Återhämtning av vadmuskelfunktion tre månader efter hälseneruptur -utvärdering av standardiserade sittande tåhävningar

• Bakgrund/syfte: Hälseneruptur drabbar ofta medelålders, fysiskt aktiva kvinnor och män och har ökat de senaste decennierna. Skador i senor läker oftast långsamt och det är inte klarlagt hur rehabiliteringen efter denna skada kan optimeras. Syftet med denna studie var att undersöka vadmuskelns uthållighet i en sittande position och att utvärdera hur förmågan att utföra standardiserade sittande tåhävningar korrelerade med förmågan att utföra stående enbenta tåhävningar tre månader efter skadan samt med patientrapporterade symtom tre och sex månader efter skadan. Metod: Nittiotre patienter inkluderades från en kohort av 101 patienter som deltog i en prospektiv, randomiserad kontrollerad studie där behandling med kirurgi jämfördes med behandling med icke kirurgi efter akut hälseneruptur. Fyrtiosju patienter behandlades med kirurgi och 46 med icke-kirurgi. Vadmuskelfunktion utvärderades med standardiserade sittande tåhävningar samt enbenta stående tåhävningar tre månader efter hälsenerupturen. Patientrapporterade symptom utvärderades med Achilles tendon Total Rupture Score (ATRS) tre och sex månader efter hälsenerupturen. Resultat: Nittioen patienter av 93 (98 %) kunde utföra standardiserade sittande tåhävningar och 46 av 93 patienter (49 %) kunde utför enbenta stående tåhävningar tre månader efter hälsenerupturen. Det var signifikant skillnad mellan den skadade och den friska sidan i tåhävningshöjd (6,1 cm respektive 8,9 cm, p<0.000) och i antal repetitioner (58 st respektive 90 st, p<0.000) vid utförandet av de sittande tåhävningarna tre månader efter skadan. Det var också signifikant skillnad i tåhävningshöjd samt antal repetitioner (p<0.001 resp. p=0.011) i de standardiserade sittande tåhävningarna på den skadade sidan vid jämförelse mellan de som kunde utföra enbenta stående tåhävningar tre månader efter skadan och de som inte klarade det. Det förelåg signifikanta korrelationer (r=0.29-0.37, p=<0.05) mellan standardiserade sittande tåhävningar och ATRS tre och sex månader efter skadan i gruppen som inte klarade att utföra enbenta stående tåhävningar tre månader efter hälsenerupturen. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan de två behandlingsgrupperna som behandlades med kirurgi respektive icke kirurgi. Konklusion: Standardiserade sittande tåhävningar verkar vara ett kliniskt användbart verktyg i det tidiga skedet efter hälseneruptur för att kunna utvärdera vadmuskelfunktionen och förutsäga framtida funktion och patientrapporterade symptom.

Subject headings

MEDICIN OCH HÄLSOVETENSKAP  -- Klinisk medicin -- Ortopedi (hsv//swe)

MEDICAL AND HEALTH SCIENCES  -- Clinical Medicine -- Orthopaedics (hsv//eng)

Publication and Content Type

vet (subject category)

kon (subject category)