| 1. |
- Ahlgren, Thorbjörn, 1959-, et al.
(författare)
-
Self-rated child maltreatment, behavioural problems, and contacts with welfare and police authorities–longitudinal community data [Barns självrapporterade övergrepp, försummelse och beteendeproblem samt kontakter med anmälningsskyldiga verksamheter – baserat på en longitudinell befolkningsstudie]
- 2021
-
Ingår i: European Journal of Social Work. - : Taylor & Francis. - 1369-1457 .- 1468-2664. ; 24:4, s. 642-656
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study examines how children report abuse, neglect and behavioural problems and what authorities they claim to have had contact with that are legally mandated to report to the Child Welfare Services, e.g. health services and police. It draws data from a longitudinal research programme, LoRDIA, in which four data collections followed adolescents’ development from 12 to 15 years (n = 1884). A total of 61 indicators of self-reported child abuse, neglect and behavioural problems were constructed to identify children with severe exposure so that each indicator would have prompted referral. The main finding is that 445 (25.3%) of the study population reported severe exposure of this magnitude. Among these self-reported severely exposed children (SSE), boys reported higher rates of child neglect and of overall behavioural problems, specifically criminal and other socially destructive behaviour. Poverty and living in single-parent households significantly increase the risk of abuse, neglect, and behavioural problems. Increased risk of neglect and criminal behaviour were found for children studying Swedish as second language. The SSE children more than other children report contact with all authorities with mandatory reporting. Odds ratios of contact were higher in the case of behavioural problems compared to the odds ratios for abuse and neglect.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Kalin, Torbjörn, et al.
(författare)
-
Gender disparities in child welfare services' assessments of referrals. Findings from Sweden
- 2022
-
Ingår i: International Journal of Child Abuse & Neglect. - : Elsevier. - 0145-2134 .- 1873-7757. ; 134, s. 1-10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Many children referred to the child welfare services are not screened in for further investigation. Factors related to intake decisions have been found on several levels. Many studies, however, lack information about the children's own experiences of child maltreatment and/or behavioral problems. Objective: To examine case factors relating to decision to investigate referrals to the child welfare services in Sweden. Participants and setting: Data are used from a prospective longitudinal multisource program (LoRDYA) in Sweden studying two cohorts of adolescent children in four municipalities (n = 1884). Methods: By linking annual self-rating data with registry data from the child welfare services, data are analyzed through latent-class analysis and Poisson regression. Results: Most children who are self-rated severely exposed to maltreatment and/or behavioral problems are never investigated by the child welfare services (74.2 %). Referrals concerning girls are more likely to be investigated than referrals concerning boys (crudeAME = 0.09 p = ***). For girls, prior referrals (adjAME = 0.16, p = ***), household poverty (adjAME = 0.09, p = *) and any form of self-rated severe exposure to maltreatment and/or behavioral problems (adjAME = 0.14, p = ***) increased the chance of a decision to investigate. For boys, prior referrals (adjAME = 0.24, p = ***) increased the chance of a decision to investigate, while achieved age (adjAME = −0.03, p = *), and being referred on suspicions of neglect and behavioral problems (adjAME = −0.15, p = **) decreased the chance of a decision to investigate. Conclusions: Child welfare services assess referrals on boys and girls differently, which may explain why boys have in crude numbers a decreased chance of decisions to investigate.
|
|
| 5. |
- Kalin, Torbjörn, et al.
(författare)
-
How do child welfare referrals in Sweden match children's self-reporting of severe exposure?
- 2022
-
Ingår i: Child & Family Social Work. - : Wiley-Blackwell. - 1356-7500 .- 1365-2206. ; 27:2, s. 100-111
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Child welfare services (CWS) rely on referrals from professionals and civilians to address maltreatment and behavioural problems. To our knowledge, no prior study explored to what extent children who self-reported severe exposure to maltreatment or behavioural problems are referred to the CWS. This study is based on two data sets on a Swedish community sample of 1884 children: (i) self-reports in four waves during adolescence, including indicators of severe exposure, and (ii) a retrospective systematic review of all children's CWS records at age 18. According to self-reports, 445 matched one or more indicators of severe exposure. In total, 389 children of the total sample were referred, but only 169 of the self-reported severely exposed. Severely exposed children were more likely to be referred than other children, adjusting for several background factors. Children who did not experience severe exposure but lived in single-parent families, teenage parent families, poor families or immigrant families were more likely to be referred to CWS than other children. The findings are discussed from a children's rights perspective and inequity in relation to social work practice. In conclusion, although the referral rates are high, many children who are severely exposed to child maltreatment and behavioural problems remain undetected.
