| 1. |
|
|
| 2. |
- Bentham, James, et al.
(författare)
-
A century of trends in adult human height
- 2016
-
Ingår i: eLIFE. - 2050-084X. ; 5
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Being taller is associated with enhanced longevity, and higher education and earnings. We reanalysed 1472 population-based studies, with measurement of height on more than 18.6 million participants to estimate mean height for people born between 1896 and 1996 in 200 countries. The largest gain in adult height over the past century has occurred in South Korean women and Iranian men, who became 20.2 cm (95% credible interval 17.522.7) and 16.5 cm (13.319.7) taller, respectively. In contrast, there was little change in adult height in some sub-Saharan African countries and in South Asia over the century of analysis. The tallest people over these 100 years are men born in the Netherlands in the last quarter of 20th century, whose average heights surpassed 182.5 cm, and the shortest were women born in Guatemala in 1896 (140.3 cm; 135.8144.8). The height differential between the tallest and shortest populations was 19-20 cm a century ago, and has remained the same for women and increased for men a century later despite substantial changes in the ranking of countries.
|
|
| 3. |
- Bentham, James, et al.
(författare)
-
A century of trends in adult human height
- 2016
-
Ingår i: eLIFE. - : eLife Sciences Publications Ltd. - 2050-084X. ; 5
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Being taller is associated with enhanced longevity, and higher education and earnings. We reanalysed 1472 population-based studies, with measurement of height on more than 18.6 million participants to estimate mean height for people born between 1896 and 1996 in 200 countries. The largest gain in adult height over the past century has occurred in South Korean women and Iranian men, who became 20.2 cm (95% credible interval 17.5–22.7) and 16.5 cm (13.3– 19.7) taller, respectively. In contrast, there was little change in adult height in some sub-Saharan African countries and in South Asia over the century of analysis. The tallest people over these 100 years are men born in the Netherlands in the last quarter of 20th century, whose average heights surpassed 182.5 cm, and the shortest were women born in Guatemala in 1896 (140.3 cm; 135.8– 144.8). The height differential between the tallest and shortest populations was 19-20 cm a century ago, and has remained the same for women and increased for men a century later despite substantial changes in the ranking of countries.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Ahlberg, Erik, et al.
(författare)
-
"Vi klimatforskare stödjer Greta och skolungdomarna"
- 2019
-
Ingår i: Dagens nyheter (DN debatt). - 1101-2447.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- DN DEBATT 15/3. Sedan industrialiseringens början har vi använt omkring fyra femtedelar av den mängd fossilt kol som får förbrännas för att vi ska klara Parisavtalet. Vi har bara en femtedel kvar och det är bråttom att kraftigt reducera utsläppen. Det har Greta Thunberg och de strejkande ungdomarna förstått. Därför stödjer vi deras krav, skriver 270 klimatforskare.
|
|
| 6. |
- Carlsson, Magnus, et al.
(författare)
-
Physiological demands of competitive sprint and distance performance in elite female cross-country skiing
- 2016
-
Ingår i: Journal of Strength and Conditioning Research. - : Lippincott Williams & Wilkins. - 1064-8011 .- 1533-4287. ; 30:8, s. 2138-2144
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The purpose was to investigate the relationship between elite females' competitive performance capability in sprint and distance cross-country skiing and the variables of gross efficiency (GE), work rate at the onset of blood-lactate accumulation (OBLA4mmol), maximal oxygen uptake (V[Combining Dot Above]O2max), maximal speed (Vmax), and peak upper-body oxygen uptake (V[Combining Dot Above]O2peak). Ten elite female cross-country skiers (age 24.5 ± 2.8 years) completed treadmill roller-skiing tests to determine GE, OBLA4mmol, and V[Combining Dot Above]O2max using the diagonal-stride technique as well as Vmax and V[Combining Dot Above]O2peak using the double-poling technique. International Ski Federations ranking points for sprint (FISsprint) and distance (FISdist) races were used as competitive performance data. There were correlations between the FISsprint and the V[Combining Dot Above]O2max expressed absolutely (p = 0.0040), Vmax (p = 0.012), and V[Combining Dot Above]O2peak expressed absolutely (p < 0.001) and as a simple ratio-standard (p = 0.049). The FISdist were correlated with OBLA4mmol (p = 0.048), V[Combining Dot Above]O2max expressed absolutely (L·min) (p = 0.015) and as a simple ratio-standard (p = 0.046), and V[Combining Dot Above]O2peak expressed absolutely (p = 0.036) and as a simple ratio-standard (ml·min·kg) (p = 0.040). The results demonstrate that the physiological abilities reflected by V[Combining Dot Above]O2max and V[Combining Dot Above]O2peak are indicators of competitive sprint and distance performance in elite female cross-country skiing. In addition, the ability to generate a high Vmax indicates the performance in sprint races, whereas the skier's OBLA4mmol reflects the performance capability in distance races. Based on the results, when evaluating the performance capacity of elite female cross-country skiers, it is recommended to use physiological variables that reflect competitive performance.
