| 1. |
- Bergström, Ulf, et al.
(author)
-
Long-term effects of no-take zones in Swedish waters
- 2022
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Marine protected areas (MPAs) are increasingly established worldwide to protect and restore degraded ecosystems. However, the level of protection varies among MPAs and has been found to affect the outcome of the closure. In no-take zones (NTZs), no fishing or extraction of marine organisms is allowed. The EU Commission recently committed to protect 30% of European waters by 2030 through the updated Biodiversity Strategy. Importantly, one third of these 30% should be of strict protection. Exactly what is meant by strict protection is not entirely clear, but fishing would likely have to be fully or largely prohibited in these areas. This new target for strictly protected areas highlights the need to evaluate the ecological effects of NTZs, particularly in regions like northern Europe where such evaluations are scarce. The Swedish NTZs made up approximately two thirds of the total areal extent of NTZs in Europe a decade ago. Given that these areas have been closed for at least 10 years and can provide insights into long-term effects of NTZs on fish and ecosystems, they are of broad interest in light of the new 10% strict protection by 2030 commitment by EU member states.In total, eight NTZs in Swedish coastal and offshore waters were evaluated in the current report, with respect to primarily the responses of focal species for the conservation measure, but in some of the areas also ecosystem responses. Five of the NTZs were established in 2009-2011, as part of a government commission, while the other three had been established earlier. The results of the evaluations are presented in a synthesis and also in separate, more detailed chapters for each of the eight NTZs. Overall, the results suggest that NTZs can increase abundances and biomasses of fish and decapod crustaceans, given that the closed areas are strategically placed and of an appropriate size in relation to the life cycle of the focal species. A meta-regression of the effects on focal species of the NTZs showed that CPUE was on average 2.6 times higher after three years of protection, and 3.8 times higher than in the fished reference areas after six years of protection. The proportion of old and large individuals increased in most NTZs, and thereby also the reproductive potential of populations. The increase in abundance of large predatory fish also likely contributed to restoring ecosystem functions, such as top-down control. These effects appeared after a 5-year period and in many cases remained and continued to increase in the longer term (>10 years). In the two areas where cod was the focal species of the NTZs, positive responses were weak, likely as an effect of long-term past, and in the Kattegat still present, recruitment overfishing. In the Baltic Sea, predation by grey seal and cormorant was in some cases so high that it likely counteracted the positive effects of removing fisheries and led to stock declines in the NTZs. In most cases, the introduction of the NTZs has likely decreased the total fishing effort rather than displacing it to adjacent areas. In the Kattegat NTZ, however, the purpose was explicitly to displace an unselective coastal mixed bottom-trawl fishery targeting Norway lobster and flatfish to areas where the bycatches of mature cod were smaller. In two areas that were reopened to fishing after 5 years, the positive effects of the NTZs on fish stocks eroded quickly to pre-closure levels despite that the areas remained closed during the spawning period, highlighting that permanent closures may be necessary to maintain positive effects.We conclude from the Swedish case studies that NTZs may well function as a complement to other fisheries management measures, such as catch, effort and gear regulations. The experiences from the current evaluation show that NTZs can be an important tool for fisheries management especially for local coastal fish populations and areas with mixed fisheries, as well as in cases where there is a need to counteract adverse ecosystem effects of fishing. NTZs are also needed as reference for marine environmental management, and for understanding the effects of fishing on fish populations and other ecosystem components in relation to other pressures. MPAs where the protection of both fish and their habitats is combined may be an important instrument for ecosystembased management, where the recovery of large predatory fish may lead to a restoration of important ecosystem functions and contribute to improving decayed habitats.With the new Biodiversity Strategy, EUs level of ambition for marine conservation increases significantly, with the goal of 30% of coastal and marine waters protected by 2030, and, importantly, one third of these areas being strictly protected. From a conservation perspective, rare, sensitive and/or charismatic species or habitats are often in focus when designating MPAs, and displacement of fisheries is then considered an unwanted side effect. However, if the establishment of strictly protected areas also aims to rebuild fish stocks, these MPAs should be placed in heavily fished areas and designed to protect depleted populations by accounting for their home ranges to generate positive outcomes. Thus, extensive displacement of fisheries is required to reach benefits for depleted populations, and need to be accounted for e.g. by specific regulations outside the strictly protected areas. These new extensive EU goals for MPA establishment pose a challenge for management, but at the same time offer an opportunity to bridge the current gap between conservation and fisheries management.
