| 1. |
- Bergström, Lena, et al.
(author)
-
Effekter av havsbaserad vindkraft på marint liv : En syntesrapport om kunskapsläget 2021
- 2022
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Att öka tillgången på förnybar energi är nödvändigt för att motverka klimatförändringarna. Här förväntas havsbaserad vindkraft ha en viktig roll. Samtidigt medför planer på att bygga ut havsbaserad vindkraft viktiga frågeställningar kring hur marint liv och biologisk mångfald kan påverkas. I den här rapporten sammanställs det nuvarande kunskapsläget om hur havsbaserad vindkraft skulle kunna påverka marint liv, med fokus på svenska havsområden. Temamässigt omfattar rapporten bottennära miljöer, fisk, marina däggdjur och sjöfågel. Den strävar även efter att belysa kunskapsläget kring kumulativa effekter, samt frågor om under vilka förutsättningar havsbaserad vindkraft skulle kunna gynna marint liv.Bedömningarna beaktar även hur det tekniska utförandet har utvecklats, till exempel när det gäller vindparkernas utformning och dimensionering. Planeringen idag omfattar större vindparker och kraftverk, och bottenfasta vindkraftverk kan lokaliseras på allt större djup. De har hittills främst etablerats inom djupintervallet 5–40 meter, men kan numera anläggas på omkring 40–60 meters djup. Därtill förväntas flytande fundament, som klarar ännu större djup, bli vanligare. En annan viktig aspekt är hur tillämpningen av skadelindrande åtgärder har utvecklats.Havsbaserad vindkraft förväntas påverka marint liv på olika sätt under anläggnings- och driftsfasen, varför det är relevant att tydligt särskilja dessa i riskbedömningar. Rapporten berör även effekter under avvecklingsfasen.Under anläggningsfasen, som pågår någon dag per kraftverk, kan högintensivt ljud uppstå till exempel i samband med pålning av vindkraftverkens fundament. Åtgärder för att minska skadeverkningar av högintensivt ljud är viktiga, och kan förutsättas vara standard idag. Ofta finns det även behov att förbereda havsbotten, vilket leder till spridning av sedimentpartiklar. Omfattningen av både ljud- och sedimentspridning beror på lokala förhållanden. Därför behöver de lokala förhållandena beaktas för att ta fram en mer detaljerad kännedom om risker för marint liv. I synnerhet tumlare kan påverkas negativt av höga ljudnivåer vid anläggningsfasen, med risk för hörselpåverkan och kraftiga beteendestörningar om inte skadelindrande åtgärder används. Särskilda hänsyn i lokalisering och utförande kan även behövas för sälar, samt för fisk när det gäller områden och årstider som är viktiga för deras reproduktion. Under driftsfasen, som pågår upp emot cirka 40 år, bildar vindkraftverkens fundament och eventuella erosionsskydd fasta strukturer. Detta kan ge upphov till reveffekter då ytorna skapar plats för fastsittande arter. Med tiden kan även fiskar och marina däggdjur lockas dit, om förhållandena medger det. En viktig skillnad jämfört med andra typer av rev är att fundamenten går hela vägen upp till ytan, vilket ökar tillgången på hårda substrat i hela vattenpelaren. En möjlig risk är att de nya substraten skulle kunna gynna oönskade främmande arter, även om det saknas belägg för vindparkernas roll som en sådan spridningsväg.När elen produceras genereras undervattensljud, och överföringen av el i sjökablar kan leda till ett visst mått av elektromagnetiska fält i kablarnas närhet. Effekter av dessa påverkansfaktorer har varit svåra, om inte omöjliga, att notera i fältundersökningar. En generell slutsats skulle kunna vara att, om det förekommer negativa effekter av undervattensljud och elektromagnetiska fält, så är de oftast i styrka underordnade den attraktion som kommer av reveffekten. Aktuella studier tyder sammanfattningsvis på att havsbaserad vindkraft under driftsfasen inte är ett hot mot fiskar, säl eller tumlare. Särskild hänsyn när det gäller lokalisering kan dock behövas för skyddsvärda bottenmiljöer samt sjöfågel. Vissa sjöfågelarter kommer sannolikt att undvika området där vindparken etableras. Även åtgärder för att minska dödlighet kopplad till att fåglar kolliderar med kraftverken kan vara viktiga i vissa områden. Eftersom slutsatserna baseras på studier i andra miljöer än de som kan bli aktuella i Sverige framöver är en uppföljning av miljöeffekter viktig i de parker som etableras, för att ha möjlighet att säkerställa eller vid behov revidera kunskapsläget.Utveckling av kunskapsläget När det gäller vindkraftens effekter på bottennära livsmiljöer