|
|
| 7. |
- Carlsson, Per, et al.
(författare)
-
Prioritering och finansiering av läkemedel för behandling av patienter med sällsynta sjukdomar : Reviderad version
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I vilken utsträckning kan särskilda hänsyn tas vid prioritering av särläkemedel och läkemedel för behandling av sällsynta tillstånd? Bör man i vissa speciella situationer kunna acceptera sämre kostnadseffektivitet och lägre krav på vetenskapligt underlag? Om så, vad är det för villkor/kriterier som då bör vara uppfyllda? Hur stämmer ett sådant undantag med den etiska plattformen för prioriteringar? Finns det andra argument som talar för eller mot en särbehandling av sällsynta tillstånd? Detta är frågor som vi diskuterar i denna rapport som tagits fram på uppdrag av Läkemedels- och apoteksutredningen.I rapporten konstaterar vi att särläkemedel är en relativt heterogen grupp av läkemedel och att det finns andra läkemedel med motsvarande egenskaper som inte ansökt eller kunnat ansöka om status som särläkemedel. Ur prioriteringssynpunkt är det därför mer relevant att fokusera på alla typer av läkemedel, som används för sällsynta tillstånd, när vi diskuterar vilka principer för prioriteringar som bör gälla.Utifrån litteratur och erfarenheter i andra länder, som formulerat kriterier för en särskild hantering av läkemedel vid sällsynta sjukdomar, drar vi den preliminära slutsatsen att samhället bör kunna betala mer per hälsovinst (kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår (QALY)) och acceptera lägre krav på vetenskapligt underlag vid prioritering av läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar om samtliga följande villkor är uppfyllda:att behandlingen har en hög kostnad per hälsovinst som en konsekvens av att den omfattar endast få patienter,att det rör sig om ett tillstånd med mycket stor svårighetsgrad,att det behandlingsalternativ som övervägs på goda grunder ska antas ha en väsentlig effekt,att det inte finns någon alternativ behandling med en väsentlig effekt som förväntas förebygga, bota, fördröja försämring eller lindra det aktuella tillståndet.Om dessa kriterier anses uppfyllda kan läkemedlet bedömas i relation till ett förhöjt tröskelvärde för kostnadseffektivitet. Hur högt detta värde kan vara för att anses rimligt tar vi inte ställning till i rapporten, men en viktig ståndpunkt är att det måste finnas en övre gräns för hur hög kostnad per QALY samhället kan acceptera. Detta bör gälla även om ovanstående kriterier är uppfyllda, annars riskerar det uppstå oacceptabla undanträngningseffekter av andra prioriterade åtgärder. Även lägre krav på vetenskapligt underlag ska kunna accepteras.Denna preliminära slutsats prövas sedan mot den svenska etiska plattformen och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Våra slutsatser från den etiska analysen är att:Människovärdesprincipen tillåter att sällsynta tillstånd som ger upphov till höga behandlingskostnader kan särbehandlas och därmed kan vårt första kriterium accepteras utifrån den etiska plattformen. När ett högre tröskelvärde (kostnad per vunnen hälsovinst) för behandling av sällsynta tillstånd accepteras, så ges dessa patienter större likhet i tillgång till hälsa jämfört med andra patienter (under