|
|
| 6. |
- Kalin, Torbjörn
(författare)
-
Om upptäckt och sortering till social barnavård : Longitudinella perspektiv på barn som far allvarligt illa
- 2024
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Att upptäcka barn som far illa är en uppgift för samhället. Merparten av världens länder har genom Barnkonventionen förbundit sig att ha effektiva system för att upptäcka barn som far illa. Det svenska systemet innebär att verksamheter som möter barn och föräldrar har en skyldighet att anmäla misstankar om barn som far illa till den sociala barnavården. Allmänheten uppmanas också att anmäla, och barn och familjer kan själva ansöka om stöd. Ambitionen bakom systemet är att de barn som är i störst behov av stöd och skydd ska upptäckas. Tidigare forskning har visat påtagliga skillnader i fråga om vilka barn som blir föremål för aktualiseringar och utredningar hos den sociala barnavården. Däremot saknas kunskap om skillnaderna kan förklaras utifrån skilda behov eller utifrån skilda föreställningar om behov, så kallad bias. Vidare saknas kunskap om det är samma barn som upplever sig fara illa som också aktualiseras och utreds.Det övergripande syftet med avhandlingen är att öka kunskapen om barn som far allvarligt illa, samt om dessa barn upptäcks och sorteras vidare till social barnavård. Fokus ligger på två områden. Dels vad som utmärker barn som far allvarligt illa, dels vad som bidrar till sorteringen av dessa barn, när de aktualiseras samt när de bedöms vara i behov av vidare utredning inom den sociala barnavården.Avhandlingen består av fyra empiriska studier baserade på data från det longitudinella forskningsprogrammet Longitudinal Research on Development to Young Adults (LoRDYA) som utgår från 1884 barn. Dessa rekryterades år 2013, vid 12 och 13 års ålder, i fyra små- och medelstora kommuner i Sverige. Metodologiskt tillämpas olika analytiska ansatser, såväl variabelcentrerade metoder som personcentrerade metoder. Genomgående används olika former av regressionsanalyser för att undersöka det unika bidraget av varje faktor kontrollerat för övriga faktorer.Resultaten visar att drygt vart fjärde barn någon gång under tonårstiden har självskattade tecken på att fara allvarligt illa. Detta trots att en mycket strikt definition av att fara allvarligt illa tillämpades. Barn med självskattade tecken på att fara allvarligt illa har mer kontakt med vanliga aktualiseringskällor, exempelvis polis, hälso- och sjukvård och elevhälsa, på grund av svårigheter än vad andra barn har. Drygt en femtedel av alla barn blir någon gång under tonårstiden aktualiserade till den sociala barnavården, men mindre än hälften av dessa aktualiserade har självskattade tecken på att fara allvarligt illa. Skillnaderna i vilka som blir aktualiserade kan främst förklaras av familjeförhållanden, där de förhållanden som utmärker sig är att ha en ensamstående förälder och att familjen lever i fattigdom. När aktualiseringar bedöms hos den sociala barnavården sorteras drygt en tredjedel av alla aktualiserade barn med självskattade tecken på att fara allvarligt illa ut. Flickors aktualiseringar blir i större utsträckning föremål för utredning än pojkars aktualiseringar. Sannolikheten för utredning ökar för flickors aktualiseringar om de har självskattade tecken på att fara allvarligt illa eller lever i fattigdom. När aktualiseringar handlar om pojkar minskar sannolikheten för utredning ju äldre pojken är eller om aktualiseringsskälen gäller beteendeproblem i kombination med försummelse. Tidigare aktualiseringar ökar utredningsbenägenheten i störst utsträckning oberoende av kön.Fynden diskuteras utifrån avhandlingens teoretiska ramverk. Slutsatsen är att systemet för att upptäcka barn som far illa har låg sensitivitet, eftersom många barn som far allvarligt illa sorteras ut. Systemet verkar därtill ha låg specificitet eftersom att leva med en ensamstående förälder eller ha knappa ekonomiska förhållanden verkar tolkas som faktiska indikatorer på att barnen far allvarligt illa, snarare än riskfaktorer, medan frånvaron av dessa förhållanden tvärtom tolkas som att barn inte far illa.
|
|
| 7. |
- Melander Hagborg, Johan, et al.
(författare)
-
The Childhood Trauma Questionnaire-Short Form (CTQ-SF) used with adolescents - methodological report from clinical and community samples
- 2022
-
Ingår i: Journal of Child & Adolescent Trauma. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1936-1521 .- 1936-153X. ; 15, s. 1199-1213
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Purpose The Childhood Trauma Questionnaire-Short Form (CTQ-SF) is a widely used retrospective screening tool for childhood maltreatment in adults. Its properties are less known in adolescents. The objective was to investigate acceptability and psychometric properties when used in adolescents. Method A community sample of adolescents (n=1885) in four waves (from 13 or 14 to 17 years old) and a clinical sample (n=74, mean age 18), both from Sweden, were used to assess acceptability and different aspects of validity and reliability. Results The CTQ-SF was found to be well-accepted. As expected, the community sample scored lower than the clinical sample on all maltreatment-scales and showed stability over-time. In the community sample, internal consistencies were substantial or excellent for all scales except Physical neglect, and in the clinical sample this was found for all scales. One-year test-retest consistencies of subscales were substantial or almost perfect, and for all scales, they increased from early to mid-adolescence. Directed inconsistencies on item level decreased from early to mid-adolescence. Convergent validity was shown in relation to scales on family climate, parental relations, and emotional health also from early adolescence. Discriminant analyses showed more moderate discriminatory ability although almost seven times better than by-chance. Conclusions The CTQ is well accepted and can be trusted to provide consistent and valid self-reports from the age of 14 on childhood maltreatment. Some caution is advised when used with younger adolescents, since the test-retest stability is then weaker, and the interpretation of the M/D scale is more ambiguous.
|
|
| 8. |
|
|
