| 1. |
- Alanärä, Anders, et al.
(author)
-
Utsättning av djur för jakt och fiske
- 2021
-
Book (pop. science, debate, etc.)abstract
- SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har fått i uppdrag av Jordbruksverket att sammanställa aktuell forskning kring utsättning av djur för jakt och fiske samt att belysa eventuella kunskapsluckor på området. Uppdraget omfattar gräsand, rapphöna, fasan och laxfiskar. Bruket att föda upp fåglar och fiskar för utsättning i syfte att gynna jakt och fiske ifrågasätts inte sällan av etiska skäl, men den diskussionen ligger utanför fokus för denna rapport. Utsättning av fågel och fisk är en antropogen verksamhet som, till skillnad från många andra typer av mänsklig påverkan, syftar till att gynna arterna i fråga. Det kan handla om naturvårdsinsatser, att återinföra försvunna arter eller att på andra sätt berika ekosystemet, inte sällan med ökade möjligheter till jakt eller fiske som slutändamål. Ofta förbereds och åtföljs utsättningar av habitatförbättrande åtgärder som inte endast gynnar de utsatta individerna och deras artfränder, utan även har positiva konsekvenser för biologisk mångfald och ekosystemet i stort. I utarbetandet av regelverket knutet till utsättning av fågel och fisk är det viktigt att även beakta de positiva föresatserna och de konsekvenser som verksamheten kan medföra. Annars riskerar man att engagemang och incitament förloras, till men för biologisk mångfald och en rik och levande landsbygd.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Bedövning vid slakt av fisk
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I Sverige produceras cirka 11 100 ton matfisk per år, varav ungefär 89 % regnbåge, 11 % fjällröding och en mycket liten andel övrig fisk. Huvuddelen av den svenska matfiskproduktionen sker i s.k. kassodling d.v.s. flytande nätkassar. Bedövning, strupskärning och avblodning sker som regel på den plats där fisken hållits. Majoriteten av all matfisk från svenska producenter bedövas med koldioxid medan en dryg tredjedel bedövas med elektricitet, räknat per vikt. Endast en mindre del bedövas mekaniskt, även om manuell klubbning är en vanlig metod i småskalig produktion. Bedövning med kemiska metoder, eller med nedkylning, förekommer sannolikt inte. Bedövningsmetoden sammanhänger i viss mån med andra steg i slaktprocessen som då också behöver beaktas vid jämförelse av olika bedövningsmetoder. Samhällets ökande krav på god djurvälfärd gäller även fiskproduktion och näringen försöker möta dessa krav. Fiskar är en heterogen grupp och det går inte att definiera välfärdskriterier generellt utan dessa måste vara artspecifika. Ny teknik gör det dock möjligt att studera välfärdsfaktorer även hos fisk och under alla delar av uppfödningen, inklusive slaktprocessen. Detta kan leda fram till artspecifika rekommendationer och på sikt öka välfärden för odlad fisk. Synliga indikatorer på medvetande, såsom beteendemässiga reaktioner, kan användas för att under praktiska förhållanden avgöra om en bedövning har misslyckats, men avsaknaden av sådana reaktioner är inte bevis på att fisken är medvetslös. I brist på vetenskapligt utvärderade och praktiskt tillämpbara indikatorer för att med säkerhet avgöra att en bedövning har lyckats, att fisken är medvetslös, krävs i dagsläget mätningar av hjärnaktivitet, vilket hittills endast har kunnat utföras under försöksmässiga betingelser. Det saknas studier som visar att gas är lämplig för bedövning av laxfiskar och sådan bedövning bör därför tills vidare undvikas. Induktionstiden är alltid flera minuter lång. Koldioxidexponering orsakar kramper, flyktbeteende och fysiologisk stress hos laxfiskar, oavsett koncentration och kombination med andra gaser. Placering i kar med vattenlösning av koldioxid är därför inte en etiskt acceptabel metod för bedövning eller avlivning. Trots detta bedövas majoriteten av all svenskproducerad matfisk med koldioxid. Information om hur exponering för kvävgas och kolmonoxid påverkar fiskarna är knapphändig och motstridande. Dessutom är det oklart hur gasbedövning med kvävgas och kolmonoxid påverkar medvetandet hos fisk, varför det inte går att avgöra om gaserna har potential att ge en effektiv bedövning eller ej. Fler studier av hur kvävgas och kolmonoxid påverkar fiskarnas välfärd fordras innan lämpligheten hos någon av dessa gaser kan bedömas. Kolmonoxid är också farlig för de personer som hanterar gasen och är därför olämplig ur ett arbetsmiljöperspektiv.Baserat på de få mätningar av medvetande som gjorts i samband elektrisk bedövning av fisk kan den inte rekommenderas som ensam bedövnings- eller avlivningsmetod om man samtidigt vill bibehålla en hög köttkvalitet, vilket är relevant om produkten ska säljas. Trots detta bedövas drygt en tredjedel av all svenskproducerad matfisk med enbart elektricitet. Däremot kan elektricitet eventuellt användas för att kortvarigt förbedöva fisken så att den blir mer hanterbar under efterföljande bedövning och avlivning. Det förutsätter dock att elbehandlingen sker på ett sätt så att inte köttkvaliteten försämras. Mekanisk bedövning är en av de få nu använda bedövningsmetoderna för fisk (dock ej i bruk vid storskalig kommersiell slakt av laxfisk i Sverige) som genererar omedelbar och irreversibel medvetslöshet. För att lyckas med bedövningen behövs kunskap om fiskens anatomi och att kraften i slaget är tillräckligt stor. Eventuellt kan större precision erhållas genom att använda en handhållen tryckluftspistol eller automatiserad slagmaskin, jämfört med en manuell klubba. För att underlätta hanteringen, maximera slagprecisionen och minimera fiskarnas stress inför bedövning skulle dessutom möjligen förbehandling med ett lugnande kemiskt bedövningsmedel kunna användas. Nejlikolja och dess aktiva komponenter euginol och isoeuginol tycks kunna sänka fiskens stressnivå. Informationen om hur dessa substanser kan användas i fiskuppfödning är knapphändig och ibland motsägelsefull. Det saknas kunskap om huruvida de faktiskt inducerar medvetslöshet, liksom hur de skulle kunna användas för att reducera fiskens stress. Det saknas också information om hur vattentemperaturen påverkar substansens effektivitet. Den vetenskapliga litteraturen är mycket sparsam när det gäller bedövningsmetodernas påverkan ur ett hållbarhets- och konkurrensperspektiv. Den samlade kunskapen är för liten för att tydliga slutsatser ska kunna dras. Möjligen skulle de lokala förutsättningarna för en relativt småskalig svensk fiskproduktion kunna skapa konkurrensfördelar på den internationella marknaden, om en djurvälfärdsmässigt acceptabel bedövning i samband med slakt kan uppnås utan alltför stora investeringar i utrustning och kompetens, samt om mervärdena från en sådan produktion kan realiseras genom påverkan på efterfrågan eller betalningsviljan. Dessa effekter har dock inte studerats vetenskapligt. Utveckling av bedövningsmetoder som kan bidra till en hållbar och konkurrenskraftig svensk matfiskproduktion kräver sannolikt samarbete mellan forskare och fiskproducenter.
