major problem to the marine environment and the communities depending on it. To counteract this, the Swedish Marine and Water Authority suggested financial support for measures that increase the uptake of nutrients from the water by e.g. marine organisms and support for the utilisation of these organisms as value added products. In Sweden the use of biogas to replace fossil transportation fuels is widely adopted. The domestic biogas production corresponded to approx. 1.95 TWh (approx. 7010 TJ) in 2015 of which approx. 63% were upgraded for use as e.g. transportation fuel. Other uses are heat and electricity generation as well as industrial applications. To expand production, the biogas industry is searching for new substrates. In this paper the utilisation of the marine evertebrate organism Ciona intestinalis (tunicata), cultivated in the North Sea and used as feedstock for biogas and biofertilizer production is suggested and assessed. The greenhouse gas (GHG) emissions performance of the concept and it's consequences on marine eutrophication are investigated applying life cycle assessment. Results show that at full scale biogas production from C. intestinalis reduces GHG emissions by more than 65% compared to fossil transportation fuels. In addition, the results show that accounting for the system consequences of other products and services such as biofertilizer replacing mineral fertilizers and decreased marine eutrophication largely increase the environmental benefits provided by the concept. Approx. 3.7 g-N eq /MJ biogas of nitrogen are removed from the marine environment during the cultivation of C. intestinalis.
|
|
| 22. |
- Hansson, Katarina, et al.
(author)
-
Belastning av miljögifter på vatten : Kartläggning av källor till miljögifter
- 2009
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Denna rapport sammanställer information om belastningen av organiska miljögifter och metaller på ytvatten. I projektet har 16 olika ämnen och ämnesgrupper valts ut som prioriterade. Dessa ämnen är upptagna i ramdirektivet för vatten och/eller i HELCOMs Baltic Sea Action Plan (BSAP) och är intressanta ur både ett nationellt och ett regionalt perspektiv.I syfte att ge förslag till en beräkningsmetodik har en inventering av datatillgången genomförts. I den sammanställningen presenteras vilka miljöövervakningsdata och övriga datakällor som kan ligga till grund för emissionsberäkningar. I samband med det identifierades dataluckor.Uppgifter om punktutsläpp av organiska miljögifter till vatten är knapphändiga i EMIR-databasen. Med undantag för vissa enstaka ämnen och anläggningar finns det i EMIR-databasen endast data gällande utsläppen av metaller. Punktkällor för utsläpp till vatten är industrier, gruvor, avloppsreningsverk, värmevärk samt icke rapporterande punktkällor, som t.ex. enskilda avlopp. De diffusa källorna av organiska ämnen och metaller är atmosfärisk deposition, läckage från jordbruks- och skogsmark, dagvatten, lakvatten från deponier samt re-emission från sediment.I rapporten föreslås en stegvis metodik för kvantifiering av utsläppen av organiska ämnen och metaller till vatten. Beräkning bör i första hand baseras på rena emissionsdata. Om dessa inte finns tillgängliga bör omräkning från miljöövervakningsdata tillämpas. Screeningdata och övriga regionala data och resultat från enskilda forskningsrapporter kan utnyttjas i brist på annan information, men innebär att trendanalyser av data inte kan genomföras. I de fall där rena emissionsdata och miljöövervakningsdata saknas, kan statistik om användning av varor och produkter innehållande de aktuella ämnena utnyttjas som ett mått på trender eller på den diffusa belastningen.I rapporten har vi kvantifierat belastningen av metaller och vissa organiska ämnen och ämnesgrupper från atmosfäriska depositionen och rapporterande punktkällor. Dessa resultat pekar på att för metallerna är bidraget från atmosfären större än utsläppen från kända punktkällor, men det är också viktigt att poängtera att de framtagna resultaten är delvis beräknade från mycket osäkert underlag. De diffusa utsläppen utgör även en viktig spridningskälla till förekomst av organiska ämnen i ytvattnet.För att i framtiden kunna genomföra bra emissionsberäkningar av miljögifter till vatten bör metodiken för de enskilda källorna utvecklas. Dessutom krävs det vidare arbete med metodikutvecklingen och bättre datatillgång.
|
|
| 23. |
- Hansson, Katarina, et al.
(author)
-
Diffusa emissioner till luft och vatten
- 2012
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I Sverige finns det sedan länge stor kunskap om utsläpp från punktkällor genom miljörapportsystemet. Punktkällorna utgör dock endast en begränsad del av de totala utsläppen. Detta gör att bidraget från diffusa källor är viktigt för att kartlägga spridningen av olika ämnen till miljön. Exempel på diffusa källor är vägtrafik, jordbruk, användning av lösningsmedel, kemikalier som avges under en varas an-vändning och mindre industrier. Idag presenteras diffusa emissioner till luft på "Utsläpp i Siffror" (UTIS). Dessa data kommer från luft/klimatrapporteringarna CLRTAP och UNFCCC. Data på UTIS finns för några organiska miljögifter, t.ex. PAH och några tungmetaller. Data över diffusa emissioner till vatten finns idag inte på UTIS. Vissa diffusa emissioner till vatten ingår i internationella rapporte-ringar, så som HELCOM PLC periodical och EEA WISE SoE Emissions.Föreliggande projekt härstammar i stort från utvecklingsprojektet "Förstudie över möjlig presentation av diffusa emissioner på UTIS" och har som mål att: Presentera data över emission från diffusa källor till främst vatten, från några sektorer och ämnen/ämnesgrupper. Jämföra framtagna data över diffusa emissioner med avseende på storlek med rapporterade E-PRTR data. Utifrån lärdomar från projektet föreslå hur uttag av diffusa emissionsdata kan genomföras på ett mer rutinmässigt sätt.De ämnen som ingår i projektet är näringsämnen (kväve och fosfor), metaller (bly, kadmium, koppar, kvicksilver, nickel och zink) samt vissa organiska ämnen (PAH, PBDE, nonylfenol, PCB, HCH, DDT, endosulfan och dioxiner). För de organiska ämnena saknas data i vissa matriser.Projektet består av fyra separata delprojekt:1. Diffusa emissioner av metaller och näringsämnen till vatten2. Diffusa emissioner av vissa organiska miljögifter till vatten3. Diffusa emissioner av nonylfenol och nonylfenoletoxilater från olika pro-duktgrupper4. Analys av rapporterade data till luft och vatten och jämförelse av dessa med diffusa utsläpp.Delprojekt 1 täcker in följande diffusa källor: atmosfärisk deposition på sjöyta, skogsmark, jordbruk, övrig mark, dagvatten, enskilda avlopp samt industrier och reningsverk som inte ingår i rapporteringen till E-PRTR. För koppar ingår även emission från båtbottenfärg. Resultaten från delprojekt 1 visar att för kväve och fosfor dominerar emission från jordbruksmark och skogsmark. Skogsmark domine-rar som källa för alla metaller. För de flesta metaller är även diffus emission från jordbruk, atmosfärisk deposition på sjöyta, övrig mark och dagvatten betydande. Den geografiska fördelningen visar att emission från dagvatten är mer betydande i söder (Norra Östersjöns-, Södra Östersjöns- och Västerhavets vattendistrikt) än i 9norr (Bottenvikens och Bottenhavets vattendistrikt). Det var väntat eftersom det är mer trafik i söder. Data från vattenrapporteringar kan i framtiden på ett relativt enkelt sätt omarbetas i geodatabasen för att uttaget ska passa presentationen på UTIS. En samordning med programområde Vatten är en förutsättning för detta.Resultaten från delprojekt 2 visar att det endast finns data för ett fåtal PRTR ämnen (t.ex. PAH, PBDE, nonylfenol, dioxiner, DEHP, PCB, HCH, DDT, endosulfan och klorparaffiner) och för många av dessa ämnen finns i nuläget endast data för någon eller några diffusa källor (mindre industrier, mindre reningsverk, atmosfärisk depo-sition på sjöyta, dagvatten och atmosfärisk deposition på land). De data över diffus emission av dessa ämnen som finns idag är osäkra och bygger på få mätningar.Delprojekt 3 visar att det går att uppskatta emissionen till luft, mark och avlopps-vatten av nonylfenolekvivalenter (NFekv.). Den största emission till avloppsvatten av NFekv. kommer från textilier, och en liten del från rengöringsmedel. Data är dock osäkra eftersom beräkningarna bygger på emissionsfaktorer med relativt stora osä-kerheter.Slutligen visar resultaten från delprojekt 4 att de diffusa emissionerna är betydande. Den diffusa emissionen till vatten för kväve, fosfor och metaller är minst 10 gånger högre eller mer, i nästan samtliga fall, jämfört med punktkällor. Jordbruksmark dominerar som källa när det gäller fosfor och kväve. För organiska ämnen till vat-ten är det stora luckor i data eftersom mycket få företag rapporterar. För emission av organiska ämnen och metaller till luft är i de flesta fall skillnaden mellan punkt-källor enligt (E-PRTR) och den diffusa emissionen baserad på data från CLRTAP inte lika stor som för vatten. För koppar är den diffusa emissionen till luft från bromsbelägg den absolut största källan (>90 %) och för PAH är den diffusa emiss-ionen från energisektorn helt dominerande, nästan 100 %. Emissionen från respek-tive ämne, är i nästan samtliga fall större till vatten än till luft, när det gäller punkt-källor, diffusa källor och totalt. För utsläpp från olika branscher framgår det t.ex. att anläggningar inom skogsindustrin bidrar med cirka 90 % när det gäller utsläpp av kadmium till vatten från punktkällor enligt E-PRTR (totalt 440 kg). De är dock mycket lägre än de diffusa emissionerna (delprojekt 1), vilka är totalt 3900 kg. Det betyder att de diffusa emissionerna är nästan 9 gånger högre. Skillnaden mellan rapporterade data till E-PRTR och UTIS (punktkällor ej rapporterade till E-PRTR) inte är så stor, för utsläpp till vatten. Det visar att punktkällor enligt E-PRTR inklu-derar en stor andel av utsläpp från punktkällor till vatten.Datakvalitén håller för att visa diffusa emissioner av både näringsämnen och metal-ler på UTIS, nationellt, per vattendistrikt eller på finare nivå, eftersom data bygger på rapporterade värden till EU och HELCOM. När det gäller organiska ämnen till vatten och emission av nonylfenol från varor är data osäkrare och rekommenderas inte i nuläget att visas på UTIS. För utsläpp till luft är slutsatsen att nationella tota-ler, vilka rapporteras till UNFCCC och CLRTAP kan inkluderas i presentationen på UTIS.
