SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "WFRF:(Akselsson Cecilia) srt2:(2020-2024)"

Sökning: WFRF:(Akselsson Cecilia) > (2020-2024)

  • Resultat 1-46 av 46
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  • Akselsson, Cecilia, et al. (författare)
  • A Combined Measurement and Modelling Approach to Assess the Sustainability of Whole-Tree Harvesting—A Swedish Case Study
  • 2021
  • Ingår i: Sustainability. - : MDPI AG. - 2071-1050. ; 13:4
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • The demand of renewable energy has increased the interest in whole-tree harvesting. The sustainability of whole-tree harvesting after clear-cutting, from an acidification point of view, depends on two factors: the present acidification status and the further loss of buffering capacity at harvesting. The aims of this study were to investigate the relationship between these two factors at 26 sites along an acidification gradient in Sweden, to divide the sites into risk classes, and to examine the geographical distribution of them in order to provide policy-relevant insights. The present status was represented by the acid neutralizing capacity (ANC) in soil solution, and the loss of buffering capacity was represented by the estimated exceedance of critical biomass harvesting (CBH). The sites were divided into three risk classes combining ANC and exceedance of CBH. ANC and exceedance of CBH were negatively correlated, and most sites had either ANC < 0 and exceedance (high risk) or ANC > 0 and no exceedance (low risk). There was a geographical pattern, with the high risk class concentrated to southern Sweden, which was mainly explained by higher historical sulfur deposition and site productivity in the south. The risk classes can be used in the formulation of policies on whole-tree harvesting and wood ash recycling.
  •  
2.
  • Akselsson, Cecilia, et al. (författare)
  • Samordnad landskapsförvaltning : Ett nytt sätt att förvalta landskap för att uppnå hållbarhetsmålen
  • 2020
  • Ingår i: ; 6
  • Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
    • Trycket på både skogs- och jordbruksmark ökar, bland annat som en följd av befolknings-ökningen, ändrade konsumtionsmönster och den pågående klimatförändringen. Detta leder till målkonflikter, där aktörer med olika intressen har olika syn på hur marken ska användas på bästa sätt. Dagens sektorsvisa planering, där beslut ofta tas på fastighetsnivå, gör det svårt att hitta lösningar på dessa målkonflikter. En övergång till en mer samordnad landskapsförvaltning har stor potential, men innebär också att en rad hinder först måste övervinnas.
  •  
3.
  • Akselsson, Cecilia, et al. (författare)
  • Synergier och konflikter mellan miljömål i skogen
  • 2021
  • Ingår i: Dragkampen om skogen : en syntes om skogsbruk i perspektivet av klimat, miljö och biologisk mångfald - en syntes om skogsbruk i perspektivet av klimat, miljö och biologisk mångfald. - 9789198434972 ; :7, s. 30-55
  • Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)
  •  
4.
  • Bakx, Tristan, et al. (författare)
  • Areas of high conservation value support specialist forest birds
  • 2023
  • Ingår i: Ecosphere. - 2150-8925. ; 14:6
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Scientists have deemed existing protected areas in European forests insufficient to halt and reverse biodiversity loss resulting from ongoing intensification of management. In Sweden, protected areas are therefore complemented with the so-called areas of high conservation value (AHCVs), that is, landscapes encompassing both protected and assumed biodiversity-valuable areas as well as surrounding land, where managers should pay increased attention to biodiversity. However, it is not known whether AHCVs are chosen so that the species they are intended to benefit inhabit such AHCVs to a higher degree. We investigated whether the occurrence and abundance of bird species that may be particularly vulnerable to intense forest management were higher in Swedish forest landscapes proposed as AHCVs compared with other forest landscapes. To this end, we fitted a joint species distribution model to bird count data for 70 forest bird species from a standardized Swedish bird monitoring scheme. Twelve of the 20 forest specialists (60%) were detected to occur more often inside AHCVs than outside, whereas no forest specialist was less likely to occur inside AHCVs. For forest generalists, the corresponding figures were 28% and 18%, respectively. Six of 15 red-listed species (40%) were detectably more likely to occur inside AHCVs. The relationship between AHCV status of landscapes and the abundance of individual species was not as consistently negative or positive. The higher occurrence of specialists and threatened species inside AHCVs than outside of them suggests that if managed correctly, AHCVs are important habitat for a considerable part of the specialized forest avifauna in Sweden. We conclude that AHCVs represent an opportunity for designing green infrastructure benefitting Swedish forest biodiversity.
  •  
5.
  • Bakx, Tristan R.M., et al. (författare)
  • Riparian buffer zones in production forests create unequal costs among forest owners
  • 2024
  • Ingår i: European Journal of Forest Research. - 1612-4669. ; 143:3, s. 1035-1046
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Riparian buffer zones (RBZs) are an important instrument for environmental policies for water and biodiversity protection in managed forests. We investigate the variation of the cost of implementing RBZs within different property size classes across the size range of non-industrial forest owner properties in Southern Sweden. Using the Heureka PlanWise decision support system, we quantified the cost of setting aside RBZs or applying alternative management in them, as the relative loss of harvest volume and of net present value per property. We did this for multiple simulated as well as real-world property distributions. The variation of cost distribution among small properties was 4.2–6.9 times higher than among large properties. The interproperty cost inequality decreased non-linearly with increasing property size and levelled off from around 200 ha. We conclude that RBZs, due to the irregular distribution of streams, cause highly unequal financial consequences for owners, with some small property owners bearing a disproportionally high cost. This adds to previous studies showing how environmental considerations differentially affect property owners. We recommend decision makers to stimulate the uptake of RBZs by alleviating these inequalities between forest owners by including appropriate cost sharing or compensation mechanisms in their design.
  •  
6.
  • Bakx, Tristan R.M., et al. (författare)
  • The effect of spatial and temporal planning scale on the trade-off between the financial value and carbon storage in production forests
  • 2023
  • Ingår i: Land Use Policy. - : Elsevier BV. - 0264-8377 .- 1873-5754. ; 127
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background: Increasing carbon stock in standing forests is one of the proposed ways to mitigate climate change. However, in production forests, this typically would lead to reduced harvesting possibilities and thus reduced financial gain for the forest owners. The size of this reduction should depend on the chosen target level of the carbon stock as well as the required speed of accumulation. Furthermore, due to landscape heterogeneity, the size of the loss can be expected to vary the planning scale, often related to forest property size. Aim: This study aimed to quantify the effects of spatial and temporal planning scales on the severity of the trade-off between Net Present Value (NPV) of future timber sales and carbon storage in production forests in Southern Sweden. Methods: We used the Heureka PlanWise forest decision support system with built-in Linear Programming functionality. We created six Production Possibility Frontiers (PPF) that quantified the trade-off for the combinations of two scenarios for timing of carbon accumulation (either by 2100 or by 2100 with an intermediate target by 2045) and three spatial management scales (∼3300 ha, ∼300 ha, and ∼60 ha; 1068 stands). Results: There was a strong effect of temporal scale, with consistently lower NPV, with the same carbon stock in 2100, when the intermediate target for 2045 was applied. The effect of the spatial scale was only apparent between the smallest (50 ha) scale and the larger scales (300 and 3300 ha), with consistently lower NPV with the same carbon stock at the smallest scale. Conclusion: We conclude that both the effects of spatial management scale and temporal scale on the cost of carbon storage should be considered in relation to potential climate policies.
  •  
7.
  • Belyazid, Salim, et al. (författare)
  • Water Limitation in Forest Soils Regulates the Increase in Weathering Rates under Climate Change
  • 2022
  • Ingår i: Forests. - : MDPI AG. - 1999-4907. ; 13:2
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Climate change is generally expected to have a positive effect on weathering rates, due to the strong temperature dependence of the weathering process. Important feedback mechanisms such as changes in soil moisture, tree growth and organic matter decomposition can affect the response of weathering rates to climate change. In this study, the dynamic forest ecosystem model ForSAFE, with mechanistic descriptions of tree growth, organic matter decomposition, weathering, hydrology and ion exchange processes, is used to investigate the effects of future climate scenarios on base cation weathering rates. In total, 544 productive coniferous forest sites from the Swedish National Forest Inventory are modelled, and differences in weathering responses to changes in climate from two Global Climate Models are investigated. The study shows that weathering rates at the simulated sites are likely to increase, but not to the extent predicted by a direct response to elevated air temperatures. Besides the result that increases in soil temperatures are less evident than those in air temperature, the study shows that soil moisture availability has a strong potential to limit the expected response to increased temperature. While changes in annual precipitation may not indicate further risk for more severe water deficits, seasonal differences show a clear difference between winters and summers. Taking into account the seasonal variation, the study shows that reduced soil water availability in the summer seasons will strongly limit the expected gain in weathering associated with higher temperatures.
  •  
8.
  • Karlsson, Gunilla Pihl, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Jönköpings län  Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet var 1,2 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,56 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,50 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2022/23. Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 3,5–4,3 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Jönköpings län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till 7,6 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige på 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma, i synnerhet vid Mellby i länets västra del. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var 0,35 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan SO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,25 µg/m3. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det antropogent orsakade svavelnedfallet i länet högt, cirka 6 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,1–0,2 kg per hektar i krondropp och mellan 0,6–0,9 kg/ha på öppet fält.Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som tidigare nämnts i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Jönköpings län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Fagerhult och Mellby har under de senaste åren oftast legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,14 mekv/l och -0,02 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurnings-påverkan hålls på en låg nivå.
  •  
9.
  • Karlsson, Gunilla Pihl, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Skåne län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Skåne län inom Krondroppsnätet. Sedan 2022 redovisas även mätningar av lufthalter vid två ytterligare mätplatser finansierade av Länsstyrelsen i Skåne. Skånes Luftvårdsförbund har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1990. I denna rapport redovisas resultaten från mätningarna under det hydrologiska året 2022/23. I rapporten beskrivs försurningsläget och kvävesituationen i Skåne län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet.I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och/eller markvattenkemi bedrivs vid fyra platser med granskog i Skåne län; Hissmossa och Arkelstorp i länets norra delar samt Stenshult och Maryd. Lufthaltsmätningar görs dessutom på två mätplatser, vid Kullaberg och vid Stenshuvud.Svavelnedfallet har minskat kraftigt men återhämtningen går långsamtMinskade emissioner har gjort att både svaveldioxidhalter i luft och svavelnedfall minskat kraftigt. Svavelnedfallet, som 1990 var omkring 20 kg per hektar, var under 2022/23 mellan 0,6 och 2,1 kg per hektar på mätplatserna i Skåne. Responsen i marken är dock långsam. Markvattnet var under 2023 kraftigt försurat, med pH oftast mellan 4,3 och 4,6, och den syraneutraliserande förmågan (ANC) oftast under 0. ANC har ökat signifikant i de långa mätserierna, men ökningen går långsamt och ANC är fortfarande så pass lågt att det inte ger utrymme till någon större pH-höjning. Enbart på en av mätplatserna, Hissmossa, kunde en signifikant pH-höjning påvisas, men pH är fortfarande mycket lågt där, mellan 4,4 och 4,5 under 2023. Detta innebär också att systemen är mycket känsliga för störningar. Havssaltsepisoder kan exempelvis leda till kraftiga surstötar. De stora mängderna kväve i systemet gör även att kraftig nitrifiering kan uppstå vid störningar, i form av stormskador, insektsangrepp, gallring eller avverkning, vilket även det kan leda till kraftiga surstötar.Kvävenedfallet minskar långsamt och kväveutlakning är ofta förhöjdÄven kväveemissionerna har minskat, men inte lika mycket som för svavel, vilket återspeglas i tidstrenderna för kvävehalter i luft och nedfall av kväve. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve beräknades på en av mätplatserna i Skåne, Västra Torup/Hissmossa, till mellan 15 och 20 kg per hektar och år i början av 2000-talet och har minskat signifikant till strax över 5 kg per hektar och år. Vid den mer utsatta mätplatsen Stenshult, med en betydligt kortare mätserie, från 2010, syns ingen statistiskt signifikant förändring. I Stenshult beräknades det totala nedfallet av oorganiskt kväve till 15 kg per hektar under 2022/23. Vid båda mätplatserna överskrids därmed den kritiska belastningsgränsen för övergödande kväve i skog, 5 kg per hektar och år.Vid samtliga aktiva mätplatser i Skåne har förhöjda nitratkvävehalter i markvattnet förekommit, trots att inga uppenbara störningar skett. I vissa fall har de skett kontinuerligt och i andra fall under någon eller några perioder. Detta tyder på att skogarna är nära kvävemättnad. Det är enbart mätplatser i allra sydligaste Sverige som uppvisar förhöjda nitratkvävehalter i ostörd skog, på övriga mätplatser i Sverige tas allt kväve upp. De stora kvävemängderna i marken gör också att störningar av olika slag, allt från gallringar och mindre stormskador till slutavverkning, kan innebära kraftig nitrifiering och därmed utlakning av nitratkväve. Detta ökar risken för att skogsmarken bidrar till övergödning av ytvatten, och nitrifieringen innebär även surstötar som kan hämma återhämtningen från försurning i ytvatten.