|
|
| 8. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Digital tillsynsteknik i djurhållning utomhus
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I enlighet med Jordbruksverkets förfrågan behandlar denna rapport tre områden för digital teknik vid övervakning och kontroll av djur som vistas utomhus på stora ytor: (1) kamerateknologi, t.ex. användning av drönare, (2) positioneringsteknologi som GPS och (3) teknologi för att styra djurens rörelser, som drivning med drönare och användning av s.k. virtuella stängsel. De tre teknikområdena överlappar delvis varandra. Digital tillsyn av utegående djur är beroende av att sensorer mäter det man tror att de mäter med tillräcklig noggrannhet och att data kan överföras och bearbetas till information som lagras och analyseras på ett säkert och korrekt sätt. Sådana teknologier benämns med samlingsnamnet ’Precision Livestock Farming’ (PLF). Användningen av informationen är avgörande för teknikens användbarhet i tillsyns- och djurskyddsarbete. Tillämpningarna är till viss del reglerade av gällande lagstiftning, exempelvis genom krav på tillsyn, begränsad användning av elektricitet för att styra djurs beteende, användning av obemannade luftfarkoster, d.v.s. drönare, samt åtgärder för att förhindra att utrustning skadar djuren eller påverkar deras hälsa och beteende. Inom PLF används en rad olika sensorer som direkt eller indirekt kan mäta djurens miljö och djurens beteende och fysiologiska tillstånd. Den teknologiska utvecklingen har främst varit inriktad på mjölkkor, fjäderfän och grisar och endast i liten utsträckning berört häst, får och get. För djur på bete är överföringen av data från en enhet på eller vid djuret till en mottagare särskilt problematisk p.g.a. stora avstånd, men det sker en snabb teknisk utveckling mot effektivare överföring. PLF-teknologin innebär i de flesta fall att djuren övervakas kontinuerligt och att avvikelser i t.ex. deras hälsotillstånd och välfärd i princip kan upptäckas i realtid, vilket ska ställas mot nuvarande lagkrav på tillsyn minst en eller två gånger dagligen. Sensorer kan ge information om ett stort antal fysiologiska tillstånd och beteenden. En av de vanligaste teknikerna är sensorer för aktivitet. Indirekt kan de också ge information om idissling, liggtid, stegantal och ättid och utlösa larm om exempelvis brunst, hälsoproblem, hälta och kalvning. Sensorer kan även placeras i förmagen hos idisslare (s.k. våmbolus) där de mäter våm-pH och kan larma om störningar i magfunktionen, eller utformas som termometrar som kan larma om hälsostörningar, kalvning och vattenintag eller mikrofoner som kan mäta idissling och larma om brunst, kalvning och onormalt idisslingsmönster. Med kamerateknik kan man mäta aktivitet, kroppsform och hudtemperatur, vilket kan ge information om ketosstatus, hull, hälta och juverhälsa. Kameror monterade på drönare kan användas för att lokalisera och räkna djur, bestämma deras position, habitatval och till viss del deras beteende, särskilt när djuren rör sig över stora arealer. Det finns flera elektroniska positioneringsteknologier varav passiv ’Radio Frequency Identification RFID’ är den vanligaste. Räckvidden är kort med denna teknik men den kan vara användbar om man t.ex. vill mäta hur ofta djuren besöker en vattenpost. Andra teknologier kan med hjälp av antenner följa djurens positioner i realtid. GPS-enheter monterade i halsband kan regelbundet registrera djurens geografiska position. Användningen av GPS har blivit relativt vanlig i renskötseln vilket tycks ha lett till en förbättrad arbetssituation för renskötarna. Positionering med GPS ger inte alltid exakta uppgifter men tekniken har visat sig användbar för studier av habitatval, sociala interaktioner och gruppdynamik. Med positionerna från GPS har man också kunnat styra djur till områden med bättre betestillgång. Med en tillräckligt frekvent bestämning av position med hjälp av GPS (ca en gång per minut) är det möjligt att bestämma betestiden för nötkreatur på ett tillförlitligt sätt. En användning av drönare i djurskötsel och djurtillsyn kan vara att med hjälp av kamera lokalisera djuren över stora ytor. Denna användning begränsas dock av nuvarande bestämmelser om att föraren måste ha ögontakt med drönaren. I renskötseln har drönare börjat användas för att förflytta djur men denna tillämpning är ännu inte juridiskt reglerad. Virtuella stängsel är strukturer som bestäms med kartkoordinater eller elektronisk sändare på marken. Stängslen fungerar som inhägnader, hinder eller gränser. Djuren mottar signaler (vanligen ljud) och stimuli (vanligen elstötar från ett halsband) som gör det möjligt för dem att lära sig var stängslet finns. I vetenskapliga studier har man med varierande framgång lyckats lära djuren att associera ljudsignaler och elstötar med en gräns som inte får passeras. Förmågan att lära sig skiljer mellan olika djurslag, liksom mellan individer. Det finns fortfarande många obesvarade frågeställningar om hur djur kan anpassa sig till virtuella stängselsystemet, liksom hur de påverkas, både under inlärningsfas och bruksfas.
|
|
| 9. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Djurskydd inom grisuppfödning
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I Sverige tillåts idag generellt avvänjning av smågrisar i praktiken vid en individuell ålder om tidigast 28 dagar. Detta skiljer från EUs grisdirektiv där avvänjning tillåts från 21 dagars ålder. En digivningsperiod på 21 dagar ger en högre produktion eftersom medeltalet kullar per sugga och år teoretiskt då kan öka med 4,5 % (från 2,2 till 2,3 kullar per år). Det har även föreslagits att en kortare digivningsperiod skulle innebära mindre påfrestningar på suggorna, och därigenom medföra förbättrad välfärd för dessa. Rådet finner att det finns mycket få studier som jämför avvänjning vid just 21 och 28 dagar. De vetenskapliga studier som studerar detta mer i detalj är i de flesta fall genomförda i alternativa system, så som grupphållnings-system eller så kallade ”getaway pens” där suggan kan gå ifrån sina smågrisar. Resultat från dessa studier går därmed inte att generalisera till konventionella system där suggor med smågrisar hålls individuellt med små möjligheter för suggan att reglera t.ex. digivning eller födosöksbeteende. Trots bristen på vetenskapligt granskade rapporter konstaterades att en avvänjning vid 28 dagars ålder var att föredra sett ur smågrisens perspektiv, eftersom matsmältningsapparat och immunsystem är mer utvecklade den fjärde levnadsveckan. Det förefaller dock finnas en ganska tydlig skillnad i fysiologisk mognad mellan grisar som är yngre (<19-21 dagar) respektive äldre (28 dagar), men där grisar som är 25 dagar och äldre skiljer sig mindre från grisar som är 28 dagar gamla än grisar som är 23 dagar och yngre. Diperiodens belastning på den domesticerade suggan i modern grisproduktion överstiger den hos frilevande suggor eftersom antalet överlevande kultingar är högre, samt att suggan inte heller genom att styra digivningen kan skydda sig från kullens ökande krav på att dia. De ökande kullstorlekarna kan teoretiskt innebära påfrestningar på suggan, och tidig avvänjning skulle därmed kunna bidra till att minska påfrestningarna på suggan. Det finns dock inga vetenskapliga studier som stödjer en sådan slutsats. Det kan dock konstateras att en svensk sugga under slutet av diperioden i medeltal ger di till 13 kultingar som vardera väger cirka 10 kg, vilka tillsammans dagligen kräver 108 MJ omsättbar energi (25 800 kcal) varav huvuddelen kommer från suggans mjölk. I dagens svenska grisproduktion med omgångsuppfödning kan det skilja 4-7 dagar mellan de först födda och de sist födda i gruppen. För att samla sugg-gruppen inför nästa grisning avvänjs alla suggor samma dag och vid en lägsta individuell avvänjningsålder av 28 dagar blir medelåldern vid avvänjning därför i praktiken cirka 32 dagar. Om lantbruken fortsätter att fokusera på avvänjning så nära 28 dagars ålder som möjligt kommer ”manöverutrymmet” för att synkronisera suggorna vid avvänjning att försvinna. Suggor med fysiologiskt längre dräktighet än genomsnittet riskerar då att förskjutas i grisningstid jämfört med medelsuggorna. Vid en förlängning med tre dagar mellan två grisningstillfällen kan en sugga redan som tredjegrisare vara så pass avvikande vad gäller grisningsdag att hon kommer att slås ut (slaktas) i förtid om det inte ges möjlighet att synkronisera gruppen vid avvänjning. Vid en bedömning av lämpligaste dagen för avvänjning bör såväl smågrisens som suggans situation beaktas. Det vetenskapliga underlaget för detta är mycket begränsat, men det ska beaktas att inhysning och skötsel har större betydelse för såväl smågrisars som suggors hälsa och välfärd än den exakta avvänjningsåldern. Vid en samlad bedömning ansågs därför att en avvänjning vid 28 dagar i genomsnitt förefaller acceptabel, under förutsättning att avvänjningsåldern i inget enskilt fall understiger 25 dagar.
