| 11. |
- Glynn, Anders, et al.
(author)
-
Jämförelser av tidstrender av miljöföroreningarna PCBer, HCB, dioxiner, bromerade flamskyddsmedel och perfluorerade alkylsyror i biota och människa – vilka faktorer bidrar till skillnader?
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Naturvårdsverket har under flera decennier, inom den nationella miljöövervakningen, undersökt tidstrender av bioackumulerande/biomagnifierande organiska miljöföroreningar (persistent organic pollutants, POPs) i biota och människor, eftersom POPs kan utgöra hälsorisker för djur och människor. Ett viktigt syfte med detta monitoreringsprogram är att följa miljötillståndet i Sverige. Programmet används också för att följa upp resultat av de åtgärder som vidtagits nationellt och internationellt för att begränsa POP-förororeningen av miljön. I denna rapport undersöks tidstrender av POPs i människor från Sverige (modersmjölk och blodserum), sillgrisslor från Östersjön (ägg) och sill/strömming (muskel och lever) från svenska ost- och västkusten, och dessa trender kopplas samman med de viktigaste nationella/internationella åtgärderna (lagstiftning, råd/rekommendationer, frivilliga åtgärder, mm) som införts för att begränsa utsläppen i miljön. Syftet är att undersöka om det finns samband mellan åtgärder och förändringar av tidstrender i biota och människor. De studerade POPs omfattar industrikemikalierna polyklorerade bifenyler (PCB), de oavsiktligt bildade föroreningarna polyklorerade dibenso-para-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/F), fungiciden hexaklorbensen (HCB), de bromerade flamskyddsmedlen (BFR) polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklododekan (HBCDD), och industrikemikalierna per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS).Resultaten visar att nationella/internationella förbud av produktion och användning av PCB och HCB relativt snabbt resulterade i minskande halter i alla studerade matriser. Liknande effekter observerades efter mer eller mindre frivilliga utfasningar av produktion och användning av vissa BFR och PFAS. Halterna av PCDD/F, som förekom som förorening i tekniska PCB-blandningar, minskade också efter att förbud mot PCB-produktion och användning infördes. Detta visar att eliminering av primära källor för utsläpp i miljön är en mycket effektiv åtgärd, som relativt snabbt leder till sjunkande halter i biota och människor även när det gäller så pass svårnedbrytbara substanser som de studerade POPs.När de flesta viktiga primära källorna har eliminerats finns det dock sekundära källor som kan vara mycket svårare, eller helt omöjliga, att eliminera. Detta illustreras av HCB, som för närvarande tycks öka i vissa delar av den svenska miljön. Det har föreslagits att detta fenomen till viss del beror på avdunstning av HCB från förorenad mark i områden som har haft en historiskt högre användning av fungiciden än i Sverige. När det avdunstade HCB med vindarna når Sverige sker en deposition på grund av ett kallare klimat. Diffusa primära källor för PCDD/F, som nu tycks dominera i Sverige, är också svåra att åtgärda, vilket kan förklara varför minskningen av halterna i flera av de studerade matriserna nu verkar gå långsammare än tidigare.Resultaten visar också att stegvis eliminering av produktion och användning av några få substanser i taget inom en grupp av POPs är ineffektivt ur miljömässig synvinkel. Detta exemplifieras av de studerade BFR och PFAS, som i motsats till PCB inte har reglerats gruppvis. Stegvisa åtgärder ger en mycket mer utdragen förbättringsprocess i miljön, där minskande halter av reglerade substanser motverkas av ökande halter av oreglerade substanser med liknande egenskaper. För att undvika denna, ur miljöns synvinkel, utdragna process bör ämnen med liknande egenskaper inom en POP-grupp regleras samtidigt.För vissa av de undersökta POPs har olika delar av den svenska miljön ”svarat” olika snabbt på vidtagna åtgärder. För tetra-pentaBDE vändes en ökning av halter till en minskning mer än 10 år tidigare i sillgrissla och strömming/sill än i modersmjölk. Även om det inte klart går att bevisa, så kan detta bero på att det vidtogs regionala åtgärder i ett tidigt skede som hade positiv effekt på utsläpp i Östersjön utan att nämnvärt påverka den svenska befolkningens exponering. Tidstrenderna i modersmjölk följde istället i hög grad förändringarna i världsproduktion av dessa PBDE.De retrospektiva studierna av BFR och PFAS trender visar att en oreglerad ökning av världsproduktion och -användning har resulterat i exponentiella ökningar av föroreningen av den svenska miljön. Det är därför av yttersta vikt att reglerande myndigheter/organisationer och industrin tillsammans anstränger sig att införa effektiva och snabba åtgärder på global nivå som minimerar risken för framtida miljöproblem orsakade av hittills ”okända” substansgrupper med POP-liknande egenskaper.
|
|
| 12. |
- Glynn, Anders, et al.
(author)
-
Koppling mellan halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser i dricksvatten och blodserum bland deltagarna i Riksmaten ungdom 2016-17
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Den nationella matvaneundersökningen Riksmaten ungdom 2016-17 (RMU) användes för att studera sambandet mellan halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i deltagarnas blodserum och dricksvatten (DV) som deltagarna druckit. Syftet var att undersöka om låggradigt PPFAS-förorenat DV (<10 ng/L av enskilda PFAS) kan vara en viktig källa för PFAS-exponering bland barn och ungdomar i Sverige (ålder 11-20 år). Denna kunskap är viktig för framtida riskbedömning och riskhantering av PFAS i DV. Halterna av redan välstuderade PFAS i serum från de 1097 deltagarna i RMU låg inom förväntade intervall. Vissa deltagare från Uppsala och Ronneby hade klart förhöjda halter av perfluorhexansulfonat (PFHxS) (Uppsala/Ronneby) och perfluoroktansulfonat (PFOS) (Ronneby) trots att de provtagits flera år efter att PFAS-förorening av DV åtgärdats på dessa orter. Detta beror på att PFHxS och PFOS försvinner mycket långsamt ur kroppen. Bland dåligt undersökta PFAS detekterades perfluorpentansulfonat (PFPeS), perfluorheptansulfonat (PFHpS), linjär metylperfluoroktansulfonamidättiksyra (lin MeFOSAA), 9-klorhexadekafluor-3-oxanon-1-sulfonsyra (9Cl-PF3ONS) och 6:2 1H,1H,2H,2H-perfluoroktansulfonat (6:2 FTSA) i en del deltagare. Halterna av PFAS i DV analyserades 2018 i prover från de 47 vattenverk (VV) som levererade DV till deltagarnas skolor och hem (2 prov per VV). Halterna var i allmänhet låga (<10 ng/L av enskilda PFAS). Inget prov överskred Livsmedelsverkets nuvarande åtgärdsgräns på 90 ng summa11PFAS/L. Förutom de 11 PFAS som ingår i åtgärdsgränsen detekterades perfluoroktansulfonamid (FOSA) i många DV-prover. Dessutom pekar resultaten på att PFPeS och PFHpS kan finnas som förorening i DV, eftersom deltagare från Uppsala och Ronneby hade förhöjda halter av dessa PFAS. Det finns många livsstilsfaktorer och demografiska faktorer som påverkar serum-halterna av PFAS. En statistisk analys av sambanden mellan serum- och DV-halter av PFAS (General Linear Model), där hänsyn togs till denna påverkan, visade att serumhalterna av PFHxS, PFOS, perfluoroktansyra (PFOA) och perfluornonansyra (PFNA) ökade med ökad halt i DV. Resultaten antyder att låggradigt PFAS-förorenat DV kan vara en viktig källa för barns och ungdomars exponering för vissa PFAS.
|
|
| 13. |
- Glynn, Anders, et al.
(author)
-
Levels of perfluoroalkyl substances (PFAS) in individual serum samples from first-time mothers in Uppsala 2012 and 2014
- 2015
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- SammanfattningSedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Perfluorerade alkylsyror (PFAA) är en sådan substansgrupp. I vårt projekt undersöks hur exponering för PFAA från dricksvatten påverkar tidstrender av PFAA i blod hos exponerade kvinnor i Uppsalaområdet och om åtgärder för att rena dricksvattnet ger en önskad sänkning av blodhalterna av PFAA. Eftersom individuella prover analyseras kan tidstrender bland kvinnor som druckit förorenat vatten jämföras med trender bland kvinnor som inte druckit förorenat vatten. Individuella prover möjliggör också undersökning av vilka livsstilsfaktorer som påverkar PFAA-halten i kvinnornas blod. I följande rapport redovisas halterna PFAA i individuella blodserum insamlade 3 veckor efter förlossningen 2012 och 2014. I en kommande rapport redovisas resultaten från hela tidstrendsstudien 1996-2016. Sulfonsyrorna PFOS och PFHxS var de PFAA som förelåg i högst halter bland kvinnorna 2012 och 2014. Den relativt höga halten av PFHxS beror på att dricksvattnet i Uppsala varit förorenad med denna förening. Bland karboxylsyrorna minskade blodhalten med ökat antal kol i kolkedjan på PFAA-molekylen och PFOA förelåg i högst halter. Halterna av PFOS var positivt korrelerade med halter av så kallade långkedjiga karboxylsyror, sannolikt beroende på att fiskkonsumtion är en viktig gemensam källa för exponering. PFOS-halterna var inte korrelerade med PFHxS-halterna beroende på att dricksvatten har varit en signifikant källa för PFHxS men inte för PFOS.
|
|
| 14. |
- Glynn, Anders, et al.
(author)
-
Nonylfenol och bisfenol A i blod från ammande kvinnor från Uppsalatrakten
- 2010
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Syftet med denna studie är att undersöka kroppsbelastningen av industrikemikaliernanonylfenol (NP) och bisfenol A (BPA) bland unga kvinnor i Sverige. BPA, NP, och ennärbesläktat substans (oktylfenol, OP), samt NP- och OP-etoxylater, analyserades med hjälpav LC-MS-MS i blodserum från 100 ammande förstföderskor från Uppsalatrakten. Fritt NPöver analysmetodens kvantifieringsgräns (LOD: 0,5 ng/g serum) hittades hos 43 % avstudiedeltagarna, medan mätbara halter av totalt NP observerades hos 39 % (LOD: 0,8 ng/gserum). Motsvarande procenttal för BPA var 27 % och 22 %. Andelen fritt NP i förhållandetill totalt NP var 84 % (median, range: 42-112 %) bland deltagarna som hade kvantifierbarahalter av både fritt och totalt NP (N=35). För BPA var motsvarande siffra 76 % (49-109 %)(N=17). Ett parvist t-test visade att halterna av fritt NP och BPA var signifikant lägre änhalterna av totalt NP (p<0,001) och BPA (p<0,001). En stark korrelation mellan halten av frittoch totalt NP (Spearmans r=0,86, p<0,001) och BPA (r=0,75, p<0,001) observerades. Frittoch totalt OP detekterades hos endast 5 kvinnor i nivåer mellan 0,56 ng/g serum och 1,07 ng/gserum. Alla kvinnor hade halter av etoxylater av NP och OP som låg under LOD (OPE1O: 0,2ng/g; OPE2O:0,02 ng/g; NPE1O:0,7 ng/g; NPE2O:0,1 ng/g). En signifikant högretotalkonsumtion av frukt och grönt observerades bland deltagare med NP-halter på eller överLOD. Fler deltagare än förväntat med halter av BPA på eller över LOD bodde i bostäder sombyggts senare än 1999. Sammanfattningsvis så antyder resultaten att det finns en pågåendeexponering av konsumenterna för NP och BPA som är tillräckligt hög för att fritt NP ochBPA ska kunna detekteras hos en del konsumenter. Svaren på enkätfrågorna pekar ut nyarebostadshus som en möjlig exponeringskälla för BPA, medan konsumtion av frukt ochgrönsaker kan vara en källa för NP-exponering. Resultaten får dock anses varahypotesbildande eftersom studien är liten och att NP- och BPA-halterna i de flesta fallen lågunder eller endast lite över analysmetodens LOD.
|
|
| 15. |
- Glynn, Anders, et al.
(author)
-
Perfluorerade organiska ämnen i blod under graviditet och amning
- 2009
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I ett utvecklingsprojekt inom Naturvårdsverkets Hälsorelaterade Miljöövervakningundersöktes om resultat från endast en blodprovtagning under graviditeten elleramningsperioden kan ge en korrekt bild av mammans och fostrets kroppsbelastning avmiljöföroreningarna perfluoroktan sulfonat (PFOS), perfluoroktanoat (PFOA) ochperfluorononanoat (PFNA). Resultaten visade en god korrelation mellan halter av PFOS ochPFOA i navelsträngsblod och halter i blodserumprover tagna från modern i tidig och sengraviditet, samt 3 veckor och 3 månader efter förlossningen. För PFnA låg halterna inavelsträngsblod under kvantifieringsgränsen, men korrelationerna mellan halter uppmättahos mamman vid olika tillfällen var relativt starka. Detta innebär att det räcker med endast enprovtagning under graviditeten eller efter förlossningen för att få en god uppskattning avmammans och fostrets kroppsbelastning PFOS och PFOA, och sannolikt också PFnA.
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
- Glynn, Anders, et al.
(author)
-
Perfluorinated Alkyl Acids in Blood Serum from Primiparous Women in Sweden : Serial Sampling during Pregnancy and Nursing, And Temporal Trends 1996-2010
- 2012
-
In: Environmental Science and Technology. - : American Chemical Society (ACS). - 0013-936X .- 1520-5851. ; 46:16, s. 9071-9079
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- We investigated temporal trends of blood serum levels of 13 perfluorinated alkyl acids (PFAAs) and perfluorooctane sulfonamide (FOSA) in primiparous women (N = 413) from Uppsala County, Sweden, sampled 3 weeks after delivery 1996-2010. Levels of the short-chain perfluorobutane sulfonate (PFBS) and perfluorohexane sulfonate (PFHxS) increased 11%/y and 8.3%/y, respectively, and levels of the long-chain perfluorononanoate (PFNA) and perfluorodecanoate (PFDA) increased 4.3%/y and 3.8%/y, respectively. Concomitantly, levels of FOSA (22%/y), perfluorooctane sulfonate (PFOS, 8.4%/y), perfluorodecane sulfonate (PFDS, 10%/y), and perfluorooctanoate (PFOA, 3.1%/y) decreased. Thus, one or several sources of exposure to the latter compounds have been reduced or eliminated, whereas exposure to the former compounds has recently increased. We explored if maternal levels of PFOS, PFOA, and PFNA during the early nursing period are representative for the fetal development period, using serial maternal serum samples, including cord blood (N = 19). PFAA levels in maternal serum sampled during pregnancy and the nursing period as well as in cord blood were strongly correlated. Strongest correlations between cord blood levels and maternal levels were observed for maternal serum sampled shortly before or after the delivery (r = 0.70-0.89 for PFOS and PFOA). A similar pattern was observed for PFNA, although the correlations were less strong due to levels close to the method detection limit in cord blood.
|
|
| 18. |
- Glynn, Anders, et al.
(author)
-
Regional differences in levels of chlorinated and brominated pollutants in mother's milk from primiparous women in Sweden.
- 2011
-
In: Environment international. - : Elsevier BV. - 1873-6750 .- 0160-4120. ; 37:1, s. 71-9
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Early life exposure to halogenated persistent organic pollutants, such as polychlorinated biphenyls (PCBs), the DDT metabolite p,p'-dichlorodiphenyldichloroethane (p,p'-DDE), polybrominated diphenylethers (PBDEs), and hexabromocyclododecane (HBCD), may affect human health. We determined if there are regional differences in mother's milk levels of these compounds in Sweden. In year 2000-2004, milk was sampled from 204 randomly recruited primiparas from four regions of Sweden. Levels of the compounds were measured by gas chromatography with dual electron-capture detectors. Women were recruited at delivery in three hospitals located in urban areas in southern and central Sweden (Lund, Gothenburg and Uppsala), and in one hospital located in a more rural area in northern Sweden (Lycksele). Information about dietary habits and medical/life-style factors were collected by questionnaires. Among PCB congeners, CB 153, CB 138 and CB 180 showed the highest median concentrations (18-48 ng/g mother's milk lipid), whereas more than 50% of the women had CB 52, CB 101, CB 114, and CB 157 levels below the LOQ (0.3-1.5 ng/g lipid). Median p,p'-DDE levels were in the range of 46-78 ng/g lipid. BDE 47 showed the highest median concentrations (1-2 ng/g lipid) among the brominated compounds, whereas more than 50% of the women had levels of BDE 28, BDE 66, BDE 138, BDE 154, and HBCD below the LOQ (0.05-0.10 ng/g lipid). Regional differences in median organohalogen compound concentrations were small, less than 2-fold. Lycksele women generally had the lowest levels of Σmono-and Σdi-ortho PCBs, mainly due to a lower average age. In contrast, these women had higher tetra- to penta-brominated PBDE levels, but no diet or life-style factor could explain this finding. Wide ranges of PBDEs and HBCD levels (up to 200-fold) were found, especially in the Lycksele area. The highest levels of PBDE were in the range of average levels found in mother's milk from North America, suggesting that food may not be the only source of exposure to PBDEs among some individuals.
|
|
| 19. |
- Glynn, Anders, et al.
(author)
-
Statistisk analys av hur kost, demografi och andra faktorer påverkar urinhalter av toxiska ämnen och dess metaboliter
- 2023
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Syftet med vår studie var att, bland ungdomar i Sverige som deltagit i matvaneundersökningen Riksmaten ungdom 2016-17 (RMU), undersöka samband mellan halter av substanser i urinprov och demografiska-, boende-, livsstils- och kostfaktorer. Ett urinprov togs från varje deltagare (spoturin), som samtidigt registrerade vad de åt och drack dagen innan provinsamlingen. Studien omfattade plastkemikalierna ftalater, ftalatalternativ och bisfenoler, pesticiderna klorpyrifos och pyretroider, fosforbaserade flamskyddsmedel/mjukgörare (PFR), polyaromatiska kolväten (PAH), biociden triklosan (TCS), UV-filtersubstansen BP3 och konserveringsmedlet BHA. Dessa substanser utsöndras snabbt i urinen efter exponering (timmar till några få dagar) och uppmätta halter av metaboliter av substanserna eller av substanserna själva i ett enstaka urinprov (spoturinprov) återspeglar i hög grad den exponering som deltagarna haft dygnet innan provtagning. Därför undersöktes samband mellan densitetsjusterade substanshalter i urin och livsmedelskonsumtionen dagen före provtagning. Vidare utvärderades också sambanden med viktiga personliga karakteristika såsom demografiska faktorer (ålder, kön, födelseland, föräldrarnas utbildningsnivå), BMI, provtagningstidpunkt (veckodag och kalendermånad), livsstil (rökning, snusning, alkohol) och boende (stad/land, golvmaterial, longitud/latitud för bostad). Resultaten analyserades med hjälp av log-linjär multivariat regressionsanalys, där sambanden mellan halten av en enskild urinsubstans (beroende variabel) och alla ovanstående förklarande variabler (oberoende variabler) analyserades samtidigt i en regressionsmodell. Denna analysmetod innebär att ett statistiskt säkerställt samband mellan substanshalt i urin och en oberoende variabel ska tolkas som att effekten av den oberoende variabeln är statistiskt signifikant efter att resultatet kontrollerats (justerats) för effekterna av de andra i modellen ingående oberoende variablerna. Ett stort antal signifikanta samband observerades mellan substanshalter och de oberoende variablerna (determinanter) demografi/boende-/livsstils-/kostfaktorer bland deltagarna i RMU, och även mellan halter och tidpunkt för urinprovtagning (månad, veckodag). En viktig sak att tänka på i tolkningen av resultaten är att ju fler statistiska test som utförs desto större är risken att felaktigt observera samband som egentligen inte finns (slumpfynd). I de fall slumpen inte spelat in, kan de observerade sambanden i vissa fall bero på att determinanterna i fråga är direkta källor för exponering. I andra fall kan sambanden bero på att de studerade determinanterna är indikatorer för okända bakomliggande faktorer som är de egentliga exponeringskällorna. Deltagarnas halter av MEP, en metabolit av ftalaten DEP, metaboliterna av ftalatalternativet DiNCH, bisfenolen 4,4-BPF, PAH-metaboliten 2-OH- PH, TCS och BP3 ökade med ökad ålder (5-13 % per års ålder). Halter av metaboliter av ftalaten DEHP och en metabolit av PFRn TBOEP (BBOEP) minskade med ökad ålder (-5,3 till -6 %). Halterna av MEP och MBP (metabolit av ftalaten DBP), bisfenolen BPS, en PAH-metabolit (1-HP), TCS, BHA och BP3 var lägre bland pojkar än bland flickor (14-70 % lägre). Sambanden med ålder och kön kan för vissa substanser bero på könsskillnader i användning av kosmetika/hudvårdande/hygienprodukter som innehåller substanserna i fråga. Medelhalter av de flesta ftalatmetaboliterna och klorpyrifos- och pyretroid-metaboliterna var 25 % till 54 % lägre bland deltagare födda i höginkomstländer än bland de som var födda i låginkomstländer, medan mönstret för BP3 var tvärt om (57 % högre). Föräldrarnas utbildningsnivå och deltagarnas BMI och snusnings-, rök- och alkoholvanor hade endast i enstaka fall betydelse för exponeringen. Sammantaget visar resultaten att det finns skillnader i exponeringsmönster bland olika demografiska grupper av ungdomar i Sverige, som bör uppmärksammas i framtida studier. Boendefaktorer påverkade också halterna av substanser i urin, vilket kan bero på skillnader i exponering från inomhusmiljön, men också på boendemiljöberoende livsstilsskillnader som i sin tur påverkar exponeringen. De som bodde på landsbygden hade i medeltal 13-73 % högre halter av ftalat- och DiNCH-metaboliter än de som bodde i stadsmiljö. Utbyte av olika typer av golvmaterial under de senaste 10 åren tycktes påverka exponeringen för framförallt vissa ftalater/ftalatalternativ. Metaboliter av ftalaterna DBP och BBzP, klorpyrifos-metaboliten TCP, och bisfenolen BPS uppvisade ökande koncentrationer ju längre norrut deltagarna bodde (4-8 % per latitudenhet), medan DPP och BP3 minskade norrut i landet (-3,6 till -8,1 % per latitudenhet). Metaboliter av PFR, samt TCP och BPA visade ökande halter ju längre österut i landet deltagarna bodde (3,0-7,3 % per longitudenhet). Användningen av kosmetika/hygien-/hudvårdande produkter och olika livsstils/kostfaktorer, samt hur stor del av dygnet som tillbringas inomhus, varierar sannolikt beroende på årstid eller veckodag. Det kan därmed vara en möjlig förklaring till att halterna av ett stort antal ftalat- och DiNCH-metaboliter (ej MEP och MBP) varierade med provtagningsmånad, vilket också var fallet för PFR-metaboliterna DPP och BBOEP, PAH-metaboliterna 2-OH-PH och 1-HP, och TCP. Metaboliterna av ftalaterna DEP, BBzP och DEHP, samt BBOEP, BPS och 2-OH-PH varierade beroende på vilken veckodag som provtagningen skett. Halterna av många olika urinsubstanser minskade med ökande konsumtion av fisk, mejeri (≤3 % fett), processat kött, ost och grönsaker dagen innan provtagning. DEHP-metaboliter och metaboliter av PFR (främst DPP) visade detta mönster i relation till alla de ovan nämnda livsmedelsgrupperna. Detta antyder att det finns bakomliggande exponeringskällor som minskar med ökad konsumtion av livsmedlen i fråga. I motsatts till detta observerades ökande halter av metaboliter av flera ftalater, BBOEP, och BHA med ökad glasskonsumtion dagen innan urinprovtagning. Ftalat- och DiNCH-metaboliter ökade också med ökad konsumtion av bakverk. Samband med två mått på kostmönster undersöktes också, grad av hälsosam kost (SHEIA15) och grad av varierad kost (RADDS). SHEIA15 (Swedish Healthy Eating Index for Adolescents) baseras på de nordiska näringsrekommendationerna och ju högre SHEIA15 poäng en deltagare har desto hälsosammare kostmönster har deltagaren. RADDS (The Riksmaten Adolescents Diet Diversity Score) baseras på en kvantifiering av hur varierad varje enskild deltagares kostvanor var, uppbyggt kring Livsmedelsverkets kostrekommendationer om en varierad kost. Ju högre poäng en deltagare har desto mer varierad kost har deltagaren. En ökad grad av hälsosam kost var relaterad till minskad exponering för ftalaten DPHP, PFRn TPP, BPS och BP3, medan en ökad variabilitet i kosten var associerad till minskande exponeringar för ftalaterna DEP, BBzP, DEHP, DiNP, och DPHP och för BPA. De regressionsmodeller som användes i studien förklarade endast 9-24 % (BPA lägst, MBzP högst) av variationen av substanshalter i urinproverna. RMU var främst designad som en matvaneundersökning och det var endast möjligt att ta ett urinprov från varje deltagare (spoturin). Nackdelen med spoturinprover är att de studerade substanserna snabbt metaboliseras och elimineras ur kroppen via urinen inom timmar-dygn. Det gör att halterna av substanserna i urinproverna främst återspeglar den exponering som deltagarna hade dagen/dagarna före provtagningen av urinprovet. För att få en mer representativ bild av långsiktig exponeringen krävs upprepade provtagningar av urin från deltagarna under en längre tid, men detta är kostsamt och oftast inte praktiskt möjligt i större populationsstudier. Om spoturinprover används för exponeringsbedömningen så är det önskvärt att, i motsatts till RMA, provta urinen direkt på morgonen innan frukost och dagens aktiviteter inleds, för att inte aktiviteter under dagen för provtagning ska påverka resultaten. I RMU var det möjligt att undersöka sambanden mellan substanshalter i spoturinproven och livsmedelskonsumtion dagen före urinprovtagningen, men inte samband med andra aktiviteter dagen/dagarna innan provtagning. Förutom kostregistregistreringen som deltagarna gjorde svarade de också på enkätfrågor som främst var fokuserade på kostvanor. Det fanns begränsat utrymme i enkäten för frågor som skulle vara av värde för undersökning av andra exponeringskällor utöver kosten. I rapporten diskuteras vilka typer av data, förutom data som finns tillgänglig i RMU, som möjligen skulle förbättra förståelsen om faktorer som förklarar variationen av substanshalter i spoturinprover i matvaneundersökningar. En framtida utvecklingsmöjlighet av liknande matvaneundersökningar är att samla in data kopplad till andra möjliga exponeringskällor än kosten som deltagarna utsatts för dagen innan provtagningen av urinen. Vår studie visade att halterna av vissa substanser i urinen varierade i syd-nordlig och väst-östlig riktning i Sverige och var beroende av årstid och dag i veckan som urinproven tagits. Information om dessa faktorer är alltså viktig i framtida studier. Dessutom bidrog deltagarens födelseland till variationen i exponering, vilket visar vikten av att ha information om detta i framtida studier, liksom även föräldrarnas födelseland, samt hur länge deltagaren bott i Sverige. Dessa variabler fångar sannolikt upp livsstilsfaktorer/produktanvändning/kostvanor som bidrar till variationen i exponering, och som är svåra att fånga upp med enkätfrågor. Slutligen visar studien också att det finns en mängd demografiska/boende-/livsstils-/kostfaktorer som kan vara störfaktorer (confounders) i framtida studier av hälsoeffekter kopplat till de studerade urinsubs
|
|
| 20. |
- Glynn, Anders, et al.
(author)
-
Statistisk utvärdering av tidstrendsstudier av kemikalier i modersmjölk och blodserum från förstföderskor i Uppsala 1996-2014 (POPUP)
- 2016
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Utvärderingen har genomförts i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet, som ansvarat för de statistiska analyserna. Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover och modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar, såsom polyklorerade bifenyler (PCBer), dibenzo-p-dioxiner och dibenzofuraner (PCDD/F), DDT, hexaklorbensen (HCB), bromerade flamskyddsmedel (PBDE, HBCD) och poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS). Syftet är att följa upp om riskreducerande åtgärder mot kemikalierna har haft önskad effekt på befolkningens exponering och hur exponeringen för nya oreglerade kemikalier utvecklas. Rapporten redovisar de viktigaste slutsatserna som ett underlag för planering av framtida provtagnings- och analysstrategier.Trender av alla substanser utom PFAS har undersökts i modersmjölk. Kemikalierna har mätts i prover från förstföderskor 1996-2014 (N=302-471). Med nuvarande upplägg har det under en 10-årig period varit möjligt att med 80 % säkerhet upptäcka förändringar mellan 1,7 % och 5,6 % per år. En ökad variation av haltdata runt trendlinjen (CV) eller ett minskat antal prover gör det svårare att upptäcka trender. Justering av trenderna för störfaktorerna ålder, BMI före graviditet och viktsförändring under graviditet och efter förlossning minskar CV. Möjligheterna att upptäcka trender påverkas av hur ofta analyser sker och av antal prover per analysomgång. Vid en CV på 50 % skulle analyser av 6 enskilda prover per år räcka för att med 80 % säkerhet upptäcka en förändring på 5 % per år under en 12-årsperiod. För att upptäcka en förändring på 1 % ökar antalet prover per år till 400.En övergång till analys av samlingsprover kan vara en kostnadseffektiv åtgärd om endast tidstrender ska studeras. Om ett samlingsprov per provtagningsår analyseras istället för enskilda prover, med samma studieupplägg som hittills, minskar den statistiska styrkan drastiskt jämfört med om enskilda prover analyseras. Att analysera 3 samlingsprover per provtagningsår är ett mer effektivt upplägg. Vid en CV 50 % och årlig analys krävs 2 enskilda prover per samlingsprov för att finna en förändring på 5 % under en 12-årsperiod (80 % säkerhet). Om analys sker vartannat år krävs 7 prover per samlingsprov.Om många prover i en tidsserie har halter under analysmetodernas bestämningsgräns (Brytpunkter i trenderna upptäcktes för totalhalt av PCDD/F/PCB TEQ (år 2008), PCB 153 (2009) och HCB (2002) varefter minskningen av halter tycks ha bromsat in. För BDE-47 och -100 hittades brytpunkter 2004 varefter haltförändringen gick snabbare än innan. För BDE153 och HBCD ökade halterna fram till 2001-2002 och sjönk därefter. För PFAS, som undersöks i 3 samlingsprover av serum per provtagningsår, upptäcktes en brytpunkt för PFHxS (2009), PFOA (2002), PFNA (2007), PFDA (2004), PFUnDA (2011) , PFDoDA (2009) och PFTrDA (2011). Tidigare ökningar av halter tycks då avstannat eller vänts till sänkningar.Halten av PCDD/F/PCB TEQ i fett från modersmjölk ger en bra bild av halten i gravida kvinnors kroppsfett. USAs Naturvårdsverk har tagit fram en hälsobaserad referensdos som motsvarar en TEQ-halt på cirka 5 pg/g kroppsfett. Med den observerade minskningen av TEQ (-6 % per år) 1996-2014 beräknas 95 % av den undersökta populationen kvinnor ha halter under 5 pg TEQ/g fett 2024. Det kommer dock sannolikt att ta längre tid eftersom haltminskningen av TEQ tycks ha bromsats upp efter 2008.
|
|