har kunskapsläget förbättrats angående mer långsiktig påverkan, liksom hur alg- och djursamhället i vindparken förändras över tid. Med åren blir det mer och mer likt det naturliga samhället på hårda bottnar i den aktuella regionen, även om arter med långlivade larvstadier främjas relativt sett mer. I viss mån saknas kunskap om vilken påverkan som kan förväntas om man bygger på större djup och om vindkraftverken står glesare, som planeras idag. Inga studier tyder dock på att etablering av vindkraftverk är ett hot mot vegetation eller bottenlevande djur i den här typen av miljöer, så länge särskilt skyddsvärda livsmiljöer undviks.Angående fisk och fisksamhällen har förståelsen för reveffekter ökat. Forskningen har övergått till att belysa reveffekter mer ingående, från att tidigare främst bekräfta om det blir en reveffekt eller inte. Sådana studier saknas dock idag för flera svenska havsområden eftersom det inte finns vindparker där.För marina däggdjur har kunskapsläget förbättrats framför allt när det gäller förståelsen av hur sälar och tumlare uppfattar och använder sig av ljud, samt hur ljud av olika frekvens och intensitet påverkar djuren.Kunskapen som hur havsbaserad vindkraft kan påverka sjöfågel har förbättrats framför allt för kustnära områden, men bedömningar begränsas fortfarande av otillräcklig kunskap om olika sjöfågelarters utbredning och dynamik i förekomst mellan år. Det här gäller speciellt områden längre ut till havs och med större djup än 30 meter. Den internationella forskningen har varit fokuserad på att bedöma kollisionsrisk, och ny teknik har gett ökad kunskap om fåglars flyghöjder och beteenden i förhållande till vindkraftverk.Kumulativa effekterFör att göra en sammanvägd bedömning av vindkraftens miljöeffekter är det relevant att sätta de enskilda bedömningarna i ett vidare sammanhang, där även till exempel aktuell miljöstatus och effekter av annan verksamhet ingår, så som omfattningen av fiske och sjöfart. I ett sådant perspektiv skulle införandet av en vindpark kunna leda till att den totala omfattningen av påverkan antingen ökar eller minskar i ett visst område. Etableringen kan också påverka samspelet mellan arter, med efterföljande indirekta effekter i ekosystemet. Att förstå sådana sammanvägda effekter är ett fortsatt viktigt forskningsområde. Det finns även ett behov av att utveckla metoder för att skatta kumulativa effekter i samband med havsbaserad vindkraft på olika rumsliga och tidsmässiga skalor. Utgående från det befintliga kunskapsläget kan risken för att havsbaserade vindparker bidrar med negativa kumulativa effekter på havsmiljön förväntas vara låg, under förutsättning att skadelindrande åtgärder tillämpas och bästa möjliga hänsyn tas. Under anläggningsfasen innebär sådana förutsättningar att skadliga nivåer av påverkansfaktorn minimeras, och att anläggningen sker under sådana rumsliga och tidsmässiga förhållanden att risken för ansamling av känsliga populationer av fisk och marina däggdjur minimeras. Bedömningen beror på att påverkan under anläggningsfasen är tidsmässigt övergående och inte förväntas upprepas vid mer än ett tillfälle per plats. Det baseras därför också på förutsättningen att annan motsvarande verksamhet inte sker samtidigt i området. För driftsfasen innebär förutsättningarna att driften sker med sådan teknik att nivån av elektromagnetiska fält är låg och att undervattensljud inte leder till negativa effekter på fisk eller marina däggdjur, och med undantag av att det fortsatt finns oklarheter kring hur sjöfågel kan påverkas.Vid en omfattande utbyggnad kommer gradvis högre hänsyn och anpassningar för att undvika kumulativa effekter att vara motiverade. Det ställer även ökade krav på nationell och internationell samordning för att undvika risker för kumulativ påverkan i samband med anläggningsfasen, till exempel om flera vindparker anläggs parallellt. Eftersom vindkraftens långsiktiga bidrag till kumulativ påverkan är svårbedömda i dagsläget, och förväntas variera både lokalt och mellan olika havsområden, vore det mycket viktigt att följa utvecklingen över tid i sådana parker som etableras, för att öka kunskapen och skapa möjlighet att vid behov införa åtgärder för att minska risker för specifika arter.Kan vindkraften ha positiva effekter på marint liv?Forskningen innehåller även exempel på när införandet av havsbaserad vindkraft kan ha gynnat arter, eller aspekter av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Det finns dock en