|
|
| 2. |
- Barboza, F. R., et al.
(author)
-
Geographic variation in fitness-related traits of the bladderwrack Fucus vesiculosus along the Baltic Sea-North Sea salinity gradient
- 2019
-
In: Ecology and Evolution. - : Wiley. - 2045-7758. ; 9:16, s. 9225-9238
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- In the course of the ongoing global intensification and diversification of human pressures, the study of variation patterns of biological traits along environmental gradients can provide relevant information on the performance of species under shifting conditions. The pronounced salinity gradient, co-occurrence of multiple stressors, and accelerated rates of change make the Baltic Sea and its transition to North Sea a suitable region for this type of study. Focusing on the bladderwrack Fucus vesiculosus, one of the main foundation species on hard-bottoms of the Baltic Sea, we analyzed the phenotypic variation among populations occurring along 2,000km of coasts subjected to salinities from 4 to >30 and a variety of other stressors. Morphological and biochemical traits, including palatability for grazers, were recorded at 20 stations along the Baltic Sea and four stations in the North Sea. We evaluated in a common modeling framework the relative contribution of multiple environmental drivers to the observed trait patterns. Salinity was the main and, in some cases, the only environmental driver of the geographic trait variation in F.vesiculosus. The decrease in salinity from North Sea to Baltic Sea stations was accompanied by a decline in thallus size, photosynthetic pigments, and energy storage compounds, and affected the interaction of the alga with herbivores and epibiota. For some traits, drivers that vary locally such as wave exposure, light availability or nutrient enrichment were also important. The strong genetic population structure in this macroalgae might play a role in the generation and maintenance of phenotypic patterns across geographic scales. In light of our results, the desalination process projected for the Baltic Sea could have detrimental impacts on F.vesiculosus in areas close to its tolerance limit, affecting ecosystem functions such as habitat formation, primary production, and food supply.
|
|
| 3. |
- Bergström, Lena, et al.
(author)
-
Distribution of mesopredatory fish determined by habitat variables in a predator-depleted coastal system
- 2016
-
In: Marine Biology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0025-3162 .- 1432-1793. ; 163
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Shallow nearshore habitats are highly valued for supporting marine ecosystems, but are subject to intense human-induced pressures. Mesopredatory fish are key components in coastal food webs, and alterations in their abundance may have evident effects also on other parts of the ecosystem. The aim of this study was to clarify the relationship between the abundance of coastal mesopredatory fish, defined as mid-trophic level demersal and benthic species with a diet consisting predominantly of invertebrates, and ambient environmental variables in a fjord system influenced by both eutrophication and overfishing. A field survey was conducted over a coastal gradient comprising 300 data points sampled consistently for fish community and environmental data. Results from multivariate and univariate analyses supported each other, demonstrating that mesopredatory fish abundance at species and functional group level was positively related to the cover of structurally complex vegetation and negatively related to eutrophication, as measured by water transparency. Contrary to other studies showing an inverse relationship to piscivore abundance over time, the spatial distribution of mesopredatory fish was not locally regulated by the abundance of piscivorous fish, probably attributed to piscivores being at historically low levels due to previous overfishing. Mesopredatory fish abundance was highest in areas with high habitat quality and positively related to the abundance of piscivores, suggesting a predominance of bottom-up processes. We conclude that, in parallel with ongoing regulations of fishing pressure, measures to restore habitat function and food web productivity are important for the recovery of coastal fish communities in the area.
|
|
| 4. |
- Bergström, Lena, et al.
