| 1. |
- Butler, Simon, et al.
(author)
-
An Investigation of Work Practices Used by Companies Making Contributions to Established OSS Projects
- 2018
-
In: ICSE-SEIP '18 Proceedings of the 40th International Conference on Software Engineering: Software Engineering in Practice. - New York : Association for Computing Machinery (ACM). - 9781450356596 ; , s. 201-210
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- Professionals contribute to open source software (OSS) projects aspart of their employment. Previous research has addressed motivationsof individuals and the ways they engage with OSS projects.However, there is a lack of research which examines and explainswork practices used by companies in their engagement with projects.Work practices used by companies to contribute to five establishedOSS projects are investigated through examination of the actions ofemployees in public communication channels and draw on our experienceswhen analysing engagement with the same projects. Wefind that companies utilise work practices for contributing whichare congruent with the circumstances and their capabilities thatsupport their short and long term needs. We find that companiescontribute to OSS projects in different ways, such as employing coreproject developers, making donations, and joining project steeringcommittees in order to advance strategic interests.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Dekker, Willem, et al.
(author)
-
Utvärdering av den svenska ålförvaltningen
- 2016
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Sammanfattning och utvärdering Europas ålbestånd har minskat kraftigt. Trots att tillbakagången har noterats sedan decennier har det tagit mycket lång tid innan effektiva åtgärder vidtagits. Rapporter om en nedgående trend kom redan år 1968 och sedan 1980 har antalet nyrekryterade ålar som når Europa årligen minskat med hela 15 % i genomsnitt. Detta är en indikation på att reproduktionen i västra Atlanten (söder om Bermuda) kan ha försämrats. Ändå har inte en skydds- och återhämtningsplan för den europeiska ålen upprättats förrän år 2007. Det traditionella ålfisket bedrivs småskaligt med relativt enkla redskap, i sjöar, vattendrag och längs med kusten. Fisket påverkas av vad som händer i närområdet, så som lokala utsläpp och vandringshinder i form av exempelvis vattenkraft. Samtidigt med de lokala, småskaliga perspektiven så utgör ålen enskilt det mest utbredda fiskbeståndet i Europa. Ålen är den enda fisk som förekommer i alla EU:s medlemsstater, ger sysselsättning för fler människor än något annat fiskebestånd och som länkar samman helt olika livsmiljöer, från öppna hav, kustområden, stora sjöar och floder till små sjöar och de minsta bäckar. All ål (förutom havsål, Conger) i Europa och angränsande områden tillhör samma art och även ett och samma bestånd. Även om livsmiljöerna är vitt skilda med tusentals floder och miljontals sjöar och mindre vattendrag så är det samma bestånd man fiskar på och det är samma bestånd som utsätts för all slags lokal påverkan. Nedgången av ålbeståndet är en gemensam angelägenhet för alla länder i Europa. Men, vi vet inte om ål från alla delar av Europa verkligen bidrar till reproduktionen i Atlanten i närheten av Bermuda. Kanske är en del av utbredningsområdet viktigare och resten är mera en slags diaspora? Oavsett medför försiktighetsansatsen att ålen skall ges tillräckligt skydd varhelst den förekommer, över hela kontinenten och i varje enskilt land. Kontrasten mellan det lokala småskaliga fisket och ålens kontinentala utbredning har gjort att det tagit långt tid att skapa en ansvarsfull förvaltning och att inrätta en adekvat skyddsplan. Enskilda fiskare och regeringar har noterat den pågående nedgången, men inte haft överblick över ålens situation i Europa. På egen hand har ingen av dem haft någon möjlighet att vända trenden. Skydd och ansvarsfull hantering av ålen kräver en gemensam europeisk strategi. Strategin måste införas i ett mycket stort antal mindre områden över hela kontinenten. År 2007 antog den Europeiska unionen en förordning om åtgärder för återhämtning av ålbeståndet i Europa. Sverige har spelat en aktiv roll i utvecklingen av denna så kallade Ålförordning. EU:s strategi har varit att fastställa ett gemensamt mål för alla länder och att enhetliga och kvantifierbara verktyg skall utformas för att nå dessa mål. Varje land har ansvar för sina lokala problem och ska göra egna nationella bedömningar. Man ska också kontakta sina grannländer om det behövs. Genom att kombinera en gemensam ambition och ett gemensamt riktmärke med lokalt anpassade åtgärder, inklusive