svårighet med att generalisera kring om havsbaserad vindkraft kan gynna marint liv, eftersom utfallet i hög grad beror på vindparkens lokalisering, ekologiska förutsättningar, samt vilka andra aktiviteter som förekommer i närområdet. En viktig aspekt är även att mänskliga preferenser påverkar definitionen av om viss förändring i artsammansättning är ”positiv” eller ”negativ”, eftersom det här beror på hur olika arter och ekosystemstjänster värdesätts, det vill säga vilken typ av biologisk mångfald som är önskvärd i ett visst område. Rapporten redogör för olika typer av anpassningar som har förslagits för att gynna särskilda arter i samband med havsbaserad vindkraft, även om utvecklingen av sådana naturanpassade lösningar fortfarande är i sin linda.
|
|
| 2. |
- Bergström, Ulf, et al.
(author)
-
Inför fler fiskefria områden för att skydda bestånd och ekosystem
- 2024
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Fiskefria områden kan vara ett effektivt verktyg för att skydda både fisk- och kräftdjursbestånd och marina ekosystem. Men det är viktigt att områdena utformas på rätt sätt och är tillräckligt stora. Lektidsfredade områden kan vara enklare att driva igenom, men ger inte lika goda effekter.
|
|
| 3. |
- Bergström, Ulf, et al.
(author)
-
Long-term effects of no-take zones in Swedish waters
- 2022
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Marine protected areas (MPAs) are increasingly established worldwide to protect and restore degraded ecosystems. However, the level of protection varies among MPAs and has been found to affect the outcome of the closure. In no-take zones (NTZs), no fishing or extraction of marine organisms is allowed. The EU Commission recently committed to protect 30% of European waters by 2030 through the updated Biodiversity Strategy. Importantly, one third of these 30% should be of strict protection. Exactly what is meant by strict protection is not entirely clear, but fishing would likely have to be fully or largely prohibited in these areas. This new target for strictly protected areas highlights the need to evaluate the ecological effects of NTZs, particularly in regions like northern Europe where such evaluations are scarce. The Swedish NTZs made up approximately two thirds of the total areal extent of NTZs in Europe a decade ago. Given that these areas have been closed for at least 10 years and can provide insights into long-term effects of NTZs on fish and ecosystems, they are of broad interest in light of the new 10% strict protection by 2030 commitment by EU member states.In total, eight NTZs in Swedish coastal and offshore waters were evaluated in the current report, with respect to primarily the responses of focal species for the conservation measure, but in some of the areas also ecosystem responses. Five of the NTZs were established in 2009-2011, as part of a government commission, while the other three had been established earlier. The results of the evaluations are presented in a synthesis and also in separate, more detailed chapters for each of the eight NTZs. Overall, the results suggest that NTZs can increase abundances and biomasses of fish and decapod crustaceans, given that the closed areas are strategically placed and of an appropriate size in relation to the life cycle of the focal species. A meta-regression of the effects on focal species of the NTZs showed that CPUE was on average 2.6 times higher after three years of protection, and 3.8 times higher than in the fished reference areas after six years of protection. The proportion of old and large individuals increased in most NTZs, and thereby also the reproductive potential of populations. The increase in abundance of large predatory fish also likely contributed to restoring ecosystem functions, such as top-down control. These effects appeared after a 5-year period and in many cases remained and continued to increase in the longer term (>10 years). In the two areas where cod was the focal species of the NTZs, positive responses were weak, likely as an effect of long-term past, and in the Kattegat still present, recruitment overfishing. In the Baltic Sea, predation by grey seal and cormorant was in some cases so high that it likely counteracted the positive effects of removing fisheries and led to stock declines in the NTZs. In most cases, the introduction of the NTZs has likely decreased the total fishing effort rather than displacing it to adjacent areas. In the Kattegat NTZ, however, the purpose was explicitly to displace an unselective coastal mixed bottom-trawl fishery targeting Norway lobster and flatfish to areas where the bycatches of mature cod were smaller. In two areas that were reopened to fishing after 5 years, the positive effects of the NTZs on fish stocks eroded quickly to pre-closure levels despite that the areas remained closed during the spawning period, highlighting that permanent closures may be necessary to maintain positive effects.We conclude from the Swedish case studies that NTZs may well function as a complement to other fisheries management measures, such as catch, effort and gear regulations. The experiences from the current evaluation show that NTZs can be an important tool for fisheries management especially for local coastal fish populations and areas with mixed fisheries, as well as in cases where there is a need to counteract adverse ecosystem effects of fishing. NTZs are also needed as reference for marine environmental management, and for understanding the effects of fishing on fish populations and other ecosystem components in relation to other pressures. MPAs where the protection of both fish and their habitats is combined may be an important instrument for ecosystembased management, where the recovery of large predatory fish may lead to a restoration of important ecosystem functions and contribute to improving decayed habitats.With the new Biodiversity Strategy, EUs level of ambition for marine conservation increases significantly, with the goal of 30% of coastal and marine waters protected by 2030, and, importantly, one third of these areas being strictly protected. From a conservation perspective, rare, sensitive and/or charismatic species or habitats are often in focus when designating MPAs, and displacement of fisheries is then considered an unwanted side effect. However, if the establishment of strictly protected areas also aims to rebuild fish stocks, these MPAs should be placed in heavily fished areas and designed to protect depleted populations by accounting for their home ranges to generate positive outcomes. Thus, extensive displacement of fisheries is required to reach benefits for depleted populations, and need to be accounted for e.g. by specific regulations outside the strictly protected areas. These new extensive EU goals for MPA establishment pose a challenge for management, but at the same time offer an opportunity to bridge the current gap between conservation and fisheries management.
|
|
| 4. |
- Berkström, Charlotte, et al.
(author)
-
Ecological connectivity in marine protected areas in Swedish Baltic coastal waters - A coherence assessment
- 2022
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- The Department of Aquatic Resources at the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU Aqua) was commissioned by the Swedish Agency for Marine and Water Management to assess the ecological coherence of the marine protected area (MPA) network along the Swedish Baltic Sea coast, focusing on ecological connectivity and representativity, and species performing active migrations. The study also aimed to test the influence of anthropogenic pressures on connectivity and identify areas for expansion of the existing MPA network to maximise connectivity in the region. This report is the first to assess large-scale connectivity and ecological coherence of the MPA network in the Baltic Sea with a focus on coastal habitat-forming vegetation and fish species with active dispersal. Information on dispersal/migration distances was combined with species distribution models to produce connectivity maps. To align the coherence analyses with the conservation targets specified by responsible authorities, we included the nested targets for specific species ("preciserade bevarandevärden” in Swedish) listed within the Swedish framework for MPAs. Fish species like eel, salmon and trout, as well as birds and seals, which are also listed as nested targets, were not included in our analyses, since connectivity models of these long-distance migrants would be redundant as they do not affect the more small-scale connectivity patterns that are in focus in this study.Hotspot areas for connectivity were identified, and these were generally concentrated in a few, relatively small areas. These hotspot areas are, however, highly susceptible to coastal development and human activities, as they are often situated in bays, inlets and topographically