(author)
-
Ekologisk kompensation i kustmiljön : Hur kan man uppväga förluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i samband med mänsklig verksamhet i kustområdet?
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Sveriges kustmiljöer är utsatta för olika typer av mänsklig påverkan, med negativa effekter på arter, livsmiljöer och ekosystemtjänster. Enligt skadelindringshierarkin ska negativa effekter från mänsklig verksamhet i första hand undvikas, minimeras eller avhjälpas. I de kvarstående fall där skada trots dessa åtgärder är oundviklig, kan ekologisk kompensation vara ett sätt att mildra effekterna i syfte att bibehålla eller öka biologisk mångfald och ekosystemtjänster.I projektet ECOCOA har vi undersökt om och hur ekologisk kompensation skulle kunna användas i förvaltningen av kustområden. Vår målsättning har varit att bidra till en vetenskapligt grundad syn på hur ekologisk kompensation skulle kunna medverka till att stoppa nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Eftersom kompensation kan beröra en mängd aktörer och sakägare med olika intressen och perspektiv är det viktigt med en transparent process som hanteras på ett jämförbart sätt mellan olika områden och fall. En viktig flaskhals idag är brist på praktisk erfarenhet hos aktörer om hur kompensationen ska kunna tillämpas. Vi har utvecklat ett ramverk utifrån de steg som man behöver beakta i en bedömning av skada och kompensationsbehov, med fokus på att öka förutsättningarna för en transparent bedömningsprocess. Det föreslagna ramverket bygger på fyra steg: 1) skadebedömning; 2) bedömning av kompensationsbehov; 3) val av kompensationsåtgärder; och 4) utvärdering av resultat. Ramverket baserar sig på att tydliggöra samband mellan ekosystemets strukturer och de nyttigheter dessa kan medföra för människan, där nyttigheter är beroende av ekosystemtjänster, ekosystemtjänster av funktioner, och funktioner av strukturer. Vi kopplar ramverket till en utvärdering av aktuellt kunskapsläge kring åtgärders effektivitet i kustområdet. Viktiga livsmiljöer som ingår är ålgräs, grunda vegetationsklädda mjukbottnar, naturligt vegetationsfria mjukbottnar, tångbälten, musselbankar, stenrev och kustnära våtmarker.Vi har med hjälp av ramverket utvärderat nuvarande och möjliga tillämpningar av ekologisk kompensation. Utvärderingen har gjorts dels genom ett fullständigt exempel som beskriver förlust av ålgräsängar och dels genom att undersöka befintliga fall och sammanhang där kompensation är eller skulle kunna bli relevant. Fallen bygger på i) domslut gällande tillståndspliktig vattenverksamhet, ii) dagens hantering av småskalig exploatering i kustområden, samt iii) tillämpningen av särskild fiskeavgift ur ett kompensationsperspektiv. Slutligen har vi utvecklat förslag på hur liknande tillämpningar skulle kunna se ut för ytterligare livsmiljöer i tillägg till ålgräs.Våra resultat visar det finns fortsatt stor osäkerhet kring hur kompensationsprocesser och kompensationsåtgärder fungerar i praktiken. Samtidigt är det en realitet att man idag i de allra flesta fall exploaterar utan kompensation, eller med otillräcklig kompensation. Detta innebär i praktiken att förluster värderas till noll, det vill säga att man accepterar förluster på biologisk mångfald, ekosystemtjänster och nyttigheter, och att de skador som uppstår inte uppmärksammas i form av åtgärdsbehov som ska täckas av den som orsakar skadan. Eftersom tillämpningen av vårt ramverk synliggör värdet av att förvalta biologisk mångfald och ekosystemtjänster tillsammans kan det även stödja förvaltningen av kustområden i enlighet med ekosystemansatsen på en mer generell nivå.Våra resultat synliggör vikten av att värna biologisk mångfald. Vår genomgång av potentiella kompensationsåtgärder, som redogörs för i rapporten, visar med tydlighet att det är kostsamt att först förstöra och sedan restaurera, i stället för att skydda och undvika skada i första hand. Vi ser dock ett utrymme och ett behov av att förbättra användningen av ekologisk kompensation som ett av många verktyg för att värna biologisk mångfald och ekosystemtjänster i svenska kustmiljöer i enlighet med miljöbalken. ECOCOAs ramverk tillsammans med kaskadmodeller för viktiga livsmiljöer och information om potentiella åtgärder, kunde här fungera som en gemensam utgångspunkt vid diskussioner, samrådsprocesser och bedömningar.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Bergström, Lena, et al.
