| 1. |
- Bagchi, Basabi, et al.
(författare)
-
Sexual conflict drives micro- and macroevolution of sexual dimorphism in immunity
- 2021
-
Ingår i: BMC Biology. - : BioMed Central (BMC). - 1741-7007. ; 19:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Sexual dimorphism in immunity is believed to reflect sex differences in reproductive strategies and trade-offs between competing life history demands. Sexual selection can have major effects on mating rates and sex-specific costs of mating and may thereby influence sex differences in immunity as well as associated host-pathogen dynamics. Yet, experimental evidence linking the mating system to evolved sexual dimorphism in immunity are scarce and the direct effects of mating rate on immunity are not well established. Here, we use transcriptomic analyses, experimental evolution and phylogenetic comparative methods to study the association between the mating system and sexual dimorphism in immunity in seed beetles, where mating causes internal injuries in females.RESULTS: We demonstrate that female phenoloxidase (PO) activity, involved in wound healing and defence against parasitic infections, is elevated relative to males. This difference is accompanied by concomitant sex differences in the expression of genes in the prophenoloxidase activating cascade. We document substantial phenotypic plasticity in female PO activity in response to mating and show that experimental evolution under enforced monogamy (resulting in low remating rates and reduced sexual conflict relative to natural polygamy) rapidly decreases female (but not male) PO activity. Moreover, monogamous females had evolved increased tolerance to bacterial infection unrelated to mating, implying that female responses to costly mating may trade off with other aspects of immune defence, an hypothesis which broadly accords with the documented sex differences in gene expression. Finally, female (but not male) PO activity shows correlated evolution with the perceived harmfulness of male genitalia across 12 species of seed beetles, suggesting that sexual conflict has a significant influence on sexual dimorphisms in immunity in this group of insects.CONCLUSIONS: Our study provides insights into the links between sexual conflict and sexual dimorphism in immunity and suggests that selection pressures moulded by mating interactions can lead to a sex-specific mosaic of immune responses with important implications for host-pathogen dynamics in sexually reproducing organisms.
|
|
| 2. |
- Bengtsson, Fia, 1986-, et al.
(författare)
-
Environmental drivers of Sphagnum growth in peatlands across the Holarctic region
- 2021
-
Ingår i: Journal of Ecology. - : John Wiley & Sons. - 0022-0477 .- 1365-2745. ; 109:1, s. 417-431
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The relative importance of global versus local environmental factors for growth and thus carbon uptake of the bryophyte genusSphagnum-the main peat-former and ecosystem engineer in northern peatlands-remains unclear. We measured length growth and net primary production (NPP) of two abundantSphagnumspecies across 99 Holarctic peatlands. We tested the importance of previously proposed abiotic and biotic drivers for peatland carbon uptake (climate, N deposition, water table depth and vascular plant cover) on these two responses. Employing structural equation models (SEMs), we explored both indirect and direct effects of drivers onSphagnumgrowth. Variation in growth was large, but similar within and between peatlands. Length growth showed a stronger response to predictors than NPP. Moreover, the smaller and denserSphagnum fuscumgrowing on hummocks had weaker responses to climatic variation than the larger and looserSphagnum magellanicumgrowing in the wetter conditions. Growth decreased with increasing vascular plant cover within a site. Between sites, precipitation and temperature increased growth forS. magellanicum. The SEMs indicate that indirect effects are important. For example, vascular plant cover increased with a deeper water table, increased nitrogen deposition, precipitation and temperature. These factors also influencedSphagnumgrowth indirectly by affecting moss shoot density. Synthesis. Our results imply that in a warmer climate,S. magellanicumwill increase length growth as long as precipitation is not reduced, whileS. fuscumis more resistant to decreased precipitation, but also less able to take advantage of increased precipitation and temperature. Such species-specific sensitivity to climate may affect competitive outcomes in a changing environment, and potentially the future carbon sink function of peatlands.
|
|
| 3. |
- Granath, Gustaf, et al.
(författare)
-
Environmental and taxonomic controls of carbon and oxygen stable isotope composition in Sphagnum across broad climatic and geographic ranges
- 2018
-
Ingår i: Biogeosciences. - : Copernicus Publications. - 1726-4170 .- 1726-4189. ; 15:16, s. 5189-5202
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Rain-fed peatlands are dominated by peat mosses (Sphagnum sp.), which for their growth depend on nutrients, water and CO2 uptake from the atmosphere. As the isotopic composition of carbon (C-12(,)13) and oxygen (O-16(,)18) of these Sphagnum mosses are affected by environmental conditions, Sphagnum tissue accumulated in peat constitutes a potential long-term archive that can be used for climate reconstruction. However, there is inadequate understanding of how isotope values are influenced by environmental conditions, which restricts their current use as environmental and palaeoenvironmental indicators. Here we tested (i) to what extent C and O isotopic variation in living tissue of Sphagnum is speciesspecific and associated with local hydrological gradients, climatic gradients (evapotranspiration, temperature, precipitation) and elevation; (ii) whether the C isotopic signature can be a proxy for net primary productivity (NPP) of Sphagnum; and (iii) to what extent Sphagnum tissue delta O-18 tracks the delta O-18 isotope signature of precipitation. In total, we analysed 337 samples from 93 sites across North America and Eurasia us ing two important peat-forming Sphagnum species (S. magellanicum, S. fuscum) common to the Holarctic realm. There were differences in delta C-13 values between species. For S. magellanicum delta C-13 decreased with increasing height above the water table (HWT, R-2 = 17 %) and was positively correlated to productivity (R-2 = 7 %). Together these two variables explained 46 % of the between-site variation in delta C-13 values. For S. fuscum, productivity was the only significant predictor of delta C-13 but had low explanatory power (total R-2 = 6 %). For delta O-18 values, approximately 90 % of the variation was found between sites. Globally modelled annual delta O-18 values in precipitation explained 69 % of the between-site variation in tissue delta O-18. S. magellanicum showed lower delta O-18 enrichment than S. fuscum (-0.83 %0 lower). Elevation and climatic variables were weak predictors of tissue delta O-18 values after controlling for delta O-18 values of the precipitation. To summarize, our study provides evidence for (a) good predictability of tissue delta O-18 values from modelled annual delta O-18 values in precipitation, and (b) the possibility of relating tissue delta C-13 values to HWT and NPP, but this appears to be species-dependent. These results suggest that isotope composition can be used on a large scale for climatic reconstructions but that such models should be species-specific.
|
|
| 4. |
- Mahajan, Anubha, et al.
(författare)
-
Fine-mapping type 2 diabetes loci to single-variant resolution using high-density imputation and islet-specific epigenome maps
- 2018
-
Ingår i: Nature Genetics. - : NATURE PUBLISHING GROUP. - 1061-4036 .- 1546-1718. ; 50:11, s. 1505-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We expanded GWAS discovery for type 2 diabetes (T2D) by combining data from 898,130 European-descent individuals (9% cases), after imputation to high-density reference panels. With these data, we (i) extend the inventory of T2D-risk variants (243 loci,135 newly implicated in T2D predisposition, comprising 403 distinct association signals); (ii) enrich discovery of lower-frequency risk alleles (80 index variants with minor allele frequency <5%,14 with estimated allelic odds ratio >2); (iii) substantially improve fine-mapping of causal variants (at 51 signals, one variant accounted for >80% posterior probability of association (PPA)); (iv) extend fine-mapping through integration of tissue-specific epigenomic information (islet regulatory annotations extend the number of variants with PPA >80% to 73); (v) highlight validated therapeutic targets (18 genes with associations attributable to coding variants); and (vi) demonstrate enhanced potential for clinical translation (genome-wide chip heritability explains 18% of T2D risk; individuals in the extremes of a T2D polygenic risk score differ more than ninefold in prevalence).
|
|
| 5. |
- Moberg, Christina, et al.
(författare)
-
De unga gör helt rätt när de stämmer staten : 1 620 forskare och lärare i forskarvärlden: Vi ställer oss bakom Auroras klimatkrav
- 2022
-
Ingår i: Aftonbladet. - : Aftonbladet. ; :2022-12-07
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Vi, 1 620 forskare samt lärare vid universitet och högskolor, är eniga med de unga bakom Auroramålet: De drabbas och riskerar att drabbas allvarligt av klimatkrisen under sin livstid. De klimatåtgärder vi vidtar i närtid avgör deras framtid. Sverige måste ta ansvar och göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. I strid med Parisavtalet ökar utsläppen av växthusgaser i en takt som gör att 1,5-gradersmålet kan överskridas om några år. De globala effekterna blir allt mer synliga med ständiga temperaturrekord, smältande isar, havshöjning och extremväder som torka, förödande bränder och skyfall med enorma översvämningar, som i Pakistan nyligen. Försörjningen av befolkningen utsätts för allvarliga hot i många länder.Minskningen av den biologiska mångfalden är extrem. Klimatkrisen är enligt WHO det största hotet mot människors hälsa i hela världen och barn utgör en särskilt sårbar grupp. Med Sveriges nordliga läge sker uppvärmningen här dubbelt så fort som det globala genomsnittet. Det förskjuter utbredningsområden för växtlighet och sjukdomsbärande insekter och ökar förekomsten av extremväder såsom värmeböljor, skogsbränder och översvämningar samt av många olika sorters infektioner och allergier. När extremväder ökar, ökar även stressen och risken för mental ohälsa. Värmeböljor ökar risken för sjukdom och död hos sårbara grupper som äldre, små barn och personer med kroniska sjukdomar. De negativa effekterna på hälsan kommer att öka i takt med klimatkrisen och barn riskerar att drabbas av ackumulerade negativa hälsoeffekter under hela sina liv. Redan i dag är mer än hälften av unga mellan 12 och 18 år i Sverige ganska eller mycket oroliga för klimat och miljö. Detta är förståeligt när våra beslutsfattare inte gör vad som krävs.Den juridiska och moraliska grunden för arbetet mot klimatförändringarna är att varje land måste göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. Centralt i det internationella klimatramverket är att rika länder med höga historiska utsläpp, däribland Sverige, måste gå före resten av världen. Dessa länder måste också bidra till att finansiera klimatomställningen i länderna i det Globala Syd, som är minst ansvariga för klimatkrisen men drabbas hårdast. Denna rättviseprincip är tydlig i Parisavtalet och var en het diskussionsfråga under COP27 i Sharm el-Sheikh, men lyser med sin frånvaro i det svenska klimatarbetet. Sverige har satt mål för att minska sina utsläpp. Men de är helt otillräckliga: minskningstakten är för låg och målen tillåter samtidigt att åtgärder skjuts på framtiden. Dessutom exkluderas merparten av Sveriges utsläpp från de svenska nationella utsläppsmålen; bland annat utelämnas utsläpp som svensk konsumtion orsakar utanför Sveriges gränser, utsläpp från utrikes transporter och utsläpp från markanvändning och skogsbruk, exempelvis utsläpp från förbränning av biobränslen eller utsläpp från dikade våtmarker (Prop. 2016/17:146 s.25-28).Sverige saknar dessutom ett eget mål för att öka upptaget av växthusgaser genom utökat skydd och restaurering av ekosystem, något som krävs för att begränsa de värsta konsekvenserna av klimatkrisen (IPCC s.32). Trots dessa låga ambitioner misslyckas Sverige med att nå sina utsläppsmål, konstaterar både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. En klimatpolitik i linje med Parisavtalet kräver både att alla typer av växthusgasutsläpp minskar samtidigt som – inte i stället för – upptaget av växthusgaser maximeras: i dag misslyckas Sverige på bägge fronter.Slutsatsen är tydlig. Sverige vidtar inte de åtgärder som krävs för att skydda barns och ungdomars rättigheter enligt Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta medför allvarliga risker för liv och hälsa för unga generationer, människor i andra länder och särskilt utsatta grupper. Detta kan inte fortsätta. Därför ställer vi oss bakom Auroras krav att Sverige börjar göra sin rättvisa andel och omedelbart sätter igång ett omfattande och långtgående klimatarbete som vilar på vetenskaplig grund och sätter rättvisa i centrum.
|
|