  •  
10.
  • Kronnäs, Veronika, et al. (författare)
  • Effect of droughts and climate change on future soil weathering rates in Sweden
  • 2023
  • Ingår i: Biogeosciences. - Göteborg : IVL Svenska Miljöinstitutet AB. - 1726-4170 .- 1726-4189. ; 20:10, s. 1879-1899
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • In a future warmer climate, extremely dry, warm summers might become more common. Soil weathering is affected by temperature and precipitation, and climate change and droughts can therefore affect soil chemistry and plant nutrition. In this study, climate change and drought effects on soil weathering rates and release of Ca, Mg, K and Na were studied on seven forest sites across different climates in Sweden, using the dynamical model ForSAFE.Two climate scenarios were run, one medium severity climate change scenario from IPCC (A1B) and one scenario where a future drought period of 5 years was added, while everything else was equal to the first scenario. The model results show a large geographical variation of weathering rates for the sites, without any geographical gradient, despite the strong dependence of temperature on weathering and the strong gradient in temperature in Sweden. This is because soil texture and mineralogy have strong effects on weathering.The weathering rates have a pronounced seasonal dynamic. Weathering rates are low during winters and generally high, but variable, during summers, depending on soil moisture and temperature. According to the model runs, the future yearly average weathering rates will increase by 5 %–17 % per degree of warming. The relative increase is largest in the two southeastern sites, with low total weathering rates. At sites in southern Sweden, future weathering increase occurs throughout the year according to the modelling.In the north, the increase in weathering during winters is almost negligible, despite larger temperature increases than in other regions or seasons (5.9 ∘C increase in winter in Högbränna; the yearly average temperature increase for all sites is 3.7 ∘C), as the winter temperatures still will mostly be below zero. The drought scenario has the strongest effect in southern Sweden, where weathering during the later parts of the drought summers decreases to typical winter weathering rates.Soil texture and amount of gravel also influence how fast the weathering decreases during drought and how fast the soil rewets and reaches normal weathering rates after the drought. The coarsest of the modelled soils dries out and rewets quicker than the less coarse of the modelled soils. In the north, the soils do not dry out as much as in the south, despite the low precipitation, due to lower evapotranspiration, and in the northernmost site, weathering is not much affected. Yearly weathering during the drought years relative to the same years in the A1B scenario are between 78 % and 96 % for the sites.The study shows that it is crucial to take seasonal climate variations and soil texture into account when assessing the effects of a changed climate on weathering rates and plant nutrient availability.
  •  
11.
  • Lucander, Klas, et al. (författare)
  • The Effect of Nitrogen Fertilization on Tree Growth, Soil Organic Carbon and Nitrogen Leaching-A Modeling Study in a Steep Nitrogen Deposition Gradient in Sweden
  • 2021
  • Ingår i: Forests. - : MDPI AG. - 1999-4907. ; 12:3
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Nitrogen (N) fertilization in forests has the potential to increase tree growth and carbon (C) sequestration, but it also means a risk of N leaching. Dynamic models can, if the important processes are well described, play an important role in assessing benefits and risks of nitrogen fertilization. The aim of this study was to test if the ForSAFE model is able to simulate correctly the effects of N fertilization when considering different levels of N availability in the forest. The model was applied for three sites in Sweden, representing low, medium and high nitrogen deposition. Simulations were performed for scenarios with and without fertilization. The effect of N fertilization on tree growth was largest at the low deposition site, whereas the effect on N leaching was more pronounced at the high deposition site. For soil organic carbon (SOC) the effects were generally small, but in the second forest rotation SOC was slightly higher after fertilization, especially at the low deposition site. The ForSAFE simulations largely confirm the N saturation theory which state that N will not be retained in the forest when the ecosystem is N saturated, and we conclude that the model can be a useful tool in assessing effects of N fertilization.
  •  
12.
  • Neij, Lena, et al. (författare)
  • Lunds kommuns klimatpolitiska råd : Rapport 2021
  • 2021
  • Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
    • Lunds kommuns klimatpolitiska råd (Rådet) bildades hösten 2018 med uppdrag att utvärdera hur Lunds kommuns samlade politik är förenlig med de klimatmål som antagits av kommunfullmäktige. Rådet, som består av forskare från Lunds universitet (LU) och SLU Alnarp, har sammantaget en bred tvär- och mångvetenskaplig kompetens och en gedigen erfarenhet av samverkan med olika samhällsaktörer.Samarbetet mellan Lunds kommun och akademin har sedan länge stimulerat utvecklingen i Lund och utgör en viktig källa till nytänkande och problemlösning.Rådet uppskattar förtroendet att utvärdera kommunens klimatarbete men uttrycker samtidigt en ödmjukhet inför komplexiteten i detta arbete. Rådets ambition är att sträva efter att vara kritiskt granskande men också konstruktiv och lösningsorienterad för att kunna bidra till utvecklingen av det lokala klimatarbetet.Rådet presenterar årligen en rapport i vilken Lunds kommuns klimatarbete granskas. Detta är Rådets tredje rapport i vilken Rådet valt att fokusera på Lunds kommuns förslag till nya klimatmål i miljömålsprogrammet LundaEko. Denna granskningkompletteras med en uppföljning av de klimatmål som antagits i den tidigare versionen av LundaEko (LundaEko II 2014-2020) inom områdena Minstamöjliga klimatpåverkan och Klimatanpassning. Rådet har i sin granskning utgått från tillgängliga planer, dokument, redovisningar och data. Detta material har kompletterats med samtal med ansvariga tjänstepersoner. Under arbetets gång har Rådet även fört dialog med Ungdomspolitiken i Lund, som på egen hand granskat LundaEko ur ett ungdomsperspektiv.Under 2020 har mandatet för några rådsledamöter löpt ut – Lena Hiselius (LU), Anna Peterson (SLU Alnarp), Markku Rummukainen (LU) och Catharina Sternudd (LU) – och de har avtackats för sina insatser under de inledande två åren. Samtidigt har nya ledamöter tillkommit – Cecilia Akselsson (LU), Susanne Arvidsson (LU), Anders Larsson (SLU Alnarp) och Lars J Nilsson (LU) – som tillsammans med övriga ledamöter har deltagit i den granskning som presenteras i denna rapport.
  •  
13.
  •  
14.
  • Ostwald, Madelene, et al. (författare)
  • ”En ineffektiv åtgärd i klimatarbetet”
  • 2021
  • Ingår i: Svenska Dagbladet. - 1101-2412.
  • Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
    • Vi välkomnar repliken från Carbon Capture Companys vd. Vi, EU, Sveriges regering och Christoffer Bonde delar målet att främja ett starkt och lönsamt skogsbruk som bidrar till klimat­arbetet både genom upptag av växthus­gaser och minskade utsläpp. Vad vi ställer oss kritiska till är den klimat­kompensation som just nu lanseras av företag som Carbon Capture Company, eftersom vi anser att den är dyr, kortsiktig och ineffektiv.
  •  
15.
  • Ostwald, Madelene, 1966-, et al. (författare)
  • ”Klimat­kompensation i svensk skog en dålig idé”
  • 2021
  • Ingår i: Svenska Dagbladet. - 1101-2412.
  • Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
    • Företag som ser sig om efter åtgärder för att minska sin klimat­påverkan och samtidigt stärka sitt varumärke bör undvika klimat­kompensation i svenska skogar. Det skriver sex forskare.
  •  
16.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Blekinge län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Blekinge län främst finansieras av Blekinge Kustvatten och Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningAtmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 7 och 9 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 37 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Halterna av nitrat i markvatten är genom­gående låga i ostörd, växande skog i länet. Kraftigt förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet under en period efter avverkning i Vång A visade dock på ett stort överskott av kväve i marken. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador eller insektsgrepp, kan leda till kraftigt förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve, vilket har visats på andra platser i södra Sverige.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtSvavelnedfallet till skog i Blekinge har minskat, från omkring 20 kg per hektar och år när mätningarna startade i mitten av 1980-talet till 1–2 kg per hektar under det hydrologiska året 2020/21, till följd av de minskade utsläppen av svavel. Återhämtning av markvattnet från försurning pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande kraf­tigt försurat. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) är under eller omkring 0 i de flesta fall. Av­verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till kraftiga surstötar. För att mark och vatten ska åter­hämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.
  •  
17.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Blekinge län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Blekinge kustvatten och luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Blekinge län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/).I Blekinge har mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi inom Krondroppsnätet bedrivits sedan 1985. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar under det hydrologiska året (oktober till och med september nästkommande år) för 2022/23 i Blekinge län, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar. Resultaten redovisas även i förhållande till mätningar vid övriga mätplatser inom Krondroppsnätet. Mätningarna ger en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i Blekinge län. Under det hydrologiska året 2022/23 gjordes mätningar på fem platser i länet, vid en tallyta i Hjärtsjömåla, två bokytor vid Ryssberget och Komperskulla, samt två ytor vid Vång; en granyta B och den sedan oktober 2016 avverkade A-ytan, där markvattenkemiska mätningarna fortsatt. Utöver Krondroppsnätets mätningar rapporteras även mätningar av luft¬halter samt nedfall till öppet fält vid mätplatsen Sännen (nära mätplatsen Vång) som ingår i det nationella miljö¬över¬vakningsnätverket SveLoD.Utöver en redovisning av mätresultaten från Krondroppsnätet redovisas i rapporten även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2023, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. Information om länets mätningar och mätplatser visas i Bilaga 1.Lägre kvävenedfallet i länet, men fortfarande över kritisk belastningAtmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet har dock minskat under den senaste 10-årsperioden. Vid Komperskulla och Sännen har nedfallet minskat med 43 respektive 37 % sedan 2009/10. Återhämtningen från försurning går långsamt trots att svavelnedfallet minskat Återhämtning av markvattnet från försurning sker långsamt, och markvattnet är fortfarande kraftigt försurat. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) är oftast under eller omkring 0. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Vid Komperskulla var ANC högt under de senaste två mätningarna, vilket troligtvis beror på någon form av störning i marken.  Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till kraftiga surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.
