| 11. |
- Johansson Wensman, Jonas, et al.
(author)
-
Markers of Borna disease virus infection in cats with staggering disease
- 2012
-
In: Journal of Feline Medicine and Surgery. - 1098-612X .- 1532-2750. ; 14, s. 573-582
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Borna disease virus (BDV) is a RNA-virus causing neurological disorders in a wide range of mammals. In cats, BDV infection may cause staggering disease. Presently, staggering disease is a tentative clinical diagnosis, only confirmed at necropsy. In this study, cats with staggering disease were investigated to study markers of BDV infection aiming for improvement of current diagnostics. Nineteen cats fulfilled the inclusion criteria based on neurological signs and pathological findings. In 17/19 cats, BDV infection markers (BDV-specific antibodies and/or BDV-RNA) were found, and antibodies in serum (13/16, 81%) were the most common marker. BDV-RNA was found in 11/19 cats (58%). In a reference population without neurological signs, 4/25 cats were seropositive (16%). The clinical history and neurological signs in combination with presence of BDV infection markers, where serology and rRT-PCR on blood can be helpful tools, improve the diagnostic accuracy in the living cat.
|
|
| 12. |
- Ley, Charles, et al.
(author)
-
Osteochondral lesions in distal tarsal joints of Icelandic horses reveal strong associations between hyaline and calcified cartilage abnormalities.
- 2014
-
In: eCells and Materials Journal. - 1473-2262. ; 27, s. 213-236
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Osteochondral lesions in the joints of the distal tarsal region of young Icelandic horses provide a natural model for the early stages of osteoarthritis (OA) in low-motion joints. We describe and characterise mineralised and non-mineralised osteochondral lesions in left distal tarsal region joint specimens from twenty-two 30 ±1 month-old Icelandic horses. Combinations of confocal scanning light microscopy, backscattered electron scanning electron microscopy (including, importantly, iodine staining) and three-dimensional microcomputed tomography were used on specimens obtained with guidance from clinical imaging. Lesion-types were described and classified into groups according to morphological features. Their locations in the hyaline articular cartilage (HAC), articular calcified cartilage (ACC), subchondral bone (SCB) and the joint margin tissues were identified and their frequency in the joints recorded. Associations and correlations between lesion-types were investigated for centrodistal joints only. In centrodistal joints the lesion-types HAC chondrocyte loss, HAC fibrillation, HAC central chondrocyte clusters, ACC arrest and ACC advance had significant associations and strong correlations. These lesion-types had moderate to high frequency in centrodistal joints but low frequencies in tarsometatarsal and talocalcaneal-centroquartal joints. Joint margin lesion-types had no significant associations with other lesion-types in the centrodistal joints but high frequency in both the centrodistal and tarsometatarsal joints. The frequency of SCB lesion-types in all joints was low. Hypermineralised infill phase lesion-types were detected. Our results emphasise close associations between HAC and ACC lesions in equine centrodistal joints and the importance of ACC lesions in the development of OA in low-motion compression-loaded equine joints.
|
|
| 13. |
- Nyokabi, Ndungu S., et al.
(author)
-
Exploring veterinary students' awareness and perception of zoonoses risks, infection control practices, and biosecurity measures in Ethiopia
- 2024
-
In: Frontiers in Veterinary Science. - : Frontiers Media S.A.. - 2297-1769. ; 11
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Universities and colleges are often regarded as playing a key role in educating veterinarians and animal health workers who advise farmers on herd health and animal husbandry. However, to date, studies examining veterinary students' knowledge of zoonotic diseases of public health importance and the source of this knowledge, as well as their preparedness to respond to these diseases, have focused on the Global North rather than the Global South. This study takes Ethiopia as a case study in exploring veterinary medicine students' knowledge of zoonosis risks, infection control practices and biosecurity measures, recognizing that it is imperative to reconcile national-level veterinary education curricula with emerging global trends, such as One Health-focused training. This training advocates for a collaborative, interdisciplinary response at local, national, and international levels to the adverse impact of zoonotic diseases on animal health and productivity, and human and environmental health. Data for this study were collected through a pre-tested online questionnaire administered to 154 veterinary students from several universities in Ethiopia. The findings of this study suggest veterinary students were aware of the public health risks posed by zoonoses and the important role that collaboration between the disciplines of human and animal health can play in addressing zoonoses and emerging health risks. However, students demonstrated poor knowledge of the need to adopt infection control measures (ICPs) and biosecurity measures to reduce occupational risks and prevent within and between herd transmission of infection. Moreover, students' vaccination rates against zoonotic diseases associated with occupational risks, such as rabies, were low. The results of this study suggest that there are currently gaps in Ethiopia's veterinary curriculum and that enhancing veterinary students' access to information regarding infection control practices and biosecurity measures could contribute to reducing their future occupational exposure to zoonoses. This study highlights the policy implications of the current veterinary medicine curriculum in Ethiopia and the scope for aligning the curriculum with important global initiatives, such as One Health-focused training.
|
|
| 14. |
- Ström Hallenberg, Gunilla, et al.