förutsättning att även andra kriterier är uppfyllda). Detta innebär dock inte automatiskt att alla sällsynta tillstånd som ger upphov till höga behandlingskostnader bör särbehandlas.Enligt behovs-solidaritetsprincipen bör samhället sträva efter att alla medborgare i så stor utsträckning som möjligt ges lika möjligheter till vård; men även att de uppnår en så lika nivå av hälsa som möjligt. Det senare förutsätter att vi i första hand prioriterar dem som ligger längst ifrån en sådan lika nivå, dvs. de med störst behov. För att vi ska kunna påverka möjligheter och utfall när det gäller hälsa krävs det att de åtgärder som används faktiskt kan påverka personer till att närma sig ett mer lika utfall, dvs. att dessa åtgärder har en väsentlig effekt på hälsan.Kostnadseffektivitetsprincipen säger att vid val mellan olika verksamhetsområden eller åtgärder bör en rimlig relation mellan kostnader och effekt eftersträvas. Det framgår att mycket svåra tillstånd ska gå före lindrigare tillstånd, även om åtgärderna gentemot de förra är förknippade med förhållandevis högre kostnader per hälsovinst. När ovanstående kriterier är uppfyllda för behandling av ett sällsynt tillstånd innebär det endast att behandlingen kan bli föremål för en bedömning av om ett höjt tröskelvärde kan accepteras. Det innebär alltså inte automatiskt att behandlingen bör erbjudas eller att ett läkemedel till exempel ska inkluderas i läkemedelsförmånerna. Även med dessa kriterier uppfyllda och att det därmed finns skäl för särbehandling av behandlingen, bör beslutfattaren även i det läget komma fram till vad som är en rimlig relation mellan kostnader och effekt, dvs. vilket som är ett acceptabelt tröskelvärde i den aktuella beslutssituationen.Sammanfattningsvis anser vi att dagens etiska plattform tillsammans med den modifiering av kostnadseffektivitetsprincipen, som finns i senare lagstiftning, ger möjlighet att ta särskilda hänsyn vid prioritering av läkemedel riktade till sällsynta och mycket svåra tillstånd. För att en särbehandling av ett läkemedel ska kunna övervägas bör det ha en väsentlig effekt på det aktuella tillståndet. Det är en skillnad mellan behandlingar som har dålig kostnadseffektivitet på grund av liten effekt respektive om de har det på grund av hög kostnad. Skillnaden motiveras utifrån att effektstorleken hos behandlingen påverkar dess möjlighet att bidra till ett utfall som ligger i linje med resten av befolkningens hälsa och livskvalitet, där en större effektstorlek närmar sig detta på ett bättre sätt. Vår tolkning är att om det finns två åtgärder med samma kostnadseffektivitetskvot och samma svårighetsgrad men där den ena har större effekt på tillståndet än den andra, så är den med störst effekt som ska ges företräde.Vi har även undersökt om det finns några argument utifrån samhällsekonomisk effektivitet som talar för eller emot en särbehandling av sällsynta tillstånd. Detta görs utifrån teoretisk och empirisk litteratur i ämnet och preliminära data från en svensk studie. Enligt vissa studier finns det ett samhälleligt värde i vetskapen om att människor blir omhändertagna oavsett situation och det skapar större trygghet och tillit till samhället utifrån dels ett egenintresse eftersom alla människor i ett samhälle löper en risk att drabbas av svåra tillstånd. Det finns också en altruistisk motivering som består i att människor i allmänhet kan påverkas positivt av att bara veta att de lever i ett barmhärtigt samhälle.Det finns dock inget stöd i renodlade empiriska studier för att människor i allmänhet anser att behandling av sällsynta sjukdomar, allt annat lika, ska särbehandlas. Med andra ord saknas empiriskt stöd för att sällsynthet i sig är ett relevant kriterium vid prioritering. Det var även slutsatsen av vår tidigare etiska argumentation kring detta (se Carlsson et al. 2012). Preliminära data från en pågående svensk studie kommer delvis fram till samma slutsats. När analysen i samma studie fördjupas och kompletteras med attitydfrågor och fokusgruppsintervjuer framträder dock en mer nyanserad bild, nämligen att om det rör sig om sällsynta tillstånd med hög svårighetsgrad, och det är den enda behandlingen, så kan stöd finnas för särbehandling.Efter att ha konstaterat att särskild hänsyn kan övervägas vid prioritering av läkemedel som ska användas vid svåra och sällsynta tillstånd utifrån den etiska plattformen och ur ett välfärdsekonomiskt perspektiv återstår att ta ställning till en rad praktiska överväganden vid utformning av procedurer för prioriteringar, nämligen:Utifrån målet att minska olikheter och garantera vård på lika villkor för sällsynta tillstånd är antagligen en modell med ett nationellt beslutsfattande att föredra. Samma principer för prioritering av läkemedel vid sällsynta och svåra tillstånd bör gälla oavsett hur läkemedlet når patienten, dvs. oavsett om detta sker som läkemedel på recept eller rekvisitionsläkemedel. Om prioriteringen görs av en eller flera instanser är en organisatorisk fråga som vi inte tar ställning till i denna rapport.Ur prioriteringssynpunkt bör det inte göras åtskillnad mellan särläkemedel och andra läkemedel som används för sällsynta tillstånd. När det gäller beslut om särläkemedel i allmänhet ska ingå i förmånssystemet bör de utvärderas och beslutas av Tandvård- och läkemedelsförmånsverket (TLV) på sedvanligt sätt medan vid sådana läkemedel som riktas mot tillstånd som både är mycket sällsynta och mycket svåra kan särskild hänsyn behöva tas och handläggas enligt en modifierad ordning. Detta bör avse såväl kostnaden per hälsovinst som hantering av osäkerhet i det vetenskapliga underlaget och bör gälla oavsett status som särläkemedel eller ej.I vissa situationer när det vetenskapliga underlaget är mycket osäkert uppstår problem vid ställningstagande om generell användning av dyra läkemedel för svår sjukdom på gruppnivå. Det förefaller i det läget rimligt att initialt ge visst avkall på evidensunderlaget för kostnadseffektivitet vid svåra sjukdomar när det av olika skäl inte ter sig möjligt av praktiska skäl att få fram ett sådant. Det kan dock finnas en konflikt i att både acceptera en högre betalningsvilja och dessutom acceptera en större osäkerhet i beslutsunderlaget. I sådana fall är det särskilt angeläget att sörja för en adekvat uppföljning för att så snart som möjligt försöka minska osäkerheten och eventuellt ompröva beslutet.De finns olika principer för hur en patientgrupp med mycket svåra och sällsynta tillstånd kan avgränsas. Gruppen kan dels
|
|
| 8. |
- Carlsson, Tomas, et al.
(författare)
-
The effects of strength training versus ski-ergometer training on double-poling capacity of elite junior cross-country skiers
- 2017
-
Ingår i: European Journal of Applied Physiology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1439-6319 .- 1439-6327. ; 117:8, s. 1523-1532
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- PurposeTo compare the effects of strength training versus ski-ergometer training on double-poling gross efficiency (GE), maximal speed (Vmax), peak oxygen uptake (V˙O2peak" role="presentation" style="box-sizing: border-box; display: inline-table; line-height: normal; letter-spacing: normal; word-spacing: normal; word-wrap: normal; white-space: nowrap; float: none; direction: ltr; max-width: none; max-height: none; min-width: 0px; min-height: 0px; border: 0px; padding: 0px; margin: 0px; position: relative;">V˙O2peakV˙O2peak) for elite male and female junior cross-country skiers.MethodsThirty-three elite junior cross-country skiers completed a 6-week training-intervention period with two additional 40-min training sessions per week. The participants were matched in pairs and within each pair randomly assigned to either a strength-training group (STR) or a ski-ergometer-training group (ERG). Before and after the intervention, the participants completed three treadmill roller-skiing tests to determine GE, Vmax, and V˙O2peak" role="presentation" style="box-sizing: border-box; display: inline-table; line-height: normal; letter-spacing: normal; word-spacing: normal; word-wrap: normal; white-space: nowrap; float: none; direction: ltr; max-width: none; max-height: none; min-width: 0px; min-height: 0px; border: 0px; padding: 0px; margin: 0px; position: relative;">V˙O2peakV˙O2peak. Mixed between-within subjects analysis of variance (ANOVA) was conducted to evaluate differences between and within groups. Paired samples t tests were used as post hoc tests to investigate within-group differences.ResultsBoth groups improved their Vmax and V˙O2peak" role="presentation" style="box-sizing: border-box; display: inline-table; line-height: normal; letter-spacing: normal; word-spacing: normal; word-wrap: normal; white-space: nowrap; float: none; direction: ltr; max-width: none; max-height: none; min-width: 0px; min-height: 0px; border: 0px; padding: 0px; margin: 0px; position: relative;">V˙O2peakV˙O2peak expressed absolutely (all P < 0.01). For the gender-specific sub-groups, it was found that the female skiers in both groups improved both Vmax and V˙O2peak" role="presentation" style="box-sizing: border-box; display: inline-table; line-height: normal; letter-spacing: normal; word-spacing: normal; word-wrap: normal; white-space: nowrap; float: none; direction: ltr; max-width: none; max-height: none; min-width: 0px; min-height: 0px; border: 0px; padding: 0px; margin: 0px; position: relative;">V˙O2peakV˙O2peak expressed absolutely (all P < 0.05), whereas the only within-group differences found for the men were improvements of Vmax in the STR group. No between-group differences were found for any of the investigated variables.ConclusionsPhysiological and performance-related variables of importance for skiers were improved for both training regimes. The results demonstrate that the female skiers’ physiological adaptations to training, in general, were greater than those of the men. The magnitude of the physiological adaptations was similar for both training regimes.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Hjort, Rebecka, et al.
(författare)
-
Low birthweight is associated with an increased risk of LADA and type 2 diabetes: results from a Swedish case-control study
- 2015
-
Ingår i: Diabetologia. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1432-0428 .- 0012-186X. ; 58:11, s. 2525-2532
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Aims/hypothesis Our aim was to investigate the association between birthweight and latent autoimmune diabetes in adults (LADA), a common diabetes form with features of both type 1 and type 2 diabetes. Methods We used data from the Epidemiological Study of Risk Factors for LADA and Type 2 Diabetes (ESTRID), a Swedish population-based study. Eligible for the analysis were 134 incident LADA cases (glutamic acid decarboxylase antibody [GADA] positive), 350 incident type 2 diabetes cases (GADA negative) and 603 randomly selected controls. We present ORs and 95% CIs for LADA and type 2 diabetes in relation to birthweight, adjusted for sex, age, BMI and family history of diabetes. Results Low birthweight increased the risk of LADA as well as the risk of type 2 diabetes; OR per kg reduction was estimated as 1.52 (95% CI 1.12, 2.08) and 1.58 (1.23, 2.04), respectively. The OR for participants weighing < 3 kg compared with >= 4 kg at birth was estimated as 2.38 (1.23, 4.60) for LADA and 2.37 (1.37, 4.10) for type 2 diabetes. A combination of low birthweight (< 3 kg) and current overweight (BMI >= 25) further augmented the risk: LADA, OR 3.26 (1.69, 6.29); and type 2 diabetes, OR 39.93 (19.27, 82.71). Family history of diabetes had little impact on these estimates. Conclusions/interpretation Our results suggest that low birthweight may be a risk factor for LADA of the same strength as for type 2 diabetes. These findings support LADA, despite its autoimmune component, having an aetiology that includes factors related to type 2 diabetes.
|
|