  •  
18.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i det svenska skogslandskapet : - Nationell rapport från Krondroppsnätet, resultat till och med 2019/20
  • 2021
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • I en rapport från Krondroppsnätet redovisas resultaten från mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i olika delar av Sverige fram till och med det hydrologiska året 2019/20.Mätningarna visar att nedfallet av svavel över Sverige har minskat med 74 procent sedan 2001. Trots detta nåddes inte det regionala miljömålet Bara naturlig försurning under 2020 i flertalet län. Återhämtningen från försurning går långsamt, bland annat motverkas den av bortförsel av buffrande ämnen från skogen vid skogsavverkningar. Även ett högt kvävenedfall leder till ytterligare försurning.Mätningarna visar att även nedfallet av kväve över Sverige har minskat, med 33 procent sedan 2001. Nedfallet av kväve under 2019/20 överskred dock fortfarande den kritiska belastningsgräns som Sverige har antagit för barrskog, 5 kg N/ha/år, i hela Götaland och i de sydvästra delarna av Svealand. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet visar att skogens förmåga att ta upp kväve överskreds i delar av sydvästra Sverige. Vid den regionala utvärderingen 2020 av miljömålet Ingen övergödning bedömde de flesta länen att de inte ser någon tydlig förbättring vad gäller utvecklingen.Såväl lufthalter som halter i nedfall av både svavel och kväve över Sverige var, i de flesta fall, mellan 15 och 40 procent lägre under perioden mars-september 2020, jämfört med motsvarande period under de tre föregående åren. Det är troligt att detta delvis berodde på nedstängningarna av olika samhällsaktiviteter på grund av Covid-19-pandemin under denna period i Sverige, övriga Europa och globalt.
  •  
19.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Hallands län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Hallands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Halland men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Nitrat i markvattnet efter stormskador Det årliga, totala kvävenedfallet till barrskog i Halland varierade under hydrologiska året 2020/21 mellan 7,2 kg per hektar i norra och 9,3 kg per hektar i de södra delarna av länet. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet. Det beräknade totala kvävenedfallet över Halland per kalenderår har sedan 2001 varierat mellan 5,9 och 19,7 kg per hektar och år och har under denna tidsperiod minskat statistiskt säkerställt med 32 %.Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) förekommer regelbundet i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland. Stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007) ökade ytterligare på nitratkvävehalterna i markvattnet. Halterna av nitrat i markvattnet har minskat vid vissa platser, både i ostörd och stormskadad skog. Kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan orsaka ett diffust läckage till grund- och ytvatten, vilket i sin tur kan det bidra till fortsatt försurning av mark- och ytvatten. Läckande kväve från skogsmarken bidrar även till övergödning av sjö- och kustvatten.Historiskt högt svavelnedfall ger långsam återhämtning från försurning Svavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. I länets norra del var svavelnedfallet i början av 1990-talet cirka 12 kilo per hektar och år. Under 2020/21 var svavelnedfallet 1–2 kg per hektar. Minskningen har planat ut under de senaste 4–5 åren.Markvattnet på 50 cm djup vid de skogliga mätplatserna i Halland är fortfarande försurat, med låg buffringskapacitet (ANC). Det finns dock tecken på att en återhämtning från försurning både i ostörd och stormskadad skog, med ökande pH och ANC, samtidigt som halterna av toxiskt oorganiskt aluminium minskar. Att det vatten som lämnar skogsmarken har dålig buffringskapacitet kan vara en förklaring till den långsamma återhämtningen från försurning i sjöar och vattendrag i Halland.
  •  
20.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Hallands län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Hallands län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/).Hallands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1987. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar i länet under det hydrologiska året (oktober till och med september nästkommande år) 2022/23, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar. Resultaten redovisas även i förhållande till mätningar vid övriga mätplatser inom Krondroppsnätet. Mätningarna ger en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i Hallands län.Under det hydrologiska året 2022/23 bedrevs mätningar vid fem platser i länet, från Kullahus på Hallandsåsen i söder till Söstared i nordligaste Halland. Utöver en redovisning av mätresultaten från Krondroppsnätet redovisas i rapporten även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt, samt aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning Vid mätplatsen i Timrilt var det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve 10 kg/ha under 2022/23, vilket är det lägsta värdet som uppmätts sedan mätstarten 1996. Kvävenedfallet har minskat under den senaste 20-årsperioden. Vid Timrilt har det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve minskat med 40 % sedan 2001/02. Trots minskningen är nedfallet vid Timrilt fortfarande högre än den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) har regelbundet förekommit i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland, och stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007), har ytterligare ökat på nitratkvävehalterna i markvattnet, exempelvis vid Borgared. Halterna av nitrat i markvattnet har dock minskat vid flera platser, både i ostörd och stormskadad skog, och halterna under de tre senaste åren har varit låga. Kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan orsaka ett diffust läckage till grund- och ytvatten, vilket i sin tur kan bidra till fortsatt försurning av mark- och ytvatten. Läckande kväve från skogsmarken bidrar även till övergödning av sjö- och kustvatten.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtSvavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. I länets norra del var svavelnedfallet i början av 1990-talet cirka 12 kilo per hektar och år. Under 2022/23 var svavelnedfallet som högst strax över 1 kg per hektar. Markvattnet på 50 cm djup vid de skogliga mätplatserna i Halland är fortfarande försurat, med låg buffringskapacitet (ANC). Det finns dock tecken på återhämtning från försurning, med ökande pH och ANC, samtidigt som halterna av toxiskt oorganiskt aluminium minskar. Fortfarande ligger ANC under noll vid samtliga mätplatser i länet. Att det vatten som lämnar skogsmarken har dålig buffringskapacitet kan vara en förklaring till den långsamma återhämtningen från försurning i sjöar och vattendrag i Halland.
  •  
21.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Jönköpings län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Jönköpings län främst finansieras av Jönköpings läns Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket och Vätternvårdsförbundet. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.  Lågt svavelnedfall men fortsatt försurning av markvattnetFörsurning utgör fortfarande ett stort miljöproblem i Jönköpings län. Svavelnedfallet till granskogarna i länet har dock minskat kraftigt, med mellan 75 och 98 %, sedan slutet under 2000/01. Då var svavelnedfallet mellan 3 och 6 kg per hektar, medan det under det hydrologiska året 2020/21 varierade mellan 0,5 och 1,5 kg per hektar. Lufthalterna av svaveldioxid, som mäts vid Fagerhult, har halverats sedan 2001. Försurning av ytvatten i Jönköpings län reflekteras av markvattnets försurningsstatus vid mätplatserna i länet. Försurningsstatusen verkar ha förvärrats vid flera av länets provplatser under de senaste åren, i synnerhet vid Fagerhult i länets östra del. Detta kan till viss del härledas till de ökade kloridhalterna i markvattnet, som indikerar havssaltsepisoder och därmed surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås krävs fortsatt lågt svavel­nedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp, samt att skogsbrukets för­surnings­påverkan hålls på en låg nivå.Nedfallet av kväve överskrider kritisk belastningDet totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Jönköpings län för kalenderåret 2021 har beräknats till mellan 4,8 och 6,7 kg per hektar. Kvävenedfallet har under många år klart överskridit den kritiska belastnings­gräns som för granskog i Sverige är 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet till barrskog i Jönköpings län har dock sedan 2001 minskat med 44 %, vilket är en något större minskning jämfört med rapporterade utsläppsminskningar av oorganiskt kväve i Europa. Halterna av nitrat i markvatten har varit mycket låga i ostörd växande skog i länet. Stormskador har dock lett till tillfälliga perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet och risk för utlakning till grund- och ytvatten. Att skogen mår bra och fortsätter ta upp kväve är viktigt, inte bara för uppfyllandet av miljökvalitetsmålen Levande skogar, Begränsad klimatpåverkan och Ingen övergödning, utan även för miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning.
  •  
22.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Kalmar län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Kalmar län främst finansieras av Kalmar läns luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid har sedan 1999 minskat med 32 % vid både Rockneby och Ottenby, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av kvävedioxid (1999–2019: -51%). Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4,7 och 6,7 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds i nästan hela länet under 2020/21. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 46 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve vid Rockneby minskade mellan 2001/02 och 2020/21 med 33 %. Däremot minskade inte kvävenedfallet med nederbörden vid Rockneby, vilket tyder på att torrdepositionen i Kalmar län alltjämt har stor betydelse. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till kraftigt förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve, vilket har visats på andra platser i södra Sverige.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid har sedan 1999 minskat med 58 % vid Rockneby och 72 % vid Ottenby, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av oxiderat svavel (1999–2019: -91 %). En trolig orsak är att svavel­dioxidhalterna i länet påverkas av utsläpp från fartygstrafiken på Östersjön.I mitten av 1990-talet uppmättes svavelnedfall vid Ottenby på över 10 kg per hektar, medan svavelnedfallet under det hydrologiska året 2020/21 varierade mellan 0,6 kg per hektar (Rockneby) och 1,2 kg per hektar (Ottenby). Svavelnedfallet har sedan 2000/01 minskat med 83–86 % i länet, viket är i nivå med Europas emissionsminskningar (2001–2019: -88 %). Historiskt sett har svavel­belastningen i Kalmar län under lång tid varit hög, vilket gett stor försurningspåverkan i skogsmiljön. Markvattenkemin i Kalmar län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och det är fortfarande försurat. Under 2021 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet vid länets provytor mellan -0,2 mekv/l (Ottenby) och 0.2 mekv/l (Risebo). För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av­verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till surstötar. För att mark och vatten ska åter­hämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.
  •  
23.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Kalmar län : Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning i länets mellersta och södra delarLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 1,1–2,7 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,6–3,6 µg/m3. Halterna av NO2 var högst vid Ottenby, troligen beroende på en påverkan från fartygstrafiken på Östersjön. Lufthalterna av ammoniak (NH3) varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 0,2 och 0,8 µg/m3, medan de under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,5 - 1,1 µg/m3.Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 2,3–4,1 kg oorganiskt kväve per hektar.Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 3,9 kg per hektar längst i norr och 6,5 kg per hektar i mellersta och södra delen av länet. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i mellersta och södra delen av länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet, undantaget vid Ottenby, är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma.Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar. Vid Ottenby har dock förhöjda nitrathalter uppmätts även under perioder som ej varit stormpåverkade, vilket kan beror på de speciella markförhållanden som råder vid Ottenby, med marina sediment.Orsaken till de mycket höga nitrathalterna 2021-2023 är ännu okänd, eventuellt kan djur ha varit framme och påverkat ytan. Kommande års mätningar får utvisa om de höga halterna fortsätter.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var runt 0,3 µg/m3 under både vinterhalvåret 2022/23 och sommarhalvåret 2023, förutom vid Ottenby där halterna var högre cirka 0,5-0,6 µg/m3 under vinter- och sommarhalvår. Att halterna generellt är högre vid Ottenby beror troligen på fartygstrafiken på Östersjön.  I mitten av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, strax under 15 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,2–1,0 kg per hektar i krondropp och mellan 0,7–1,0 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Kalmar län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Alsjö och Ottenby har på sistone frekvent legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning, medan pH i markvattnet vid Rockneby och Risebo varit högre. De stundtals mycket sura tillståndet som uppmätts vid Ottenby kan bero på de speciella markförhållanden som råder med marina sediment. Vid den nya ytan i Rockneby var pH mellan 6,5-6,9 under 2023. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,19 mekv/l och 0,7 mekv/l.För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av¬verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.
  •  
24.
  • Pihl-Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Kronobergs län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2018/19
  • 2020
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi har bedrivits inom Krondroppsnätet i Kronobergs län sedan 1996. Under det hydrologiska året 2018/19 gjordes mätningar på fyra platser i länet, vid granytorna i Fälleshult, Angelstad och Tagel, samt vid tallskogen i Attsjö i östra delen av länet.Mycket kväve i markerna ger höga markvattenhalter vid störningarDet totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har beräknats till mellan 8 och 14 kg per hektar för det hydrologiska året 2018/19, med högst nedfall i länets västra delar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Det länsvisa totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har minskat med 27 % under perioden 2001–2018. Vid Tagel, den enda mätplats i länet där mätningar på öppet fält görs, har kvävenedfallet med nederbörden på öppet fält minskat med 48 % (1996/97–2018/19). Samtidigt har nederbörden minskat i samma storleks-ordning, vilket kan vara en av förklaringarna till det minskade kvävenedfallet.Halterna av nitrat i markvatten har under de senaste åren varit mycket låga i ostörd växande skog i länet. Stormskador kan dock leda till tillfälliga perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet och risk för utlakning till grund- och ytvatten. Att skogen mår bra och fortsätter ta upp kväve är viktigt, inte bara för miljökvalitetsmålen Levande skogar, Begränsad klimatpåverkan och Ingen övergödning, utan även för Bara naturlig försurning.Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurningFörsurning utgör fortsatt ett stort miljöproblem i Kronobergs län. Svavelnedfallet till skog i länet har dock minskat kraftigt under de senaste drygt två decennierna, med mellan 78 och 93 %. Numera ligger svavel-nedfallet på omkring 1 kg per hektar jämfört med 5 till 8 kg per hektar i slutet av 1990-talet. Trots detta går återhämtningen från försurning i markvattnet i länets skogar långsamt, med stora variationer mellan de olika mätplatserna.Ett historiskt högt försurande nedfall under många år återspeglas i bestående surt markvatten, med pH runt eller under 5 och utan buffringskapacitet. Den återupptagna mätserien vid Fälleshult i länets västra del upp-visar dock mindre sura förhållanden jämfört med de tre övriga mätplatserna i länet. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste det ha ett värde på den syraneutrali-serande förmågan (ANC) som är klart högre än noll. Vid länets ytor ligger ANC i markvattnet kring eller under noll, och särskilt Angelstad uppvisar kraftigt negativa värden. Vid Angelstad förekommer också för-höjda halter av toxiskt oorganiskt aluminium.En analys av trenderna på samtliga mätplatser i södra Sverige visar att det finns många ytor utan signifikant återhämtning från försurning, och i de fall där återhämtning kan påvisas är den långsam. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp, och att skogsbrukets för-surningspåverkan hålls på en låg nivå.
  •  
25.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Kronobergs län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Kronobergs län främst finansieras av Kronobergs luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.Kvävenedfallet överskrider kritisk belastning Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar, med högst nedfall i länets sydvästra delar. Därmed överskrids den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, i hela länet. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 38 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Halterna av nitrat i markvatten är genomgående låga i ostörd skog i länet. Stormskador har dock resulterat i perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet. Det är viktigt att skogen fortsätter ta upp allt kväve som kommer med nedfallet för att minimera ett diffust kväveläckage till grund- och ytvatten i länet.Svavelnedfallet har minskat kraftigt men återhämtningen från försurning går långsamtFörsurningen av sjöar och vattendrag i Kronobergs län är omfattande och förutsägs bestå under lång tid framöver. Det har dock skett en kraftig minskning av svavelnedfallet, med mellan 76 och 94 %, i länet under de senaste tjugo åren. Detta beror på minskade utsläpp av svavel från Sverige och övriga Europa. Sänkt svavelhalt i fartygsbränsle för Östersjön och Västerhavet från 1 januari 2015 kan ha spelat roll. Numera ligger det årliga svavel­nedfallet på omkring 1 kg per hektar, jämfört med 5 till 8 kg per hektar i slutet av 1990-talet. Det sker en varierande och otillräcklig återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet, särskilt vid granytorna i Angelstad och Tagel. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste den syra­neutrali­serande förmågan (ANC) ligga på ett värde som är klart högre än noll. Vid länets provytor ligger ANC i markvattnet kring eller under noll, och särskilt i Angelstad beräknas kraftigt negativa värden. Vid Angelstad förekommer också för­höjda halter av toxiskt oorganiskt aluminium. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogsbrukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.
  •  
26.
  • Pihl-Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i mellersta Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2021/22
  • 2023
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Luftvårdsförbundet i Värmlands län, Länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län samt Swedavia AB, genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, inom Krondroppsnätet mätningar i bakgrundsmiljön av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i mellersta Sverige. Mätningar har bedrivits i över 30 år. I denna rapport presenteras resultaten i en för mellersta Sverige sammanhållen regional rapport. I rapporten redovisas resultat från aktiva mätningar vid mätplatser inom Krondroppsnätet i mellersta Sverige under det hydrologiska året 2021/22, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar och i jämförelse med motsvarande mätningar i övriga delar av landet. I rapporten redovisas även resultat från mätningar av nedfall till öppet fält vid Tyresta och Transtrandsberget inom den nationella miljöövervakningen, SveLoD.Resultaten visas främst som hydrologiska år, vilket omfattar oktober till och med september nästkommande år. I rapporten redovisas även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2022. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Kvävenedfall och nitrat i markvattnet.                         Under det senaste hydrologiska året 2021/22 utsattes växtligheten i mellersta Sverige inte längre för ett kväve¬nedfall som överskred den nu använda kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg kväve (N) per hektar och år. Tidigare år har kvävenedfallet dock varit högre, med överskridanden, framför allt i de västra delarna av mellersta Sverige. Överskridanden kan leda till påverkan på markvegetationen i skogseko¬systemen samt risk för läckage av nitrat till yt- och grundvatten.Det totala kvävenedfallet till barrskog har minskat med 52 % i Värmlands län, 53 % i Södermanlands län och 57 % i Stockholms län sedan 2001.Nitrat förekommer hittills sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem i Sverige, förutom i de sydvästligaste delarna av landet. Tidigare har nitrat sällan förekommit i markvattnet vid mätplatserna i mellersta Sverige i orörda skogar, men en nyligen anlagd yta i Värmland (Södra Averstad B) visar förhöjda halter, trots att skogen är orörd. Förhöjda nitratkvävehalter i markvatten är det första tecknet på att det finns mer kväve än vad skogs¬eko¬systemet kan ta upp, vilket medför en risk för utlakning till ytvatten. Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling eller andra störningar kan halterna av nitrat i markvattnet öka till ganska höga nivåer, vilket i mellersta Sverige har inträffat efter slutavverkningar vid två skogsytor i Värmlands län (Stora Averstad A och Blåbärskullen) där vi bedriver fortsatta mätningar. Även vid Farstanäs i Stockholms län har förhöjda nitrathalter noterats under de senaste två åren, vilket troligtvis förklaras av stormskador och barkborreangrepp i angränsning till ytan. Svavelnedfall och försurningFörsurning av mark och vatten orsakas av både svavel- och kvävenedfall, men även skogsbruket bidrar eftersom trädtillväxt medför upptag av buffrande baskatjoner och därmed försurning, som permanentas när biomassa skördas och förs bort från skogen. I de högst belastade delarna av mellersta Sverige har svavelnedfallet minskat från omkring 10 till under 1 kg per hektar och år sedan början av 1990-talet.  Under det hydrologiska året 2021/22 understeg svavelnedfallet 1 kg per hektar och år på samtliga mätplatser i mellersta Sverige. En bidragande orsak till den låga nivån på nedfallet 2021/22 var de låga nederbörds¬mängderna.De minskade svavelutsläppen i Europa har kraftigt reducerat svavelnedfallet i Sverige sedan slutet av 1980-talet.Mätningar i markvattnet insamlat under rotzonen ger ett mått på markens försurningsstatus. Markvattnets försurningsstatus beror på nuvarande och historiskt nedfall av svavel i kombination med markens buffrings¬förmåga. Bortförsel av buffrande baskatjoner vid skogsavverkningar spelar också roll. Effekterna av det minskade svavelnedfallet syns tydligt i minskade svavelhalter i markvattnet på 50 cm markdjup vid samtliga mätplatser i mellersta Sverige och vid flertalet mätplatser med långa tidsserier i Sverige, även om svavelprocesser i marken gör att minskningen ofta inte är lika kraftig som nedfalls-minskningen. Markvattnet är dock fortfarande försurat på många platser i Sverige, framför allt i de sydvästra delarna. I mellersta Sverige har markvattnets pH har visat på måttlig till låg surhet, mellan 5 och 6,4 under de senaste tre åren. Ett mer robust mått på försurning är markvattnets syrabuffrande förmåga, ANC. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart större än noll. Den syraneutraliserande förmågan, ANC, har varit positivt i markvattnet vid alla nio mät¬platser i mellersta Sverige under den senaste femårsperioden, med undantag av Blåbärskullen (som avverkades 2021), men som uppvisade negativa värden för ANC redan innan avverkningen. Fyra av sex mätplatser, med långa tidsserier, i mellersta Sverige visar på en signifikant återhämtning från försurning i form av ökat pH och/eller ANC. 
  •  
27.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i norra Sverige : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i norra Sverige främst finansieras av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län. Vissa mätningar finansieras även av Naturvårdsverket och av Boliden Mineral AB. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.Kvävenedfallet minskar, men inte längst i norr, och nitratläckage i markvattnet från skogsekosystemen i norra Sverige förekommer sällan i ostörd, växande skog.                     Undantaget Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet i Dalarnas län varierade under det hydrologiska året 2020/21 mellan 3 och 5 kg per hektar, i Jämtlands län mellan 2 och 3 kg per hektar, i Västernorrlands län mellan 3 och 4 kg per hektar, i Västerbottens län mellan 2 och 4 kg per hektar och i Norrbottens län mellan 1 och 3 kg per hektar. Sammantaget visar mätningarna att nitrat sällan förekommer i markvattnet i skogsekosystemen i ostörd växande skog i norra Sverige. Efter stormskador, avverkning eller andra störningar kan dock halterna av nitrat generellt öka till ganska höga nivåer i markvattnet. Förhöjda nitratkvävehalter i markvatten är det första tecknet på att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, vilket medför en risk för utlakning till ytvatten. Detta har visats för ett flertal platser i södra Sverige och nu även påvisats i norra Sverige, då nitratkväve läckt ut vid granskogen i Nymyran i Jämtlands län efter avverkning. Svavelnedfallet i norra Sverige är fortsatt lågt, men återhämtningen från försurningen går långsamt.Svavelnedfallet (utan havssaltbidraget) till skogen i norra Sverige har minskat kraftigt sedan mätstarten och minskningen, mellan 53 och 77 %, är statistiskt säkerställd för samtliga nu aktiva skogsytor sedan 1997/98. Generellt är dock svavelnedfallet i norra Sverige lågt. Högst svavelnedfall under 2020/21 uppmättes vid Holmsvattnet på 1,5 kg per hektar och lägst vid Ammarnäs med cirka 0,2 kg per hektar. Trots att norra Sverige tillhör den del av Sverige som tagit emot ett relativt lågt svavelnedfall finns det ändå områden där markvattenkemin är relativt kraftigt försurningspåverkad, medan försurningspåverkan är låg i andra områden. Resultaten från markvattenmätningarna visar att pH i markvattnet fortfarande är relativt högt, men på några mätplatser är pH lågt och återhämtningen går långsamt. Markvattnets pH varierade mellan 5,1 och 6,7 under 2021, och ANC (den syraneutraliserande förmågan) var svagt positiv vid samtliga mättillfällen under 2021 vid mätplatserna i norra Sverige.
  •  
28.