|
|
| 24. |
- Hansson, Katarina, et al.
(author)
-
Diffuse emissions to air and water
- 2012
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- The Swedish environmental reporting system has large amounts of information regarding point source discharges. But, point sources represent only a limited part of the total discharges. Therefore contributions from diffuse sources are important to identify in relation to the spread of various substances to the environment. Ex-amples of diffuse sources include road traffic, agriculture, use of solvents, chemi-cals emitted from use-phase of products, and small industries. Here, these and simi-lar diffuse emissions to air are published in the Swedish Pollutant Release and Transfer Register (S-PRTR, with Swedish acronym UTIS). This data is derived from the air and climate reporting made to the Convention on Long-range Trans-boundary Air Pollution (CLRTAP) and UNFCCC. Data at the S-PRTR is listed for several organic pollutants, such as PAHs and heavy metals. Data on diffuse emis-sions to water is currently not provided at the S-PRTR website. Certain diffuse emissions into water are included in the international emission reporting, such as the HELCOM PLC periodical and EEA WISE SoE Emissions.The project described herein is based on the development project "Feasibility study for possible publication of diffuse emissions at SPRTR, and is designed to: Publish data on emissions from diffuse sources, primarily to water, from selected sectors and substances or substance groups. Compare data collected for these diffuse emissions in relation to totals for data reported to E-PRTR. Based on the knowledge acquired during this project to propose more regu-lar procedures for collecting data regarding diffuse emissions.Substances considered in the project include nutrients (nitrogen and phosphorus), metals (lead, cadmium, copper, mercury, nickel and zinc) and certain organic com-pounds (PAHs, PBDEs, nonylphenols, PCBs, HCHs, DDT, endosulfan, and diox-ins. There is currently no data in certain matrices for these organic pollutants.The project has four separate subprojects: Diffuse emissions of metals and nutrients to water.Diffuse emissions of certain organic pollutants to water.Diffuse emissions of nonylphenols and nonylphenol ethoxylates from different product groups.Analyses of report-ed data for air and water, and comparison with diffuse emissions.Project 1 covers the following diffuse sources: atmospheric deposition on water, forest land, agriculture, other land, stormwater, local on-site wastewater treatment facilities, industrial facilities and wastewater treatment plants not included in reporting to E-PRTR. Copper is also considered as emission from antifouling boat paint. Subpro-ject 1 findings show that the most significant emission source for nitrogen and phosphorus is agricultural and forests land. Forests dominate as the source of all metals. As well, diffuse emissions of most other metal are significant from agricul-ture, deposition on water, other land and stormwater. Geographically, distribution of emissions shows that stormwater is more significant in the south (Northern Baltic, Southern Baltic, and Skagerrak and Kattegat river basin districts) than in the north (Bothnian Bay and Bothnian Sea river basin districts). This is as expected due to greater traffic volumes in the south. In future, data from water load reporting can be easily recalculated in the geo-database to match publication in the E-PRTR. Coordinating with departments producing water emission statistics is necessary, though.Subproject 2 findings show that data for only a few organic pollutants is currently available (such as PAHs, PBDEs, nonylphenols, dioxins, DEHP, PCBs, HCH, DDT, endosulfan and chlorinated paraffins). Data for many of these substances is available only for single or a few diffuse sources (small industries and WWTPs, deposition on water, stormwater and deposition on land). Data for diffuse emis-sions of organic pollutants that is currently available are uncertain and based on few measurements.Subproject 3 shows that it is possible to estimate nonylphenols (NPequ) emissions to air, soil and wastewater. The largest source of NPequ to wastewater is from textiles, while smaller amounts are from detergents. The data are uncertain, however, as they are based on emission factors with significant uncertainties.Finally,subproject 4 findings show that all diffuse emissions are significant. Dif-fuse emission of nitrogen, phosphorus and metals to water is at least 10 times or more larger compared to point sources, in nearly all cases. Agricultural land domi-nates as a source in the case of phosphorus and nitrogen. Emissions of organic pollutants to water show significant gaps in the data because very few companies report emissions.Regarding emissions of organic pollutants and metals to the air, the difference between point sources (E-PRTR) and diffuse emissions based on data from CLRTAP are in most cases not as great as for water. For copper, diffuse emissions to air from brake linings is the largest source of diffuse emission (>90%). And for PAH, diffuse emissions from the energy sector dominates, corresponding to nearly 100% of the total. Emissions of each pollutant (nearly all) is greater to water than to air for point sources, diffuse sources, and the total.When comparing emissions from various industries, findings show that forestry industry facilities contribute approximately 90% when it comes to cadmium emis-sions to water from point sources according to E-PRTR (total 440 kg). Still, this is much lower than diffuse emissions as found in Subproject 1, 3,900 kg – indicating diffuse emissions are nearly 9 times greater. The difference for emissions to water is not very large between point sources reported to E-PRTR and those not (in the e-PRTR) – indicating that the point sources under E-PRTR include a large portion of all discharges from point sources to water.The quality of data is sufficient to show diffuse emission levels of nutrients and metals at the S-PRTR, reported for the national, river basin district or more refined levels, since this data is based on values reported to the EU and HELCOM. Re-garding organic pollutants to water and nonylphenols from products, the data is more uncertain and is therefore not recommended to be published in the S-PRTR. For emissions to air, our conclusion is that national totals, as reported to the UNPCCC and CLRTAP can be included in the S-PRTR.
|
|
| 25. |
- Krång, Anna-Sara, et al.
(author)
-
Sammanställning av kunskap och åtgärdsförslag för att minska spridning av mikroplast från konstgräsplaner och andra utomhusanläggningar för idrott och lek
- 2019
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- IVL har genom mätningar vid lekplatser och idrottsanläggningar med gjutet gummi påvisat höga halter mikroplast i närbelägna dagvattenbrunnar. Vidare spridning i vattenmiljön har dock ej undersökts. Därtill har nuvarande situation och kunskapsläge i Sverige sammanställts för anläggningar med gjutet gummi, konstgräsplaner och ridanläggningar. Syftet med studien är att öka kunskapen om de olika anläggningstyperna som källa till mikroplast och att ta fram åtgärdsförslag för att minska spridningen av mikroplast till miljön. Projekt har utförts på uppdrag av Naturvårdsverket.
|
|
| 26. |
- Magnusson, Kerstin, et al.
