| 1. |
- Jönsson, Mari, et al.
(author)
-
Övervakning av värdefulla skogsbiotoper : en utvärdering av extensivmetoden efter 10 år
- 2015
-
Reports (peer-reviewed)abstract
- Mellan åren 2009-2011 genomfördes de första återinventeringarna av de 19 nyckelbiotoper, 17 naturreservat och fyra äldre produktionsskogar i Dalarnas och Gävleborgs län som inventerades tio år tidigare 1998-2002 inom övervakningsprogrammet ”Extensiv övervakning av biotopers innehåll med inriktning mot biologisk mångfald” (Extensivmetoden). I den här rapporten redovisas tillståndet vid återinventeringarna 2009- 2011 samt metodens effektivitet för övervakning och uppföljning av biologisk mångfald i dessa naturreservat, nyckelbiotoper och produktionsbestånd. Den ursprungliga tanken med Extensivmetoden är att inventeringarna ska upprepas vart tionde år för en viss grupp av objekt. Syftet här har varit att svara på (1) vilka förändringar som har skett för enskilda objekt samt en viss grupp av objekt för olika skogliga variabler, indikatorarter och vanliga vedsvampar, (2) hur små/stora genomsnittliga förändringar som kan avläsas med statistisk signifikans för enskilda objekt och en grupp av objekt och (3) vilka förändringar som har skett under 10-årsperioden i de skyddade områdena respektive nyckelbiotoperna jämfört med de äldre produktionsbestånden och ”vanlig” skogsmark baserat på riksskogstaxeringens data?Resultaten visade att mängden substrat, antalet förekomster av indikatorarter och enskilda arter varierar mer än vad som kan förväntas av slumpen mellan olika grupper av inventeringsobjekt. Reservaten var generellt mer strukturellt mångfaldiga och artrika än produktionsbestånden, med mer lövträd, död ved av olika slag och fynd av indikatorarter per hektar. Nyckelbiotoper intog en mellanposition och hade lägre volym av död ved per hektar än naturreservaten. Medelfrekvensen indikatorarter och vanliga vedsvampar var i genomsnitt högre per hektar i naturreservat jämfört med nyckelbiotoper. Lägre medelfrekvenser av vanliga vedsvampar i nyckelbiotoperna kunde till stor del förklaras av en högre frekvens av fnöskticka F. fomentarius i reservaten.Ingen förändring kunde statistiskt säkerställas för någon av de studerade skogliga variablerna, artgrupperna eller arterna i reservaten eller nyckelbiotoperna efter 10 år. Artrikedomen av indikatorarter förblev också opåverkad över tidsperioden. Detta betyder att både skyddade naturreservat och frivilligt avsatta nyckelbiotoper hade upprätthållit en mångfald av skogliga strukturer och arter under den angivna tidsperioden. Den här rapporten är därmed den första empiriska studien som visar att artrikedomen och frekvensen av skogliga indikatorarter och vanliga vedsvampar var oförändrad över tid inom både reservat och nyckelbiotoper. Det är dock viktigt att komma ihåg att styrkeanalyserna påvisade att storleken på förändringarna som kunde påvisas med en god statistisk styrka på ca 80 % varierade för den undersökta variabeln och objektkategorin. Ett urval av 17 naturreservat var tillräckligt för att upptäcka relevanta förändringar på 25-35 % (motsvarande rödlistkategorin sårbar) av den ursprungliga genomsnittliga frekvensen av indikatorarter och vanliga vedsvampar, samt individuellt vanliga svampar som fnöskticka och klibbticka, med 80 % statistisk styrka. Den statistiska styrkan för att upptäcka liknande förändringar från ett urval av 19 nyckelbiotoper var endast 20-40 %. Extensivmetoden hade en sämre precision och styrka för att följa upp förändringar för enskilda arter, speciellt för hänglavar i cirkelprovytor och mer ovanliga arter i bältessegment.Vår bedömning är att Extensivmetoden skulle kunna få en betydande roll för miljöövervakning av värdefulla skogsbiotoper i Sverige. Upprepbarheten är god och det finns i dagsläget väldigt få etablerade miljöövervakningsprogram i skyddsvärda skogar där upprepbarheten har utvärderats på ett liknande långsiktigt sätt. Bristen på långsiktiga övervakningsdata gör det svårt att bedöma Extensivmetodens effektivitet och betydelse i förhållande till annan miljöövervakning. En samordnad och jämförbar nationell och regional långsiktig miljöövervakning av miljökänsliga och viktiga artgrupper som lövträdslevande epifyter och vedlevande svampar saknas för olika skogsbiotoper, men är av stor betydelse för förståelsen av dessa biotopers naturvårdsnytta under framtida skötsel, förvaltning och klimat.
|
|
| 2. |
- Puhakka, Johanna, et al.