  • Pihl-Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i norra Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2021/22
  • 2023
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i norra Sverige främst finansieras av länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt Boliden Mineral AB men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.Kvävenedfall och nitrat i markvattnet. Det finns en statistiskt signifikant minskning av det totala nedfallet av kväve till barrskog i norra Sverige för perioden 2001/02 – 2021/22 i norra Sverige.Nedfallet minskade med 30% under denna period. I början av tjugoårsperioden översteg kvävenedfallet i sydvästra delen av norra Sverige 6 kg kväve (N) per hektar och år medan det på senare år inte överstigit 4 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet till barrskog har under samma period minskat i Dalarna med 54 %, i Jämtland 53 %, i Västernorrland 47 % och i Västerbotten 38 %. I Norrbottens län finns ingen statistiskt säkerställd förändring.Med undantag av Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den nu använda kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg N per hektar och år. För att skydda känsliga arter av mossor och lavar bör dock kvävenedfallet till boreala skogar vara ännu lägre och inte överstiga 2 - 5 kg N per hektar och år, beroende på växtslag.Generellt förekommer nitrat sällan i markvattnet i ostörd växande skog.Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling eller andra störningar kan dock halterna av nitrat i markvattnet öka till höga nivåer, vilket i norra Sverige har inträffat efter en skogsgödsling av en tallskog vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län samt efter slutavverkningar vid Storulvsjön i Västernorrlands län och vid Nymyran i Jämtlands län. Svavelnedfall och försurningFörsurning av mark och vatten orsakas av både svavel- och kvävenedfall, men även skogsbruket bidrar eftersom trädtillväxt medför upptag av buffrande baskatjoner och därmed försurning, som permanentas när biomassa skördas och förs bort från skogen. Under det senaste hydrologiska året 2021/22 var svavelnedfallet till skog i norra Sverige under 1 kg svavel (S) per hektar och år vid alla mätplatser förutom vid Holmsvattnet.Det finns en gradient med minskande svavelnedfall från syd mot nord, men även en gradient från kustområdena mot inlandet och fjällvärlden.  Under en 25-årsperiod 1996/97 – 2021/22 har svavelnedfallet i norra Sverige minskat statistiskt säkerställt, med 70 %.Mätningar i markvattnet insamlat under rotzonen ger ett mått på markens försurningsstatus. Markvattnets försurningsstatus beror på nuvarande och historiskt nedfall av svavel i kombination med markens buffringsförmåga. Bortförsel av buffrande baskatjoner vid skogsavverkningar spelar också roll.I de fjällnära områdena i Jämtland finns några av landets mest försurningskänsliga områden, med svårvittrad berggrund, tunna jordtäcken och lite växtlighet. Förutom nedfallet av försurande ämnen och skogsbrukets försurande inverkan finns, längs Norrlandskusten, svavelhaltiga jordar som bidrar till försurning.Vid de provytor i norra Sverige där svavelhalterna i markvattnet varit förhöjda har dessa minskat över tid. Generellt har pH varit över 5,0 vid de allra flesta mätplatser och mättillfällen i norra Sverige och således som mest varit utsatt för måttlig försurning, enligt bedömningsgrunderna för försurad mark. Gödslingen av tallytan vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län medförde dock under några år en kraftig sänkning av pH i markvattnet, till pH-värden under 4,4. pH i markvattnet vid granskogen i Bäcksjö i Västerbottens län låg under lång tid på låga värden, i många fall runt 4,5, men har på senare tid ökat till värden strax över 5.Ett annat mått på försurning är markvattnets syrabuffrande förmåga, ANC. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart större än noll. Under de senaste tio åren har ANC vid de flesta mätplatser i norra Sverige varit positiva. Undantag är tillfälliga sänkningar av ANC för den gödslade provytan Sör-Digertjärn samt den avverkade ytan Storulvsjön.
  •  
29.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i norra Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i bakgrundsmiljön i norra Sverige inom Krondroppsnätet. Resultaten från mätningarna, som har bedrivits i över 30 år i norra Sverige, redovisas tillsammans med resultat från tidigare års mätningar och i jämförelse med motsvarande mätningar i övriga delar av landet. Under det hydrologiska året 2022/23 fanns aktiva mätningar vid sjutton mätplatser i norra Sverige. I rapporten redovisas även resultat från mätningar av lufthalter samt nedfall till öppet fält vid Esrange i Norrbottens län inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD. Dessutom redovisas resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2023. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Kvävenedfall och nitrat i markvattnet.Det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i norra Sverige beräknades till mellan 1 - 4 kg per hektar och år under det hydrologiska året 2022/23. Nedfallet var högst i södra delen och lägst i inlandet i norra delen av området. Vid alla mätplatserna låg nedfallet under 2022/23 under den kritiska belastningsgränsen för kväve till barrskog på 5 kg N per hektar och år. Med undantag av Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den kritiska belastningsgränsen för barrskog. För att skydda känsliga arter av mossor och lavar bör dock kvävenedfallet till boreala skogar vara ännu lägre och inte överstiga 2 - 5 kg N per hektar och år, beroende på växtslag.Generellt förekommer nitrat sällan i markvattnet i ostörd växande skog i Sverige. Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling, insektsangrepp eller andra störningar kan dock halterna av nitrat i markvattnet öka till höga nivåer, vilket i norra Sverige har inträffat efter en skogsgödsling av en tallskog vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län samt efter slutavverkningar vid Nymyran i Jämtlands län och Storulvsjön i Västernorrlands län. Svavelnedfall och försurningFörsurning av mark och vatten orsakas av både svavel- och kvävenedfall, men även skogsbruket bidrar, då trädtillväxt medför upptag av buffrande baskatjoner och därmed successiv försurning under trädets livstid, som permanentas om biomassa skördas och förs bort från skogen utan att baskatjonerna återförs. Under året 2022/23 var nedfallet av svavel, borträknat svavel från havssalt, till skog i norra Sverige som högst 1,2 kg S per hektar och år, med högst nedfall vid Holmsvattnet. Det finns en gradient med minskande svavelnedfall från syd mot nord, men även en gradient från kustområdena mot inlandet och fjällvärlden. Sedan 2001/02 har svavelnedfallet vid mätplatserna i norra Sverige minskat statistiskt säkerställt med 32 – 76 %. Minskningen verkar ha avtagit efter år 2016.Mätningar av kemin i markvattnet insamlat under rotzonen ger ett mått på markens försurningsstatus. I de fjällnära områdena i Jämtland finns några av landets mest försurningskänsliga områden, med svårvittrad berggrund, tunna jordtäcken och lite växtlighet. Förutom nedfallet av försurande ämnen och skogsbrukets försurande inverkan finns, längs norrlandskusten, svavelhaltiga jordar som bidrar till försurning.Vid de provytor i norra Sverige där svavelhalterna i markvattnet varit förhöjda har dessa minskat över tid. Historiskt har pH varit över 5,0 vid de allra flesta mätplatser och mättillfällen i norra Sverige och således som mest varit utsatt för måttlig försurning, enligt bedömningsgrunderna för försurad mark.Gödslingen av tallytan vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län medförde under några år en kraftig sänkning av pH i markvattnet, till pH-värden under 4,4. pH i markvattnet vid de kustnära mätplatserna Bäcksjö, Holmsvattnet och Gammelgården ligger lite lägre än ytorna längre inåt landet, vilket kan bero på svavelhaltiga jordar som ofta förekommer under högsta kustlinjen.Ett annat mått på försurning är markvattnets syrabuffrande förmåga, ANC. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Under de senaste tio åren har värden för ANC vid de flesta mätplatser i norra Sverige varit positiva. Undantag är tillfälliga sänkningar av ANC för den gödslade provytan Sör-Digertjärn, som hade kraftigt negativa ANC-värden de två första åren efter gödslingen, samt den avverkade ytan Storulvsjön. Den enda mätplatsen som alltid har positiva ANC-värden långt över noll är Ammarnäs i Västerbottens län.
  •  
30.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Skåne län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Skåne län främst finansieras av Skånes Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.Minskade svavelutsläpp återspeglas i minskande lufthalter och nedfall Nuvarande och historiskt nedfall av svavel har orsakat betydande försurning av mark och vatten i Skåne. Både lufthalter av svaveldioxid och svavelnedfall till skog har dock minskat betydligt. I början av 1990-talet var svavelnedfallet i Skåne, exklusive havssaltsbidrag, omkring 20 kg per hektar och år, jämfört med 1,4 - 3,6 kg per hektar under det hydrologiska året 2020/21. Trots minskningen av svavelnedfallet till skog är markvattnet på 50 cm djup fortfarande kraftigt försurat på många håll i Skåne. Vid alla fyra mätplatserna har pH i markvattnet under lång tid varit under 5,0, förutom vid några få tillfällen de senaste åren, Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har varit negativt eller nära noll och halterna av toxiskt oorganiskt aluminium har varit höga. Kvävenedfallet minskar inte och nitrat läcker ut i markvattnetDet årliga, totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Skåne beräknades under 2021 som ett arealbaserat medelvärde över länet till 8,0 kg per hektar, vilket är avsevärt högre än den kritiska belastningsgränsen för kvävenedfall till barrskog som används i Sverige, 5 kg per hektar och år. I motsats till nästan alla andra län i Sverige visar det arealbaserade medelvärdet för kvävenedfall till skog i Skåne inte någon statistiskt signifikant minskning under de senaste tjugo åren. Som mest har kvävenedfallet i delar av länet under tidigare år uppgått till närmare 28 kg per hektar.Vid alla de aktiva mätplatserna i Skåne, med skogar som inte påverkats av avverkningar, har förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet uppmätts under olika tidsperioder, vilket tyder på att skogarna ligger nära kvävemättnad. Platsspecifika egenskaper med avseende på mark och skog avgör om kvävet lagras i skogsmarken eller läcker ut. Utöver risken för förhöjda nitratkvävehalter i grundvatten samt övergödning av ytvatten, innebär kväveutlakningen även risk för ökad försurning.
  •  
31.
  • Pihl-Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Stockholms län : Resutat från Krondroppsnätet till och med 2018/19
  • 2020
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lundsuniversitet, mätningar i Stockholms län inom Krondroppsnätet. Stockholms län har varit medlem i Krondroppsnätet under 28 år. I denna rapport redovisas resultaten frånmätningar under det hydrologiska året 2018/19 i Stockholms län. Ett hydrologiskt år omfattar oktober till ochmed september påföljande år. Utöver mätningarna inom Krondroppsnätet vid de tre mätplatserna i Stockholms län redovisas även lufthaltsmätningar från Svenska Högarna, som bekostas av Länsstyrelsen. Mätningarna från 2018/19 ger, tillsammans med tidigare års mätningar, en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i Stockholms län. Vidare redovisas resultaten i förhållande till övriga svenska mätningarinom Krondroppsnätet. I rapporten redovisas även andra relaterade projekt samt aktuella händelser från 2019, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.
  •  
32.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Stockholms län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Stockholms län främst finansieras av Länsstyrelsen i Stockholms län men även av Naturvårdsverket och Swedavia. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.Nedfallet av kväve minskar men var förhållandevis högt 2020/21Kvävenedfall innebär en risk för kväveutlakning från skogsmark till grund- och ytvatten. Kvävenedfallet till skog i Stockholms län har minskat med 48 % under tidsperioden 2001–2021. Även lufthalterna av kvävedioxid har minskat med 51 % vid Farstanäs sedan 1994.Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Stockholms län har beräknats ligga i intervallet mellan 4 och 5 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21. Detta är lägre än den kritiska belastningsgränsen för kväve i skog, 5 kg per hektar och år. I länet har dock kvävenedfallet tidigare under lång tid överskridit den kritiska belastningsgränsen.  Under 2021 var nitrathalterna i markvattnet generellt låga vid mätplatserna i länet, med undantag av Farstanäs. Tidigare års mätningar har visat att markvattnet vid de nu aktiva mätplatserna i länet sällan uppvisar nitratkväve i markvattnet. Sammantaget visar mätningarna i Stockholms län att kvävenedfallet ännu inte gett upphov till något läckage av nitrat till markvattnet i växande skog, men att kväveutlakning kan förekomma i länets skogar, framförallt i de som drabbats av störningar i form av stormskador eller barkborreangrepp. Svavelnedfallet är lågt och det sker en långsam återhämtningSvavelnedfallet till skogen i Stockholms län har minskat kraftigt, mellan 67 och 96 %, sedan de olika platsernas mätstart, och minskningen är statistiskt säkerställd för alla mätplatser i länet. Under de senaste sex åren har svavelnedfallet varit lägre än 1 kg per hektar i länet, vilket är mycket lägre än i början av 1990-talet då nedfallet var upp mot 14 kg per hektar och år. Av länets tre mätplatser med långa tidsserier har en statistiskt säkerställd återhämtning från försurning främst skett vid Bergby i länets norra del. Där har markvattnets pH ökat, och halterna av sulfatsvavel och oorganiskt aluminium minskat. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) visar ingen statistiskt säkerställd förändring vid någon av länets mätplatser, men den är oftast positiv, vilket tyder på att det finns en syrabuffrande förmåga i länets skogar. Även vid Arlanda syns tecken på återhämtning från försurningen, med ökat pH och minskade halter av sulfatsvavel i markvattnet. Även vid Farstanäs har sulfathalterna minskat i markvattnet, men det finns inga statistiskt säkerställda förändringar med avseende på pH, ANC och oorganiskt aluminium.
  •  
33.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Stockholms län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar i Stockholms län inom Krondroppsnätet. Stockholms län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1992. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2022/23 vid tre platser i Stockholms län, i granskogarna vid Farstanäs och Arlanda samt i tallskogen vid Bergby. Dessutom visas resultat från mätningar av nedfall till öppet fält och lufthalter vid mätplatsen Tyresta, vilka genomförs av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD.I rapporten beskrivs situationen vad gäller försurning och övergödande kväve i Stockholms län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet.I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Kvävenedfallet minskar och kritisk belastning överskrids inte längre 2022/23Nedfallet av kväve till barrskogarna vid Farstanäs, Arlanda och Tyresta har sedan början av 2000-talet minskat i högre takt än de rapporterade utsläppsminskningar från Europa såväl som från Sverige, se figur nedan till vänster. Kvävenedfallet till barrskog över Stockholms län varierade under det hydrologiska året 2022/23 mellan 3 och 4 kg per hektar. Den kritiska belastningen för övergödande kväve till barrskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds därmed inte i länet under året. Lufthalterna av kvävedioxid vid Farstanäs har mer än halverats sedan mätstarten 1994, och minskningen följer de rapporterade utsläppsminskningar från Europa. Markvattenmätningarna i Stockholms län visar att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar och att länets skogar generellt har kapacitet att lagra det kväve som tillförs med nedfallet till marken.  Under senare år har dock förhöjda nitrathalter i markvattnet vid Farstanäs uppmätts, vilket skulle kunna bero på stormpåverkan.       Totalt årligt kvävenedfall till barrskog och den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet vid mätplatserna i Stockholms län.Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurningSvavelnedfallet till skogen i länet har minskat kraftigt, och minskningen är statistiskt säkerställd för alla mätplatser i länet.Under 2000-talet har svavelnedfallet, mätt som krondropp vid Farstanäs och Arlanda, minskat i takt med utsläppsminskningarna från både EU-27+UK och Sverige. Även lufthalterna av SO2 har minskat kraftigt under samma tidsperiod. Av länets tre aktiva mätplatser har en statistiskt säkerställd återhämtning från försurning i markvattnet främst skett vid Bergby i länets norra del. Där har markvattnets pH ökat och halterna av sulfatsvavel och oorganiskt aluminium minskat. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) visar ingen statistiskt säkerställd förändring vid någon av länets mätplatser, men den är oftast positiv, vilket tyder på att det finns en syrabuffrande förmåga i länets skogar. Även vid Arlanda syns tecken på återhämtning från försurningen, med ökat pH och minskade halter av sulfatsvavel i markvattnet. Vid Farstanäs har pH istället minskat sedan mätstarten 1992, men sulfathalterna i markvattnet har minskat.Stockholms län befinner sig på gränsen mellan de mest försurningspåverkade områdena i sydvästra Sverige och de mindre påverkade områdena i norr. För att mark och vatten ska återhämta sig krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp och att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.
  •  
34.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Södermanlands län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Södermanlands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Södermanlands län men även Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.Kvävenedfallet minskar men är fortfarande för högtAtmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Södermanlands län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4,8 och 5,3 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i södra delen av länet under 2020/21. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 53 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Under 2020/21 var kvävenedfallet med nederbörden 5,4 kg per hektar och det totala kvävenedfallet till barrskog var 6,6 kg per hektar. Liksom under flertalet tidigare år var halten nitratkväve i markvattnet under det hydrologiska året 2020/21 låg. Sammantaget visar markvattenmätningarna i Södermanlands län att nitrat sällan förekommer i mark­vattnet i länets växande skogar. Detta visar att skogarna i länet har kapacitet att lagra kväve i marken, men stormskador eller andra störningar kan göra att kväve börjar läcka ut i markvattnet. Det kväve som inte tas upp av skogseko­systemen kan transporteras vidare och bidra till förhöjda nitrathalter i grundvattnet och därmed försämrad dricksvattenkvalitet samt övergödning av ytvatten.Svavelnedfallet är lågt men återhämtningen från försurningen är långsamNedfallet av svavel har minskat kraftigt de senaste decennierna i hela Sverige. Den kraftigaste minsk­ningen har varit i sydväst. Vid Edeby har nedfallet av svavel (exklusive havssaltsbidrag) minskat från cirka 5 kg per hektar och år i slutet av 1990-talet till 1,2 kg per hektar under 2020/21. Svavelnedfallet utan havssaltsbidrag vid Edeby har minskat med 85 % sedan mätstarten 1996/97. Försurningstillståndet i skogsmarken vid Edeby i Södermanlands län har förbättrats något som ett resultat av det minskande svavelnedfallet. Markvattenkemin vid Edeby visar att återhämtning från försurning av mark­vattnet pågår, men det går långsamt. Svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant, och den syra­neutraliserande förmågan (ANC) har, med ett enda undantag, varit positiv under hela mätperioden. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Däremot visar ingen av de tre försurningsparametrarna i markvattnet, ANC, pH och oorganiskt aluminium, någon statistiskt säkerställd förändring sedan mätstarten.
  •  
35.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Södermanlands län : Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Kvävenedfallet minskar och nu under kritisk belastningUnder det hydrologiska året 2022/23 var kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplats i norra delen av länet strax över 3 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Södermanlands län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till 4,2 kg per hektar, vilket är lägre än året innan då det var 5,6 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige för barrskog, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed inte under 2022/23 vid Edeby. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet. Dock finns kväve upplagrat i skogsmarken, vilket innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, återhämtning sker men det går långsamtI början av 2000-talet var svavelnedfallet i länet högt, över 5 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, 0,7 kg per hektar i krondropp och 1,0 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp. Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Södermanlands län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår. Försurningsmässigt visades det under 2023 på en förbättring av markvattenkemin vid Edeby. pH vid Edeby har på sistone frekvent legat mellan 5,5 och 5,6, vilket är över det pH-intervall som anses visa på måttlig försurning.Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan 0,04 mekv/l och 0,07 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.
  •  
36.
  • Pihl-Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i södra Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2021/22
  • 2023
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Luftvårdsförbunden i Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronobergs, Jönköpings och Östergötlands län, Vätternvårdsförbundet, samt länsstyrelserna i Halland, Jönköping, Skåne och Västra Götalands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i södra Sverige inom Krondroppsnätet. Mätningar har bedrivits i södra Sverige inom Krondroppsnätet i 36 år. Under det hydro¬logiska året 2021/22 gjordes mätningar vid 32 mätplatser.I Blekinge län startade mätningarna 1986, i Kronobergs län 1987, i Hallands län 1988, i nuvarande Skåne län, Jönköpings län och nuvarande Västra Götalands län 1989, i Östergötlands län 1991 och i Kalmar län 1994. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätplatser i södra Sverige under det hydrologiska året 2021/22. Ett hydrologiskt år omfattar oktober till och med september nästkommande år. Det hydrologiska året 2021/22 är alltså perioden 2021-10-01 till 2022-09-30.I rapporten redovisas även resultat från mätningar av lufthalter vid mätplatserna Kullahus och Stenshult i Skåne, samt lufthalter från ytor i södra Sverige inom den nationella miljöövervakningen SveLoD. Vidare redovisas resultaten i förhållande till mätningar inom Krondroppsnätet i övriga delar av landet. I rapporten redovisas även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2022 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Mätningarna från 2021/22 ger, tillsammans med tidigare års mätningar, en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i södra Sverige. Kvävenedfallet minskar, men ligger fortsatt över kritisk belastningsgräns, och förhöjda nitrathalter i markvattnet i skogsekosystemen förekommer ibland i ostörd, växande skog.Högt kvävenedfall innebär en risk för kväveläckage till ytvatten och för påverkan på markvegetationens artsammansättning. Högt kvävenedfall kan också bidra till markförsurning. Den kritiska belastningsgränsen som tillämpas i Sverige är för barrskog 5 kg kväve (N) per hektar och år och för lövträd på 10 kg N per hektar och år. I södra Sverige överskrids den kritiska belastningsgränsen för barrskog i större delen av området. I de norra delarna av södra Sverige ligger kvävenedfallet numera kring gränsen. Den kritiska belastningsgränsen för lövträd överskrids numera bara ibland i sydvästra Sverige. En geografiskt interpolerad karta över det totala kvävenedfallet till barrskog över södra Sverige, för det hydrologiska året 2021/22. Det totala kvävenedfallet har utifrån motsvarande karta beräknats för samtliga län i Sverige.Det årliga totala kvävenedfallet i Skåne län under det hydrologiska året 2021/22 beräknas till 7-10 kg per hektar, i Hallands län till 6-8 kg per hektar, i Blekinge län till 6-7 kg per hektar, i Kronobergs län till 5-8 kg per hektar, i Jönköpings län till 5-7 kg per hektar, i Västra Götalands län till 4-7 kg per hektar, i Kalmar län till 4-5 kg per hektar och i Östergötlands län till 4-5 kg per hektar. En statistisk analys av totaldepositionen av oorganiskt kväve till barrskog, baserad på de hydrologiska åren 2001/02 – 2021/22, visade en statistiskt signifikant minskning av kvävenedfallet med 43 % i sydvästra Sverige, 47 % i sydöstra Sverige och 30 % i norra Sverige. I Sveriges skogar tas vanligtvis nästan allt oorganiskt kväve upp av träd, övrig vegetation och markens mikroorganismer, med mycket låg kväveutlakning till markvattnet under rotzonen i ostörd växande skog som följd. I södra Sverige finns dock flera provytor med höga kvävehalter i markvattnet i växande ostörd skog, vilket antyder att skogen är kvävemättad och inte kan tillgodogöra sig allt tillfört kväve. Dessutom blir halterna av kväve i markvattnet ofta höga efter stormskador, avverkning eller andra störningar, vilket bidrar till kväveutlakning till grund- och ytvatten och övergödning av dessa. Svavelnedfallet i södra Sverige är numera lågt, men många skogsmarker är fortfarande försurade.Försurning av mark och vatten orsakas av svavel- och kvävenedfall, men även av skogsbruk, eftersom trädtillväxt innebär försurning, som permanentas när biomassa skördas och förs bort från skogen. Nedfall av svavel är den största orsaken till försurning av mark och vatten i Sverige. Både svaveldioxidhalter i luft och svavelnedfall till skog har dock minskat i hela Sverige de senaste decennierna. Minskningen kan förklaras av den kraftiga minskningen av svavelutsläpp, som främst beror på att användningen av svavelinnehållande kol och olja i Europa har minskat och rökgaser renats. Svavel finns också naturligt i mindre mängd i havsvatten, och en del av nedfallet av svavel kommer från havssalt. Detta nedfall är naturligt förekommande och åtföljs av buffrande ämnen, varför vi räknar bort det. Svavelnedfallet (utan havssaltbidraget) till skogen i södra Sverige har minskat kraftigt sedan starten av Krondroppsnätets mätningar.En statistisk analys av svavelnedfallet utan havssaltsbidraget, baserad på de hydrologiska åren 1996/97 – 2021/22, visade en statistiskt signifikant minskning i samtliga tre regioner i Sverige med 90, 89 och 70 % för sydvästra, sydöstra respektive norra Sverige. Varje enskild mätplats visade också på statistiskt säkerställda minskningar. Svavelnedfallet i Sverige har generellt varit som högst vid exponerade lägen längst i sydväst. Så var det även året 2021/22. Vid skyddade platser och längre norrut är svavelnedfallet numera lågt i Sverige. Under 2021/22 var svavelhalterna ännu lägre än de varit de senaste åren vid nästan alla mätplatser i södra Sverige. Högst svavelnedfall uppmättes vid Stenshult i Skåne på 2,5 kg per hektar, följt av Ryssberget i Blekinge län med 2,0 kg per hektar. Allra lägst svavelnedfall i södra Sverige uppmättes vid Rockneby med cirka 0,2 kg per hektar, vilket är ungefär lika lågt som i skyddade lägen i norra Sverige. Markvattnets försurningsstatus vid Krondroppsnätets mätplatser beror i stor utsträckning på nuvarande och historiskt nedfall av svavel på platsen, i kombination med markens buffringsförmåga. På vissa platser, och under vissa perioder, kan även andra faktorer ha stor påverkan. Detta kan till exempel vara överskott av kväve som inte tas upp av vegetationen (exempelvis efter avverkningar eller andra störningar på skogen), havssaltsnedfall som leder till jonbyte i markpartiklarna samt olika former av störningar i marken som kan påverka halten löst organiskt kol i marken. På längre sikt påverkar även skogsbruket markvattnets försurningsstatus. Resultaten från markvattenmätningarna visar att de allra flesta Krondroppsytor i södra Sverige är eller har varit försurningspåverkade. Flera är fortsatt kraftigt försurade, och flera återhämtar sig inte från försurningen. Bara fyra av tolv ytor i södra Sverige med långa tidsserier har en statistiskt säkerställd positiv trend i markvattnets buffrande förmåga, ANC, och två har en statistiskt säkerställd fortsatt försämring vad gäller ANC. Ett negativt ANC-värde innebär att nedfallet av försurande ämnen inte neutraliseras i marken utan påverkar ekosystemen negativt, samt att marken kan exportera syra till grund- och ytvatten. Nästan 60 % av markvattenmätningarna gjorda under det hydrologiska året 2021/22 i södra Sverige visade på negativa ANC-värden. pH i markvattnet är lågt på de flesta ytor i södra Sverige. Ett pH-värde under 5,5 innebär en måttlig surhet och hela 87 % av mätvärdena för det hydrologiska året låg under detta värde. 6 % låg under 4,4, vilket innebär kraftigt surt markvatten. Fem ytor med långvariga mätserier hade dock en statistiskt säkerställd ökning av pH-värdet och bara en yta med långvarig mätserie hade en statistiskt säkerställd minskning av pH-värdet.
  •  
37.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Värmlands län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Värmlands län främst finansieras av Värmlands läns luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.Numera ett lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurning Ett stort antal av Värmlands sjöar och vattendrag är fortsatt försurade, och det bedrivs en omfattande kalkningsverksamhet i länet. Svavelnedfallet till skog i Värmland har dock minskat kraftigt. Vid den mest belastade mätplatsen i länet, Södra Averstad, har nedfallet av svavel (exklusive havssaltsbidrag) minskat från 8–10 kg per hektar och år i början på 1990-talet till i storleksordningen 1 kg per hektar under senare år. För att markvattnet skall bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste det ha ett värde på den syraneutraliserande förmågan (ANC) som är klart större än noll. Detta är fallet endast vid den nordligaste mätplatsen, Transtrandsberget, medan värdet för ANC för de två sydliga mätplatserna, Blåbärskullen och Södra Averstad, har pendlat kring noll och på senare år även uppvisat negativa värden.Mycket kväve i markerna ger höga halter av kväve i markvattnet vid störningar Nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog, beräknat som geografiskt interpolerade värden för Värmlands län, har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4 och 6 kg kväve per hektar. För första gången överskreds inte den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Ett platsspecifikt, beräknat värde för Blåbärskullen 2020/21 var dock något högre, cirka 6 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet till barrskogen i Värmland har halverats sedan 2001, baserat på kalenderår, vilket är en något större minskning än den rapporterade minskningen av kväveutsläppen i Europa.Skogarna i länet har en stor kapacitet till att lagra deponerat kväve i marken. Mätningar vid de avverkade granytorna vid Södra Averstad och Blåbärskullen visar dock att störningar av skogsekosystemen kan göra att kväve börjar läcka ut i markvattnet. Det kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan transporteras vidare och bidrar till ett diffust läckage av kväve till grund- och ytvatten. 
  •  
38.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Värmlands län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Värmlands län genomförs på uppdrag av Värmlands läns luftvårdsförbund av IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/ ). Värmlands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1990, och den längsta mätserien sträcker sig över mer än 30 år.I denna rapport redovisas resultaten från mätningarna under det hydrologiska året 2022/23 (oktober 2022 – september 2023) i Värmlands län. Resultaten från mätningarna från 2022/23 analyseras, tillsammans med tidigare års mätningar, i relation till försurningsläget och kvävesituationen i Värmlands län. Resultaten analyseras vidare i förhållande till mätningar i andra delar av Sverige inom Krondroppsnätet. I rapporten redovisas även andra relaterade aktuella projekt och händelser från 2023, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi bedrivs vid tre platser med granskog i Värmlands län, från norr till söder; Transtrandsberget, Blåbärskullen/Stensjön och Södra Averstad. Länsstyrelsen och luftvårdsförbundet finansierar dessutom markvattenmätningar vid de två avverkade granytorna vid Blåbärskullen och Södra Averstad. Lufthalter av svavel, kväve och ozon mäts vid ytorna.I rapporten redovisas även resultat från lufthaltsmätningar samt mätningar av nedfall till öppet fält vid mätplatsen Transtrandsberget som ligger bredvid krondroppsytan. Dessa mätningar genomförs av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD.Långsam återhämtning från försurning trots ett numera lågt svavelnedfall Ett stort antal av Värmlands sjöar och vattendrag är fortsatt försurade, och det bedrivs en omfattande kalkningsverksamhet i länet. Svavelnedfallet till skog i Värmland har dock minskat kraftigt. Vid den mest belastade mätplatsen i länet, Södra Averstad, har nedfallet av svavel (exklusive havssaltsbidrag) minskat från 8–10 kg per hektar och år i början på 1990-talet till under eller kring 1 kg per hektar sedan 2016. För att markvattnet skall bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste det ha ett värde på den syraneutraliserande förmågan (ANC) som är klart större än noll. Detta är fallet endast vid den nordligaste mätplatsen, Transtrandsberget. ANC vid den nyaste krondroppsytan i mellersta Värmland, Stensjön, har hittills varierat mellan noll och klart över noll, medan ANC vid Blåbärskullen och Södra Averstad, även innan avverkning, ofta hade negativa värden. Blåbärskullen hade innan avverkningen till och med en negativ trend med minskande ANC-värden över tid.      Vänstra figuren. Syraneutraliserande förmåga (ANC) i markvattnet vid olika mätplatser i länet. Södra Averstad A avverkades 2016 (vertikal röd streckad linje) och ersattes med Södra Averstad B. Blåbärskullen avverkades 2021 (vertikal blå linje) och ersattes med Stensjön. Högra figuren. Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Värmland vid ytorna, beräknat från mätningar på öppet fält och i krondropp. Horisontell streckad röd linje visar kritisk belastningsgräns för barrskog i Sverige.Ett högt kvävenedfall har gjort att det finns mycket kväve i markerna som kan ge höga halter av kväve i markvattnet vid störningar Nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Värmland varierar numera kring den kritiska belastningsgränsen för barrskog, 5 kg kväve per hektar. Under det hydrologiska året 2022/23 var kvävenedfallet högre än belastningsgränsen för de två sydligaste ytorna och även som interpolerat värde för hela länet. Året innan var första gången som nedfallet låg under den kritiska belastningsgränsen för barrskog vid samtliga av länets krondroppsytor. Kvävenedfallet till barrskogen i Värmland har halverats sedan 2001, baserat på kalenderår, vilket är i samma utsträckning som de rapporterade kväveutsläppsminskningarna i Europa.Efter många år av överskridande av belastningsgränserna har skogarna i länet lagrat mycket kväve i marken. Mätningar vid de avverkade granytorna vid Södra Averstad och Blåbärskullen visar att detta kväve läcker ut i markvattnet vid störningar av skogsekosystemen. Det kväve som inte tas upp av ekosystemen kan transporteras vidare och bidrar till ett diffust läckage av kväve till grund- och ytvatten.
  •  
39.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Västra Götalands län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Västra Götalands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Västra Götaland men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid har sedan 1997 minskat med 53 % vid Hensbacka, vilket är i nivå med Europas emissionsminskningar av kvävedioxid (1997–2019: -54%). Under det hydrologiska året 2020/21 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan 4,8 och 6,7 kg oorganiskt kväve per hektar. Kvävenedfallet på öppet fält har varit på en liknande nivå under de senaste sex åren. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Västra Götalands län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 5,5 och 7,9 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet under 2020/21. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har minskat med 39 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar, vilket har visats för den avverkade krondroppsytan vid Storskogen.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid har sedan 1997 minskat med 53 % vid Hensbacka, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av oxiderat svavel (1997–2019: -93 %). I början av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, vid Hensbacka A uppmättes ett svavelnedfall på över 15 kg per hektar. Under det hydrologiska året 2020/21 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 1 kg per hektar. Svavelnedfallet till skogen i Västra Götalands län har sedan 2000/01 minskat med 71–91 %, vilket är i nivå med Europas emissionsminskningar (2001–2019: -88 %). Markvattenkemin i skogsmarken i Västra Götalands län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. Under 2021 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,03 mekv/l och 0,2 mekv/l. Vid den 2018 avverkade ytan i Storskogen, där mätningarna fortsatt, var ANC ännu lägre -0,16 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av­verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska åter­hämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.
  •  
40.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Västra Götalands län : Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 1,4–1,8 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,7–1,2 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,2 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2022/23. Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 4,0–7,8 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Västra Götalands län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 5,5–9,3 kg per hektar.Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar, vilket har visats för den avverkade krondroppsytan vid Storskogen.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var runt 0,3 µg/m3 under både vinterhalvåret 2022/23 och sommarhalvåret 2023.I början av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, över 15 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0–0,5 kg per hektar i krondropp och mellan 0,9–1,8 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas med inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Västra Götalands län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Storskogen och Hensbacka har på sistone frekvent legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan     -0,09 mekv/l och 0,05 mekv/l. Vid den 2018 avverkade ytan i Storskogen, där mätningarna fortsatt, var ANC ännu lägre, som lägst -0,26 mekv/l under året. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av-verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.
  •  
41.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Östergötlands län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Östergötlands län främst finansieras av Östergötlands Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet minskar men kritisk belastning överskrids fortfarandeDet totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Östergötland har beräknats till mellan 5,1 och 6,2 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21, med lägst nedfall i länets norra delar. Mätningarna visar att kväve­nedfallet till länet överskred den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Nedfallet av kväve med nederbörden har minskat statistiskt säkerställt med 33 % vid Höka sedan 1996/97. Lufthalterna av kväve­dioxid vid Höka har mer än halverats sedan mätstarten 1999, medan ingen statistiskt signifikant förändring har uppmätts för lufthalterna av ammoniak.Liksom under flertalet tidigare år var halten nitratkväve i markvattnet under det hydrologiska året 2020/21 låg. Sammantaget visar markvattenmätningarna i Östergötlands län att nitrat sällan förekommer i mark­vattnet i länets växande skogar. Detta visar att skogarna i länet har kapacitet att lagra kväve i marken, men stormskador eller andra störningar kan göra att kväve börjar läcka ut i markvattnet. I Östergötland har dock stormpåverkan hittills varit begränsad. Det kväve som inte tas upp av skogseko­systemen kan transporteras vidare och bidra till förhöjda nitrathalter i grundvattnet och därmed försämrad dricksvattenkvalitet, samt övergödning av ytvatten.Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurningFörsurningen av sjöar och vattendrag i länet är omfattande och förutsägs bestå under lång tid framöver. Det har dock skett en kraftig minskning av svavelnedfallet i länet under de senaste tjugo åren med mellan 86 och 98 %. Detta beror på minskade utsläpp av svavel från Sverige och övriga Europa. Sänkt svavelhalt i fartygsbränsle för Östersjön och Västerhavet från 1 januari 2015 kan ha spelat roll. Numera ligger det årliga svavel­nedfallet på mindre än 1 kg per hektar, jämfört med 3 till 5 kg per hektar i slutet av 1990-talet. Även lufthalterna av svaveldioxid i länets norra delar har minskat kraftigt, med 54 %, sedan 1999.Det sker en varierande och otillräcklig återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet. Vid Höka, i länets norra delar, har halten oorganiskt aluminium i markvattnet minskat signifikant, men för de övriga försurnings­parametrarna, pH och ANC, syns inga statistiska förändringar. Vid Solltorp har pH i markvattnet ökat statistiskt säkerställt, och halten oorganiskt aluminium i markvattnet har minskat signifikant, men den syraneutraliserande förmågan (ANC) visar inte på någon statistiskt säkerställd förändring. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste den syra­neutrali­serande förmågan (ANC) ligga på ett värde som är klart högre än noll. ANC har oftast varit negativt vid Höka, medan ANC vid den gamla ytan i Solltorp oftast har varit positivt. Under 2021 var ANC positivt vid båda mätplatserna. Den nya mark­vatten­ytan vid Solltorp verkar vara mindre sur än den tidigare ytan, som avverkades 2020. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogs­brukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.
  •  
42.
  • Pihl Karlsson, Gunilla, et al. (författare)
  • Försurning och övergödning i Östergötlands län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/23
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Östergötlands Luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, inom Krondroppsnätet och i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Östergötlands län. Östergötlands Luftvårdsförbund har varit medlem i Krondroppsnätet under 33 år. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2022/23 vid två platser, i granskogen vid Solltorp i länets södra halva och i tallskogen vid Höka i nordligaste Östergötland.I rapporten beskrivs försurningsläget och kvävesituationen i Östergötlands län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet. I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Kvävenedfallet minskar men kritisk belastning överskrids fortfarandeNedfallet av kväve till barrskogen vid Höka i länets norra del har minskat i samma takt som rapporterade utsläppsminskningar från Europa såväl som från Sverige. Kvävenedfallet till barrskog över Östergötlands län varierade under det hydrologiska året 2022/23 mellan 4 och 6 kg per hektar, med högsta värden i sydväst.Den kritiska belastningen för övergödande kväve till barrskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds därmed i de sydvästra delarna av länet. Lufthalterna av kvävedioxid vid Höka har mer än halverats sedan mätstarten 1999, medan lufthalterna av ammoniak inte har förändrats.Markvattenmätningarna i Östergötlands län visar att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar. Skogarna i länet har kapacitet att lagra det kväve som tillförs med nedfallet i marken. Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurningSvavelnedfallet till skogen i länet har sedan slutet av 1990-talet minskat kraftigt, med 99 % respektive 87 % vid de två mätplatserna Solltorp och Höka. Även lufthalterna av svaveldioxid vid Höka i länets norra delar har minskat kraftigt, med runt 60 %, sedan 1999.Det sker en långsam och varierande återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet. Vid Höka, i länets norra del, ligger pH fortfarande mellan 5,0 och 5,5, vilket indikerar en måttlig försurning och att den syraneutraliserande förmågan, ANC, ännu är otillräckligt låg. Den nya markvattenytan vid Solltorp i länets södra del verkar vara mindre sur än den tidigare ytan, som avverkades 2020. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.
  •  
43.
  •  
44.
  • von Post, Maria, et al. (författare)
  • Samverkan för en hållbar markanvändning – vilka utmaningar behöver lösas? : En systematisk framtidsspaning inom ramen för samverkansinitiativet LU Land
  • 2020
  • Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
    • Ett ekologisk, ekonomiskt och socialt hållbart nyttjande av jordens resurser är en viktig förutsättning för en hållbar samhällsutveckling och inte minst för vår förmåga att tackla och anpassa oss till aktuella och framtida utmaningar, såsom klimatförändringar eller pandemier. En av de stora frågorna kopplat till detta är markanvändningen: Hur vi ska använda våra begränsade markresurser, så att vi långsiktigt kan trygga vårt behov av t.ex. livsmedel, energi och infrastruktur, samtidigt som ekosystemens livsnödvändiga funktioner upprätthålls? Samverkansinitiativet LU Land – Markanvändning för hållbar framtid vid Lunds universitet, är en plattform för samverkan över sektors- och ämnesområden gällande markanvändningsfrågor, med målet att lyfta viktiga utmaningar och målkonflikter, och tillsammans med relevanta aktörer från både forskning och samhälle hitta möjliga lösningar. LU Land har som ett första led i arbetet genomfört en framtidsspaning, en så kallad horizon scan, där vi i samverkan med samhällsaktörer och forskare identifierat och prioriterat viktiga nationella och regionala utmaningar att lösa för att få till stånd en hållbar markanvändning. Processen att identifiera och prioritera utmaningar genomfördes i ett flertal steg, som syftade till att systematiskt, demokratiskt och transparant identifiera vilka utmaningar som var viktigast. Flera av stegen genomfördes elektroniskt, men inkluderade även en fysisk workshop där deltagande sakkunniga fick möjlighet att revidera och prioritera utmaningar under gemensamma diskussioner. Utmaningarna som identifierades inkluderade bland annat olika aspekter kopplat till styrmedel och policy, jordbruk, skogsbruk, samhällsplanering och naturvård. 15 utmaningar lyftes fram som särskilt viktiga att lösa för en framtida hållbar markanvändning. LU Land kommer att förvalta engagemanget och resultaten från horizon scanningen genom att initiera nya, tvär- och transdisciplinära forskningsprojekt, sammanställa och sprida kunskap och skapa diskussionsmöjligheter kring de utmaningar som prioriterades i processen. Det är vår förhoppning att den här horizon scanningen också kommer att användas av andra aktörer med intresse att på olika sätt bidra till att lösa de identifierade utmaningarna. Målsättningen med detta arbete har varit att skapa en grund för bättre samverkan kring de identifierade utmaningarna, med möjlighet att inspirera och initiera både nya praktiska projekt och ny behovsinriktad forskning.
  •  
45.
  • Zanchi, Giuliana, et al. (författare)
  • Modelling the effects of forest management intensification on base cation concentrations in soil water and on tree growth in spruce forests in Sweden
  • 2021
  • Ingår i: European Journal of Forest Research. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1612-4669 .- 1612-4677.
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • The study investigated the effects of forest residue extraction on tree growth and base cations concentrations in soil waterunder different climatic conditions in Sweden. For this purpose, the dynamic model ForSAFE was used to compare theeffects of whole-tree harvesting and stem harvesting on tree biomass and the soil solution over time at 6 different forestsites. The study confirmed the results from experimental sites showing a temporary reduction of base cation concentrationin the soil solution for a period of 20–30 years after whole-tree harvesting. The model showed that this was mainly causedby the reduced inputs of organic material after residue extraction and thereby reduced nutrient mineralisation in the soil. Themodel results also showed that whole-tree harvesting can affect tree growth at nitrogen-poor forest sites, such as the ones innorthern Sweden, due to the decrease of nitrogen availability after residue removal. Possible ways of reducing this impactcould be to compensate the losses with fertilisation or extract residue without foliage in areas of Sweden with low nitrogendeposition. The study highlighted the need to better understand the medium- and long-term effects of whole-tree harvestingon tree growth, since the results suggested that reduced tree growth after whole-tree harvesting could be only temporary.However, these results do not account for prolonged extraction of forest residues that could progressively deplete nutrientpools and lead to permanent effects on tree growth.
  •  
46.
  • Zanchi, Giuliana, et al. (författare)
  • Simulation of water and chemical transport of chloride from the forest ecosystem to the stream
  • 2021
  • Ingår i: Environmental Modelling and Software. - : Elsevier BV. - 1364-8152 .- 1873-6726. ; 138
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • The study evaluates the biogeochemical model ForSAFE-2D, designed to simulate water and chemical transport from the forest to the stream, by simulating the hydrology and the transport of the chemical tracer chloride (Cl−) along a forest hillslope in Northern Sweden. The simulated Cl− exports were in balance with the simulated inputs but measurements suggested a net release of Cl− from the catchment. Underestimated deposition inputs (deposition peaks and possibly dry deposition) were probably and partially responsible for this mismatch. However, we could not exclude that other soil biogeochemical processes omitted in ForSAFE-2D could also contribute to Cl− exports from the catchment. The study showed that ForSAFE-2D is a promising tool to better understand the factors that regulate the chemical export from the forest to the stream. The results also confirmed that there are limitations in using Cl− as a tracer in forest ecosystems.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-46 av 46
Typ av publikation
rapport (32)
tidskriftsartikel (12)
annan publikation (1)
bokkapitel (1)
Typ av innehåll
övrigt vetenskapligt/konstnärligt (29)
refereegranskat (9)
populärvet., debatt m.m. (8)
Författare/redaktör
Akselsson, Cecilia (46)
Kronnäs, Veronika (17)
Smith, Henrik G. (3)
Larsson, Anders (2)
Ekroos, Johan (2)
Arvidsson, Susanne (2)
visa fler...
Uddling, Johan (2)
Bishop, Kevin (1)
Abdelhady, Dalia (1)
Gren, Nina (1)
Ardö, Jonas (1)
Harrie, Lars (1)
Malmqvist, Ebba (1)
Friberg, Johan (1)
Becker, Per (1)
Lindroth, Anders (1)
Boyd, Emily (1)
Alcer, David (1)
Busch, Henner (1)
Carton, Wim (1)
Clough, Yann (1)
Gabrielsson, Sara (1)
Jack, Tullia (1)
Knaggård, Åsa (1)
Krause, Torsten (1)
Ramasar, Vasna (1)
Thorén, Henrik (1)
Maad Sasane, Sara (1)
Barmark, Mimmi (1)
Galafassi, Diego (1)
Roldin, Pontus (1)
Svenningsson, Birgit ... (1)
Nilsson, Lovisa (1)
Frank, Göran (1)
Brogaard, Sara (1)
Hammarlund, Dan (1)
Johansson, Thomas B (1)
Kritzberg, Emma (1)
Nicholas, Kimberly (1)
Olsson, Lennart (1)
Persson, Andreas (1)
Sporre, Moa (1)
Ness, Barry (1)
Ranius, Thomas (1)
Green, Martin (1)
Lindström, Åke (1)
Börjesson, Pål (1)
Köhler, Stephan (1)
Lopez de Lapuente Po ... (1)
Persson, Tomas (1)
visa färre...
Lärosäte
IVL Svenska Miljöinstitutet (31)
Lunds universitet (17)
Stockholms universitet (4)
Naturvårdsverket (4)
Sveriges Lantbruksuniversitet (2)
Linköpings universitet (1)
Språk
Svenska (37)
Engelska (9)
Forskningsämne (UKÄ/SCB)
Naturvetenskap (42)
Lantbruksvetenskap (7)
Samhällsvetenskap (2)

År

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy