| 1. |
- Aasa, Jenny, et al.
(author)
-
Analysis of acrylamide in blood samples from adolescents in Sweden. Results from the national dietary study Riksmaten Adolescents 2016-2017
- 2023
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Blodprover (600 st.) från deltagare i matvaneundersökningen Riksmaten ungdom 2016-17 har analyserats med avseende på akrylamid och dess metabolit glycidamid. Analyserna har gjorts med masspektrometri av reaktionsprodukter med hemoglobin (Hb-addukter) som biomarkör för exponering för akrylamid. I denna rapport redovisas resultaten från dessa analyser. Skillnader i exponering mellan kön och mellan åldersgrupper (årskurs 5, årskurs 8 och årskurs 2 på gymnasiet) har undersökts samt association med bostadsort (stadsmiljö eller landsbygd) och föräldrars utbildningsnivå. Exponeringen har också undersökts i relation till uppskattat intag av akrylamid från mat, baserat på enkätsvar om matvanor från ungdomarna. Akrylamid kunde detekteras i nästan alla prover (99 %). Medianhalten var 34 pmol/g Hb. Ingen signifikant skillnad i Hb-addukthalt av akrylamid kunde observeras mellan pojkar och flickor. Inte heller kunde någon signifikant skillnad observeras mellan åldersgrupperna för akrylamid. Vid jämförelse av Hb-addukter av glycidamid samt summan av akrylamid och glycidamid uppvisade barnen i årskurs 5 högre halter jämfört med ungdomarna i årskurs 8 och i årskurs 2 på gymnasiet. Vid jämförelse mellan bostadsort på landsbygd jämfört med i stadsmiljö observerades inga signifikanta skillnader i Hb-adduktnivåer av akrylamid eller glycidamid för någon åldersgrupp. Inte heller observerades någon association mellan Hb-adduktnivåer och föräldrarnas utbildningsnivå i någon åldersgrupp. Omkring 10 % av studenterna rapporterade att de röker, dagligen eller ibland, och dessa individer hade signifikant högre Hb-adduktnivåer av glycidamid samt av summan av akrylamid och glycidamid. Förutom rökning utgör livsmedelskonsumtion den största källan till akrylamidexponering. De uppmätta adduktnivåerna jämfördes med uppskattat intag av akrylamid från livsmedel som är kända att innehålla akrylamid. Jämförelsen gjordes både med data från enkätsvar om generella matvanor samt från data från kostregistrering under två dagar. Ingen signifikant korrelation observerades mellan adduktnivå av akrylamid och det totala medelintaget från kostregistreringen, sannolikt för att adduktnivåerna motsvarar exponeringen som skett under de senaste ca fyra månaderna, vilket är hemoglobinets livslängd. Dock observerades signifikanta korrelationer mellan adduktnivå och registrerad konsumtion av chips och bröd för studenterna i årskurs 5. Också observerades en signifikant skillnad mellan adduktnivåer och konsumtion av chips från enkätdata om generella konsumtionsvanor. En framtida studie om matvanor som designats med avseende på akrylamidexponering skulle ge en bättre förståelse för korrelationen mellan konsumtion och exponering, och ge en ännu bättre uppskattning om bidraget av akrylamid från mat till den totala cancerrisken.
|
|
| 2. |
- Ankarberg, Emma, et al.
(author)
-
Regionala skillnader i intag av persistenta organiska miljögifter hos förstföderskor i Uppsala, Göteborg och Lycksele
- 2007
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Under perioden 2000-2006 samlades bröstmjölk in från förstföderskor i Uppsala, Göteborg, Lund och Lycksele. Syftet med studien var att undersöka om det finns några regionala skillnader i halter av polyklorerade bifenyler (PCBer), klorerade pesticider (hexaklorbensen (HCB), ß-hexaklorocyklohexan (ß-HCH), oxyklordan, trans-nonaklor, DDT och DDT-metaboliter) och bromerade flamskyddsmedel (polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklododekan (HBCD)) i bröstmjölk. Resultaten visade att vissa signifikanta regionala skillnader i halter av de studerade substanserna förelåg. Skillnaderna var dock små, och inga säkra slutsatser om orsaker till skillnaderna kunde dras. Vissa regionala skillnader i halter av organiska miljögifter i livsmedel har också observerats. I en matkorgsstudie utförd 1999 (Darnerud et al. 2006) köptes livsmedel in i fyra olika städer i Sverige (Malmö, Göteborg, Uppsala och Sundsvall), och högre halter av ΣPCB, ΣDDT och ΣPBDE kunde ses i livsmedel från de södra delarna av Sverige i jämförelse med de norra. Denna tendens till nord-sydlig gradient observerades också i en senare matkorgsstudie som utfördes i samma städer 2005 (Ankarberg et al. 2006). Även den omfattande fiskundersökning som utfördes vid Livsmedelsverket 2000-2003 visade på regionala skillnader i halter i vissa fiskarter (NFA 2003). Studien som redovisas i denna rapport syftar till att genom intagsberäkningar undersöka om det finns regionala skillnader i exponering för organiska miljögifter (dioxiner, dioxinlika PCBer, PCB 153 och p,p´-DDE) från mat. Intagsberäkningarna grundas på en kostenkät, ifylld av mödrarna vid bröstmjölksinsamlingen, med frågor gällande konsumtionen av kött, fågel, fisk, mjölkprodukter, vegetabiliskt fett och ägg under året före graviditeten. Haltdata för de studerade substanserna i olika livsmedel hämtades från undersökningar och kontrollprogram vid Livsmedelsverket. De regionala jämförelser som gjordes inkluderade Uppsala, Göteborg och Lycksele. Den kostenkät som användes i Lund skiljde sig åt från de som användes i Uppsala, Göteborg och Lycksele. Resultaten från Lund kunde därför inte användas i denna undersökning. Trots vissa skillnader i konsumtionsmönster mellan de olika regionerna kunde inte några skillnader i intag av miljögifterna påvisas. Det beräknade medianintaget av dioxiner och dioxinlika PCBer varierade mellan 0,9 och 1,2 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/dag, mellan 1,3 och 1,9 ng/kg kroppsvikt/dag för PCB 153 och mellan 2,5 och 3,5 ng/kg kroppsvikt/dag för 2 p,p´-DDE. Fisk och skaldjur bidrog till den största delen av intaget av WHO-TEQ (52-61 %). Enligt beräkningarna hade 14 % av kvinnorna intagsnivåer som överskred EU’s tolerabla veckointag för dioxiner och dioxinlika PCBer (14 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/vecka). Livsmedelsverkets konsumtionsråd gällande fet fisk från Östersjön överskreds av 4 % av kvinnorna, och samtliga av dessa åtta individer fanns med bland dem som överskred TWI. Högexponerade individer karaktäriserades generellt av hög konsumtion av fisk och mjölkprodukter. Det finns inte någon tolerabel intagsnivå framtagen för icke dioxinlika PCBer (t.ex. PCB 153), så för dessa var det inte möjligt att göra några jämförelser. Ingen kvinna i studien överskred JECFA’s tolerabla dagliga intagsnivå för DDT-föreningar (10 μg/kg kroppsvikt/dag). En osäkerhet i de beräknade intagsnivåerna är att det är mycket svårt att minnas och korrekt ange sin konsumtion av olika livsmedel under ett år tillbaka. Dessutom är det troligt att konsumtionen av lax från Östersjön är överskattad eftersom det är mycket ovanligt med sådan fisk i butik. De haltdata som använts i beräkningarna är medel- och medianhalter som kommer från olika analysprojekt vid Livsmedelsverket. Dessa halter kan skilja sig åt från de verkliga nivåerna i de livsmedel som kvinnorna konsumerat. Dessutom användes samma haltdata för samtliga kvinnor, och hänsyn togs alltså inte till eventuella regionala skillnader i livsmedelshalter. Trots dessa osäkerheter tyder resultaten på att svenska förstföderskor från olika delar av landet har exponerats för liknande nivåer av de studerade föreningarna. En korrelationsanalys kunde inte påvisa några samband mellan de beräknade intagen av PCB 153 och p,p´-DDE och nivåerna av dessa substanser i bröstmjölk. Detta beror sannolikt till viss del på att bröstmjölkshalterna av persistenta organiska miljögifter speglar den totala exponeringen under livstiden, och inte bara exponeringen under det senaste året.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Bignert, Anders, et al.
(author)
-
Temporal trends of Swedish environmental and human milk concentrations of dioxins, furans and dioxin-like PCBs, with forecasts to 2040
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- The report deals with temporal trends of measured concentrations of representative congenersof dioxin-like PCBs, dioxins (PCDDs) and furans (PCDFs) (here together called dioxins) inbiological samples from the Swedish marine and freshwater environment together with humanmilk and food.Dioxins are well-known for causing cancer, severe reproductive and developmental problems,damage the immune system and for interfering with hormonal systems. Dioxin exposure hasfurther been suggested to induce birth defects, reduced sperm counts, diabetes, learningdisabilities, immune system suppression, lung problems, skin disorders, lowered testosteronelevels and more.The data originates from national monitoring programs on contaminants financed by theSwedish Environmental Protection Agency (EPA) and accomplished by the Swedish FoodAgency (SFA), the Swedish Museum of Natural History (SMNH) and Stockholm University(SU). Temporal trends of the abovementioned chemicals have been studied, also, the trendshave been extrapolated in an attempt to forecast the situation during the coming 20 years.The present report focus on temporal trends and longer time series (often more than 2decades). Compilations that covers also shorter time-series, relations between variousbiological samples and geographical distribution can be found elsewhere. A thorough studydescribing the dioxin situation in the Baltic was carried out by the Swedish EPA 2013(Wiberg et al., 2013).
|
|
| 5. |
- Bjermo, Helena, et al.
(author)
-
Concentrations of phthalates and phenolic substances in urine from first-time mothers in Uppsala, Sweden: temporal trends 2009- 2018
- 2019
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Sedan 1996 samlas blod- och modersmjölksprover regelbundet in från förstföderskor i Uppsala i den så kallade POPUP-studien. Sedan 2009 tas också ett urinprov. I denna rapport har tidstrender för ftalater och fenolära ämnen studerats i urinprov insamlade mellan 2009 och 2018. Ftalater och fenolära ämnen metaboliseras relativt snabbt i kroppen och för flertalet är det därför en metabolit till själva huvudsubstansen som har analyserats.Totalt sett analyserades tolv metaboliter till sex ftalater, en metabolit till en ersättningskemikalie till ftalater, metaboliter till tre fosforbaserade flamskyddsmedel, två pesticidmetaboliter samt åtta fenolära ämnen, bland annat triclosan, bisfenol A, S och F. Analyserna utfördes av Lunds universitet. Syftet var att studera tidstrender för dessa olika ämnen under perioden 2009-2018.Resultaten visade en nedåtgående tidstrend för de ftalater som håller på att fasas ut samtidigt som metaboliten för en ersättare till ftalaterna ökade. Det omdiskuterade ämnet bisfenol A och triclosan visade nedåtgående trender medan en ersättningssubstans till bisfenol A, bisfenol F, snarare hade en omvänd u-formad kurva. Även en metabolit till insekticiden klorpyrifos minskade under perioden, möjligen som en konsekvens av att strängare gränsvärden införts i EU.Analyser av urin gör det möjligt att studera hur befolkningens exponering för snabbmetaboliserande substanser ser ut. Genom att analysera prover över tid kan man studera hur befolkningens exponering förändras efter att åtgärder för att begränsa vissa kemikalier satts in samt hur exponeringen för nya ersättningskemikalier utvecklas.
|
|
| 6. |
- Bjermo, Helena, et al.
(author)
-
Design, Methods, and Participation in Riksmaten Young Children - A Swedish National Dietary Survey
- 2024
-
In: CURRENT DEVELOPMENTS IN NUTRITION. - 2475-2991. ; 8:5
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background: National dietary surveys provide essential data for risk bene fi t assessments of foods and nutrients, for management and policy development. Physical activity measurement and biomonitoring can provide important complementary data but are less commonly included. Objectives: This study aimed to describe the study design and methods of the cross-sectional Swedish national dietary survey Riksmaten Young Children (Riksmaten sm & aring;barn), of children aged 9 mo, 18 mo, and 4 y. Participation/dropout rates for the 2 older age groups are also presented. The impact of different recruitment strategies is discussed. Methods: Children ( N = 16,655) were randomly selected from the population register; invitations to guardians were sent by post and where possible, followed up by telephone. Food intake was assessed by a 2-d food diary and/or questionnaire. Height and weight were reported after measurement. Physical activity (accelerometery, 7 d) and stool, blood, and urine samples were assessed in subgroups. Results: Food consumption data were collected in 1828 children (11% of the invited; 18 mo: n = 1078, and 4 y: n = 750). Of participants also in subgroups, 71% provided physical activity data ( n = 1307), 60% stool samples ( n = 630), and 51% blood and/or urine samples ( n = 593). The study population represented all geographic regions and types of municipalities in Sweden, but participating households had both higher education level and higher income than the target population. Only minor differences were seen in participation rates between recruitment via post and telephone compared with those through post only (12% compared with 10%). Repeated contact attempts were needed for the majority of participants (65%). Despite the low-participation rate, 99% of the participants completed the study once started. Conclusions: Although it was a challenge to recruit participants, Riksmaten Young Children provides a substantial amount of information at national level, representative in terms of sex, geography, and family structure. The underrepresentation of households with lower socioeconomic must be considered when results.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Desalegn, Anteneh, et al.
