↓ Direkt till sidans innehåll
↓ Direkt till sidans sekundära innehåll (sidomenyn)

Träfflista för sökning "L4X0:0282 7298 "

Search: L4X0:0282 7298

Result 1-50 of 1264

Sort/group result

Sort by: Hits per page:

Enumeration	Reference	Cover	Find
1.	Cromsigt, Joris, et al. (author) Adaptiv sam- och flerartsförvaltning av klövvilt 2023 Reports (other academic/artistic)
2.	Höjer, Mattias, et al. (author) Digitalisering och hållbar konsumtion : Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet 2015 Reports (other academic/artistic)
3.	Waldo, Åsa, et al. (author) Vindkraft i öppet landskap, skog, fjäll och hav : Lokala förutsättningar för förankring 2013 Reports (other academic/artistic)abstract I Sverige pågår en omfattande utbyggnad av vindkraft som stöds av EU:s mål och nationella mål för en omställning till förnybar energi. Projektörer och lokala myndigheter arbetar med att identifiera platser som lämpar sig för vindkraftetablering. Utöver vindresurser och nätbegränsningar handlar det om att undvika potentiella intressekonflikter. Syftet med det här forskningsprojektet är att identifiera lokala förutsättningar som har betydelse för förankring av vindkraftsetableringar. Vårt grundantagande är att lokala förutsättningarna är viktiga för att förklara allmänhetens reaktioner på ett vindkraftsprojekt. Det inbegriper de aktiviteter som människor ägnar sig åt i miljön, kvaliteter som upplevs som viktiga i närmiljön och hur de eventuellt kommer att förändras i samband med en vindkraftsetablering. Samspelet mellan olika aktörer i processen och människors attityder är också en del i de lokala förutsättningarna. Detta kan samlas i en modell för samspelet mellan människa och miljö (den så kallade HEI-modellen; human-environment-interaction) där betydelsen av fysisk miljö, social miljö, aktiviteter och individuella förutsättningar för reaktionen förväntas variera mellan olika lokala sammanhang. För att spegla olika fysiska miljöer studeras fyra olika landskapstyper; Skog, Fjäll, Öppet landskap och Hav.Projektet har genomförts av en tvärvetenskaplig forskargrupp med nationalekonomisk, miljöpsykologisk och sociologisk kompetens. Det består av tre delstudier. En nationell enkät har undersökt hur olika förutsättningar inverkar på allmänhetens reaktion på tänkta vindkraftsetableringar. En lokal enkät ger en bild av reaktionen hos människor som bor i miljöer där vindkraftsparker faktiskt projekteras och en lokal intervjustudie ger fördjupad förståelse för lokalbefolkningens syn och de lokala sammanhangen. Resultaten visar att det nationellt finns starkare stöd för att placera vindkraftverk i miljön Hav, jämfört med Skog. Samtidigt uppfattas miljön Fjäll som ett sämre alternativ än Skog. För miljön Öppet landskap går det inte att fastställa att den uppfattas som ett bättre eller sämre alternativ än vindkraft i Skog. De lokala studierna visar dock på stora likheter i hur lokalbefolkningen reagerar på vindkraft i de olika miljöerna. Det går alltså inte att med stöd i studien säga att vindkraft passar bättre i någon särskild typ av miljö.Resultaten pekar på HEI-modellens användbarhet för att förstå det lokala sammanhanget. Genom att beakta de olika förutsättningarna (fysisk miljö, social miljö, aktiviteter och individuella förutsättningar) på platsen och föra en dialog med lokalbefolkningen, ökar förståelsen för lokalbefolkningens reaktion på en föreslagen vindkraftsetablering. Det är viktigt att projektörer bemöter hela den komplexa bilden av lokala förutsättningar och att de förmedlar detta till myndigheterna. För fysisk miljö visar resultaten att det är viktigt med tydliga visualiseringar och tillförlitliga bullerberäkningar samt, inte minst, att ha en dialog kring människors upplevelser av detta. Exempelvis kan en obruten horisont eller en orörd natur vara avgörande för en viss upplevelse på platsen. Det hot mot denna upplevelse som vindkraften eventuellt innebär, behöver då tydliggöras och diskuteras.När det gäller den sociala miljön behövs god tillit och lokal delaktighet under hela processen. Det bör inkludera alla som känner sig berörda av etableringen, att löpande informera (även när inget händer) och att föra en dialog kring de synpunkter som finns. Det är viktigt att vara medveten om att en vindkraftsetablering även kan få konsekvenser för det lokala sociala samspelet, exempelvis för grannrelationer och synen på varandra.För aktiviteter visar resultaten att det är viktigt att ta reda på lokala utvecklingsmöjligheter och intressen, att identifiera lokala värden och att föra en dialog kring möjligheten att samordna vindkraftsprojektet med övriga intressen. Finns det exempelvis verksamheter som är beroende av tystnad för sin fortlevnad, ställer detta stora krav på hur vindkraften integreras i det lokala sammanhanget.När det gäller individuella förutsättningar visar resultaten att det är viktigt med tydliga redogörelser för ett vindkraftsprojekts nytta och kostnad, miljömässigt och samhällsekonomiskt. Människors erfarenhet av vindkraft, lokalsamhället där vindkraft projekteras samt hur vindkraftverken ägs, har avgörande betydelse för inställningen till ett planerat vindkraftprojekt.För att förstå reaktionen handlar det dessutom om att ta reda på lokalbefolkningens olika förhållningssätt till ett föreslaget vindkraftsprojekt och att arbeta för att nå och inkludera samtliga. Här är det viktigt att vara medveten om att människors reaktion delvis är känslomässig.Det finns ett stöd för utbyggnaden av vindkraft, men samtidigt en osäkerhet kring exempelvis hur landskapet och lokala värden kommer att påverkas. För att hitta rätt plats för etablering är det nödvändigt att identifiera och väga samman den fysiska och sociala miljön, aktiviteter och individuella förutsättningar samt att förstå reaktionen hos lokalbefolkningen. Betydelsen av att skapa delaktighet i planeringsprocessen och att öppna för en uttömmande och inkluderande dialog med samtliga berörda, stöds av samtliga delstudier.
4.	Brolinsson, Hanna, et al. (author) Consumption-basedindicators in Swedish environmental policy 2012 Reports (other academic/artistic)
5.	Engwall, Magnus, et al. (author) Bioanalys av organiska föroreningars biotillgänglighet : tillämpning i sanerade massor 2009 Reports (pop. science, debate, etc.)abstract Polycykliska aromatiska kolväten (PAHer) är relativt vanliga i förorenadeområden, särskilt på gamla gasverktomter, bensinstationer och tidigare impregneringsanläggningar.På grund av deras toxicitet så är sanering av PAH-förorenadeområden av hög prioritet. För att minska riskerna med PAH-förorenade jordar,både före och efter sanering, är det viktigt att åstadkomma en heltäckande riskbedömningoch säker klassning av dessa jordmassor. De generella riktvärden förPAH-förorenad mark som används idag är i regel baserade på kemisk analys av 16standard PAHer (PAH16), trots att det ofta förekommer 100-tals PAHer och PAHmetaboliteri jordarna.I detta projekt har vi genom att jämföra kemisk och biologisk analys (H4IIEluc)av ett flertal sanerade PAH-förorenade jordprover studerat om toxicitetenverkligen minskar i proportion till minskningen av PAHer i jordarna. H4IIE-luc ären mekanismspecifik bioanalys som detekterar alla ämnen som aktiverar Ahreceptorn,en av de två viktigaste mekanismerna bakom PAHers toxicitet. Jämförelsenav resultaten visade att den totala toxiciteten i de sanerade jordprovernainte gick att förklara med kemisk analys av PAH16 och att man därmed med dagensanalysmetodik riskerar att missa toxikologiskt relevanta PAHer och andra liknandeämnen. Vidare kemiska identifieringsstudier samt bioanalytiska studier krävs föratt ta reda på om dessa okända ämnen utgör en risk för människa eller miljö.Våra resultat visar på svagheten med kemisk analys av ett mindre antal ämnensom grundval för klassning av renade massor. Det är därför är rimligt att inkluderamekanismspecifika tester i riskbedömning och vid klassning av renade PAHförorenadejordar. Dels för att minimera riskerna som dessa jordar kan utgöra förmänniskor och miljö, dels för att man med en större säkerhet och i större utsträckningskall kunna återanvända sanerade jordmassor.
6.	Jönsson, K. Ingemar, et al. (author) Ekologisk kompensation som styrmedel i kommunal planering 2021 Book (pop. science, debate, etc.)abstract Projektet har undersökt erfarenheter av och förutsättningar för att tillämpa ekologisk kompensation inom ramen för den kommunala planeringen. Inom olika delstudier har projektet undersökt ekologisk kompensation som styrmedel, tillämpningen av skadelindringshierarkin, utformningen av kompensationsmodeller och rutiner, användningen av olika modeller för beräkning av förluster och vinster inom kompensationsprojekt, samt allmänhetens preferenser för olika kompensationsalternativ. Projektet har genomförts i nära samarbete med Helsingborgs och Lomma kommun, och Kommunförbundet Skåne har varit projektets kommunikationspartner och arrangör av flera större möten och workshopar med tjänstemän från många kommuner i Skåne. ...
7.	Kinell, Gerda, et al. (author) Ekonomisk värdering med scenariometoder : En vägledning som stöd för genomförande och upphandling 2011 Reports (other academic/artistic)abstract Att ekonomiskt värdera ekosystemtjänster, hälsa, kulturmiljötjänster och annat somsaknar ett marknadspris är både användbart och nödvändigt i många sammanhang ivårt samhälle. Genom ekonomisk värdering av sådana så kalladeickemarknadsvarorkan beslutsunderlag som t.ex. samhällsekonomiska konsekvensanalyserbli mer kompletta. Ekonomisk värdering spelar också en viktig roll för attkunna skapa internationella, nationella, regionala och lokala räkenskapssystem somger bättre information om hållbar utveckling än vad dagens räkenskapssystem ger.Vidare ger ekonomisk värdering en grund för att hitta lämpliga nivåer på styrmedelsom t.ex. miljösubventioner och miljöskatter.För att i praktiken genomföra ekonomisk värdering finns en rad olika värderingsmetoderatt tillgå. Den här vägledningen handlar om den grupp av värderingsmetodersom på svenska brukar kallas scenariometoder (stated preference methods).Behovet av en sådan vägledning förklaras bland annat av att scenariometoder ärattraktiva på grund av sin flexibilitet och förmåga att fånga in totala ekonomiskavärden. Samtidigt innefattar tillämpningar av scenariometoder vanligen ett flertalkomplicerade bedömningar, inklusive att bedöma när det är lämpligare att användasig av andra värderingsmetoder. Vidare har tidigare studier indikerat att myndighetersom behöver ekonomiska värderingar inte anser sig ha tillräckligt underlag ellertillräcklig kompetens att ta fram detta underlag och/eller för att kunna användadessa värden. Detta försvårar genomförandet av det arbete som myndigheternabehöver göra i sin verksamhet, exempelvis arbete med konsekvensanalyser. Därförhar vägledningen ett tvådelat syfte. Den avser att i) ge stöd åt myndigheter/personer utan förkunskaper om scenariometoder vid upphandling av scenariostudier,och ii) ge stöd vid myndighetens eget utförande av en scenariostudie.Slutmålet med vägledningen är att den ska ge ett för myndigheter gemensamt ochtransparent underlag för att kunna beställa eller utföra scenariostudier på för myndigheterangelägna områden. Det är även en fördel om scenariostudier genomförspå ett enhetligt sätt eftersom det skapar jämförbarhet mellan studier. Studierna kansedan användas t.ex. i samhällsekonomiska konsekvensanalyser för att belysa nyttanav olika åtgärdsförslag.Vägledningen ger en allmän bild över scenariometoders roll för beslutsunderlagoch består av ett antal kapitel som belyser särskilt viktiga moment i utvecklandetav en scenariostudie. Innehållet består dels av löptext som är skriven på en nivåsom inte kräver förkunskaper i scenariometoder. Den texten är framför allt tänkt attvara användbar för en upphandling av en scenariostudie och som stöd för att kunnafölja, förstå och utvärdera arbetet i en scenariostudie. Som hjälpmedel för dettafinns även ett antal kontrollfrågor. Dessutom innehåller vägledningen rekommendationer– detta markeras i texten genom att ordet ”rekommendationer” eller ”rekommenderar”anges i fetstil. I innehållet finns även fem boxar med fördjupningar.NATURVÅRDSVERKETRAPPORT 6469Ekonomisk värdering med scenariometoder7Dessa belyser ett urval viktiga moment i samband med scenariostudier och ärfrämst avsedda som stöd åt läsare med förkunskaper om scenariometoder.Vägledningen är indelad i följande elva kapitel:Kapitel 1: Inledning. Detta kapitel ger en bakgrund till vägledningen och redovisarvidare dess syfte och hur arbetet med att ta fram vägledningen har gått till.Kapitel 2: Varför behövs scenariometoder?Här förklaras hur scenariometoder gerviktig information för samhällsekonomiska konsekvensanalyser. Kapitlet går ocksåigenom hur scenariometoder skiljer sig ifrån andra metoder för att värdera ickemarknadsvaror.Vidare introduceras de scenariometoder som vägledningen framförallt handlar om:the contingent valuation method (CV-metoden eller scenariovärderingsmetodensom den ibland kallas på svenska) ochchoice experiments (CEmetoden).Kapitel 3: Urval av respondenter och typ av undersökning.I detta kapitel ges rådbeträffande lämpligt urval av respondenter för en scenariostudie. En central frågaatt ställa sig är vems värdering av en förändring som undersökningen syftar till attskatta. Vidare diskuteras hur data om respondenternas värdering bör samlas in –genom personliga intervjuer, telefonintervjuer, postenkät, webbenkät eller någonkombination?Kapitel 4: Definition av hypotetisk förändring. En viktig del av uppläggningen aven scenariostudie är att definiera den hypotetiska förändring av tillgången på ickemarknadsvaransom ska värderas. Kapitlet går igenom vad som är viktigt att tänkapå i detta definitionsarbete.Kapitel 5: Beskrivning av värderingsscenario.Alla scenariostudier går ut på attbeskriva och kommunicera ett scenario beträffande tillgången på den ickemarknadsvarasom ska värderas. Kapitlet går bland annat igenom de komponentersom ett värderingsscenario består av.Kapitel 6: Val av betalningsviljefråga. Den fråga i en scenariostudie som ska geinformation om respondenternas värdering kan utformas på olika sätt. Kapitlet gårigenom de tillgängliga huvudvarianterna för CV-studier och även hur det så kalladekostnadsattributet kan se ut i CE-studier.Kapitel 7: Metoder för att hantera hypotetisk bias.En vanlig kritik mot scenariometoderär att resultaten kan bli snedvridna till följd av metodernas hypotetiskakaraktär, dvs. att metoderna inte baserar sig på individers faktiska marknadsbeteende.Kapitlet presenterar två huvudtekniker som har utvecklats för att minskarisken för sådan s.k. ”hypotetisk bias”.NATURVÅRDSVERKETRAPPORT 6469Ekonomisk värdering med scenariometoder8Kapitel 8: Testning av undersökningsinstrumentet.Värderingsscenariet och defrågor som respondenterna ska besvara måste alltid vara föremål för omsorgsfulltestning. Kapitlet presenterar två tekniker som lämpligen ingår i sådan testning,dels att använda sig av fokusgrupper och dels av pilotstudier.Kapitel 9: Svarsfrekvens och bortfallsanalys. I detta kapitel ges rekommendationerkring hur bortfall bör hanteras i en scenariostudie.Kapitel 10: Grundläggande analys av data. Vanligen syftar en scenariostudie tillatt beräkna medelbetalningsvilja och total betalningsvilja för den population somhar studerats. Kapitlet redovisar hur sådana beräkningar vanligen går till.Kapitel 11: Resursåtgång för en scenariostudie.Inte minst som stöd för upphandlingexemplifieras i detta kapitel typiska arbetsmoment för en scenariostudie ochtidsåtgången för dessa moment.Vägledningen innehåller dessutom material från två tidigare genomförda scenariostudieri appendix A och B. Scenariostudien vars undersökningsinstrument finns iappendix A gällde betalningsviljan för att inrätta Högarps by i Småland som ettkulturreservat. I appendix B finns ett undersökningsinstrument som användes föratt skatta betalningsviljan för miljöförbättringar i ett svenskt kustområde. I flera avkapitlen används materialet i appendix A och B för konkretiseringar ochexemplifieringar.
8.	Kinell, Gerda, et al. (author) Monetära schablonvärden för miljöförändringar 2009 Reports (other academic/artistic)abstract Den här rapporten ger resultaten av ett projekt vars bakgrund är behovet av ochsvårigheter med att beskriva förändringar av ekosystemtjänster och miljön i monetäratermer. Detta innebär att det finns en stor risk för att miljöförändringar ocheffekter på ekosystemtjänster undervärderas. Därför finns det behov av monetäraschablonvärden för miljöförändringar och ekosystemtjänster med tillhörande riktlinjerför hur dessa värden ska tillämpas. Med hjälp av dessa schablonvärden skamyndigheter kunna göra övergripande och jämförbara beskrivningar av förändringarav ekosystem och i miljön som följer av åtgärder för att nå miljömålen. Gemensamtframtagna schablonvärden skapar förutsättningar för att myndigheterna beskriverförändringar i miljön och ekosystemen på ett enhetligt sätt. Schablonvärdenaska inte ses som permanenta, utan bör tvärtom uppdateras i takt med att ny informationtillkommer, exempelvis nya resultat från nya värderingsstudier.Projektets arbete har varit indelat i följande tre faser:1. Att kartlägga (a) befintliga svenska värderingsstudier, (b) vilka värden somanvänds idag av svenska myndigheter och (c) hur eventuella schablonvärdenbör utformas för att bli praktiskt användbara. Kartläggningen genomfördesdels genom en enkät till ett urval svenska myndigheter och dels genomatt sammanställa en översikt över befintliga svenska värderingsstudier.2. Att utifrån resultaten i fas 1 bedöma för vilka miljöförändringar det finnsså pass utförlig information om monetära värden att de skulle kunna varalämpliga för utvecklandet av schablonvärden, samt att skapa intervall avmonetära värden för detta urval av miljöförändringar.3. Att utifrån intervallen i fas 2 bedöma vilket monetärt värde som skullekunna användas som schablonvärde för de utvalda miljöförändringarna.För att åstadkomma en översikt över svenska värderingsstudier gjordes en inventeringav studier i databaser över värderingsstudier. Inventeringen inriktade sig påsvenska primär-studier, dvs. studier som baseras på svenska primärdata, och sammanlagthittades 141 studier. Studierna indelades i grupper utifrån vad som harvarit föremål för värdering. Det visade sig möjligt att skapa intervall av monetäravärden för grupperna Fritidsfiske och Vattenkvalitet. Därutöver utredde SIKAunder projektets gång huruvida ASEK-värden är lämpliga att använda som generellaschablonvärden utanför transportsektorn. Resultaten blev att (a) ASEK-värdet avett statistiskt liv (VSL) för trafikolyckor bör vara användbart som generell värderingav liv och hälsa, (b) ASEK-värdet för koldioxidutsläpp bör inte användas utanförtransportsektorn, (c) vissa av ASEK-värdena för lokala och regionala effekterav luftföroreningar kan vara användbara som generella schablonvärden, andra inteoch (d) ASEK-värdet för buller bör inte användas som generellt schablonvärde.För att kunna skapa användbara intervall för grupperna Fritidsfiske och Vattenkvalitetvar det nödvändigt att (a) uttrycka den miljöförändring som har varit föremålför värdering i samma fysiska enhet och (b) uttrycka det skattade ekonomiska värdeti en och samma monetära enhet. Dessa två steg innefattade en rad olika omräkningar och korrigeringar. Därefter beräknades schablonvärdet som medelvärdet avde observationer från olika värderingsstudier som låg till grund för intervallen.För gruppen Fritidsfiske blev slutresultatet följande intervall i kr för medelbetalningsviljanper fiskare respektive schablonvärde förädelfisk:•Ett extra kg: 13-207. Schablonvärde: 78.•En extra fisk: 7-358. Schablonvärde: 105.•En extra fiskedag: 17-229. Schablonvärde: 94.Motsvarande intervall och schablonvärden förövrig fisk blev följande:•Ett extra kg: 5-79. Schablonvärde: 23.•En extra fisk: 2-16. Schablonvärde: 9.•En extra fiskedag: 7-158. Schablonvärde: 55.Som riktlinje för användningen av dessa schablonvärden föreslås att värdena användsav myndigheter i samhällsekonomiska analyser gällande fritidsfiske, såvidaden samhällsekonomiska analysen inte gäller en viss typ av fisk eller fiske för vilkenmer specifika värden av tillfredsställande kvalitet finns tillgängliga. Sådanaspecifika värden kan t.ex. vara skattningar av betalningsviljan för ett bättre fiske aven viss art i en viss del av Sverige. Vid användning av schablonvärdena bör hänsyntas till att de endast fångar in fritidsfiskarnas betalningsvilja. Även ickefritidsfiskarehar med största sannolikhet en ansenlig betalningsvilja för förbättratfritidsfiske.För gruppen Vattenkvalitet blev slutresultatet följande intervall i kr för medelbetalningsviljaoch schablonvärden förminskad tillförsel av kväve respektive fosfor tillkusten:•Kväve: 4-70 per reducerat kg. Schablonvärde: 31.•Fosfor: 127-2140 per reducerat kg. Schablonvärde: 1023.Motsvarande korrigerade intervall och schablonvärden för ensiktdjupsförbättring ikustvatten på en meterblev följande:•Per person och år: 268-369. Schablonvärde: 315.•Per besök: 45-360. Schablonvärde: 130.Som riktlinje för användningen av dessa schablonvärden föreslås att värdena användsav myndigheter i samhällsekonomiska analyser gällande vattenkvalitet, såvidaden samhällsekonomiska analysen inte gäller en viss typ av vattenkvalitet förvilken mer specifika värden av tillfredsställande kvalitet finns tillgängliga. Sådanaspecifika värden kan t.ex. vara skattningar av betalningsviljan för specifika vattenkvalitetsförändringari vissa vattenområden. Dessutom bör följande omständigheterbeaktas vid användningen av schablonvärdena:•De kan förväntas vara giltiga för kvalitetsförbättringar i marina vatten.•Det bör för varje tillämpning som gäller schablonvärdena för reduktionav kväve respektive fosfor undersökas om det är rimligt att tolka en betydandeminskning av näringsämnen som en halvering.Det bör för varje tillämpning som gäller schablonvärdena för reduktionav kväve respektive fosfor tas hänsyn till att de är giltiga för extremfallendå antingen kvävetillförselneller fosfortillförseln har halverats. De kanalltså inte utan vidare användas additivt, t.ex. för en värdering av 4000 kgmindre kväveoch 40 kg mindre fosfor.•Det bör för varje tillämpning som gäller schablonvärdena för siktdjupsförbättringarundersökas om den gäller ett förhållande mellan populationoch platsen för förbättringar som är jämförbar med de studier som schablonvärdenaär baserade på.Utöver resultaten ovan beträffande intervall och schablonvärden kan konstateras attde värderingsstudier som finns i Sverige idag är alltför få för att kunna tillgodosedet behov som finns av att värdera miljöförändringar och effekter på ekosystemtjänster.Det vore därför önskvärt att genomföra en mängd värderingsstudier påbred front för att kunna skapa fler intervall och schablonvärden och uppdatera deintervall och schablonvärden som beräknats i detta projekt. Med ett större underlagav värderingsstudier skulle det dessutom vara möjligt att beräkna intervall ochschablonvärden med mer avancerade metoder (t.ex. kvantitativ metaanalys) än vadsom har varit möjligt i detta projekt. Det finns också ett behov av att värderingsstudiersom genomförs använder sig av en tydligt specificerad och enhetlig värderadförändring.
9.	Pedersen, Eja, et al. (author) Människors upplevelse av ljud från vindkraftverk 2009 Reports (other academic/artistic)abstract I samband med uppförandet av vindkraftverk görs en miljökonsekvensbeskrivning som också innefattar en bedömning av hur människor som bor i området kommer att påverkas av vindkraftverken. En påverkansfaktor är ljud. För att korrekt beskriva hur ljudet kan komma att uppfattas och för att säkerställa att inte verken placeras så att ljudet påverkar de kringboende negativt, är det viktigt att ta fram vetenskapligt baserad kunskap. I den här rapporten presenteras resultaten från flera studier. Samanalyser av resultaten från två fältstudier hade som syfte att visa sambanden mellan ljudnivån från vindkraftverk vid bostaden och upplevelsen av ljudet, och att beskriva faktorer som påverkade detta samband. En dagboksstudie, där deltagarna bl.a. fick fylla i hur ofta de var hemma och i så fall om de var ute, syftade till att beskriva hur ofta vindkraftsljudet hördes och vid vilka meteorologiska situationer. För att undersöka hur väl den ljudutbredningsmodell som används idag stämmer med fältmätningar och om den meteorologiska variationen har så stor betydelse för ljudutbredningen att de bör tas med vid beräkningen av ljudnivåerna, gjordes långtidsmätningar av ljudet där resultatet jämfördes med olika modeller för beräkningar.Den sammanvägda analysen av de två störningsstudierna bekräftar och förstärker tidigare rapporterade data. Såväl andelen som märkte vindkraftljud och andelen som stördes av ljudet ökade med ökande ljudnivåer. Sannolikheten att störas av ljud var större om verken var synliga från bostaden och om man bodde i jordbrukslandskap, medan terrängen inte hade någon inverkan. Bland andra studerade hälsorelaterade variabler fanns endast ett samband mellan att störas i sömnen och ljudnivå.I dagboksstudien noterade deltagare oftare att de hörde ljud från vindkraftverk när den momentana effekten, d.v.s. elproduktionen, ökade. Även om det var stora individuella variationer i hur mycket tid människor tillbringade utomhus vid sin bostad kunde ett statistiskt säkerställt samband mellan hörbarhet och beräknad ljudnivå påvisas; ju högre beräknad ljudnivå, ju oftare hördes verket vid utomhusvistelse. Dagboksstudien gav även viss kunskap om samband mellan hörbarhet och vindhastighet. Resultaten indikerar att vindkraftsljud hörs även vid relativt höga vindhastigheter då ljudet från vindkraftverket förväntas vara maskerat.Långtidsmätningar av vindkraftverksljud 550 meter från ett modernt verk visade att de beräknade ljudnivåerna stämde väl med de uppmätta. Ljudnivåer beräknade med parabolisk ekvationsmodell, som tar hänsyn till variationer hos meterologiska variabler, gav inte bättre överensstämmelse jämfört med den modell som oftast används vid tillståndsprövning [Naturvårdsverket 2001]. Meterologiska variationer har sannolikt bara betydelse för ljudutbredelsen på längre avstånd. Meteorologiska förhållanden kan dock ha betydelse vid skattningen av källjudnivån, som är den största osäkerheten vid beräkningen. Studierna visar att ljudnivån varierar vid en och samma vindhastighet, och indikerar att vindkraftljud hörs även när det blåser så mycket så att vindkraftsljudet borde maskeras av andra ljud åstadkomna av vinden. Det innebär att även om den ljudutbredningsmodell som ändvänds idag fungerar väl, så bör presentationen i miljökonsekvensbeskrivningen av det ljud som de närboende kan komma att höra utvidgas. Fler studier kring hörbarheten vid höga vindhastigheter behövs också eftersom dagboksstudien hade relativt få deltagare. Studierna pekar på att risken för sömnstörningar kan vara angeläget att undersökas vidare.
10.	Svensson, Jonas M., et al. (author) Rikare mångfald och mindre kväve : Utvärdering av våtmarker skapade med stöd av lokala investeringsprogram och landsbygdsutvecklingsstöd 2004 Book (other academic/artistic)abstract På uppdrag av Naturvårdsverket och Jordbruksverket har Våtmarkscentrum, Högskolan i Halmstad, utvärderat svenska våtmarker anlagda med landsbygdsutvecklingsstöd, LBU-stöd (Miva, projektstöd och Lmiva utan projektstöd) respektive våtmarker anlagda inom lokala investeringsprogram (LIP) avseende näringsretention och biologisk mångfald. Resultaten från utvärderingen redovisas separat för de fyra olika grupperna/kategorierna av anlagda våtmarker enligt nedan (fetstil anger kategorihänvisning i text, tabeller och figurer):• Våtmarker anlagda med anläggningsstöd inom Lokala investeringsprogram 1998 - 2002, LIP.• Våtmarker anlagda med anläggningsstöd inom LBU-projektstöd (dessa våtmarker får vanligen även skötselstöd, Lmiva), 2000 - 2002.• Våtmarker anlagda 1996-1999, utan anläggningsstöd men med skötselstöd (Miljöstöd), Miva.• Våtmarker anlagda från år 2000 - , utan anläggningsstöd men med skötselstöd (LBU-våtmarker som endast får skötselersättning), Lmiva.Syftet har främst varit att utvärdera och jämföra hur våtmarksanläggning inom olika stödformer har bidragit till minskad övergödning och ökad biologisk mångfald. Syftet har alltså inte varit att utvärdera enskilda våtmarker utan att ge en helhetsbild för olika stödformer och regioner. Därför har det varit nödvändigt att basera utvärderingen på data för ett stort antal våtmarker. Detta innebär att utförliga mätningar ej kunnat genomföras inom de enskilda objekten. Närsaltsretention har därför beräknats baserat på modeller och biologisk mångfald har undersökts genom att trollsländor använts som indikatorgrupp.Inom uppdraget har, med jordbruksstöd, registrerats information om totalt 908 våtmarksobjekt om totalt 2860 ha ersatt yta fördelat på 1815 ha Miva, 920 ha projektstöd och 125 ha Lmiva utan projektstöd. Totalt registrerade våtmarker med stöd från LIP är 274 st, omfattande 439 ha.Kompletterande fältstudier har utförts i drygt 100 st våtmarker. Främst är det resultaten från dessa våtmarker som sammanfattas nedan...
11.	Tjus, Staffan E. (author) Biociders spridning i miljön och deras hälso- och miljörisker : Screening år 2000-2013 En kunskapsöversikt 2014 Reports (other academic/artistic)abstract Biocider används i ett stort antal funktioner i samhället, både i konsumentprodukter, som kosmetika och hygienprodukter och vid industriell tillämpning. Bland annat används biociderna som konserveringsmedel, korrosionshämmare, desinfektionsmedel och som bekämpningsmedel.Biocider är bekämpningsmedel som används för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, orsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Exempel på biocidprodukter är träskyddsmedel, desinfektionsmedel, konserveringsmedel, insektsmedel, råttbekämpningsmedel och båtbottenfärger.Användningen av biocider i kemiska produkter regleras av biocidförordningen (528/2012/EU) införd 1 september 2013 som ersättning för det tidigare biociddirektivet. I denna utvidgades lagstiftningen med bl.a. krav på märkning av varan om den är behandlad med biocid/antibakteriellt ämne samt även krav på att produkter med biocidinnehåll ska sökas tillstånd för i stället för enbart biocidsubstansen.Identifierade biocider:I miljöövervakningens screeningprogram utförd av Naturvårdsverket kunde år 2014 från framtagna data ur screeningdatabasen visas att under åren 2000-2013 har 56 olika biocider ingått i ett antal screeningprogram. Dessa data har utgjort en grund för denna rapport.Syftet med rapporten har varit att få en överblick över alla undersökta biocider de sista ca 10 åren för att se hur spridda dessa är i vår miljö. Även att undersöka om uppmätta halter är oroande höga med en möjlig risk för skadliga effektpåverkan på organismer, miljö och människa samt om någon trend kan skönjas. Vid befarade skadehalter av funna biocider ges också rekommendationer/förslag till fortsatta åtgärder.
12.	Wall-Reinius, Sandra, 1974-, et al. (author) Vägar till mångfunktionella landskap: En pilotmodell i Jämtlandsfjällen 2018 Reports (other academic/artistic)abstract I den här rapporten presenteras resultat och slutsatser från forskningsprojektet ”Vägar till mångfunktionella landskap: en pilotmodell i Jämtlandsfjällen” (Negotiating pathways to multifunctional landscapes – a pilot model in the Jämtland Mountains), finansierat av Naturvårdsverket tillsammans med Riksantikvarieämbetet inom ramen för forskningssatsningen ”Storslagen Fjällmiljö” (www.storslagnafjall.se). Som projektets titel antyder så är olika vägval, förhandlingar och diskussioner om hur landskapet kan brukas av många intressenter centralt. Projektets specifika syfte har varit att analysera i) bevarande och skydd i ett mångfunktionellt landskap, ii) historisk och nutida användning av fjälleder, och iii) leder i förvaltningen och finansiering av leder. Förhoppningen är att forskningen kan utgöra underlag för diskussion och dialog som kan leda fram till beslut som bidrar till att minska intressemotsättningar mellan fjällens olika aktörer och därmed bidra till en mer hållbar utveckling för alla i fjällandskapet. Södra Jämtlandsfjällen används av flera olika grupper med olika intressen och olika förväntningar, uppfattningar och värderingar om landskapet och dess användning. Det finns stora utmaningar i att hantera och balansera ett komplext mångfunktionellt landskap med många värden, intressen och behov (natur- och kulturmiljövård, skyddade områden, lokal användning, rennäring, friluftsliv och turism). Delar av den problematik som vi studerat har sina orsaker i att olika människor både beskriver och använder landskapet på vitt skilda sätt. Resultat visar att personer företrädesvis inom myndigheter och inom turismnäringen beskriver fjällen som ett av människan i det närmaste orört område eller som vildmark trots att landskapet nyttjas av olika intressegrupper. Personer som bor och verkar i området regelbundet betonar generellt sett mer området som ett vardagslandskap och arbetslandskap, vilket inte hindrar att de sätter ett stort värde på dess skönhet och mångfald. Mångbrukandet av landskapet i södra Jämtlandsfjällen liksom de många idéerna om vad landskapet är och ska vara, kopplar också till frågor kring bevarande och skydd. Studieområdet har varit föremål för diskussioner om en nationalpark som skyddsform och i den pågående nationalparksprocessen inkluderas även ett deluppdrag för länsstyrelsen att genomföra en ledutredning. Det är vår förhoppning att resultat från forskningen om bevarande och skydd i ett mångfunktionellt landskap kommer till användning i den pågående nationalparksprocessen. Ledsystemet så som det ser ut i dag är resultatet av flera lager av historia, från samer, turister, forskare, pilgrimer, karoliner, jägare, fiskare, skogsarbetare, konditionsidrottare och andra. I dag har lederna genomgått en process där användandet har ökat som följd av att fler människor rör sig på fjället. Det historiska sambrukandet av stigar och leder var småskaligt, vilket var en viktig orsak till den relativa frånvaron av öppna konflikter. Enstaka vandrare störde exempelvis inte renarna i området, men ett ökat antal besökare och förlängda säsonger i besöksnäringen innebär att risken för konflikter ökar. Genom att besökstrycket blivit större på de mest populära lederna och att flera nya aktiviteter tillkommit framkom det bland vissa aktörer ett önskemål om att olika användargrupper bör ha ”sina” leder för att undvika konflikter.
13.	Wikström, Sofia A., et al. (författare) Ekosystemansatsen – praktiska erfarenheter från svensk havs- och vattenförvaltning 2020 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Rapporten sammanfattar resultaten från forskningsprojektet ”Ekosystemansatsen – praktiska erfarenheter och nästa steg”. Projektet har undersökt erfarenheter av det praktiska införandet av ekosystembaserad havs-, vattenoch fiskförvaltning i Sverige, utifrån publicerad litteratur och intervjuer med nyckelpersoner i Sverige, Tyskland, Norge och USA. Sammanställningen visar att Sverige tagit flera steg mot en mer ekosystembaserad förvaltning, men pekar också på svårigheter. En viktig erfarenhet är att ekosystembaserad förvaltning ställer höga krav på samverkan och kommunikation mellan aktörer och att en stabil och tillräcklig finansiering är en viktig förutsättning. Det finns behov av en tydligare styrning och uppföljning från centrala myndigheter, en mer långsiktig finansiering och tydligare processer för kunskapsutbyte mellan olika aktörer. Det finns även ett behov av att kartlägga bristande överensstämmelse mellan olika sektorslagstiftningar och olika samhällsmål och att diskutera målkonflikter på nationell nivå. Implementeringen av åtgärdsprogram och planer behöver stärkas genom att berörda aktörer ges ett tydligt ansvar för att förvaltningsmål uppfylls och för en ambitiös uppföljning av framsteg mot målen. Det vore också önskvärt att vidareutveckla indikatorer för ekosystembaserad förvaltning som kvantitativt mäter framstegen mot dess principer.
14.	2018/19 Rovdjursinventering Lodjur 2019 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Den senaste inventeringen av lodjur under vintern 2018/19 visar att det finns cirka 1 200 lodjur i Sverige. Det är samma nivå som förra årets inventering. Populationen ligger därmed fortfarande över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus som är minst 870 individer.Flera myndigheter och organisationer är delaktiga i rovdjursövervakningen. Naturvårdsverket utarbetar instruktioner för den metodik som används för inventering av lodjur och övriga stora rovdjur, samt granskar och fastställer de årliga inventeringsresultaten. Länsstyrelserna ansvarar för de praktiska inventeringarna av stora rovdjur på regional nivå. Länsstyrelsen kontrollerar och dokumenterar de rovdjursobservationer som har betydelse för inventeringsresultaten. Observationerna registreras i databasen Rovbase. Länsstyrelsernas rovdjursinventeringar i renskötselområdet bedrivs i nära samarbete med landets 51 samebyar som är delaktiga i inventeringarna av stora rovdjur. Svenska Jägareförbundet bidrar också i inventeringsarbetet bland annat genom att registrera rovdjursobservationer och bistår vid behov länsstyrelsen i inventeringsverksamheten. Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) samlar in data och prover från döda rovdjur så att andra myndigheter och institutioner får de data och prover som efterfrågas.
15.	21 evaluations – what do they teach us? : A synthesis of a number of evaluations in the environmental area over the period 2000-2003 2004 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Over the period 2000-2003, the Swedish Environmental Protection Agency carried out or assisted in around 20 evaluations of environmental work in the country. We have looked, for instance, at a number of instruments in the environmental area, how work towards some of the national environmental quality objectives is progressing and how some of the large appropriations in specifi c areas are used. The evaluations have provided valuable knowledge which will be put to use in the Swedish EPA, the Government Offi ces and other authorities and agencies in Sweden. They have led to changes and have been used for example in the “in-depth evaluation” of the environmental objectives and in investigations of instruments. Some have been used as study material at universities and colleges.This report represents an attempt at a synthesis of the 21 evaluations. It also contains a fact sheet for each evaluation, which, in a highly abridged form, states the more important observations, conclusions and proposals. The aim, target group and method of evaluation for each evaluation are presented in the fact sheets. We hope that the report will also be of interest and of use as worthwhile reading material for people who work outside Sweden, for example on method development in the environmental area.Original title: 21 utvärderingar – vad lär de oss? En syntes av ett antal utvärderingar på miljöområdet åren 2000 – 2003. ISBN 91-620-5366-3.
16.	A comparison of European and North American approaches to the management and communication of environmental research 2009 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract s a follow up to a study of research management and communication practices carried out in Europe in 2006, a further study has been undertaken to examine analogous processes in Canada and the United States, and to compare approaches and experiences in Europe and North America. The study has been carried out by a team from Sweden, Canada and the United Kingdom as part of the work programme of the SKEP (Scientific Knowledge for Environmental Protection) network of European environmental ministries and regulators (www.skep-era.net). The focus has been primarily on research programmes funded by environmental ministries and agencies, and associated bodies: research carried out with the intention that it should inform environmental policy making and regulation. Both the original European study and this follow-up study explore the following five areas:• the planning and management of research projects and programmes: in particular, the ways in which potential end-users of the research are involved in planning, project selection, project and programme management, and potentially the co-production of knowledge;• the communication of results: the routes and mechanisms for bringing the research results to the attention of users;• the roles of interpreters and intermediaries in making results available to users in a form which is useful;• engagement with stakeholders: how to ensure that information is made available to stakeholders in a form which meets their information needs, enables them to play an effective role in the decisionmaking process, and that processes are transparent and build trust; and• the evaluation of processes of dissemination and implementation.Review of published documentation and the literature has informed the study, but the central approach to information gathering has been interviews with people working at the interface of science with environmental policy making and regulation. Taking the two studies together, 128 people have been interviewed, working in 40 organisations in 13 countries.The report presents the findings of the interviews and documentation reviews for each of the five areas listed above, comparing and contrasting approaches and experiences in Canada, the US and Europe. Despite differences in national administrative traditions and structures for environmental science, policy and regulation, there are many similarities between the approaches taken across the contributing organisations. Some overarching conclusions may be drawn from the experiences of the many organisations contributing to this study, and its precursor in Europe:• If research is intended to inform policy making and regulation, thenclose engagement between researchers and research users from the planning of the research, through the research phase, to its communication and interpretation is essential. Where the science is contested and the issue controversial, engagement should include a broader range of stakeholders. This has resource implications that must be taken on board in the planning and management of research projects and programmes. Challenges requiring further work remain, such as better understanding the science seeking behaviours and preferences of policy makers and regulators, and facilitating their clear articulation of knowledge needs on timescales relevant to research.• Early attention needs to be given to the dissemination of research,which should be appropriately budgeted in research project and programme planning. Research communication needs to be targeted to meet the particular knowledge needs of different research users, providing information and advice in preferred forms and using appropriate communication channels. Better mutual understanding between researchers and research users arising from the ongoing engagement described in the previous bullet facilitates this effective targeting.• The pressures faced by researchers and policy makers/regulators togenerate new knowledge on the one hand, and to make policies and regulatory decisions on the other, are such that there is inevitably a ‘gap’ between them, with severe time constraints on both sides inhibiting their undertaking the activities necessary to close and/orbridge it. This problem is exacerbated by radically different motivations, cultures and reward structures. There is consequently a key, and increasingly well recognised role, for interpreters and intermediaries to facilitate the interactions and undertake activities that can help to bridge the gap and enable an effective science-policy interface. This ‘knowledge brokering’ function is seen as a central role of the organisations responsible for planning and managing research within the US EPA, Environment Canada, and certain environmental ministries and regulators in Europe.• Evaluation of the uptake and impact of research is generally recognised as a potentially valuable activity which could drive an ‘active earning’ cycle to enhance research programme planning and management. However, it is little practiced, and there are some significant methodological problems remaining to be overcome. Even where it has been routinely used, most notably in the US EPA, questions remain about the effectiveness of current approaches in accurately identifying uptake and impact.There is much common ground in experiences of what works, and what does not, and consequently the challenges that remain to be addressed in order to secure effective investments in research to inform environmental policy making and regulation. This points to the value of ongoing collaboration between the responsible organisations in Europe and North America to address these challenges.
17.	A programme for better use and management of protected areas, 2005-2015 2005 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract ”protect – preserve – present” is a programme developed by the Swedish Environmental Protection Agency in order to clarify its measures and objectives for realizing the ambitions stated in the Swedish government official document A Comprehensive Policy for Nature Conservation with regard to the use and management of protected areas. Sweden currently has 28 national parks and 2552 nature reserves with a combined area of around four million hectares (ca. 9.9 million acres). In addition, 3992 Natura 2000 sites have been designated thus far. All of these protected areas must be managed in accordance with stated objectives. The programme addresses the issue of LOCAL PARTICIPATION, an important aspect of efforts to win local support for conservation measures. MANAGEMENT PLANS play a key role in specifying how supervising agencies are to carry out measures for the further development and fulfilment of goals for the conservation of biodiversity and outdoor recreation opportunities. One of the functions of conservation plans is to explain the purpose of Natura 2000 sites. OUTDOOR RECREATION provides opportunities for relaxation of body and soul, which is of great importance to human well-being. Getting out into the open for such activities as walking and nature study increases life quality, and promotes both physical and psychic health. Sustainable, environmentally friendly tourism in protected areas benefits both nature conservation and society at large. PUBLIC INFORMATION in protected areas can by provided by a variety of means, from simple entrance signs to guided walks and visitor centers with exhibitions and various activities. Entrances to protected areas are important for the overall impression of a visit. An important task of the management is MANAGING VARIOUS TYPES OF HABITATS. Knowledge of carry out that task is essential for those responsible for supervising protected areas. Another important task is to FOLLOW-UP AND EVALUATE the work that is carried out, in order to determine if and when conservation goals are fulfilled. It is also important to spread knowledge of good examples and to increase the sharing of experience. Toward those ends, the Swedish Environmental Protection Agency has formulated a number of objectives and set deadlines for achieving them. The most important elements of the programme, ”Protect – Preserve – Present”, are thirty measures, for each of which it is specified what is to be done, by whom and when. Implementation of some measures began in 2004, but work on the majority will begin during 2005. The basic programme will continue until 2015, but work connected with some objectives will continue until 2020.
18.	Abenius, Johan, et al. (författare) Uppföljning av Natura 2000 i Sverige : Uppföljning av habitat och arter i Habitatdirektivet samt arter i Fågeldirektivet 2005 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Det har länge funnits ett behov av att utveckla kostnadseffektiva metoder för uppföljning av skötsel och bevarandestatus för biologisk mångfald i våra skyddade naturområden. Efter Sveriges inträde i EU har vi genom Natura 2000 också ett formellt ansvar för att följa upp huruvida gynnsam bevarandestatus råder för ett stort antal naturtyper (”habitat”) och arter som bedöms vara skyddsvärda i ett europeiskt perspektiv.De viktigaste motiven för att tillskapa ett uppföljningssystem är att vi behöver veta om vi sköter våra skyddade områden på ett bra sätt och att vi vill kunna utvärdera naturvårdens bidrag till övergripande politiska mål om att stoppa utarmningen av biologisk mångfald. Det övergripande syftet med uppföljningen är att kvalitetssäkra det svenska naturvårdsarbetet. I denna rapport presenteras ett målstyrt uppföljningssystem baserat på i huvudsak biologiska parametrar. Ett stort arbete har lagts ner på att formulera förslag till bevarandemål på biogeografisk (nationell) nivå för naturtyper och arter i nätverket Natura 2000, som i sin tur knyter an till bevarandemålen i de enskilda Natura 2000-områdena. Bevarandemålen relaterar till definitionen av gynnsam bevarandestatus för naturtyper och arter och har i första hand fokus på sådant vi kan göra någonting åt i form av skötselåtgärder eller andra åtgärder. Målen styr i sin tur urvalet av parametrar och metoder som används för att följa upp om gynnsam bevarandestatus har uppnåtts De biogeografiska (nationella) bevarandemålen är så konkreta att de går att bryta ner i operativa mål på objektnivå. Omvänt är ett övergripande krav på objektvisa bevarandemål att de utformas så att de kan aggregeras till underlag för uppföljning av de nationella målen för naturtyper och arter. Bevarandemålen på biogeografisk nivå utgör basnivån för de objektvisa målen. Målen på objektnivå kan även innehålla mål för regionala bevarandevärden. Det nationella uppföljningssystemet har utformats på olika sätt för olika naturtyper och arter, beroende på bl.a. areell utbredning, sällsynthet, detekterbarhet, hotbild och ekologiska egenheter. Tre strategier för mätningar på geografisk nivå har urskiljts. Uppföljning i samtliga objekt, i ett urval (stickprov) av objekten eller uppföljning på landskapsnivå med stickprov både i och utanför de utpekade Natura 2000-objekten. De habitat som är skötselberoende eller de parametrar som är relaterade till något som går att åtgärda inom objekten skall utvärderas objektvis inom Natura 2000-objekten. Som exempel kan nämnas variabler som vegetationshöjd i gräsmarker eller förekomster av diken i våtmarker. I de flesta icke skötta naturtyper, exempelvis grandominerad västlig taiga, aapamyrar och dystrofa sjöar, sker uppföljning av de flesta parametrar i permanenta provytor inom ett stickprov av objekten eller habitaten. Objektvis utvärdering genomförs endast där naturtyperna vid basinventeringen konstaterats ha icke gynnsam bevarandestatus. För sällsynta arter på bilaga 2 som är prioriterade i EU bör förutom förekomster i utpekade områden även populationerna utanför Natura 2000 följas upp, t.ex. genom floraväkteri. För uppföljning enligt Fågeldirektivet bör förutom förekommande fågeltaxeringar även data från det internetbaserade rapporteringssystemet under Artportalen användas. Av resursskäl har ambitionen varit att utforma ett indikatorbaserat system för ”tidig varning”, med en lägsta möjliga insatsnivå i botten. Dessa indikatorer utgörs av variabler som indirekt ger signaler om att parametrar för bevarandemålet går i någondera riktning. Om utfallet av mätning ger en negativ indikation så utlöses utökad uppföljning av parametrar för bevarandemålet i fråga. Först efter uppföljning av de i matrisen relaterade parametrarna i objektet kan utvärdering av bevarandestatus ske. Exempel: Istället för att mäta vattenkvalitet i hav (dyrt) så mäts indikatorn fintrådiga alger i flygbilder regelbundet (enklare och billigare). Förekommer fintrådiga rikligt utlöses uppföljning av vattenkvalitet i objektet. Metoder för uppföljning har så långt som möjligt standardiserats så att samma metoder och provytedesign används i så många liknande habitat och arter som möjligt. Metoderna kommer att beskrivas i en handbok för basinventering och uppföljning av Natura 2000. Några grundläggande kriterier för val av metoder har varit att de ska vara robusta, beprövade och väl dokumenterade, kostnadseffektiva, samt om möjligt vara icke-destruktiva. För att bestämma tillståndet för enskilda arter och habitat används tre typmetoder för registrering, positionering, slumpmässigt urval av ytor, samt subjektivt urval av ytor. Subjektiva metoder är beroende av en förrättningsmannamässig kompetens, snabba att utföra och ger godtagbar precision även om mätningarna bara görs i några få ytor. Handdatorer med GPS kommer att användas vid fältarbetet och kommer att vara ett viktigt verktyg vid positionering och arealavgränsning. De kommer att utrustas med funktion som automatiskt räknar ut när tillräckligt antal provytor uppnåtts för att med säkerhet bedöma status för det aktuella bevarandemålet. Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet har varit koordineringsansvarig i ”uppföljningsprojektet”. Projektet har letts av en arbetsgrupp med projektledare från miljöövervakningsenheten, samt representanter för Naturresursavdelningen, ArtDatabanken och en konsult med projektledningsbistående funktion. En stor del av arbetet inom projektet har utförts av länsstyrelserna. Dessa har varit indelade i tre grupper; grupp Syd, Mellan och Nord, var och en med sitt specifika ansvarsområde för olika Natura 2000-habitat. Gruppernas arbete har bestått i utveckling och tester av metoder för uppföljning av habitaten. Förslag till uppföljningsinsatser för arterna i Habitat- och Fågeldirektivens bilagor har tagits fram av ArtDatabanken.
19.	Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al. (författare) Ekologisk kunskap för ekologisk kompensation : Syntes av forskningsprojekten Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster? 2021 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Den här rapporten sammanfattar två projekt inom Naturvårdsverkets forskningssatsning om ekologisk kompensation: Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?På en stor del av jordens yta har människan kraftigt försämrat förutsättningarna för biologisk mångfald och de ekosystemtjänster som den ger upphov till, vilket därför även påverkar samhällen negativt. Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är dock ett relativt nytt sätt att arbeta med naturvård och det finns oklarheter kring hur det bör implementeras i praktiken. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och effektivitet i stora delar av världen, samt för många naturtyper och typer av kompensationsåtgärder.Vi har genom intervjuer undersökt hur arbetet med ekologisk kompensation bedrivs och vilka utmaningar som finns i Sverige idag. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att syntetisera den vetenskapliga kunskap som finns rörande ekologisk kompensation globalt, samt rörande naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som finns i Sverige.Intervjuerna med 17 tjänstemän och praktiker som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mera sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast är att enskilda träd, skogar, våtmarker eller vattendrag och dammar kompenseras, och fåglar och groddjur var de artgrupper som nämndes oftast. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation (innefattande såväl lagverk och processer som rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation) gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation och om det är viktigast att prioritera närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas) skapade otydlighet i tillämpningen. En avsaknad av helhetsperspektiv, som innebär att mer än det enskilda exploateringsprojektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och att bedömningar görs på landskapsnivå, identifierades också. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald är osäkra.I genomgången av vetenskaplig litteratur som har utvärderat ekologisk kompensation fann vi 40 studier, men endast en av dessa kunde utvärdera om det har skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Majoriteten av dessa kom från våtmarks- eller sötvatten-miljöer i Nordamerika. Generellt lyckades kompensationsprojekten inte kompensera ekosystemtjänster fullt ut. Det fanns dock en fördröjningseffekt, så att kompensationslokalerna blev mer lika referensen ju längre tid som förflutit sedan kompensationsåtgärden utfördes. För biologisk mångfald var mönstret inte lika tydligt som för ekosystemtjänster. Det var stor variation mellan olika studier och det fanns heller inte någon tydlig skillnad mellan olika organismgrupper, eller mellan olika naturtyper.När vi gick igenom utvärderingar av naturvårdsrestaureringar fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat innebar en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och 3 i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier, och restaureringen ledde inte alltid till högre biologisk mångfald. Skillnaden i utfall mellan typerna av ekosystem var små, men det fanns något större skillnad i effekt av restaureringen mellan olika naturtyper (till exempel mellan lövskog kontra barrskog, eller öppen gräsmark kontra hedar). De flesta studier hade utvärderat effekter på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar. Skillnaderna i effekt mellan olika artgrupper var också små. Endast för kärlväxter fanns så många utvärderingar av individuella arter (35 studier) att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. För alla typer av ekosystem där antalet studier var tillräckligt stort (skog, gräsmarker och våtmarker) ökade effektstorleken med ökande tid sedan restaureringsåtgärderna utförts.Utifrån de identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige rekommenderar vi en nationell standard och etablerade rutiner för tillsynsmyndigheter, som bland annat kan öka fokus på landskapsperspektiv och bredare inkludering av naturvärden. Genom att tillgängliggöra goda och sämre exempel på kompensationsåtgärder kan kvalitén på genomförd kompensation höjas. Vi rekommenderar även att framtida ekologiska kompensationsprojekt systematiskt utvärderar både de naturvärden som förloras vid exploatering och de som uppstår via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör därför samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena. Eftersom det ofta är flera olika naturvärden som påverkas av en och samma exploatering, måste myndigheterna vara medvetna om vilka av dessa som kompensationsåtgärderna syftar till att kompensera, och exploateringens effekter av dessa behöver också följas upp.
20.	Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al. (författare) Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation : Slutrapport 2021 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och naturmiljöer, en förlust som till stor del beror på människans utnyttjande av en allt större andel av jordens yta. Det finns oklarheter kring hur ekologisk kompensation implementeras och hur det bör utformas för att vara effektiv. Trots att ekologisk kompensation har funnits som en del i den svenska lagstiftningen sedan 1999 så har det än så länge inte använts i större omfattning i Sverige. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och verkan i stora delar av världen, samt för många biotoper och typer av kompensationsåtgärder.Det övergripande syftet med projektet har varit att ta fram vägledning för att effektivisera tillämpningen av ekologisk kompensation i Sverige. Detta gjorde vi genom att dels syntetisera tillgänglig kunskap om effektiviteten i olika restaureringsåtgärder, dels utvärdera hur ekologisk kompensation tillämpas i Sverige idag för att identifiera hinder för optimal implementering. Vi har använt intervjuer och en workshop för att undersöka hur arbetet med ekologisk kompensation utförs och vilka utmaningar som är förknippade med detta. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att utvärdera den vetenskapliga litteratur som utvärderar naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som råder i Sverige.Intervjuerna med 17 personer som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mer sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast kompenseras enskilda träd, skog, våtmarker eller vattendrag och dammar, och vanligast nämnda artgrupper var fåglar och groddjur. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation i det svenska systemet – innefattande både lagverk och processer och rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation – gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation gjorde ibland tillämpningen otydlig. Osäkerhet fanns även kring vad som är viktigast att prioritera, närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan, d.v.s. ”on site” vs. ”off site”) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas, d.v.s. ”in-kind” vs. ”out-of kind”). En avsaknad av ett helhetsperspektiv identifierades också, d.v.s. avsaknad av ett perspektiv där mer än det enskilda exploaterings-projektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och bedömningar på landskapsnivå görs. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, en inställning att allt är bättre än inget, att allt går att kompensera, och bedömningar på liten skala kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald blir osäkra.I genomgången av utvärderingar av naturvårdsrestaureringar i den vetenskapliga litteraturen fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat krävde en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och tre i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier men var generellt svagt positiv eller gav ingen säkerställd effekt. Utfallet var likartat mellan de fyra biotopkategorierna. Det fanns något större skillnad i generell effekt mellan smalare biotopkategorier, där även negativa effekter uppvisades i vissa fall medan några biotoper hade en tydligare positiv effekt av restaurering. Flest utvärderingar var gjorda på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar, med liknande resultat för de olika artgrupperna. Endast för kärlväxter fanns tillräckligt med utvärderingar av enskilda arter (35 studier) så att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. Det är därför svårt att dra slutsatser kring vilka restaureringsåtgärder som lämpar sig bättre som kompensationsåtgärder än andra för majoriteten av biotoper, åtgärdskategorier och artgrupper vi undersökt. Fortsatt uppbyggnad av väl designade uppföljningsstudier borde därför prioriteras.De identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige, tillsammans med bristen på välgrundad kunskap om effekten av olika restaureringsåtgärder, gör att vi föreslår att:En nationell standard tas fram, rutiner utarbetas för tillsynsmyndigheter, och ekologisk kompensation integreras bättre i hela beslutsprocessen. • Ett bredare helhetstänkande kring bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster möjliggörs, genom att öka fokus på landskapsperspektiv och ta hänsyn till fördröjningseffekter för både konsekvenser av exploatering och nyttan av kompensationsåtgärder.Goda exempel på kompensationsåtgärder sammanställs och tillgängliggörs för att höja kvalitén på genomförd kompensation.Framtida kompensationsprojekt gör en systematisk uppföljning av naturvärden som förloras vid exploatering och av de som skapas via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena.En geografisk databas för dokumentation av alla kompensationsområden utvecklas och i den kopplas dessa till motsvarande områden som exploaterats. För att följa upp de naturvärden som förloras och de som avsätts, förstärks och restaureras för att kompensera för dessa. En sådan databas möjliggör att långsiktigt kunna följa i vilken mån kompensationsområden utgör en motvikt till de värden som förloras.
21.	Ahlén, Ingemar, et al. (författare) Bats and offshore wind turbines studied in southern Scandinavia 2007 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract A pilot study 2002-2003 at turbines on land showed that certain locations in the landscape could explain some of the casualty risks and the main reasons for collisions were found. During the 2005 introductory studies and in the project 2006 on bats in offshore areas in Kalmarsund we could confirm earlier known flyways from coastal points and found an extensive activity of passing migrants but also of resident species coming from various directions to areas with an abundance of insects. Observations were made at Utgrunden and Yttre Stengrund in Kalmarsund in the Baltic Sea and in Öresund between Sweden and Denmark. The observers onboard the boats and at the coastal points where bats take off used ultrasound detectors, strong portable spotlights and at special times also thermal camera. Boxes for automatic recording of bats were used on land, were placed on the turbines, and on the boat's cap. These methods resulted in a total of 12 354 observations of bats, 3 830 over the sea and 8 524 on land. Bats fly over the sea in winds up to about 10 m/s, a major part of the activity took place at wind speeds less than 5 m/s. Bats of 10 species were observed on the open sea and all of them were foraging at suitable weather conditions, which means calm weather or light breeze. The bats did not avoid the turbines. On the contrary they stayed for shorter or longer periods hunting close to the windmills because of the accumulation of flying insects. Hunting close to the blades was observed, why the risk of colliding might be comparable to land-based turbines. Bats also used wind turbines for resting. Insects were collected at places and times when bats were observed feeding. Chironomids were dominating, but we also found many other flying species of other insect groups. Insects, but probably also crustaceans, were caught by bats in the water surface. Some terrestrial species occurred among the insects and spiders that were drifting in the air. At times we suppose that their origin was in the Baltic Republics or Russia. It was earlier completely unknown that many bat species, migratory and non-migratory, regularly use this food resource on the open sea far from the coasts in the late summer and early autumn. With radar on Utgrunden's lighthouse data on movements of the largest bat species, mainly Nyctalus noctula, could be studied. This gave data on flyways, directions, movement patterns when foraging, especially near the turbines. With the radar it was possible to measure altitude and the results showed that almost all activity took place below 40 m above sea level, while only a few cases of higher flight was recorded. Observations from boat showed that altitude was very variable according to the available insects. Bats were seen hunting from the water surface up to the upper part of the windmills. Need of further research and developing methods is discussed in the report. An updated risk assessment is presented. A standpoint today is that areas with concentrated flyways and foraging habitats with an abundance of flying insects must be very carefully examined if new windmills are planned. The collision risk at offshore wind power parks is impossible to study as long as there are no such parks. Investigations on bats needed for environmental impact assessments are suggested. To minimize the casualty risks at existing turbines further research is needed. Some measures to take have been discussed. In certain cases it is probably most effective to move a turbine a relative short distance because of the sometimes short edges of the flyways and also the insect rich habitats. Another method is to stop the turbine during periods of high risk. Because the accumulation of insects is the reason for bats hunting close to the blades methods to reduce the amount of flying insects at the turbines would be of interest. Methods to keep the bats away from the turbines do not exist and some such ideas might also have negative effects on other animals and also on humans.
22.	Ahlén, Ingemar, et al. (författare) Fladdermöss och havsbaserade vindkraftverk studerade i södra Skandinavien 2007 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract En pilotundersökning 2002-2003 vid vindkraftverk på land i Sydsverige visade på lägen i landskapet där riskerna för kollisioner var förhöjda samt de viktigaste orsakerna till olyckorna. Under 2005 års förstudie och i projektet 2006 vid havsbaserade vindkraftverk kunde vi bekräfta tidigare utpekade utsträck över havet av fladdermöss i Kalmarsund och fann en omfattande aktivitet av passerande migranter men även av stationära arter som från olika håll flög ut till områden med mycket insekter. Observationer gjordes framför allt vid Utgrunden och Yttre Stengrund i Kalmarsund och i Öresund. Observatörerna på båtarna och på utsträcksplatser på land använde ultraljudsdetektorer, starka strålkastare och vid vissa tillfällen värmekamera. Automatiskt registrerande boxar användes på land, hängdes på vindkraftverken och placerades på båtens kapp. Metoderna resulterade i totalt 12 354 observationer av fladdermöss, varav 3 830 över havet och 8 524 på land. Fladdermöss flög över havet i vindstyrkor upp till ca 10 m/s, men en stor del av aktiviteten skedde vid vindstyrkor mindre än 5 m/s. Fladdermöss av 10 arter observerades ute till havs och alla sågs söka föda vid tjänlig väderlek, d.v.s. främst vid svaga vindar och blankvatten. Fladdermössen undvek inte vindkraftverken. Tvärtom stannade de ofta till för insektsjakt nära verken på grund den ansamling av insekter som förekom där. Jakt helt intill rotorbladen observerades, vilket innebär att kollisionsrisken kan vara jämförbar med landbaserade verk. Fladdermöss kan bevisligen också använda vindkraftverk som viloplats, vilket har skett i det mest insektsrika området vi undersökte.Insamling av insekter gjordes på de platser och vid de tillfällen då fladdermöss sågs jaga. Fjädermyggor dominerade, men många andra flygande arter av andra insektsgrupper var också företrädda. Insekter, och troligen även några kräftdjur, togs också i havsytan. Några arter av landlevande arter förekom bland de mängder av insekter och spindlar som drev omkring i luftmassorna. Vid vissa tillfällen antar vi att de har kommit från Balticum eller Ryssland. Det har inte tidigare varit känt att många fladdermusarter, stationära och migrerande, regelbundet utnyttjar denna födoresurs långt ute i havet under eftersommaren och tidiga hösten.Med radarn på Utgrundens fyr kunde data om de största arterna, troligen mest stor fladdermus, insamlas. Det gällde flygvägar, riktningar, rörelsemönster vid födosök, speciellt i närheten av vindkraftverken. Med radarn kunde fastställas att nästan all aktivitet skedde under 40 m höjd, endast enstaka fladdermöss flög högre vid sträckflykt. Direktobservationerna från båt visade att fladdermössen varierade höjd efter tillgången på insekter. Sålunda förekom flyghöjder från havsytan upp till verkens övre delar.Behov av fortsatt forskning och utvecklingsarbete diskuteras i rapporten. Vidare görs en uppdaterad riskbedömning. Ståndpunkten är nu att områden med koncentrerade flygvägar och insektsrika födosöksområden är de som måste granskas extra noga inför lokalisering av nya vindkraftverk. Risken för kollisioner vid ren passage genom stora vindkraftsparker kan inte bedömas, eftersom det ännu inte hunnit uppföras några parker. Förslag ges om vilka undersökningar som bör föregå lokaliseringsbesluten. Några krav på vad kontrollprogram vid utbyggnad bör innefatta diskuteras också. För att minska riskerna vid befintliga vindkraftverk krävs fortsatt forskning och metodutveckling. Några åtgärder som diskuterats hittills redovisas i rapporten. I svåra fall är sannolikt den effektivaste åtgärden att flytta vindkraftverket. Det kan troligen räcka med relativt korta avstånd på grund av att flygvägarna kan ha skarpa gränser och att de insektsrika födosöksbiotoperna också kan vara ganska väl avgränsade. En annan åtgärd kan vara att låta vindkraftverket stå stilla vid de tider då risken för kollisioner är stor. Eftersom ansamling av insekter kring vindkraftverken kan vara en viktig orsak till jakt nära rotorbladen kan man också tänka sig åtgärder för att minska mängden flygande insekter runt verken. Fungerande metoder som kan få fladdermöss att väja för vindkraftverk finns inte och idéer som förekommit kan ha negativa effekter i form av störningar eller skador på andra djurarter och för människor.
23.	Ahlén, Ingemar (författare) Åtgärdsprogram för barbastell, 2015-2019 (Barbastella barbastellus) : hotkategori: sårbar (VU) 2015 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Barbastell är en medelstor och mörk fladdermus. Pälshåren är svarta vid basen och vitaktiga i spetsen. Öronen är 12-18 mm långa, breda och framåtriktade och möts i pannan. Underarm 36-44 mm, vingspann 262-292 mm. Barbastell är känd i Sverige sedan år 1746. Fram till 1950 finns 37 fynd från 22 lokaler i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Stockholm och Värmland. Under perioden 1978-2012 har observationer av barbastell gjorts på ett hundratal lokaler i 9 sydsvenska län. Barbastell förekommer nu sällsynt från Skåne och Blekinge norrut till Västergötland och Östergötland. Återinventeringar och kontroller av kolonier i norra delen av utbredningsområdet tyder på en stark tillbakagång som fortfarande pågår. I Skåne och möjligen i Halland har arten ökat och expanderat sedan slutet av 1990-talet. Det är dock ovisst om ökningen ännu fortgår. Arten observeras årligen på olika övervintringsplatser, i Skåne, enstaka platser i Halland och Småland samt regelbundet i Karlsborgs fästning i Västergötland där ca 30 individer räknas varje vinter. En inventering i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland resulterade i fynd av ca 20 kolonier. Fortsatta inventeringar har sedan kartlagt populationer i sydligare områden i Småland och Halland. Det har även visat sig att det finns små populationer på Öland, Gotland och i Blekinge. Ökningen i söder kan bero på att de äldre lövträdsbestånden som nu får stå kvar med åldrande träd, oftast bok och ek, under en period fått alltmer död ved, lös bark, sprickor, blixtskador och hackspetthål. Almsjukan har också under en period gjort att lös bark kan ha underlättat spridning och återkolonisation av barbastell. Populationens storlek är okänd men kan tills vidare antas vara i storleksordningen 2 000-3 000 adulta exemplar. Arten förekommer över stora delar av Mellaneuropa från Spanien, Frankrike, södra Storbritannien och Irland i väster till Kaspiska havet i öster, men är överallt sällsynt. Barbastell har i sitt kärnområde i norra Småland och södra Östergötland oftast tillhåll i eller nära byar i skogslandskapet, till stor del belägna på hög höjd över havet (upp till ca 300 m ö.h.). Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera näraliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre, grova tidigare hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, icke alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. Barbastell jagar mest i närområdet kring kolonierna, men gör också regelbundet besök i skogsområdena runtom och jagar där bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete. Data från både västra och östra Småland visar att de regelbundet flyger minst 4 km från kolonimiljöerna. Mycket av dessa skogar avverkas nu och ersätts av kalhyggen och planterade ungskogar. Detta är troligen huvudorsaken till försvinnandet av flera kolonier och populationens tillbakagång i norra delen av utbredningsområdet. Vid dåligt väder använder de ofta vind- och regnskyddade "lövtunnlar" i form av markvägar ut mot utmarken/skogen, omgivna av tätt lövverk såsom hasselbuskage. Arten är speciellt inriktad på att ta fjärilar, framför allt småfjärilar, men tar även flera andra smådjursgrupper, t.ex. tvåvingar och spindlar. Födotillgängligheten beror därför säkert på rikedomen och artsammansättningen av insekter som produceras i hagmarker, ängar, trädgårdar, lövridåer, längs markvägar etc. De hittills kända förekomsterna utgörs alltid av få individer. Hittills har endast enstaka platser med fler än 10 vuxna djur påträffats. I andra delar av Sydsverige har fynd gjorts i annorlunda miljöer, t.ex. äldre bokbestånd, slottsparker och grov lövdominerad gammelskog. Barbastell är aktiv under en mycket lång säsong. På sydsvenska lokaler har arten observerats ute på födosök från april till mitten av oktober. Det är också känt att arten kan flyga vid mildväder under vintern. Barbastell är inte någon migrerande art, men företar lokala rörelser, mellan kolonitiden och övervintringen. Den har sålunda observerats vid insektrika kustlokaler där arten inte förekommer sommartid såsom Ven, Falsterbo, Osmarken, Revnabben, Hammars backar, Kåsehuvud och Åhus i Skåne, Ottenby på Öland och Hoburgen på Gotland. Övervintrande exemplar har i Sverige anträffats i jordkällare, gamla gruvor, samt i några slott och fästningar. Barbastell kan vara utsatt för störningar på övervintringsplatser. Sommarkolonier kan drabbas när äldre byggnader renoveras eller hålträd fälls. Barbastells sällsynthet talar dessutom för att artens krav på jaktbiotoper är kritisk för dess förekomst. Avverkning av äldre skog av utmarkstyp i norra delen av utbredningsområdet är tydligen ett allvarligt hot. Fortsatt tillbakagång av jordbruket med betesdjur, hävd av hagar, ängar och skogsbete på höglandet är säkerligen negativt för arten. Att man i dessa miljöer också omför äldre typ av trädgårdar till moderna med endast klippta gräsmattor minskar utbudet av föda. Artens överlevnad kräver att kända yngelkolonier och övervintringsplatser skyddas, och att de viktigaste födosöksbiotoperna bevaras och vårdas. Det föreslås att genomförande planer tas fram för att på landskapsnivå avgöra vart och hur detta ska uppnås. De åtgärder som förutsätts finansieras av Naturvårdsverkets medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 1 230 000 kr under programmets giltighetsperiod 2015-2019.
24.	Ahlén, Ingemar (författare) Åtgärdsprogram för barbastell, 2015–2019 : Barbastell (Barbastella barbastellus) 2015 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Barbastell (Barbastella barbastellus) finns sällsynt i södra Sverige upp till Östergötland och Västergötland och med enstaka fynd norr därom. Barbastellen har i norr de flesta kolonierna i byarinnehålla en artrikedom i träd-, busk- och fältskikten. Hoten i norr är först och främst att mycket avtill att mer bevara åldrande lövträdsbestånd. De föreslagna åtgärderna inriktas huvudsakligen på att återskapa och sköta värdefulla livsmiljöer.
25.	Ahlner, Eva, et al. (författare) Transition to sustainable consumption patterns : Synthesis within the framework of the in-depth evaluation of the environmental objectives 2015 2015 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract THE ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY IS TASKED WITH REGULARLY CONDUCTING evaluations of the progress being made towards the 16 Swedish environmental quality objectives and the generational goal. The in-depth evaluation for 2015 will provide a basis for:• The government’s policies and priorities• Public debate• The planning and development of work relating to the environment by governmentagencies• Dialogue between stakeholdersAs a basis for the 2015 evaluation, certain aspects of the overarching analysis were carried out within the framework of three selected focus areas:• Environmental and climate-related efforts of the business sector• Sustainable consumption• Sustainable urban developmentThis report summarises the work being carried out within the framework of the focus area Sustainable consumption. By placing the spotlight on consumers in the transition, we highlight how different stakeholders in society can contribute to more environmentally compatible consumer behaviour and analyse how policies and instruments can incentivise environmentally sustainable choices and behaviour.This report has been prepared by the Environmental Protection Agency’s experts, working closely with a working group consisting of representatives of the Energy Agency, Public Health Agency, Agency for Marine and Water Management, Chemicals Agency, Consumer Agency, Royal Institute of Technology (KTH), National Food Administration, Society for Nature Conservation, County Administration Board of Gotland, RUS - Regional Development & Cooperation within the environmental objectives system, Forest Industries Federation, Trade Federation, Consumers’ Association and Region Västra Götaland. The Agency for Growth Policy Analysis and the County Administrative Board of Dalarna also contributed to the work. The Environmental Protection Agency is responsible for the content of the report.The Agency would like to thank all the contributors for their commitment and contributions to this synthesis report. Eva Ahlner (project leader for the focus area ‘Sustainable consumption’) and Annica Carlsson (Section for Instruments, Natural Resources and Ecocycles) were responsible for writing this report.Stockholm, October 2015Björn RisingerDirector General
26.	Air pollution and children’s respiratory health : Luftföroreningar och barns luftvägshälsa 2010 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Summary In children, air pollution may cause, contribute to or aggravate respiratory diseases, which are a major cause of their ill-health. Childhood exposure to traffic-related air pollution is therefore of great concern, and has been discussed as a key aetiological factor. This review summarises and evaluates the findings of recent epidemiological studies of how short- and long-term exposure to traffic-related air pollution affects respiratory health and allergic sensitisation in children. In adults, air pollution is also known to contribute to cancer and heart disease. The same may, in principle, be true of children too, but these effects have scarcely been studied; and given the rarity of these diseases in childhood, air pollution is probably a minor contributory factor, at most, in terms of public health. Moreover, there are no reports on possible effects, in the form of adult cancer and heart disease, of childhood exposure to air pollution. Since respiratory tract symptoms are particularly prevalent in young children, elevated risks due to exposure to traffic-related air pollution have major implications for public health. Effects of air pollution may be divided into short-term and long-term effects, depending on the time lag from exposure until they make themselves felt. Exposure to NO2, PM10 and to some extent PM2,5 has been associated with symptoms of the lower respiratory tract in asthmatic children and with their hospital admission for asthma, often on the same or the following day. The overall estimated associations with hospital admissions for asthma were 1.3 % and 2 % rises in such admissions for every 10 µg/m³ increase in NO2 and PM10 respectively. No threshold levels (i.e. ‘safe’ levels below which there is no risk) can be identified from the existing data. The areas with the best air quality in which a significant association with admissions was found had average levels of 53 µg/m³ NO2 and 52 µg/m³ PM10. The symptom studies were more heterogeneous and no overall estimate can be derived. However, the areas with the best air quality where significant effects on asthmatic children’s symptoms were found had average levels of 16 µg/m³ NO2and 57 µg/m³ PM10. Based on a few studies only, asthmatic children thus appear to be at substantially higher risk than non-asthmatic children of having lower respiratory tract symptoms caused by exposure to air pollution. Owing to the variety of methods and definitions in the studies reviewed, no combined analysis of the long-term effects of ambient air pollution on respiratory symptoms or disease was feasible. However, there is evidence that exposure early in life to traffic-related air pollution, including gases (CO, O3, NOx) and particles (PM2.5, PM10), contributes to the onset of respiratory airway diseases, such as asthma and rhinitis, during childhood. This applies especially to children living close to major roads. The lowest long-term levels found to be associated with long-term health effects are 17–20 μg/m3 of NO2 (in Dresden and Munich, Germany and Stockholm, Sweden). There is strong evidence that exposure to traffic-related air pollution in childhood adversely affects children’s age-dependent improvement in lung function, at least up to adolescence, an effect that probably — although this remains to be studied — persists into adulthood, thus exerting an impact on adult respiratory health as well. The diversity of the studies reviewed makes formal quantitative comparisons of the findings difficult, and rules out any generalisation on how far air pollution affects lung function in children. The cleanest environments where lung function has been shown to be related to air pollution were in Austria and Sweden, where mean levels of NO2/NOx were 18–23 μg/m3. One study of lung function in children up to late adolescence showed a 3 % rise per µg/m³ of NO2 or PM10 in the risk of having a clinically serious deficit in lung function after eight years’ exposure. Exposure to NO2 (or NOx) has been shown, in some studies, to be associated with sensitisation to common allergens in children. The pooled estimate gives a 7 % rise in the risk of sensitisation to outdoor allergens for children living in areas with 10 µg/m³ higher NO2 levels. In addition, the health effects of air pollution may be especially pronounced in individuals who are genetically susceptible, as well as in those exposed to other environmental factors. However, the association between air pollution and sensitisation needs to be studied further before it can serve as the basis for preventive action. Children are judged to be more susceptible than adults to the adverse effects of air pollution. Their developing airway and lung function distinguishes them from adults and, since reduced lung growth may be seen as a permanent impairment, children may indeed be seen as a susceptible group. Whether they are especially susceptible when it comes to other respiratory effects is less clear. In addition, children cannot choose or modify their environment to the same extent as adults. Urban air pollution is caused by a mix of numerous components. Some are correlated, thereby confounding explanations of health effects, if any, in specific studies. Moreover, differences in observed effects may reflect random variation. Error rates in exposure assessments vary from one component and location to another. Accordingly, little emphasis should be laid on the fact that air pollutants derived from the same source seem to be variously related to certain health effects in different studies. Considering the components of air pollution as representing a complex mix is often more meaningful. Selective measures to improve air quality by removing specific components may achieve considerably smaller health gains than the ‘single component’ risks observed in epidemiological studies might lead one to expect.
27.	Akvatisk miljögiftsövervakning - Nuläge och rekommendationer : Översyn inom den nationella miljöövervakningen 2024 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Översyn av programområdena inom den nationella och regionala miljöövervakningen görs regelbundet som ett led i att förbättra miljöövervakningen. Målet är att miljöövervakningen ska kunna användas för att följa miljötillståndet, bidra som underlag för att följa upp nationella och regionala miljömål, åtgärdsarbete, upptäcka nya miljöhot samt följa miljöstatus enligt EU:s Ramdirektiv för vatten (vattendirektivet) och Ramdirektivet om en marin strategi (havsmiljödirektivet). Kraven på miljögiftsövervakningen har ökat de senaste åren och det finns brister i förhållande till behoven. Trots vissa anpassningar inom olika programområden kan den statligt finansierade övervakningen inte uppfylla kraven från EU-direktiv och andra internationella rättsakter. Det finns behov av fortsatt harmonisering mellan EU-lagstiftning och den statligt finansierade övervakningen. Återkommande översyner av vilka ämnen som övervakas behöver göras i takt med att EU-direktiv och annan internationell lagstiftning utvecklas och omfattar andra ämnen än i dagsläget. Kopplat till detta finns behov av att kunna följa effektiviteten av begränsningsförslag som beslutas och om de åtgärder som genomförs leder till tillräckliga minskningar i exponering för människa och miljö. Många delar av samhället bidrar till påverkan och alla aktörer i systemet har sin roll att fylla. Tolkningen av kraven i lagstiftningen och den praktiska hanteringen i förvaltningen har stor betydelse för hur väl kraven på övervakningen kan uppfyllas och vad det kommer att kosta för olika aktörer. Den statligt finansierade övervakningen måste sträva efter att se till att det finns tillräckligt med information för att på ett relevant och tydligt sätt kunna ställa krav, vägleda och förvalta den information och kunskap som tas fram. Förutsättningarna måste förbättras för att nationell och regional övervakning samt samordnad recipientkontroll ska kunna ge den helhetsbild som behövs. Miljöövervakningen behöver också kompletteras med andra aktörers information, till exempel lokal övervakning som utförs av kommuner och verksamhetsutövare. För att kunna ta tillvara och centralt förvalta olika aktörers data behövs på kort sikt en förbättrad förvaltning och harmonisering av dagens datavärdskap. På lång sikt behövs en plan för mer sammanhållen miljödataförsörjning för både miljöövervakning och påverkansdata. För att få en helhetsbild av miljötillståndet bör all data från miljöövervakning, inklusive recipientkontroll, rapporteras till nationella datavärdar. Resultaten från miljögiftsövervakningen behöver kommuniceras i rätt format och till rätt målgrupper så att kunskapen både bidrar till att utveckla miljöarbetet, uppfylla rapporteringskrav samt förbättra genomförandet av miljöövervakningen.För att den akvatiska miljögiftsövervakningen ska kunna uppfylla lagkrav och andra behov ges följande rekommendationer baserat på arbetet med översynen (Rekommendationerna redovisas i sin helhet i slutet av rapporten): För att utveckla samordningen bör Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket eftersträva att underlätta regional förtätning av nationella delprogram och tillsammans med länsstyrelser och andra regionala aktörer bidra till gemensamma prioriteringar inom nationell och regional miljöövervakning. Myndigheterna behöver samordna utvärderingar av delprogram som genomförs samt öka förutsättningarna för att arbeta programområdesöverskridande och samarbeta med vattenvårdsförbunden. Datavärdskap och miljögiftsövervakning bör arbeta tätare genom att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten i sin roll som beställare av datavärdskap i större utsträckning samordnar sina beställningar så att dessa bidrar till att harmonisera datavärdarnas förvaltning och tillhandahållande av data. Samtidigt behöver ansvariga för datavärdskap respektive miljöövervakningssamordning i större utsträckning samverka för att öka förutsättningarna för förenklad och bättre spridning av miljöövervakningsdata. För att resultat och kunskap ska komma till bättre nytta bör Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket ta fram en kommunikationsstrategi så att viktiga resultat från miljögiftsövervakningen kommuniceras till interna och externa aktörer, i flera kanaler och i större utsträckning än idag. Berörda nationella myndigheter bör sträva efter att i större utsträckning inkludera eller stödja regionala och kommunala aktörer att delta i relevanta projekt, exempelvis genom deltagande i referensgrupper och styrgrupper. Viktiga resultat kan på detta sätt tillgängliggöras för andra än de direkt involverade inom projekten. För att öka kvaliteten på resultaten från miljöövervakningen bör Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten se till att delprogrambeskrivningar finns, är uppdaterade och ses över årligen och i enlighet med beslutade kvalitetsrutiner. Dessutom behöver man i arbetet med övervakningsmanualer fortsatt utveckla harmoniseringen och användning av begrepp och definitioner, bidra till att lämpliga krav på kvantifieringsgränser fastställs utifrån syftet med undersökningen. Myndigheterna behöver också säkerställa kompetens hos provtagare genom uppföljning och uppmuntran till deltagande i utbildningsinsatser av provtagningsförfarande. En sammanhållen miljödataförsörjning ger en bättre bild av tillståndet i miljön. Därför bör Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten stödja och vägleda verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter i arbetet med att inkludera relevanta parametrar vid revidering av kontrollprogram, i både utsläppskontroller och recipientkontroller, utifrån verksamheternas utsläpp. Det behöver också genom stöd och vägledning förtydligas vem som förväntas göra vad. Myndigheterna bör även arbeta för att initiera övervakning i påverkade områden när ansvaret är otydligt. Länsstyrelsernas ansvariga för miljöövervakning bör sträva efter att öka den interna kommunikationen med andra sakområden som till exempel vattenförvaltning, prövning, tillsyn, efterbehandling av förorenade områden och miljömålsuppföljning. Länsstyrelserna bör även ta initiativ till dialog med kommunerna i syfte att anpassa den lokala övervakningen så att den kan vara en del av en helhetsbild med regional och nationell övervakning. Miljöövervakningen behöver utvecklas genom att Havs- och vattenmyndigheten med stöd av Naturvårdsverket tar initiativ till att skapa ett nytt gemensamt delprogram för miljögiftsövervakning i vatten och sediment. Berörda nationella och regionala myndigheter bör också se till att det görs analyser av grundämnen i relevanta områden, kopplat till den gröna omställningen och behovet av sällsynta jordartsmetaller, i syfte att öka förståelsen för riskbilden kopplat till dessa ämnen. Sveriges geologiska undersökning, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna och länsstyrelserna bör se till att det görs återkommande screeningsinsatser eller motsvarande mätkampanjer i grundvatten. Sveriges geologiska undersökning, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Livsmedelsverket bör göra gemensamma satsningar riktade mot enskild vattenförsörjning såsom informationskampanjer, utökad vägledning framför riktat mot hushåll med speciella riskgrupper som exempelvis barn och gravida. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten bör följa utvecklingen av nya metoder och vid behov genomföra insatser i syfte att upprätthålla en optimerad undersökningsmetodik inom miljöövervakningen. Rapportering av data till datavärd måste bli enklare genom att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten tydliggör vilka data som ska rapporteras var och tar fram anpassade instruktioner som underlättar för datarapportören. Kvaliteten på data behöver höjas. Naturvårdverket och Havs- och vattenmyndigheten bör utveckla kvalitetskontrollerna av data till datavärdskap genom utvecklade rutiner vid beställning av undersökningar, utvecklad kontroll av inkommande data till datavärd, testning av inrapporterade data i samband med rapportering samt möjliggöra kontinuerlig rättning och uppföljande kontroll av felaktigheter. Datavärdskapens användarvänlighet måste förbättras. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten bör skapa förutsättningar för förbättrade utsökningsmöjligheter. Förutsättningar för detta är att fler datavärdar använder sig 10av stödsystem för hantering av stationer och provtagningsplatser (Stationsregistret) samt system för att hantera gemensamma koder och begrepp som används för att märka upp data i datavärdskapen (Register för miljödatakoder). På sikt bör myndigheterna planera för att skapa en gemensam tjänst för inrapportering och uttag av data från de nationella datavärdskapen, så att rapportering och användning av data underlättas. Användningen av data kan ökas genom att skapa anpassade tjänster kopplade till datavärdskapen. Detta är inte datavärdarnas uppgift utan varje användare behöver identifiera sina egna behov och ta initiativ till att beställning och utveckling av anpassade tjänster görs. Områden där det finns behov för detta är t.ex. inom miljömålsarbetet, vattenförvaltningen, nationella utvärderingar och sammanställningar, nationella och internationella rapporteringar. Förutsättningarna för att ta emot mer data från andra aktörer behöver förbättras. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten bör gemensamt se till att det finns en samordnad flexibilitet i myndigheternas olika datavärdskap genom att skapa ett myndighetsgemensamt forum för kontinuerlig bedömning av vilka data, nya och befintliga, som bör tas
28.	Alkylatbensin i småbåtsmotorer : Analys av miljöfördelar 2009 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Sammanfattning Polycykliska aromatiska kolväten (PAHer) är en grupp ämnen som finns i petroleumprodukter (t.ex. bensin), men som även bildas vid ofullständig förbränning, t.ex. i motorer. PAHer har visats orsaka en rad toxiska effekter på fisk. De har bland annat visats påverka immunförsvaret negativt, förändra uttryck av olika gener, ge upphov till genetiska skador, orsaka blödningar, missbildningar, hjärtfel, nervcellsdöd, samt vid högre exponeringar ge upphov till ökad dödlighet. 2-taktsmotorer för fritidsbåtar har låg verkningsgrad. En stor del av bränslet går rakt genom motorn och ut med avgaserna utan att förbrännas. Denna så kallade spolförlust har uppskattats utgöra 20-30 % av bensinförbrukningen. En stor del av de PAHer som finns i bensinen följer alltså med avgaserna ut och hamnar direkt i vattnet, eller i luften över det vatten, där båten framförs. Vidare bildas det även PAHer vid förbränningen i motorn. Även dessa följer med avgaserna ut i miljön. Transportsektorn har uppskattats stå för cirka en tredjedel av de totala utsläppen av PAHer till luft i Sverige. De relativa bidraget till vatten är svårare att uppskatta. Fritidsbåtar står för ca 10 % av transportsektorns utsläpp av kolväten. Om utsläppen av PAH följer utsläppen av kolväten, är fritidsbåtarnas bidrag cirka 10 % av transportsektorns. Fritidsbåtarnas utsläpp sker dock direkt till vatten, eller till luft över vatten. Det relativa bidraget från fritidsbåtar till vatten torde därför vara avsevärt högre. Ett flertal studier har visat att avgasvatten, dvs. vatten som en motor körts i, är toxiskt för bland annat fiskar och kräftdjur. Halterna giftiga ämnen i kölvatten efter en båt med 2-taktsmotor körd på bensin är tillräckligt höga för att orsaka negativa effekter på fisk. Utsläppen från 1 liter bensin kan kontaminera upp till 5000 m3vatten till en nivå som potentiellt kan ge toxiska effekter. 2-taktsmotorer körda på alkylatbensin har visats sig kunna ge betydligt lägre utsläpp, 60-100 gånger, av toxiska PAHer. Vidare har i de toxicitetsstudier med kräftdjur där effekter av avgasvatten från alkylatbensin och vanlig bensin jämförts, alkylatbensin visats ge 2-10 gånger lägre toxicitet. Det har dock ej gjorts några studier avseende toxicitet för avgasvatten från alkylatbensin på fisk. Forskningen som finns tyder på att miljöpåverkan från fritidsbåtar kan minskas med en övergång från standardbensin till alkylatbensin. Mer studier behövs dock för att kunna kvantifiera betydelsen för fiskbestånd av en övergång.
29.	Allmänheten och klimatförändringen 2008 : Allmänhetens kunskap om och attityd till klimatförändringen,med fokus på egna åtgärder, konsumtionsbeteenden och företagens ansvar 2008 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Frågorna om allmänhetens kunskap om och inställning till klimatförändringen, inklusive acceptans för åtgärder, ställdes till 1 000 personer den 8–22 september 2008. Motsvarande frågor har ställts varje år sedan 2002. Sedan 2007 års undersökning har begreppet ”växthuseffekten” ersatts med ”klimatförändringen”. Frågorna om allmänhetens syn på företagens klimatarbete ställdes den 15–18 september 2008, frågorna om attityder och konsumtionsbeteenden ställdes den 22–26 september 2008 och frågan om hur man vill få information ställdes den 15–21 oktober 2008. Samtliga dessa frågor ställdes till 1 000 personer inom ramen för en så kallad omnibus.Datainsamlingen för samtliga frågor skedde med hjälp av telefonintervjuer.Undersökningsföretaget ARS Research AB har på Naturvårdsverkets uppdrag genomfört de olika mätningarna som redovisas i denna rapport.Oron för en ekonomisk nedgång kan ha påverkat synen på klimatfrågans betydelse i samtliga mätningar. Den globala finanskrisen hösten 2008 inleddes i USA måndagen den 15 september.Denna sammanfattande skrift samt underlagsrapporterna och tabellerna finns att ladda ned på www.naturvardsverket.se/klimat.
30.	Allmänheten och klimatförändringen 2009 : Allmänhetens kunskap om och attityd till klimatförändringen,med fokus på egna åtgärder, konsumtionsbeteenden och företagens ansvar 2009 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Naturvårdsverket har sedan år 2002 på ett jämförbart sätt undersökt svenska folkets kunskap om och attityd till klimatförändringen. Resultatet av de nya mätningarna år 2009 som presenteras i denna rapport kan sammanfattas i följande punkter: Svenskarna anser att det är mycket viktigt att vi i Sverige sätter in åtgärder för att göra något åt klimatförändringen och allt fler tycker att det vore bra med extra skatter och avgifter på bensin, olja och flyg. Svenskarnas beredskap att minska sina egna utsläpp av växthusgaser ligger kvar på en mycket hög nivå, men allmänheten önskar mer information om hur dessa utsläpp kan reduceras. Svenskarna anser sig vara klimatmedvetna, kan få dåligt samvete när de gör något som kan påverka klimatet negativt och allt fler har gjort något i sitt vardagsliv för att minska sin klimatpåverkan. Svenskarnas vilja att stödja de företag som tar täten i klimatarbetet har ökat, men de anser att företagen är dåliga på att marknadsföra sitt klimatarbete och de efterfrågar en märkning av klimatvänliga produkter och tjänster.Den generella slutsatsen av mätningarna år 2009 är att allmänhetens stora engagemang i klimatfrågan kvarstår och att man är beredd att gå från ord till handling
31.	Allmänheten och klimatförändringen 2007 : Allmänhetens kunskap om och attityd till klimatförändringen,med fokus på egna åtgärder och företagens ansvar 2007 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Frågorna om allmänhetens kunskap om och inställning till klimatförändringen, inklusive acceptans för åtgärder, ställdes till 1 000 personer den 10–27 september 2007. Motsvarande frågor har ställts varje år sedan 2002. Mot bakgrund av medias och övriga samhällets begreppsanvändning har vi i 2007 års undersökning ersatt begreppet ”växthuseffekten” med ”klimatförändringen”. Detta bedöms, enligt undersökningsföretaget ARS Research, inte påverka resultatet i de delar som återges i denna sammanfattande skrift, med eventuellt undantag för frågan om kännedom om klimatförändringen.Frågorna om egen energianvändning, om hur man vill få information och om företagens klimatarbete ställdes till 1 000 personer den 1–4 oktober 2007, medan frågorna om sparsam körning ställdes den 8–11 oktober 2007. Frågorna ställdes inom ramen för en så kallad omnibus.Datainsamlingen för samtliga frågor skedde med hjälp av telefonintervjuer.Undersökningsföretaget ARS Research AB har på Naturvårdsverkets uppdrag genomfört de olika mätningar som redovisas i denna rapport.
32.	Allmänna rekommendationer förutbildning av ledare för ledarledda aktiviteter i fjällen 2024 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Allmänna rekommendationer för utbildning av ledare för ledarledda aktiviteter i fjällen vänder sig i första hand till den som avser att utbilda ledare för ledarledd verksamhet i svensk fjällmiljö. Exempelvis ideella organisationer och kommersiella aktörer som utbildar fjälledare, men även folkhögskolor, yrkeshögskolor och andra utbildningsinstanser med liknande utbildningsverksamhet. Syftet med Allmänna rekommendationer för utbildning av ledare för ledarledda turer i fjällen är att skapa ramar för utbildning av olika ledare som leder grupper i fjällmiljö. Syftet är också att tydliggöra en grundläggande nivå på den samlade kompetens som en i fjällen verksam ledare behöver. Målet är att genom de här ramarna säkerställa en miniminivå för genomförande av utbildningen, att främja en jämn nivå mellan olika utbildare samt att underlätta för utbildarens planering av utbildningen. Allmänna rekommendationer för utbildning av ledare för ledarledda aktiviteter i fjällen ska kännas enkel, tydlig och lättillgänglig
33.	Alm Bergvall, Ulrika, et al. (författare) Nationella och internationella erfarenheter av inventeringsmetoder för vildsvinsskador : en kunskapssammanställning 2022 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Vildsvinet är en inhemsk art som producerar ekosystemtjänster till gagn för människor och natur samtidigt som de orsakar skador och därmed kostnader för lantbruket. I syfte att skapa en grund för en utveckling av tillförlitliga, praktiska och kostnadseffektiva skadeinventeringsmetoder, presenteras här ett kunskapsunderlag kring befintliga metoder för hur jordbruksskador inventeras och värderas. I rapporten sammanställs både internationell vetenskaplig litteratur och nationella metodbeskrivningar från en rad länder med liknande förhållanden som de svenska. Sammanfattningsvis används fyra olika huvudtyper av inventeringsmetoder eller kombinationer av dessa: enkätundersökning, markbaserad inventering, luftbaserad inventering med manuell avläsning, samt luftbaserad inventering med automatisk avläsning. Befintliga markbaserade metoder bör testas avseende noggrannhet och repeterbarhet, samt i vilken utsträckning de kan effektiviseras genom att kompletteras med drönar- eller satellitbilder. Automatiserade metoder med olika typer av optiska instrument och mjukvara bör också utvärderas i vilken mån de fungerar under svenska förhållanden och för olika grödor. Flera studier pekar på att stickprovsbaserade besiktningar kan behöva en referens i form av burar, hägn eller gårdar samt att totalinventeringar med hjälp av fjärranalys kan behöva kompletteras med markkontroller beroende på upplösningen i de bilder som används. I metodbeskrivningarna poängteras vikten av att samtliga parter har förtroende för valda kvantifieringsmetoder, och att detta uppnås genom gedigen kunskap hos, och kontinuerlig vidareutbildning av besiktningspersonerna. Vidare bör enkäter utformas och användas med stor kunskap om statistisk metodik. Flera vetenskapliga studier tar upp att omfattningen av skador kan påverkas av tidpunkten för skadegörelsen, och att det är centralt att också mäta följdskador i form av maskinskador och kasserat foder. Vi föreslår en satsning på att utveckla standardiserade och kvalitetssäkrade metoder med hög acceptans, samtidigt som man utvecklar ett användarvänligt rapporteringssystem som använder sig av information från den nationella blockdatabasen. Det är troligen avgörande för ett framgångsrikt rapporteringssystem att plattformen är enkel och inte för betungande för den enskilde lantbrukaren. Vi föreslår också en samordning mellan inventering på lokal, regional och nationell nivå och sannolikt även inrättande av referensgårdar.
34.	Almasi, Alexandra, et al. (författare) Möjligheter till minskad klimatpåverkan genom cirkulär användning av plast i byggsektorn : Sammanställning av befintlig kunskap 2020 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Byggsektorn är den näst största användaren av plast efter förpackningssektorn och förbrukar cirka 21 procent av all plast i Sverige.Om plast används på rätt sätt har den ett stort värde och ger tydlig samhällsnytta. Plast har många goda egenskaper som gör den lämplig som byggmaterial. Men dagens produktion och användning av plast innebär stora utmaningar. Precis som andra material måste plast anpassas för att ingå i en cirkulär ekonomi, så att vi minimerar miljö- och klimatpåverkan, minskar nedskräpning och spridning av plast och farliga ämnen till naturen.Vill du veta mer om plastanvändning, klimatpåverkan från plast och plastavfall från byggsektorn? Och få konkreta exempel på och rekommendationer kring hur olika aktörer inom byggsektorn kan bidra till en mer hållbar användning av plast? Då hoppas vi att den här rapporten ska vara användbar för dig.
35.	Almasi, Alexandra, et al. (författare) Opportunities for reducingclimate impact through the circular use of plastic in the construction and demolition sector : State of knowledge in the field 2022 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Used correctly, plastic is very valuable and provides great benefits to society. Plastic has many good properties that make it a suitable building material as it is dense, light and cheap, and has high moisture resistance and good insulating properties. In certain contexts, plastic can help save energy and reduce greenhouse gas emissions. But today’s production and use of plastics also pose major challenges. Like other materials, plastic needs to be adapted for use in a circular economy, so that we can minimise environmental and climate impacts and reduce litter and emissions of plastic and hazardous substances into nature. The construction and demolition sector is the second largest user of plastic after the packaging sector and consumes approximately 21 per cent of all plastic in Sweden. Do you want to know more about the use of plastic and the climate impact of plastic and plastic waste from the construction and demolition sector? And read about specific examples and recommendations on how different stakeholders in the construction and demolition sector can contribute to more sustainable use of plastic? In that case, we hope that you will find this report to be useful. The report has been prepared by IVL and was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency. The Swedish Environmental Protection Agency has not taken a position on the content of the report. The authors from IVL are responsible for the report’s content and its conclusions. The Swedish Environmental Protection Agency’s work with plastics is based on its role as Sweden’s expert authority in the environmental field. We have been tasked by the government’s to be responsible for national plastic coordination. Our work is focused on gathering, building and disseminating knowledge and coordinating and pursuing issues with a view to contributing to sustainable plastic use. We do this in conjunction with relevant authorities and other stakeholders. Our work with plastic aims at ensuring that the material is used in a sustainable way.
36.	Almgren, Richard (författare) Utvärdering av IVL:s samfinansierade miljöforskning 2001-2006 2008 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Förord Denna rapport är resultatet av en granskning av forskning inom IVL Svenska Miljöinstitutet i den del som avser den samfinansierade forskningen under åren 2001-2006, dvs. den del av forskningsverksamheten som finansieras delat mellan stat (Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag) och näringsliv. Utvärderingen påbörjades 2007 sedan IVL identifierat de projekt som berörs. En andra fas av utvärderingen har gjorts under 2008. Båda delarna redovisas samlat i denna rapport. Utvärderingen baseras primärt på dels en genomgång av de forskningsrapporter som forskningen resulterat i, dels intervjuer med ett antal projektledare och utomstående intressenter. Denna rapport fokuserar enbart på IVL:s forskning under åren 2001-2006 i den del av forskningen som finansieras med de samfinansierade medlen. Utöver detta utförs inom IVL forskning som finansieras på annat sätt. Den senare delen av forskningen berörs inte alls i denna rapport. Inte heller berörs annan verksamhet inom IVL. Ett förhållande som tidigt uppenbarade sig var svårigheten att skaffa en tydlig bild över vilka projekt som beviljats, vilka som faktiskt genomförts och avrapporterats. Det gör att det kan finnas enskilda felaktigheter i denna rapport. Det är dock osannolikt att dessa eventuella felaktigheter är av den omfattningen att de har en avgörande betydelse för bedömningarna. Utvärderingen har utförts av Richard Almgren, Green Business AB, som själv svarar för alla bedömningar och värderingar i rapporten. Det är hans förhoppning att granskningen ska komma till nytta och leda till förbättringar av forskningen vid IVL och spridningen av resultaten. Ansvarig handläggare på Naturvårdsverket har varit Catarina Johansson på Forskningssekretariatet.
37.	Alopaeus, Tea, et al. (författare) Med de nya svenska klimatmålen i sikte : Gapanalys samt strategier och förutsättningar för att nå etappmålen 2030 med utblick mot 2045 2017 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Under våren 2017 presenterade Naturvårdsverket scenarier för hur växthusgasutsläppen i Sverige skulle kunna utvecklas till 2035. Sedan Naturvårdsverket presenterade scenarierna har ett nytt klimatpolitiskt ramverk för Sverige beslutats av riksdagen med nya klimatmål till 2030, 2040 och 2045. Regeringen har även presenterat ett antal nya styrmedel i budgetpropositionen.Naturvårdsverket ska inom miljömålssystemet löpande och strategiskt analysera och utvärdera styrmedel och åtgärder. Naturvårdsverket har mellan maj och november 2017 gjort en första uppföljning mot de nya klimatmålen. I denna rapport presenteras hur beslutade och planerade styrmedel kan komma att falla ut givet olika antagande. En översiktlig analys av styrmedel görs också.Arbetsgruppens sammansättning har varierat över tid. Sammantaget har följande personer på Naturvårdsverket deltagit i arbetsgruppen: Tea Alopaeus (projektledare), Björn Boström, Mats Björsell, Martin Boije, Joanna Dickinson, Dag Henning, Daniel Engström Stenson, Eva Jernbäcker (projektledare till september), Julien Morel, Miriam Münnich Vass, Karl-Anders Stigzelius, Ulrika Svensson, Per Wollin.Stockholm 29 november 2017Björn RisingerGeneraldirektör
38.	An improved system for monitoring and assessment of pollution loads from the Russian part of the Baltic Sea catchment for HELCOM purposes : RusNIP II. Implementation of the Baltic Sea Action Plan (BSAP) in the Russian Federation 2014 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract The Ministers of the Environment from the Baltic Sea Countries and the High Representative of the European Commission in November 2007, within the framework of HELCOM, adopted the HELCOM Baltic Sea Action Plan (BSAP) concerning the Baltic Proper, the Gulf of Riga and the Gulf of Finland. The goal of the action plan is to achieve good environmental status by 2021. The action plan consists of around 150 different activities in four main segments; eutrophication, hazardous substances, biodiversity and nature conservation including fisheries, and maritime activities. At the Ministerial Meeting in Moscow 2010 it was recognised that there is a need to support activities agreed in the BSAP and to follow up the implementation of the Russian NIP with regard to e.g. the eutrophication and hazardous substances segments (mainly heavy metals) and to do that it is most important to have reliable monitoring and assessment.In the Copenhagen Ministerial Meeting 2013 the ministers decided on further actions and recommendations adding to the HELCOM Baltic Sea Action Plan including updated country-allocated nutrient reduction targets (CART). It further agreed to monitor and evaluate regularly the progress in implementing the measures to reduce the nutrient inputs and to develop and deliver operational assessments of pressures of e.g. nutrient and hazardous substances inputs (PLCs). In the review of the fifth Pollution Load Compilation (PLC 5.5) for the 2013 HELCOM Ministerial Meeting the PLC data sets were updated and for several countries also corrected and gap-filled. The Russian data were partly estimated due to serious gaps and uncertainties in data reported from the Russian Federation. The present document is a report from a joint co-operation project between Sweden and the Russian Federation “Capacity for Compliance with Baltic Sea Action Plan”, named RusNIP II. The aim of the activities in RusNIP II is to contribute to the harmonisation of assessment methods in the Russian catchment area of the Baltic Sea in order to produce comparable and reliable data on pollution loads, mainly nutrients and selected hazardous substances. Such data are needed for use within HELCOM PLC assessments and the follow-up of measures taken to fulfil the BSAP requirements concerning nutrient reduction targets (CART). The project started in 2012, but the RusNIP II project has awaited the outcome of the EU BaltHazAR project before starting some of the RusNIP activities in order not to do any double work. The BaltHazAR II project was finalized 30 June 2012At the 2013 HELCOM Ministerial Meeting it was decided on new nutrient reduction targets for all HELCOM countries including both waterborne and airborne inputs to the Baltic Sea. Based on these figures new input targets (Maximum Allowable Inputs, or MAI) for waterborne nitrogen and phosphorus to sub-basins from Russia were calculated in order to estimate the distance o targets and the reductions required. Reduction targets for Russia are especially strict for phosphorus, and inputs has to be reduced by 50–60 % both for Gulf of Finland and Baltic Proper, as compared with the mean load during 1997–2003. For nitrogen a reduction of 11 % is required for Gulf of Finland and 19 % for Baltic Proper.Nitrogen waterborne load from Russia to Gulf of Finland is at present about 70,000 tons per year and it has not changed much during the period 1994 – 2010. The distance to target during 2008–2010 is about 5,000 ton/yr. For phosphorus a considerable reduction has occurred since 2005–2006, corresponding to about 1,500 tons of P/yr. or about half-way to the input target. The load development to the Baltic Sea from Kaliningrad area is uncertain due to lack of data.A main task of the project has been to assess if the Russian monitoring and assessment system can deliver data and information to HELCOM, in compliance with HELCOM PLC requirements. The overall conclusion is that this is not the case. Russia has not yet fulfilled the HELCOM requirements for annual reporting of PLC data. The main gaps are: a) loads from point sources are given in aggregated form, b) not all obligatory parameters are measured in monitored river, c) unmonitored areas are not reported. In perennial reportings (every 6 years) Russia has reported discharges from coastal point sources and the total riverine inputs, but no source apportionment of inland nutrient sources has been performed. The project has identified three main reasons for the above mentioned deficiencies: The first is that the organisational structure for collecting and compiling data for HELCOM PLC is very complicated and includes a large number of communication steps, from the regional up to the federal level. To simplify and improve the efficiency of data collection and reporting it is proposed that the Ministry of Natural Resources of the Russian Federation develops and approves legal documents that establish obligations for executors at all levels with regard to participation and submission of data and information to the Helsinki Commission on a regular basis. A second reason is insufficient funding. It is necessary to allocate additional funding from the federal budget, as well as to make necessary changes in the legislation of the Russian Federation. The latter refers specifically to regulatory documents and /or regulations that defines how the flow of information and timing regarding submission of the data to HELCOM, and specify the responsibilities of all levels of performers. A third reason is a lack of methodological basis and responsible authorities for the calculation and assessment of loads from unmonitored areas, diffuse sources, background load and retention. Such a basis is needed in order to be able to make complete source apportionments of loads from the Russian part of the Baltic Sea catchment rivers to the relevant Baltic Sea sub-basins. The project proposes several new methods in this respect. In order to be able to regularly perform calculations of source apportionment of nitrogen and phosphorus loads to the Baltic Sea, it is recommendable to use numerical models. A system for regular data collection, as part of the state monitoring, is needed to supply the models with indata and to update this information regularly. Specifically, we propose that the FyrisNP, or a similar model, should be set up for long-term use in all monitored rivers; Neva (downstream Ladoga), Luga, Narva and Pregolya. For Narva River this issue must be negotiated with Estonia. However, many of the challenges concerning river monitoring have been dealt with successfully. From now on Russia is able to fulfill HELCOM requirements for monitored rivers. Russia has also taken part in an inter-calibration exercise on chemical analyses of wastewater and river water within the HELCOM PLC 6 project.Within the project we have worked with test cases for modelling using the Swedish FyrisNP model and the Russian ILLM model. Advantages and disadvantages with these two numerical models were identified as well as information needed in order to use the models. A three day training course on the FyrisNP model was arranged at SLU, Uppsala in May 2012. In the course 12 Russian experts from authorities and institutions were present. Before the training course started a number of manuals were made available in Russian language. Further, the project has formulated a number of more detailed conclusions and recommendations in order to improve monitoring and assessments of pollution load from the Russian catchment area of the Baltic Sea. The different reports elaborated within the project have been discussed in working group meetings with responsible authorities and institutions which have given valuable comments and amendments to the final report and its annexes.
39.	Analysis of Processesto Meet FutureClimate Commitments 2005 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract The purpose of this investigation was to analyse processes to achieve future climate commitments. Focus has been on other processes than UN processes. The first task was to make an overall survey of ongoing climate initiatives, both climate initiatives in a broad perspective and those with particular focus on post-Kyoto commitments. A second task was to survey networks/forums that may – but need not – have environmental issues on their agendas. It has been of particular importance to survey forums in which developing countries, NonGovernmental Organisations (NGOs) and/or the private sector are participants. The third task was to analyse Sweden's prospects of influencing climate debate and whether there are any existing networks/forums in which Sweden has a comparative advantage in participation. During the survey work, it has been pointed out on several occasions and by several different actors that far from all initiatives move the overall issue forwards. The initiatives mentioned by most people as the most promising ones are the Centre for Clean Air Policy (CCAP), the Organisation for Economic Co-operation and Development Annex 1 Expert Group (OECD – AIXG) and the work done at the Pew Center for Global Climate Change. What these three initiatives/forums have in common is that all are working on both the development of analysis tools and as a forum for discussions. The Pew Center has also proved its ability to influence American thinking. Many interviews point to Sweden not having a particularly prominent role in international processes. Sweden's membership of the EU means that Sweden cannot deviate significantly from the EU position (irrespective of networks/forums). The EU is also a negotiating party in the climate negotiations. On the other hand, Sweden can work to further improve its role/position in the climate field and use its credibility to influence the EU negotiating position. The fact that Sweden has a high degree of credibility is, then, something that can be regarded as a comparative advantage for Sweden. Sweden can also strengthen its profile, for example by ensuring that knowledge generated by research projects and NGO initiatives is put to use, and by being active in climate issues in other forums in which Sweden is active as a country. Sweden can also take supporting initiatives designed to increase understanding in other negotiating parties. Apart from Sweden's general credibility in climate-related issues, Sweden has also developed specialist competence in issues of particular interest, such as flexible mechanisms, Arctic issues and carbon sinks. This means that Sweden can actually be said to have a comparative advantage in acting in certain forums. The forums that seem most relevant for Sweden are the Nordic Council and the Nordic Council of Ministers, the Arctic Council and the Barents Council, and the Council of Baltic Sea States.
40.	Andersson, Anna-Carin, et al. (författare) Genetisk variation hos vildaväxter och djur i Sverige : En kunskapsöversikt om svenska arter och populationer, teori och undersökningsmetoder Genetic variation in natural populations of animals and plants in Sweden – a review of case studies, theory and some methods 2007 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Sverige har genom Konventionen om biologisk mångfald förbundit sig att bevarasin biologiska mångfald (biodiversitet) på ekosystem-, art- och gennivån. Ettvanligt synsätt är att bevarandet av ekosystem och naturtyper också bevarararter och att bevarandet av arter också bevarar genetisk variation inom arterna.Det finns en ökande insikt om att bevarandet av arter inte nödvändigtvis bevarar den genetiska mångfalden inom arterna. Bevarandet av genetisk variationhar hittills fått relativt liten uppmärksamhet inom den praktiska naturvården.På senare år har en del forskare argumenterat för att bevarandearbetetkanske borde fokuseras på att försöka förhindra utdöenden av genetisktdistinkta populationer snarare än att förhindra att arter dör ut. Förespråkarnamenar att man genom att satsa på att bevara genetiskt distinkta populationerbättre bevarar en arts evolutionära potential och anpassningsförmåga. På såsätt minskar risken att arten dör ut även i ett längre tidsperspektiv.Naturvårdsverket fick ett regeringsuppdrag 2006 att ”i samråd med Statensjordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket och Sveriges lantbruksuniversitet,ta fram ett nationellt handlingsprogram för bevarande av genetisk variation hosvilda växter och djur.” Den här kunskapsöversikten är en del av underlagetinom uppdraget och har två huvudmålsättningar.Den första målsättningen med kunskapsöversikten är att beskriva den genetiska variationen i svenska populationer utifrån ett antal teman. Dessa teman ärvalda för att belysa vilka generella frågeställningar och problem som i dagslägetidentifieras som betydelsefulla inom den bevarandegenetiska forskningen. Varjetemaavsnitt redovisar det internationella forskningsläget, med exempel på relevanta genetiska studier av svenska organismer.Kunskapsöversiktens andra målsättning är att göra ämnesområdet genetikmer lättillgängligt för personer som inte har arbetat med genetiska frågeställningar tidigare eller de som vill repetera den teoretiska bakgrunden. Den somhar kunskap i populationsgenetiska och evolutionära processer behöver inteläsa detta för att kunna tillgodogöra sig resten av kunskapsöversikten. Kunskapsöversiktens syfte är inte att ge en heltäckande redogörelse för allagenetiska studier som är gjorda i Sverige. Studier före 1997 finns sammanställdai två tidigare rapporter (Laikre & Ryman 1997; Lönn m.fl. 1998). Dessa rapporter är fortfarande mycket aktuella. Eftersom det sker mycket genetiskforskning i Sverige och andra länder, gör den här kunskapsöversikten inteanspråk på att samla all nyvunnen genetisk kunskap om vilda växter och djursedan 1997, utan fokus ligger på de processer som kan antas förändra dengenetiska variationen i vilda populationer utifrån ett svenskt perspektiv.Nyttan av genetisk mångfald. Genetiska skillnader mellan individer, dengenetiska variationen, utgör grunden för all evolution och anpassning. Om allaindivider av en art är genetiskt identiska sätts evolutionen ur spel, med följd attarten inte kan anpassa sig till nya situationer t.ex. de klimatförändringar somförväntas ske till följd av mänskliga utsläpp av växthusgaser. Att mäta dengenetiska variationen och sätta den i samband med evolutionär förändring och ekologisk funktion i vilda populationer är forskningsmässigt mycket krävande.Dock visar en sammanfattande studie av ett stort antal växtstudier ett tydligtsamband mellan populationsstorlek, genetisk variation och olika mått på fertilitetoch livsduglighet, och en annan att ålgräsängar bestående av flera genotypervar mindre känsliga för miljöförändringar, växte tätare och hyste fler smådjur,än genetiskt enhetliga ålgräsängar.Mänskliga aktiviteter kan ha negativa konsekvenser för den genetiskamångfalden och därmed för anpassningsförmågan. Oavsett om variationen ärtill nytta för dagens populationer vet vi inte säkert vilka egenskaper som blirnödvändiga för överlevnaden i en ny miljösituation.Genetisk utarmning av små populationer. Minskad populationsstorlek ärett problem för många djur och växter i människopåverkade områden. Små,isolerade populationer förlorar genetisk variation p.g.a. slumpmässiga, lokalaprocesser (genetisk drift), och på sikt kan även anpassningsförmågan påverkas.Undersökningar visar att många populationer är tillräckligt små och isoleradeför att påverkas av genetisk utarmning, och att utarmade populationer ofta harlägre fertilitet och överlevnadsförmåga som en följd av ökad inavel eller att värdefulla alleler gått förlorade. Enligt flera studier kan det dock räcka med ettfåtal immigranter för att motverka negativa effekter av inavel. Däremot är detsvårt att dra generella slutsatser om hur genetisk utarmning påverkar populationers långsiktiga anpassningsförmåga utifrån de få studier som hittills utförts.Genetisk mångfald efter genflöde och hybridisering. Mänskliga aktiviteterhar i många fall medfört ett ökat genutbyte mellan naturliga djur- och växtpopulationer. Ett stort eller långväga genflöde kan påverka de populationersom tar emot genflödet. Det finns flera fall där mänskliga aktiviteter ökat genflödet genom att skapa gränszoner eller ”hybridmiljöer” där genetiskt olikapopulationer eller närbesläktade arter kunnat mötas och utbyta gener medvarandra. Hos flera arter, t.ex. skogshare respektive växten gulluzern vet manatt gener från införda eller domesticerade släktingar (fälthare resp. blåluzern)spridits ut i den svenska naturen. Däremot saknar vi fortfarande kunskap omdet genflöde som sker när nyanlagda vägslänter besås med utländskt gräsfröeller när utplanterade skogsträd, fåglar och fiskar med främmande bakgrundkommer i kontakt med inhemska bestånd i Sverige. Studier av bl.a. lax visar att genflöde kan vara skadligt genom att ge upphovtill hybrider med låg fertilitet eller livskraft (utavelsdepression). I andra fall hargenflödet gått så långt att arters särprägel hotas, som i fallet med de individfattiga öländska bestånden av silverviol som lätt bildar hybrider med andraarter. Ibland har det uppstått populationer med förmåga att invadera naturligaekosystem efter det att människan underlättat hybridisering mellan närbesläktade arter. Negativa effekter av genflöde måste också beaktas när naturvårdsprojekt avser förstärka populationer genom att tillföra uppfödda individer ellerindivider från andra, avlägsna populationer.Genetiska effekter av beskattning. Många djur- och växtarter utsätts för enregelbunden beskattning i form av fiske, jakt eller skogsbruk. Beskattning förväntas bl.a. öka risken för genetisk utarmning genom att minska den genetiskteffektiva populationsstorleken. I en studie av torsk ledde lokal beskattning tillett ökat inflöde av individer (och gener) från andra populationer, med följd att även det storskaliga variationsmönstret också påverkades. Det finns flera exempel på beskattade djurpopulationer som genomgått en riktad evolutionär förändring, som ett resultat av att beskattningen varit selektiv. I flera fall har dennaförändring minskat populationens förmåga att återhämta sig. Genetisk mångfald och pågående habitat- och klimatförändringar. Lokalanpassning innebär att populationer av en art är genetiskt anpassade till olikamiljötyper. Förmågan att anpassa sig utgör populationers evolutionära potentialoch denna är generellt sett större ju mer genetisk variation som finns i en population. Det finns många exempel på svenska arter som utvecklat lokalt anpassadepopulationer i vissa miljöer, t.ex. strandsnäcka, blåmussla, sill, storspigg, spåtistel, tall, och vitklöver. Förekomsten av lokala anpassningar betyder attindivider från olika populationer inte är direkt utbytbara – lokalt anpassadepopulationer har ett bevarandevärde i sig. Lokal anpassning är därigenom enviktig aspekt vid restaurering, stödutsättning och utnyttjande av populationer.För varje typ av anpassning behövs specifik genetisk variation och hur dennavariation är fördelad inom och mellan populationer samt i hur hög grad variationen kan spridas genom genflöde är i huvudsak okänt och ett område där viktig kunskap saknas. Genetisk särprägel hos svenska populationer. Sverige har få endemiska arteroch de som finns har uppkommit i sen tid som resultat av lokala processer(hybridisering, polyploidisering). Samtidigt finns det många genetiskt särprägladepopulationer. Populationerna är olika för att de har olika ursprung och invandringsvägar eller för att de är anpassade till sin lokala miljö. Taxonomiska enheter som arter, varieteter och former, liksom indelningar i evolutionärt signifikanta enheter och skötselenheter avspeglar en genetisk differentieringsom skett inom eller utanför landet. Genetiskt skilda grupper kan vara svåra atturskilja morfologiskt (de är kryptiska) och det finns flera studier där man medhjälp av molekylära markörer kunnat upptäcka tidigare okända genetiskstruktur hos svenska arter.Lönn m.fl. (1998) framhöll att populationer med en huvudsaklig utbredning i Sverige inte är marginella ur ett genetiskt perspektiv, medan arter som harhuvudsaklig sydlig utbredning och randpopulationer i Sverige är mindre genetiskt variabla här. I många fall är svenska populationer minst lika variabla sompopulationer i områden som inte varit nedisade under den senaste istiden. Dessamönster har bekräftats av senare undersökningar. Likaså styrker senare studieratt populationer från Öland och Gotland, Östersjön med dess stränder,fjällvärlden och det gamla odlingslandskapet är genetiskt särpräglade. Varjeförlorad population innebär en risk att värdefull genetisk variation – och därmed anpassningsförmåga – också går förlorad. Eftersom den genetiska mångfalden återfinns i enskilda popul
41.	Andersson, Agneta, et al. (författare) DNA-streckkodning av marina växtplankton : Ett nytt verktyg i miljöövervakningen 2024 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Växtplankton utgör grunden i den marina näringsväven och används världen över för att bestämma miljöstatus i hav och sjöar. De ingår exempelvis som en kvalitetsfaktor i EU:s vattendirektiv och havsmiljödirektiv. Det finns långa tidsserier av växtplanktonövervakning där analyserna utförts med mikroskopi. Det sker nu en snabb internationell utveckling av DNA-metoder för att övervaka växtplankton. Målsättningen med detta projekt var att utveckla en praktisk och robust DNA analysmetod som kan implementeras i svensk marin miljöövervakning. Vårt tillvägagångssätt var att följa med på ordinarie marina miljöövervakningsexpeditioner under ett års tid (2019–2020) och ta parallella havsvattenprov för så kallad DNA-streckkodning av växtplankton. Sammanlagt tog vi prov vid 19 övervakningsstationer som var spridda från Bottenviken i norr till Skagerrak i söder. Provtagningsfrekvensen var cirka 1 gång per månad. Praktiska metoder utarbetades för fältprovtagning, DNA-extraktion, sekvensering, bioinformatisk analys och taxonomisk annotering. Vi har även tagit fram system för datahantering hos nationell datavärd och gett förslag på en ny datatyp för nationellt datavärdskap för marinbiologi och oceanografi vid Svenskt Oceanografiskt Datacentrum (https://sharkweb. smhi.se/hamta-data/). En viktig del har varit att jämföra resultaten av DNA-streckkodning och mikroskopi. Resultaten visar att DNA-streckkodning ger ungefär dubbelt så högt biodiversitetsmått än mikroskopering, även om det skiljer sig åt mellan olika grupper av växtplankton. För att undersöka om DNA-streckkodning kan användas för kvantitativ analys tillsatte vi en intern standard till proverna bestående av syntetiskt DNA, men eftersom resultatet varierade så behöver man arbeta vidare med detta. Den relativa fördelningen av vanliga eukaryota växtplanktongrupper visade sig ha relativt bra överensstämmelse mellan DNA-streckkodning och mikroskopimåttet kolbiomassa, medan biovolym och abundans skiljde sig åt mer. DNA-streckkodning visade sig ge detaljerade utbredningsmönster av skadliga alger, till exempel för släktet Prymnesium bland häftalgerna (Coccolithophyceae). Vi har inom projektet kunnat utvärdera ekologiska drivkrafter för växtplanktonsamhällets diversitet och artsammansättning, genom att miljöövervakningen mäter många fysikalisk-kemiska parametrar. Både salthalt och närsalter visade sig ha stor inverkan på växtplanktonsamhällets sammansättning och diversitet. Sammanfattningsvis ser vi att den framtagna DNA-streckkodningsmetoden skulle vara ett bra komplement till den etablerade växtplanktonövervakningen.
42.	Andersson Cederholm, Erika, et al. (författare) Jaktturism : avvägningar, utmaningar och möjligheter 2023 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Jaktturism anses ofta spela en viktig roll i hållbar landsbygdsutveckling. Turismen kan skapa arbeten, samt bidra till att traditioner och miljöer bevaras. En kommersiell jakt som riktar sig till lokala såväl som inresande jägare kan innebära att viltet kan användas som resurs på flera och nya sätt. När jakten ramas in och paketeras som turismprodukt, där boende, måltider och guidning ingår, kan jaktens värde som holistisk naturupplevelse bli mer uttalat. Att arbeta med och utveckla kommersiell jaktturism innebär emellertid en del utmaningar. Det är en typ av verksamhet som är inflätad i relationer och sociala sammanhang som inte främst karaktäriseras av en marknadslogik, utan av ett ansvar för förvaltning av både natur och kulturarv, samt ett upprätthållande av sociala relationer och ömsesidiga utbyten. Den som bedriver en jaktturismverksamhet behöver därför navigera på en komplex arena. Jaktturismen karaktäriseras av ständiga etiska och moraliska överväganden, i relation till viltet men också till kunder, andra företagare, grannar och markägare. Det här synliggör ideologiska, politiska och ekonomiska spänningar, både bland jägare själva och mellan jägare och andra aktörer i samhället. Den här studien visar vilka betydelser och värden jaktturismföretagare själva tillskriver sitt företag och sin produkt, samt hur de arbetar med service, relationer och iscensättning av jaktupplevelser. Projektet är framför allt baserad på ett heterogent urval av 30 samtalsintervjuer med 28 företagare från olika delar av Sverige med fokus på företagarnas egna berättelser och redovisningar. Studien lyfter fram begreppen ”balansarbete” och ”moralisk ekonomi” vilket synliggör jaktföretagandets relationsarbete i en komplex ekonomi, där många hänsyn och avvägningar – ekonomiska, moraliska och sociala – görs i det vardagliga arbetet. Resultatet av analysen sammanfattas i följande teman: Jaktturismens olika värden, Att iscensätta en jaktupplevelse, Jaktföretagandets relationsarbete. Avslutningsvis diskuteras betydelsen av att förstå jaktturismen som en moralisk ekonomi, samt hur begreppet ”tjänstefiering” kan användas för att belysa jaktturismen som upplevelsenäring.
43.	Andersson, Ingvar B., et al. (författare) Återförsurning av sjöar : Observerade och förväntade biologiska och kemiska effekter 2002 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Denna rapport är en översiktlig genomgång av de idag tillgängliga, delvis publicerade, experimentella erfarenheterna av kemiska och biologiska effekter vid återförsurning i ytvatten där kalkning avbrutits. Sammanställningen har genomförts i avsikt att bredda kunskapsunderlaget för diskussioner om tänkbara effekter i samband med att kalkningen upphör i vissa ytvatten. Som bakgrundsdokument är dessutom en litteraturöversikt bifogad, vilken även inkluderar övrig litteratur rörande försurning - kalkning som kan anses ha en viss allmän relevans för kunskapsläget avseende återförsurning av kalkade vatten (se Appendix). Resultatet från hittills genomförda fältstudier av återförsurning, endast tre stycken av någon större omfattning i Sverige, visade att stora förändringar inträdde snabbt. Utvecklingen gick mot förhållanden liknande de i det sura tillståndet, med både negativ utveckling av ekosystemet och en påtaglig haltökning av aluminium m.fl. metaller i vattnet. Experimentell försurning av vattnet över sedimentproppar visade att tidigare deponerade metaller kan lösas ut från sedimenten. De hittills genomförda återförsurningsstudierna utfördes mestadels i gravt försurningsskadade sjöar, i ett fall också efter relativt kortvarig kalkning, och kan därför vara ett otillräckligt underlag för att kunna generalisera de effekter som kan uppstå vid återförsurning av kalkade sjöar. Många av de observerade biologiska förändringarna sammanfaller med vad som generellt observerats i samband med försurning av sjöar men vissa biologiska förändringar var dock avvikande och i några fall av delvis oväntad natur. Omfattningen och hastigheten i de senare fallen indikerade att de aktuella organismsamhällena saknade vissa reglerande mekanismer (interaktioner) och därför genomgick en utveckling präglad av instabilitet under återförsurningen. Det sura svavelnedfallet har minskat med ca. 60 % sedan 70-talet vilket medfört en proportionell återhämtning av vattenkemi och även biota i vissa ytvatten inom regioner som haft kortvarigt eller litet överskridande av den kritiska försurningsbelastningen (ringa markförsurning). Däremot har den minskade belastningen på ytvattnen hittills resulterat i små positiva förändringar inom de mest försurade områdena i södra Sverige. Trots en halvering av sulfathalt och surhet i många sjöar och vattendrag, har få biologiska förändringar observerats, då pH värden <5 och toxiska aluminiumhalter fortfarande medför negativa effekter på de flesta känsliga organismer. Modellsimuleringar har visat att återhämtningen inom sådana områden kommer att ta mycket lång tid (10- tals till kanske 100 år) eftersom försurningen av marken varit omfattande. Inom dessa områden, med en låg kritisk belastningsgräns, krävs ytterligare reduktion av belastningen samt i vissa fall t.o.m. kompletterande åtgärder som markkalkning. Även depositionen av flera tungmetaller har minskat kraftigt under de senaste decennierna, särskilt den långdistanstransporterade andelen, men hur stora förändringar detta medfört på ytvattnens innehåll av tungmetaller är i dagsläget osäkert, eftersom längre tidsserier från skogssjöar saknas inom miljöövervakningen.Av de kalkade sjöarna i Sverige, ca. 7500 st, beräknas mer än 1700 sjöar kunna få pHvärden under 5,4 och förlora alkaliniteten om kalkningar upphör i nuläget. De flesta sjöarna som kan komma att återförsuras till pH-värden under 5,4 är belägna inom de områden i sydvästra Sverige som är mest försurningsskadade. Stoppad kalkning i dessa sjöar skulle medföra långtgående återförsurning inom en tidsrymd av ca. 2 - 3 gånger den teoretiska omsättningstiden, för många sjöar motsvarande 3 till 9 år. Sannolikt skulle många av de effekter som observerats i de här genomgångna återförsurningsstudierna uppstå. Även sjöar som skulle återförsuras till pH-värden mellan 5,4 och 6,0 kan riskera att få skador på populationer av känsligare arter. Drygt 4000 sjöar skulle få pH-värden under 6,0 vid en stoppad kalkning. I sjöar med från början måttlig försurning kan en återförsurning förväntas resultera i tämligen marginella eller inga effekter med hänsyn till minskad försurningsbelastning och ringa markförsurning. Denna grupp omfattar en del av de ca. 3500 sjöar som åtminstone på längre sikt inte skulle riskera att få pH-värden <6,0 vid en stoppad kalkning. I de flesta sådana fall skulle endast de allra känsligaste arternas populationer riskera att påverkas. Surstötar, d.v.s. episodisk tillförsel av markant surare vatten i samband med kraftiga regn, snösmältning eller efter längre torrperioder, utgjorde i försurningens inledningsskede en viktig faktor för uppkomsten av biologiska skador eftersom särskilt höga halter av toxiskt oorganiskt aluminium förekom i samband med sådana situationer. Sannolikt kan surstötarna utgöra ett betydande problem även under återhämtningsfasen, då risk föreligger för fortsatta utflödena av höga aluminiumhalter i många sjöar och framförallt vattendrag inom de områden där markförsurningen kvarstår länge varvid en positiv biologisk utveckling kommer att motverkas. Problem kan även fortsättningsvis uppträda inom vissa nordligare lågbelastade regioner där främst hydrologiska faktorer samt kraftiga utflöden av organiska syror bidrar till uppkomsten av surstötar med inflöden av förhöjda halter av aluminium. Högre halter av komplexbildande organiska anjoner kan dock i sådana fall bidra till en lägre toxisk effekt. I denna rapport föreslås en översyn av kalkningsverksamheten, liksom rekommendationer av urvalskriterier för olika ytvatten om det blir aktuellt med åtgärder som medför en minskad kalkning. Slutligen föreslås forskningsinsatser för att belysa en del av de oklarheter som för närvarande råder om effekterna i samband med återförsurning.
44.	Andersson, Karolina, et al. (författare) Alternativa metoder för myggbekämpning : En kunskapsöversikt 2018 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Naturvårdsverket fick 2013 ett regeringsuppdrag att utvärdera olika effekter av biologisk bekämpning av översvämningsmyggor med VectoBac G. Som en del av uppdraget publicerade EviEM under 2015 en kunskapsöversikt om vad som är känt kring effekterna av biologisk myggbekämpning med Bti(Bacillus thuringiensis israelensis) och specifikt insekticiden VectoBac G. Regeringen gav sedan i maj 2016 Naturvårdsverket i uppdrag att bevaka forskningsläget vad gäller alternativa åtgärder för att bekämpa och minska förekomsten av översvämningsmygg. I december 2017 beslutades att EviEM på uppdrag av Naturvårdsverket ska sammanfatta det vetenskapliga kunskapsläget kring alternativa metoder för myggbekämpning, användningen av Bti exkluderat. Denna rapport redovisar och sammanfattar kunskapsläget för sex alternativa metoder för minskning och bekämpning av mygg; bete, slåtter, dikesrensning, förändrad reglering av vattenflöden, buskröjning och sterilisering av mygghanar.
45.	Andersson, Karin, et al. (författare) Miljöprestanda och samhällsekonomi för saneringsmetoder 2008 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Förord Ett av riksdagens miljömål är Giftfri miljö, och i detta mål ingår att efterbehandla och sanera förorenade områden. Brist på kunskap om risker med förorenade områden och hur de bör hanteras har identifierats som hinder för ett effektivt saneringsarbete. Naturvårdsverket har därför initierat kunskapsprogrammet Hållbar Sanering.Föreliggande rapport redovisar projektet ”Miljöprestanda och samhällsekonomi för saneringsmetoder” som genomförts inom Hållbar sanering. Följande personer har ingått i den projektgrupp som genomfört projektet och skrivit rapporten: Karin Andersson, SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik/Akzo Nobel, Technology & Engineering, Sustainable Development, Johan Alm, WSP Environmental, Thomas Angervall, SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik, Joakim Johansson, WSP Analys & Strategi, John Sternbeck, WSP Environmental samt Friederike Ziegler, SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik.Följande personer har ingått i projektets referensgrupp: Jonny Bergman, Soilrem - Envirotech AB, Marcus Carlsson Reich, Naturvårdsverket, HenrikEkman, EkoTec AB, Tomas Ekvall, IVL Svenska Miljöinstitutet AB, Per Johansson, WSP Environmental samt Sverker Molander, Chalmers. Författarna riktar ett stort tack till referensgruppen! Stort tack också till SPIMFAB för tillgång till haltdata i förorenad jord! Kontaktperson för Hållbar Sanering har varit Knut Per Hasund, Sveriges Lantbruksuniversitet. Naturvårdsverket har inte tagit ställning till innehållet i rapporten. Författarna svarar ensamma för innehåll, slutsatser och eventuella rekommendationer. Naturvårdsverket februari 2008
46.	Andersson, Kjell, et al. (författare) Transparenta saneringsprojekt – fas 1 2006 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Hur skapar vi bättre beslutsprocesser och därmed bättre beslut om efterbehandling av förorenad mark och vatten? Här redovisas resultaten från ett projekt som har undersökt hur kvaliteten i en beslutsprocess kan höjas med ökad medvetenhet och transparens. Genom en riskkommunikationsmodell kallad RISCOM, som har tagits fram för att analysera beslutsprocesser vid djupförvaring av kärnavfall, kan man studera olika beslutsprocessers möjlighet till öppenhet och kommunikation med de människor som berörs. Genom modellen kan man också föreslå nya arenor för att förstärka en öppen process. Studien har analyserat efterbehandlingsprogrammen i fyra saneringsprojekt. Här beskrivs RISCOM-modellen och de fyra fallstudierna och författarna gör en analys av organisationen i det nationella efterbehandlingsprogrammet.Naturvårdsverket har inte tagit ställning till innehållet i den här rapporten. Författarna svarar själva för innehåll, slutsatser och eventuella rekommendationer.
47.	Andersson, Kjell, et al. (författare) Transparenta Saneringsprojekt - fas 2 2007 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Beslut ska givetvis alltid tas på bästa möjliga grund. När det gäller samhälleliga beslut som tas på nationell nivå (av riksdag, regering och myndigheter), på regional nivå (av t.ex. länsstyrelser) eller på lokal nivå (av t.ex. kommuner) innebär att det att man ska sträva efter så stor medvetenhet som möjligt om olika beslutsalternativ. Med det menar vi att beslutsunderlaget ska vara transparent, att även lekmän medverkar när det tas fram och att det utsätts för offentlig genomlysning. Både de som fattar besluten och de som ytterst kontrollerar beslutsfattarna, d.v.s. allmänheten, behöver kvalitet i beslutsprocesserna som ger önskad medvetenhet. RISCOM-modellen, medborgerligt deltagande och det offentliga rummet är hörnstenar i vår metodik för att skapa arenor för genomlysning av komplexa frågor. Med RISCOM-modellen får vi en struktur och meningsfull betydelse åt begreppet transparens. Den är också ett verktyg för att analysera beslutsprocessernas kapacitet att ge transparens och därefter föreslå åtgärder för att öka förutsättningarna för detta. I fas 2 har nu metoden för genomlysning med RISCOM-modellen och TransparensForum prövats på ett saneringsprojekt, f.d. Bohus Varv i Ale kommun. Projektet, som lokalt fick beteckningen ”Dialog Bohus Varv”, kom att få karaktären av samarbetsprojekt mellan lokala och regionala organ, som genom projektets referensgrupp fick ett naturligt forum för att diskutera gemensamma frågor, inte minst påverkan på Göta Älv. Inom ramen för projektet organiserades ett offentligt möte i Bohusskolan, Ale kommun. De alternativ till åtgärder som togs fram inom ramen för den huvudstudie som SWECO genomförde på uppdrag av kommunen var: • Uppgrävning och behandling på plats • Uppgrävning, borttransport och behandling av jorden på annan ort • Inkapsling genom täckning med gummiduk samt avledning av dagvatten Konsekvenserna av alternativen berör på olika sätt kommun, region och även platser utanför den aktuella regionen, även utanför Sverige (alternativ med borttransport). Effekterna på vattentäkten Göta älv är till exempel en strategisk fråga för hela regionen. Dessutom handlar det om risker under efterbehandlingen och den normala användningen av marken och i samband med okontrollerade händelser (risken för skred) före och efter behandling. Vid beslut måste också behandlingskostnaderna vägas in. Det är således många faktorer som måste vägas in i kommunens, länsstyrelsens och Naturvårdsverkets behandling och beslut. Detta illustrerar väl vår slutsats från fas 1 att kommunerna bör ges resurser för egen kunskapsuppbyggnad och genomlysning inför beslut om sanerings- och efterbehandlingsåtgärder, så att beslut kan tas på bästa möjliga grund. Deltagandet från närboende och allmänhetens sida i det offentliga mötet var lågt. En förklaring kan vara att den aktuella platsen ligger på ett område som sedan länge varit industrimark och avskilt från annan bebyggelse med järnväg och bilväg. Den kommande saneringen har liten uppenbar påverkan på närmiljön och engagerar kanske därför inte befolkningen. Det är också ett allmänt kännetecken för saneringsprojekt att de oftast är okontroversiella och saknar motstånd. Detta förstärker emellertid behovet av genomlysning och stretching så att alla aspekter kan lyftas fram innan kommunen tar bindande beslut. Frågan är hur detta ska åstadkommas i de fall då den lokala opinionsbildningen är låg. För att genomlysningen ska fungera som avsett ska den ske i det offentliga rummet för att ge allmänheten insyn och därmed möjlighet till påverkan. Deltagande kan emellertid inte påtvingas medborgarna som var och en prioriterar sin tid för personlig optimering. En möjlighet att åstadkomma en större effekt skulle kunna vara att kombinera utfrågningar med arbetsgrupper eller fokusgrupper som organiseras under en längre tidsperiod med sikte på en större offentlig händelse. Klart är att insatser för genomlysning alltid måste organiseras med hänsyn till lokala förhållanden för att bästa effekt ska kunna uppnås.
48.	Andersson, Mathias H, et al. (författare) A framework for regulating underwater noise during pile driving 2017 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Pile driving is a common technique used during the construction of bridges, offshore wind power, and underwater infrastructure or shoreline structures. It is the process by which a foundation, beam or pole is hammered or vibrated down into the bottom, which can generate extremely loud noise that propagates throughout the surrounding water and sediment. The noise can reach such high levels that marine animals are at risk of disturbance, injury or even death.Sweden currently lacks established thresholds stating the level at which underwater noise potentially disturbs or injures marine animals. Hence, there are no guidance values for allowable underwater noise levels from noiseproducing activities to avoid serious environmental impacts. Several countries in Europe have defined thresholds for when underwater noise can result in severe negative environmental impacts as well as standards for measuring, analysing and reporting underwater noise levels.The purpose of this study is to review the scientific literature on underwater noise from pile driving and its effects on marine life. The study aims to define the noise levels that can cause injury and other negative effects and, on this basis, recommend noise levels that can be used to establish guidance values for regulating underwater noise for Swedish waters and species. The study presents examples of the factors that contribute to sound propagation in Swedish waters and how this influences the noise level from a pile strike as a function of distance at four study areas along the Swedish coast. Additionally, the study contains a thorough technical description of pile driving activities, basic underwater acoustics and noise effects on marine animals. These effects (injury and behavioral, e.g., flight, but not subtle effects) are demonstrated on representative species such as the harbour porpoise (Phocoena phocoena), Atlantic cod (Gadus morhua), Atlantic herring (Clupea harengus) and on fish larvae and eggs. The study’s authors look atthe original sources of information that other countries base their guidelines and thresholds on, so the recommendations follow scientifically determined levels rather than values that have been rounded off or otherwise altered.The study presents sound levels in three different units, each with different biological relevance to the effects caused by a pile driving activity. None of the sound levels have been frequency weighted for a specific species, as this method is not yet fully established. The first unit used is the sound pressure level SPL(peak), which is the maximum overpressure or underpressure of the noise pulse generated by the pile strike. This unit has a high relevance for behavioural effects. The sound exposure level, SEL, is the calculated energy level over a period of time and expresses the energy of the entire sound pulse. SEL is the unit most related to hearing impairing effects. SEL(ss) is the value for a single strike while SEL(cum) is the cumulative value of a determined number of pulses over a period of time. The review revealed that for Atlantic cod and Atlantic herring there are currently no studies that can be used to determine a species’ specific threshold value for injury, but studies show that loud noise can affect both species negatively. Because of this, the recommended noise levels for injury are based mainly on studies on other species exposed to pile driving noise in laboratory environments, supported by studies conducting large-scale experiments in tanks and oceans. The levels at which fish are at risk of death or sustaining serious injury to internal organs is SPL 207 dB re 1 μPa, SEL(ss) 174 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 204 dB re 1 μPa2s. Note that for injury in fish, the cumulative sound exposure level has higher relevance than the single-strike level as the cited studies found injuries after a certain time period of exposure. The thresholds for fish larvae and eggs are based on the fact that no negative effects were observed at exposures of up to SPL(peak) 217 dB re 1 μPa, SEL(ss) 187 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 207 dB re 1 μPa2s. However, there are relatively few studies on early life stages of fish. There are more species-specific studies on harbour porpoises regarding noise than there are for Atlantic cod and Atlantic herring. Nonetheless, only a few can be used to determine thresholds that will lead to injury or negative behavioural effects. The levels at which there is a risk of a temporary impact on hearing, i.e. temporary threshold shift (TTS), for the harbour porpoises is SPL(peak) 194 dB re 1 μPa, SEL(ss) 164 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 175 dB re 1 μPa2s. When it comes to TTS, the cumulative sound exposure level, SEL(cum), is of primary importance. However, this unit is dependent on a specific time and number of pulses. For permanent threshold shift (PTS), the level is set to SPL(peak) 200 dB re 1 μPa, SEL(ss) 179 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 190 dB re 1 μPa2s. The recommended level should be revised as new relevant studies are conducted.
49.	Andersson, Mathias H., et al. (författare) Ljud från pålning av vindkraftfundament : påverkan på fiskbeteende 2011 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Studier av effekter av konstruktionsljud från havsbaserade vindkraft på fisk har helt nyligen aktualiserats av forskare, myndigheter och av industrin. När ett fundament pålas ner i botten genererar väldigt höga ljudnivåer som potentiellt kan hindra fisk från att nå lekområden, hitta föda eller partners. Detta kan på lång sikt påverka reproduktion och andra biologiskt viktiga parametrar. Dessutom kan fisk reagera med ett undvikande beteende från viktiga fiskeområden vilket leder till minskad fångst om den akutiska störningen blir för stor. Men hur fisk reagerar på pålningsljud och vid vilka ljudnivåer en beteendereaktion kan uppstå är i stort sätt okänt i dagsläget.Denna studie beskriver ett experiment där inspelat pålningsljud återspelades med hjälp av en stor undervattenshögtalare för torsk (Gadus morhua) och plattfisken sjötunga (Solea solea) hållna i två stora nätburar med en diameter på 40 m. Fiskarnas rörelse registrerades med ett telemetrisystem varefter deras beteendemönster analyserades. Ljudnivåer av både ljudtryck och partikelrörelse mättes under experimentet som utfördes i en bukt i västra Skottland med låg nivå av bakgrundsbrus.Av studiens resultat framgår att båda arterna visade tydliga beteendereaktioner på ljudet, redan vid relativ låga ljudnivåer (sjötunga: 144–156 dB re 1μPa(toppvärde); torsk: 140–161 dB re 1 μPa(toppvärde); partikelrörelse mellan 6,5 10-3 och 8,6 10-4 m/s2 (toppvärde)). Sjötunga reagerade med en signifikant ökad simhastighet under perioden då de utsattes för ljudet jämfört men de tysta perioderna innan och efter ljudexponering. Torsk reagerade på liknade sätt men resultaten var inte signifikanta eftersom reaktionerna varierade stort mellan de olika individerna. Torsk reagerade även med att ”stelna till” (eng. freezing response) när ljudbilden förändrades. Det fanns indikationer på att en del individer av båda arterna simmade bort från högtalaren när ljudet sattes på. Resultaten visar även en viss reduktion i reaktioner efter upprepade exponeringar, dock ej signifikant. Generellt sett varierade beteendereaktionerna på ljuduppspelningarna hos olika individer av samma art.Detta är den första studien som visar en tydlig beteendereaktion hos fisk som utsätts för uppspelning av pålningsljud av hög intensitet. Resultaten visar att beteendereaktioner kan uppstå inom ett intervall av olika nivåer av ljudtryck och partikelrörelser och inte vid ett specifikt tröskelvärde. Detta betyder att dessa reaktioner kan uppstå inom en relativ stor omkrets vid en pålningsaktivitet. Varför fiskar reagerar och vad det har för betydelse på längre sikt måste undersökas ytterligare även om delar av resultaten i denna studie kan påvisa en eventuell tillvänjning till ljuduppspelningarna.Resultaten från denna studie kan användas vid planering av och under byggnationen av havsbaserad vindkraft för att minska miljöpåverkan. Vi föreslår även att våra gränsvärden för beteendereaktioner beaktas i bedömningarna av effekter av havsbaserad vindkraft. Ytterligare förebyggande åtgärder bör diskuteras för att minska utsläpp av akustisk energi i vattenmassan och på så sätt minska påverkan på fisk.I framtiden bör fler studier undersöka hur fisk reagerar på ljud vid kritiska tidpunkter (t.ex. parning och lek) och om effekterna av pålning kan påverka fiskarnas akustiska kommunikation. Man bör även studera om fisk kan vänja sig vid ljud och vad detta har för betydelse på lång sikt för att kunna förutse och minska eventuella skadliga effekterna av pålningsljud på fisk.
50.	Andersson, Mathias H., et al. (författare) Ljud från vindkraftverk i havet och dess påverkan på fisk 2011 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Sedan lång tid tillbaka står den kommersiella fartygstrafiken för det största bidraget av antropogent ljud till den marina miljön. Konstruktion och drift av havsbaserad vindkraft gör att ytterliga ljud tillförs och än så länge vet vi lite om hur detta påverkar fisk. Denna studie syftar till att öka vår kunskap om vilken typ av ljud och vilka ljudnivåer som en vindkraftspark genererar under olika vindhastigheter. Ljudnivåer mellan enskilda turbiner och hela parken jämförs samt andra ljudkällor från Öresundsområdet som t.ex. fartyg. Vidare beskriver studien den potentiella påverkan på fisk som ljudet från en vindkraftpark kan ha. Studien är utförd i Öresund vid Lillgrunds vindkraftspark som byggdes 2007 och består av 48 turbiner (Siemens Mk II) med en individuell effekt av 2,3 MW. Parken ägs och drivs av Vattenfall. Två hydrofonsystem, ett batteridrivet och ett inkopplat på elnätet i en turbin, användes under den flera veckor långa mätperioden. Mätningar utfördes på olika avstånd till enskilda turbinerna liksom på längre avstånd från hela parken samt på ett kontrollområde (Sjollen) 10 km norr om parken. För att få en bättre förståelse av parkens bidrag till Öresunds ljudlandskap utvecklades en numerisk modell för parken där driftseffektivitet varieras. Vidare utvecklades en numerisk modell för det av fartyg utstrålande bullerbidraget för att jämföra fartygsgenererade ljudet från den närbelägna farleden Flintränna med vindkraftsparkens ljud.Resultaten visar att vindkraftverken producerar ett bredbandigt ljud under 1 kHz samt ett par toner där 127 Hz tonen är den kraftigaste. Den maximala beräknade ljudnivåerna som vindkraftverken genererar var 136 och 138 dB re 1μPa(RMS) vid en meter vid full effekt (12 m/s) för den av turbinerna dominanta 127 Hz (integrerad över 123-132 Hz) tonen respektive vid fullt spektrum (integrerad över 52-343 Hz). Denna ljudnivå ligger mellan 33-55 dB över bakgrundsnivån. På ett avstånd av 100 m från en turbin har ljudnivåerna gått ner till 104-106 dB re 1μPa(RMS) vilket är nära det lokalt uppmätta bredbandiga bakgrundsljudet, men ljudnivån ligger fortfarande omkring 23 dB över bakgrunden för 127 Hz tonen.Denna studie är vad man vet den första som påvisar en parkeffekt där varje enskild turbin ökar ljudnivån i området. På längre avstånd än 80 meter från en turbin kommer ljudnivån att få ett ej försumbart bidrag från närliggande turbiner. Ljudets utbredning beräknades att minska med 17×log (avståndet) på nära håll (80 m) och vid avstånd större än sju kilometer. På grund av att den mesta av ljudenergin är fokuserad till 127 Hz tonen kommer ljudet att skära igenom det fartygsdominerade ljudlandskapet och på så sätt blir hörbart för fisk på längre avstånd än vad annars skulle vara fallet.De uppmätta och beräknade ljudnivåerna vid Lillgrunds vindkraftspark har i andra studier inte gett några fysiska skador på fisk. Det är endast inom ca 100 meter från en turbin och vid höga vindstyrkor som nivåerna är tillräckligt höga för att det finns risk att fisk påverkas negativt i form av flyktbeteende eller möjlig maskering av kommunikation. För lax och ål blev detektionsavståndet för 127 Hz tonen 250 meter respektive en kilometer för en driftseffektivitet på 60 och 100 %, vilket motsvarar vindstyrkorna på ca 6 och 12 m/s. Dessa beräknade avstånden begränsas av arternas hörselförmåga. För sill och torsk däremot är deras detektionsavstånd av vindkraftsljudet begränsat av bakgrundsbruset och är då beräknat till mellan 13 och 16 kilometer. Detta är ett långt avstånd och är beräknad med den uppmätta utbredningsförlusten som gäller i vindkraftsområdet. Men lokala variationer av bottendjup och fysiska hinder som t.ex. halvön Falsterbonäset ändrar förutsättningarna för ljudutbredningen och som resultat gäller inte antagandet för ljudutbredningen för större avstånd från parken. Som exempel detekterades inte 127 Hz tonen i inspelningarna vid Sjollen som ligger 10 kilometer norr om vindkraftparken. I dagsläget finns det inget som tyder på att bara för att ljudet är hörbart skulle det vara förenat med några negativa konsekvenser för fiskarna på populationsnivå.

Skapa referenser, mejla, bekava och länka

Länka till träfflistan

Resultat 1-50 av 1264

Avgränsa träffmängd

Typ av publikation: rapport (1248); bok (10); samlingsverk (redaktörskap) (3); proceedings (redaktörskap) (2); doktorsavhandling (1)

Typ av innehåll: övrigt vetenskapligt/konstnärligt (1234); refereegranskat (19); populärvet., debatt m.m. (11)

Författare/redaktör: Söderqvist, Tore (12); Bergström, Lena (10); Widemo, Fredrik (10); Bergström, Ulf (8); Hedblom, Marcus (8); Skarin, Anna (8); visa fler...; Söderholm, Patrik (7); Green, Martin (7); Svensson, Johan (7); Blicharska, Malgorza ... (6); Finnveden, Göran (6); Ericsson, Göran (6); Ottvall, Richard (6); Johansson, Maria (6); Sandström, Per (6); Fredman, Peter (6); Sigray, Peter (6); Smith, Henrik G. (5); Öckinger, Erik (5); Pärt, Tomas (5); Pettersson, Jan (5); Wiberg, Karin (5); Hasselström, Linus (5); Alkan Olsson, Johann ... (5); Bolin, Karl (5); Sörme, Louise (5); von Oelreich, Kristi ... (5); Ek, Kristina (5); Andren, Henrik (5); Pädam, Sirje (5); Rosenberg, Rutger (5); Ranhagen, Ulf (4); Adler, Sven (4); Josefsson, Jonas (4); Ranius, Thomas (4); Ahlén, Ingemar (4); Kjellander, Petter (4); Sandström, Camilla, ... (4); Strömberg, Emma (4); Rydell, Jens (4); Norrman, Jenny, 1971 (4); Brady, Mark (4); Wikström, Andreas (4); Andersson, Mathias H (4); Andersson, Sandra (4); Mikusinski, Grzegorz (4); Sandström, Emil (4); Herzing, Mathias (4); Palm, Viveka (4); Gunnarsson, Urban (4); visa färre...

Språk: Svenska (1114); Engelska (150)

Forskningsämne (UKÄ/SCB): Naturvetenskap (1226); Samhällsvetenskap (83); Lantbruksvetenskap (40); Teknik (38); Humaniora (4); Medicin och hälsovetenskap (2)

År

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

LIBRIS.kb.se

Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy