| 1. |
- Karlsson, Kristin, et al.
(author)
-
Retrospective Cohort Study of Bronchial Doses and Radiation-Induced Atelectasis After Stereotactic Body Radiation Therapy of Lung Tumors Located Close to the Bronchial Tree
- 2013
-
In: International Journal of Radiation Oncology, Biology, Physics. - : Elsevier BV. - 0360-3016 .- 1879-355X. ; 87:3, s. 590-595
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Purpose: To evaluate the dose-response relationship between radiation-induced atelectasis after stereotactic body radiation therapy (SBRT) and bronchial dose. Methods and Materials: Seventy-four patients treated with SBRT for tumors close to main, lobar, or segmental bronchi were selected. The association between incidence of atelectasis and bronchial dose parameters (maximum point-dose and minimum dose to the high-dose bronchial volume [ranging from 0.1 cm(3) up to 2.0 cm(3)]) was statistically evaluated with survival analysis models. Results: Prescribed doses varied between 4 and 20 Gy per fraction in 2-5 fractions. Eighteen patients (24.3%) developed atelectasis considered to be radiation-induced. Statistical analysis showed a significant correlation between the incidence of radiation-induced atelectasis and minimum dose to the high-dose bronchial volumes, of which 0.1 cm(3) (D-0.1cm3) was used for further analysis. The median value of D-0.1cm3 (alpha/beta = 3 Gy) was EQD(2,LQ) = 147 Gy(3) (range, 20-293 Gy(3)). For patients who developed atelectasis the median value was EQD(2,LQ) = 210 Gy(3), and for patients who did not develop atelectasis, EQD(2,LQ) = 105 Gy(3). Median time from treatment to development of atelectasis was 8.0 months (range, 1.1-30.1 months). Conclusion: In this retrospective study a significant dose-response relationship between the incidence of atelectasis and the dose to the high-dose volume of the bronchi is shown.
|
|
| 2. |
- Klepsch, Mirjam M., et al.
(author)
-
Consequences of the overexpression of a eukaryotic membrane protein, the human KDEL receptor, in Escherichia coli
- 2011
-
In: Journal of Molecular Biology. - : Elsevier BV. - 0022-2836 .- 1089-8638. ; 407:4, s. 532-542
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Escherichia coli is the most widely used host for producing membrane proteins. Thus far, to study the consequences of membrane protein overexpression in E. coli, we have focussed on prokaryotic membrane proteins as overexpression targets. Their overexpression results in the saturation of the Sec translocon, which is a protein-conducting channel in the cytoplasmic membrane that mediates both protein translocation and insertion. Saturation of the Sec translocon leads to (i) protein misfolding/aggregation in the cytoplasm, (ii) impaired respiration, and (iii) activation of the Arc response, which leads to inefficient ATP production and the formation of acetate. The overexpression yields of eukaryotic membrane proteins in E. coli are usually much lower than those of prokaryotic ones. This may be due to differences between the consequences of the overexpression of prokaryotic and eukaryotic membrane proteins in E. coli. Therefore, we have now also studied in detail how the overexpression of a eukaryotic membrane protein, the human KDEL receptor, affects E. coli. Surprisingly, the consequences of the overexpression of a prokaryotic and a eukaryotic membrane protein are very similar. Strain engineering and likely also protein engineering can be used to remedy the saturation of the Sec translocon upon overexpression of both prokaryotic and eukaryotic membrane proteins in E. coli.
|
|
| 3. |
- Lundström, Jan O., et al.
(author)
-
Production of wetland Chironomidae (Diptera) and the effects of using Bacillus thuringiensis israelensis for mosquito control
- 2010
-
In: Bulletin of entomological research. - Cambridge : Cambridge University Press. - 0007-4853 .- 1475-2670. ; 100:1, s. 117-125
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Massive mosquito nuisance problems, caused by the flood-water mosquito Aedes sticticus, occur after floods in the flood plains of the River Dalalven, central Sweden. Since 2002, the biological mosquito larvicide Bacillus thuringiensis var. israelensis (Bti) has been used to control these mosquitoes. Here, we report results from the first six years of monitoring Chironomidae, the most Susceptible non-target organisms, in three wetlands with Bti-treatment against mosquitoes and in three wetlands without treatment. Emergence traps were used for continuous insect sampling from May to September each year, 2002-2007, and were emptied once a week. A total of 21,394 chironomids of 135 species were collected, and the Subfamily Orthocladiinae dominated the fauna followed by Chironominae and Tanypodinae. The annual chironomid production in the wetlands was low, with ail average of 1.91.7 individuals per m(2) and 42 g ash-free dry weight per m(2) We found no reduced production of chironomids at neither family, nor subfamily level, in Bti-treated as compared to untreated wetlands. This is the first long-term follow-up study of the possible effects of Bti-based mosquito larval control oil chironomid species production. In the short-term view, one species had higher production in treated areas. In the long-term view, four species had higher and one species had lower production in treated areas. We conclude that the B3ti-based control of floodwater mosquitoes does not cause and, major direct negative effects on chironomid production, and therefore does not seem to induce any risk for indirect negative effects on birds, bats or any other predators feeding on chironomids.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Persson, Marie, et al.
(author)
-
Analysing management policies for operating room planning using simulation
- 2010
-
In: Health Care Management Science. - : Springer. - 1386-9620 .- 1572-9389. ; 13:2, s. 182-191
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- In this paper we analyse the operating room planning at a department of orthopaedic surgery in Sweden. We focus on the problem of meeting the uncertainty in demand of patient arrival and surgery duration and at the same time maximizing the utilization of Operating Room (OR) time. With a discrete-event model we simulate how different management polices affect different performance metrics such as patient waiting time, cancellations and the utilization of OR time. The experiments show that the performance of the operating room department can be improved significantly by applying a different policy in reserving OR-capacity for emergency cases together with a policy to increase staff in stand-by. Moreover, the developed simulation model provides estimates for a what-if situation related to the prognosis of an increasing number of hip-joint replacements.
|
|
| 6. |
- Persson, Tomas, et al.
(author)
-
Provningsmetod för sol- och biovärmesystem : Systemprestanda och emissionsdata
- 2012
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- SP i Borås och SERC, Högskolan Dalarna har i samverkan tagit fram en systemprovnings-metod där kompletta sol- och pelletsvärmesystem har provats i laboratorium under sex dygn. Plus två inledande dygn för termisk stabilisering av systemet. Provningen innefattar verklig-hetstrogna lastfall för två sommardagar, två vinterdagar, och två vår/höstdagar. Syftet är att få fram information om systemets helårsprestanda och systemfunktion genom en kortare tids provning. Vid mätningarna som genomförts vid Högskolan Dalarna har syftet också varit att undersöka systemens emissionsprestanda. Emissionsmätningarna ingår normalt inte i system-provningen, eftersom det skulle öka kostnaderna för att genomföra proven. Ett komplett system inklusive regulatorer provas med undantag för solfångaren, som utgörs av en dator-styrd rigg för att kunna skapa en repeterbar solvärmemängd från en systemspecifik solfångar-krets. Totalt har sju olika sol-pelletsystem provats samt ett referenssystem som utgörs av en kombi-panna utan solvärme. Dessutom har det inom projektet genomförts en jämförande provning mellan SP och Högskolan Dalarna på samma system. Provningsmetoden som utvecklats i detta projekt har visat sig kunna uppfylla målen, det vill säga kunna jämföra systemprestanda mellan olika system och uppskatta årsprestandan. Till detta har även eventuella driftsproblem i systemen kunnat identifieras så att dessa kan åtgärdas och systemen förbättras. För att förbättra provningsmetoden och öka noggrannheten i utvärderingen föreslås ett antal åtgärder inför en fortsatt provning. De viktigaste förändringarna är att se till att pannans och systemets laddstatus är så lika som möjligt vid början av sexdagarssekvensen, liksom vid sekvensens slut. Detta kräver två olika åtgärder: dels att de inledande två dygnen är identiska med de sista två dygnen och att panna triggas igång ett par timmar innan sekvensens början och slut, så att risken minskar att pannan levererar värme till tanken vid sekvensens början och slut. Vidare föreslås att en ny metod skall användas för att mäta värmeavgivningen till rummet från kaminer och att dess noggrannhet undersöks. För att åstadkomma exakt rätt last och solvärmetillskott vid provningen skall riggen använda en teknik med kontinuerlig kompensation av last och solvärmetillskott så att uppmätt och önskad energimängd alltid blir densamma i alla provningar. Detta förenklar även handhavan-det vid provningen och underlättar utvärderingen. För att kunna ge bättre återkoppling och kunna ge råd till hur systemen skall förbättras bör tanktemperaturen alltid mätas i några punk-ter och att förlustkoefficienter för panna och tank tas fram genom ett separat avsvalningsprov. Systemprovningen visar generellt att det är gynnsamt att kombinera pelleteldning med sol-värme. Pelletpannor har en låg verkningsgrad under låglastperioden och med solvärme kan pannan stängas av när driftsförutsättningarna är som sämst. Hög pannverkningsgrad liksom en väl fungerande ackumulatortank och styrsystem har visat sig vara avgörande för att erhålla höga systemprestanda i denna provningsmetod. Pannverk-ningsgraden över mätperioden är betydligt lägre än för motsvarande pannor under stationär drift på full effekt. Detta beror på att driftstiden för brännaren endast utgör en liten del av hela provningsperioden och därför blir pannans egenskaper under stilleståndsperioderna desto viktigare för systemets prestanda. Under stilleståndsperioderna är det värmeförlusterna till rummet som är avgörande för prestandan, medan värmeförlusterna har en försumbar inverkan på verkningsgraden när pannan eldas på full effekt enligt provningsmetoden för pannor EN 303-5. Resultaten pekar alltså på att de normala prestandaprovningarna för pannor enligt EN 303-5 inte ger någon garanti för att pannan är effektiv under verklighetstrogen drift och att provning vid stationär effekt inte heller styr utvecklingen mot bättre isolerade pannor och därmed effektivare sol- och biovärmesystem. Solfångarens prestanda och storlek har också relativt liten inverkan på den totala systempres-tandan. Solfångarprovning som garanterar solfångarens prestanda är viktigt för att garantera solfångarnas kvalitet och prestanda, men alltså inte på något sätt avgörande för att uppnå höga årsprestanda i kombinerade sol- och