(author)
-
Swedish sources and pathways for microplastics to the marine environment
- 2016
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- The Swedish Environmental Protection Agency has been assigned to identify important sources of microplastics in the sea and to work for reducing the production and emission of microplastics from these sources. Within the scope of this governmental assignment, IVL Swedish Environmental Research Institute has been funded by the Swedish Environmental Protection Agency to review the sources of microplastics and the pathways microplastics take to reach the sea. A range of potential sources for microplastics and the pathways by which microplastics can reach the sea were selected for the review. The sources included both intentionally produced plastic pellets and plastic particles formed from fragmentation of larger plastic items. The pathways were primarily stormwater, wastewater and atmospheric deposition. For sea-based sources particles are discharged directly to the sea. Information was collected from scientific articles, reports and through personal communication with experts in relevant areas. Where the available data allowed, calculations were done to quantify the amounts of microplastics. The most important emissions for microplastics were found to be from road wear and abrasion of tyres. Approximately 13 000 tons of microplastics are released from tyres every year. Since data on microplastic content in stormwater from roads is very scarce it is however uncertain how much of these particles that is transported to water recipients and how much that is permanently deposited in the ground close to the road. The same is true for artificial turfs where the estimated loss was 2 300-3 900 tons per year, but data on the load reaching the sea is completely lacking. Loss of industrially produced plastic pellets in connection to manufacture and handling was estimated to amount to between 300 and 530 tons per year, but also here the volumes discharged to the sea are unknown. For several sources suspected to contribute with large amounts of microplastics to the sea, data is so scarce that no estimations on emissions could be done. This is for example the case for important categories related to waste management, recycling and littering. In summary it can be concluded that Swedish coastal waters receive substantial amounts of microplastics from both land-based and sea-based sources. Quantitative data is often scarce or completely lacking and it is not possible to summarize the total Swedish discharge of microplastics to the sea. An attempt to rank the sources according to their contribution was made but it should be kept in mind that data suffers from a large degree of uncertainty. Additional studies are needed to improve the bases for further assessments, in particular on microplastics in stormwater from different surfaces and sources.
|
|
| 27. |
- Malovanyy, Andriy, et al.
(author)
-
Underlag för konsekvensbedömning av skärpta kvävereningskrav i reviderat avloppsdirektiv
- 2022
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- SMED har inom projektet utvärderat förslag på ändring av EU:s avloppsdirektiv avseende skärpta kvävereningskrav. Som indata i projektet användes underlag från Svenska Miljörapporteringsportalen (SMP) med reningsverkens egna uppgifter sammanställda av Naturvårdsverket, inkluderande alla aktuella reningsverk, deras belastning, vattenvolym samt utsläpp under 2020.Reningsverken delades in i fyra grupper beroende på deras förutsättningar och ombyggnadsbehov. Grupp 1 bestod av reningsverk som släpper ut vatten till Bottenviken och Bottenhavet och som inte har någon fungerande kväverening idag. Det antogs att dessa reningsverk byggs om från aktiv-slamprocessen till MBBR-processen i befintliga och nya volymer. Grupp 2 bestod av de reningsverk som till stor del är beroende av naturlig retention av kväve på väg till havet. Dessa reningsverk antogs ha en högre vattentemperatur och byggas om på samma sätt som de i grupp 1, dock med mindre behov av nya bassängvolymer. Grupp 3.1 bestod av reningsverk som tar emot belastning > 100 000 pe och redan har kvävekrav, dock inte lika omfattande som enligt förslaget. Dessa reningsverk antogs byggas om till MBR i befintliga volymer. Den sista gruppen, och den största till antal, grupp 3.2, bestod av reningsverk som redan har kvävekrav men är mindre än 100 000 pe. Dessa reningsverk antogs kompletteras med efter-denitrifikation i en MBBR samt skivfilter.Investeringskostnad för flera typiska reningsverk tillhörande varje grupp togs fram av SMED med användning av kalkyler tillhandahållna av Mittsverige Vatten och Avfall (MSVA) samt nya kalkyler som tagits fram av Sweco som underkonsulter inom projektet. Tillkommande driftkostnader och utsläpp av växthusgaser beräknades schablonmässigt. Kostnader och utsläpp uttryckta per belastning i pe, kvävereningsbehov i kg N eller hydraulisk kapacitet i m3/h extrapolerades från de typiska reningsverken till alla reningsverk i gruppen för att ta fram total kostnad och utsläpp per grupp och för hela Sverige.Genomgång av utsläppsdata för alla svenska reningsverk visade att 161 av 179 reningsverk som tar emot vatten från tätorter större än 10 000 pe eller nära den gränsen behöver byggas om som en direkt konsekvens av föreslagna skärpta krav i nya avloppsdirektivet. Dessa reningsverk renar vatten från ca hälften av Sveriges befolkning. Om även pågående eller planerad ombyggnad av fem reningsverk i Stockholm och Göteborg räknas in kommer ca 70 % av hela Sveriges reningsverkskapacitet att behöva byggas om inom loppet av 13 år. Det kommer innebära stora utmaningar med att klara den tuffa tidsplanen, men även stora kostnader för samhället.Total investeringskostnad för alla ombyggnationer uppskattas till 20,5 miljarder kronor. Hårdare reningskrav och mer avancerad reningsprocess innebär även väsentlig ökning av elförbrukning och användning av extern kolkälla, som vanligtvis produceras av naturgas eller andra fossila råvaror. Total tillkommande årskostnad, som inkluderar kapitalkostnader, ökad förbrukning av energi och kemikalier samt förstärkt personalstyrka beräknats till 1,8 miljarder kronor per år.Det finns stora skillnader i de tillkommande kostnaderna för olika reningsverk med olika förutsättningar. Kostnad per pe är högst för små reningsverk i Norrland (> 1 000 kr/år, pe) medan den är lägst för medelstora och stora reningsverk i södra Sverige (< 100 kr/år, pe). Även specifika kostnaden för reduktion av 1 kg N varierar kraftigt för olika reningsverk och uppgår till > 1 000 kr/kg N för de små reningsverk som renar kväve bra redan idag.Införande av de skärpta kvävekraven förväntas öka Sveriges utsläpp av växthusgaser med 38 000 ton CO2-ekv/år, exklusive indirekta utsläpp förknippade med ombyggnation av reningsverken, så som nya betongkonstruktioner, ledningsdragningar och ny utrustning. Det är en av de största skillnaderna jämfört med EU:s konsekvensanalys där utsläppen av växthusgaser förväntas minska som ett resultat av hårdare kvävekrav.Beräkningar i denna rapport är gjorda på schablonmässigt sätt och det finns stora osäkerheter i de presenterade siffrorna. Osäkerheten bedöms till ± 50-60 %. Det beror på att alla reningsverk är unika och har egna förutsättningar som gör att förbättring av kväverening kan kräva större eller mindre ombyggnationer. Det är även svårt att avgränsa vilka kostnader som ska räknas in som direkt orsakade av hårdare kvävekrav och vilka som skulle uppkomma oavsett kvävekravet, exempelvis renovering av bassänger och byte av äldre utrustning, ombyggnad av processen för att öka kapaciteten, polerande filtrering som behövs för långtgående kväverening men även för att uppfylla allt hårdare fosforkrav och förbehandla vattnet inför införande av läkemedelsrening.Trots stora osäkerheter stämmer SMED:s bedömning ganska bra överens med den bedömning som Svenskt Vatten har gjort tidigare. EU-kommissionens konsekvensbedömning till föreslagna krav presenterar dock en mycket mer positiv bedömning där kostnader är mycket lägre och att nya krav leder till minskad klimatpåverkan. Vid närmare kontroll av EU-kommissionens bedömning kan det konstateras att det finns stora brister i de antaganden som ligger till grund för bedömningen. Som ett exempel antogs att de reningsverk som redan har fungerande kväverening och reducerar kväve till 10-15 mg/l kan uppfylla även de föreslagna kraven utan någon ombyggnad och utan dosering av extern kolkälla.