complex archipelagos. Anthropogenic pressures, in this case physical disturbance, had a relatively large predicted impact on connectivity, particularly on certain species. The majority of these species are of freshwater origin and have shorter migration distances (e.g. crucian carp, roach, common rudd, common bream/silver bream, and common bleak) than marine species like cod, flounder and herring, which perform long-distance migrations between open sea and coastal areas as part of their life cycle. Also large predatory fish like pike, pike-perch and perch, as well as habitat-forming submerged aquatic vegetation (SAV), showed a pronounced decrease in connectivity when incorporating physical disturbance into the models. This may be explained by most human pressures being concentrated along the coastline, often in shallow sheltered bays and inlets where human development coincides with sensitive vegetated habitats and important breeding, spawning, nursery and feeding grounds for fish. Connectivity is reduced when habitats become fragmented or diminished and populations become smaller and more isolated. This may in turn have consequences on genetic diversity, viability of populations and ultimately ecosystem functioning.Representativity of habitats; i.e. amount of habitat protected, was below what is generally scientifically recommended and the new target of 30% protection by 2030 in the EU Biodiversity Strategy for all but three species (of 30 in total). Representativity was very poor regarding strict MPAs, an average of 2% across species. The target according to the EU Biodiversity Strategy is 10% strict protection. Similar results were found for connectivity where the amount connected habitat within MPAs was low. MPAs in the study area were sufficiently spaced (distance apart), but dominated by MPAs of small size. Priority areas with high connectivity (identified by the spatial prioritization software prioritizr) were insufficiently protected and the connectivity of the network could be greatly improved with targeted protection in just a few important locations. Areas that are well connected locally, but are isolated from other priority areas, are especially important to protect as they are critical to connectivity of the network. Regulations within the MPA network in Swedish Baltic Sea coastal waters are generally weak, particularly in the priority areas. Applying an ecosystem-based management approach and including stronger regulations of fisheries and of activities causing local physical disturbance in parts of the MPA network is encouraged in order to reach conservation goals. The results from this study can be used to improve planning and management of the Baltic Sea MPA network, marine spatial planning in the region and improving the green infrastructure, securing important ecosystem services for future generations.
|
|
| 5. |
- Berkström, Charlotte, et al.
(author)
-
Ecological connectivity of the marine protected area network in the Baltic Sea, Kattegat and Skagerrak: Current knowledge and management needs
- 2022
-
In: AMBIO: A Journal of the Human Environment. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 51, s. 1485-1503
-
Research review (peer-reviewed)abstract
- Marine protected areas (MPAs) have become a key component of conservation and fisheries management to alleviate anthropogenic pressures. For MPA networks to efficiently promote persistence and recovery of populations, ecological connectivity, i.e. dispersal and movement of organisms and material across ecosystems, needs to be taken into account. To improve the ecological coherence of MPA networks, there is hence a need to evaluate the connectivity of species spreading through active migration and passive dispersal. We reviewed knowledge on ecological connectivity in the Baltic Sea, Kattegat and Skagerrak in the northeast Atlantic and present available information on species-specific dispersal and migration distances. Studies on genetic connectivity are summarised and discussed in relation to dispersal-based analyses. Threats to ecological connectivity, limiting dispersal of populations and lowering the resilience to environmental change, were examined. Additionally, a review of studies evaluating the ecological coherence of MPA networks in the Baltic Sea, Kattegat and Skagerrak was performed, and suggestions for future evaluations to meet management needs are presented.
|
|
| 6. |
- Berkström, Charlotte, et al.
(author)
-
Konnektivitet och fysisk påverkan i kustvatten : en sammanställning över kunskapsläget och förslag till revidering av bedömningsgrund
- 2024
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Konnektivitet i kustvatten beskrivs som möjligheten för djur, växter, sediment och organiskt material att sprida sig och passera fritt mellan det öppna havet och kusten, längsgående i kustområden och mellan kustområden och inlandsvatten. Då konnektiviteten har en betydande och bred påverkan på det biologiska, fysikalisk-kemiska, och det hydromorfologiska tillståndet i kustoch havsmiljön, ingår den som en kvalitetsfaktor för bedömning av ekologisk status av ytvatten i kustzonen. Beskrivningen av konnektivitet och hur den ska bedömas i kustzonen är knapphändig i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25). Institutionen för akvatiska resurser vid SLU har därför fått i uppdrag att ge förslag på information om biologisk konnektivitet som rör växter och djur som kan ingå i en revidering av dessa föreskrifter, samt ta fram ett kunskapsunderlag om konnektivitet och fysisk störning i kustzonen. I uppdraget har även ingått att analysera hur fysisk störning påverkar konnektivitet för fisk i både Skagerraks, Kattegatts och Östersjöns kustområden.Vid genomgång av föreskrifterna noterade vi att de saknar information om biologiska aspekter av konnektivitet och vilka rumsliga skalor man ska beakta. De nuvarande bedömningsgrunderna tar inte tillräcklig hänsyn till att konnektivitet antingen kan ske genom aktiv migration av organismer, såväl vuxna som juvenila, eller genom passiv spridning via larver, ägg, sporer, frön och fragment (kapitel 2.1.2). Detta är viktigt att ha i åtanke då fysisk störning i form av bryggor, pirar, buller, båttrafik och annat har olika påverkan på organismer som rör sig genom olika habitattyper aktivt genom migration eller passivt med strömmar. De olika spridningstyperna sker även över olika tidsskalor där aktiva migrationer ofta sker på säsongsbasis och mellan olika livsstadier, medan passiv spridning ofta sker över ett antal veckor när larver och sporer utvecklas i den fria vattenmassan innan de slår sig ner vid lämpligt habitat. Det finns även arter som genomför hela sina livscykler i den fria vattenmassan, till exempel växtplankton som också ingår som en biologisk kvalitetsfaktor att bedöma. Dessutom är det viktigt att särskilja typiska hemområden från maximala migrations- och spridningsavstånd, eftersom hemområden är relevanta för populationsdynamiken, medan de maximala migrations- och spridningsavstånden har större betydelse för den genetiska variationen mellan olika populationer. Likaså är det viktigt att ta hänsyn till hur konnektivitet kan påverkas av ett förändrat klimat. Fiskar har en central roll i de marina ekosystemen. Därför blir konnektivitet av fisk – både mellan kust och hav, inom kustområden samt mellan kust och sötvatten – avgörande faktorer för ekologisk status, både i sötvatten och i kustvatten. Eftersom det främst är fiskar som genomför vandringar mellan kust och sötvatten och kust och hav är det svårt att klassificera parametern 8.3 Konnektivitet mellan kustvatten och vatten i övergångszon och kustnära landområden i föreskrifterna (HVMFS 2019:25) utan att inkludera fisk. Fisk borde därför ingå som en biologisk kvalitetsfaktor även i föreskrifterna för kustvatten (kapitel 2.1.3). Fisk ingår vid bedömning av ekologisk status i havsmiljödirektivet, som geografiskt överlappar med vattendirektivet i kustzonen. I havsmiljödirektivet finns i stället inte konnektivitet med som ett kriterium i ekologiska statusbedömningar. Detta gör att konnektivitet, framförallt gällande fisk, inte beaktas tillräckligt i bedömningarna varför en samordning mellan direktiven måste till. Då konnektivitet främst är en biologisk funktion kopplad till fiskar och andra organismer bör det övervägas om konnektivitet ska ingå bland de biologiska kvalitetsfaktorerna istället för de hydromorfologiska.Sverige är ett av de länder inom EU som har kommit längst gällande bedömning av konnektivitet inom vattendirektivet. Övriga EU-länder tycks mer fokusera på de två andra hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna hydrografiskt villkor och morfologiskt tillstånd i sina bedömningar. Detta kan bero på att konnektivitet inte ingår i vattendirektivet men att man i Sverige har valt att lägga in det Sammanfattning som en egen kvalitetsfaktor i föreskrifterna om statusbedömning i svenska kustvatten. Konnektivitet nämns i några sammanhang i andra EU-länder, men är då oftast kopplat till sötvatten med fokus på vandrande fiskar och