|
|
| 10. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar i och utanför vilthägn med vildsvin, älg, björn och hare
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Syftet med detta yttrande är att sammanställa aktuell forskning kring djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar på vildsvin, älg, björn och hare i vilthägn samt hur de vilda djurens naturliga beteende tillgodoses vid mötet med ett rovdjur och hur detta påverkas av hägnets utformning. Det finns kunskapsluckor inom området då det råder brist på vetenskapliga studier av hur träning och prov i och utanför vilthägn påverkar jakthunden och de vilda djuren. Omfattningen av denna verksamhet är till stora delar okänd för Rådet och området är tämligen oreglerat i lagstiftningen.Träning och prov av jakthundar i hägn sker för att kunna utvärdera hundarnas egenskaper vid jakt. Utfallet av dessa prov används för att undersöka om hunden fungerar och är lämpad för praktisk jakt, men även i avelsarbetet. Skador från björn, vildsvin och älg kan bli allvarliga för jakthunden vid ordinarie jakt. I dagsläget tränas och testas hundar på vildsvin och hare inne i hägnet medan träning och prov av hund på björn och älg sker utanför hägnet med stängsel mellan hund och vilt. Risk för fysiska skador på hund i samband med träning och prov är därför störst i mötet med vildsvin. Djurvälfärdsriskerna för hund omfattar även psykisk påverkan, fysisk överansträngning, värmestress och vätskebrist vid höga utomhustemperaturer samt fysiska skador på grund av hägnets utformning och innehåll. Hur många hundar som skadas i samband med träning på hägnat vilt är dock oklart. Det finns rehabiliteringsanläggningar för jakthundar där hundarna kan tränas på hägnat vilt under mer kontrollerade former och därmed övervinna rädslor och oönskade beteenden. En hund som av olika orsaker blir rädd i samband med jakt, eller som uppvisar oönskade beteenden mot viltet, kan med hjälp av hägnat vilt antingen tränas ytterligare eller uteslutas från att användas vid jakt.En av grundförutsättningarna med träning och prov på vilda djur i hägn är att jaktsituationen ska efterlikna vanlig jakt. Detta innebär att det vilda djuret utsätts för ett hot, vilket i många fall sannolikt innebär stress för det vilda djuret. Hur stor stressituationen blir beror på hur djuret upplever hotet och om det lyckas kontrollera situationen. Vilda djur undviker i regel kontakt med människor och hundar. Att bli förföljd av en hund inne i hägnet är med stor sannolikhet en belastning för det vilda djuret, och även närvaro av hund utanför ett stängsel kan upplevas som ett hot. Träning och prov i hägn varierar med djurslag och anläggning och det vilda djuret har olika förutsättningar att hantera situationen, bland annat beroende på art och individuella skillnader. Förföljelse och jakt innebär sannolikt en betydande stress för vildsvin och hare. Även träning eller prov på älg och björn där hunden befinner sig utanför hägnet kan innebära stress för det vilda djuret. Situationen för det vilda djuret påverkas av faktorer som tidigare erfarenheter av hund och människor, hundens beteende, hur ofta och länge träningen eller proven pågår, hägnets storlek och utformning, samt om hägnet ger viltet möjlighet att undkomma hunden och situationen. Repetitiva moment skulle kunna vänja viltet vid hunden och situationen och för vissa individer innebära ett minskat upplevt hot och stressrespons. Negativ erfarenhet och förväntningar av hundträningen innebär dock en risk för upprepad och ackumulerad stress, vilket kan resultera i att djuret utsätts för ett upprepat och långvarigt lidande. Upplevelsen av repetitiva moment kan påverkas av individuella egenskaper, djurslagsskillnader och det sätt på vilket träningen eller proven utförs. Återkommande exponering för hund kan antingen leda till att det vilda djuret vänjer sig, habituering, eller blir mera känsligt, sensitisering.Hägnets utformning och skötsel har stor betydelse för viltets välfärd och djurskyddsproblem i hägn har noterats. Ett hägnat vilt djur som är kroniskt stressat vid undermålig djurhållning kan ha sämre förutsättningar att hantera den belastning som träning eller prov med hund kan innebära. De hägn för vilda djur som används vid träning och prov av hundar uppvisar stor variation i storlek och utformning. Gemensamt är att hägnet inskränker de vilda djurens naturliga beteenden, exempelvis möjligheten att förflytta sig längre sträckor. I de fall viltet flyttas till ett mindre hägn i samband med träning eller prov reduceras viltets möjligheter till naturliga beteenden ytterligare. Ett hägnat vilt djur som upplever en hotande fara, kan uppleva oro, rädsla och frustration. Detta kan leda till stress, främst när djuret inte kan undkomma eller bemöta hotet på samma sätt som om djuret varit frilevande. Stress uppstår när djuret inte kan kontrollera en situation, eller då kroppen utsätts för psykiska eller fysiska påfrestningar, som vid flyktförsök, värmestress, fysiska skador och smärta.Vildsvin i det vilda är ofta skygga och undviker en potentiell predator om de har möjlighet, men kan också försvara sig mot och även attackera sin förföljare om de blir trängda. Hur vildsvinen påverkas av att hållas instängda i hägn med begränsad möjlighet att undkomma hunden är inte studerat vetenskapligt, men i de fall hund förföljer vildsvinet innebär det troligen betydande rädsla och stress för vildsvinet. Studier har visat att jakt kan leda till att vildsvinen ändrar aktivitetsmönster och vistelseområde. Det finns också en risk att alltför aggressiva hundar tillfogar vildsvinen fysisk skada samtidigt som jakten även riskerar att vildsvin utsätts för värmestress då de har begränsade möjligheter att temperaturreglera sig. Hägn för vildsvin kan vara relativt stora, med en varierad och naturlig biotop. Eftersom hunden kan förfölja vildsvinen inne i hägnet innebär hägnet, oavsett storlek, att vildsvin har begränsade möjligheter att undkomma hunden och jakten i sig är sannolikt stressande. En studie har visat att det kan föreligga allvarliga djurskyddsproblem i vissa vildsvinshägn. Om detta även omfattar tränings- och provhägn skulle detta kunna påverka vildsvinens upplevelse och förmåga att hantera situationen vid jakt i hägn, men detta är inte studerat vetenskapligt.Älgar är flyktdjur som kan springa långa sträckor för att undkomma en angripare, men de kan också försvara sig när de känner sig trängda. Generellt kan älgar relativt lätt hållas i hägn och bli mycket vana vid människor och de förefaller ofta vara tämligen opåverkade vid möten med hundar. Vetenskapliga studier av hur älgar egentligen upplever situationen har Rådet inte funnit. En älg kan göra utfall mot en hund, men även i de fall älgen verkar lugn och opåverkad går det inte att utesluta att konfrontationen med hunden innebär stress för älgen, särskilt då hägnet kraftigt begränsar älgens naturliga flyktbeteende. Under träning eller prov hålls ofta älgen i ett mindre hägn för att hunden ska ges möjlighet att komma nära. Vid träning med hägnad älg har älgen begränsade möjligheter att avlägsna sig från eller komma undan hunden vilket skulle kunna leda till svårigheter för älgen att kontrollera situationen, vilket i sin tur kan ge upphov till stress. Eftersom älgar och hundar hålls åtskilda genom stängsel är risken för fysiska skador hos både hund och älg liten.Vilda björnar undviker normalt kontakt med människor och hundar. Att jagas av en hund har visat sig resultera i såväl beteendemässiga som fysiologiska förändringar vilket tyder på att björnen blir stressad. Exponering för en aktiv, skällande hund utanför hägnet kan upplevas som ett hot och leda till stress. Risken för stress ökar i en anläggning med litet tränings/provhägn, där björnen inte kan undkomma hunden eller kontrollera situationen. I ett litet hägn utan lämpliga biotoper eller fredad zon har björnen små möjligheter att avlägsna sig från hunden eller dölja sig. Situationen för björn vid träning eller prov med hund påverkas av faktorer som tillvänjning, tidigare erfarenheter av hundar och människor, hundens beteende, hur ofta och hur länge hundträningen/proven pågår samt hägnets storlek och utformning och om hägnet ger björnen möjligheter till naturligt beteende och att undkomma hunden. Björnens skötsel och miljö utöver prov-/träningstillfällena, liksom dess individuella förutsättningar påverkar också björnens välfärd, vilket också behöver tas hänsyn till vid bedömningen av björnens situation vid träning och prov med hund.Haren är ett bytesdjur och betraktar hunden som en predator. Haren flyr genom snabba rusher, men kan också försöka förvilla sin efterföljare genom längre hopp och blindspår. I hägn med hare tillåts jakthunden vara lös och jaga haren. Rådet har inte funnit några vetenskapliga studier av harar i den här typen av hägn men det finns studier av harars situation vid möte med hund i andra sammanhang, samt harars reaktion på predatorer generellt. Harar som utsattes för rävlukt minskade sin närvaro i dessa områden och hararnas vaksamhet ökade. Det finns skäl att anta att vilda harar kan reagera på lukt av hund på motsvarande sätt. Man kan anta att stressen för hare vid träningsjakt i hägn liknar den vid vanlig jakt. Skillnaden är att hägnet begränsar harens flyktvägar och även kan begränsa harens möjlighet till normalt flyktbeteende. Hur begränsande hägnet är beror på dess storlek, men eventuellt även dess placering, t.ex. närheten till människor och hundar som ger upphov till syn- eller luktintryck, samt dess utformning, inklusive förekomsten av naturliga förhållanden. Oavsett hägnets storlek och utformning är risken påtaglig att harens välfärd påverkas negativt av att bli jagad. Då harar har en sna
|
|
| 11. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Grävlingars lidande vid grytanlagsprov med levande grävling
