| 1. |
- Arvidsson, Anna K, 1971-, et al.
(författare)
-
Appraisal methodology : Deliverable D2.1
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report represents INFRACOMS deliverable D2.1 Appraisal Methodology. It builds upon the deliverables of INFRACOMS Work Package 1 which identified the information needs, gaps and priorities of NRAs in terms of their approach to data collection and monitoring, and a list of current and emerging measurement technologies. This report includes a review of several commonly-used appraisal methodologies that can be used to evaluate the effectiveness, suitability and potential impact of new technologies for an organisation. These methodologies include Technology Readiness Levels (TRLs), Cost Benefit Analysis (CBA), Life Cycle Cost Analysis (LCCA), Risk Assessment, and Multi-Criteria Decision Analysis (MCDA). Elements of these commonly used methodologies are included in the INFRACOMS Appraisal Methodology. The report also includes key highlights from a workshop with NRAs conducted in January 2023 which also fed into the design of the appraisal methodology. The INFRACOMS Appraisal Methodology described here is designed around the technology use case, that is, a particular application of a technology by a NRA. It incorporates three core processes for Pre-Evaluation, Evaluation and Case Studies of technology use cases. It also includes processes for NRAs to define their strategic and technical priorities so that the appraisal process can be tailored to addressing their individual requirements, as identified from Work Package 1.
|
|
| 2. |
- Arvidsson, Anna K, 1971-, et al.
(författare)
-
Current Practice, Future need and Gap Analysis : Deliverable D1.1
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report is INFRACOMS first deliverable D1.1. It addresses the “Understanding of information needs and gaps” component of the project. The aim has been to identify the current priorities and future needs of NRAs for the management of carriageway and bridge assets, specifically in terms of their approach to data collection and monitoring. The approach has been to establish existing knowledge via a review of previous projects, current best practices and standards in data collection and inspection, and a review of current business processes, NRA strategies around data collection and digitalisation etc. The report identifies a set of key imperatives for carriageway and bridge assets covering Availability, Reliability, Environment, Economy and Safety. Each of these is supported by the collection of key condition data, which is used to report technical parameters and performance indicators that can be combined to assess the ability of the asset to meet its key imperatives. A wide range of technologies are identified, which are currently applied to collect the data that supports this assessment.The consultation shows that there are also gaps between the desired and the current capability for the assessment of these assets. These include gaps in the data, challenges in the ability to collect the data, gaps in the application of the data that is already collected etc. A review of emerging technologies shows that there are tools and technologies that could help to fill these gaps. These could overcome the limitations of current technologies, better integrate new data sources, provide greater flexibility in using current and new data, and provide better analysis. They include remote sensing, Internet of Things (IoT), crowdsourcing, and advanced data processing/visualisation.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Arvidsson, Anna K, 1971-, et al.
(författare)
-
Dynamisk prognosstyrd vintervägdrift : Summering av Fas 1
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vinterväghållningens uppgift är att se till att vägar är tillräckligt framkomliga och säkra att åka på. Rent praktiskt innebär detta att med hjälp av plogning, sand- och saltspridning hålla vägarna tillräckligt snö- och isfria enligt de gällande reglerna. Inom operativ vinterväghållning är erfarenhet ofta en bristvara, det beror bland annat på den allt rörligare arbetsmarknaden med korta kontraktsperioder men även på de stora pensionsavgångarna som varit de senaste åren. För att beredskapshavaren ska bibehålla och samtidigt kunna öka produktiviteten är det väsentligt att beslutsstöd utvecklas.Det finns idag ett antal vägväderprognostjänster som kan leverera