utvärderingar, har Ålförordningen slutligen kunna bryta en lång serie av misslyckanden inom ålförvaltningen. Det långsiktiga syftet med EU:s Ålförordning är "skydd och hållbart nyttjande av det europeiska ålbeståndet". För detta har ett mål för återställandet av beståndet formulerats: "Syftet [är] ... att minska den antropogena mortaliteten [till en viss nivå, som anses hållbar]". En lägre dödlighet kommer således att öka antalet ålar som vandrar mot reproduktionsområdet i Atlanten. I enlighet med Ålförordningen är medlemsstaterna skyldiga att förverkliga sina nationella förvaltningsplaner för ål från år 2009. Sverige lämnade in sin plan år 2008 och arbetet med att genomföra planen pågår. Som i andra länder är den svenska ålproblematiken och därmed också planen komplex. Den svenska Ålförvaltningsplanen anger som ett allmänt mål att skydda Sveriges andel av beståndet så att det når en nivå som " vänder utvecklingen från minskande till ökande ålrekrytering". Sedan 2009 har fiskebegränsningar genomförts, och fler ålyngel har transporterats hit från Atlantkusten för att stärka våra bestånd genom utsättning i svenska vatten. Även några ytterligare åtgärder av mindre kvantitativ betydelse för ålbeståndet har vidtagits. I samband med 2015 års regleringsbrev har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) tilldelats ett regeringsuppdrag att analysera behovet av och vid behov föreslå revidering av Ålförvaltningsplanen. HaV har, i sin tur, beställt från SLU Aqua att rapportera om det aktuella läget och att bidra till utvärderingen. Denna "Aqua reports" presenterar den tillgängliga informationen, sammanfattar tidigare nationell och internationell rapportering samt utvärderar resultaten. Fisket på den svenska västkusten stängdes helt under våren 2012. Det kommer dock att ta många år till att beståndet återhämtat sig från det tidigare överfisket. Eftersom det inte finns något program för uppföljning och övervakning är status för återhämtningen på västkusten oklar. Förmodligen är bidraget till lekbeståndet fortfarande mycket litet (2012 års uppskattning var 12 ton, för 2015 är det okänt). Sedan genomförandet av den svenska förvaltningsplanen 2009 har utsättningarna ökat på västkusten i form av ålyngel som importerats från England och Frankrike. Men dessa utsättningar kommer inte att bidra till lekflykten förrän många år senare och kvantiteterna är mycket små i jämförelse med det naturliga beståndet (samma utlåtande, dvs. relativt små mängder i förhållande till det naturliga beståndet, gäller även de utsättningar som görs på Östersjökusten, något som diskuteras längre fram). På Östersjökusten är fisket riktat efter ål som vandrar mot lekplatsen i Atlanten. Dessa blankålar kan ha vuxit upp var som helst i Östersjöområdet, i andra länder, i sötvatten, längs kusten eller i skärgårdarna. Bidraget från Östersjön som helhet är stort (2012 års uppskattning var 3 770 ton vilket är en tredjedel av vad som rapporterades från Europa totalt). Det svenska kustfisket tar bara några få procent av dessa vandringsålar men mycket kan ha hänt innan dessa ålar blev fångstbara i svenska fisket. Många faktorer påverkar ålen i hela Östersjöområdet och dessa faktorer är inte väl kända. Inom ramen för HELCOM Baltic Sea Action Plan är Sverige ledande land för en gemensam förvaltning av ålen sedan 2009. En inventering av tillgänglig information samt en plan för forskningssamarbete har tagits fram, men ingen samordning har kommit till stånd. Situationen i inlandsvattnen är mer komplex än den på kusten. Vandringshinder i åar och älvar blockerar invandringen av ålyngel från havet. Fångst och uppsamling av invandrande ålyngel, som sedan flyttas uppströms, är något som praktiserats i vårt land i mer än ett sekel. Mängden uppsamlade ålyngel har minskat till låga nivåer i takt med den minskade rekryteringen. Sedan 1990 har de ersatts av ålyngel importerade från England och Frankrike. Fisket fångar ungefär en tredjedel av produktionen och fyrtio procent dör av vattenkraftsrelaterade orsaker. Något över en fjärdedel vandrar ner till havet (2014: nästan 100 ton). Som en kompensation för den vattenkraftsrelaterade dödligheten, så har ålar fångats för att sedan transporterats ner mot havet, och kompensatoriska utsättningar har gjorts direkt i havet på västkusten. Nettoeffekten av dagens ålfiskevårdsåtgärder är att utvandringen av blankål för lek, så kallade lekflyktingar, faktiskt minskat med ungefär tio procent sedan den svenska Ålförvaltningsplanen började gälla. Det är till stor del en konsekvens av vad som hände under tidigt 2000-tal (mindre import och utsättning av ålyngel från utlandet), och inte