(author)
-
Relative impacts of fishing and eutrophication on coastal fish assessed by comparing a no-take area with an environmental gradient
- 2019
-
In: Ambio. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 48:6, s. 565-579
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Understanding the relative impacts of pressures on coastal ecosystems is central for implementing relevant measures to reach environmental management objectives. Here, survey data on the species and size composition of coastal fish are evaluated in relation to fishing and eutrophication, by comparing a long-standing no-take area to an environmental gradient in the Baltic Sea. The no-take area represents an intermediate eutrophication level, but the species composition resembles that seen at low eutrophication in areas with fishing. The catch biomass of piscivores is 2-3 times higher in the no-take area than in the other areas, while the biomass of Cyprinids, generally benefitted by eutrophication, corresponds to that of areas with low eutrophication. The results support that fishing may generate eutrophication-like effects, and, conversely, that no-take areas may contribute to improving environmental status in impacted areas by enhancing piscivores, which in turn may contribute to further improvement in the food web.
|
|
| 7. |
- Bergström, Ulf, et al.
(author)
-
Kompensation för miljöpåverkan vid kustexploatering – dagens tillämpning av ekologisk kompensation och särskild fiskeavgift samt möjlig vidareutveckling
- 2022
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Kustekosystemen är mycket viktiga för både biologisk mångfald och ekosystemtjänster, men påverkas samtidigt negativt av ett kontinuerligt ökat nyttjande av kustzonen för boende och olika verksamheter. Ekologisk kompensation är ett förvaltningsverktyg som syftar till att gottgöra oundviklig skada på naturmiljöer, exempelvis arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden, i samband med mänsklig verksamhet. Verktyget har dock hittills använts i mycket begränsad omfattning i grunda kustmiljöer.Inom projektet ECOCOA, finansierat av Naturvårdsverket, har vi fokuserat på att utvärdera förutsättningarna för ökad användning av ekologisk kompensation i kustområden, som ett av flera verktyg som kan stöda miljövården. Projektets slutrapport (Bergström m.fl. 2021) ger en övergripande bild av samtliga resultat, medan vi i föreliggande rapport ger en fördjupning av de mer konkreta problem som kan uppstå vid handläggning av miljöärenden i förvaltningen, och möjliga lösningar på kort och lång sikt. Rapporten riktar sig i första hand till handläggare som vill utveckla tillämpningen av ekologisk kompensation vid vattenverksamhetsärenden, till tekniska råd vid markoch miljödomstolar, samt miljökonsulter och andra som kan behöva insyn i hur ekologisk kompensation kan användas och vidareutvecklas inom svensk kustmiljöförvaltning. I rapporten återger vi hur man hanterar ekologisk kompensation i svenska kustområden idag, till exempel hur handläggare arbetar med att mäta skada och bedöma omfattningen av kompensationsbehov. Vi beskriver även problematiken med småskaliga anmälningspliktiga ärenden, där den sammanlagda påverkan från många små exploateringar ger upphov till betydande förluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Slutligen beskriver vi hur den så kallade särskilda fiskeavgiften, som syftar till att tillvarata fiskeintresset i samband med vattenverksamhetsfrågor, tillämpas idag, samt analyserar hur beräkningsgrunderna skulle kunna utvecklas för att stärka användningen av ekologisk kompensationen som verktyg. Vår sammanställning och utvärdering utgår från ett generellt ramverk som utvecklats