| 1. |
- Andersson, Lars, et al.
(author)
-
Vässa växtskyddet för framtidens klimat – hur vi förebygger och hanterar ökade problem i ett förändrat klimat : Metodutveckling för fortlöpande inventering av ogräsflorans sammansättning
- 2012
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Sammanfattning återkommande inventeringar av jordbruksmarkens ogräsflora är av stor betydelse för att på ett tidigt stadium upptäcka förändringar i förekomst av en viss art. I vissa fall kan det också ge underlag för att förklara hur ogräsfloran påverkas av t.ex. klimatförändringar och ändrade odlingsåtgärder. Syftet med denna rapport är att den ska utgöra ett beslutsunderlag för att välja metod för uppföljande inventering av ogräsfloran. Som underlag för de två förslag vi presenterar har vi i) sammanställt och värderat tidigare erfarenheter, främst från Danmark och Finland, ii) med hjälp av befintliga och nyinsamlade data, beräknat statistisk styrka samt tidsåtgång, och iii) beräknat kostnader för ogräsinventeringarna. I Danmark har tre ogräsinventeringar genomförts sedan 1960-talet, i kampanjer under 3-7 år. Vid sista tillfället ingick 240 gårdar och 11 grödor. På varje fält inventerades 10 obehandlade rutor. Inventeringen kunde genomföras relativt snabbt eftersom frekvens i provytorna enbart baserades på förekomst/icke-förekomst. En nackdel är de långa uppehållen mellan kampanjerna, 11-17 år, och vidare är urvalet av fält inte väl definierat. I Finland har fyra inventeringar genomförts, i 3- till 4-åriga kampanjer. Här har man koncentrerat sig på en typ av gröda (vårsäd) men istället lagt stora resurser på vägning av biomassa och jordprovtagning samt insamlande av kringdata. Värdet av denna arbetskrävande metod kan dock ifrågasättas, eftersom mycket av dessa data bara har använts i begränsad omfattning. Utifrån våra nordiska kollegors resultat och erfarenheter beslöt vi att testa den statistiska styrkan i en metod som utgör en variant av den danska, baserad på registrering av enbart förekomst/icke-förekomst i provytor. Styrkeanalyserna gjordes huvudsakligen i syfte att besvara frågeställningen: Givet en viss variation i data, hur många fält behövs för att detektera en given förändring med önskad statistisk säkerhet? Genom analys av äldre data samt data från nygjord inventering fick vi fram siffror på mellanfältsvariation för ett antal vanliga ogräsarter. En tydlig slutsats var att variationen i förekomst mellan fälten är betydligt större än variationen inom fälten. Antalet inventerade fält är alltså viktigare än antalet inventeringsrutor per fält för att kunna upptäcka en förändring i förekomst. Ett exempel från den statistiska analysen för en art med relativt stor mellanfältsvariation: Om förekomsten i provytorna ökar från 10% till 20% under ett år, krävs provtagning av 106 fält för att i 95 fall av 100 kunna påvisa denna ökning som signifikant (på 5%-nivån). är ökningen från 10% till 40% räcker det med 15 fält för att uppnå samma statistiska säkerhet. Rimligtvis ökar säkerheten om inventeringarna återkommer årligen, och framför allt finns då möjligheten att snabbare kunna detektera en effekt jämfört med om kampanjer genomförs. Utformandet av en resurseffektiv och tillförlitlig metod förutsätter ett antal val vad gäller urval och omfattning: 4 Vi anser att det finns två huvudalternativ för urval av fält; i) Växtskyddscentralens prognosrutor (Alternativ 1 nedan), och ii) slumpvis utvalda gårdar men med en jämn fördelning inom regioner (Alternativ 2). Inventering bör återkomma på samma gård, medan fältvalet avgörs av grödan. Vi rekommenderar notering av endast frekvens i provytor, eftersom (i) det är en mycket snabb metod, som genererar data som (ii) är mindre känsliga för inventeringstidpunkt på säsongen, och (iii) mindre beroende av årsmån och gröda. Det är önskvärt att inventera både behandlat och obehandlat om resurserna finns. Det kan ske genom i) inventering av obehandlade rutor i fält med Växtskyddcentralens prognosrutor, eller ii) avtala med lantbrukaren/sprutföraren att stänga av sprutan för en viss yta. Vad gäller inventeringsfrekvensen rekommenderar vi årliga inventeringar. Ett system baserat på kampanjer kan inte generera någon kunskap förrän andra omdrevet slutförts, medan en årlig inventering kan analyseras redan efter andra säsongen. Vidare, om ett system skall kunna fungera som ”alarmklocka”, är årliga inventeringar motiverat eftersom mycket kan hända mellan