(author)
-
Testicle length as an indicator of sperm production in male alpacas in Sweden
- 2015
-
In: Reproduction in Domestic Animals. - 0936-6768 .- 1439-0531. ; 50, s. 73-73
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- Testicle length as an indicator of sperm production in male alpacas in Sweden J. Puhakka 1, M.C. Abraham 1, A. Ruete 2, J. Morrell 1 and R. Båge 1 1Division of Reproduction, Department of Clinical Sciences, Swedish University of Agricultural Scienc, 2Department of Ecology, Swedish University of Agricultural Sciences Male alpacas are reported to reach puberty at 1-3 years of age; this long timespan is not helpful for herd management. Previous studies have shown that testicle length can be used as an indicator of sperm production, with 4 cm as a threshold (1). Aim: To find out when male alpacas in Sweden can be expected to start producing sperm, and whether this age is affected by body condition. Testicle length was measured in 72 male, 12-48 months old alpacas. Body condition was scored (BCS) 1-5 according to a standardized scale. Relationships between testicle length, BCS and age were studied by regression analysis. Testicle length was explained by squared age (p=0.024) and by BCS (p=0.007). However, the best model only included age, probably because age and BCS are correlated (r=0.28; p=0.016). Of the 1-2 year old males 27 % could be expected not to produce any sperm, 43 % to produce little or no sperm, and 30 % to produce sperm to a varying degree. Of the 2-3 year old males 25 % could be expected to produce little or no sperm, 69 % to a varying degree and 6 % would definitely be producing sperm. Among the 3-4 year old males 80 % were probably producing to a varying degree and 20 % would definitely be producing sperm. Mean testicle length was 3.4 cm (2.5-4.4), 4.3 cm (3.4-5.2) and 4.7 cm (4.1-5.6) in respective age group. This wide variation cannot be fully explained by BCS differences. Swedish alpacas seem to have larger testicles than alpacas in Peru, probably due to better nutrition, but data are consistent with Australian reports. In practice, testicle length has to be used combined with e.g. sexual behavior for decision making on farm. 1. Galloway DB (2000). The Development of the Testicles in Alpacas in Australia. Proc. of the Australian Alpaca Industry Conference, p21-23.
|
|
| 3. |
- Ruete, Alejandro
(author)
-
Displaying bias in sampling effort of data accessed from biodiversity databases using ignorance maps
- 2015
-
In: Biodiversity Data Journal. - 1314-2828. ; 3
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background Open-access biodiversity databases including mainly citizen science data make temporally and spatially extensive species’ observation data available to a wide range of users. Such data have limitations however, which include: sampling bias in favour of recorder distribution, lack of survey effort assessment, and lack of coverage of the distribution of all organisms. These limitations are not always recorded, while any technical assessment or scientific research based on such data should include an evaluation of the uncertainty of its source data and researchers should acknowledge this information in their analysis. The here proposed maps of ignorance are a critical and easy way to implement a tool to not only visually explore the quality of the data, but also to filter out unreliable results. New information I present simple algorithms to display ignorance maps as a tool to report the spatial distribution of the bias and lack of sampling effort across a study region. Ignorance scores are expressed solely based on raw data in order to rely on the fewest assumptions possible. Therefore there is no prediction or estimation involved. The rationale is based on the assumption that it is appropriate to use species groups as a surrogate for sampling effort because it is likely that an entire group of species observed by similar methods will share similar bias. Simple algorithms are then used to transform raw data into ignorance scores scaled 0-1 that are easily comparable and scalable. Because of the need to perform calculations over big datasets, simplicity is crucial for web-based implementations on infrastructures for biodiversity information. With these algorithms, any infrastructure for biodiversity information can offer a quality report of the observations accessed through them. Users can specify a reference taxonomic group and a time frame according to the research question. The potential of this tool lies in the simplicity of its algorithms and in the lack of assumptions made about the bias distribution, giving the user the freedom to tailor analyses to their specific needs.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Ruete, Alejandro
(author)
-
Identification of limiting climatic and geographical variables for the distribution of the tortoise Chelonoidis chilensis (Testudinidae): a baseline for conservation actions
- 2015
-
In: PeerJ. - : PeerJ. - 2167-8359. ; 3
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background. Just as for most other tortoise species, the once common Chaco tortoise, Chelonoidis chilensis (Testudinidae), is under constant threat across it distribution in Argentina, Bolivia and Paraguay. Despite initial qualitative description of the species distribution and further individual reports of new locations for the species, there is no description of the species distribution in probabilistic terms. With this work we aim to produce an updated predictive distribution map for C. chilensis to serve as a baseline management tool for directed strategic conservation planning.Methods. We fitted a spatially expanded logistic regression model within the Bayesian framework that accounts for uncertainty on presence-only and generated pseudo-absence data into the parameter estimates. We contrast the results with reported data for the national networks of protected areas to assess the inclusion of the species in area-based conservation strategies.Results. We obtained maps with predictions of the occurrence of the species and reported the model's uncertainty spatially. The model suggests that potential suitable habitats for the species are continuous across Argentina, West Paraguay and South Bolivia, considering the variables, the scale and the resolution used. The main limiting variables were temperature-related variables, and precipitation in the reproductive period.Discussion. Given the alarming low density and coverage of protected areas over the distribution area of C. chilensis, the map produced provides a baseline to identify areas where directed strategic conservation management actions would be more efficient for this and other associated species.
|
|