|
|
| 28. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(author)
-
Evaluate the amounts and composition of lost angling gear in the Baltic
- 2023
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- The occurrence of abandoned, lost, and discarded fishing gear (ALDFG) in aquatic environments contributes both to environmental and socioeconomic impacts. In nature, discarded fishing gear can release both macro- and microplastics as well as harmful chemicals and thereby contribute to pollution of water bodies and the degradation of habitats. This study is a further development of the project Quantification and environmental pollution aspects of lost fishing gear in the Nordic countries (Unsbo et al., 2022).The project intends to compile information from the HELCOM-countries on the quantity and composition of lost fishing gear, originating mainly from recreational fishing. The study also considers the occurrence of harmful chemicals associated with the lost fishing gear and the potential impact of these chemicals on the aquatic environment. Suggestions on how to prevent further losses and mitigate negative impact of lost fishing gear are also provided.The HELCOM-countries included in this report are Denmark, Estonia, Finland & Åland, Germany, Latvia, Lithuania, Poland, and Sweden. This study is based on several methodological approaches to obtain and compare data from different sources. It includes a literature survey, a stakeholder dialogue, an analysis of sales statistics from retailers and producers of fishing gear and national import and export statistics. A web-based questionnaire specifically directed towards gaining information from recreational fishers was developed and disseminated. The data generated from the questionnaire was then compared with official national statistics. The quantity and composition of lost fishing gear are difficult to estimate mainly due to the general lack of data within this area. In this study, estimations of lost gear such as fishing line, baits and sinkers were calculated. It is, however, important to recognise that estimates of lost fishing gear in the HELCOM-countries are rough and based on many assumptions, combined with a low response rate on the questionnaire.Sweden, Finland, Denmark, and Estonia have national statistics on the number of recreational fishers available for the public. This group encompasses around 1.7 million persons in Sweden, 1.5 million in Finland, 0.3 million in Denmark as well as 68 000 in Estonia. The other countries do not have any national statistics on the number of recreational fishers.The following number of fishers were estimated for the other countries: 174 000 in Germany, 41 000 in Latvia, 60 000 in Lithuania, and 84 000 in Poland. The number of fishers were multiplied by the average amount of gear lost per person and year obtained from the questionnaire results. The estimated number of lost fishing gear by the HELCOM-countries thus amounts to 21 million baits, 9 million sinkers and 96 million metres of fishing line per year. The questionnaire generated 145 replies of which 94 respondents were from Sweden, 32 from Lithuania and 19 from Estonia.National statistics on imports, exports and industrial production do not specify the intended user of the specific fishing gear. However, due to the specificity in behaviours and equipment of the type of fisher, it can be assumed that some of the commodity codes are likely to correspond either to sport and recreational fishing or to commercial fishing. Based on this assumption, the project has estimated total annual losses in the Nordic countries of 337 tonnes fishhooks, 78 – 745 million meters fishing line. Because of the large amount of fishing gear lost at sea, their presence is likely to have negative effects on aquatic ecosystems. Plastic additives and associated chemicals constitute a plethora of harmful substances that can leach from plastic materials. Fishing plummets made of lead are also problematic since lead is toxic. The use of lead in sinkers and plummets is already banned in Denmark and similar restrictions are likely to be introduced in all HELCOM-countries due to the possible coming proposal from the EU Commission (ECHA, 2022). The most common types of plastic used in fishing gear are Polyethylene (PE), Polypropylene (PP) and Polyamide (PA or nylon). Some common additives in plastics are stabilizers, fillers, colorants, antioxidants, flame retardants and plasticizers. Even if harmful substances do exist in fishing gear it has not, within the framework of this study, been possible to quantify the annual amount released to the environment. The necessary information on additives and chemicals present in fishing gear has not been reported or has never been analysed.Producers and resellers of fishing gear, contacted in this study could not or were unwilling to share information about the chemical contents of their products even though REACH stipulates that suppliers should provide information about SVHC (substances of high concern) present in their products in concentrations over 0.1 % (weight by weight) within 45 days. We suggest the following measures to reduce the occurrence and impacts of lost fishing gear; 1) municipalities and retailers should provide information on the topic to increase the awareness among fishers, 2) incitements to reuse, recycle or recover fishing gear should be improved, 3) better information on chemical substances present in fishing gear, 4) ban of harmful substances including lead in fishing gear and 5) conduct clean ups of hotspots which also will contribute to reduce new losses. Implementation of the EU Single-Use Plastics Directive and upcoming extended producer responsibility including fishing gear in the HELCOM-countries are important drivers supporting this positive development.In conclusion, the estimates presented here should be considered indicative of potential losses of fishing gear in the HELCOM-countries. By using two different and independent methods to collect data for estimating losses of fishing gear, we have aimed to shed light on the uncertainty in our estimates. Furthermore, we provide all assumptions and calculations for transparency. Even though the methods to some extent give similar results, the figures are overestimated due to our conservative assumptions based on the precautionary principle and better data is needed to provide more reliable decision support.
|
|
| 29. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(author)
-
Flödesmätningar i Luossajoki och Rakkuri-systemet
- 2018
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- IVL har sedan hösten 2015 på uppdrag från LKAB mätt vattenflöden i sjön Ala Lombolos utlopp och sedan sommaren 2016 även vid sjöns inlopp, vilka ingår i Luossajokis avrinningsområde. Under 2017 installerade IVL utrustning för mätning av vattennivåer i sjön, Yli Lombolo, uppströms Ala Lombolo. Arbetet syftar till att generera högkvalitativt dataunderlag till ett prövotidsförfarande relaterat till ett miljötillstånd som LKAB erhållit för åtgärder i sjön Luossajärvi. Inom uppdraget ”Flödesmätningar i Rakkurijärvi” installerade IVL på uppdrag av LKAB under år 2016 tre stycken vattenföringsstationer: nedströms Mettä-Rakkurijärvis utlopp, 220 m uppströms vägbron, vid utloppet från Rakkurijärvi och vid Pahtohajåkk.
|
|
| 30. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(author)
-
Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp Slutrapport
- 2009
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Inom projektet Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp harSMED utvärderat den teoretiska metodiken för att beräkna bruttobelastning av fosfor och kvävefrån enskilda avlopp genom mätningar i området Garns-Ekskogen i Vallentuna kommun. Vissaförfiningar av beräkningsmetodiken har också utvecklats och implementerats i projektet.Med dessa förbättringar kan konstateras att den teoretiska fosforbelastningen från enskilda avloppligger nära den som bestämts via beräkningar utgående från mätningar. Den teoretiskafosforbelastningen är 1-2 gånger så hög som den utifrån mätningar beräknade belastningen, vilketär rimligt med tanke på osäkerheten i mätningarna och i indata till de teoretiska beräkningarna.Bakgrundsbelastningen från omgivande skogsmark är enligt enkla läckageberäkningar låg jämförtmed den från enskilda avlopp i detta område.För kväve gäller det omvända, då den teoretiska belastningen från enskilda avlopp är tre gångerlägre än den som kan beräknas utifrån mätningar, vilket är förklarligt då belastningen från andrakällor för kväve är betydligt högre än för fosfor.Markretentionens bidrag till skillnaden mellan beräknad och genom mätningar framtagen belastninghar inte kunna säkerställas pga den stora osäkerheten som finns kring reningsschabloner och andrafelkällor. En grov uppskattning ger dock att markretentionen för fosfor från enskilda avlopp iprojektområdet är runt 50%.SMEDs belastningsberäkningar för enskilda avlopp bör i första hand förbättras genom att denuppdaterade beräkningsmetodiken appliceras nationellt. Vad gäller belastningsdata är detta ingetproblem, då SCB redan har tillgång till denna statistik. För att förbättra belastningsstatistiken är detäven nödvändigt att teknikuppgifterna för enskilda avlopp uppdateras och att i denna datainsamlingreningsteknik för BDT- och WC-vatten separeras så att beräkningarna kan hantera både”tvårörssystem” och fastigheter med enbart BDT-avlopp.
|
|
| 31. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(author)
-
Kartläggning av svensk miljöövervakning och annan undersökningsverksamhet med bäring på havsmiljön
- 2007
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- IVL Svenska Miljöinstitutet AB har på uppdrag av Havsmiljöutredningen (M 2006:05) genomfört denna studie som syftar till att kartlägga svensk miljöövervakning och annan undersökningsverksamhet med bäring på havsmiljön. Kartläggningen fokuserar i första hand på att beskriva aktörer, aktiviteter och dess kostnader på nationell och regional nivå. I möjligaste mån härrör informationen från år 2005. Projektet uppskattar den totala årliga kostnaden för den marina miljöövervakningen till någonstans mellan 40-50 miljoner kr. Av dessa kostnader går ca 90 % till att beskriva miljötillstånd och 10 % till att övervaka belastningen på havet (ej inkluderande kostnader för tillsynskontroll av punktkällor med direktutsläpp till havet). Kostnaden för Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram utgör den största delen av dessa kostnader, drygt 20 miljoner kr. I dessa kostnader ingår följande delprogram: - Embryonalutveckling hos vitmärla, trend- och områdesövervakning - Flodmynningar - Fria vattenmassan - Kustfisk hälsa, trend- och områdesövervakning - Kustfiskbestånd, trend- och områdesövervakning - Makrofauna mjukbotten, trend- och områdesövervakning - Metaller och organiska miljögifter i marin biota, trend- och områdesövervakning - Miljöprovbanken - Toppkonsumenter, trend- och områdesövervakning - Screening - Spridningsberäkningar med Sverigemodellen - Vegetationsklädda bottnar, trend- och områdesövervakning En översiktlig bedömning ger att kustkontrollprogrammens kostnader uppgår till ca 9 miljoner kr per år och att länsstyrelserna årligen avsätter ca 7 miljoner inom området Kust och Hav
|
|
| 32. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(author)
-
Microplastic fromcast rubber granulate andgranulate-free artificial grass surfaces
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- This assignment, commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency, focused on expanding knowledge about the dispersion of microplastics from cast rubber and granulate-free artificial grass surfaces by supplementing previous studies with new measurements and calculations. The goal was to improve estimates of how much these sources contribute to microplastics nationally and to identify strategies to better prevent leakage into the environment.To our knowledge, this is the first time this method has been used. The method allowed us to quantify the leakage of microplastics from cast rubber surfaces and granulate-free artificial grass surfaces in wash water from cleaning machines specifically adapted for these types of surface. By analysing a well-mixed subset of wash water and using information on the size of cleaned surface areas, the leakage of microplastics from these materials per unit area was determined to be 0.4–20 g/m2per year for granulate-free artificial grass and 0.6–48 g/m2 per year for rubber surfaces. The variation between different surfaces is, however, very high and the uncertainty in both measurements and analysis is high. This is a level of dispersion on par with a road surface with an annual mean daily traffic of 5,500–13,000 vehicles, which is estimated to be 56 g microplastic/m2. Some artificial grass surfaces release their artificial grass much more easily than others (about 50 times easier). This is why standardised methods for identifying high-emission artificial grass surfaces should be developed. Well-designed and well-maintained granulate-free artificial grass surfaces are likely to meet the EU’s proposed threshold limit for dispersion of microplastics at 7 g/m2 per year.Based on municipal surveys, supplier data and GIS analyses, Sweden’s total area of cast rubber surface is estimated to be 1,200,000 m2 in 2020, of which approx. 550,000 m2 is on playgrounds and approx. 650,000 m2 is on sports pitches. Previous studies looked at Sweden’s total area of granulate-free artificial grass in 15 cities, which this project estimates, based on population, to total about 447,000 m2.Based on the estimated rubber area on playgrounds and sports pitches combined with the measured microplastic emissions per year and square metre, total emissions from Sweden’s rubber surfaces are estimated to be about 16 tonnes/year. The equivalent estimate for artificial grass surfaces without granulates is about 2 tonnes/year. These are thus considerably smaller sources of emissions than such sources as road traffic (8,190 tonnes/year) and artificial grass with infill (676 tonnes/year), and in line with estimated microplastic emissions from fishing nets and other fishing implements (4–46 tonnes/year). The relatively low values are attributable to the total area of these surfaces being significantly smaller compared with the total area of roads in Sweden. Measures to reduce microplastic emissions from car traffic can thus reduce Swedish microplastic emissions more than measures for rubber surfaces. However, the latter measures are also important because they are relatively easy and cost-efficient to implement.The project developed technical specifications to limit the leakage of microplastics from surfaces with cast rubber granules. These include making good material choices, such as recycled SBR (styrene-butadiene rubber), choosing European tyres newer than 2010 which do not contain hazardous HA oils, and using 10–20 % PUR binder if casting occurs outdoors. Always consider the use of natural materials, which do not generate microplastics, such as grass, wood chips or sand. Available cork products on the market have the same function and appearance as rubber materials. Though these still contain PUR binders, they are considered a more environmental-friendly alternative from a microplastic perspective and probably from a climate perspective as well.Construction (environment, substrate and design) is another important aspect for reducing the leakage of microplastics from rubber surfaces and artificial grass surfaces. Open street drains near these surfaces should be avoided, and in exposed places these should be fitted with filters. Good drainage should be ensured by using stable draining substrate, such as crushed stones and stone dust. Sand on granular surfaces increases wear and should be avoided by separating with edges and spacing. Trees, particularly fruit trees, and berry bushes should be avoided next to rubber surfaces due to bird droppings and troublesome soiling that can require expensive maintenance.Maintenance is crucial for long lifespan and reduced leakage of microplastics from rubber materials. Prepare a maintenance plan together with the supplier and the maintenance contractor. Check the surfaces regularly (approx. 3–10 times/season) and repair damage as soon as possible so that it does not worsen. Pick, vacuum, brush and/or blow off debris and leaves from the surfaces regularly (3–10 times/season). Do not plough and clear snow on granulate surfaces and avoid using the surfaces for dumping snow. Empty any microplastic filters regularly, at least once a season and more often as needed. Do a deep clean with a cleaning machine if necessary, about once per every 1–4 years, depending on how dirty the surface becomes. It is important that the wash water be treated properly, so that it does not contribute to emissions of microplastics. Standardised methods for identifying and addressing high-emission artificial grass pitches and rubber surfaces should be developed to cost-effectively reduce the dispersion of microplastics from these surfaces.
|
|
| 33. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(author)
-
Mikroplast från gjutet gummigranulat och granulatfria konstgräsytor
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Projektet syftade till att öka kunskapen om spridningen av mikroplaster från gjutna gummiytor och granulatfria konstgräsytor genom att komplettera tidigare studier med nya mätningar och beräkningar. Ett mål var att komma närmare en kvantifiering av dessa källors bidrag till mikroplaster nationellt, samt att få en bättre förståelse för hur man kan förhindra att spridning av mikroplaster från dessa ytor sker. Spridningen av mikroplast från dessa material per ytenhet uppskattades till 0,4-20 g/m2 per år för konstgräs utan granulat och 0,6-48 g/m2 per år för gummiytor. Variationen mellan olika ytor är mycket stor och osäkerheten i både mätningar och analys hög. Detta är en spridning i samma nivå som en vägyta med en årsmedeldygnstrafik på 5,500–13,000 fordon, som beräknas sprida 56 g mikroplast/m2. Vissa konstgräsplaner släpper sina konstgräsfiber betydligt lättare än andra (ca 50 ggr lättare) och av denna anledning bör standardiserade metoder för att identifiera högutsläppande konstgräsplaner utvecklas. Välkonstruerade och välskötta granulatfria konstgräsytor har goda möjligheter att klara EUs kommande gränsvärde för spridning av mikroplast på 7 g/m2 per år.Utifrån kommunenkäter, leverantörsdata och GIS-analyser har Sveriges totala area platsgjutet gummi uppskattats till 1 200 000 m2, varav ca 550 000 m2 på lekplatser + ca 650 000 m2 på idrottsplatser. Sveriges totala yta konstgräs utan granulat har i tidigare studie undersökts i 15 städer och har i detta projekt utifrån befolkning uppskattats till totalt ca 447 000 m2. Med utgångspunkt från den beräknade gummiarean på lekplatser och idrottsplatser kombinerat med de uppmätta mikroplastutsläppen per år och kvadratmeter uppskattas de totala årliga utsläppen från Sveriges gummiytor till ca 16 ton/år. Motsvarande beräkning för konstgräsytor utan granulat ger ca 2 ton/år. Detta är sålunda avsevärt mindre utsläppskällor än t ex vägtrafiken (8 190 ton/år) eller konstgräsplaner med infill (676 ton/år) och ligger snarare i nivå med uppskattade mikroplastutsläpp från fiskenät och andra fiskeredskap (4-46 ton/år).Projektet tog också fram tekniska specifikationer för att begränsa spridningen av mikroplaster från ytor med gummigranulat
|
|
| 34. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(author)
-
Slutrapport för projektet "Verktyg och handlingsplan för kostnadseffektiva åtgärder för att minska övergödningen i Magelungen, Drevviken och Flaten"
- 2012
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Syftet med projektet har varit att ta fram underlag till en handlingsplan med kostnadseffektiva åtgärder för att minska halterna av fosfor i Magelungen från höga till måttliga höga halter och i Drevviken från mycket höga till höga halter. För Flaten var målsättningen att bibehålla de numera låga fosforhalterna efter den större restaureringsinsatsen år 2000. Utifrån mätdata, kartmaterial samt klimatdata har en källfördelningsmodell byggts upp mha modellverktyget SWAT och databasen Watshman. Modelleringen av fosfor visar att enskilda avlopp samt vägar står för en stor del av belastningen på sjöarna inom Tyresåns sjösystem även om variationen mellan sjöarna är stor. En handlingsplan för att uppnå uppsatta mål för Magelungen och Drevviken bör därför fokusera på att reducera antalet enskilda avlopp eller förbättra reningen för dessa. Ytterligare dagvattenrening kan också vara en kostnadseffektiv metod att minska fosforbelastningen. För att uppnå uppsatta mål för sjöarna Magelungen och Drevviken räcker det nog dock inte med åtgärder i avrinningsområdena utan även direkt åtgärder i sjöarna kommer krävas. Flaten bedöms dock kunna bevara sin goda status med de åtgärder som redan är planerade.
|
|
| 35. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(author)
-
Teknikinventering avloppsdirektivet år 2016
- 2018
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I den här redovisade enkätstudien har SMED samlat in uppdaterade teknikuppgifter för kommunala B-klassade avloppsreningsverk för att förbättra dataunderlaget till Sveriges rapportering enligt avloppsdirektivet (91/271/EEG), artikel 15 och artikel 17. Enkäten skickades till 453 reningsverk varav 384 st svarade, dvs 85 % svarsfrekvens. Av dessa var 26 enkäter (6,8 %) inskickade men inte ifyllda. Av de verk som svarade uppgav 146 st (38 %) att de har någon form av kväverening. Vad det gäller det spillvattenförande allmänna ledningsnätet svarade 305 avloppsreningsverk med en total ledningslängd på 42 952 km att 72 % av detta utgörs av duplikatsystem. De totalt inrapporterade nyinvesteringarna i avloppsreningsverk uppgick år 2016 till 935 Mkr (121 verk) och utfall nyinvesteringar i ledningsnät uppgick samma år till 2 618 Mkr (126 verk). Kvalitén på de inlämnade teknikuppgifterna betraktas som god, varför de redovisas både i en sammanställning i rapportens resultatdel, samt på anläggningsnivå i bilaga 3. Efter återkoppling och uppdatering av enkäter med uppenbara felaktigheter rörande investeringskostnader och ledningsnät är kvalitén även på dessa uppgifter tillfredställande för ändamålet, där investeringsuppgifterna redovisas på en samlad, nationell nivå.
|
|
| 36. |
- Olshammar, Mikael
(author)
-
Twinbas
- 2007
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- TwinBas was an EU-funded project 6th Framework Programme which aims at filling gaps in knowledge and methods in order to enable implementation of a harmonised Integrated Water Resources Management (IWRM) approach that addresses the European Water Initiative.
|
|
| 37. |
- Olshammar, Mikael
(author)
-
Twinlatin
- 2007
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- The strategic objective of Twinlatin was to fill gaps in knowledge and methods in order to enable implementation of a harmonised IWRM approach in Latin American river basins, addressing the European Water Initiative and using the European Water Framework Directive as a guiding reference approach.
|
|
| 38. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(author)
-
Underlag för val av policy för krav på kväverening i avloppsreningsverk i södra Sverige
- 2004
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Projektets syftet var att undersöka alternativa sätt att för reningsverk med beaktande av retentionen uppfylla avloppsdirektivets (91/271/EEG) krav. Avsikten har inte varit att visa kostnaden för enskilda verk, utan bara ge en uppskattning av den totala kostnaden. Förenklingar och schabloner har använts som i enskilda fall kan ge mycket stora fel, medan summan av kostnaden för många verk hamnar i rätt storleksordning. Målsättningen har varit att för varje tillrinningsområde i södra Sverige till havsbassängerna Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerack, identifiera det mest kostnadseffektiva sättet att antingen nå kraven i direktivet enligt bilaga 1, tabell 2 för varje enskilt verk >10 000 pe eller att för hela avrinningsområdet nå 75 % reduktion beräknat på belastningen från samtliga verk (>25 pe) i området. Projektet har resulterat i uppskattade kostnader för att minska utsläppen av kväve från kommunala avloppsreningsverk i södra Sverige. Endast åtgärder vid verk med en belastning på minst 10 000 pe har beaktats. När det gäller val av insatser vid specifika verk är lokala betingelser helt avgörande, och detta är bara en grov uppskattning av de totala kostnaderna. Den enda generella synpunkt som kan ges är att det på grund av retentionen av kväve från inlandsverk är mer kostnadseffektivt att bygga ut kustverken om man vill minska belastningen på omgivande hav.
|
|
| 39. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(author)
-
Vattenskador orsakade av baktryck i avloppssystemet - erfarenheter, regler, hantering och tekniska lösningar
- 2012
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- De svenska försäkringsbolagens branschorganisation, Svensk Försäkring, har beräknat att de naturskaderelaterade vattenskadorna kostar de svenska försäkringsbolagen minst 300 miljoner kr årligen. De naturskaderelaterade vattenskadorna inkluderar direkta översvämningar och bakvattenskador där avloppsvatten strömmar in i fastigheter via avloppsenheter. Orsaken till dessa skador är vanligen höga vattenstånd, skyfall, eller brister i avloppsnätet på allmän eller privat mark. I Sverige uppskattar försäkringsbolagen att bakvattenskadorna står för ca 80% av de naturskaderelaterade vattenskadorna. De samhällsekonomiska kostnaderna för de naturskaderelaterade vattenskadorna är ännu högre pga. räddningsinsatser, oförsäkrad egendom, mm samt att ca 100 miljoner kr tillkommer i form av kostnader för självrisker.Pågående klimatförändringar förväntas leda till att de naturskaderelaterade vattenskadorna ökar och för att motverka detta krävs anpassningsåtgärder på alla nivåer i samhället inkluderande; övergripande stadsplanering, hållbar dagvattenhantering, förbättrade avloppsledningssystem, samt åtgärder inom enskilda fastigheter.Denna rapport fokuserar på tekniska lösningar som kan skydda utsatta enskilda fastigheter mot bakvattenskador orsakade av baktryck i det spillvattenförande avloppsledningssystemet. De vanligaste tekniska lösningarna benämns backventiler och uppfordringsanordningar (pumpsystem). Rapporten beskriver erfarenheter, regler och lämplig användning av dessa.Projektets slutsats är att bakvattenskydd kan utgöra en kostnadseffektiv lösning för att skydda stora ekonomiska och ickemateriella värden i utsatta fastigheter. Detta förutsätter att teknikval baseras på risk, skyddsbehov och att installation och underhåll sker på rätt sätt.
|
|
| 40. |
- Ryegård, Annika, et al.
(author)
-
Förbättring av dagvattenberäkningar Annika
- 2007
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Projektet har genomförts i syfte att förbättra metodiken för beräkning av kväve- och fosforbelastning från tätorter och vägar. Projektet inleddes med en enkätstudie där landets 22 största kommuner lämnade uppgifter angående hur stor del av dag-vattnet som går till recipient, reningsverk, dagvattendammar, våtmarker eller annan dagvattenrening. För övriga kommuner skattades dessa uppgifter utifrån svaren från de mindre kommunerna i enkäten.En litteraturstudie genomfördes därefter för att sammanställa kunskap angående reningsgraden av näringsämnen i dagvattendammar och våtmarker för framtagande av reningsschabloner.Geografiskt minsta enhet (HRU-Hydrologic Response Unit) för beräkning av be-lastning från dagvatten i tätort bestämdes genom GIS-analys av kartskikten: Svens-ka Marktäckedata (SMD), Översiktskartans tätortsavgränsning, SMEDs delavrin-ningsområden och depositionskarta från Matchmodellen. Denna analys gav upphov till 142 803 HRUer.Beräkningar har även genomförts i syfte att uppskatta näringsbelastning från vägar utanför tätorter. För detta ändamål har Vägverkets nationella databas använts. Minsta geografiska beräkningsenhet var i detta fall en vägsträcka. En vägsträcka utgör enligt Vägverket en väglänk mellan två vägnoder och det finns i Sverige 132 113 väglänkar utom tätort. För varje vägsträcka finns ÅDT (antal fordon per årsmedeldygn), vägbredd och längd angiven.De avrinningskoefficienter och läckageschabloner för kväve och fosforbelastning som använts har hämtats från dagvattenmodellen StormTac.Med hjälp av dessa ingångsdata och uppgifter om nederbörd per kommun har brut-tobelastning för N-tot och P-tot beräknats.Därefter har belastning som går till reningsverk och de fraktioner som renas i dag-vattenrening dragits bort och en utgående nettobelastning till recipient har erhållits.Resultaten visar att den totala kvävebelastningen från tätorter beräknats till 1 740 ton per år, medan vägar utanför tätorter bidrar med 480 ton per år.Fosforbelastningen har beräknats till ca 200 ton per år från tätorter och 50 ton per år från vägar.Rening genom dammar, våtmarker och andra åtgärder inom tätort beräknas uppgå till ca 30 ton kväve och 5 ton fosfor per år. Rening i Vägverkets ca 400 dammar har inte kunnat uppskattas inom projektet.De nu framräknade belastningssiffrorna ligger något över de som redovisats i den nationella miljömålsuppföljningen (Ejhed et al., 2007). Där angavs kvävebelast-ningen från tätort till 1 540 ton/år och fosforbelastningen till 240 ton/år. Även om detta projekt tagit hänsyn till dagvattenrening i tätort har belastningen ökat. Detta kan förklaras genom den förbättrade markanvändningsinformationen och uppdate-rade statistiken från kommunerna. Övriga parametrar har endast ändrats marginellt sedan förra beräkningen.
|
|
| 41. |
- Ryegård, Annika, et al.
(author)
-
Indata mindre punktkällor för PLC5 rapporteringen 2007 : Slutrapport
- 2006
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Projektet Indata mindre punktkällor för PLC5 rapporteringen 2007 har syftat till attytterligare förbättra indata rörande belastning av fosfor och kväve från mindrepunktkällor, d.v.s. C- och U-anläggningar, enskilda avlopp och dagvatten till beräkningssystemför diffus belastning, retention och tillförsel till havet. Arbetet harbyggt vidare på metodik och resultat från projektet Beräkningsmetoder mindrepunktkällor, som genomfördes inom SMED&SLU under 2002-2003.För enskilda avlopp har en komplettering av tidigare enkätstudier gjorts, och uppgifterom enskilda avlopp har därmed lämnats av samtliga kommuner i Sverigeutom 31. De flesta av kommunerna för vilka statistik saknas har ett geografiskt lägesom gör dem mindre intressanta ur belastningssynpunkt, då de har få invånare ochligger långt från havet, d.v.s. har hög retention. I det totala enkätunderlaget finnsdet nu uppgifter om 600 864 enskilda avlopp. Enligt uppgifter från SCB finns 745674 hushåll med enskilt avlopp. Det betyder att enkäternas uppgifter täcker ca 80%av de enskilda avloppen i Sverige.Metodiken för belastningsberäkningar från enskilda avlopp har byggts upp mot endatabas skapad i Microsoft Access, där samtliga beräkningar görs genom att SQLfrågorställs mot databasen. Detta gör att möjligheterna att göra kompletterandeberäkningar, eventuella framtida förändringar av reningstyper och schabloner,scenarioberäkningar etc förenklats betydligt. En annan förbättring är att tillskrivningav fördelning av avloppstyper för de kommuner där denna uppgift saknas harskett genom att ett riksgenomsnitt beräknats och därefter tillskrivits de kommunerdär uppgiften saknas.Resultatet av beräkningarna visar att belastningen från enskilda avlopp är 269 tonfosfor och 1943 ton kväve per år. Dessa resultat är betydligt lägre än de från TRKprojektet(Brandt och Ejhed, 2002), men i paritet med de som tidigare redovisatsinom SMED&SLU. En stor del av skillnaden mellan resultatet från TRK-projektetoch resultatet som presenteras här förklaras av en lägre antagen nyttjandegrad avpermanenthus än i TRK-projektet. Andra faktorer som är av avgörande betydelse ärolika antaganden rörande reningsgrad för de olika avloppstyperna samt uppskattadandel avlopp med olika reningstyp.Inom projektet har en dagvattendatabas byggts upp för samtliga svenska orter medmer än 200 invånare. Databasen kommer att medföra att vidare uppdateringar ochmetodutveckling underlättas. Belastningen av dagvatten redovisas per kommun ochden totala belastningen från dagvatten i Sverige uppskattas till 2500 ton kväve och240 ton fosfor, vilket är markant högre än vad som redovisades i TRK-projektet. ITRK-projekt beräknades dock dagvattnet enbart från hårdgjorda ytor medan beräkningarutförda inom ramen för detta projekt inbegriper flera markanvändningsklassersom t.ex. skog och öppen mark inom tätorter. Dessutom innefattar beräkningarnai denna studie regionala skillnader i kvävedeposition.6Den dominerande utsläppskällan bland C-anläggningar utgörs av de icke tillståndspliktigareningsverken. En mindre källa bedöms vara fiskodlingar. Fiskodlingarhanteras dock inte inom ramen för detta projekt, där fokus legat på mindre reningsverk.Ett mindre kvävebidrag kan också komma från användningen av urea vidavisning på flygplatser, något som inte heller beaktats här.Emissionsfaktorer för utsläpp från mindre reningsverk har tagits fram, liksom faktiskanslutningsgrad. För huvudparametrarna kväve och fosfor är beräknade mängderom 50 ton fosfor och 1 762 ton kväve betydligt mindre än de översiktliga skattningarsom gjordes inom projektet Beräkningsmetodik för mindre punktkällor, därman anger 160 ton fosfor och 3 200 ton kväve. Huvudsakligen torde skillnadenbero på att man då antog en genomsnittlig anslutningsgrad på 1 000 pe per verkvilket, är dubbelt så mycket som den genomsnittliga faktiska anslutningsgrad somtagits fram i detta projekt.
|
|
| 42. |
- Schernewski, Gerald, et al.
(author)
-
Transport and Behavior of Microplastics Emissions From Urban Sources in the Baltic Sea
- 2020
-
In: Frontiers in Environmental Science. - : Frontiers Media S.A.. - 2296-665X. ; 8
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Urban sources, wastewater treatment plants (WWTPs), untreated wastewater (not connected to WWTPs), and especially combined sewer overflow systems (CSS) including stormwater are major pathways for microplastics in the aquatic environment. We compile microplastics emission data for the Baltic Sea region, calculate emissions for each pathway and develop emission scenarios for selected polymer types, namely polyethylene (PE)/polypropylene (PP) and the polyester polyethylene terephthalate (PET). PE/PP and PET differ with respect to their density and can be regarded as representative for large groups of polymers. We consider particles between 20–500 μm with varying shapes. The emission scenarios serve as input for 3D-model simulations, which allow us to estimate transport, behavior, and deposition in the Baltic Sea environment.According to our model results, the average residence time of PET and PE/PP in the Baltic Sea water body is about 14 days. Microplastics from urban sources cause average concentrations of 1.4 PE/PP (0.7 PET) particles/m2 sea surface (20–500 μm size range) in the Baltic Sea during summer. Average concentrations of PET, resulting from urban sources, at the sea floor are 4 particles/m2 sediment surface during summer. Our model approach suggests that accumulation at the shoreline is the major sink for microplastic with annual coastal PE/PP and PET accumulation rates of up to 108 particles/m each near emission hot-spots and in enclosed and semi-closed systems. All concentrations show strong spatial and temporal variability and are linked to high uncertainties.The seasonality of CSS (including stormwater) emissions is assessed in detail. In the south-eastern Baltic, emissions during July and August can be up to 50% of the annual CSS and above 1/3 of the total annual microplastic emissions. The practical consequences especially for monitoring, which should focus on beaches, are discussed. Further, it seems that PET, PE/PP can serve as indicators to assess the state of pollution.
|
|
| 43. |
- Schernewski, Gerald, et al.
(author)
-
Urban Microplastics Emissions: Effectiveness of Retention Measures and Consequences for the Baltic Sea
- 2022
-
In: Frontiers in Marine Science. - : Frontiers Media SA. - 2296-7745.
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Urban sources, wastewater treatment plants (WWTPs), untreated wastewater (not connected to WWTPs), and especially combined sewer overflow systems (CSS) including stormwater are major pathways for microplastics in the aquatic environment. We compile microplastics emission data for the Baltic Sea region, calculate emissions for each pathway and develop emission scenarios for selected polymer types, namely polyethylene (PE)/polypropylene (PP) and the polyester polyethylene terephthalate (PET). PE/PP and PET differ with respect to their density and can be regarded as representative for large groups of polymers. We consider particles between 20–500 μm with varying shapes.The emission scenarios serve as input for 3D-model simulations, which allow us to estimate transport, behavior, and deposition in the Baltic Sea environment. According to our model results, the average residence time of PET and PE/PP in the Baltic Sea water body is about 14 days. Microplastics from urban sources cause average concentrations of 1.4 PE/PP (0.7 PET) particles/m2 sea surface (20–500 μm size range) in the Baltic Sea during summer. Average concentrations of PET, resulting from urban sources, at the sea floor are 4 particles/m2 sediment surface during summer.Our model approach suggests that accumulation at the shoreline is the major sink for microplastic with annual coastal PE/PP and PET accumulation rates of up to 108 particles/m each near emission hot-spots and in enclosed and semi-closed systems. All concentrations show strong spatial and temporal variability and are linked to high uncertainties.The seasonality of CSS (including stormwater) emissions is assessed in detail. In the south-eastern Baltic, emissions during July and August can be up to 50% of the annual CSS and above 1/3 of the total annual microplastic emissions. The practical consequences especially for monitoring, which should focus on beaches, are discussed. Further, it seems that PET, PE/PP can serve as indicators to assess the state of pollution.
|
|
| 44. |
- Svanström, Stefan, et al.
