| 1. |
- Agné, Katarina
(författare)
-
Bottenfauna i Västmanlands län 2015 : Bottenfaunaundersökning i rinnande vatten med bedömning av försurningspåverkan, ekologisk status och allmänt förorenande ämnen
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningLänsstyrelsen i Västmanlands län genomför årligen bottenfaunaundersökningar i kalkade och regionalt övervakade vattendrag. Under våren och sommaren 2015 utfördes bottenfaunaprovtagning i nio rinnande vatten i länets nordvästra del. Efter provtagningen analyserades bottenfaunan på Sveriges Lantbruksuniversitet och olika index som visar försurningspåverkan, ekologisk status och allmänt förorenande ämnen togs fram. Sju av de undersökta vattendragen är kalkade medan två är okalkade. Ett av de okalkade vattendragen är ett referensvattendrag som idag rinner genom det stora skogsbrandområdet.Det främsta syftet med undersökningen är att bedöma om bottenfaunan är försurningspåverkad, att se om utförd kalkning gett önskvärd effekt och att få underlag för framtida kalkningsverksamhet. Bottenfaunan har bedömts enligt bedömningsgrunden för bottenfauna i vattendrag (Naturvårdsverket 2007), försurningsindex SI (Henriksson & Medin 1986) och BpHI (Lingdell & Engblom 2002), renhetsindex BMWP (Hellawell 1986) och föroreningsindex FOI (Degerman et al 1994). Som stöd för bedömningen av försurningspåverkan hos bottenfauna har resultat från vattenkemisk kalkeffektuppföljning använts. För att få information om bottenfauna på artnivå har en kartläggning av hotad och ovanlig bottenfauna även utförts.Bottenfaunaundersökningen resultat, se tabell 1 sidan 4.Försurningspåverkan hos bottenfauna Resultaten visar ingen eller obetydlig försurningspåverkan hos bottenfauna i sju av nio undersökta vattendrag (Forsån, Sandån, Valsjöbäcken, Håltjärnsbäcken, Jerån, Hedströmmen och Långängsbäcken). I två vattendrag bedöms försurningspåverkan som måttlig (Ulbobäcken och Gärsjöbäcken).Bedömningen av försurningspåverkan tyder på att utförd kalkning inte gett tillräcklig effekt på bottenfaunan i Ulbobäcken. Kalkningen har däremot gett önskad effekt på bottenfaunan i Forsån, Sandån, Valsjöbäcken, Håltjärnsbäcken, Jerån och Långängsbäcken. Det är dock svårt att bedöma kalkningens effekter på bottenfauna i Håltjärnsbäckens, Valsjöbäckens och Jeråns nedre delar eftersom bottenfaunalokalerna ligger högt upp i bäckarna och relativt stora biflöden med låga pH-värden rinner in längre nedströms.I det okalkade referensvattendraget Gärsjöbäcken, som ligger i skogsbrandområdet, stämmer bedömningen av försurningspåverkan relativt bra överens med tidigare bedömningar innan branden. På den relativt korta tid som gått från att skogsbranden startade hösten 2014 till bottenfaunaprovet togs våren 2015 har ingen ytterligare försämring av försurningspåverkan hos bottenfaunan skett. För mer långsiktiga effekter av skogsbranden på bottenfaunan i Gärsjöbäcken hänvisas till SLU:s övervakningsprojekt av ytvatten i brandområdet. Projektet kommer att pågå till år 2017.Ekologisk status enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrund Bottenfaunans sammanvägda status var Hög vid alla lokaler utom Gärsjöbäcken, där det sammanvägda resultatet var God ekologisk status. Statusklassificeringarna baseras på M42-metoden istället för den rekommenderade sparkmetoden. I och med det frångås bedömningsgrundens krav på underlagsdata. Statusklassificeringarna enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrund bör därför hamna i kategorin ”låg tillförlitlighet” om de används för att bedöma bottenfaunans ekologiska status.M42-metoden används bland annat för att visa förekomst av rödlistade arter, försurningsstatus och om den biologiska målsättningen med kalkningen uppfylls. Detta är också de främsta syftena med 2015 års bottenfaunaundersökning. Inventering med M42metoden gör det möjlig att beräkna BpHI och SI som i denna rapport utgör underlag för expertbedömning av försurningspåverkan hos bottenfauna (tabell 1).Påverkan av allmänt förorenande ämnen hos bottenfauna Vid alla lokaler indikerade bedömningen av allmänt förorenande ämnen ”Relativt ostörda förhållanden”. Samtliga lokaler bedöms därmed vara relativt opåverkade av exempelvis höga närsaltshalter och syretärande ämnen.Rödlistade och ovanliga arter som påträffades var: Den ovanliga nattsländan Adicella reducta (Forsån och Hedströmmen,Bernshammar) Den rödlistade flodkräftan Astacus astacus (Sandån) Den rödlistade bäcksländan Neumora dubitans (Håltjärnsbäcken och Jerån) Den ovanliga nattsländan Oecetis notata (Hedströmmen, Bernshammar) Den ovanliga bäcksländan Siphonoperla burmeisteri (Forsån)
|
|
| 2. |
- Bloch, Ina
(författare)
-
Undersökning av växtplankton i 10 sjöar i Västmanlands län 2014
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningAv de 10 undersökta lokalerna uppnådde sex sjöar god eller hög sammanvägd näringsstatus enligt bedömningsgrunderna. Statusen sänktes till måttlig för en av dessa sjöar (Rölen) i expertbedömningen. Sjön låg på gränsen mellan statusklasserna god och måttlig status. Endast en sjö fick otillfredsställande sammanvägd status enligt bedömningsgrunden. I övriga sjöar klassificerades näringsstatusen som måttlig både enligt bedömningsgrunderna och i expertbedömningen. Bland annat har tidigare undersökningars resultat och kunskap om hur de olika delparametrarna fungerar använts för att kunna göra en bra expertbedömning.Gonyostomum semen påträffades i tre av sjöarna. Dess biomassa var måttligt stor i en sjö, och förekomsten kan troligen ha orsakat obehag för personer som badat i sjön. Ingen sjö i undersökningen hade ett växtplanktonsamhälle som är märkbart surhetspåverkat, vilket kan visa sig i extremt låga artantal. Generellt sett var proven artrika och många arter som föredrar näringsfattiga förhållanden hittades, t.ex. guldalgen Dinobryon crenulatum.
|
|
| 3. |
- Garberg, Åsa, et al.
(författare)
-
Växtplankton i 10 sjöar i Västmanlands län 2015
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningMedins Havs- och vattenkonsulter har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Västmanland, undersökt tio sjöar i Västmanlands län med avseende på växtplankton. Bedömningen enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrift gav Västlandasjön och Storsjön otillfredsställande status medan Fläcksjön, Lillsvan och Stora Kedjen fick måttlig status. Fyra sjöar fick god status och det var Hällsjön, Långsjön, Märrsjön samt Silvköparen. En sjö, Gussjön, fick hög status enligt bedömningsgrunderna. Expertbedömningen sänkte statusen för fyra av sjöarna eftersom de låg på gränsen mellan två statusklasser. Dessutom har tidigare undersökningars resultat och kunskap om hur de olika delparametrarna fungerar använts för att kunna göra en bra expertbedömning. Detta gav Fläcksjön otillfredsställande status, Hällsjön och Långsjön måttlig status samt Gussjön god status. Statusen enligt expertbedömningen höjdes för Stora Kedjen från måttlig till god, bland annat eftersom både årets undersökning och tidigare undersökningar visat på mycket små mängder cyanobakterier.Gonyostomum semen påträffades i sju av sjöarna. Dess biomassa var måttligt stor i en sjö, och förekomsten kan troligen ha orsakat obehag för personer som badat i sjön. Ingen sjö i undersökningen hade ett växtplanktonsamhälle som var märkbart surhetspåverkat, vilket kan visa sig i extremt låga artantal. Generellt sett var proven artrika och många arter som föredrar näringsfattiga förhållanden hittades.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Martinsson, Anders, et al.
(författare)
-
32 elfisken i reglerade vattendrag i Västmanlands län 2015
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningVid klassningen av ekologisk status utifrån årets elfisken så fördelar sig lokalerna på de fem statusklasserna enligt nedan.Hög status: två lokalerGod status: nio lokalerMåttlig status: tio lokalerOtillfredsställande status: sju lokalerDålig status: fyra lokalerDet framgår att det index som används (VIX) är relativt generöst när man granskar resultaten bakom bedömningarna. Vid den ena av de två lokalerna med hög status ("Ramnäs naturfåra") fångades endast tre öringar varav ingen var en årsunge. Vid den andra lokalen med hög status ("Nedströms bro vid Baggå") fångades två öringar varav en årsunge, 27 stensimpor och en signalkräfta.Även de nio lokaler som enligt index får bedömningen god status har mycket klena eller obefintliga öringbestånd. I ett fall ("Gisslarbo kraftstation") är en stensimpa den enda fångsten. Även på lokalen "Uppströms turbinhus i Gisslarboån" är stensimpa den enda art som fångades, men här fanns det betydligt fler individer (18 st). Vid alla övriga sju lokaler utom "Nedströms Skommarbyn" fångades öring, men aldrig fler än tio och som mest sju årsyngel på en lokal ("Uppströms Ribäckens utlopp"). Vid sistnämnda lokal gjordes en förstärkningsutsättning av öringyngel under våren 2015.När man ska bedöma hela vattenförekomstens status måste man väga samman alla elfisken som är gjorda inom vattenförekomsten. Dessutom bör man väga ihop flera års elfisken och beräkna medelvärden för att kunna bedöma statusen på ett bra sätt. Sist, men inte minst, bör man även väga in de erfarenheter man har av att utföra elfisken på de olika lokalerna. Vad finns det för kvaliteter och potential på lokalerna? Hur stor kan man förvänta sig att t.ex. en öringpopulation skulle kunna vara?Ett exempel är Hedströmmens övre delar (Vattenförekomsten "Hedströmmen: mellan Storsjön och mynningen till Djurlångsån") där de strömmande miljöerna som finns håller en hög kvalitet och vattenkvaliteten är god. Här finns således goda förutsättningar för en livskraftig öringstam med en populationstäthet på minst 5 individer/m2, särskilt om man förbättrar konnektiviteten och ökar ytorna av strömmande vatten som lämpar sig för lek kombinerat med biotopvårdande insatser. Inom vattenförekomsten finns fem lokaler med god ekologisk status enligt VIX, men enligt vår bedömning är öringbeståndet alldeles för glest och med mycket svag reproduktion för att kunna anses ha god status.I tabell 1 på sidan 7 presenteras förekomsten av fångade arter per elfiskelokal och vattendrag. Arterna är sorterade efter om de är strömvatten- eller sjölevande arter. Stensimpa, öring och elritsa är de med störst krav på strömmande vatten. Färna, ål, signalkräfta och lake finner man i både strömmande vatten och sjöar. Abborre, mört gädda, benlöja m.fl. är huvudsakligen sjölevande arter. Totalt är det 103 förekomster varav 36% strömlevande arter, 17% intermediära och 47% sjölevande arter. Sjöarternas dominans beror troligtvis på att flera av lokalerna ligger i omedelbar närhet av överdämda strömsträckor d.v.s. långsmala sjöar och vid lågflöden koloniserar sjöarterna de intilliggande strömsträckorna. Artsammansättningen borde på flera lokaler vara mer lik den som finns i Hedströmmens övre delar d.v.s. bestå mest av strömvattenarter.Öring fångades på totalt 9 lokaler, varav 6 lokaler i Hedströmmen och 2 lokaler i Kolbäcksån samt på en lokal i Arbogaån. I Ramnäs i Kolbäcksån och i Grindberga i Arbogaån pågår det försök att etablera självreproducerande öringbestånd.Ål är klassad som akut hotad (CR) och fångades på 2 lokaler i Kolbäcksån och en lokal i Arbogaån. Flera ålar observerades på dessa lokaler utan att kunna fångas då ålar lätt slinker ur fångsthåven. Storleken varierade mellan ca 35-60 cm.Lake är klassificerad som nära hotad (NT) och fångades på totalt 4 lokaler varav två i Svartån och en vardera i Sagån och Köpingsån. Flest (3 st) fångades vid lokalen "Korslöts golfbana", där vi fått lake årligen sedan starten 2010. På de andra två lokalerna fångades bara en individ per lokal.Stensimpa, som är upptagen i EU:s art och habitatdirektiv, fångades på 24 lokaler. Den fanns därmed på ca 75% av lokalerna, vilket är ett tecken på god vattenkvalitet. Av de åtta lokaler där den saknades är det två lokaler i Kolbäcksån ("Västerkvarn" och "Ramnäs naturfåra") där den har fångats tidigare. Men det återstår sex lokaler där den aldrig fångats trots att man utfört mellan 4-6 elfisken på alla dessa lokaler. Två av lokalerna ("Nynäs" och "Nykvarn") ligger i nedersta delarna av Sagåns avrinningsområde. Sagån är känd som ett av länets mest näringsrika vattendrag. Två av de andra lokalerna ("Jäders bruk" och "Östanfors") ligger på naturfåror som påverkas mycket av kraftverksreglering. Jäders bruk i Arbogaån torrläggs ibland nästan helt. Dessutom är just den lokalen extremt utsatt för solexponering på grund av total avsaknad av buskar och träd i närmiljön. Kanske blir vattnet för varmt för att passa stensimpan? Östanfors i Hedströmmen har haft en reglering som återkommande har torrlagt naturfåran. Sannolikt har stensimpan dött ut på grund av torrläggning och sedan haft problem att återkolonisera. Samma problem tycks för övrigt råda på naturfåran vid Skinnskattebergs kraftstation.Slutligen saknas stensimpan på de två lokalerna "Forsby" och "Kvarngården" i Svartån. Detta trots att miljön är ypperlig och arten förekommer både nedströms vid "Falkenbergska kvarnen" och uppströms vid "Skultuna". Vad kan detta bero på?Av Mälarenergis nio vattenkraftstationer som omfattas av en frivillig överenskommelse om minimitappningar, så har åtta följts upp inom ramen för den här inventeringen. De två elfiskelokalerna (Grindberga mittfåran" och "Ramnäs naturfåra") som får vatten tack vare minimitappningarna vid Grindberga och Ramnäs kraftstationer har fått statusklassningen god respektive hög. Även 2014 var statusen på båda dessa lokaler god. Vid elfisken gjorda 2011 och 2013 (Ramnäs naturfåra) och 2012 och 2013 (Grindberga mittfåra) var statusen måttlig vid samtliga elfisken. Dessa två lokaler är de som har haft längst period av minimitappningar (sedan 2011) så det är rimligt att förbättringar syns bäst här. Vi hoppas att trenden fortsätter. Vid övriga sex minimitappningar har ännu inga tydliga förändringar skett beträffande statusen. Med en fortsatt övervakning kommer vi förhoppningsvis att kunna dokumentera förbättringar i statusen även här.
|
|
| 6. |
- Martinsson, Anders, et al.
(författare)
-
Elfisken i reglerade vattendrag i Västmanlands län 2016
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningVid klassningen av ekologisk status utifrån årets elfisken fördelar sig lokalerna på de fem statusklasserna enligt nedan. Inom parentes anges den status man får om man tar medelvärdet av alla elfisken som gjorts på respektive lokal under flera års tid.Hög status: 1 (0) lokalerGod status: 10 (8) lokalerMåttlig status: 11 (12) lokalerOtillfredsställande status: 6 (10) lokalerDålig status: 4 (2) lokalerPå den enda lokal med hög status i år (”Nedströms bro vid Baggå”) var tätheten av öring 3,0 per 100 m2 vilket är den högsta täthet som uppmätts på lokalen. Trots det får man betrakta tätheten som låg jämfört med liknande lokaler i södra Sverige. Av de tio lokaler som enligt index får bedömningen god status så har fyra lokaler låga till mycket låga tätheter av öring, mellan 0,6 och 5,7 per 100 m2. På de övriga sex lokalerna med god status är det framför allt närvaro av stensimpa och frånvaro av sjölevande arter som gör att statusen blir god. En lokal (”Forsby”) utgör ett undantag. Här ger en fångst av två lakar och två gäddor resultatet god status. Ett ytterst märkligt resultat, som pekar på brister i bedömningsmetoden (se kapitel 8 Diskussion). På lokalen ”Odensvi kyrka” är stensimpa den enda art som fångades och med mycket höga tätheter (275 stycken per 100 m2) vilket ger god status.Statusen för de lokaler med förekomst av öring fördelade sig som följer: 1 med hög, 4 med god, 3 med måttlig och 1 med otillfredsställande status. Den största anledningen till klassningen måttlig och otillfredsställande status på öringlokalerna var att även sjölevande arter fångades där. När man ska bedöma hela vattenförekomstens fiskstatus måste man väga samman alla elfisken som är gjorda inom vattenförekomsten. Dessutom bör man väga ihop flera års elfisken och beräkna medelvärden för att kunna bedöma statusen på ett bra sätt. Sist, men inte minst, bör man även väga in de erfarenheter man har av att utföra elfisken på de olika lokalerna. Vad har lokalens biotoper för kvalitet och vilken potential finns därmed på lokalen? Hur stor kan man förvänta sig att t.ex. en öringpopulation skulle kunna vara?Ett exempel är lokaler i Hedströmmens övre delar (vattenförekomsten ”Hedströmmen: mellan Storsjön och mynningen till Djurlångsån”) där de strömmande miljöerna som finns håller en hög kvalitet och vattenkvaliteten är god. Här finns således goda förutsättningar för en livskraftig öringstam med en populationstäthet på minst fem individer/m2, särskilt om man förbättrar konnektiviteten och ökar ytorna av strömmande vatten som lämpar sig för lek kombinerat med biotopvårdande insatser. Inom vattenförekomsten finns fem lokaler med god ekologisk status enligt VIX. Vår bedömning är dock att öringbeståndet är alldeles för glest och med mycket svag reproduktion för att kunna anses ha god status med hänsyn till den potential som finns på lokalerna. I tabell 1 presenteras förekomsten av fångade arter per elfiskelokal och vattendrag. Arterna är sorterade efter om de är strömvatten- eller sjölevande. Stensimpa, öring och elritsa är de arter med störst krav på strömmande vatten. Färna, ål, signalkräfta och lake finner man i både strömmande vatten och sjöar (intermediära). Abborre, mört gädda, benlöja m.fl. är huvudsakligen sjölevande arter. Totalt har 103 observationer gjorts varav 36 % strömlevande, 17 % intermediära och 47 % sjölevande arter.Sjöarternas dominans beror troligtvis på att flera av lokalerna ligger i omedelbar närhet av överdämda strömsträckor d.v.s. långsmala sjöar och lugnflytande vattendragssträckor. Vid lågflöden koloniserar sjöarterna de uppströms belägna strömsträckorna. Artsammansättningen borde på flera lokaler vara mer lik den som finns i Hedströmmens övre delar d.v.s. bestå mest av strömvattenarter, men överdämning och dominans av lugnvatten samt vandringshinder har slagit ut de strömlevande arterna till förmån för sjölevande arter.Öring fångades på totalt nio lokaler, varav sex lokaler i Hedströmmen och två lokaler i Kolbäcksån samt på en lokal i Arbogaån. I Ramnäs i Kolbäcksån och i Grindberga i Arbogaån pågår det försök att etablera självreproducerande öringbestånd.Ål, som är bedömd som akut hotad (CR) på rödlistan, fångades på en lokal: ”Sörkvarnforsen” i Kolbäcksån.Lake är klassificerad som nära hotad (NT) och fångades på totalt åtta lokaler fördelade på sex vattendrag. Flest (5 st) fångades vid lokalen ”Västerkvarn” i Kolbäcksån. På lokal ”Korslöt” i Valstaån har vi fångat lake årligen sedan 2010. Stensimpa, som är upptagen i EU:s art och habitatdirektiv, fångades på 24 lokaler. Den fanns därmed på ca 75% av lokalerna, vilket är ett tecken på god vattenkvalitet. Av de åtta lokaler där den saknades är det en lokal i Kolbäcksån (”Sörstafors”) där den har fångats tidigare. På lokal ”Ramnäs naturfåra” har stensimpa inte fångats men väl på en närliggande lokal. Fast på totalt sex lokaler har den aldrig fångats trots att man utfört mellan 4-7 elfisken på alla dessa lokaler. Två av lokalerna (”Nynäs” och ”Nykvarn”) ligger i nedersta delarna av Sagåns avrinningsområde. Sagån är känd som ett av länets mest näringsrika vattendrag. Två av de andra lokalerna (”Jäders bruk” och ”Östanfors”) ligger på naturfåror som påverkas mycket av kraftverksreglering. ”Jäders bruk” i Arbogaån torrläggs ibland nästan helt. Dessutom är just den lokalen extremt utsatt för solexponering på grund av total avsaknad av buskar och träd i närmiljön. Kanske blir vattnet för varmt för att passa stensimpan? Östanfors kraftstation i Hedströmmen har haft en reglering som återkommande har torrlagt naturfåran. Sannolikt har stensimpan dött ut på grund av torrläggning och sedan haft problem att återkolonisera p.g.a. avsaknad av strömsträckor nedströms. Samma problem tycks för övrigt råda på naturfåran vid Skinnskattebergs kraftstation.Slutligen saknas stensimpan på de två lokalerna ”Forsby” och ”Kvarngården” i Svartån. Detta trots att miljön är utmärkt och arten förekommer både nedströms vid ”Falkenbergska kvarnen” och uppströms vid ”Skultuna”. Vad kan detta bero på?Länsstyrelsen och Mälarenergi Vattenkraft AB samarbetar sedan många år med naturvårdsanpassad reglering vid de kraftverk där man kan uppnå störst naturvårdsnytta. Man har tillsammans upprättat en frivillig överenskommelse som i dagsläget omfattar totalt nio vattenkraftstationer. Av skrivelsen framgår vilken typ av reglering man är överens om och vad man vill uppnå med den. Elfisken på åtta av lokalerna i denna rapport följer upp effekten av naturvårdsanpassad reglering vid åtta kraftverk. Sammanfattningsvis kan sägas att statusen är klassad som god utifrån årets elfiske vid två av de berörda kraftverken (Grindberga och Östuna). På elfiskelokalerna vid Västerkvarn, Kallstena och Ekeby kraftstation klassas statusen som måttlig medan lokalerna vid Nedre Karmansbo (Holmens kraftstation) och Ramnäs har klassats som otillfredsställande status. Slutligen har resultaten från elfiskelokalen ”Östanfors” klassats som dålig status.Lokalen vid Grindberga började elfiskas 2012 och har haft måttlig status de första två åren, men sedan 2014 har statusen varit god. Lokalen vid Kallstena, där fiskväg byggts och minimitappning startade 2012, har stadigt haft måttlig status. Här fångas alltid sjölevande arter, vilket gör att lokalen får svårt att nå god status. Lokalen ”Östuna”, som också har minimitappning sedan 2012, fick i år god status. Det beror på att inga sjölevande arter fångades i år. Lokalen ”Ekeby”, som har minimitappning sen i fjol, har måttlig status men en positiv trend kan skönjas. Lokalen ”Nedre Karmansbo” har haft otillfredsställande status sedan 2009. Här har Holmens kraftverk stått still i flera år och allt vatten har således gått i naturfåran, men än så länge med liten effekt på fiskfaunan och därmed statusen. Anledningen är sannolikt att Hedströmmens öringpopulation nedströms är mycket svag. ”Östanfors” har minimitappning från 2015, men har haft dålig status sen elfiskena började. Förhoppningsvis ger minimitappningen stensimpan en chans att etablera sig. ”Västerkvarn” är en lokal i Kolbäcksån där fångsterna ofta varit klena och där läckaget från Strömsholms kanal, som ligger parallellt med naturfåran, har varit enda anledningen till att det funnits vatten att elfiska i. Sedan 2015 omfattas Västerkvarns kraftstation av minimitappning (och fiskväg!) vilket är bra eftersom kanalen tätades år 2015 och numera inte läcker längre. Lokalen ”Ramnäs” har haft en positiv utveckling sedan utsättningsförsök med öringyngel startade 2011. Samtidigt gjordes en överenskommelse med Mälarenergi om minimitappning. Öringutsättningar skedde årligen fram till 2014 och statusen steg från måttlig 2011 och 2013 till god 2014. År 2015 klassades statusen till och med som hög. Tyvärr klassades statusen 2016 som otillfredsställande. Fångsten bestod av en enda öring, två abborrar och en lake. Vår slutsats efter att ha vandrat runt i området är att miljön inte är optimal för öringungar. Det finns heller inte bra lekmiljöer i tillräcklig utsträckning. Biotopvård av olika slag, t.ex. lekgrusutläggning, skulle behövas för att få fart på öringbeståndet.Med en fortsatt övervakning, förbättrad naturvårdsanpassad reglering och en del biotopvård kommer vi förhoppningsvis att kunna dokumentera ytterligare förbättringar i statusen på samtliga lokaler.
|
|
| 7. |
- Martinsson, Anders
(författare)
-
Nätprovfisken i Västmanlands län 2015
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningUnder tiden 27 juli till och med 13 augusti 2015 provfiskades fem stycken sjöar i Västmanlands län. Nedan sammanfattas resultaten från provfiskena.Lien är en näringsfattig skogssjö och vattenförekomst. Sjön är försurningspåverkad och i uppströms belägna sjöar pågår kalkning. Det finns förorenade områden från tidigareindustriverksamheter vid Lien. Abborre är den dominerande fiskarten. Lien klassades tillgod ekologisk status. Fångst av mört i alla storleksklasser tyder på att kalkningsverksamhetenfungerar bra.Lilla och Stora Håltjärnen ingår i Natura 2000-området Håltjärnsbäcken. Tjärnarna är försurningspåverkade och kalkning pågår. Vid provfisket 2007 var tjärnarna fisktomma. I år fångades ett gäddyngel per sjö och en elritsa i Stora Håltjärn. Den ekologiskastatusen klassades som otillfredsställande respektive måttlig för Lilla och StoraHåltjärnen.Märrsjön är en okalkad regional referenssjö. Märrsjön ligger i området som drabbadesav den stora skogsbranden sommaren 2014. Fisksamhället i Märrsjön har ökat jämförtmed 2012 års provfiske. Skogsbranden verkar, åtminstone på kort sikt, inte ha haft någon negativ inverkan på fisken i Märrsjön. Den ekologiska statusen klassades som god för Märrsjön.Långsvan är en måttligt näringsrik skogssjö och vattenförekomst. Sjön är en populär sportfiskesjö. Fisksamhällets sammansättning tyder på en viss näringsämnesbelastning i sjön. Det skulle även kunna handla om ett högt fisketryck på rovfisken, speciellt gös.Men fångsten av gös var god jämfört med andra gössjöar, vilket talar för att det snarare är näringsämnen snarare än fisket som påverkar fisksamhället negativt. Den ekologiskastatusen klassades till måttlig för Långsvan.
|
|
| 8. |
- Martinsson, Anders, et al.
(författare)
-
Nätprovfisken i Västmanlands län 2016
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningUnder tiden 1-10 augusti 2016 provfiskades Vågsjön och Märrsjön i Västmanlands län.Vågsjön är en näringsfattig skogssjö och en vattenförekomst, som ligger högt upp i Köpingsåns vattensystem. Vågsjön ingår i den statligt finansierade kalkningsverksamheten och är en målsjö för kalkningen. Den ekologiska statusen har förbättrats sedan förra nätprovfisket som genomfördes 2007. Då klassades statusen till måttlig 2007 och 2016 klassades den som god.Märrsjön är en okalkad regional referenssjö, som ligger i området där den stora skogsbranden härjade sommaren 2014. Antalet fiskar och dess samlade biomassa har ökat efter branden jämfört med 2012 års provfiske. Dock var ökningen störst första året efter branden och 2016 minskade både antal fiskar och biomassa jämfört med 2015 års resultat. Den ekologiska statusen klassades till hög 2007 och 2012, men 2015 och 2016 har statusen klassats som god.
|
|
| 9. |
- Sundberg, Irene
(författare)
-
Kiselalger i vattendrag i Västmanlands län 2014
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningI Västmanlands län undersöktes år 2014 kiselalger på 15 lokaler. Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS, som visar graden av påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening i ett vattendrag. Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats. Två lokaler bedömdes tillhöra klass 1, hög status, nämligen Gärsjöbäcken och Forsån. Gärsjöbäcken klassades dock som mycket sur. Svartån (nedströms Fläcksjön), Kölstaån, Prästhytteån och Sagån (Tärnaby) tillhörde klass 2, god status. Av dessa befann sig Sagån (Tärnaby) i riskzonen för att hamna i måttlig status.I klass 3, måttlig status hamnade Sagån (Sonnebo), Svartån (Västerås), Sagån (Frösvi), Tingvastbobäcken, Svenbybäcken, Gussjöbäck och Bodabäcken. De två sistnämnda ligger i den nedre delen av klassintervallet och en hade stor eller mycket stor andel föroreningstoleranta kiselalger (%PT) och kan sägas ligga i riskzonen för att hamna i otillfredsställande status.Otillfredsställande status, klass 4, konstaterades i Lillån och Isätrabäcken. Lillån låg mycket nära gränsen mot måttlig status, men andelen föroreningstoleranta arter (%PT) var mycket stor, vilket styrker klassningen otillfredsställande status.Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattnet tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta lokalerna i undersökningen (11 st.) bedömdes ha alkaliska (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller nära neutrala förhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3).Tre lokaler – Forsån, Kölstaån och Gussjöbäck – hade ACID-index motsvarande måttligt sura förhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör vara 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum varit lägre än 6,4. Forsån hamnade nära gränsen mot nära neutrala förhållanden.I Gärsjöbäcken motsvarade indexvärdet mycket sura förhållanden, vilket innebär att årsmedelvärdet för pH bör ligga under 5,5 och/eller att pH-minimum är lägre än 4,8.
|
|