inom ECOCOA för att skatta skada och identifiera kompensationsbehov. Ramverket baseras på en kaskadmodell, som visar kopplingar mellan ekosystemets struktur, funktion, ekosystemtjänster och nyttigheter för människor. Modellen kan användas för att synliggöra hur verksamheter påverkar arter och livsmiljöer och vilka kostnader och förluster detta medför. Ramverket kan även användas för att bedöma i vilken omfattning en föreslagen åtgärd faktiskt kompenserar för de förluster som verksamheten innebär.Här följer en kort sammanfattning av resultaten som presenteras i rapporten: • En enkätundersökning riktad till aktörer inom kustförvaltningen visar att ekologisk kompensation i praktiken tillämpas mycket sällan inom kustmiljöförvaltningen idag, och att det finns ett stort behov av att ta fram riktlinjer för dess tillämpning, som stöd till handläggare, konsulter, domstolar och andra aktörer. På en mer generell nivå omfattar detta även ett behov av att förbättra kunskapen om restaureringsmetoder samt att ta fram metoder för värdering av skador på naturvärden. Det finns även ett behov av resurser för Sammanfattning 6 handläggare i form av tid och stöd för att tillämpa ekologisk kompensation i kustförvaltningen. • En utvärdering av befintliga domslut för ett antal tillståndspliktiga (dvs. storskaliga) vattenverksamhetsärenden visar att biologisk mångfald och ekosystemtjänster mycket sällan beaktas på ett sätt som är i linje med Sveriges åtaganden inom till exempel konventionen för biologisk mångfald och EU:s biodiversitetstrategi, där en bärande princip är att ingen nettoförlust ska ske. Det finns ett förbättringsutrymme som borde kunna mötas direkt genom en ökad kunskapsdelning mellan aktörer, och en förbättrad praxis gällande tillämpning av ekologisk kompensation. Samtidigt uppstår flera mer komplexa frågor som berör till exempel behovet av en gemensam fysisk planering och identifiering av lämpliga kompensationsåtgärder, där ett kunskapsbyggande behövs. • Småskalig kustexploatering, exempelvis bryggbyggen och små muddringar, är en särskilt utmanande fråga. Enskilda små ingrepp är anmälningspliktiga (dvs. sällan tillståndspliktiga), och trots att det vid handläggningen av dessa ärenden ställs krav på miljöhänsyn kan det ofta inte bedömas som skäligt att kräva att exploatören själv utför ekologisk kompensation. Den sammanlagda påverkan av dessa många små ingrepp är dock betydande, och det är angeläget att utforma ett system där även småskalig vattenverksamhet kompenserar för sina miljökostnader. Vi undersöker hur ett system för ekologisk kompensation som även omfattar småskalig exploatering skulle kunna se ut, i relation till konceptet habitatbanker eller kompensationspooler, där exploatören kan bidra ekonomiskt till habitatrestaureringar i stället för att själv utföra dem. • Den särskilda fiskeavgiften syftar till att kompensera för skador från vattenverksamheter på fisket och skulle kunna betraktas som ett förvaltningsverktyg för kompensation av en viss typ av förlust. I rapporten utvärderar vi hur det rådande fiskeavgiftssystemet fungerar och utforskar hur det kan fungera ur ett kompensationsperspektiv, samt ger förslag på hur beräkningsmodellen kan utvecklas.Sammantaget finns det ett stort behov av att utveckla ekologisk kompensation som ett av de verktyg som kan bidra till att motverka den allt snabbare förlusten av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner. Parallellt behövs ytterligare åtgärder för att stärka skyddet av de känsligaste livsmiljöerna i kustzonen, eftersom bevarande av fungerande livsmiljöer är att föredra som ett mer kostnadseffektivt verktyg än restaurering av störda miljöer.
|
|
| 8. |
- Berkström, Charlotte, et al.