(author)
-
Tätortsbegreppet i nya avloppsdirektivet
- 2023
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Naturvårdsverket ville genom detta projekt utvärdera hur EU-kommissionens förslag till ny definition av tätort (agglomeration) i avloppsdirektivet skulle påverka Sverige, men även undersöka alternativa definitioner som skulle passa Sverige bättre utifrån våra specifika förutsättningar. Tätort definieras i Europeiska kommissionens förslag till uppdaterat avloppsdirektiv som ett område där föroreningsbelastningen av avloppsvatten från tätbebyggelse är så koncentrerad (10 pe per hektar eller mer) att avloppsvatten från området kan insamlas och ledas till ett avloppsreningsverk.Projektet genomfördes i ett testlän (Dalarna) och i en större testkommun (Uppsala) och hade som mål att kartlägga vad en tätortsindelning baserad på 10, 25 respektive 50 pe per hektar skulle innebära jämfört med SCB:s ”vanliga” tätortsdefinition respektive Sveriges befintliga ”EU-tätorter”. I detta arbete ingick att ta fram tillgängliga geografiska verksamhetsområden för avlopp genom kontakter med länsstyrelser och kommunerna. Projektet skulle också om relevant föreslå en alternativ EU-tätortsdefinition som passar Sverige bättre.Projektet visade att tillgång till geodata över va-verksamhetsområden för spillvatten i de undersökta kommunerna var god. Detaljeringsgraden för va-verksamhetsområdena varierade dock mellan kommunerna; från information på fastighetsnivå till mer generaliserad geografisk information täckande stora delar av tätorten. Vid en eventuell uppskalning av analysen till hela Sverige, vilket föreslogs på workshopen för att få bättre underlag, är det därför viktigt att insamlingen av va-verksamhetsområden inte bara gäller den geografiska avgränsningen utan också att kvalitetsbeskrivningar följer med från respektive kommun.Anslutningen till kommunalt avloppsnät för tätorterna/småorterna och va-verksamhetsområdena ligger högt både inom Dalarnas län och Uppsala kommun. När invånarantalet stiger kan man också som förväntat se en högre anslutningsgrad.EU:s föreslagna tätortsdefinition med minst 10 pe per hektar påverkas av hur man väljer att hantera belastningen från fritidshus. I landet finns det drygt 610 000 fritidshus, av dessa återfinns drygt 75 procent utanför rena fritidshusområden. När projektet räknade med en belastning på 5 pe/fritidshus (uppskattad maximal genomsnittlig veckobelastning) uppstår det ett antal förtätningsområden som ligger utanför såväl tätorter som va-verksamhetsområden. Den verkliga totala belastningen från dessa rutor blir dock låg jämfört med belastningen inom tätorter och va-verksamhetsområden med permanent befolkning.Beräkningen för fritidshus skulle kunna förfinas genom att ta hänsyn till andra typer av anläggningar med bäddar. Att också lyfta in turismnäringens campingar, stugbyar, vandrarhem och hotell skulle ge en mer korrekt bild av hur belastningen varierar mellan olika platser i landet.GIS-analysen och diskussionerna under workshopen som genomfördes med sakägare inom projektet visar dock att inte ens denna högupplösta täthetsdefinition (10 pe/hektar) skulle vara drivande för va-utbyggnaden i Sverige och ses inte som någon större utmaning för kommunerna där andra faktorer som lagen om allmänna vattentjänster (LAV), de nya vattentjänstplanerna som ska implementeras 2024 och miljökvalitetsnormerna blir drivande för utbyggnaden av de kommunala spillvattennäten. Artikel 18 i direktivet: ”även mindre orter (under 1 000 pe) kan omfattas av kraven på rening om en riskbedömning påvisar behov av åtgärder” kommer också troligen bli mer drivande i Sverige än tätortskriteriet.Projektet ser inget behov av att införa någon ny geografisk indelning för de täthetskluster som bildas där flera intilliggande celler har befolkningstäthet över 10 pe/hektar utan menar att nuvarande tätortortsindelningar räcker.
|
|
| 45. |
- Unsbo, Hanna, et al.
(author)
-
Indicators for microplastic flows
- 2022
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- To reduce the leakage of plastic into nature the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) has established two indicators for follow-up: “Littering of objects containing plastic” and “Estimated total leakage of microplastics in Sweden”. The aim of this project was to propose detailed indicators for prioritised sources and pathways that may be used to annually follow-up the spread of microplastics in Sweden. This has been done through expert workshops, interviews, literature studies, and in close dialog with Swedish EPA. The following aspects were considered for the proposed indicators: data availability, representativeness, possible sampling- and analytical methods, as well as calculation approaches, method uncertainties and its cost-efficiency. Based on these results, the following indicators are suggested to be used to follow-up leakage of microplastics from the sources and pathways prioritised by Swedish EPA:Tyre wear - Microplastics from tyre wear (kg/y) based on national annual traffic activity data (vehicle km) for different vehicle classes. The annual traffic activity data is multiplied with vehicle class-specific emission factors (g/km) to calculate the total leakage.Artificial grass pitches (AGP) - 1) Replenishment of infill on Swedish AGP:s based on an annual survey where facility owners report actual replenished infill (kg/m2). To scale up the amount (kg/y) of replenished infill to national level, an estimate of the total area of AGP:s with rubber infill could be estimated based on available statistics. 2) A certification system for AGP:s in Sweden is introduced to provide well-managed pitches. The certification should assure that the facility owners have made certain measures to reduce emissions of microplastics. The indicator to follow-up is the number of certified artificial grass pitches.Industrial production of plastic pellets - Introduced reporting requirement of microplastics emissions for all Swedish producers of plastic pellets based on sampling and analyses being performed in effluent water. Data on microplastics leakage (kg/y) can be made available through changes of relevant permits or via new legislation.Architectural and antifouling paint - Weight of polymers in architectural paint, antifouling paint and other hull paint put on the Swedish market annually (kg/y) are considered to reflect the amount of microplastics spread to nature from paint.Littering – Total annual amount (kg/y) of plastic litter based on the annual national plastic litter monitoring program to be introduced 2023 and/or the existing urban litter monitoring program run by The Keep Sweden Tidy Foundation (HSR). Macrolitter is considered to reflect the leakage of microplastics to nature.Wastewater – 1) Measured average load of microplastics (g/pe, y) in wastewater treatment plants, both incoming and effluent water. This can be conducted through an extension of the existing Swedish EPA's Environmental Toxics Coordination's sub-programme on environmental toxins in the urban environment, analysing occurrences of chemicals in effluent water from sewage treatment plants, to also include microplastics. By analysing the water for total amount of microplastics as well as fractions such as rubber particles and textile fibres, the results can also be used as an indicator for the source "laundry" and the pathway "stormwater". 2) Reported average volume (m3/pe, y) of sanitary sewer overflow at WWTP and from the sewer systems in Sweden based on existing environmental reporting. 3) Measured average load of microplastics (g/pe, y) in WWTP sludge based on the same monitoring program as indicator 1).Wind – Measured average yearly deposition (g/m2, y) of microplastics in bulk deposition analysed based on volume proportional monthly samples in the existing the Swedish Throughfall Monitoring Network.Since the suggested indicators are mainly based on existing data and monitoring programmes it should be possible to run development projects for suggested indicators in 2023, aiming for full implementation by 2024. When several indicators are proposed, they are prioritized in number order.It has not been possible for the project to quantify a cost for suggested indicator system. However, mostly existing and yearly available data is utilised in the proposed indicators. Due to this, it is considered that the suggestions can be implemented without high costs for facility owners and authorities.
|
|
| 46. |
- Unsbo, Hanna, et al.
(author)
-
Quantification and environmental pollution aspects of lost fishing gear in the Nordic countries
- 2022
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- The occurrence of abandoned, lost, and discarded fishing gear (ALDFG) in aquatic environments contributes both to environmental and socioeconomic impacts. In nature, discarded fishing gear contributes to pollution by macro- and microplastics and harmful chemicals as well as to the degradation of habitats. This study compiles information from the Nordic countries on the quantity and composition of lost fishing gear, originating mainly from sport- and recreational fishing activities. The study also considers the occurrence of harmful chemicals associated with the lost fishing gear and the potential impact of these chemicals on the aquatic environment. Suggestions on how to prevent further losses and mitigate negative impact of lost fishing gear are also provided.
|
|
| 47. |
- Valley, Stephan, et al.
(author)
-
Sensorer för vattenkvalitet i miljöövervakning av vattendrag Hur användbara är de i praktiken?
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Denna rapport utgör delredovisning av action C8 och action C9 inom Life IP-projektet Rich Waters. C8, där SLU deltar, omfattar mätning med sensorer i jordbruksvattendrag och C9, där IVL deltar, omfattar mätningar i dagvattenledningar. Rapporten sammanfattar praktiska erfarenheter av installationer och mätningar med sensorer i vattendrag och dagvattensystem.
|
|
| 48. |
- Zakrisson, Jessica, et al.
(author)
-
Fosfor- och kvävemodellering för avrinningsområden i relation till EU:s vattendirektiv (C21/02). Fallstudie Sagån
- 2003
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Utvecklingsprojektet Fosfor- och kvävemodellering för avrinningsområden i relation till EU:s vattendirektiv (C21/02) har drivits av IVL under 2002-2003. Projektets övergripande målsättning har varit att mot bakgrund av tidigare pilotstudier skapa ett operativt generellt verktyg för hantering av vattenkvalitetsfrågor i avrinningsområden. IVL började under 1999-2000 utveckla ett GIS-baserat verktyg för källfördelningsberäkningar och åtgärdsanalyser på regional och lokal nivå i avrinningsområden. Verktyget, WATSHMAN (Watershed Management System), utvecklades med delar av Svartåns avrinningsområde som testområde. Systemet vidareutvecklades under 2001-2003 i ett samfinansierat projekt mellan Västerås Stad, Tyresåsamarbetet och Naturvårdsverket då implementeringen för Svartån förbättrades, samtidigt som systemet även implementerades för Tyresåns avrinningsområde i Stockholms län. Inom detta projekt har den tidigare framtagna modell- och systemstrukturer för fosfor- och kvävemodellering vidareutvecklats bl a med avseende på scenarioanalyser och mät- och indatahantering. Fosforindexmetoden (PI-metoden) har prövats för att titta på platsspecifika åtgärder mot fosforläckage från jordbruksmark. En metodik för lokal anpassning av Watshman har tagits fram och slutligen har Watshman implementerats för Sagåns avrinningsområde
|
|