(author)
-
Urinary concentrations of phthalate/DINCH metabolites and body mass index among European children and adolescents in the HBM4EU Aligned Studies: A cross-sectional multi-country study
- 2024
-
In: ENVIRONMENT INTERNATIONAL. - 0160-4120 .- 1873-6750. ; 190
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background: Phthalates are ubiquitous in the environment. Despite short half-lives, chronic exposure can lead to endocrine disruption. The safety of phthalate substitute DINCH is unclear. Objective: To evaluate associations between urinary concentrations of phthalate/DINCH metabolites and body mass index (BMI) z-score among children and adolescents. Method: We used Human Biomonitoring for Europe Aligned Studies data from 2876 children (12 studies, 6-12 years, 2014-2021) and 2499 adolescents (10 studies, 12-18 years, 2014-2021) with up to 14 phthalate/DINCH urinary metabolites. We used multilevel linear regression to assess associations between phthalate/DINCH concentrations and BMI z-scores, testing effect modification by sex. In a subset, Bayesian kernel machine regression (BKMR) and quantile-based g-computation assessed important predictors and mixture effects. Results: In children, we found few associations in single pollutant models and no interactions by sex (p p-interaction > 0.1). BKMR detected no relevant exposures (posterior inclusion probabilities, PIPs < 0.25), nor joint mixture effect. In adolescent single pollutant analysis, mono-ethyl phthalate (MEP) concentrations were associated with higher BMI z-score in males ((3 = 0.08, 95% CI: 0.001,0.15, per interquartile range increase in ln-transformed concentrations, p-interaction = 0.06). Conversely, mono-isobutyl phthalate (MiBP) was associated with a lower BMI z-score in both sexes ((3 =-0.13, 95 % CI:-0.19,-0.07, p-interaction = 0.74), as was sum of di(2-ethylhexyl) phthalate (& sum;DEHP) metabolites in females only ((3 =-0.08,95 % CI:-0.14,-0.02,p-interaction p-interaction = 0.01). In BKMR, higher BMI z-scores were predicted by MEP (PIP=0.90) and MBzP (PIP=0.84) in males. Lower BMI z-scores were predicted by MiBP (PIP=0.999), OH-MIDP (PIP=0.88) and OH-MINCH (PIP=0.72) in both sexes, less robustly by DEHP (PIP=0.61) in females. In quantile g-computation, the overall mixture effect was null for males, and trended negative for females ((3 =-0.11, 95 % CI:-0.25, 0.03, per joint exposure quantile). Conclusion: In this large Europe-wide study, we found age/sex-specific differences between phthalate metabolites and BMI z-score, stronger in adolescents. Longitudinal studies with repeated phthalate measurements are needed.
|
|
| 10. |
- Glynn, Anders, et al.
(author)
-
Determinants of serum concentrations of organochlorine compounds in Swedish pregnant women : a cross-sectional study
- 2007
-
In: Environmental Health. - 1476-069X. ; 6, s. 2-
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- BACKGROUND: We performed a cross-sectional study of associations between personal characteristics and lipid-adjusted serum concentrations of certain PCB congeners and chlorinated pesticides/metabolites among 323 pregnant primiparous women from Uppsala County (age 18-41 years) sampled 1996-1999. METHODS: Extensive personal interviews and questionnaires about personal characteristics were performed both during and after pregnancy. Concentrations of organochlorine compounds in serum lipids in late pregnancy were analysed by gas chromatography. Associations between personal characteristics and serum levels of organochlorine compounds were analysed by multiple linear regression. RESULTS: Participation rate was 82% (325 of 395 women). Serum concentrations of PCB congeners IUPAC no. 28, 52, 101, 105 and 167, and o, p'-DDT and -DDE, p, p'-DDT and -DDD, oxychlordane, and gamma- and alpha-HCH were in many cases below the limit of quantification (LOQ). No statistical analysis of associations with personal characteristics could be performed for these substances. Concentrations of PCB congeners IUPAC no. 118, 138, 153, 156 and 180, HCB, beta-HCH, trans-nonachlor and p, p'-DDE increased with increased age and were highest in women sampled early during the 4 year study period. This shows that older women and women sampled early in the study had experienced the highest life-time exposure levels, probably mainly during childhood and adolescence. The importance of early exposures was supported by lower PCB concentrations and higher beta-HCH and p, p'-DDE concentrations among women born in non-Nordic countries. Moreover, serum concentrations of certain PCBs and pesticide/metabolites were positively associated with consumption of fatty fish during adolescence, and concentrations of CB 156, CB 180 and p, p'-DDE increased significantly with number of months women had been breast-fed during infancy. Short-term changes in bodily constitution may, however, also influence serum concentrations, as suggested by negative associations between concentrations of organochlorine compounds and BMI before pregnancy and weight change during pregnancy. CONCLUSION: Although some of the associations could be caused by unknown personal characteristics confounding the results, our findings suggest that exposures to organochlorine compounds during childhood and adolescence influence the body burdens of the compounds during pregnancy.
|
|