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Grävlingar i Sverige jagas idag med flera olika jaktmetoder såsom fällor, vakjakt, jakt med ställande hund ovan jord och jakt med grythund under jord. Grythundar används för jakt, skyddsjakt och eftersök på räv, grävling och mårdhund vilket ställer krav på grythundarnas mentala och fysiska förmågor. Hundarna får inte visa ett uppenbart aggressivt beteende. Olika jaktprov används för att utvärdera hundens mentala och fysiska egenskaper som grythund. Därutöver medger de olika proven en värdering av hundens värde som avelsdjur. Grytanlagsprovens syfte är att bedöma hundars lämplighet vid grytjakt. Provet sker med en levande grävling i ett konstgjort gryt med tre olika gångar som leder fram till en så kallad kittel, där grävlingen är placerad. Kitteln är oftast en rund konstruktion med galler mellan hund och grävling för att undvika fysisk kontakt mellan djuren, kitteln kan vridas för att exponera grävlingen åt rätt håll, mot hunden. Domaren vrider således kitteln för att kunna bedöma hundens arbete med grävlingen. Grävlingar beskrivs som försiktiga djur som ytterst sällan reagerar aggressivt mot människor och som ofta blir skrämda redan vid lukten av en människa. Att vara instängd utan att kunna kontrollera eller undkomma situationen kan vara något av det mest stressande som ett vilt djur kan utsättas för. Det finns få vetenskapliga studier på grävling, men studier som publicerats som rapporter och examensarbeten avseende grävling i konstgryt har tillsammans med en vetenskaplig publikation på fällfångst av grävling visat att grävlingar gjort utfall mot hundar i provgryt, och att grävlingar som fångats i fällor har reagerat med flyktförsök. Djur som saknar möjlighet att kontrollera eller undkomma en stressande situation, kan bli passiva eller till och med uppvisa s.k. inlärd hjälplöshet varvid djuret ger upp och blir apatiskt. Studierna visade också att grävlingar som hade ett passivt beteende i samband med att de hölls instängda i gryt eller fälla ofta hade förhöjd hjärtfrekvens och förändrad kortisolkoncentration i träck, vilket kan tyda på att de upplevde stress. Fastän antalet djur i studierna är litet är detta en indikation på att även till synes lugna grävlingar kan vara stressade. Även om grävlingen vid grytanlagsprovet numera separeras från hunden med ett galler saknar grävlingen möjlighet att komma undan eller kontrollera situationen. Hunden uppfattas också sannolikt som predator av grävlingen. Även en tam eller inte helt vild grävling kan vara rädd för hundar. Grävlingens hundvana eller rädsla för hundar kan vara svår att bedöma eftersom även en till synes lugn grävling kan ha ett stresspåslag. Grävlingens situation och lidande måste bedömas inte bara under själva grytanlagsprovet och träningstillfällena utan under hela grävlingens liv, då den oftast tillbringar 8-10 år i hägn. Välfärden för grävlingen är därför även beroende av hägnets utformning och den dagliga skötseln. Infångande i hägnet liksom transport till provplatsen kan påverka 6 grävlingens välfärd i olika hög grad beroende på faktorer som grävlingens tamhet och tillvänjning, tidigare erfarenhet och förväntan, samt kompetensen hos de personer som hanterar och transporterar djuren. En grävling som är ovan och mindre tam stressas sannolikt mer än en tillvand och tamare individ. Förutom att användas vid grytanlagsprov används grävlingen även när unga hundar ska lära sig jaga. Omfattningen av denna träning är inte reglerad enligt Svenska kennelklubbens reglemente men enligt uppgift ska samma regler följas som vid grytanlagsprov. Det råder brist på vetenskapligt granskade studier på grävlingar och grytanlagsprov och det har inte tillkommit nya studier inom området sedan år 2006. Graden av lidandet för grävlingen beror främst på riskfaktorer som grävlingens oförmåga att kontrollera eller komma undan situationen, grävlingens tidigare erfarenheter, bristande tillvänjning, samt hundens agerande i provgrytet. Beroende på djurets subjektiva upplevelse av hållandet och av de olika ingående momenten kan graden och varaktigheten av lidande skilja sig åt mellan olika individer. För vissa individer kan lidandet röra sig om enstaka men upprepade moment, t.ex. enbart tiden i provgrytet. För andra individer kan lidandet ha en längre varaktighet samt en adderad effekt som ökar graden av lidande om exempelvis hägnets utformning inte möjliggör naturligt beteende och grävlingarna inte är tama vilket kan addera stress under infångande och transport. Sammantaget föreligger en påtaglig risk för lidande, som inte är obetydligt, för grävlingar som används för grytanlagsprov. Det kan på grund av individuella variationer i grävlingarnas beteende under grytanlagsprovet föreligga svårigheter att standardisera proven. Det kan också ifrågasättas om grävlingens beteende vid grytanlagsprov motsvarar ett möte med vild grävling. Hundar kan dessutom få utföra ett slutligt grytjaktprov på vild grävling i naturgryt utan att först ha gjort ett grytanlagsprov. Eventuella negativa effekter av ett icke utfört grytanlagsprov med levande grävling är oklara vid jaktprov på grävling i ett naturgryt. Ett alternativ till prov på levande grävling är att använda en attrapp. Användning av grävlingsattrapp möjliggör en standardisering av grytanlagsproven, samt kan ge ökade och mer lättillgängliga tränings- och testmöjligheter för hundarna. Detta förutsätter dock att attrappen är av tillräckligt hög kvalitet. I Danmark används idag rävattrapper, och det finns attrapp för grävling i Sverige, men utfallet av prov med sådana är oklar. Förutom att grävlingar inte skulle behöva hållas i fångenskap och riskera att utsättas för lidande skulle en väl fungerande och mer lättillgänglig attrapp kunna minska risken för att olämpliga eller otillräckligt tränade hundar utsätter sig själva eller viltet för lidande.
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Jakt med pil och båge
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Ett antal länder tillåter jakt med pil och båge, medan flera andra länder har förbjudit den. I de fall där jakt med pil och båge är tillåten kan detta gälla endast vissa arter av däggdjur och fåglar. I vissa fall omfattas även vattenlevande djur. Av våra nordiska grannländer har Norge och Island totalförbud mot jakt med pil och båge, medan Danmark och Finland i olika utsträckning tillåter sådan jakt. Inget nordiskt land tillåter jakt med pil och båge på älg. Danmark och Finland har krav på utbildning och godkänt bågskytteprov för bågjägare. Olika argument för och emot har använts, inte alltid med vetenskapligt stöd, och det går inte att avgöra vilka argument som haft avgörande betydelse för att tillåta eller förbjuda jakt med pil och båge på nationell nivå. Jakt med pil och båge är sedan 1938 förbjuden i Sverige. Kul- och hagelvapen legaliserades ursprungligen inte utifrån etiska principer för minimerat onödigt lidande, utan är i bruk i Sverige och flera andra länder som en följd av tradition och hävd. Frågan om ett eventuellt tillåtande av jakt med pil och båge i Sverige har aktualiserats och Naturvårdsverket föreslog 2018 nya föreskrifter om detta. Den båge som föreslagits för jakt i Sverige är compoundbågen, som ger de kraftfullaste och säkraste skotten, jämfört med långbågen och recurvebågen. Utvecklingen av bågar, pilar och sikten fortgår dock. Vid all form av jakt med kula, hagel eller pil ska projektilens rörelseenergi omvandlas till en kroppsskada som så snabbt som möjligt leder till medvetslöshet och död för det träffade djuret. En pil från en compoundbåge har en anslagshastighet av c:a 70-80 m/s, vilket kan jämföras med c:a 400 m/s för en hagelsvärm och 700-1200 m/s för en gevärskula. Pilens anslagsenergi är c:a 75 J, medan energin hos en samlad hagelsvärm (på nära håll) är c:a 3200 J och hos en gevärskula 1600-16 500 J. En pil som färdas fritt har en uppskattad maximal räckvidd av en halv kilometer medan en kula kan färdas i flera kilometer. Jakt med pil och båge är mer tidskrävande än jakt med kulvapen, d.v.s. färre djur kan fällas under en given tidrymd. Penetrationsdjupet hos en pil varierar beroende på dess hastighet, pilspetsens utformning och typen av vävnad som träffas, och har i en experimentell studie angetts vara 17-60 cm i mjukvävnad. Ju större anslagshastighet, smalare pilspets och mjukare vävnad, desto längre penetrerar pilen och en pil från en modern compoundbåge kan även perforera kroppen på ett stort hjortdjur. Om skottet perforerar, d.v.s. passerar rakt igenom djuret, har projektilen kvar en del energi när den lämnar kroppen och förmågan att orsaka kroppsskada är därför lägre. Till skillnad från en kula orsakar en pil inte någon temporär kavitet med påföljande sekundära vävnadsskador i den träffade djurkroppen, utan endast en smal permanent kavitet eller skottkanal. Det innebär sannolikt att det blir än viktigare med en korrekt träff. Jakt med pil och båge utförs oftast som vak-, vakt-, lock- eller smygjakt, och jägaren är vanligen kamouflerad. Pil och båge ska endast användas på kort avstånd, sannolikt under ca 30-35 m, och helst på stillastående djur. Rekommendationerna om skjutavstånd skiljer dock mellan länder. Jägarens omdöme är en viktig förutsättning för en djurvälfärdsmässigt acceptabel jakt. Det är oklart om jakt med pil och båge kräver större kompetens, skicklighet och noggrannhet än jakt med andra vapen. Utländsk forskning indikerar dock att bågjägare hittills har varit mer benägna än jägare med kuleller hagelvapen att bry sig om själva jakten, snarare än jaktutbytet (köttet), samt att bågjägare i större utsträckning än andra jägare har tagit sin jaktmetod på allvar och aktivt har övat upp sina färdigheter. 