kampanjerna. årliga inventeringar möjliggör också att upprätthålla kompetens och en fungerande organisation för fältarbete, datahantering och rapportering. Inventeringen föreslås begränsad till höstsäd och vårsäd. Finns det ekonomiskt utrymme för att inkludera ytterligare någon gröda föreslår vi någon oljeväxt, och/eller någon gröda med avvikande konkurrensförmåga, som till exempel majs. Vi förordar att inventeringarna utförs i tre regioner: Skåne, Västergötland/östergötland och Mälardalen. Det motiveras av i) att det är betydande odlingsområden, och ii) att det innebär en gradient vad gäller temperatur och nederbörd. Ett relativt litet stickprov beräknas räcka för att ge en representativ bild av ett fälts artsammansättning. I provinventeringen beräknades tiden till ca 1h/fält (12 rutor). Den största tidsåtgången består i resorna mellan fält/gårdar. Om valet står mellan ett stort antal fält med 5 provytor per fält, och färre fält med 10 provytor, rekommenderar vi det första alternativet. Följande data MåSTE registreras: Koordinater; gröda; ekologisk/konventionell. Följande data BöR registreras: Jordart; förfrukt; förförfrukt; vall/ej vall i växtföljden; plöjningsfrekvens (t.ex. plöjning X år av fem); herbicidbehandlingsfrekvens (behandling X år av fem); skördestatistik för området; väderdata. De två sistnämnda inhämtas i efterhand. Slutsatserna från arbetet summeras i nedanstående två alternativ till metod för ogräsinventering. På grund av svårigheten att kunna förutsäga eventuella problem i inventeringsmetodiken, föreslår vi att båda alternativen testas under en prövotid på två år, förslagsvis begränsat till en region. Det skapar möjlighet att bedöma kostnad, kvalitet, tillförlitlighet och eventuella problem. Jämförelsen mellan de två alternativen ger möjlighet att svara på frågan vilket alternativ som är mest kostnadseffektivt. 5 Alternativ 1 – Inventering i växtskyddscentralernas utökade prognos- och varningsrutor Regelbundenhet: Inventeringarna utförs årligen. Inventeringarna startar vid stråsädens axgång och genomförs inom 3 veckor. Omfattning: 2 grödor (vårsäd, höstsäd) x 3 regioner (Skåne län, Västra Götalands län + västra delen av östergötlands län, samt Uppsala län + Västmanlands län) x 50 fält (eller det antal fält som är tillgängliga, dock maximalt 50; Stor geografisk spridning bör eftersträvas). Föreslagen regionsindelning har styrts av förväntad tillgång till lämpliga prognosrutor. Inventeringarna utförs i Växtskyddscentralernas prognosrutor, vilka förlängs med en sträcka på 25 m som ej behandlas med herbicider. Eventuellt måste de herbicidfria rutorna placeras med visst avstånd från prognosrutorna för att förekomsten av skadeinsekter inte ska påverkas. Metodik: Inventeringarna genomförs genom artvis registrering av förekomst/ickeförekomst i 10 herbicidfria, och i förekommande fall 10 besprutade, inventeringsrutor (á 0,25 m2) per fält. Inventeringarna görs av växtskyddscentralernas personal i samband med annan inventering, efter gemensam introduktion i början av inventeringsperioden. En koordinator med övergripande ansvar för inventeringsprogrammet informerar lantbrukaren och Växtskyddscentralernas personal, utbildar inventerarna och samlar in befintlig kringdata. Alternativ 2 – Inventering i sprutfria rutor i strategiskt valda fält Regelbundenhet: Inventeringarna utförs årligen. Inventeringarna startar vid stråsädens begynnande axgång och genomförs under 2 veckor. Omfattning: 2 grödor (vårsäd, höstsäd) x 3 regioner (Skåne, Västergötland alt. östergötland, Mälardalen) x 75 fält = totalt 450 fält. I dessa 450 fält inventeras såväl obehandlade rutor i som intilliggande behandlade rutor. Om möjligt inventeras vårsäd och höstsäd hos samma lantbrukare för att spara administrationskostnad och restid. Metodik: Inventeringarna genomförs genom artvis registrering av förekomst/ickeförekomst i 10 herbicidfria, och i förekommande fall 10 besprutade, inventeringsrutor (á 0,25 m2) per fält. En koordinator med övergripande ansvar för inventeringsprogrammet gör ett urval av inventeringsfält, förslagsvis i samråd med t.ex. Hushållningssällskapens individuella rådgivare. Koordinatorn har också ansvar för kontakt med och information till lantbrukare/sprutförare, kontakt med och utbildning av inventerare samt insamling av kringdata. Inventeringarna utförs av tre inventerare per region med gemensam introduktion i början av inventeringsperioden.
|
|
| 2. |
- Andersson, Bengt, 1947, et al.
(author)
-
Computational fluid dynamics for engineers
- 2011
-
Book (other academic/artistic)abstract
- © B. Andersson, R. Andersson, L. Håkansson, M. Mortensen, R. Sudiyo, B. vanWachem, L. Hellstr ¨om 2012. Computational fluid dynamics, CFD, has become an indispensable tool for many engineers. This book gives an introduction to CFD simulations of turbulence, mixing, reaction, combustion and multiphase flows. The emphasis on understanding the physics of these flows helps the engineer to select appropriate models to obtain reliable simulations. Besides presenting the equations involved, the basics and limitations of the models are explained and discussed. The book combined with tutorials, project and power-point lecture notes (all available for download) forms a complete course. The reader is given hands-on experience of drawing, meshing and simulation. The tutorials cover flow and reactions inside a porous catalyst, combustion in turbulent non-premixed flow, and multiphase simulation of evaporation spray respectively. The project deals with design of an industrial-scale selective catalytic reduction process and allows the reader to explore various design improvements and apply best practice guidelines in the CFD simulations.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Arner, Peter, et al.
(author)
-
Variations in the size of the major omentum are primarily determined by fat cell number
- 2013
-
In: Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism. - : The Endocrine Society. - 0021-972X .- 1945-7197. ; 98:5, s. E897-E901
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- OBJECTIVE: Accumulation of visceral adipose tissue (VAT) is strongly linked to insulin resistance. Variations in the size of any adipose depot are determined by alterations in adipocyte volume and/or number. The individual contribution of each of the latter factors was determined in the major omentum, a fully resectable VAT depot.SUBJECTS: Total removal of the major omentum (omentectomy) was performed in conjunction with bariatric surgery in 55 obese patients. Tissue weight as well as mean adipocyte size and number in the omentum were determined. In subgroups, total VAT was estimated by computerized tomography (n = 17) or dual-energy x-ray absorptiometry (n = 34).RESULTS: The weight of the major omentum (on average 0.6 kg) correlated significantly with total VAT mass estimated by computerized tomography or dual-energy x-ray absorptiometry (r = 0.48-0.7; P < .01). Omental weight in relation to total body fat correlated with several features of the metabolic syndrome and inversely with serum-leptin (P < .001). Mean adipocyte size and total adipocyte number correlated strongly with omental weight (r = 0.6-0.8; P < .0001), irrespective of body mass index and total body fat mass, and accounted almost in total for interindividual variations in omental size. However, stepwise regression analysis demonstrated that adipocyte number was significantly (P < .0001) more important (62%) than adipocyte size (35%).CONCLUSION: The size of the major omentum is representative for VAT mass and correlates with a pernicious metabolic profile. Variations in omental weight are primarily determined by adipocyte number and to a lesser degree by adipocyte size, suggesting that increased VAT mass in obesity is predominantly dependent on adipocyte proliferation.
|
|
| 6. |
- Baranowska Körberg, Izabella, et al.
(author)
-
A Simple Repeat Polymorphism in the MITF-M Promoter Is a Key Regulator of White Spotting in Dogs
- 2014
-
In: PLOS ONE. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 9:8, s. e104363-
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The white spotting locus (S) in dogs is colocalized with the MITF (microphtalmia-associated transcription factor) gene. The phenotypic effects of the four S alleles range from solid colour (S) to extreme white spotting (s(w)). We have investigated four candidate mutations associated with the s(w) allele, a SINE insertion, a SNP at a conserved site and a simple repeat polymorphism all associated with the MITF-M promoter as well as a 12 base pair deletion in exon 1B. The variants associated with white spotting at all four loci were also found among wolves and we conclude that none of these could be a sole causal mutation, at least not for extreme white spotting. We propose that the three canine white spotting alleles are not caused by three independent mutations but represent haplotype effects due to different combinations of causal polymorphisms. The simple repeat polymorphism showed extensive diversity both in dogs and wolves, and allele-sharing was common between wolves and white spotted dogs but was non-existent between solid and spotted dogs as well as between wolves and solid dogs. This finding was unexpected as Solid is assumed to be the wild-type allele. The data indicate that the simple repeat polymorphism has been a target for selection during dog domestication and breed formation. We also evaluated the significance of the three MITF-M associated polymorphisms with a Luciferase assay, and found conclusive evidence that the simple repeat polymorphism affects promoter activity. Three alleles associated with white spotting gave consistently lower promoter activity compared with the allele associated with solid colour. We propose that the simple repeat polymorphism affects cooperativity between transcription factors binding on either flanking sides of the repeat. Thus, both genetic and functional evidence show that the simple repeat polymorphism is a key regulator of white spotting in dogs.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
