| 1. |
- Clarke, Robert, et al.
(författare)
-
Lowering blood homocysteine with folic acid based supplements : Meta-analysis of randomised trials
- 1998
-
Ingår i: British Medical Journal. - : BMJ. - 0959-8146. ; 316:7135, s. 894-898
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Objective: To determine the size of reduction in homocysteine concentrations produced by dietary supplementation with folic acid and with vitamins B-12 or B-6. Design: Meta-analysis of randomised controlled trials that assessed the effects of folic acid based supplements on blood homocysteine concentration. Multivariate regression analysis was used to determine the effects on homocysteine concentrations of different doses of folic acid and of the addition of vitamin B-12 or B-6. Subjects: Individual data on 1114 people included in 12 trials. Findings: The proportional and absolute reductions in blood homocysteine produced by folic acid supplements were greater at higher pretreatment blood homocysteine concentrations (P < 0.001) and at lower pretreatment blood folate concentrations (P < 0.001). After standardisation to pretreatment blood concentrations of homocysteine of 12 μmol/l and of folate of 12 nmol/l (approximate average concentrations for Western populations), dietary folic acid reduced blood homocysteine concentrations by 25% (95% confidence interval 23% to 28%; P < 0.001), with similar effects in the range of 0.5-5 mg folic acid daily. Vitamin B-12 (mean 0.5 mg daily) produced an additional 7% (3% to 10%) reduction in blood homocysteine. Vitamin B-6 (mean 16.5 mg daily) did not have a significant additional effect. Conclusions: Typically in Western populations, daily supplementation with both 0.5-5 mg folic acid and about 0.5 mg vitamin B-12 would be expected to reduce blood homocysteine concentrations by about a quarter to a third (for example, from about 12 μmol/l to 8-9 μmol/l). Large scale randomised trials of such regimens in high risk populations are now needed to determine whether lowering blood homocysteine concentrations reduces the risk of vascular disease.
|
|
| 2. |
- Trondman, Anna-Kari, et al.
(författare)
-
Pollen-based quantitative reconstructions of Holocene regional vegetation cover (plant-functional types and land-cover types) in Europe suitable for climate modelling
- 2015
-
Ingår i: Global Change Biology. - : Wiley. - 1354-1013 .- 1365-2486. ; 21:2, s. 676-697
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We present quantitative reconstructions of regional vegetation cover in north-western Europe, western Europe north of the Alps, and eastern Europe for five time windows in the Holocene [around 6k, 3k, 0.5k, 0.2k, and 0.05k calendar years before present (bp)] at a 1 degrees x1 degrees spatial scale with the objective of producing vegetation descriptions suitable for climate modelling. The REVEALS model was applied on 636 pollen records from lakes and bogs to reconstruct the past cover of 25 plant taxa grouped into 10 plant-functional types and three land-cover types [evergreen trees, summer-green (deciduous) trees, and open land]. The model corrects for some of the biases in pollen percentages by using pollen productivity estimates and fall speeds of pollen, and by applying simple but robust models of pollen dispersal and deposition. The emerging patterns of tree migration and deforestation between 6k bp and modern time in the REVEALS estimates agree with our general understanding of the vegetation history of Europe based on pollen percentages. However, the degree of anthropogenic deforestation (i.e. cover of cultivated and grazing land) at 3k, 0.5k, and 0.2k bp is significantly higher than deduced from pollen percentages. This is also the case at 6k in some parts of Europe, in particular Britain and Ireland. Furthermore, the relationship between summer-green and evergreen trees, and between individual tree taxa, differs significantly when expressed as pollen percentages or as REVEALS estimates of tree cover. For instance, when Pinus is dominant over Picea as pollen percentages, Picea is dominant over Pinus as REVEALS estimates. These differences play a major role in the reconstruction of European landscapes and for the study of land cover-climate interactions, biodiversity and human resources.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Hugander, A., et al.
(författare)
-
Total body hyperthermia induced by a computerized microwave technique : studies in normal rats and in rats with liver tumors.
- 1983
-
Ingår i: Anticancer research. - 0250-7005. ; 3:3, s. 161-165
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- A computerized system for inducing total body hyperthermia by microwave irradiation was tested in rats. The tolerance to hyperthermia at different temperatures and fractions was studied as well as its effect on the growth of transplanted adenocarcinomas in the liver. Survival results indicated that 41.5 degrees C was maximum tolerated temperature both after single and repeated one hour exposures. Besides the high mortality with a greater temperature (42 degrees C) there was a significant rise in S-aspartate-amino-transferase (S-ASAT) and S-beta-hexosaminidase (beta-nagas) indicating damage of normal cells. No significant reduction of tumor volume could be registered after treatment with total body hyperthermia (41.5 degrees C) for one hour three times during a 24 hour period.
|
|
| 5. |
- Agardh, Carl-David, et al.
(författare)
-
Urinary N-acetyl-beta-D-glucosaminidase activity does not predict development of diabetic nephropathy
- 1987
-
Ingår i: Diabetes Care. - : American Diabetes Association. - 1935-5548 .- 0149-5992. ; 10:5, s. 604-606
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Urinary activity of N-acetyl-beta-D-glucosaminidase (NAG) has been suggested as a marker for diabetic nephropathy. In this study, urinary activity of NAG was measured with an interval of 5 yr in 36 insulin-dependent diabetic subjects to evaluate its predictive value for development of diabetic nephropathy. During the observation period, 9 patients developed detectable signs of diabetic nephropathy. In these patients, urinary albumin concentration had increased to 503 +/- 185 mg/L, compared to 16 +/- 1 mg/L in patients without nephropathy (P less than .01; means +/- SE), and the fractional albumin excretion rate was 0.21 +/- 0.07 X 10(-3), compared to 0.01 +/- 0.00 X 10(-3) (P less than .01). However, the activity of urinary NAG was not different in these patients compared with the patients without nephropathy (0.69 +/- 0.15 and 0.61 +/- 0.09 U/mmol creatinine, respectively). Furthermore, no increase in the activity of urinary NAG was seen during the observation period in either group. We concluded that the urinary activity of NAG is not related to the development of microalbuminuria and therefore cannot be used as a predictor for the development of diabetic nephropathy.
|
|
| 6. |
- Agardh, Elisabet, et al.
(författare)
-
Effects of inhibition of glycation and oxidative stress on the development of cataract and retinal vessel abnormalities in diabetic rats
- 2000
-
Ingår i: Current Eye Research. - 0271-3683. ; 21:1, s. 543-549
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- PURPOSE: To study effects of inhibition of glycation, and oxidative stress on the development of cataract and retinal vessel abnormalities in diabetic rats. METHODS: Diabetes was induced in male Wistar rats with streptozocin (STZ; 60 mg/kg BW, i.p.). Diabetic as well as strain matched control rats were fed 1) a normal diet, 2) addition of aminoguanidine in the drinking water (0.5 g/l for diabetic rats and 1.0 g/l for control rats) or 3) probucol in the pellets (1% w/w). After 6 months, the number of acellular vessels, endothelial cells and pericytes were counted in trypsin digested retinal vessel preparations, and the total retinal tissue amount of glutathione (GSH) and cysteine was measured with HPLC. RESULTS: Cataract formation occurred after 13 weeks in diabetic animals compared with 17 weeks for those treated with aminoguanidine, and 16 weeks for those treated with probucol (p < 0.001 in both cases). Aminoguanidine inhibited the formation of acellular collapsed capillary strands, 9 (3-14) vs. 18 (12-262) (median, range) per quadrant in untreated diabetic rats (p = 0.004), while probucol did not have any effect. Neither aminoguanidine, nor probucol influenced the endothelial/pericyte ratio. Diabetes caused a reduction in the GSH/cysteine ratio (10.7 +/- 0.6 vs. 15.3 +/- 1. 5) (mean +/- SD; p < 0.001). Probucol partly restored this imbalance (p < 0.05) whereas aminoguanidine did not. CONCLUSIONS: The results indicate that cataract formation in diabetes involves both glycation and oxidative stress processes. The reduced formation of acellular collapsed capillary strands by aminoguanidine suggests a potential role for glycation in vascular damage. The positive effect of probucol on cysteine/GSH metabolism imbalance indicates that derangements of one of the retinal defense systems against oxidative stress can be normalized by antioxidants.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Andersson, Ingvar B., et al.
(författare)
-
Återförsurning av sjöar : Observerade och förväntade biologiska och kemiska effekter
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport är en översiktlig genomgång av de idag tillgängliga, delvis publicerade, experimentella erfarenheterna av kemiska och biologiska effekter vid återförsurning i ytvatten där kalkning avbrutits. Sammanställningen har genomförts i avsikt att bredda kunskapsunderlaget för diskussioner om tänkbara effekter i samband med att kalkningen upphör i vissa ytvatten. Som bakgrundsdokument är dessutom en litteraturöversikt bifogad, vilken även inkluderar övrig litteratur rörande försurning - kalkning som kan anses ha en viss allmän relevans för kunskapsläget avseende återförsurning av kalkade vatten (se Appendix). Resultatet från hittills genomförda fältstudier av återförsurning, endast tre stycken av någon större omfattning i Sverige, visade att stora förändringar inträdde snabbt. Utvecklingen gick mot förhållanden liknande de i det sura tillståndet, med både negativ utveckling av ekosystemet och en påtaglig haltökning av aluminium m.fl. metaller i vattnet. Experimentell försurning av vattnet över sedimentproppar visade att tidigare deponerade metaller kan lösas ut från sedimenten. De hittills genomförda återförsurningsstudierna utfördes mestadels i gravt försurningsskadade sjöar, i ett fall också efter relativt kortvarig kalkning, och kan därför vara ett otillräckligt underlag för att kunna generalisera de effekter som kan uppstå vid återförsurning av kalkade sjöar. Många av de observerade biologiska förändringarna sammanfaller med vad som generellt observerats i samband med försurning av sjöar men vissa biologiska förändringar var dock avvikande och i några fall av delvis oväntad natur. Omfattningen och hastigheten i de senare fallen indikerade att de aktuella organismsamhällena saknade vissa reglerande mekanismer (interaktioner) och därför genomgick en utveckling präglad av instabilitet under återförsurningen. Det sura svavelnedfallet har minskat med ca. 60 % sedan 70-talet vilket medfört en proportionell återhämtning av vattenkemi och även biota i vissa ytvatten inom regioner som haft kortvarigt eller litet överskridande av den kritiska försurningsbelastningen (ringa markförsurning). Däremot har den minskade belastningen på ytvattnen hittills resulterat i små positiva förändringar inom de mest försurade områdena i södra Sverige. Trots en halvering av sulfathalt och surhet i många sjöar och vattendrag, har få biologiska förändringar observerats, då pH värden <5 och toxiska aluminiumhalter fortfarande medför negativa effekter på de flesta känsliga organismer. Modellsimuleringar har visat att återhämtningen inom sådana områden kommer att ta mycket lång tid (10- tals till kanske 100 år) eftersom försurningen av marken varit omfattande. Inom dessa områden, med en låg kritisk belastningsgräns, krävs ytterligare reduktion av belastningen samt i vissa fall t.o.m. kompletterande åtgärder som markkalkning. Även depositionen av flera tungmetaller har minskat kraftigt under de senaste decennierna, särskilt den långdistanstransporterade andelen, men hur stora förändringar detta medfört på ytvattnens innehåll av tungmetaller är i dagsläget osäkert, eftersom längre tidsserier från skogssjöar saknas inom miljöövervakningen.Av de kalkade sjöarna i Sverige, ca. 7500 st, beräknas mer än 1700 sjöar kunna få pHvärden under 5,4 och förlora alkaliniteten om kalkningar upphör i nuläget. De flesta sjöarna som kan komma att återförsuras till pH-värden under 5,4 är belägna inom de områden i sydvästra Sverige som är mest försurningsskadade. Stoppad kalkning i dessa sjöar skulle medföra långtgående återförsurning inom en tidsrymd av ca. 2 - 3 gånger den teoretiska omsättningstiden, för många sjöar motsvarande 3 till 9 år. Sannolikt skulle många av de effekter som observerats i de här genomgångna återförsurningsstudierna uppstå. Även sjöar som skulle återförsuras till pH-värden mellan 5,4 och 6,0 kan riskera att få skador på populationer av känsligare arter. Drygt 4000 sjöar skulle få pH-värden under 6,0 vid en stoppad kalkning. I sjöar med från början måttlig försurning kan en återförsurning förväntas resultera i tämligen marginella eller inga effekter med hänsyn till minskad försurningsbelastning och ringa markförsurning. Denna grupp omfattar en del av de ca. 3500 sjöar som åtminstone på längre sikt inte skulle riskera att få pH-värden <6,0 vid en stoppad kalkning. I de flesta sådana fall skulle endast de allra känsligaste arternas populationer riskera att påverkas. Surstötar, d.v.s. episodisk tillförsel av markant surare vatten i samband med kraftiga regn, snösmältning eller efter längre torrperioder, utgjorde i försurningens inledningsskede en viktig faktor för uppkomsten av biologiska skador eftersom särskilt höga halter av toxiskt oorganiskt aluminium förekom i samband med sådana situationer. Sannolikt kan surstötarna utgöra ett betydande problem även under återhämtningsfasen, då risk föreligger för fortsatta utflödena av höga aluminiumhalter i många sjöar och framförallt vattendrag inom de områden där markförsurningen kvarstår länge varvid en positiv biologisk utveckling kommer att motverkas. Problem kan även fortsättningsvis uppträda inom vissa nordligare lågbelastade regioner där främst hydrologiska faktorer samt kraftiga utflöden av organiska syror bidrar till uppkomsten av surstötar med inflöden av förhöjda halter av aluminium. Högre halter av komplexbildande organiska anjoner kan dock i sådana fall bidra till en lägre toxisk effekt. I denna rapport föreslås en översyn av kalkningsverksamheten, liksom rekommendationer av urvalskriterier för olika ytvatten om det blir aktuellt med åtgärder som medför en minskad kalkning. Slutligen föreslås forskningsinsatser för att belysa en del av de oklarheter som för närvarande råder om effekterna i samband med återförsurning.
|
|
| 10. |
|
|