hinder i form av vattenkraft och andra fysiska strukturer som stoppar vattenflödet. Intresset för att utveckla den hydromorfologiska kvalitetsfaktorn där konnektivitet ingår har vuxit inom EU och ett antal rapporter och vetenskapliga artiklar finns tillgängliga i ämnet (kapitel 2.1.4).Konnektivitet kan mätas på olika sätt och på olika rumsliga skalor. I kapitel 3 sammanfattar vi denna information i ett kunskapsunderlag för bedömning av konnektivitet i kustzonen. Mätning och analys av arters spridning i kust- och havsområden är en utmanande uppgift, och kunskapen inom detta område är fortfarande begränsad. För att analysera och bedöma aktiv migration i framförallt Östersjön och Skagerrak har rumsliga analyser baserade på habitatkartor och information om arters spridningsavstånd använts, likaså märkningsstudier och kombinationer av metoder. För att undersöka passiv spridning har man främst använt en kombination av empiriska data och hydrodynamiska modeller för att undersöka spridningsvägar och uppväxtmiljöer för olika marina organismer och för att identifiera viktiga områden för konnektivitet som till exempel källor och sänkor. I kapitel 3 sammanfattas även konnektivitetsmönster hos några biologiskt viktiga organismgrupper och information om naturliga barriärer som salthalt, djup och temperatur som påverkar spridning av organismer och organiskt material.Få studier har undersökt effekter av fysisk störning på konnektivitet. I kapitel 4.2 beskriver vi studier som gjorts i svenska vatten gällande effekter av fysisk störning på passiv spridning och aktiv migration och i kapitel 4.3 sammanfattar vi information om fysisk påverkan och konnektivitet på några nyckelhabitat. I kapitel 5 beskrivs resultaten av nya analyser med fokus på fisk längs svenska västkusten som gjorts inom ramen av detta uppdrag. Resultaten från dessa studier visar att fysisk påverkan kan ha en betydande inverkan på konnektivitet, särskilt för de arter som är beroende av grunda och vågskyddade områden för sin reproduktion. Denna typ av habitat är särskilt känslig och uppvisar en påtaglig minskning av konnektiviteten till följd av fysisk påverkan. Just dessa områden drabbas mest av förluster i konnektivitet då de har en hög grad av fysisk exploatering, inkluderande bryggor, bojar och småbåtshamnar. Dessutom visade resultaten från vår modellering att makroalger och fröväxter påverkas starkt av fysiska förändringar. Detta understryker vikten av att noggrant utvärdera och hantera fysisk påverkan på arter och livsmiljöer i kustzonen för att bevara och skydda känsliga marina ekosystem och de tjänster de tillhandahåller. Resultaten är viktiga för beslutsfattare och planerare som arbetar med bevarandeåtgärder och förvaltning av dessa miljöer.Det finns betydande kunskapsluckor inom området konnektivitet i kustvattenmiljöer och även inom området fysisk påverkan på konnektiviteten. I kapitel 6 listas dessa kunskapsluckor där bland annat behovet av högupplösta kartunderlag över förekomsten av både organismer och påverkansfaktorer pekas ut, liksom sambanden mellan dessa. Detta gäller för de biologiska kvalitetsfaktorerna bottenfauna, makroalger, fröväxter och växtplankton och för fisk, där fisken inte ingår som biologisk kvalitetsfaktor i kustzonen. Även effekter av ett förändrat klimat och av olika typer av restaureringsåtgärder på konnektiviteten är områden där det finns behov av att förbättra kunskapsläget.
|
|
| 7. |
- Berkström, Charlotte, et al.
(author)
-
Rapid effects of a fishing closure on whitefish (Coregonus maraena) in the northern Baltic Sea
- 2021
-
In: Boreal Environment Research. - 1239-6095 .- 1797-2469. ; 26, s. 89-104
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Areas closed to fishing year-round (no-take zones, NTZs) or during spawning time (spawning closures) are used as a management tool to increase declining fish populations. We evaluated the effects of a 147 km2 NTZ and a 3980 km2 spawning closure on whitefish populations in the northern Baltic Sea, and also accounted for fish consumption by seals and cormorants. Fish monitoring with multimesh gillnets in 2011–2016 showed a significant increase in catch per unit effort (CPUE) of mature whitefish (> 30 cm) both in the spawning closure and the NTZ compared with the reference area open to fishing. The rate of increase was significantly higher in the NTZ than in the spawning closure. Our results suggest that NTZs may strengthen coastal fish populations in temperate regions and that also seasonal closures under a critical period of the life cycle may benefit the populations.
|
|
| 8. |
- Berkström, Charlotte, et al.
