| 1. |
- Hedström, Brita, et al.
(författare)
-
Visby Innerstad : En användningsplan
- 1973
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Sedan lång tid föreligger i stort sett enighet om att bevara innerstadens bebyggelse och att anpassa eventuella nytillskott till det redan bestående. Med den inställningen har förändringsprocessen både dämpats och mildrats men ändå inte bragts att avstanna. Förändringar sker ständigt om det också huvudsakligen i smått: de många synbart så anspråkslösa byggnadsåtgärderna adderar efterhand ihop sig till något större och mer genomgripande. Långsamt, nästan omärkligt, ändrar innerstaden sitt ansikte.Ändå är det inte själva husen som förändrats mest utan användningen av dem. Ur funktionell synpunkt har 1950 - och 60-talen har varit något av en omstörtning i innerstadens historia: den har förlorat nästan hälften av de boende, en stor del av detaljhandeln och praktiskt taget helt sin gamla roll som skolcentrum. I gengäld har ytterstaden vuxit ut till ett sammanhängande kilometerbrett bälte. Till stor del av denna funktionella förändring en följd av beslutet att bevara innerstadens bebyggelse. Vad som inte fått plats inom den gamla ramen har etablerats utandör den.Föreliggande arbete vill ge en översiktlig bild av förändringsförloppen, sedda i ett långt tidsperspektiv men med tonvikt på dagsläget. Bebyggelsen tas upp till utförlig granskning men också användningen av den. Det är just samspelet mellan husen och de funtkioner, de fyller, som kan sägas utgöra bokens huvudtema. I de flesta fall är detta sammanhang hus-användning alldeles konfliktfritt och föranleder därför inte heller någon diskussion. Vad som behandlas är de relativt få problematiska fallen, hus som borde rustas upp för att fylla sin uppgift, hus som är olämpligt nyttjade eller inte använda alls. En serie sådana fall tas upp till systematisk genomgång; samtidigt berörs också de trafik - och miljömässiga konsekvenserna. Bokens syfte är alltså klart: den ger ett underlag av fakta för arbetet med att jämka samman byggnader och användningsformer. I den meningen kan skriften kallas en anvädningsplan för Visby innanför murarna.Arkitekturskolanas arbete har bedrivitis parallellt med den kommunala Innerstadskommitténs verksamhet. Något organiserat samarbete har inte förekommit med de informella kontakterna har varit både täta och goda. Att likheterna mellan Innerstadskommittén och Arkitekturskolans slutsatser blivit så pass stora, kan tillskrivas en gemensam helhetssyn.En av Arkitekturskolans elever, arkitekt Lars-Ingvar Larsson, har tidigare självständigt genomfört en undersökning av förändringar i innerstaden 1945-70- Denna studie publicerats separat och bör uppfattas som ett komplement till den hör föreliggande.Förutom de i innehållsförteckningen nämnda har ytterligare några aktivt medverkat i arbetet. Studiet av trafikfrågorna i innerstaden, i hamnen och öster om ringmuren leddes av Åke Claesson, I fältstudier och diskussioner medverkande Göran Månsson.Arkitekturskolan har fått god hjälp av ett antal initierade personer i Visby. Särskild tacksamhet är vi skyldiga byggnadsnämnden ordförande Henning Jacobson, kommunalrådet C B Stenström, stadsarkitekten Måns Hagbergm f. länsbostadsdorektören Åke Malmberg och landsantikvarien Gunnar Svahnström. I boken publiceringskostnaderna har ekonomiskt bidrag lämnats av Gotlands kommun och Riksantikvarieämbetet.Boken har redigerats av Sture Balgård och Ann Mari Westerlind med hjälp av Henrik O Andersson, Bo Ek, Göran Lindahl, Fredrik von Platen, John Sjöström Gunnar Westerlind och Hans Wetterfors.Skeppsholmen, Stockholm, sommaren 1973.Arkitekturskolans lärare och elever.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Lindroth, Jan, et al.
(författare)
-
Inledning
- 2000
-
Ingår i: Bebyggelsehistorisk tidskrift. - : Föreningen Bebyggelsehistorisk tidskrift. - 0349-2834 .- 2002-3812. ; :40, s. 5-10
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 6. |
- Pihl Atmer, Ann Katrin, 1940-
(författare)
-
Sommarnöjet i skärgården : sommarbebyggelse i Stockholms inre skärgård 1860-1915
- 1987
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The custom of moving out of Stockholm for the summer spread to a wider circle in the latter part of the 19th century. The focus in this study is on sparse villa settlements — the practice of erecting villas on the inner Stockholm islands on plots at a distance from the existing communities (bathing resorts, spas, etc.). A number of mantal-assessed properties have been examined: Stora Sickla säteri in Nacka parish, Velamsunds säteri in Boo parish, Norra Lagnö frälsehemman in Gustavsberg parish and Tynningö säteri in Värmdö parish. Two aspects are highlighted: land utilization (the exploitation and subdivision of these properties to form plots for summer residences) and the design and construction of the summer villas.The following factors contributed to the establishment of summer settlements on the properties: the landowner’s policy, new legislation permitting the serverance of land, the provision of steamboat services, and the distance from Stockholm. The tendency to sell land arose in the 1860s, grew stronger in the ’80s and accelerated after the turn of the century. The villa owners were members of a bourgeois strata in which entrepreneurs were a prominent group.Three villa styles are distinguished in Swedish building journals published in the 1860s and ’70s: the Swiss, the Italian and the English cottage style. The Swiss style, heavily promoted but seldom adopted in its pure form, features mainly in the summer villas’ decorative elements. The great majority of the villas relate to a more traditional country house style with a regular design, with C.E. Löfvenskiöld as a prominent protagonist. In the 1880s this led to a widely spread standard villa type the rectangular villa — often designed for two families. More elaborate villa types, reflecting current architectural trends, were erected at about the same time in a few places, for example on the Velamsund manor. After the turn of the century the one-family house became more common.A comparison with other seaside areas in Sweden (Göteborg and Gävle) and Finland (Turku and Helsinki) shows that the spread of summer settlements was a general tendency. The closest counterpart to the development of sparse villa settlements is to be found in the Helsinki islands, though there the most common villa type was the English cottage villa.
|
|
| 7. |
|
|