biobränslesystem Det finns uppenbarligen en stor förbätt-ringspotential för denna typ av system och den utvecklade provmetoden är ett mycket viktigt redskap för att effektivisera sol- och biovärmesystem. Emissionsfaktorer redovisade som medelvärde för hela provningssekvensen (sex dygn) var mellan 192 och 547 mg/MJ för CO, mellan 61 och 95 mg/MJ för NO, mellan 6 och 45 mg/MJ för TOC och mellan 31 och 116 mg/MJ för partiklar. För CO och NO ligger värdena inom de intervall som redovisas från forskningsprogrammet "biobränsle hälsa och miljö BHM. Upp-mätt medelkoncentration av kolväten och partiklar ligger betydligt högre än de emissionsfak-torer som redovisas av BHM. Andelen av emissionerna som släpps ut under start/stopp sekvenserna ligger mellan 63 och 96 % för CO-utsläppen och mellan 48 och 93 % av TOC-utsläppen. För partiklar är motsvarande andel mellan 30 och 39 % och för NO endast 10 till 21 %. Det betyder att styrningen av brän-naren och emissionskarakteristiken under start/stopp-blir mycket avgörande för hur mycket CO och TOC som släpps ut och att nuvarande metoder för miljömärkning av pelletpannor som baseras på stationära mätningar enligt EN 303-5 inte leder till att emissioner av CO och TOC minimeras på årsbasis.
|
|
| 7. |
- Pettersson, Ulrik, et al.
(author)
-
Provningsmetod för integrerade sol-biosystem : Årsverkningsgrad genom korttidsmätning
- 2011
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Test method for integrated solar- biomass systems - Long term prediction trough short term measurements SP Technical Research Institute of Sweden and SERC, Dalarna University have in cooperation developed a test method for integrated solar and biomass systems. The test method is performed under six days including two summer days, two winter days and two spring/autumn days true to real weather conditions and loads for a single family house. The aim of the test method is to get information about a Combisystem’s annual performance and operation throughout a short term test. Seven different solar Combisystems have been tested within the project together with a pellet boiler without solar collectors. In addition to that a comparative testing has been performed at the two laboratories at SP and at SERC on the same Combisystem. The test method developed within the project has been proved to withstand the aim of the project, which is to be able to compare the performance between the systems. The test method is also suitable for identification of possible operation problems so they can be taken care of and consequently improves the system. The project and the system testing reveal that it is in general favorable to combine biomass pellets with solar heating. Pellet boilers has normally a low performance during the summer period but combined with a solar collector the boiler can be switch off during this period. There are however big differences in performance between the tested. The efficiency of the pellet boiler is highly dependent of the operating conditions and elements like heat losses from the system, system configuration and control strategy have great influence of the performance of the system and the emissions. On the other hand, the performance and the size of the solar collectors have a minor effect on the overall system performance. There is obviously a big potential for improvement of the system´s performance and the developed test method is an essential way to implement this perfection.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Zackrisson, Björn, et al.
(author)
-
Two-year results from a Swedish study on conventional versus accelerated radiotherapy in head and neck squamous cell carcinoma - The ARTSCAN study
- 2011
-
In: Radiotherapy and Oncology. - : Elsevier. - 0167-8140 .- 1879-0887. ; 100:1, s. 41-48
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background and purpose: Studies on accelerated fractionation (AF) in head and neck cancer have shown increased local control and survival compared with conventional fractionation (CF), while others have been non-conclusive. In 1998 a national Swedish group decided to perform a randomised controlled clinical study of AF. Materials and methods: Patients with verified squamous cell carcinoma of the oral cavity, oropharynx, larynx (except glottic T1-T2, N0) and hypopharynx were included. Patients with prior chemotherapy or surgery were excluded. Patients were randomised to either CF (2Gy/day, 5days/week for 7 weeks, total dose 68Gy) or to AF (1.1Gy+2.0Gy/day, 5days/week for 4.5weeks, total dose 68Gy). An extensive quality assurance protocol was followed throughout the study. The primary end point was loco-regional tumour control (LRC) at two years after treatment. RESULTS: The study was closed in 2006 when 750 patients had been randomised. Eighty-three percent of the patients had stages III-IV disease. Forty eight percent had oropharyngeal, 21% laryngeal, 17% hypopharyngeal and 14% oral cancers. There were no significant differences regarding overall survival (OS) or LRC between the two regimens. The OS at two years was 68% for AF and 67% for CF. The corresponding figures for LRC were 71% and 67%, respectively. There was a trend towards improved LRC for oral cancers treated (p=0.07) and for large tumours (T3-T4) (p=0.07) treated with AF. The AF group had significantly worse acute reactions, while there was no significant increase in late effects. Conclusion: Overall the AF regimen did not prove to be more efficacious than CF. However, the trend towards improved results in AF for oral cancers needs to be further investigated.
|
|
| 10. |
|
|
