| 1. |
|
|
| 2. |
- Mosén, Henrik, et al.
(author)
-
A study of structural and heart characteristics in male triathletes compared to normals
- 2006
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- Normal hjärtfunktion hos förstorade idrottshjärtan – en MR-studie av manliga elittriatleters hjärtan Henrik Mosén1, Mathilda Eliasson1, Marcus Carlsson1, Andreas Persson1, Torsten Buhre2 och Håkan Arheden1. Avdelningen för klinisk fysiologi, Universitetssjukhuset i Lund1, Idrottsvetenskap, Malmö högskola2. Bakgrund: Endast ett fåtal studier av uthållighetstränade elitidrottares hjärtan har gjorts med kardiovaskulär MR-teknik (CMR). Tidigare studier har ofta använt ekokardiografi som undersökningsmodalitet, men MR-tekniken är i många avseenden en bättre metod när särskild exakthet i mätningar och mycket god reproducerbarhet är önskvärd. Syftet med studien var därför att med modern CMR-teknik jämföra elitidrottares hjärtan med hjärtan hos normalt tränade personer, med avseende på struktrella och funktionella parametrar. Metod: 13 svenska manliga elittriatleter, 33,3 5,7 år gamla, genomförde ett maximalt arbetsprov med gasanalys för att fastställa deras arbetsfysiologiska status. Hjärtparametrarna studerades med moderna MR-sekvenser, som steady state free precession (SSFP). Studien gjordes som 4 delstudier, där målet var att klargöra om man kan finna några hjärtfysiologiska skillnader mellan elitidrottarna och normaltränade individer. Vänsterkammarmassa (LVM), vänsterkammarvolymer och cardiac index (CI) studerades. Dessutom gjordes mätningar av total hjärtvolym (THV) och total hjärtvolymsvariation (THVV) hos elitidrottarna, något som inte gjorts tidigare. Resultat: CI var något, men inte signifikant (p = 0,10), förhöjt hos elitidrottarna jämfört med normala. LVM och slutdiastoliska och slutsystoliska volymer var högre än referensvärden för åldersmatchade normala, men ejektionsfraktionen hos idrottarna skilde sig inte från de normalas. Idrottarna hade en signifikant (p<0,001) större THV men skilde sig inte från normaler vad gäller THVV. Sammanfattning: Vi konstaterar att hjärtat hos de uthållighetstränade elitidrottare vi studerat skiljer sig från normala hjärtan vad gäller storleken, där både vänsterkammaren såväl som hela hjärtat är större hos elitidrottarna. Vad gäller funktionen är den helt normal vad gäller alla studerade parametrar, vilket kan tolkas som att förstoringen av idrottshjärtat är en väl balanserad anpassning till högre krav på hjärtat som pump.
|
|
| 3. |
- Pettersson, Helen, et al.
(author)
-
Arsenic trioxide is highly cytotoxic to small cell lung carcinoma cells.
- 2009
-
In: Molecular Cancer Therapeutics. - 1538-8514 .- 1535-7163. ; 8:1, s. 160-170
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Small cell lung carcinoma (SCLC) is an extremely aggressive form of cancer and current treatment protocols are insufficient. SCLC have neuroendocrine characteristics and show phenotypical similarities to the childhood tumor neuroblastoma. As multidrug-resistant neuroblastoma cells are highly sensitive to arsenic trioxide (As2O3) in vitro and in vivo, we here studied the cytotoxic effects of As2O3 on SCLC cells. As2O3 induced pronounced cell death in SCLC cells at clinically relevant concentrations, and also at hypoxia. SCLC cells were more sensitive than non-SCLC cells to As2O3. Cell death was mainly due to necrosis, although apoptotic responses were also seen. A significant in vivo effect of As2O3 on SCLC growth was shown in a nude mice-xenograft model, although a fraction of the treated tumor-bearing animals did not respond. The nonresponding SCLC tumors differed in morphology and cell organization compared with treatment-responsive tumors, which in turn, showed decreased vascularization and higher expression of neuroendocrine markers compared with control tumors. Our results suggest a potential clinical application of As2O3 in SCLC therapy. In addition to cell death induction, antiangiogenic induction of differentiation may also be part of the in vivo effect of As2O3 on SCLC growth, as suggested by an increase in neuroendocrine markers in cultured cells.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Ulmius, Matilda, et al.
(author)
-
The influence of dietary fibre source and gender on the postprandial glucose and lipid response in healthy subjects.
- 2009
-
In: European Journal of Nutrition. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1436-6215 .- 1436-6207. ; 48, s. 395-402
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- BACKGROUND: Consumption of soluble dietary fibre is correlated with decreased postprandial glucose and insulin responses and hence has beneficial effects on the metabolic syndrome. AIM OF THE STUDY: To investigate the effects on postprandial glucose, insulin and triglyceride concentrations of meals enriched with soluble dietary fibres from oats, rye bran, sugar beet fibre or a mixture of these three fibres. METHODS: Thirteen healthy human volunteers (6 men and 7 women, aged 20-28 years) were included in the study. The subjects came to the study centre once a week after an overnight fast to ingest test meals and a control meal in random order. The meals contained either oat powder (62 g, of which 2.7 soluble fibre), rye bran (31 g, of which 1.7 g soluble fibre), sugar beet fibre (19 g, of which 5 g soluble fibre), a mixture of these three fibres (74 g, of which 1.7 g soluble fibre from each source, giving 5 g soluble fibre) or no added fibre (control) and were all adjusted to contain the same total amount of available carbohydrates. Blood samples were drawn before and every 30 min up to 180 min after the meals. RESULTS: Meals with rye bran gave a lower postprandial glucose peak when compared with the control meal, and this effect was more pronounced in women compared to men. Oat powder, containing a low amount of total fibre and a high amount of carbohydrates in liquid matrix, gave a higher incremental glucose peak concentration compared to rye bran and sugar beet fibre and higher insulin incremental area under curve compared to control. The oat powder also influenced the effects of the mixed meal, diminishing the glucose-lowering effects. Postprandial triglyceride levels tended to be higher after all fibre-rich meals, but only significant for oat powder and the mixed meal when compared with the control meal. CONCLUSIONS: Postprandial glucose, insulin and triglyceride concentrations are influenced by dietary fibre-rich meals, depending on fibre source, dose of soluble and total fibre and possibly gender.
|
|
| 7. |
- Önning, Gunilla, et al.
(author)
-
Nutrigenomik: Metoder för att undersöka hur gener påverkar kostens hälsoeffekter
- 2008
-
In: Nordisk Nutrition. - 1654-8337. ; :3, s. 26-28
-
Journal article (pop. science, debate, etc.)abstract
- Hälsoeffekter av näringsämnen har traditionellt undersökts genom att analysera en eller ett fåtal fysiologiska markörer, exempelvis blodkolesterolnivå. Med nutrigenomik blir det möjligt att ta ett större grepp om hur kosten påverkar vår hälsa och även koppla det till individens genuppsättning.
|
|