(author)
-
Antimicrobials in small-scale urban pig farming in a lower middle-income country - arbitrary use and high resistance levels
- 2018
-
In: Antimicrobial Resistance and Infection Control. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2047-2994. ; 7:1
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- © 2018 The Author(s). Background: Administration of antimicrobials to food-producing animals is regarded as a major contributor to the overall emergence of resistance in bacteria worldwide. However, few data are available on global antimicrobial use and resistance (AMR) in livestock, especially from low- and middle-income countries. Methods: We conducted a structured survey of 91 small-scale pig farms in the urban and peri-urban areas of Phnom Penh, Cambodia, to assess the farmers' knowledge, attitudes and practices related to antimicrobial use in their pig production. Commensal Escherichia coli was isolated from three healthy pigs from each farm (n = 261) and susceptibility testing was performed against 14 antimicrobials, using broth microdilution. Univariable logistic regression and generalized linear mixed models were used to investigate potential associations between farm characteristics, management factors and resistance to different types of antimicrobials. Results: We found a widespread and arbitrary use of antimicrobials, often based on the farmer's own judgment. Around 66% of the farmers reported frequently self-adjusting treatment duration and dosage, and 45% had not heard about the term 'antimicrobial resistance'. The antimicrobials most commonly mentioned or kept by the farmers were amoxicillin, tylosin, gentamicin and colistin. Around 37% used a feed concentrate that contained antimicrobials, while antimicrobials for humans were used as a last-line treatment by 10% of the farmers. Commensal E. coli exhibited high prevalence of resistance to several antimicrobials considered to be of critical importance for human medicine, including ampicillin, ciprofloxacin and colistin, and multidrug-resistance was found in 79% of the samples. Higher prevalence of resistance was observed on farms that administered prophylactic antimicrobials and on farms that treated the entire group or herd in the event of disease. Conclusion: The widespread and arbitrary use of antimicrobials in pig farming in Cambodia is highly worrisome. Overall, farmers had a low awareness of the risks and consequences related to antimicrobial use and AMR. The results presented in this study confirm the hypothesis that non-rational use of antimicrobials results in higher prevalence of AMR and highlight the need for professional animal health systems that involve medically rational use of antimicrobials in emerging economies such as Cambodia.
|
|
| 15. |
- Windahl, Ulrika, et al.
(author)
-
Carriage of methicillin-resistant Staphylococcus pseudintermedius in dogs–a longitudinal study
- 2012
-
In: BMC Veterinary Research. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1746-6148. ; 8
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background: Methicillin-resistant S. pseudintermedius strains (MRSP) are reported with increasing frequency in bacterial cultures from dogs. The objectives of this study were to determine whether MRSP could be found in dogs several months after a clinically apparent infection and whether the length of carriage varied depending on systemic antimicrobial treatment, diagnosis at time of the first positive MRSP culture and the presence of skin disease or wounds. Thirty-one dogs previously diagnosed with a clinical infection were sampled repeatedly for a minimum of eight months or, with the exception of two dogs, until two consecutive negative results were obtained. Five specified locations were sampled, and the results were evaluated to determine future recommendations concerning sample strategies when screening for MRSP carriage. Information was collected from medical records and questionnaires to evaluate factors that may influence length of carriage.Results: The overall median length of MRSP carriage was 11 months (48 weeks). The presence of wounds and signs of dermatitis did not influence length of carriage. Systemic treatment for three weeks or longer with antimicrobial agents to which the bacterium was resistant was associated with prolonged carriage compared to dogs treated for a shorter period of time. Three of five dogs treated with an antimicrobial to which their MRSP-isolates were susceptible (tetracycline) were found to still be MRSP-positive when sampled after the end of treatment. Wound samples had the highest positive MRSP yield (81%) for the positive sample sites, compared to less than 70% for each of the other four sample sites. Cultures from the nostrils were less likely to detect MRSP carriage relative to the pharynx, perineum, wounds and the corner of the mouth.Conclusions: Dogs can carry MRSP for more than a year after a clinically apparent infection. Systemic antimicrobial treatment of infections with antimicrobial agents to which the MRSP-bacteria are resistant should be avoided when possible in dogs with possible or confirmed MRSP carriage or infection, since it may prolong time of MRSP carriage. Simultaneous sampling of pharynx, perineum, and the corner of the mouth as well as wounds when present is recommended when screening for MRSP. Cultures from nostrils were shown to be less likely to detect MRSP carriage.
|
|
| 16. |
- Skiöldebrand, Eva, et al.
(author)
-
Cartilage oligomeric matrix protein neoepitope in the synovial fluid of horses with acute lameness: A new biomarker for the early stages of osteoarthritis
- 2017
-
In: Equine Veterinary Journal. - : Wiley. - 0425-1644 .- 2042-3306. ; 49:5, s. 662-667
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- BackgroundClinical tools to diagnose the early changes of osteoarthritis (OA) that occur in the articular cartilage are lacking. ObjectivesWe sought to identify and quantify a novel cartilage oligomeric matrix protein (COMP) neoepitope in the synovial fluid from the joints of healthy horses and those with different stages of OA. Study designIn vitro quantitative proteomics and assay development with application in synovial fluids samples obtained from biobanks of well-characterised horses. MethodsArticular cartilage explants were incubated with or without interleukin-1 for 25 days. Media were analysed via quantitative proteomics. Synovial fluid was obtained from either normal joints (n = 15) or joints causing lameness (n = 17) or with structural OA lesions (n = 7) and analysed for concentrations of the COMP neoepitope using a custom-developed inhibition enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA). Explants were immunostained with polyclonal antibodies against COMP and the COMP neoepitopes. ResultsSemitryptic COMP peptides were identified and quantified in cell culture media from cartilage explants. A rabbit polyclonal antibody was raised against the neoepitope of the N-terminal portion of one COMP fragment (sequence SGPTHEGVC). An inhibition ELISA was developed to quantify the COMP neoepitope in synovial fluid. The mean concentration of the COMP neoepitope significantly increased in the synovial fluid from the joints responsible for acute lameness compared with normal joints and the joints of chronically lame horses and in joints with chronic structural OA. Immunolabelling for the COMP neoepitope revealed a pericellular staining in the interleukin-1-stimulated explants. Main limitationsThe ELISA is based on polyclonal antisera rather than a monoclonal antibody. ConclusionsThe increase in the COMP neoepitope in the synovial fluid from horses with acute lameness suggests that this neoepitope has the potential to be a unique candidate biomarker for the early molecular changes in articular cartilage associated with OA.
|
|
| 17. |
- Andersson, Maria, et al.
(author)
-
Transport av dräktiga djur, transport av unga djur och åldersbestämning av foster
- 2023
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- De flesta lantbruksdjur transporteras endast enstaka gånger i livet och har därför sällan möjlighet att vänja sig vid transporter på ett sätt som skulle förebygga stress och bidra till en god transportupplevelse. Att skapa förutsättningar som minimerar påverkan på djuren och underlättar drivning av djuren är därför av stor vikt. Livdjurstransport eller transport till slakt kan vara en mycket stressfylld situation för djur. EFSA har under 2022 publicerat tre olika utlåtanden om transport av nötkreatur, små idisslare och gris. EFSA har i sina utlåtanden identifierat följande relevanta välfärdsrisker: social stress i samband med omgruppering, stress då djuren hanteras av ovarsamma människor eller av människor som de inte är vana vid, stress på grund av värme eller kyla, skador, rörelsestress (orsakat av fordonets rörelser), predationsstress (specifikt hos får som drivs med hund), hunger, törst, respiratoriska problem (specifikt hos nötkreatur), begränsade rörelsemöjligheter, svårigheter att vila och sensorisk överstimulering. Sammantaget kan dessa välfärdsrisker leda till ackumulerad och hög stress, rädsla, smärta, obehag och utmattning hos djuren.Nötkreatur, grisar och får är sociala djur som lätt stressas om de separeras från sin grupp. Att ta hänsyn till deras naturliga flockbeteende genom att t.ex. inte driva djur enskilt utan i grupp (undantag för vuxna handjur som ofta behöver hanteras enskilt) är därför viktigt både före, under och efter transport. Omgrupperingar och social stress riskerar att leda till aggressioner och oönskade beteenden då djuren kan komma att skada sig själva eller varandra.Djurs tidigare erfarenheter av att bli hanterade av människor påverkar deras upplevelse och stressnivå vid hantering i samband med transport. En mer vänlig hantering av djuren tidigt i livet kan underlätta hanteringen i samband med transport. Djurens rädsla utgör en välfärdsrisk, både för djuren själva och för den transportör som ska hantera dem. Utlastningsutrymmen och drivvägar behöver vara väl designade för att få ett bra flöde när djuren lastas respektive lastas av och den som hanterar djuren behöver ha god kunskap om djurens naturliga beteenden.Hunger och törst kan uppstå hos djur under tiden från lastning till transport och urlastning. Risken för att djuren ska uppleva hunger och törst ökar med längre transporttider. Unga djur har ett naturligt tätare födointag vilket man kan behöva ta hänsyn till vid transport genom att erbjuda djuren möjlighet att äta och dricka oftare än äldre djur. I nuläget finns det inga optimala lösningar på hur man ska kunna tillgodose behovet av vatten eller annan utfodring på transport då intaget även påverkas av stress och sociala faktorer utöver vana vid utrustningen.Djurtätheten på transportfordonet är en viktig faktor som påverkar djurens möjligheter att hålla balansen och att kunna ligga ned och vila, men även risken för skador och död. Behovet av att kunna ligga ned under transport ökar med transportens längd och huruvida djuren ligger ned är kopplat till vilket utrymme som ges, där större utrymme leder till att fler djur ligger ned.Sen dräktighet räknas som ett tillstånd då det inte är lämpligt att transportera ett djur eftersom transport under denna period kan leda till negativa konsekvenser för djurets välfärd och risker för avkomman. Dräktighet innebär ökad sårbarhet både fysiskt och fysiologiskt. För dräktiga djur innebär därför den stress som förflyttning, lastning, ny miljö, okända människor, rörlig och ostabil transport, transportfordonets förutsättningar, samt avsaknad av foder och vatten under längre perioder, en större påfrestning med en ökad risk för negativa konsekvenser, än för icke-dräktiga djur. Dräktiga djur har en ökad metabolism och värmeproduktion, framförallt under sen dräktighet, vilket gör dräktiga djur mer känsliga för värmestress än icke-dräktiga djur. Vidare blir fysisk ansträngning jobbigare för det dräktiga djuret beroende både på den ökade tyngden och dess påverkan på rörelseapparaten. Även cirkulationssystemet blir mer ansträngt med en förhöjd hjärtfrekvens som följd. Vid värmestress ökar dessutom andningsfrekvensen påtagligt.Kortisol har en viktig roll i slutet av dräktigheten och för att initiera förlossning. I slutet av dräktigheten stiger kortisolnivåerna i moderdjurets blod till följd av att fostrets kortisolproduktion ökar. Förhöjda kortisolnivåer till följd av stress och fysisk ansträngning i samband med lastning, hantering, omgruppering, transport och nya miljöer kan orsaka abort eller för tidig igångsättning av förlossningen. Flera studier visar att det även finns risker under andra delar av dräktigheten. Transport ökar till exempel risken för embryonala förluster under tidig dräktighet hos gris, framför allt under vecka två till fyra, vilket är en kortisolkänslig period. För nötkreatur finns det risk för embryonala förluster vid transporter under dräktighetens första två månader och studier på får har visat på negativa effekter på lamm och ökad risk för fosterdöd vid förhöjda kortisolnivåer hos tackan. Det finns även en risk för epigenetiska effekter hos fostren vid stress hos moderdjuret, vilka kan komma att påverka avkomman senare i livet.När hondjuren ökar i vikt genom fostertillväxt och ökad volym av fostervätskor, påverkas deras rörlighet och förmåga att hålla balansen vilket kan göra att både lastning och transport försvåras samt innebära en ökad risk för halkskador och fläkningsskador. Eventuella led- och klövproblem kan dessutom förvärras eller försvåra rörelsemöjligheterna, även om uppenbar hälta inte alltid kan ses. Den ökade storleken gör att dräktiga djur kräver större plats under transporten, både för att djuren i sig är större, men också för att de ska kunna parera rörelser och hålla balansen. Dräktiga grisar minskar sin aktivitetsnivå och har större behov av att ligga ned och vila vilket behöver tillgodoses under transport.I slutet av dräktigheten, oklart exakt när, sker en uppmjukning av vävnaderna i bäckenregionen vilket är mer påtagligt för nötkreatur än för små idisslare och suggor. Uppmjukningen kvarstår även en tid efter förlossningen. Uppmjukningen ger försämrad stabilitet vid rörelse, vilket innebär risker vid både lastning och transport. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till detta och har god tidsmarginal vid transport av dräktiga eller nyförlösta djur, så att djuren inte riskerar att transporteras under den tid som bäckenet är instabilt.Den vetenskapliga evidensen för EU:s regel om 90 % av den förväntade dräktighetstiden som gräns för transport av dräktiga djur förefaller oklar. Rådet ställer sig bakom konklusionen i EFSA:s utlåtande om transport av nötkreatur, små idisslare och gris, om att vetenskapliga belägg för den exakta nu gällande gränsdragningen saknas, samtidigt som det är tydligt att långt gången dräktighet är en riskfaktor för negativ djurvälfärd under transport. I de aktuella utlåtandena finns dock flera studier citerade som visar på sårbarhet för de dräktiga djuren och deras foster under en period som i många fall är längre än de sista 10 % av dräktighetstiden samt att det finns en ökad sårbarhet även under andra delar av dräktigheten och att både moderdjur och foster kan påverkas negativt av att transporteras.Det finns risk för att den stress som en transport innebär kan leda till att det sent dräktiga djuret aborterar eller att förlossningen sätts igång under eller strax efter transport. Då det således föreligger risker för foster och moderdjur vid transport av dräktiga djur under stora delar av dräktighetsperioden anser Rådet att transport av dräktiga djur (nötkreatur, får och gris) om möjligt bör undvikas.Vid transport av unga kalvar, smågrisar och lamm måste hänsyn tas till flera faktorer, såsom ålder, immunförsvarets utveckling, djurens allmänna hälsostatus, huruvida djuren är avvanda eller inte, social stress, etc. Unga djur är generellt känsligare än vuxna djur, och påverkas än mer av att utsättas för hunger och törst, kalla och varma transporter, och begränsade möjligheter att vila under transport. Under perioden då det passiva immunförsvaret går ned samtidigt som det aktiva immunförsvaret är under uppbyggnad är djuren extra känsliga för infektioner.Hur väl ett ungt djur klarar en transport beror bl.a. på längden på transporten (ju längre transport desto större risk för djurens välfärd), samt djurets ålder och vikt. Tiden mellan två och fyra veckor är en känslig ålder för transport av kalvar. Enligt EFSA bör inte kalvar transporteras tidigare än vid fem veckors ålder och de bör väga minst 50 kg. För lamm rekommenderas att djuren transporteras först efter avvänjning. Vidare behöver hänsyn tas till djurens behov av foder och vatten, så att deras närings- samt vätskebehov tillgodoses. Hänsyn behöver även tas till på vilket sätt de är vana vid att inta foder och vatten, och om djuret hålls på liknande sätt i transporten som de är vana vid, exempelvis i samma grupp eller tillsammans med sin mamma. Det kan vara klokt att utfodra djuren innan transport för att minska risken för hunger under transporten. Vid mjölkgiva till kalv behöver tid ges för digestion innan transport för att minska risken för diarré.Icke avvanda djur upplever en större stress runt transport än avvanda djur (vid transport utan moderdjur) och det är därför bättre att företrädesvis transportera djuren efter avvänjning. Unga djur är heller inte motoriskt färdigutvecklade, vilket kan påverka deras balans under transport samt vid på- och avlastning. Yngre djur ligger ned oc
|
|
| 18. |
- Anyango, Gladys, et al.
(author)
-
A survey of aflatoxin M1 contamination in raw milk produced in urban and peri-urban areas of Kisumu County, Kenya
- 2018
-
In: Infection Ecology & Epidemiology. - : Taylor & Francis. - 2000-8686. ; 8:1
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- ABSTRACTBackground: Food safety is of increasing global concern, and a OneHealth issue requiring attention of many disciplines. Aflatoxins are toxins produced by fungi and found in foods and feeds, and exposure causes negative health effects in humans and animals. When lactating animals consume aflatoxin B1, the metabolite (AFM1) is transferred to milk.Methods: A cross-sectional study was designed to determine characteristics of smallholder dairy farming in urban and peri-urban areas of Kisumu and quantify AFM1 in milk. Data was collected from 97 randomly selected dairy farms on farming practices, milk production, and awareness about aflatoxins. Collected milk samples were analyzed using enzyme-linked immunosorbent assay for AFM1.Results: Average milk produced was 13 liters per day per household and mainly used for household consumption and sold to neighbours. Farmers mainly fed cows on forage and concentrates (62.9%). Levels of AFM1 ranged from below the detection limit to 151 ppt, with a mean of 29.67 p...
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
|
|