(author)
-
Securing sustainable access to aquatic foods
- 2023
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Global nutrition needs are increasing and aquatic foods have recently been identified as crucial in addressing many of the world’s urgent challenges, including hunger and malnutrition. This synthesis highlights the importance of aquatic foods as a source of protein, micronutrients and income, its potential to meet increasing food demands, as well as the challenges in aquatic food production and harvesting.Most importantly, it provides an overview of management initiatives and innovative solutions for secured sustainable access to aquatic foods in the future. Aquatic foods provide micronutrient-rich foods for 3.3 billion people and support the livelihoods of more than 800 million people. Small-scale fisheries, in particular, play a key role in supporting the diversity and nutritional benefits of aquatic foods. However, the capture and production of aquatic foods is not always sustainable, and access to these foods may be unequal. At the water-land nexus, new ways of producing aquatic foods hold the potential to reduce the climate footprint in the food system.The governance of, and investment in, aquatic food systems needs to aim to preserve, support and improve aquatic species diversity and to improve access to this highly nutritious food. These efforts need to include multiple stakeholders, such as fishers, community agencies, policy makers and researchers, and be firmly established in both the latest research and in a local/regional context - ecologically and socially. By incorporating different aspects of aquatic foods, this synthesis aims to inspire and inform the reader about the importance of these systems, and means for a sustainable way forward.
|
|
| 9. |
- Berkström, Charlotte, et al.
(author)
-
Thresholds in seascape connectivity : the spatial arrangement of nursery habitats structure fish communities on nearby reefs
- 2020
-
In: Ecography. - : Wiley. - 0906-7590 .- 1600-0587. ; 43:6, s. 882-896
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Ecosystems are linked by the movement of organisms across habitat boundaries and the arrangement of habitat patches can affect species abundance and composition. In tropical seascapes many coral reef fishes settle in adjacent habitats and undergo ontogenetic habitat shifts to coral reefs as they grow. Few studies have attempted to measure at what distances from nursery habitats these fish migrations (connectivity) cease to exist and how the abundance, biomass and proportion of nursery species change on coral reefs along distance gradients away from nursery areas. The present study examines seascape spatial arrangement, including distances between habitats, and its consequences on connectivity within a tropical seascape in Mozambique using a seascape ecology approach. Fish and habitat surveys were undertaken in 2016/2017 and a thematic habitat map was created in ArcGIS, where cover and distances between habitat patches were calculated. Distance to mangroves and seagrasses were significant predictors for abundance and biomass of most nursery species. The proportions of nursery species were highest in the south of the archipelago, where mangroves were present and decreased with distance to nurseries (mangroves and seagrasses). Some nursery species were absent on reef sites farthest from nursery habitats, at 80 km from mangroves and at 12 km from seagrass habitats. The proportion of nursery/non-nursery snapper and parrotfish species, as well as abundance and biomass of seagrass nursery species abruptly declined at 8 km from seagrass habitats, indicating a threshold distance at which migrations may cease. Additionally, reefs isolated by large stretches of sand and deep water had very low abundances of several nursery species despite being within moderate distances from nursery habitats. This highlights the importance of considering the matrix (sand and deep water) as barriers for fish migration.
|
|
| 10. |
- Bostedt, Göran, 1966-, et al.
(author)
-
Benefits and costs of two temporary no-take zones
- 2020
-
In: Marine Policy. - : Elsevier. - 0308-597X .- 1872-9460. ; 117
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Temporary no-take zones (NTZs) are increasingly introduced in Sweden as a fisheries management tool to restore populations of specific target species. This paper presents a cost-benefit analysis of two real case temporary NTZs closed during a 5–6 year period in the coastal zone of the Baltic Sea, using scenario analysis to account for uncertainty in both the biological and economic effects. A sensitivity analysis was added for certain key parameters. The results of the cost-benefit analyses for the two NTZs are positive in all scenarios relating to the most realistic case of no opportunity costs, i.e., assuming that all fishing activity could be relocated to adjacent areas without cost during the closed period. As an extreme case comparison, full opportunity costs were included, assuming that no fishing activity could be relocated to other areas during the closed period. One of the NTZs then exhibited a negative net result for most scenarios. For the other area the net result was positive even when the maximum opportunity costs of temporary lost fishing opportunities were included, largely depending on the strong positive change in the value of commercial fishing. By demonstrating potential costs and benefits of using temporary no-take zones in fisheries management this study may contribute to policy making, as well as to creating acceptance from stakeholder groups that incur short-term costs from closing areas to fishing.
|
|