6 Det är svårt att dra generella slutsatser om djurs subjektiva upplevelser och stresspåverkan av jakt och skott, eftersom de i hög grad beror på individuella faktorer. Jaktformer som innebär att djuret inte upptäcker en ensam jägare förrän i eller strax före skottögonblicket är sannolikt mindre stressande än jaktformer som innebär att djuret under längre tid drivs eller ställs, eller där djuret upplever närvaro av hundar eller ett stort antal personer. Från djurvälfärdssynpunkt är sannolikt tiden från skottögonblicket till medvetslöshet viktigare än tiden till död. Såväl tiden till medvetandeförlust som till död beror på vilka organ och vävnader som skadas och i synnerhet hur snabbt blod förloras så att syrebrist uppstår i hjärnan. Stor skada på stora artärer leder till en snabb förblödning och ett djur i rörelse förblöder sannolikt snabbare än ett stillastående. Det saknas kunskap för att avgöra om det finns en avgörande skillnad i tid och grad av stress från träff till medvetslöshet mellan pil och kula eller hagel. Forskningsunderlaget är begränsat eller obefintligt vad gäller de flesta arter av vilt under rådjurs storlek, inklusive vattenlevande däggdjur och fåglar, under naturliga förhållanden. Orörlighet efter ett välplacerat skott används ofta som tecken på död, men säger inte mycket om vare sig medvetandegraden eller hjärtaktiviteten. Vid jakt med pil och båge är bröstkorgen, i hjärtlungregionen, det eftersträvade träffområdet. Skadeförloppet efter pilskott i huvudet eller halsen på större vilt är inte närmare känt, men beror sannolikt på var och från vilken vinkel pilen träffar, samt om den vid träff i huvudet har förmåga att penetrera kraniet. Skott i andra kroppsdelar, såsom buken eller extremiteterna, orsakar normalt inte förblödning, men däremot skador som kan medföra lidande för djuret och vara livshotande på längre sikt. Smärta kan orsakas av olika stimuli och de flesta vävnader har smärtreceptorer. Inte allt trauma ger omedelbart upphov till smärta men vid djupa skador, såsom djupa skärsår eller hugg upplever en majoritet av människor en omedelbar smärta. Vid t.ex. skadeskjutning kan smärta orsakas av ökat tryck i området på grund av blödningar, ödem och inflammation. I situationer där djuret är skadeskjutet och ett andraskott behövs för att fälla djuret kan användning av pil och båge försvåras om djuret rör sig snabbt eller avlägsnar sig från skottplatsen, vilket riskerar att leda till ökat lidande hos djuret. Underlaget för att bedöma risken för skadeskjutning med olika vapen och hos olika djurslag är dock otillräckligt. Olika viltarter har olika anatomiska, fysiologiska och mentala förutsättningar, vilket tar sig uttryck i skiftande sinnesförmågor och beteenderepertoarer, och de lever i olika ekologiska sammanhang. Därför varierar förutsättningarna vid jakt kraftigt mellan djurslagen. Forskning talar för att stora djur rör sig längre än små djur efter att ha blivit skjutna. Emellertid är forskningen om jakt på djur som är mindre än rådjur mycket begränsad. Det är svårt att generalisera en subjektiv upplevelse som lidande. Flera tolkningar av begreppet onödigt lidande är dessutom möjliga, baserade på t.ex. lidandets intensitet och varaktighet, avsikterna bakom det handlande som orsakar lidandet samt uppfyllandet av människors och djurs intressen. Det är inte möjligt att med enbart naturvetenskapliga metoder avgöra vad som i jaktsammanhang kan betraktas som onödigt lidande. Fullständiga riskbedömningar av djurvälfärd vid jakt saknas. I jämförelse med jakt med kul- eller hagelvapen medför bågjakt djurvälfärdsrisker med avseende på framför allt tiden från skott till medvetslöshet och skadeskjutning. Bristen på vetenskapligt 7 underlag, inte minst vad gäller småvilt, innebär indirekt också en djurvälfärdsrisk. Bågjakt kan samtidigt eventuellt medföra bättre förutsättningar för avläkning efter skadeskjutning om djuret inte återfinns. En samlad riskbedömning av djurvälfärden vid jakt med pil och båge behöver ta hänsyn till alla tänkbara risker respektive tänkbara fördelar och väga dem mot motsvarande risker respektive fördelar med kul- eller hagelvapen. Fara för människor och egendom i samband med jakt kan förutom olycksfall även antas omfatta störningsmoment i landskapet där jakt bedrivs, t.ex. oljud, människors oro och konkurrerande markanvändning. I Sverige skadas årligen c:a 500 människor i samband med jakt och av dem får i genomsnitt två personer så allvarliga skador att de dör. Cirka 12 % av de dödliga jaktolyckorna drabbar människor som inte deltagit i jakten. De vanligaste skadorna vid jakt med kul- eller hagelvapen är skär- och klämskador, frakturer från fall, hundbett och hörselskador. Av dessa bör risken för hörselskada och hundbett minska vid bågjakt. Det korta skjutavståndet och en minimal risk för rikoschetter bör också minska risken för olyckor med dödlig utgång vid jakt med pil och båge. Jakt med pil och båge är tyst och anses därför inte vara störande för omgivningen, men allmänheten kan uppleva jaktens smygande karaktär som skrämmande. Den låga ljudnivån kan möjligen även öka risken för tjuvjakt. Jakt med pil och båge kan under vissa förhållanden vara ett fungerande verktyg för att förvalta viltstammar, men det behövs mer tid för att minska en viltpopulation med pil och båge än med kulvapen. Det är oklart om jakt med pil och båge skulle öka möjligheterna till god viltförvaltning under svenska förhållanden. Jakt med pil och båge kan anses vara mer miljövänlig än jakt med kul- eller hagelvapen, eftersom pilen inte innehåller bly eller andra giftiga ämnen. I vilken grad införande av jakt med pil och båge skulle kunna påverka den totala mängden bly som hamnar i naturen är dock oklart, eftersom det beror på i vilken grad pil och båge vid ett eventuellt införande av sådan jakt skulle ersätta k
|
|
| 14. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Minkhållning i Sverige
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Den här rapporten är framtagen av SLUs vetenskapliga råd för djurskydd i syfte att utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om den vetenskapliga litteraturen ger stöd för att produktionen, så som den bedrivs i dag, ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Minkar som föds upp för pälsproduktion i Sverige måste hållas och skötas enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. Rapporten har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket som en del i ett regeringsuppdrag om minkhållning. Den beskriver minkens ursprung och domesticering, naturligt beteende hos vild mink, inhysning och skötsel vid pälsuppfödning, onormalt beteende, miljöberikningar, smittskydd, förekommande sjukdomar och avlivningsmetoder. I rapporten ges rekommendationer baserat på tillgänglig vetenskaplig litteratur, och behov av framtida forskning identifieras.Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta. I pälsdjursproduktionen tillämpas i princip fri tillgång på foder till digivande honor och växande valpar men inför parningssäsongen innebär den fria tillgången ökad risk för komplikationer vid valpningen på grund av övervikt hos honan. Fodringen behöver därför anpassas under vintern för att minska risken för feta honor och därmed ökad dödlighet vid valpningen. Neddragen fodertillgång kan orsaka frustration som då visar sig i beteendestörningar. Olika aspekter på utfodring bör därför beaktas i framtida forskning. Den vilda minken lever solitärt under stora delar av året, dock kan en till flera honor leva inom en hanes revir. I pälsdjursproduktionen bör därför vuxna minkar hållas individuellt, undantaget är växande ungminkar som med fördel kan hållas tillsammans. Att hålla två minkar tillsammans är det vanligaste, dock fungerar det att hålla tre ungminkar i etagebur om de ges extra foder och god tillsyn. Grupper med fler än tre djur bör undvikas då riskerna för aggression ökar. En lya fastsatt utanpå buren är viktigt för alla minkar året runt då de naturligt vilar mycket i sina bohål, samt även för att minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade ungarna första tiden efter födelsen. I fångenskap används halm för att skapa ett varmt bo under den kalla årstiden samt för att bygga ett bo för ungarna under uppfödningsperioden.Systematisk genetisk selektion för önskat beteende (temperament) förbättrar välfärden hos minken. Systemet tillämpas på svenska gårdar genom att minkar som uppvisar rädsla eller stress selekteras bort vid avelsurvalet. Urvalet av avelsdjur görs kontinuerligt från det att valparna föds, då reproduktion, valpöverlevnad och temperament registreras tidigt och är viktiga parametrar att ta hänsyn till i urvalet. Det slutliga urvalen sker på hösten då längd, vikt och pälsegenskaper graderas. Ju tidigare dessa urval görs desto tidigare kan utfodringen anpassas för att undvika att avelsdjuren blir överviktiga under hösten. Det är viktigt att aveln inte resulterar i för stora djur, då detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.Mink i vilt tillstånd använder vatten i sin jakt på bytesdjur, men är inget vattenlevande djur, per se. Badvatten till mink bedöms däremot vara en positiv berikning, dock inte vetenskapligt belagt, som ett grundläggande beteendebehov. Forskning visar att beteendestörningar kan förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls i etageburar med bolåda, hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. I svenska djurskyddsföreskrifter ingår dessa som krav för hållande av mink för pälsdjursproduktion. Mer kunskap behövs för hur ofta berikningar bör skiftas.Djurvälfärd i samband med livdjurstransport och avlivning av mink lyfts fram som angelägna forskningsområden. En snabb avlivning vid hemmaburen bedöms vara det bästa ur djurvälfärdssynpunkt. För att minska risken för spridning av sjukdomar bör importerade minkar hållas i karantän och hög biosäkerhet tillämpas på gården.
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Yttrande från SLUs vetenskapliga råd för djurskydd om djurskydd inom grisuppfödning
- 2019
-
Other publication (other academic/artistic)abstract
- Detta yttrande svarar på följande fråga av Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt, World Animal Protection Sverige, Compassion in World Farming Sverige och Vi Konsumenter, som vänt sig till det vetenskapliga rådet med anledning av Jordbruksverkets ändring av djurskyddsbestämmelserna för gris, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd m ( SJVFS 2017:25) om grishållning inom lantbruket m.m., saknr. L 106: Är det förenat med bättre, likvärdig eller sämre djurvälfärd, vid en sammantagen bedömning av såväl smågrisens välfärd som suggans, om smågrisar avvänjs från suggan vid 21 dagars ålder i stället för vid 28 dagars ålder? Rådet ombads att belysa frågan utifrån ett brett perspektiv innefattande såväl psykisk som fysisk hälsa och välbefinnande.
|
|
| 17. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Yttrande från SLUs vetenskapliga råd för djurskydd om hållande av hund och katt
- 2018
-
Other publication (other academic/artistic)abstract
- Detta yttrande är skrivet på uppdrag av Jordbruksverket i samband med verkets översyn av föreskrifterna för hund och katt. För att Jordbruksverkets föreskrifter ska vara väl förankrade i den senaste forskningen önskar verket inhämta underlag från det vetenskapliga rådet för djurskydd vid Sveriges lantbruksuniversitet, specifikt gällande områdena rörelsebehov, social kontakt och avvänjning.
|
|
| 18. |
- Berggren, Ann-Marie, et al.
(author)
-
Variability of Be-10 and delta O-18 in snow pits from Greenland and a surface traverse from Antarctica
- 2013
-
In: Nuclear Instruments and Methods in Physics Research Section B. - : Elsevier BV. - 0168-583X .- 1872-9584. ; 294, s. 568-572
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- To examine temporal variability of Be-10 in glacial ice, we sampled snow to a depth of 160 cm at the NEEM (North Greenland Eemian Ice Drilling) drilling site in Greenland. The samples span three years between the summers of 2006 and 2009. At the same time, spatial variability of Be-10 in glacial ice was explored through collection of the upper similar to 5 cm of surface snow in Antarctica during part of the Swedish-Japanese traverse from Svea to Syowa station during the austral summer in 2007-2008. The results of the Greenlandic 1 Be snow suggested variable concentrations that apparently do not clearly reflect the seasonal change as indicated by the delta O-18 data. The Be-10 concentration variability most likely reflects also effects of aerosol loading and deposition pathways, possibly in combination with post-depositional processes. The Antarctic traverse data expose a negative correlation between Be-10 and delta O-18, while there are weaker but still significant correlations to altitude and distance to the coast (approximated by the distance to the 70th latitude). These relationships indicate that geographical factors, mainly the proximity to the coast, may strongly affect 1 Be concentrations in snow in Queen Maud Land, Antarctica.
|
|
| 19. |
- Dahl-Jensen, D., et al.
(author)
-
Eemian interglacial reconstructed from a Greenland folded ice core
- 2013
-
In: Nature. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0028-0836 .- 1476-4687. ; 493:7433, s. 489-494
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Efforts to extract a Greenland ice core with a complete record of the Eemian interglacial (130,000 to 115,000 years ago) have until now been unsuccessful. The response of the Greenland ice sheet to the warmer-than-present climate of the Eemian has thus remained unclear. Here we present the new North Greenland Eemian Ice Drilling ('NEEM') ice core and show only a modest ice-sheet response to the strong warming in the early Eemian. We reconstructed the Eemian record from folded ice using globally homogeneous parameters known from dated Greenland and Antarctic ice-core records. On the basis of water stable isotopes, NEEM surface temperatures after the onset of the Eemian (126,000 years ago) peaked at 8 +/- 4 degrees Celsius above the mean of the past millennium, followed by a gradual cooling that was probably driven by the decreasing summer insolation. Between 128,000 and 122,000 years ago, the thickness of the northwest Greenland ice sheet decreased by 400 +/- 250 metres, reaching surface elevations 122,000 years ago of 130 +/- 300 metres lower than the present. Extensive surface melt occurred at the NEEM site during the Eemian, a phenomenon witnessed when melt layers formed again at NEEM during the exceptional heat of July 2012. With additional warming, surface melt might become more common in the future.
|
|
| 20. |
- Danielsson-Tham, Marie-Louise, 1947-, et al.
(author)
-
Causes behind a human cheese-borne outbreak of gastrointestinal listeriosis
- 2004
-
In: Foodborne pathogens and disease. - New York, USA : Mary Ann Liebert. - 1535-3141 .- 1556-7125. ; 1:3, s. 153-159
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- In a previous paper, we reported an outbreak of gastrointestinal listeriosis due to consumption of fresh cheese made from raw milk and manufactured on a summer farm. The aim of the present study was to investigate why the cheese harbored Listeria monocytogenes. To our knowledge, this is the first documented outbreak of listeriosis caused by raw milk cheese where the human epidemic strain has been cultured from a dairy animal, whose milk has been used for cheese production. The conditions on a summer farm can hardly fulfil the requirements for hygienic and strictly controlled conditions necessary for safe processing of fresh cheese.
|
|
| 21. |
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
- Elofsson, Katarina, et al.
(author)
-
Så bör viltskadorna ersättas
- 2015
-
In: Svenska dagbladet. - 1101-2412.
-
Journal article (pop. science, debate, etc.)
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
- Fischer, Kathelijn, et al.
(author)
-
Intermediate- dose versus high-dose prophylaxis for severe hemophilia: comparing outcome and costs since the 1970s
- 2013
-
In: Blood. - : American Society of Hematology. - 1528-0020 .- 0006-4971. ; 122:7, s. 1129-1136
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Prophylactic treatment in severe hemophilia is very effective but is limited by cost issues. The implementation of 2 different prophylactic regimens in The Netherlands and Sweden since the 1970s may be considered a natural experiment. We compared the costs and outcomes of Dutch intermediate-and Swedish high-dose prophylactic regimens for patients with severe hemophilia (factor VIII/IX < 1 IU/dL) born between 1970 and 1994, using prospective standardized outcome assessment and retrospective collection of cost data. Seventy-eight Dutch and 50 Swedish patients, median age 24 years (range, 14-37 years), were included. Intermediate-dose prophylaxis used less factor concentrate (median: Netherlands, 2100 IU/kg per year [interquartile range (IQR), 1400-2900 IU/kg per year] vs Sweden, 4000 IU/kg per year [IQR, 3000-4900 IU/kg per year]); (P <.01). Clinical outcome was slightly inferior for the intermediate-dose regimen (P <.01) for 5-year bleeding (median, 1.3 [IQR, 0.8-2.7] vs 0 [IQR, 0.0-2.0] joint bleeds/y) and joint health (Haemophilia Joint Health Score > 10 of 144 points in 46% vs 11% of participants), although social participation and quality of life were similar. Annual total costs were 66% higher for high-dose prophylaxis (mean, 180 [95% confidence interval, 163 -196] 3 US$ 1000 for Dutch vs 298 [95% confidence interval, 271-325]) x US$ 1000 for Swedish patients; (P <.01). At group level, the incremental benefits of high-dose prophylaxis appear limited. At the patient level, prophylaxis should be tailored individually, and many patients may do well receiving lower doses of concentrate without compromising safety.
|
|
| 26. |
- Hartmann, Elke, et al.
(author)
-
Welfare of extensively managed Swedish Gotland ponies
- 2023
-
In: Animal Welfare. - : Cambridge University Press (CUP). - 0962-7286 .- 2054-1538. ; 32
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- It has been suggested that grazing horses could be used as a credible tool for landscape conservation which would, at the same time, improve horse welfare as opposed to conventional housing. A study was conducted between May 2014 and April 2015 on 12 one year old Gotland ponies managed extensively without supplementary feed. Monthly animal welfare assessments (n = 13) revealed welfare issues in most of the horses, i.e. low body condition score (BCS < 3/5), recurring poor skin condition in 11/12 horses and ocular discharge in 7/12 horses. At the end of the study, compared to the beginning, chafing and poor skin condition increased while coat condition improved. A correlation was found between a negative reaction (score > 0) in the human approach test and BCS < 3 and ocular discharge. Avoidance Distance test values were correlated with faecal parasite counts (> 350 eggs per gram [EPG]). These results indicate that the horses had acceptable welfare during late spring/summer (May-September) and that some horses required additional feed during winter. The animal welfare protocol proved to be an efficient tool for monitoring welfare. The results showed that factors important for extensive management are: daily monitoring; enclosures that provide sufficient feed; access to recovery enclosure; and habituation of horses to human approach.
|
|
| 27. |
|
|
| 28. |
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
- Jansson, Anna, et al.
