Provkonstruktion och bedömning som en aspekt av finlandssvenska kemilärares bedömningspraktik

• Bedömningspraktik är ett vitt begrepp, som omfattar allt från frågor och svar i klassrummet  till hur elevers kunskaper prövas – dvs. vilka examinationsformer som förekommer/hur eleverna förväntas visa sina kunskaper. Vidare handlar det om vad som fokuseras/efterfrågas i prövningen och vad som karakteriserar ett godkänt respektive ett gott resultat. I vårt bidrag står lärarnas provkonstruktion, deras bedömning av elevernas provsvar och principerna för deras betygssättning av proven i klassen som helhet i fokus. Syftet är att belysa den här specifika aspekten av kemilärares bedömningspraktik. Vårt bidrag bygger på ett pågående forskningsprojekt, Kemitexter som redskap för naturvetenskapligt lärande: en komparativ studie av undervisningspraktiker i svenska och finlandssvenska klassrum. Här jämförs likheter och skillnader mellan fyra finlandssvenska kemilärares provkonstruktion och bedömning i tre skolor på basis av de prov deras elever skrivit som avslutning på ett avsnitt om periodiska systemet, joner och jonföreningar samt syror och baser. För det här delresultatet har vi använt oss av materialbaserade intervjuer – provfrågorna samt tre strategiskt utvalda elevers svar. Våra resultat visar att det inom två av skolorna fanns det inslag av kollegial provkonstruktion, antingen så att alla lärare bidrog med frågor som sedan utgjorde underlag till provet eller så att en lärare utarbetade ett förslag som kollegorna gav synpunkter på. På den tredje skolan skedde provkonstruktionen individuellt. Skriftliga prov förekom på alla skolor, laborationsprov på en av skolorna. Frågor med fasta svarsalternativ eller frågor med korta öppna svar dominerade. En lärare uppgav att hon prioriterade jonbindning och kovalent bidning medan tillämpningar (t.ex. försurning) var sådant hon utelämnade om det blev ont om tid. Övriga lärare uppgav inte några innehållsliga prioriteringar. Namn, begrepp och kemiska beteckningar framstår som viktigast att kunna utifrån prov och poängfördelning. I en skola finns även en förväntan på förståelse – som kommer till uttryck i prov med essäfrågor, där eleverna förväntas visa sin förståelse genom hur de uttrycker sig i skrift om begreppen. Alla provfrågor uppges vara lika viktiga/ingen tillmäts mer värde än någon annan, å ena sidan, samt att vilka poäng som helst duger för att nå godkänt – andelen poäng gäller. Men å andra sidan så signalerar ordningsföljden lätt i början, svårare i slutet (praxis) samt att en del frågor finns med för att ge svaga elever möjlighet att få poäng (”turpoäng” kontra ”riktiga poäng”). Detta kan förstås som ett lärar-/elevperspektiv dilemma. Ur ett elevperspektiv ska samma andel poäng resultera i samma vitsord. Ur ett lärarperspektiv kan olika kemikunskaper bli synliga i olika frågor och därmed värderas olika. Principerna för bedömning och betygssättning i relation till provet som vi urskiljt kan tolkas som influerade av en vardagsförståelse av normrelaterad bedömning. Betygen är dock bundna till klass/parallellklasser, påverkad av enskilda elever – framför allt gäller detta de elever som i Landsortsskolan fick ett lättare prov – och utan relation till psykometrisk provkonstruktion.

Subject headings

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Utbildningsvetenskap -- Pedagogik (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Educational Sciences -- Pedagogy (hsv//eng)

Keyword

bedömning

prov

undervisning

kemi

Education

Pedagogik

Didactics

didaktik

Publication and Content Type

ref (subject category)

kon (subject category)