| 1. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
Removal of pharmaceutical residues from municipal wastewater using UV/H2O2
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Different studies have indicated limitations of treatment technologies such as ozone oxidation and active carbon for certain particularly persistent substances in municipal wastewater. Therefore, the use of advanced oxidation treatment using UV light coupled with hydrogen peroxide (UV/H2O2) for the oxidation of pharmaceutical residues in municipal wastewater effluents was investigated. The conducted tests, comprising both lab-scale and pilot-scale studies, show good removal efficiencies for all pharmaceuticals observed in the effluent of Stockholm’s largest WWTP. A clear dose-response behaviour is observed that can be used for targeting various substances depending on removal target definition. The cost evaluation of the technique reveals that UV/H2O2 applications may be more cost intensive compared to other technologies, especially ozonation and activated carbon. However, compared to combinations of several technologies such as ozonation and activated carbon or technologies with ultrafiltration, UV/H2O2 applications may be in the same or lower cost range. Based on the project results it is understood that the gap in costs towards other removal techniques is not that wide and that several advantages of the UV/H2O2 technology may favour its application in various cases. For this, further investigations are planned by the project partners.
|
|
| 2. |
- Fortkamp, Uwe, et al.
(författare)
-
Increased total efficiency in sewage treatmen-ITEST - Evaluation report
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In the LIFE+ project ITEST, Increased Total Efficiency in Sewage Treatment, a technical solution for efficient and improved nitrogen removal from municipal wastewater was demonstrated. This technical solution, which is based on operating the sewage treatment plant (STP) at a temperature of about 20°C even during periods with a cold inflow using waste heat, has been tested in pilot scale at Hammarby Sjöstadsverk i Stockholm. In this report, the results and evaluation of the demonstration period of the technology, performed at Hammarby Sjöstadsverk, Stockholm is presented. The results show that the nitrogen removal increased in a treatment line operated at 20°C in comparison to the removal efficiency in a parallel line with fluctuating temperature, thus achieving lower output concentrations. The need for aeration was reduced, but on the other hand increased use of electrical power was needed to overcome the pressure drop in the heat exchanger. Among other parameters, choice of heat exchanger influences the life cycle assessment of the process.
|
|
| 3. |
- Ahlgren, Serina, 1976-, et al.
(författare)
-
Återvinning av växtnäringsämnen ur avloppsvatten – hur gör vi hållbarhetsbedömningar på bästa sätt?
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- För att kunna producera tillräckligt med mat på ett hållbart sätt behöver vi hushålla med växtnäring, och se till att den näring som redan finns i omlopp används på ett klokt sätt. Nya direktiv kring slamanvändning, krav på återförsel av växtnäring och hårdare utsläppskrav på reningsverk innebär att nya system och tekniker behöver utvecklas. Det kan dock vara svårt att veta vilket system eller vilken teknik som ger den största nyttan. Systemanalytiska metoder kan hjälpa till att tydliggöra dessa komplexa frågor.Målet med denna studie är att på ett övergripande sätt ge en insikt i hur arbetet kring hållbarhetsbedömningar kopplat till kommunal avloppsvattenrening och återföring av näringsämnen, med fokus på fosfor och kväve kan genomföras. Vidare har fokus legat på metodfrågor inom livscykelanalys (LCA), men en utblick kring andra hållbarhetsbedömningsmetoder ges även i en mindre omfattning. Mycket av det som behandlas inom LCA har dock bäring även för andra metoder för hållbarhetsbedömning.Idag finns det olika typer av standarder och riktlinjer för hur LCA-studier bör utföras, dock saknas det specifika riktlinjer för LCA-studier kopplade till näringsåtervinning ur avlopp. Det finns flera skäl till att LCA-metodfrågor kopplade till näringsåterföring behöver utredas; LCA är en metod som framförallt inriktar sig på att bedöma miljöpåverkan av en produkt, medan avloppsvattenrening ofta sker i kommunal regi och i nuläget är inriktat på att rena avloppsvatten och inte fokuserar på att producera produkter. Avloppssystem är ofta integrerade med både vattenförsörjning, energisystemet och jordbruket på ett intrikat sätt. Avlopp är också en sektor som har utsläpp både till luft och vatten, och metoder för att korrekt kunna bedöma dessa utsläpps påverkan på miljö är viktiga att utreda. Användningsområdet för LCA är väldigt brett. LCA kan dock inte svara på om det system som utvärderas är hållbart, bara om systemet har mer eller mindre påverkan än ett annat. LCA kan alltså inte svara på frågeställningar som: Vad är en hållbar återvinningsgrad för växtnäringsämnen?Arbetet har resulterat i en diskussion kring när LCA eller systemanalys lämpar sig och vad man bör tänka på när man genomför en LCA och vilka delar som bör ingå. Inom ramen för detta arbete anordnades även en workshop där berörda intressenter deltog från forskning, myndigheter och branschen. Syftet med workshopen var att få in synpunkter kring hur en systemanalys eller LCA bör läggas upp för att ge användbara resultat i beslutsfattande.I första hand vänder sig rapporten till dem som arbetar med kommunal avloppsvattenrening, teknikutveckling och myndigheter inom detta område, som har en grundförståelse för systemanalys och vill veta mer.
|
|
| 4. |
- Almemark, Mats, et al.
(författare)
-
Aktiva badhus
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Projektet syftar till att ta fram ett underlag som kan ligga till grund för de val man gör som anläggningsägare då en simhall med all kringutrustning skall utformas och byggas, i syfte att såväl byggnation som drift av badhusen ska genomföras på ett så miljö- och hälsomässigt samt ekonomiskt hållbart sätt som möjligt. De aspekter som behandlas är energianvändning, vattenrening, ventilation och innemiljö, driftsoptimering genom simulering av driften med en simuleringsmodell som har tagits fram inom ramen för projektet samt städmetoder. Den övervägande delen av befintliga badhus är utrustade med reningsanläggningar bestående av sandfilter med flockningssteg. I stort sett alla badhus använder klor för att desinficera badvattnet. I och med att problemen med bildning av desinfektionsbiprodukter uppmärksammats i en allt större utsträckning på senare tid så har kompletterande reningssteg tillförts. Membranfiltrering för rening av badvatten har länge varit en allt för energikrävande teknik och därför inte setts som ett gångbart alternativ till sandfilter. Det finns dock en potential för att använda membranteknik i större utsträckning framöver då tekniken utvecklats och idag inte är lika energikrävande som förr. Rent teoretiskt så är energibehovet för membranfiltrering i samma storleksordning som för sandfilter. De badhus som studerats i detta projekt har använt klor för att desinficera bassängvattnet. Inom ramen för projektet har energianvändningen i tre badhus kartlagts, och förslag till energieffektiviseringsåtgärder har tagits fram. Resultatet visar att det är möjligt effektivisera energianvändningen i badhus med i storleksordningen 70 procent jämfört med dagens nivåer, vilket avsevärt förbättrar såväl miljöprestanda som den ekonomiska bärkraften för anläggningarna.
|
|
| 5. |
- Cerne, Olof, et al.
(författare)
-
Utvärdering av behandlingsmetoder för lakvatten från deponier. Kemisk karakterisering av lakvatten före och efter olika behandlingssteg på ett antal svenska deponier
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten redovisar resultat från behandling av 9 olika svenska lakvatten, dagvatten från en sorteringsyta och ett kommunalt avloppsvatten. Totalt organiskt material, närsalter, tungmetaller och specifika organiska ämnen har analyserats. För några vatten har också hormonstörande effekter bestämts före och efter behandling. Denna och tidigare liknande undersökningar visar ' Biologisk behandling i luftad damm eller aktivslam-liknande system som t.ex. SBR ger bra minskning av lättnedbrutet organiskt material förutsatt tillräcklig luftning. Effekten är beroende av slamhalt och uppehållstid och normalt bäst i SBR eller liknande system. Minskningen av kväveföreningar i biologiska system är beroende av både väl luftade, aeroba, delar/perioder och icke luftade, anoxiska, delar eller perioder. De behövs för nitrifikation respektive denitrifikation. För lakvatten som normalt har hög halt kväveföreningar i förhållande till tillgängligt organiskt material krävs tillsats av en extern kolkälla för att nå full denitrifikation och låga kvävehalter. Det fungerar normal bra i SBR och liknande system. Tungmetaller och stabila organiska föreningar kan avskiljas genom att de adsorberas till bioslammet. Förutsatt att slammet tas ut på ett kontrollerat sätt innebär det en rening av vattnet. Metallavskiljningen via slammet tycks vara sämre vid behandling av lakvatten än vid behandling av kommunalt avloppsvatten, antagligen beroende på bildning av lösliga komplex med fulvosyror i lakvattnen. Någon form av luftning av lakvattnet är också nödvändig för att undvika lukt. ' Våtmarker, översilningsytor och bevattning av skogsytor är olika sätt att använda den naturliga kväveomsättningen, upptag i växter och adsorptionen till markpartiklar. Genom att de inte luftas artificiellt och man inte tillför något organiskt material krävs stora ytor för att få både nitrifikation och denitrifikation att fungera. Nitrifikationen förutsätter också att det inte finns mycket oxiderbart organiskt material i vattnet. Dessa system kräver alltså i praktiken någon typ av styrd biologisk förbehandling. På grund av de stora ytorna får man normalt en bra avskiljning av tungmetaller och stabila organiska föreningar som är dåligt vattenlösliga. Nackdelen är att man samtidigt förorenar ett större markområde, som eventuellt kan bli mättat och börja släppa ifrån sig olika föreningar igen. Det gäller särskilt metaller vid en försurning. ' Kemisk fällning kan användas för att minska mängden tungmetaller i vattnet. Även en del organiskt material kan fällas ut. Det enklaste sättet att fälla ut metaller är att höja pH på lakvattnet. Om man behöver nå lägre resthalter måste man fälla metallerna som sulfider. Fällningen påverkar inte de lättnedbrutna organiska ämnena eller kväveföreningarna. ' Indunstning är en dyr metod som ger mycket bra avskiljning av både organiskt och oorganiskt material. Den höga kostnaden beror på stort behov av energi och kemikalier och dyr utrustning på grund av stora korrosionsproblem. ' Behandling i kommunala reningsverk är fortfarande det vanligaste i Sverige, antingen direkt eller efter lokal förbehandling. I de flesta fall utgör belastningen av flöde, organiskt material, närsalter och tungmetaller bara en liten del, jämfört med det kommunala avloppsvattnet. I det studerade fallet var det ca 5 % av flödet och mindre än 5 % av allt utom ammonium och klorid. Före anslutning bör man dock kontrollera om lakvattnet ger en stabil hämning av respiration eller nitrifikation i verket, och man bör följa upp kvaliteten på uttaget bioslam.
|
|
| 6. |
- Ejhed, Helene, et al.
(författare)
-
Industrier med möjligt direktutsläpp till havet
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I takt med att miljörapporteringen via SMP har utökats har det påträffats tidigare okända punktutsläpp till vatten av närsalter. Åtskilliga av dessa har visat sig vara felrapporterade; man har i själva verket skickat sitt avloppsvatten till reningsverk. Därför har en viss försiktighet iakttagits med att ta med dessa data i den officiella statistiken.I detta projekt har vi studerat 85 textdelar till miljörapporter för anläggningar som i emissionsdeklarationerna uppges ha (i de flesta fall små) utsläpp av närsalter till vatten, men som tidigare inte funnits med i statistikunderlagen.Undersökningen visade att emissionsdeklarationerna ska betraktas som korrekta i de flesta fall. Totalt påträffades år 2010 utsläpp av 175 ton tot-N och 1,5 ton tot-P via dessa korrekta emissionsdeklarationer. Detta utgör 4 respektive 0, 4 procent av de mängder som deklareras i den officiella statistiken för 2010 (4 233 ton respek-tive 289 ton, Naturvårdsverket och SCB 2012). Ungefär lika stora mängder visar sig vid kontroll vara felaktigt bokförda som utsläpp direkt till recipient. Huvudpar-ten av dessa "nya" utsläpp gäller lakvatten från avfallsanläggningar.Preliminära bedömningar tyder på att av de "nya" utsläppen (22 ton tot-N och 0,5 ton kväve) bör klassificeras som kustnära. Detta är mindre än en procent av de mängder som framkommer i den officiella statistiken. I takt med att miljörapporteringen via SMP har utökats har det påträffats tidigare okända punktutsläpp till vatten av närsalter. Åtskilliga av dessa har visat sig vara felrapporterade; man har i själva verket skickat sitt avloppsvatten till reningsverk. Därför har en viss försiktighet iakttagits med att ta med dessa data i den officiella statistiken.I detta projekt har vi studerat 85 textdelar till miljörapporter för anläggningar som i emissionsdeklarationerna uppges ha (i de flesta fall små) utsläpp av närsalter till vatten, men som tidigare inte funnits med i statistikunderlagen.Undersökningen visade att emissionsdeklarationerna ska betraktas som korrekta i de flesta fall. Totalt påträffades år 2010 utsläpp av 175 ton tot-N och 1,5 ton tot-P via dessa korrekta emissionsdeklarationer. Detta utgör 4 respektive 0, 4 procent av de mängder som deklareras i den recipient. Huvudpar-ten av dessa "nya" ut
|
|
| 7. |
- Ek, Mats, et al.
(författare)
-
Resurseffektiv lakvattenbehandling
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna studie har man undersökt hur man med ett helhetsperspektiv kan bedöma lokal behandling av lakvatten från kommunala deponier. Den eventuella miljöpåverkan som behandlingen av lakvatten medför jämförs med eventuell påverkan på den recipient som mottar det behandlade lakvattnet. Ökade insatser för rening bör enligt ansatsen medföra motsvarande förbättringar för recipienten. Detta har studerats genom att ansätta olika utsläppsnivåer för ett antal kemiska parametrar vid tre olika deponier i mellersta Sverige. Studien har fokuserat på metaller. Behandlingsanläggningarna vid de olika deponierna har i studien beskrivits genom livscykelanalysmetodik (LCA), vilket innebär att anläggningen bedöms ur ett holistiskt perspektiv. Alla resurser som tillförs anläggningen, exempelvis elektricitet och kemikalier, och alla emissioner och alstrade avfall som behandlingen medför räknas samman till en total bild för hela anläggningen från vaggan till graven. Recipienten dit lakvattnet leds vid respektive deponi har där det varit möjligt studerats genom en effektmodellering, vilket innebär att man skapar en modell som beskriver vilka effekterna blir då ett lakvatten av en viss kvalitet leds till en specifik recipient.Studien visar för ett fall, Fläskebos lakvatten, att dagens rening med kemisk fällning är väl avpassad för recipienten. För att avlägsna mer av de kritiska metallerna Cu och Ni krävs stora insatser i form av energi och eventuellt kemikalier. När det samtidigt visas att recipientens status inte påverkas negativt av dagens utsläpp finns det inget skäl att minska utsläppen ytterligare. Det ligger helt i linje med de nya villkoren Fläskebo fått för sina utsläpp, de provisoriska gränsvärdena var för lågt satta. Lakvattnet från den nya deponi 3 på Högbytorp behandlas inte alls idag innan det blandas med det biologiskt behandlade lakvattnet från den gamla deponin. Den efterföljande behandlingen i mark-växtsystem och det lilla bidraget från deponi 3 gör att det inte tycks rimligt med en separat förbehandling av lakvattnet från deponi 3.För Norsa kommer utredningen fram till att dagens behandling av lakvattnet med nitrifikation och denitrifikation är rimlig, både motiverad och tillräcklig. Även något högre utsläpp av närsalter skulle inte märkas i recipienten, varken utspritt över året eller i samband med rimliga bräddningar vid vårfloden. Den generella observationen från LCA-modellerna är att om man betraktar miljöpåverkan från lakvattensystem och inkluderar behandlingsmetoderna från "vaggan" till renat i lakvatten i recipient, så är miljöeffekterna från lakvattnet i recipienten inte den klart dominerande miljöaspekten. Minskad påverkan på grund av reningen av lakvattnet har i högre eller mindre grad ersatts av motsvarande negativa effekter från användandet av kemikalier och energi, låt vara att de sistnämnda effekterna är utspridda på andra orter än recipienten vid deponin. De toxiska effekter vi kan kvantifiera från såväl deponilakvattnet som framställningen av kemikalier och tillhandahållande av energi orsakas till övervägande del av utsläpp av metaller till luft, sötvatten, havsvatten och mark. Det har här inte varit möjligt att inkludera fler toxiska ämnen i lakvattnen. En slutsats man kan dra är att den verkliga reningseffektivitetenmed de antagna åtgärderna och med hänsyn taget till ökad kemikalie- och energianvändning,är mindre än den man mäter genom att jämföra obehandlat och behandlat vatten. När ökad reningseffektivitet måste uppnås genom ökad insats av kemikalier och energi, finns det en punkt, där marginalnyttan av den ökade reningen är mindre än marginalpåverkan från den intensifierade reningen.
|
|
| 8. |
- Ek, Mats, et al.
(författare)
-
Teknikenkät - enskilda avlopp 2009
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Naturvårdsverket har givit SMED i uppdrag att genomföra en undersökning för att uppdatera uppgifter om enskilda avlopp som ett led i planering och uppföljning av åtgärder för att nå uppsatta miljömål.En enkät med förtryckta centrala registeruppgifter från fastighetstaxering och mantalsskrivning skickades ut till Sveriges samtliga kommuner. I enkäten efterfrågades vilken typ av avloppstekniklösning som är knuten till fastigheterna samt vilka av dessa som endast har avloppslösning för BDT-vatten. Den samlade informationen om den här typen av uppgifter är så gammal (ca 10 år) och ofullständig att det är angeläget att förnya den.Efter två påminnelser och utsträckt svarstid samt telefonintervjuer med utvalda kommuner, baserat på antal enskilda avlopp enligt SCB, inkom totalt 142 svar. De representerade totalt 148 kommuner, då några blanketter innehöll sammanlagda data från fler kommuner. Tyvärr innehöll många bara konstaterandet att man inte hade möjlighet att besvara enkäten. De absolut vanligaste skälen var tids- och resursbrist och att man inte hade data i en lämplig form för att ta ut de önskade uppgifterna. Det var antagligen också skälen till att vi inte fick något svar alls från 140 kommuner.Från totalt 102 kommuner kom svar som bedöms som mer tillförlitliga än de uppgifter som redan fanns i SMEDs register. Av dem är det dock bara 42 som har kunnat skilja på fastigheter med permanentboende och sådana för fritidsboende. I de flesta fallen var den uppdelningen inte heller fullständig, utan mer en uppskattning. En majoritet av kommunerna hade också problem att redovisa fastigheter med enbart BDT-avlopp.I projektet har även det mycket viktiga arbetet med att uppdatera schablonvärden för belastning och avskiljning av organiskt material (BOD och COD, i framtiden antagligen TOC), totalkväve (N-tot) och totalfosfor (P-tot) i enskilda avlopp av olika typer genomförts.Schablonerna ska användas för att uppskatta belastningen från enskilda avlopp i större avrinningsområden. De ska inte användas vid val av metod för rening i enskilda fall. Schablonerna har tagits fram i samråd med en grupp ledande aktörer inom området i Sverige.Belastningsberäkningar genomförda i projektet med användande av de nya schablonerna visar på stora skillnader jämfört med tidigare beräkningar. Med samma statistik som användes i PLC5 leder de nya schablonerna till att belastningen ökar med 21% för fosfor och 120% för kväve, vilket visar hur avgörande schablonerna är för beräkningsresultatet. Med de nya schablonerna blir den totala belastningen från enskilda avlopp i Sverige 287 ton P och 2 900 ton N jämfört med 237 ton P och 1 317 ton N enligt PLC5. Visserligen omfattar de nya beräkningarna även gemensamhetsanläggningar mellan 25-200 pe, vilka tidigare inte ingått i beräkningarna men dessa anläggningar som servar knappt 8 000 fastigheter står endast för 1,3 ton P och 45 ton kväve. Beräkningarna visar också att belastningen av fosfor har minska något pga förbättrad rening och reducerad BDT-belastning, pga fosfatfria tvättoch diskmedel. Denna förbättring ”försvinner” dock i den ökade belastning de förändrade schablonerna leder till.
|
|
| 9. |
- Ek, Mats, et al.
(författare)
-
Utvecklingsprojekt för byggavfall : Hur ska avfallsstatistik från byggsektorn tas fram på bästa sätt?
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Projektets mål var att hitta en väl definierad och inte alltför resurskrävande metod att samman-ställa statistik för avfallsmängden från byggsektorn i Sverige. Den framtagna statistiken ska kunna tjäna som en grund för rapporteringen till EU, men kanske främst för att olika aktörer i Sverige ska kunna följa upp sina miljömål. Arbetet har bestått av dels en genomgång av hur andra europeiska länder gör, dels intervjuer med olika aktörer i branschen. Viktiga delar har också varit diskussioner med en expertpanel vid början och slutet av projektet. Andra länder har använt enkäter, avfallsfaktorer, olika typer av administrativa system eller kombinationer av dessa för sina rapporteringar till EU. Tyvärr saknas uppgifter om osäkerhet i data med de olika metoderna. De olika aktörerna som har engagerats är byggföretag, avfallstransportörer och avfallsbehandla-re. Ingen av dessa grupper som helhet har idag färdiga system för samlad avfallsstatistik. Även om vissa företag inom de olika branscherna har kommit långt och har god kontroll på avfall från byggsektorn så är det inte heltäckande för branschen. Olika företag inom samma bransch an-vänder dessutom egna unika kodningssystem för olika typer av avfall. Idag finns därmed ingen renodlad naturlig väg att gå för att samla in avfallsstatistik från byggsektorn. Den naturliga vägen borde vara att gå via byggföretagen där avfallet primärt uppkommer, men idag finns inte tillräckliga system i branschen för detta ändamål och så länge som inga andra rättsliga krav ställs på byggföretagen så prioriteras inte heller detta område. Svårigheten med byggföretagen är dessutom att det finns över 70 000 registrerade företag i Sverige, och att de stora dominerande knappt 10 företagen troligen har en annan verksamhet än många av de små. Speciellt inom rivningsverksamhet med stora relativa avfallsmängder är de stora företagen un-derrepresenterade. Avfallsbehandlingsföretagen är färre, men risken är att man missar stora mängder fyllnadsmate-rial och redan sorterat material för återvinning som körs direkt till andra arbetsplatser eller rena återvinnare. Behandlingsföretagen bör dock vara de som har bäst möjligheter när det gäller att följa upp hur avfallet tas omhand efter sortering. För 2008 års rapportering använde SMED en grundlig kartläggning av en begränsad geografisk region, och sedan uppräkning till hela landet. Nackdelarna med den metoden är att den blir mycket beroende av en persons lokalkännedom, och att olika delar av landet antagligen har mycket olika byggprofil. För att få ett säkrare underlag skulle man behöva studera fler regioner.Då flera av de studerade länderna i EU har använt sig av avfallsfaktorer har användningen av avfallsfaktorer och byggd kvantitet också värderats. Det finns dock inte idag någon information eller färdiga faktorer som kan användas för att ge bra säkerhet över genererat avfall i byggbran-schen. En svaghet är hur faktorerna tas fram, och hur allmängiltiga de är. Särskilt är det svårt att få fram faktorer för renoveringar och rivningar. Det är också svårt att få fram bra siffror på genomförd verksamhet, särskilt inom anläggningssidan (vägar, broar, tunnlar osv.). Renodlade enkäter med en standardiserad blankett anses inte passa branschen med det stora antalet olika stora och små aktörer. Det slutliga valet har fallit på att detaljstudera ett antal avfallstransportörer i tre olika storleks-klasser, och att kartlägga deras transporter från byggföretag. Från dessa data räknar man upp till hela branschen. Viktigt för valet är att det är här som avfallet flyttas för första gången, och man undviker dubbelräkning och underskattning av större strömmar. Metoden innebär att ett urval av ett visst antal företag måste göras för att räkna upp till hela branschen. Det finns ett mindre antal väldigt stora avfallstransportörer och ett mycket stort antal små avfallstransportörer. Nackdelen med metoden är att det kan vara svårt att göra ett urval representativt för de mindre transportö-rerna, som sedan kan användas för uppräkning.
|
|
| 10. |
- Holmsten, Ingmarie, et al.
(författare)
-
Användning av akvatiska ytfilmer i screening-test på lakvatten från avfallsdeponier
- 2001
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En ytfilmsprovtagare utvecklas och testas på en lakvattendamm vid en svensk avfallsdeponi. Ytfilm används i detta fall som extra matris för att upptäcka ämnen som eventuellt kan kopplas till miljöstörningar. Halterna av många ämnen med låg vattenlöslighet är ej upptäckbara i lakvatten prover. I de undersökta ytfilmsprover kan de däremot uppvisas. Detta beror troligen på den benägenhet som dessa ämnen har att söka sig till adsorbtionsytor i vattendrag. Ytfilmen är vanligen rik i organiska makromolekuler och grövre partikulärt material. Resultatet av provtagningen på en lakvattendamm visade att de flesta utvalda parametrarna återfanns i ytfilmen i högre koncentrationer än i bulkvattnet eller att de bara återfanns i ytfilmen. Bly berikas med en faktor av 59 i ytfilmen jämfört med det underliggande bulkvattnet. Pentaklorfenol, PCP, återfanns i både bulkvattnet och i ytfilmen, medan berikningsfaktorn var 68 för ytfilmen. Lindan, g-HCH, kunde inte detekteras i bulkvattnet men återfanns i ytfilmen (10,4 ng/l). Resultaten visar tydligt att ytfilmen även framöver bör ingå i studier av lakvatten. Den använda metoden är dock tidskrävande och behöver vidareutvecklas.
|
|