av dagens åtgärder. Dagens skyddsnivå för ålen i sötvatten är dock långt under målen i EU:s Ålförordning, och det gäller även i förhållande till målen i vår nationella Ålförvaltningsplan. Utan utsättning av ålyngel skulle det knappast finnas någon ål i våra sjöar och vattendrag, utan ett fiske skulle det inte finnas någon ål för nedtransport med lastbil förbi kraftverk (s.k. Trap & transport) och utan vattenkraften ingen ekonomisk bas för åtgärder, något av en Moment 22 situation. Det är svårt att ange om Sverige som helhet för närvarande uppfyller kraven i Ålförordningen, och har uppnått målen i sin Ålförvaltningsplan. Det skulle kräva att vi lägger till aktuella uppskattningar av blankålsproduktionen från västkusten (okänd), till det som kommer från sötvatten (komplext) och från Östersjökusten (ofullständigt). Uppenbarligen är nuvarande skyddsnivå skyddsnivå Aqua reports 2016:11 maximal på västkusten, långt därifrån i sötvatten och ofullständig längs med Östersjöns kuster. Trots att den föreskrivna långsiktiga, landsomfattande skyddsnivån kan ha uppnåtts så är bidraget på kort sikt försumbart, då antalet blankålar som lämnar vårt territorium knappt hunnit förändrats sedan genomförandet av Ålförvaltningsplanen. Slutligen beskriver vi det övergripande skyddet av ålbeståndet i Europa och hur sannolikheten är att nedgången har stoppats eller vänts till att öka. De första skyddsåtgärderna enligt Ålförordningen genomfördes under 2009. För de flesta skyddsåtgärder och i många områden (t.ex. den svenska västkusten) kommer det att ta många år innan man kan förvänta sig större effekt på produktionen av lekvandrande ålar. Men det finns åtgärder direkt kopplade till lekflykten, som kan få effekt redan ett par år efter införandet. Skyddsåtgärder som sattes in hösten 2009
|
|
| 4. |
- Ericsson, Andreas, et al.
(author)
-
A combined electromagnetic and acoustic analysis of a triaxial carbon fiber weave for reflector antenna applications
- 2016
-
In: Aerospace Science and Technology. - : Elsevier. - 1270-9638 .- 1626-3219. ; 58, s. 401-417
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Fiber composites are widely used for space applications such as antennas, solar panels and spacecraft support structures. This paper presents a combined electromagnetic and acoustic analysis of a triaxial carbon fiber weave structure, designed for ultra lightweight reflector antennas in satellite communication systems. The electromagnetic and acoustic performance of the structure are analyzed over a wide range of parametric studies, both at a microscopic and mesoscopic length scale. The electromagnetic study indicates that the main parameter governing the electromagnetic reflection performance of the weave is the electric conductivity of the carbon fibers, given that the weave structure is significantly smaller than the wavelength of the incident signals. The acoustic study identifies a critical threshold in the mesoscale geometry in order to avoid a critically high resistive behavior of the weave structure, driven by viscous effects. Design guidelines are drawn from these analyses in order to achieve a trade-off between the electromagnetic reflection properties and the resistance to acoustic loading of such composite materials. These combined analyses allow to deepen the understanding from both an electromagnetic and acoustic perspective in order to open for some new design possibilities.
|
|
| 5. |
- Riegger, Lea, 1991, et al.
(author)
-
Centralized MPC for Autonomous Intersection Crossing
- 2016
-
In: IEEE Intelligent Transportation Systems Conference, November 1-4, 2016, Rio de Janeiro, Brazil (2016). - 9781509018895 ; , s. 1372-1377
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- This paper develops a method for a safe and autonomous intersection crossing. A centralized system controls autonomous vehicles within a certain surrounding of the intersection and generates optimized trajectories for all vehicles in the area. A recently proposed design approach, [10], where this problem is expressed as a convex optimization problem using space sampling instead of time sampling, is formulated as a MPC problem solved by a QP algorithms so that it can be executed in real time. The MPC controller is then integrated in CarMaker using Matlab/Simulink so that the controller can be validated against the advanced vehicle models and sensor models available in CarMaker. Preliminary results of this validation are presented. Also, a method is designed to obtain time gaps between the vehicles to prevent the optimization problem to become infeasible when sensors give noisy measurements.