(author)
-
Konnektivitet och fysisk påverkan i kustvatten : en sammanställning över kunskapsläget och förslag till revidering av bedömningsgrund
- 2024
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Konnektivitet i kustvatten beskrivs som möjligheten för djur, växter, sediment och organiskt material att sprida sig och passera fritt mellan det öppna havet och kusten, längsgående i kustområden och mellan kustområden och inlandsvatten. Då konnektiviteten har en betydande och bred påverkan på det biologiska, fysikalisk-kemiska, och det hydromorfologiska tillståndet i kustoch havsmiljön, ingår den som en kvalitetsfaktor för bedömning av ekologisk status av ytvatten i kustzonen. Beskrivningen av konnektivitet och hur den ska bedömas i kustzonen är knapphändig i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25). Institutionen för akvatiska resurser vid SLU har därför fått i uppdrag att ge förslag på information om biologisk konnektivitet som rör växter och djur som kan ingå i en revidering av dessa föreskrifter, samt ta fram ett kunskapsunderlag om konnektivitet och fysisk störning i kustzonen. I uppdraget har även ingått att analysera hur fysisk störning påverkar konnektivitet för fisk i både Skagerraks, Kattegatts och Östersjöns kustområden.Vid genomgång av föreskrifterna noterade vi att de saknar information om biologiska aspekter av konnektivitet och vilka rumsliga skalor man ska beakta. De nuvarande bedömningsgrunderna tar inte tillräcklig hänsyn till att konnektivitet antingen kan ske genom aktiv migration av organismer, såväl vuxna som juvenila, eller genom passiv spridning via larver, ägg, sporer, frön och fragment (kapitel 2.1.2). Detta är viktigt att ha i åtanke då fysisk störning i form av bryggor, pirar, buller, båttrafik och annat har olika påverkan på organismer som rör sig genom olika habitattyper aktivt genom migration eller passivt med strömmar. De olika spridningstyperna sker även över olika tidsskalor där aktiva migrationer ofta sker på säsongsbasis och mellan olika livsstadier, medan passiv spridning ofta sker över ett antal veckor när larver och sporer utvecklas i den fria vattenmassan innan de slår sig ner vid lämpligt habitat. Det finns även arter som genomför hela sina livscykler i den fria vattenmassan, till exempel växtplankton som också ingår som en biologisk kvalitetsfaktor att bedöma. Dessutom är det viktigt att särskilja typiska hemområden från maximala migrations- och spridningsavstånd, eftersom hemområden är relevanta för populationsdynamiken, medan de maximala migrations- och spridningsavstånden har större betydelse för den genetiska variationen mellan olika populationer. Likaså är det viktigt att ta hänsyn till hur konnektivitet kan påverkas av ett förändrat klimat. Fiskar har en central roll i de marina ekosystemen. Därför blir konnektivitet av fisk – både mellan kust och hav, inom kustområden samt mellan kust och sötvatten – avgörande faktorer för ekologisk status, både i sötvatten och i kustvatten. Eftersom det främst är fiskar som genomför vandringar mellan kust och sötvatten och kust och hav är det svårt att klassificera parametern 8.3 Konnektivitet mellan kustvatten och vatten i övergångszon och kustnära landområden i föreskrifterna (HVMFS 2019:25) utan att inkludera fisk. Fisk borde därför ingå som en biologisk kvalitetsfaktor även i föreskrifterna för kustvatten (kapitel 2.1.3). Fisk ingår vid bedömning av ekologisk status i havsmiljödirektivet, som geografiskt överlappar med vattendirektivet i kustzonen. I havsmiljödirektivet finns i stället inte konnektivitet med som ett kriterium i ekologiska statusbedömningar. Detta gör att konnektivitet, framförallt gällande fisk, inte beaktas tillräckligt i bedömningarna varför en samordning mellan direktiven måste till. Då konnektivitet främst är en biologisk funktion kopplad till fiskar och andra organismer bör det övervägas om konnektivitet ska ingå bland de biologiska kvalitetsfaktorerna istället för de hydromorfologiska.Sverige är ett av de länder inom EU som