kvalificerat stöd till beslutstagare inom vinterväghållning. Som underlag används bland annat aktuell väderinformation från Trafikverkets VViS stationer (VägVäderinformationsSystem) som är utplacerade längs de statliga vägarna. Vissa tjänster använder även data från sensorer i bilar. Tjänsterna levererar dynamiska väglagsprognoser och i vissa fall även förslag på åtgärd för olika vägavsnitt. De levererar geografisk och tidsmässigt detaljerade beslutsunderlag som möjliggör högkvalitativa beslut för att göra rätt åtgärd i rätt tid på rätt plats. Den kanske främsta fördelen med prognoserna är att de tydligt påvisar att endast delar av vägnätet behöver åtgärdas samt att yttemperaturprognosen utöver väglagsprognosen är viktig information för att bestämma hur mycket salt som behövs för att vägen inte ska bli hal.Dagens ruttoptimeringsprogram genomför tidsoptimering (kortaste tid) på det vägnät som ska åtgärdas utifrån väghållarens vägklassindelning som baseras på mängden trafik (årsdygnsmedeltrafik). Vägklimatet kan dock variera kraftigt inom ett driftområde och det finns behov av att justera för dessa variationer för att kunna uppnå ökad resurseffektivitet. I dagsläget görs dessa korrigeringar manuellt för resursplanering och görs normalt inför varje vintersäsong.Syftet med projektet är att med dynamisk väglagsinformation skapa förutsättningar för dynamiska åtgärder för en mer produktiv vinterväghållning. Att integrera data från en vägväderprognostjänst i redan befintliga system, såsom ett förarstödssystem med ruttvisning skulle ge arbetsledningen möjlighet att arbeta betydligt mer detaljerat samt dynamiskt, vilket ger möjlighet för signifikanta effektivitetsökningar. I projektet har även en utvärdering av en vädertjänst gjorts med avseende på vilket prognosfönster som är lämpligt att använda i optimeringen. Projektet i denna första fas kan beskrivas som ett första försök att bygga ihop systemen samt validera att det är genomförbart och att resultatet blir pålitliga rutter för vinterväghållarna.Projektet har visat att en dynamisk prognosstyrd ruttplanering för preventiv saltning kan förbättra miljön genom en minskning av emissioner från väghållningsfordonen på grund av kortare körsträckor samt en minskad saltanvändning. Arbetsmiljön för saltbilsförarna förbättras genom en högre automatiseringsgrad vilket betyder att det är mindre att hålla reda på, detta leder till minskad stress vid höga utförandekrav. Bättre kvalité på vinterväghållningen gynnar även framkomligheten för trafikanterna.
|
|
| 5. |
- Arvidsson, Anna K, 1971-, et al.
(författare)
-
Dynamisk prognosstyrd vintervägdrift : Fas 2
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Nyckfullt väder, korta tidsramar och höga kvalitetskrav kan göra vinterväghållningen till en utmaning. Pressen på både driftledningspersonal och maskinförare är under perioder väldigt hög. Vägklimatet kan variera kraftigt inom ett och samma driftområde och det finns behov att justera för dessa variationer för att maximera effektiviteten.Projektet ”Dynamisk prognosstyrd vintervägdrift” har haft syftet att utveckla en lösning för att förenkla hanteringen av dataflöden från vägväderprognoser och förenkla för beslutstagaren vilka åtgärder som behövs och var de behövs. Detta har gjorts genom att data från vägvädertjänster och det befintliga vägnätet i driftområdet har ruttoptimerats med antalet tillgängliga fordon, för att skapa förutsättningar för dynamiska åtgärder för en mer produktiv och hållbar vinterväghållning.Två av projektets faser har nu slutförts och syftet och målet att effektivisera driftverksamheten genom ihopkopplade dataflöden har uppnåtts. I samband med detta har även en produkt för prognosstyrd dynamisk ruttoptimering tagits fram. Projektet visade att med hjälp av prognosstyrd dynamisk ruttoptimering kan man realisera beslutsstödsystemens fulla potential genom automatisering. Potentialen i att använda prognosstyrd vinterväghållning är stor, såväl för kunderna som för den enskilda driftentreprenören. Entreprenören har nytta av det i det operativa arbetet, det förbättrar arbetsmiljön och kan minska kostnaderna. Men även påverkan på miljön minskar och långsiktigt minskar även samhällskostnaderna för drift och underhåll av vägar. Det är viktigt att understryka att tekniken möjliggör att säkerhetsfaktorn på vägen inte sänks trots besparingar av salt och åtgärdstider.
|
|
| 6. |
- Arvidsson, Anna K, 1971-, et al.
(författare)
-
Dynamisk prognosstyrd vinterväghållning – fas 3 & 4 : restsaltmodeller och automatisk saltspridning
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I ett föränderligt klimat där allt större krav ställs på väghållare och vinterdriftsentreprenörer att åstadkomma en för trafikanterna acceptabel vintersdriftstandard samtidigt som de ekonomiska resurserna blir alltmer begränsade, ökar behoven av kostnadseffektiva metoder. Prognosstyrd dynamisk vägdrift har visat sig kunna leda till en ökad produktivitet då väglagsprognoser integreras med ruttoptimering. Ett sätt att vidareutveckla väglagsprognoserna är att veta hur mycket salt som behövs på vägen, eller mer exakt, hur mycket salt finns kvar? Om det redan finns salt på vägen, behöver du inte sprida hela mängden, det kan räcka med hälften eller ännu mindre. Restsaltmätningar har gjorts under tre vintersäsonger vid Testsite E18. Platsen valdes eftersom den är utrustad med flera olika sensorer, monterade över, bredvid och i vägen. Salt mättes var trettionde centimeter tvärs över vägens två körfält. Av 9 mätningar var det bara 5 tillfällen med salt varav två av dem saltades enbart för våra mätningar, kvar var tre mätningar med vinterförhållanden. Alla mätningar som gjordes jämfördes med sensorer monterade på testplatsen för att jämföra hur väl en sensor representerar vägytan. Det visade sig att det generellt var väldigt låga saltvärden från de monterade sensorerna jämfört med de manuella mätningarna.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Arvidsson, Anna K, 1971-, et al.
(författare)
-
Friktion- och makrotexturutveckling på nya beläggningar : verifiering av tidigare resultat
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vägens friktion är troligen den egenskap hos vägen som har störst betydelse för trafiksäkerheten. När en ny beläggning läggs varnas trafikanterna normalt genom skyltning med varningsmärket A10 ”Varning för slirig väg”, med tilläggstavla T22, ”Vid våt vägbana”. Skyltningen utförs som en säkerhetsåtgärd. Huvudsyftet med detta projekt har varit att verifiera resultaten från den första studien, för att veta hur friktionen förändras efter trafikpåsläpp på en nyasfalterad väg. Ambitionen var att kunna avgöra om nylagda vägavsnitt har nedsatt friktion för att kunna ge rekommendationer hur skyltning till trafikanter ska ske i samband med och efter beläggningsarbeten och nybyggnationer. I denna kompletterande studie mättes friktion och makrotextur på vägar med olika nylagda beläggningar från strax innan trafikpåsläpp till dess makrotextur- och friktionsnivåerna hade stabiliserats. De tre beläggningstyper som studerades var Asfaltbetong stenrik (ABS), Asfaltbetong tät (ABT) och Mjukbitumenbundet grus med oljegrusgradering (MJOG). Ett av objekten specialstuderades genom upprepade avgjutningar och fotografering av en specifik kontrollyta för att försöka avgöra hur vägytan förändras över tid. Denna studie bekräftar mycket av vad som framkom i den tidigare studien. En ny beläggning har den högsta friktionen i samband med att trafiken släpps på. Därefter minskar friktionen under de kommande veckorna innan den börjar öka igen för att vara stabiliserad efter ungefär fem veckor. Detta var fallet för två av beläggningstyperna (ABS och ABT). Sträckan med MJOG var stabil redan efter tre veckor. Den normala tiden innan makrotexturnivåerna stabiliserades var mellan fyra och fem veckor. Även där fanns det en viss variation mellan de olika beläggningstyperna. Det visade sig även att det kan skilja sig i friktion mellan en konventionell beläggning och en remixad beläggning.
|
|
| 9. |
- Arvidsson, Anna K, 1971-, et al.
(författare)
-
Friktions- och texturutveckling på nya beläggningar
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En ny vägyta bör vara och upplevas som säker av trafikanterna oavsett vilket väglag som råder. Det är därför viktigt att vägbanan har en tillfredställande nivå på friktion redan när vägen öppnas. Det finns begränsade dokumenterade kunskaper hur vägen förändras den första tiden efter en beläggningsåtgärd.Syftet med detta projekt är att fastställa hur friktionen förändras under den första tiden efter att vägbeläggningen är lagd och trafikpåsläpp sker. Ambitionen är att kunna avgöra om nylagda vägavsnitt har nedsatt friktion och ge rekommendationer för när en friktionsmätning ska utföras och hur skyltning ska ske i anslutning till beläggningsarbeten. Upplägget har varit att följa olika objekt med täta friktions- och texturmätningar från strax innan trafikpåsläpp tills nivåerna har stabiliserats.Initialt är friktionen hög för att sen avta med mängden trafik. Efter 1–3 veckor nåddes det lägsta värdet och därefter ökade eller stabiliserades friktionen. Gemensamt för alla undersökta sträckor var att det sker stora förändringar i texturnivåerna från att det första fordonet trafikerar vägen och därefter är den starkaste tendensen en sjunkande texturnivå tills en stabil nivå uppnås efter 1–3 veckor.
|
|
| 10. |
|
|