|
|
| 6. |
- Sjöberg, Hans Gustaf
(author)
-
Reglering av banker
- 2018
-
Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
- The subject of this dissertation is the regulation of banks. The enquiry is built around three overreaching research questions:1. What is a bank?2. Why do banks have to be regulated?3. How should banks be regulated? Each of these three questions is dedicated a separate and comprehensive section, each consisting of several chapters. Even though the subject is jurisprudence, the perspective of the enquiry is chiefly that of economics, more precisely finance, and the overriding aim is to find socially desirable legal solutions. To a large extent this is achieved through a process of identifying socially desirable goals for legislation and discussing different legal means of achieving them. The overall aim is socially optimal regulatory solutions, which is what makes the enquiry jurisprudence. Not only economic analysis plays a part in the process of finding legal solutions, but legal principles and limitations of different kinds also have an important role, for example requirements of legal certainty. One way of describing the enquiry is to say that it starts with the identification of the fundamental functions of banks from an economic perspective and ends just before the formulation of concrete legal rules. One could say that the legislator is pointed in desired directions and legal solutions are suggested, but that concrete rules are not formulated. The enquiry is primarily focused on market failures related to information asymmetries. Negative external effects do not have the prominent place in this enquiry that they usually do in other works. A central question is how banks’ opaque, and therefore hard to value, assets affect the needed regulation. A starting point for the analysis of regulation is a compilation of reasons to regulate banks. The reasons are divided into what is referred to as fundamental reasons – called reasons of the first order – and reasons that follow from other regulation – called reasons of the second order. The enquiry is about prudential regulation. Capital (own funds) and capital requirements play a central role. Capital is central because it determines robustness and incentives. Capital requirements are seen as a means to achieve adequate levels of capital. The dissertation contains almost no analysis of the law as it stands. Since the enquiry lies in the intersection between law and finance and has a de lege ferenda perspective, the methodological considerations are comprehensive. The regulation of banks pose almost unique challenges when it comes to legal certainty, in so far as there is a built in tension between a need for qualitative judgements, e.g. of various aspects of banks’ activities and business models, and the requirements of legal certainty. A well-functioning crisis management regime should play an important part in banking legislation and this issue is dedicated a chapter. Crisis management is important both ex ante as a governance tool and ex post as the handling of failing banks is important from a societal perspective. The final chapter contains a comprehensive summary of the enquiry’s assessments, conclusions and proposals as well as an element of qualitative elaboration.
|
|
| 7. |
- Sjöberg, Niklas B., 1972-
(author)
-
Eel migration - results from tagging studies with relevance to management
- 2015
-
Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
- In response to the drastic decline of the European eel (Anguilla anguilla (L.)) fisheries have been reduced and elvers are stocked in areas where natural abundances are low. Are these measures adequate? To answer different aspects of this question, we have analysed more than a century of eel tagging, using both traditional and more novel capture – recapture analyses. Based on these long-term data, we have evaluated the impact of the Swedish eel coastal fisheries using Survival analysis. Our analysis indicates that the fishing mortality just prior the 2009 fishing restrictions were in the order of 10%.More recent tagging programs have focused on issues related to the fate of stocked fish. If and how they migrate out of the Baltic Sea and further on towards the Atlantic Ocean. Both earlier and our new studies reveal that all eels recaptured on the Swedish East Coast, no matter of their origin, migrate at a reasonable speed and direction towards the outlets of the Baltic Sea. Even though it is sometimes difficult to determine their origin, our analyses indicate that stocked fish were scarce among the recaptures. In an experiment on the Swedish West Coast, we knew the individuals’ origin (stocked or wild) and they had similar migration patterns.In contrast, silver eel in Lake Mälaren – assumed to have been stocked as elvers or bootlace eels – seemed to have difficulties in finding the outlets. Instead they overwintered and lost weight. However, weight losses are also significant among non-stocked individuals in the Baltic Sea, both if they overwinter and if they appear to be on their way out from the area. It remains an open question whether eels from the Baltic region in general, and whether the overwintered fish in particular, manage to reach the spawning area in the Atlantic Ocean.Based on current knowledge, I advocate invoking the precautionary approach and to concentrate Swedish eel stockings to the West Coast and allow the young fish to spread out on their own.
|
|
| 8. |
- Sjöberg, Niklas, et al.