(author)
-
Shaping the Swedish landscape: a future for the Gotland russ
- 2016
-
Conference paper (other academic/artistic)abstract
- Tree encroachment and abandonment of pastures is an important cause of biodiversity loss in Sweden. In thisstudy, we evaluate the impact of all-year-around grazing by an ancient horse breed, the Gotland russ (GR),on tree encroachment. Twelve GR stallions were kept in 3 enclosures (lat: 59, long: 17, 4 GR/enclosure, 7ha forest and 3 ha open fields/enclosure) from May 2014 (age 1 yrs) until February 2016. Prior to the study,3 exclosures (EX, 5×42.5 m) where GR grazing was excluded were centered with the long side at the borderbetween forest and field. The field part of EX were further divided into four 5×5 m sections starting from theforest (1 to 4). Tree type (deciduous, spruce or pine), number and height were registered in the sections and theequivalent, grazed area adjacent to the EX on the 25th of February 2016. Body condition (BC) was assessedweekly using a 9 leveled scoring system. Individuals <4 were withdrawn, fed and reintroduced when BC was>4. Analysis of tree heights and numbers were made by procGLM in SAS. There was no difference in the totalnumber of deciduous trees (21±8 vs 25±8), spruces (2±1 vs 3±1) and pines (0.2±0.2 vs 0.8±0.2) between EXand grazed areas (P>0.05). In the grazed areas, the deciduous trees were shorter compared to the trees in EX(330±57 vs 780±70 mm, P<0.0001). There was no difference in spruce height (EX: 920±110 vs grazed areas:780±130 mm, P=0.31). In the grazed areas, tree height decreased from quarter 1 to 4 (1: 610±60, 2: 230±110, 3:140±90 and 4: 60±100 mm, P<0.0001) whereas in EX, the height increased (1: 740±60, 2: 570±150, 3: 810±90and 4: 960±100 mm, P<0.02). Four individuals (3 from the same enclosure) were withdrawn temporarily inFebruary 2015 due to BC <4. The study show that grazing by GR may inhibit encroachment by deciduoustrees and that BC was maintained in most individuals, despite the semi-feral conditions. The results providea new use for a threatened, ancient breed in landscape management.
|
|
| 31. |
- Lindsjö, Johan, et al.
(author)
-
The Dividing Line Between Wildlife Research and Management-Implications for Animal Welfare
- 2019
-
In: Frontiers in Veterinary Science. - : Frontiers Media SA. - 2297-1769. ; 6
-
Research review (peer-reviewed)abstract
- Wild animals are used for research and management purposes in Sweden and throughout the world. Animals are often subjected to similar procedures and risks of compromised welfare from capture, anesthesia, handling, sampling, marking, and sometimes selective removal. The interpretation of the protection of animals used for scientific purposes in Sweden is based on the EU Directive 2010/63/EU. The purpose of animal use, irrespective if the animal is suffering or not, decides the classification as a research animal, according to Swedish legislation. In Sweden, like in several other European countries, the legislation differs between research and management. Whereas, animal research is generally well-defined and covered in the legislation, wildlife management is not. The protection of wild animals differs depending on the procedure they are subjected to, and how they are classified. In contrast to wildlife management activities, research projects have to implement the 3Rs and must undergo ethical reviews and official animal welfare controls. It is often difficult to define the dividing line between the two categories, e.g., when marking for identification purposes. This gray area creates uncertainty and problems beyond animal welfare, e.g., in Sweden, information that has been collected during management without ethical approval should not be published. The legislation therefore needs to be harmonized. To ensure consistent ethical and welfare assessments for wild animals at the hands of humans, and for the benefit of science and management, we suggest that both research and management procedures are assessed by one single Animal Ethics Committee with expertise in the 3Rs, animal welfare, wildlife population health and One Health. We emphasize the need for increased and improved official animal welfare control, facilitated by compatible legislation and a similar ethical authorization process for all wild animal procedures.
|
|
| 32. |
|
|
| 33. |
- Lundmark Hedman, Frida, et al.
(author)
-
En analys av regleringen av djurskyddsområdet mellan åren 1988-2019
- 2021
-
In: Svensk Veterinärtidning. - 0346-2250. ; 73, s. 32-37
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Svenskt djurskydd har förändrats genom åren. Lagstiftningen har reviderats, djurskyddsfrågornahar flyttats mellan olika myndigheter och politikerna har satt upp nya mål. I samband medbeslutet 2017 att sänka lägsta tillåtna avvänjningsålder för smågrisar uppstod diskussioner.Var svenskt djurskydd på väg bakåt snarare än framåt? Nationellt Centrum för Djurvälfärd(SCAW) har analyserat förändringen av det svenska djurskyddet de senaste 30 åren, i ett projektfinansierat av Svenska Djurskyddsföreningen. Den här artikeln är ett sammandrag och axplock avslutrapporten (https://pub.epsilon.slu.se/17144/).
|
|
| 34. |
|
|
| 35. |
- Lundmark Hedman, Frida, et al.
(author)
-
Thirty Years of Changes and the Current State of Swedish Animal Welfare Legislation
- 2021
-
In: Animals. - : MDPI AG. - 2076-2615. ; 11
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Simple Summary: Sweden is often cited as a leading country in animal welfare and related legislation, but some recent changes in the national legislation are seen as lowering the animal welfare requirements in order to improve the competitiveness of Swedish farmers. In this study, we analysed suggested changes to the Swedish welfare legislation between 1988 and 2019 relating to horses, cattle and pigs, including the written motivations, the written stakeholder responses and the actual changes to the final regulations. We used a sample of 77 legal requirements to assess in depth whether the animal welfare level was affected by these changes in the legislation. The results showed that the animal welfare requirements in Sweden for cattle, pigs and horses increased overall during the 30-year study period, but that a number of specific requirements had been relaxed to satisfy interests other than animal welfare. Thus, the new requirements should be evaluated more fully in order to determine whether they serve their purpose in practice.Sweden is often seen as a leading country in animal welfare and legislation, but some recent amendments to the legislation are perceived as relaxing animal welfare requirements in order to improve the competitiveness of the relevant industry and of farmers. In this study, we analysed the suggested and actual changes in the Swedish national animal welfare regulations relating to horses, cattle and pigs between 1988 and 2019 and the consequences for the intended animal welfare level. The regulations and amendments, including the proposals, the written motivations, the stakeholders' written responses to the proposed amendments and the final amendments, were scrutinised in detail. A sample of 77 requirements was then selected to assess whether and how the animal welfare level was affected by these legislative changes. The results indicated that the animal welfare protection level for cattle, pigs and horses increased overall during the 30-year period, but that a number of specific requirements had been relaxed to meet objectives other than animal welfare. It was more difficult to determine whether animal welfare improved in practice during the same period, due to the lack of systematic evaluations of the consequences of amending the regulations. Future evaluations are needed to evaluate the outcome of new legislative requirements and to monitor whether they serve their purpose in practice.
|
|
| 36. |
- Lundmark Hedman, Frida, et al.
(author)
-
Whose interest matters when regulating animal welfare? A Swedish case study
- 2021
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- Sweden is often mentioned as a leading country when it comes to animal welfare (AW). However, substantial changes have been made in the national AW legislation lately, resulting in criticism. This study analysed how the Swedish Central Competent Authority (CCA) has handled AW research findings, and changes in governmental and stakeholder interests when revising the national legislation between 1988 and 2019. AW legislation amendments for cattle, pigs and horses were scrutinized as well as other governmental documents. The AW regulations have been modified several times since 1988. The main motive presented by the CCA’s for an alteration of the legislation was to improve AW. However, the CCA’s use of scientific results were surprisingly scarce and inconsistent. The second most common motive was that changes were made in the interest of the owners/industry. The stakeholders’ major opportunity to influence new AW regulations turned out to be through an early CCA consultation. After referral management, the CCA did generally not make substantial changes in relation to the original proposal, even if a majority of referral bodies were critical. The industry had the biggest impact, while the opinions from AW, animal rights, and consumer NGOs never per se induced changes. The Government and the Ministry are involved not only in the AW Act and Ordinance but indirectly also at the CCA level. The CCA regulations did mirror the Government’s views and wordings, focusing on improving the AW level and making detailed regulations before 2007, and after 2007 recommending that the CCA regulations’ AW level shall be maintained but less detailed, more flexible and goal oriented. The governmental directions to the CCA are, and have been, anything but unambiguous. The regulations can hence be perceived as inconsistent. We hence, argue that the politicians need to provide clearer directions and instructions to the CCA.
|
|
| 37. |
- Nordberg, Marie, et al.
(author)
-
Manlighet i fokus : en bok om manliga pedagoger, pojkar, och maskulinitetsskapande i förskola och skola
- 2005
-
Book (peer-reviewed)abstract
- "Det behövs fler män i förskolan och skolan" är en vanlig uppfattning. i den här antologin diskuterar framstående forskare och praktiker bl. a. vad som ligger bakom ett sådant uttalande: varför behövs det fler män? Vad är det männen förväntas tillföra denna antaget kvinnliga värld och vad är det de inte alls förväntas ägna sig åt? Hur är det med pojkarana då? Medierna rapporeterar om att pojkar presterar sämre än flickor i skolan. pojakr upplevs som oroliga och mer krävande än flickor, de beskrivs både i förskola och i skola som "busiga" och "omogna". Sexistiska tillmälen, provokationer och våldshandlingar från pojkar sägs utgöra ett stort problem. Samtidigt finns en viss oro i debatten för att pojkar och det manliga skall marginaliseras genom övervikten av kvinnlig personal. Trots den livliga diskussionen har det hittills saknats svensk litteratur som mer specifikt behandlar maskulinitetsskapandet i förskoal och skola. (Från baksidestexten)
|
|
| 38. |
|
|
| 39. |
|
|
| 40. |
- Saha, Sanjib, et al.
(author)
-
Are lifestyle interventions in primary care cost-effective? : An analysis based on a Markov model, differences-in-differences approach and the Swedish Björknäs study
- 2013
-
In: PLOS ONE. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 8:11
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background: Lifestyle interventions affect patients' risk factors for metabolic syndrome (MeSy), a pre-stage to cardiovascular diseases, diabetes and related complications. An effective lifestyle intervention is the Swedish Bjorknas intervention, a 3-year randomized controlled trial in primary care for MeSy patients. To include future disease-related cost and health consequences in a cost-effectiveness analysis, a simulation model was used to estimate the short-term (3-year) and long-term (lifelong) cost-effectiveness of the Bjorknas study. Methodology/Principal Findings: A Markov micro-simulation model was used to predict the cost and quality-adjusted life years (QALYs) for MeSy-related diseases based on ten risk factors. Model inputs were levels of individual risk factors at baseline and at the third year. The model estimated short-term and long-term costs and QALYs for the intervention and control groups. The cost-effectiveness of the intervention was assessed using differences-in-differences approach to compare the changes between the groups in the health care and societal perspectives, using a 3% discount rate. A 95% confidence interval (CI), based on bootstrapping, and sensitivity analyses describe the uncertainty in the estimates. In the short-term, costs are predicted to increase over time in both groups, but less in the intervention group, resulting in an average cost saving/reduction of US$-700 (in 2012, US $ 1= six point five seven SEK) and US$-500, in the societal and health care perspectives. The long-term estimate also predicts increased costs, but considerably less in the intervention group: US$-7,300 (95% CI: US$-19,700 to US $-1,000) in the societal, and US$-1,500 (95% CI: US$-5,400 to US$ 2,650) in the health care perspective. As intervention costs were US$ 211 per participant, the intervention would result in cost saving. Furthermore, in the long-term an estimated 0.46 QALYs (95% CI: 0.12 to 0.69) per participant would be gained.
|
|
| 41. |
- Sjöquist, Mats, et al.
(author)
-
Sämre för fä och folk
- 2015
-
In: Upsala nya tidning. - 1104-0173.
-
Journal article (pop. science, debate, etc.)
|
|
| 42. |
|
|
| 43. |
|
|
| 44. |
- Staaf Larsson, Birgitta, et al.
(author)
-
Visual assessment of body condition and skin soiling in cattle by professionals and undergraduate students using photo slides
- 2021
-
In: Acta Agriculturae Scandinavica, Section A - Animal Science. - : Informa UK Limited. - 0906-4702 .- 1651-1972. ; 70, s. 31-40
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- We aimed to study to what extent body condition and skin soiling in cattle are rated differently depending on the profession, education and professional experience of assessors. Data were collected at 15 group-training sessions in the years 2009-2016. Totally, 569 persons; Swedish animal welfare inspectors, veterinarians/advisers, animal welfare scientists, other animal professionals as well as undergraduate students in animal science rated a set of 6-40 photos with respect to animal body condition, animal skin soiling, and recommended corrective action in response to perceived animal soiling. The more extensive animal science education, the less prone animal welfare inspectors were to give higher body condition scores. Students had a higher overall probability of rating the degree of soiling higher than the animal welfare inspectors and veterinarians/advisers. Students also recommended stricter corrective actions than did welfare inspectors and veterinarians/advisers, and veterinarians/advisers recommended less strict actions than animal welfare inspectors.
|
|
| 45. |
- Steen Carlsson, Katarina, et al.
(author)
-
High use of pain, depression, and anxiety drugs in hemophilia: more than 3000 people with hemophilia in an 11-year Nordic registry study
- 2023
-
In: Research and Practice in Thrombosis and Haemostasis. - : Elsevier BV. - 2475-0379. ; 7:2
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background: Pain is a common feature of hemophilia, but prevalence of depression and anxiety is less studied. Registry data on prescription drugs can provide an objective measure of the magnitude of these complications. Objectives: To identify treatment patterns of prescribed pain, antidepressant, and antianxiety medications compared with those of matched controls in 4 Nordic countries. Methods: The MIND study (NCT03276130) analyzed longitudinal individual-level national data during 2007-2017. People with hemophilia (PwH) were identified from National Health Data Registers by diagnosis or factor replacement treatment and compared with population controls. Three subgroups were defined by the use of factor concentrates and sex (moderate-to-high factor consumption (factor VIII [FVIII] use of ≥40 IU/kg/week or FIX use of ≥10 IU/kg/week), low factor consumption, and women including carriers). Results: Data of 3246 PwH, representing 30,184 person-years, were analyzed. PwH (including children and adults) used more pain, depression, and anxiety medications compared with controls. This was most accentuated in the moderate-to-high factor consumption group and notably also observed in men with low factor consumption and women including carriers, usually representing a milder phenotype. A higher opioid use was observed across all age groups: 4- to 6-fold higher in the moderate-to-high factor consumption group and 2- to 4-fold higher in the low factor consumption group. Conclusion: The consistent higher use of pain, depression, and anxiety medications among PwH compared with population controls, regardless of age, sex, or factor consumption, in broad national data suggests a need for improved bleed protection and hemophilia care for all severities including mild hemophilia.
|
|
| 46. |
- Steen Carlsson, Katarina, et al.
(author)
-
Pain, depression and anxiety in people with haemophilia from three Nordic countries: Cross-sectional survey data from the MIND study
- 2022
-
In: Haemophilia. - : Wiley. - 1351-8216 .- 1365-2516. ; 28:4, s. 557-567
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Introduction People with haemophilia (PwH) may experience symptoms of haemophilia-related pain, depression or anxiety, which can negatively impact health-related quality of life. Aim To obtain the perspective of PwH and treaters from Sweden, Finland and Denmark on the management of haemophilia-related pain, depression and anxiety using cross-sectional survey data from the MIND study (NCT03276130). Methods PwH or their caregivers completed a survey about experiences of pain, depression and anxiety related to haemophilia, and the standard EQ-5D-5L instrument. Five investigators at haemophilia treatment centres (HTC) were sent a complementary survey containing questions about the management of pain and depression/anxiety. Results There were 343 PwH (mild: 103; moderate: 53; severe: 180; seven lacking severity information) and 71 caregiver responses. Experience of pain in the last 6 months was reported by 50% of PwH respondents and 46% of caregiver respondents. Anxiety/depression was reported by 28% of PwH respondents. Reporting of pain and anxiety/depression was associated with disease severity. Whilst 62% of PwH who had experienced pain at any time point (n = 242) felt this was adequately addressed and treated at their HTC, only 24% of those who had experienced depression/anxiety (n = 127) felt this was adequately addressed. Disease severity was negatively associated with EQ-5D-5L utility value (p < .001). In the HTC survey, 4/5 and 2/5 agreed that pain and depression/anxiety, respectively, are adequately addressed. Conclusions Pain and depression/anxiety occur more frequently with increasing haemophilia severity, with negative impacts on health-related quality of life. PwH with depression/anxiety or unaddressed pain could benefit from improved management strategies.
|
|
| 47. |
- Steen, Johanna, et al.
(author)
-
Automated sample preparation method for mass spectrometry analysis on recombinant proteins
- 2009
-
In: Journal of Chromatography A. - : Elsevier BV. - 0021-9673 .- 1873-3778. ; 1216:20, s. 4457-4464
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- A completely automated procedure for the purification and desalting of proteins with a polyhistidine purification tag prior to mass spectrometry analysis is presented. The system is ideal for rapid quality control and optimization studies and it provides researchers with a straightforward, reliable tool for studies of recombinant proteins. Forty-eight samples can be prepared within 4.5 h and only small cultivation and buffer volumes are needed. In this proof of concept, 19,000-35,000 Da recombinant proteins from both crude and clarified cell lysates were successfully prepared for subsequent analysis by electrospray ionization anti matrix-assisted laser desorption/ionization mass spectrometry as well as by gel electrophoresis.
|
|
| 48. |
|
|
| 49. |
- Steen, Margareta, et al.
(author)
-
Billigt kött kan stå oss dyrt
- 2015
-
In: Hufvudstadsbladet. - 0356-0724.
-
Journal article (pop. science, debate, etc.)
|
|
| 50. |
- Steen, Margareta
(author)
-
Brott mot djur
- 2014
-
Other publication (pop. science, debate, etc.)
|
|