har kommit längst gällande bedömning av konnektivitet inom vattendirektivet. Övriga EU-länder tycks mer fokusera på de två andra hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna hydrografiskt villkor och morfologiskt tillstånd i sina bedömningar. Detta kan bero på att konnektivitet inte ingår i vattendirektivet men att man i Sverige har valt att lägga in det Sammanfattning som en egen kvalitetsfaktor i föreskrifterna om statusbedömning i svenska kustvatten. Konnektivitet nämns i några sammanhang i andra EU-länder, men är då oftast kopplat till sötvatten med fokus på vandrande fiskar och hinder i form av vattenkraft och andra fysiska strukturer som stoppar vattenflödet. Intresset för att utveckla den hydromorfologiska kvalitetsfaktorn där konnektivitet ingår har vuxit inom EU och ett antal rapporter och vetenskapliga artiklar finns tillgängliga i ämnet (kapitel 2.1.4).Konnektivitet kan mätas på olika sätt och på olika rumsliga skalor. I kapitel 3 sammanfattar vi denna information i ett kunskapsunderlag för bedömning av konnektivitet i kustzonen. Mätning och analys av arters spridning i kust- och havsområden är en utmanande uppgift, och kunskapen inom detta område är fortfarande begränsad. För att analysera och bedöma aktiv migration i framförallt Östersjön och Skagerrak har rumsliga analyser baserade på habitatkartor och information om arters spridningsavstånd använts, likaså märkningsstudier och kombinationer av metoder. För att undersöka passiv spridning har man främst använt en kombination av empiriska data och hydrodynamiska modeller för att undersöka spridningsvägar och uppväxtmiljöer för olika marina organismer och för att identifiera viktiga områden för konnektivitet som till exempel källor och sänkor. I kapitel 3 sammanfattas även konnektivitetsmönster hos några biologiskt viktiga organismgrupper och information om naturliga barriärer som salthalt, djup och temperatur som påverkar spridning av organismer och organiskt material.Få studier har undersökt effekter av fysisk störning på konnektivitet. I kapitel 4.2 beskriver vi studier som gjorts i svenska vatten gällande effekter av fysisk störning på passiv spridning och aktiv migration och i kapitel 4.3 sammanfattar vi information om fysisk påverkan och konnektivitet på några nyckelhabitat. I kapitel 5 beskrivs resultaten av nya analyser med fokus på fisk längs svenska västkusten som gjorts inom ramen av detta uppdrag. Resultaten från dessa studier visar att fysisk påverkan kan ha en betydande inverkan på konnektivitet, särskilt för de arter som är beroende av grunda och vågskyddade områden för sin reproduktion. Denna typ av habitat är särskilt känslig och uppvisar en påtaglig minskning av konnektiviteten till följd av fysisk påverkan. Just dessa områden drabbas mest av förluster i konnektivitet då de har en hög grad av fysisk exploatering, inkluderande bryggor, bojar och småbåtshamnar. Dessutom visade resultaten från vår modellering att makroalger och fröväxter påverkas starkt av fysiska förändringar. Detta understryker vikten av att noggrant utvärdera och hantera fysisk påverkan på arter och livsmiljöer i kustzonen för att bevara och skydda känsliga marina ekosystem och de tjänster de tillhandahåller. Resultaten är viktiga för beslutsfattare och planerare som arbetar med bevarandeåtgärder och förvaltning av dessa miljöer.Det finns betydande kunskapsluckor inom området konnektivitet i kustvattenmiljöer och även inom området fysisk påverkan på konnektiviteten. I kapitel 6 listas dessa kunskapsluckor där bland annat behovet av högupplösta kartunderlag över förekomsten av både organismer och påverkansfaktorer pekas ut, liksom sambanden mellan dessa. Detta gäller för de biologiska kvalitetsfaktorerna bottenfauna, makroalger, fröväxter och växtplankton och för fisk, där fisken inte ingår som biologisk kvalitetsfaktor i kustzonen. Även effekter av ett förändrat klimat och av olika typer av restaureringsåtgärder på konnektiviteten är områden där det finns behov av att förbättra kunskapsläget.
|
|
| 9. |
- Bryhn, Andreas, et al.
(author)
-
A Model for Disentangling Dependencies and Impacts among Human Activities and Marine Ecosystem Services
- 2020
-
In: Environmental Management. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0364-152X .- 1432-1009. ; 65, s. 575-586
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Understanding and communicating the links among human activities and marine ecosystem services are fundamental for ecosystem-based management, which aims at attaining ecological, economic and social sustainability in the use of our seas. Relationships are typically complex and may differ between geographic areas. Here, an assessment model that combines available quantitative, semi-quantitative and qualitative information, rooted in the DAPSIR (Driver-Activity-Pressure-State-Impact-Response) framework and assessment requirements of the EU Marine Strategy Framework Directive, is developed and applied. Focusing on Swedish marine waters, major human activities at sea are evaluated in relation to their dependencies and impacts on the status of marine ecosystem services. This case study is a consensus assessment based on evaluation of available literature and data. By relating degrees of dependencies and impacts to values of different economic sectors, discrepancies among sectors with respect to their impact versus their monetary value can be identified. In our case, commercial fishing depends on and influences a wide range of ecosystem services, while other sectors, such as shipping, depend little on marine ecosystem services. At the extreme end of the range, pressures from human activities in the past, such as historical nutrient emissions, still have prominent influence on ecosystem services today, entailing considerable losses. Marine tourism and commercial fishing show similar dependencies on ecosystem services, but tourism has a clearly lower impact on ecosystem services and a higher monetary value. The model may serve as a useful tool for communicating and guiding priorities in integrated environmental management and maritime spatial planning.
|
|
| 10. |
- Bryhn, Andreas, et al.
(author)
-
Ekosystemtjänsternas roll i havsmiljöarbetet - kopplingar från Havsmiljödirektivets deskriptorer och från svenska miljökvalitetsnormer samt implikationer för ekosystemräkenskaper
- 2020
-
Other publication (other academic/artistic)abstract
- Marina ekosystemtjänster (ekosystemens nyttor för människor) är ofta högt värderade. I svensk och europeisk miljölagstiftning och havsmiljöförvaltning har ekosystemtjänster kommit att spela en allt större roll. I svensk havsmiljöförvaltning är ”deskriptorer” och ”miljökvalitetsnormer” nyckelbegrepp för att forma förvaltningens målbilder och som kopplar till EU:s Havsmiljödirektiv och svenska miljömål. Dessa är i sin tur knutna till indikatorer, mätbara variabler som kvantifierar miljöns tillstånd. Detta PM syftar till att undersöka och utvärdera koppllingar från deskriptorer och miljökvalitetsnormer till marina ekosystemtjänster, som en del av en bredare utveckling av havsmiljöarbetet. Därtill diskuteras mänskliga aktiviteters koppling till marina ekosystemtjänster. Slutligen föreslås möjliga angreppssätt på väg till ett system för ekosystemräkenskaper för marina ekosystemtjänster, där värdet av tillgången på ekosystemtjänsterna kan utgöra en del av ett lands nationalräkenskaper.
|
|