(author)
-
Migration of eels tagged in the Baltic Sea and Lake Malarenin the context of the stocking question
- 2017
-
In: Ecology of Freshwater Fish. - : Wiley. - 0906-6691 .- 1600-0633. ; 26:4, s. 517-532
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Eels (Anguilla spp.) are in decline worldwide, and the signs of reduced recruitment have been observed in continental Europe since the early 1970s. To aid recovery of the European eel, stocking is used by many European countries as a management option. In this study, tagging experiments were conducted to follow eel migration from Lake Malaren and four sites along the Swedish east coast in the Baltic Sea. The recaptured tagged eels were retrieved from fishermen, allowing for the opportunity to investigate their origin (brackish water, stocked in freshwater or a mix in between) by otolith microchemistry and to assess for morphological differences after tagging. Several changes took place; for example, eye index increased while weight and condition decreased with migrated distance and time until recapture. In Lake Malaren, the majority of tagged eels did not migrate out of the outlets, irrespective of their origin. Most of them were caught in the opposite direction and continued to be caught in the lake 1-3years after tagging, with significant weight losses. Overall, overwintering is suggested to be an inferior option, but it is uncertain whether this is a natural behaviour or a result of translocation and restocking. For coastal eels, origin had no effect on migratory behaviour; a majority of the tagged eels migrated towards the outlet of the Baltic Sea. Interestingly, a minority of the recaptured eels originated from stocked fish. Instead, recaptures were dominated by natural immigrants that had spent most of their lives in brackish waters.
|
|
| 9. |
- Westerberg, Håkan, et al.
(author)
-
Diving activity of migrating silver eel with and without Anguillicola crassus infection
- 2018
-
In: Journal of Applied Ichthyology. - : Hindawi Limited. - 0175-8659 .- 1439-0426. ; 34, s. 659-668
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Infection with the swim bladder nematode Anguillicola crassus has been hypothesised to threaten the spawning migration success of the endangered European eel (Anguilla anguilla). To examine this assumption, we compared the swimming behaviour of one Anguillicola crassus infested eel in the North Sea and three parasite-free eels in the Baltic using data recovered from data storage tags attached to migrating silver eels. In both areas, eel activity was characterized by frequent diving behaviour throughout the water column during the night, with reduced activity during the day. Despite substantial damage of the swim bladder, the behaviour of the infested eel from the North Sea was within the same range of migrating and diving activity parameters as the three parasite-free eels from the Baltic Sea. All eels had a similar frequency distribution of descent or ascent speeds and a similar average horizontal migration speed. The diving speeds and dive ranges exclude the possibility that the eels were in continuous hydrostatic equilibrium during their migrations and suggests therefore that the role of the swim bladder in vertical migration is likely to be more complex than currently thought. Our results suggest that eels infested by Anguillicola crassus are capable of diving in a similar manner to uninfested eels during the first stretch of their spawning migration.
|
|
| 10. |
- Westerberg, Håkan, et al.
(author)
-
Empirical observations of the spawning migration of European eels: The long and dangerous road to the Sargasso Sea
- 2016
-
In: Science Advances. - : American Association for the Advancement of Science (AAAS). - 2375-2548. ; 2
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The spawning migration of the European eel (Anguilla anguilla L.) to the Sargasso Sea is one of the greatest animal migrations. However, the duration and route of the migration remain uncertain. Using fishery data from 20 rivers across Europe, we show that most eels begin their oceanic migration between August and December. We used electronic tagging techniques to map the oceanic migration from eels released from four regions in Europe. Of 707 eels tagged, we received 206 data sets. Many migrations ended soon after release because of predation events, but we were able to reconstruct in detail the migration routes of >80 eels. The route extended from western mainland Europe to the Azores region, more than 5000 km toward the Sargasso Sea. All eels exhibited diel vertical migrations, moving from deeper water during the day into shallower water at night. The range of migration speeds was 3 to 47 kmday-1. Using data from larval surveys in the Sargasso Sea, we show that spawning likely begins in December and peaks in February. Synthesizing these results, we show that the timing of autumn escapement and the rate of migration are inconsistent with the century-long held assumption that eels spawn as a single reproductive cohort in the spring time following their escapement. Instead, we suggest that European eels adopt a mixed migratory strategy, with some individuals able to achieve a rapid migration, whereas others arrive only in time for the following spawning season. Our results have consequences for eel management.
|
|
