| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Andreasson, B., et al.
(författare)
-
ASXL1 mutations, previous vascular complications and age at diagnosis predict survival in 85 WHO-defined polycythaemia vera patients
- 2020
-
Ingår i: British Journal of Haematology. - : Wiley. - 0007-1048 .- 1365-2141. ; 189:5, s. 913-919
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Polycythaemia vera (PV) patients have an overall comparatively favourable prognosis, but disease progression is very heterogeneous and life-threatening thrombosis and bleedings are frequent complications in untreated disease. Moreover, transformation to more severe secondary myelofibrosis and acute myeloid leukaemia can occur. The aim of this study was to identify gene mutations that could be used together with clinical data as prognostic markers to guide treatment decisions in PV patients. A well-characterized WHO-defined cohort of PV patients was used. Clinical data and blood values were evaluated and a myeloid sequencing panel was used to screen for additional mutations other than the diagnostic JAK2 V617F and JAK2 exon 12 mutations. In 78% of the PV patients, at least one mutation additional to JAK2 V617F was detected. Additional mutations in genes coding for epigenetic modifiers, like TET2, DNMT3A and ASXL1, were most frequent. When correlated to overall survival, mutations in ASXL1 were significantly associated with inferior survival. In an attempt to obtain prognostic guidance in a larger number of patients, the presence of ASXL1 mutations was combined with age and vascular complications prior to diagnosis. Based on these data we were able to define three risk groups that predicted survival.
|
|
| 4. |
- Arnberg, Harriet, et al.
(författare)
-
Pilotförsök för generell övervakning av pollinatörer – resultat för fältsäsongen 2021
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Lunds universitet har på uppdrag av Naturvårdsverket under 2021 utvärderat metodik för nationell pollinatörsövervakning. Metodiken bygger på rapporten ”Proposal for an EU pollinator monitoring scheme” som tagits fram av en expertgrupp inom EU (Potts m. fl. 2020) och ska kunna ge underlag för uppföljning av pollinatörer på nationell nivå med ett främsta fokus på landskapet utanför områden som omfattas av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Nationella anpassningar och möjliga förenklingar av det europeiska förslaget har utvärderats, och uppdraget har koordinerats med det förslag till övervakning av pollinatörer i jordbrukslandskapet som parallellt tagits fram av SLU. Under 2021 genomfördes inventering på 31 lokaler utplacerade i större delen av Sverige. Urvalet av lokaler gjordes så att det täckte in Sveriges tre biogeografiska regioner: den kontinentala (Götaland), den boreala (Götaland, Svealand, Norrland), samt den alpina regionen (Svealand, Norrland). För fältarbetet anlitades 18 inventerare på volontärbasis eller mot ersättning. Säsongen 2021 inleddes med framtagande av fällor och fältmateriel, etablerande av lokalnätverk, samt rekrytering av inventerare. Själva fältsäsongen påbörjades i början-mitten av juli och pågick med en provtagning per månad som mål. I södra Sverige pågick säsongen september ut medan den i norr avslutades när hösten infunnit sig i augusti-september.Flera olika metoder utvärderades, däribland färgskålefällor, transekter, blombesöksräkningar och nattfjärilsfällor. Såväl 2×2-km och 1×1-km rutor har inventerats och 6 respektive 24 timmars provtagning har testats. Totalt har 18 875 exemplar av 115 olika arter/grupper samlats in från färgskålefällorna. Vid transektinventeringen hittades 617 individer av 42 arter fjärilar, med 6,8 arter i snitt per 500 m transekt och 419 individer humlor, med 14,0 noterade exemplar i snitt per 500 m transekt. Totalt har 135 blombesöksräkningar gjorts och 391 exemplar av 136 arter nattfjärilar har insamlats och artbestämts med hjälp av nattfjärilsfällor. Det bör noteras att metodiken så här långt testats ca. en halv säsong och att det vore mycket värdefullt att utöka med en fältsäsong från april 2022 och framåt för att bland annat täcka in vårflygande solitärbin m. fl. grupper. Utifrån säsongens resultat rekommenderar vi 1×1-km rutor med 5 fällstationer per ruta snarare än 2×2-km rutor. Merarbetet för 2×2-km rutor och 10 fällstationer per ruta var betydande (mängd material att transportera, avstånd etc.), gav inte signifikant högre artantal, och de större rutorna var klart mindre populära bland inventerarna. Vi rekommenderar 6 timmars provtagning baserat på att det visade sig vara enklare att utföra samt resulterade i motsvarande artantal som 6 + 18 timmar respektive 24 timmar. För transektinventeringarna rekommenderar vi att a) fullständig artlista används för dagfjärilar, då inventerare i stor utsträckning har god artkännedom inom denna grupp, att b) den s.k. ”långlistan” (ett urval av typiska pollinatörer, Ahrné m. fl. 2021, Pettersson m. fl. 2022) provas i relation till enklare listor (exv. ”kortlistan”, Ahrné m. fl. 2021, Pettersson m. fl. 2022) för övriga tre grupper (humlor, solitärbin, blomflugor) och att c) utbildningsmaterial för ”långlistan” tas fram (online-resurser och föreläsningar). I sin enklaste form kan transektinventering fokusera på abundansmått (humlor, solitärbin, blomflugor) men vi rekommenderar en något högre taxonomisk upplösning motsvarande åtminstone kortlistan. För humlor kan metoder för mer detaljerad artidentifiering tas fram. Blombesöksräkningar (Carvell m. fl. 2016, Carvell m. fl. 2020) har visat sig vara en enkel och effektiv metod för att räkna pollinatörer och växt-pollinatörsinteraktioner. Metoden är populär bland volontärer och vi rekommenderar fortsatt användning och anpassning till svenska förhållanden.Nattfjärilsfällorna anlände sent på säsongen 2021 och behöver utvärderas under en längre period för att utrustningen och metodiken ska kunna testas väl, men initialt verkar de gett goda resultat. Vidare har vi gett i uppdrag till NRM att med hjälp av metabarcoding analysera en delmängd (95) av de sorterade och bestämda proverna från färgskålefällorna. Detta förväntas ge information om samstämmighet mellan metabarcoding och manuell analys.För att få en bild av hur pilotprojektets deltagare uppfattat uppdragets metodik och utmaningar har vi genomfört en detaljerad enkätundersökning motsvarande den i Carvell m. fl. (2016) bland inventerarna. Generellt har de varit positiva till sitt deltagande, pilotprojektets omfattning och samstämmiga i rekommendationen av 1×1-km rutor med 5 fällstationer per ruta. Många har i direkt kontakt med oss efterfrågat utbildningssatsningar för de svårare grupperna. Slutligen, för att erhålla data som speglar pollinatörssamhällets förändring över säsongen vore det önskvärt att fortsätta pilotförsöket i det etablerade lokalnätverket under 2022. Inventerare och utrustning finns på plats och kan påbörja säsongen så snart årstiden tillåter. En förlängning innebär även möjligheter till fördjupade analyser, i första hand ett mindre antal (4) 2×2-km rutor (Potts m. fl. 2020, ”superytor” i Pettersson m. fl. 2022) där kritiska mått som exv. effekten av fällantal, transektlängd, fångst¬period skulle kunna detaljstuderas med hjälp av anställd personal och därmed säkerställa analysstyrka. Det vore värdefullt för såväl det etablerade lokalnätverket som superytorna om utbildningsmaterial för långlistan kunde tas fram under 2022.
|
|
| 5. |
- B. Araujo, Rafael, et al.
(författare)
-
Adsorption energies on transition metal surfaces : towards an accurate and balanced description
- 2022
-
Ingår i: Nature Communications. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2041-1723. ; 13
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Density functional theory predictions of binding energies and reaction barriers provide invaluable data for analyzing chemical transformations in heterogeneous catalysis. For high accuracy, effects of band structure and coverage, as well as the local bond strength in both covalent and non-covalent interactions, must be reliably described and much focus has been put on improving functionals to this end. Here, we show that a correction from higher-level calculations on small metal clusters can be applied to improve periodic band structure adsorption energies and barriers. We benchmark against 38 reliable experimental covalent and non-covalent adsorption energies and five activation barriers with mean absolute errors of 2.2 kcal mol−1, 2.7 kcal mol−1, and 1.1 kcal mol−1, respectively, which are lower than for functionals widely used and tested for surface science evaluations, such as BEEF-vdW and RPBE.
|
|
| 6. |
- B. Araujo, Rafael, et al.
(författare)
-
Elucidating the role of Ni to enhance the methanol oxidation reaction on Pd electrocatalysts
- 2020
-
Ingår i: Electrochimica Acta. - : Elsevier BV. - 0013-4686 .- 1873-3859. ; 360
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Amongst promising available technologies enabling the transition to renewable energy sources, electrochemical oxidation of alcohols, in a direct fuel cell or in an electrolysis reaction (H-2 production), can be an economically and sustainable alternative to currently used technologies. In this work, we highlight the advantages of a Pd-Ni bimetallic electrocatalyst for methanol electrooxidation - a convenient choice due to the low cost of Ni combined with the observed acceptable catalytic performance of Pd. We report a synergistic effort between experiments and theoretical calculations based on density functional theory to provide an in-depth understanding - at the atomistic level - of the origin of the enhanced electrochemical activity of methanol electrooxidation using the bimetallic catalysts Pd3Ni and PdNi over pure Pd. Cyclic voltammograms and High-Performance Liquid Chromatography (HPLC) demonstrate higher activity towards methanol electrooxidation with increased Ni concentration and, furthermore, higher selectivity for CO2. These effects are understood by: 1) changes in the methanol oxidation reaction mechanism. 2) Mitigation or suppression of CO poisoning on the Pd-Ni alloys as compared to the pure Pd catalyst. 3) A stronger tendency towards highly oxidized intermediates for the alloys. These findings elucidate the effects of a bimetallic electrocatalyst for alcohol electrooxidation as well as unambiguously suggest PdNi as a more cost-effective alternative electrocatalyst.
|
|
| 7. |
- Bakx, Tristan R.M., et al.
(författare)
-
Farmland birds occupying forest clear-cuts respond to both local and landscape features
- 2020
-
Ingår i: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 0378-1127. ; 478
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Agricultural landscapes have changed fast in Europe, which has led to steep declines in farmland biodiversity. While this has differentially impacted “farmland species”, some of these seem to be able to use alternative man-made open habitats in forests, such as forest clear-cuts and powerline rights-of-way. We investigated the use of clear-cuts by two historically declining farmland birds, the Yellowhammer (Emberiza citrinella) and the Red-backed Shrike (Lanius collurio), to determine both local and landscape habitat characteristics of clear-cuts used for breeding. Among 101 clear-cuts visited in Scania, southern Sweden, 27% were occupied by Yellowhammers and 12% by Red-backed Shrikes. Yellowhammer occurrence in clear-cuts was positively related to local spruce cover (the planted tree species). There was also an interaction between clear-cut size and the proportion of farmland in the landscape, such that the positive effect of the proportion of farmland nearby was stronger for larger clear-cuts. Red-backed Shrike occurrence was positively related to clear-cut size and the local presence of piles of forest residues (tops and branches). The relation between occurrence and the proportion of clear-cuts in the landscape was positive for small clear-cuts and negative for larger ones. Yellowhammers and Red-backed shrikes are affected by both the local habitat structure in the clearcut and on the composition of the surrounding landscape, most likely because they use the clear-cut for nesting and the surroundings as complementary feeding habitat. To what extent clear-cuts as complementary breeding habitat to farmland may contribute to the conservation of Yellowhammers and Red-backed shrikes, as well as other farmland birds, is a promising path for future investigations.
|
|
| 8. |
- Dahlin, Sandra, et al.
(författare)
-
Effect of biofuel- and lube oil-originated sulfur and phosphorus on the performance of Cu-SSZ-13 and V2O5-WO3/TiO2 SCR catalysts
- 2021
-
Ingår i: Catalysis Today. - : Elsevier B.V.. - 0920-5861 .- 1873-4308. ; 360, s. 326-339
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Two different SCR catalysts, V2O5-WO3/TiO2 and Cu-SSZ-13, were exposed to biodiesel exhausts generated by a diesel burner. The effect of phosphorus and sulfur on the SCR performance of these catalysts was investigated by doping the fuel with P-, S-, or P + S-containing compounds. Elemental analyses showed that both catalysts captured phosphorus while only Cu-SSZ-13 captured sulfur. High molar P/V ratios, up to almost 3, were observed for V2O5-WO3/TiO2, while the highest P/Cu ratios observed were slightly above 1 for the Cu-SSZ-13 catalyst. Although the V2O5-WO3/TiO2 catalyst captured more P than did the Cu-SSZ-13 catalyst, a higher degree of deactivation was observed for the latter, especially at low temperatures. For both catalysts, phosphorus exposure resulted in suppression of the SCR performance over the entire temperature range. Sulfur exposure, on the other hand, resulted in deactivation of the Cu-SSZ-13 catalyst mainly at temperatures below 300-350 °C. The use of an oxidation catalyst upstream of the SCR catalyst during the exhaust-exposure protects the SCR catalyst from phosphorus poisoning by capturing phosphorus. The results in this work will improve the understanding of chemical deactivation of SCR catalysts and aid in developing durable aftertreatment systems.
|
|
| 9. |
- Engjom, Hilde, et al.
(författare)
-
COVID-19 in pregnancy—characteristics and outcomes of pregnant women admitted to hospital because of SARS-CoV-2 infection in the Nordic countries
- 2021
-
Ingår i: Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica. - : Wiley. - 0001-6349 .- 1600-0412. ; 100:9, s. 1611-1619
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Introduction: Population-based studies about the consequences of SARS-CoV-2 infection (COVID-19) in pregnancy are few and have limited generalizability to the Nordic population and healthcare systems. Material and methods: This study examines pregnant women with COVID-19 in the five Nordic countries. Pregnant women were included if they were admitted to hospital between 1 March and 30 June 2020 and had a positive SARS-CoV-2 PCR test ≤14 days prior to admission. Cause of admission was classified as obstetric or COVID-19-related. Results: In the study areas, 214 pregnant women with a positive test were admitted to hospital, of which 56 women required hospital care due to COVID-19. The risk of admission due to COVID-19 was 0.4/1000 deliveries in Denmark, Finland and Norway, and 3.8/1000 deliveries in the Swedish regions. Women hospitalized because of COVID-19 were more frequently obese (p < 0.001) and had a migrant background (p < 0.001) compared with the total population of women who delivered in 2018. Twelve women (21.4%) needed intensive care. Among the 56 women admitted due to COVID-19, 48 women delivered 51 infants. Preterm delivery (n = 12, 25%, p < 0.001) and cesarean delivery (n = 21, 43.8%, p < 0.001) were more frequent in women with COVID-19 compared with women who delivered in 2018. No maternal deaths, stillbirths or neonatal deaths were reported. Conclusions: The risk of admission due to COVID-19 disease in pregnancy was low in the Nordic countries. A fifth of the women required intensive care and we observed higher rates of preterm and cesarean deliveries. National public health policies appear to have had an impact on the risk of admission due to severe COVID-19 disease in pregnancy. Nordic collaboration is important in collecting robust data and assessing rare outcomes.
|
|
| 10. |
- Franzén, Markus, et al.
(författare)
-
Urban moth communities suggest that life in the city favours thermophilic multi-dimensional generalists
- 2020
-
Ingår i: Proceedings of the Royal Society of London. Biological Sciences. - : The Royal Society. - 0962-8452 .- 1471-2954. ; 287:1928, s. 1-10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Biodiversity is challenged worldwide by exploitation, global warming, changes in land use and increasing urbanization. It is hypothesized that communities in urban areas should consist primarily of generalist species with broad niches that are able to cope with novel, variable, fragmented, warmer and unpredictable environments shaped by human pressures. We surveyed moth communities in three cities in northern Europe and compared them with neighbouring moth assemblages constituting species pools of potential colonizers. We found that urban moth communities consisted of multi-dimensional generalist species that had larger distribution ranges, more variable colour patterns, longer reproductive seasons, broader diets, were more likely to overwinter as an egg, more thermophilic, and occupied more habitat types compared with moth communities in surrounding areas. When body size was analysed separately, results indicated that city occupancy was associated with larger size, but this effect disappeared when body size was analysed together with the other traits. Our findings indicate that urbanization imposes a spatial filtering process in favour of thermophilic species characterized by high intraspecific diversity and multi-dimensional generalist lifestyles over specialized species with narrow niches.
|
|
| 11. |
- Hagfeldt, A., et al.
(författare)
-
1.20 - Mesoporous Dye-Sensitized Solar Cells
- 2022
-
Ingår i: Comprehensive Renewable Energy, Second Edition: Volume 1-9. - : Elsevier BV. ; , s. 447-462
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Photovoltaics, or solar cells, are fast growing both with regards to industrialization and research. Globally, the total PV installation is around 40 GW and an annual growth rate of 45% has been experienced over recent years. In the comparison between different photovoltaic technologies a figure of merit is the production cost per peak watt of solar electricity produced. For so called second generation thin film solar cells production costs down to and even below 1 $ W−1 peak are reported. To be competitive with conventional energy sources for large-scale electricity production new PV technologies need to aim at production costs below 0.5 $ W−1 peak. The dye-sensitized solar cell (DSC) is a molecular solar cell technology which have the potential to achieve production costs below 0.5 $ W−1 peak. DSC is based on molecular and nanometer-scale components. Record cell efficiencies of 12%, promising stability data and means of energy efficient production methods have been accomplished. As selling points for the DSC technology the prospect of low-cost investments and fabrication are key features. DSCs offer the possibilities to design solar cells with a large flexibility in shape, color, and transparency. This chapter describes the basic principles of the operation of DSC, the state-of-the-art, the materials development that is currently taking place as well as the potentials for future development.
|
|
| 12. |
- Marcer, Arnald, et al.
(författare)
-
Quality issues in georeferencing : From physical collections to digital data repositories for ecological research
- 2021
-
Ingår i: Diversity and Distributions. - : Wiley. - 1366-9516 .- 1472-4642. ; 27:3, s. 564-567
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Natural history collections constitute an enormous wealth of information of Life on Earth. It is estimated that over 2 billion specimens are preserved at institutions worldwide, of which less than 10% are accessible via biodiversity data aggregators such as GBIF. Moreover, they are a very important resource for eco-evolutionary research, which greatly depends on knowing the precise location where the specimens were collected in order to characterize the environment in which they lived. Yet, only about 55% of the accessible records are georeferenced and only 31% have coordinate uncertainty information, which is critical for conducting rigorous studies. The awareness of this gap of knowledge which hinders the enormous potential of such data in research led to the organization of a workshop which brought together key players in georeferencing of natural history collections. The discussion and outcomes of this workshop are here presented.
|
|
| 13. |
- Merckx, Thomas, et al.
(författare)
-
Urbanization extends flight phenology and leads to local adaptation of seasonal plasticity in Lepidoptera
- 2021
-
Ingår i: Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. - : Proceedings of the National Academy of Sciences. - 0027-8424 .- 1091-6490. ; 118:40
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Urbanization is gaining force globally, which challenges biodiversity, and it has recently also emerged as an agent of evolutionary change. Seasonal phenology and life cycle regulation are essential processes that urbanization is likely to alter through both the urban heat island effect (UHI) and artificial light at night (ALAN). However, how UHI and ALAN affect the evolution of seasonal adaptations has received little attention. Here, we test for the urban evolution of seasonal life-history plasticity, specifically changes in the photoperiodic induction of diapause in two lepidopterans, Pieris napi (Pieridae) and Chiasmia clathrata (Geometridae). We used long-term data from standardized monitoring and citizen science observation schemes to compare yearly phenological flight curves in six cities in Finland and Sweden to those of adjacent rural populations. This analysis showed for both species that flight seasons are longer and end later in most cities, suggesting a difference in the timing of diapause induction. Then, we used common garden experiments to test whether the evolution of the photoperiodic reaction norm for diapause could explain these phenological changes for a subset of these cities. These experiments demonstrated a genetic shift for both species in urban areas toward a lower daylength threshold for direct development, consistent with predictions based on the UHI but not ALAN. The correspondence of this genetic change to the results of our larger-scale observational analysis of in situ flight phenology indicates that it may be widespread. These findings suggest that seasonal life cycle regulation evolves in urban ectotherms and may contribute to ecoevolutionary dynamics in cities.
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Biogeografisk uppföljning 2019 av dagfjärilar inom habitatdirektivet
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten sammanfattar fjärilsinventeringar utförda 2019 inom Biogeografisk uppföljning som drivs av Naturvårdsverket. I fjällområdet kunde totalt 36 ytor inventeras och sammanlagt noterades 84 högnordiska blåvingar på 17 av de inventerade ytorna och 11 dvärg¬pärlemorfjärilar på 5 ytor. Inga fynd av fjällsilversmygare gjordes på någon av de 3 ytor som inventerades. Svartfläckig blåvinge observerades på 9 av 35 inventerade lokaler. Totalt noterades 51 individer och tillsammans med data från Svensk Dagfjärilsövervakning täcktes en stor del av artens förekomstområde. Brun gräsfjäril inventerades på 54 lokaler i Dalarnas, Värmlands, Västra Götalands, Gävleborgs och Örebro län. Inventeringen resulterade i totalt 507 observerade individer. Dårgräsfjäril inventerades på totalt 14 lokaler i Östergötlands och i Gotlands län. Totalt observerades 2028 individer varav 1650 sågs på Gotland och resterande 378 i Östergötland. Väddnätfjäril och asknätfjäril inventeras med räkning av larvkolonier i augusti-september. Totalt inventerades 83 lokaler i 7 olika län och 4441 larvkolonier av väddnätfjäril noterades. Asknätfjäril inventerades på 5 lokaler i Uppsala län, 14 lokaler i Örebro län samt 24 lokaler i Stockholms län med totalt 1247 noterade larvkolonier. Apollofjäril inventerades med slingor på totalt 22 lokaler i Östergötlands, Kalmar och Södermanlands län och 99 individer observerades, flertalet i Kalmar län. Mnemosynefjäril inventerades på 35 lokaler i Blekinge, Stockholms, Uppsala och Västernorrlands län med totalt 569 noterade individer. Violett guldvinge inventerades på 42 lokaler i Jämtlands, Norrbottens, Västernorrlands och Västerbottens län där totalt 145 individer inräknades. För samtliga arter analyserades andelen lokaler i, respektive utanför, skyddad natur i de tre biogeografiska zonerna. Andelen lokaler i skyddad natur var högst i den alpina och den kontinentala zonen.
|
|
| 16. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Biogeografisk uppföljning 2020 av dagfjärilar inom habitatdirektivet
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten sammanfattar fjärilsinventeringar utförda 2020 inom Biogeografisk uppföljning som drivs av Naturvårdsverket. I fjällområdet kunde totalt 49 ytor inventeras. Sammanlagt noterades 151 högnordiska blåvingar på 22 inventerade ytor, 53 dvärgpärlemorfjärilar på 25 ytor och minst 1 fjällsilversmygare noterades på 3 inventerade ytor. Svartfläckig blåvinge observerades på 15 av 50 inventerade lokaler. Totalt noterades minst 62 individer och tillsammans med data från Svensk Dagfjärilsövervakning täcktes en stor del av artens förekomstområde. Brun gräsfjäril inventerades på 62 lokaler i Dalarnas, Gävleborgs, Värmlands, Västra Götalands och Örebro län. Inventeringen resulterade i minst 788 observerade individer. Dårgräsfjäril inventerades på totalt 15 lokaler i Östergötlands och i Gotlands län. Totalt observerades 2422 individer varav 1960 sågs på Gotland och resterande 462 i Östergötland. Väddnätfjäril och asknätfjäril inventeras med räkning av larvkolonier i augusti-september. Totalt inventerades 82 lokaler och 8002 larvkolonier av väddnätfjäril noterades. Asknätfjäril inventerades på 5 lokaler i Uppsala län, 15 lokaler i Örebro län samt 26 lokaler i Stockholms län med totalt 3118 noterade larvkolonier. Apollofjäril inventerades med slingor på totalt 39 lokaler i Gotlands, Kalmar, Södermanlands och Östergötlands län och minst 237 individer observerades. Mnemosynefjäril inventerades på 34 lokaler i Blekinge, Stockholms, Uppsala och Västernorrlands län med totalt 857 noterade individer. Violett guldvinge inventerades på 52 lokaler i Jämtlands, Norrbottens, Västernorrlands och Västerbottens län och totalt räknades minst 127 individer. Under övervakningsperioden minskade 1 art och 5 arter ökade. Trenderna för övriga 4 arter var osäkra. För samtliga arter analyserades andelen lokaler i, respektive utanför, skyddad natur i de tre biogeografiska zonerna. Andelen lokaler i skyddad natur var högst i den alpina och den kontinentala zonen.
|
|
| 17. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Biogeografisk uppföljning 2021 av dagfjärilar inom habitatdirektivet
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten sammanfattar fjärilsinventeringar utförda 2021 inom Biogeografisk uppföljning som drivs av Naturvårdsverket. I fjällområdet kunde totalt 45 ytor inventeras. Sammanlagt noterades minst 92 högnordiska blåvingar på 29 inventerade ytor och 37 dvärgpärlemorfjärilar på 15 ytor. Två ytor inventerades för fjällsilversmygare men ingen individ påträffades denna säsong. Svartfläckig blåvinge observerades på 21 av 49 inventerade lokaler. Totalt noterades minst 190 individer och tillsammans med data från Svensk Dagfjärilsövervakning täcktes en stor del av artens förekomstområde. Brun gräsfjäril inventerades på 68 lokaler i Gävleborgs, Värmlands, Västra Götalands och Örebro län. Inventeringen resulterade i minst 482 observerade individer. Dårgräsfjäril inventerades på totalt 15 lokaler i Östergötlands och i Gotlands län. Totalt observerades 2069 individer varav 1311 sågs på Gotland och resterande 758 i Östergötland. Väddnätfjäril och asknätfjäril inventeras med räkning av larvkolonier i augusti-september. Väddnätfjäril inventerades på totalt 88 lokaler och 4420 larvkolonier noterades. Asknätfjäril inventerades på 5 lokaler i Uppsala län, 17 lokaler i Örebro län samt 20 lokaler i Stockholms län med totalt 4994 noterade larvkolonier. Apollofjäril inventerades med slingor på totalt 50 lokaler i Gotlands, Kalmar, Södermanlands, Stockholms och Östergötlands län och minst 386 individer observerades. Mnemosynefjäril inventerades på 31 lokaler i Blekinge, Stockholms, Uppsala och Västernorrlands län och totalt noterades 435 individer. Violett guldvinge inventerades på 67 lokaler i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västernorrlands och Västerbottens län och totalt räknades minst 163 individer. Under övervakningsperioden minskade 1 art, 4 arter ökade och 2 arter var stabila. Trenderna för övriga 3 arter var osäkra. För samtliga arter analyserades andelen lokaler i, respektive utanför, skyddad natur i de tre biogeografiska zonerna. Andelen lokaler i skyddad natur var högst i den alpina och den kontinentala zonen.
|
|
| 18. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Biogeografisk uppföljning 2022 av dagfjärilar inom habitatdirektivet
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten sammanfattar fjärilsinventeringar utförda 2022 inom Biogeografisk uppföljning som drivs av Naturvårdsverket. I fjällområdet kunde totalt 35 ytor inventeras. Sammanlagt noterades 38 högnordiska blåvingar på 12 av 16 inventerade ytor, 34 dvärgpärlemorfjärilar på 14 av 17 ytor och 3 fjällsilversmygare noterades på 2 av 3 inventerade ytor. Svartfläckig blåvinge observerades på 23 av 56 inventerade lokaler. Totalt noterades minst 185 individer och tillsammans med data från Svensk Dagfjärilsövervakning täcktes en stor del av artens förekomstområde. Brun gräsfjäril inventerades på 69 lokaler i Dalarnas, Gävleborgs, Värmlands, Västra Götalands och Örebro län. Inventeringen resulterade i minst 407 observerade individer. Dårgräsfjäril inventerades på totalt 15 lokaler i Östergötlands och i Gotlands län. Totalt observerades 1648 individer varav 1106 sågs på Gotland och resterande 542 i Östergötland. Väddnätfjäril och asknätfjäril inventeras med räkning av larvkolonier i augusti-september. Väddnätfjäril inventerades på 96 lokaler och 3617 larvkolonier noterades. Asknätfjäril inventerades på 5 lokaler i Uppsala län, 26 lokaler i Örebro län samt 20 lokaler i Stockholms län med totalt 2721 noterade larvkolonier. Apollofjäril inventerades med slingor på totalt 47 lokaler i Gotlands, Kalmar, Södermanlands och Östergötlands län och minst 334 individer observerades. Mnemosynefjäril inventerades på 31 lokaler i Blekinge, Stockholms, Uppsala och Västernorrlands län med minst 677 noterade individer. Violett guldvinge inventerades på 64 lokaler i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västernorrlands och Västerbottens län och totalt räknades minst 226 individer. Under övervakningsperioden minskade 1 art, 1 art låg stabilt och 3 arter ökade. Trenderna för övriga 6 arter var osäkra. För samtliga arter analyserades andelen lokaler i, respektive utanför, skyddad natur i de tre biogeografiska zonerna. Andelen lokaler i skyddad natur var högst i den alpina och den kontinentala zonen.
|
|
| 19. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Biogeografisk uppföljning 2023 av dagfjärilar inom habitatdirektivet
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten sammanfattar fjärilsinventeringar utförda 2023 inom Biogeografisk uppföljning som drivs av Naturvårdsverket. I fjällområdet inventerades totalt 48 ytor. Sammanlagt noterades 121 högnordiska blåvingar på 25 av 31 inventerade ytor, 26 dvärgpärlemorfjärilar på 9 av 15 ytor och inga fjällsilversmygare på 3 inventerade ytor. Svartfläckig blåvinge observerades på 24 av 49 inventerade lokaler. Totalt noterades minst 224 individer och tillsammans med data från Svensk Dagfjärilsövervakning täcktes en stor del av artens förekomstområde. Brun gräsfjäril inventerades på 64 lokaler och minst 668 individer observerades. Dårgräsfjäril inventerades på 15 lokaler och totalt observerades 2886 individer. Väddnätfjäril och asknätfjäril inventeras med räkning av larvkolonier i augusti–september. Väddnätfjäril inventerades på 108 lokaler och minst 2534 larvkolonier noterades. Asknätfjäril inventerades på 57 lokaler och minst 2237 larvkolonier noterades. Apollofjäril inventerades med slingor på totalt 47 lokaler och minst 430 individer observerades. Mnemosynefjäril inventerades på 32 lokaler med 846 noterade individer. Violett guldvinge inventerades på 62 lokaler med minst 214 noterade individer. Under övervakningsperioden minskade 1 art och 4 arter ökade. Trenderna för övriga 6 arter var osäkra. För samtliga arter analyserades andelen lokaler i, respektive utanför, skyddad natur i de tre biogeografiska zonerna. Andelen lokaler i skyddad natur var högst i den alpina och den kontinentala zonen.
|
|
| 20. |
|
|
| 21. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Dagfjärilsövervaka i din trädgård
- 2023
-
Ingår i: Yrfän. - 2002-1151. ; 2023:special-nr, s. 41-41
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Svensk Dagfjärilsövervakning, årsrapport för 2018
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är den nionde årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljöövervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 2010. Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3-7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5-3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan förändras i antal och artsammansättning. Det nionde årets övervakning har resulterat i rapporter från 228 slingor och 269 punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Abisko i norr. Antalet rapportörer under 2018 har varit 272 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in 66 472 fjärilar av 99 arter. I medeltal har det setts 11,0 arter per punktlokal och 15,5 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2018 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. Talrikaste arterna 2018 var i tur och ordning luktgräsfjäril, rapsfjäril och citronfjäril. Trender i antal mellan 2010 och 2018 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 85 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 18 arter jämfört med 2010, 19 arter ökade, 5 arter var stabila, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer har räknats fram för 1) de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar, 2) de tjugo vanligaste fjärilsarterna, 3) fjärilar i jordbruksmiljöer, samt 4) fjärilar i skogsmarker. Miljöindikatorerna för de 20 vanligaste dagfjärilarna, gräsmarksfjärilar och skogsfjärilar är stabila under perioden 2010-2018. Trenden för miljöindikatorn för fjärilar i jordbruksmiljöer är att denna grupp minskar måttligt men signifikant under perioden.
|
|
| 26. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Svensk Dagfjärilsövervakning, årsrapport för 2019
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är den tionde årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljöövervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 2010. Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3-7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5-3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan förändras i antal och artsammansättning. Det tionde årets övervakning har resulterat i rapporter från 218 slingor och 303 punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Abisko i norr. Antalet rapportörer under 2019 har varit 357 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in 95 711 fjärilar av 102 arter vilket är för andra året i rad det högsta artantalet sedan övervakningen startade. I medeltal har det setts 12,6 arter per punktlokal och 17,0 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2019 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. Talrikaste arterna 2019 var i tur och ordning Tistelgräsfjäril, en migrant som sågs i antal utan motstycke, följt av citronfjäril, luktgräsfjäril och slåttergräsfjäril. Trender i antal mellan 2010 och 2019 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 88 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 21 arter jämfört med 2010, 23 arter ökade, 9 arter var stabila, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer har räknats fram för 1) de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar, 2) de tjugo vanligaste fjärilsarterna, 3) fjärilar i jordbruksmiljöer, samt 4) fjärilar i skogsmarker. Miljöindikatorerna för de 20 vanligaste dagfjärilarna och skogsfjärilar ökar måttligt och signifikant under perioden 2010-2019. Trenden för miljöindikatorn för fjärilar i jordbruksmiljöer samt miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar är att dessa två grupper minskar måttligt men signifikant under perioden.
|
|
| 27. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Svensk Dagfjärilsövervakning, årsrapport för 2020
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är den elfte årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljöövervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 2010. Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3–7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5–3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan förändras i antal och artsammansättning. Det elfte årets övervakning har resulterat i rapporter från 255 slingor och 251 punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Kätkesuando i norr. Antalet rapportörer under 2020 har varit 310 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in 67 306 fjärilar av 103 arter vilket är för tredje året i rad det högsta artantalet sedan övervakningen startade. I medeltal har det setts 11,1 arter per punktlokal och 14,2 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2020 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. Talrikaste arterna 2020 var i tur och ordning citronfjäril, slåttergräsfjäril och luktgräsfjäril. Trender i antal mellan 2010 och 2020 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 88 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 24 arter jämfört med 2010, 21 arter ökade, 8 arter var stabila, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer har räknats fram för 1) de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar, 2) de tjugo vanligaste fjärilsarterna, 3) fjärilar i jordbruksmiljöer, samt 4) fjärilar i skogsmarker. Miljöindikatorn för de 20 vanligaste dagfjärilarna ökar måttligt och signifikant under perioden 2010–2020. Miljöindikatorn för skogsfjärilar är stabil under perioden. Trenden för miljöindikatorn för fjärilar i jordbruksmiljöer samt miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar är att dessa två grupper minskar måttligt men signifikant under perioden.
|
|
| 28. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Svensk Dagfjärilsövervakning, årsrapport för 2021
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är den tolfte årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljöövervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 2010. Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3–7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5–3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan förändras i antal och artsammansättning. Det tolfte årets övervakning har resulterat i rapporter från 334 slingor och 289 punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Abisko i norr. Antalet rapportörer har under 2021 varit 361 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in 85 143 fjärilar av 98 arter. I medeltal har det setts 11,2 arter per punktlokal och 14,1 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2021 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. De talrikaste arterna 2021 var i tur och ordning citronfjäril, slåttergräsfjäril och luktgräsfjäril. Trender i antal mellan 2010 och 2021 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 85 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 20 arter jämfört med 2010, 20 arter ökade, 12 arter var stabila, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer har räknats fram för 1) de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar, 2) de tjugo vanligaste fjärilsarterna, 3) fjärilar i jordbruksmiljöer, samt 4) fjärilar i skogsmarker. Miljöindikatorn för de 20 vanligaste dagfjärilarna samt miljöindikatorn för skogsfjärilar ökar båda måttligt och signifikant under perioden 2010–2021. Trenden för miljöindikatorn för fjärilar i jordbruksmiljöer samt miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar är att dessa två grupper minskar måttligt men signifikant under perioden.
|
|
| 29. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Svensk Dagfjärilsövervakning, årsrapport för 2022
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är den trettonde årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljö-övervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 2010. Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3–7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5–3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan förändras i antal och artsammansättning. Det trettonde årets övervakning har resulterat i rapporter från 296 slingor och 268 punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Kynisvuoma i norr. Antalet rapportörer har under 2022 varit 342 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in 64 848 fjärilar av 102 arter. I medeltal har det setts 11,0 arter per punktlokal och 14,5 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2022 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. De talrikaste arterna 2022 var i tur och ordning luktgräsfjäril, slåttergräsfjäril och citronfjäril. Trender i antal mellan 2010 och 2022 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 83 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 21 arter jämfört med 2010, 17 arter ökade, 14 arter var stabila, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer, har räknats fram för 1) de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar, 2) de tjugo vanligaste fjärilsarterna, 3) fjärilar i jordbruksmiljöer, samt 4) fjärilar i skogsmarker. Miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar är stabil medan miljöindikatorn för fjärilar i jordbruksmiljöer minskar måttligt men signifikant under perioden. Trenden för miljöindikatorn för de 20 vanligaste dagfjärilarna samt miljöindikatorn för skogsfjärilar är att dessa två grupper båda ökar måttligt och signifikant under perioden 2010–2022.
|
|
| 30. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Svensk Dagfjärilsövervakning, årsrapport för 2023
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är den fjortonde årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljö-övervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 2010. Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3–7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5–3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan förändras i antal och artsammansättning. Det fjortonde årets övervakning har resulterat i rapporter från 341 slingor och 259 punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Kätkesuando i norr. Antalet rapportörer har under 2023 varit 351 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in 64 976 fjärilar av 100 arter. I medeltal har det setts 11,2 arter per punktlokal och 12,7 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2023 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. De talrikaste arterna 2023 var i tur och ordning luktgräsfjäril, citronfjäril och slåttergräsfjäril. Trender i antal mellan 2010 och 2023 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 90 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 32 arter jämfört med 2010, 21 arter ökade, 12 arter var stabila, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer, har räknats fram för 1) de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar, 2) de tjugo vanligaste fjärilsarterna, 3) fjärilar i jordbruksmiljöer, samt 4) fjärilar i skogsmarker. Miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar och miljöindikatorn för fjärilar i jordbruksmiljöer minskar båda måttligt men signifikant under perioden. Trenden för miljöindikatorn för de 20 vanligaste dagfjärilarna är stabil medan miljöindikatorn för skogsfjärilar ökar måttligt och signifikant under perioden 2010–2023.
|
|
| 31. |
|
|
| 32. |
|
|
| 33. |
- Ram, Dafne, et al.
(författare)
-
Farmland birds on forest clear-cuts : Liked by some, avoided by others
- 2023
-
Ingår i: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 0378-1127. ; 529
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Many bird species typical to farmland have declined in numbers in recent decades. Some farmland bird species occur outside farmland in other open man-made habitats, such as forest clear-cuts. Given that in Sweden the total area of clear-cuts (5–6 %) almost equals that of farmland (8 %), clear-cuts have the potential to be an important habitat for some farmland birds. We investigated how bird community composition and species abundance on Swedish clear-cuts varied with geographical region, clear-cut characteristics and the surrounding landscape, with special focus on farmland species. Based on short visits in 2017–2019, we surveyed the occurrence of birds on 300 representative clear-cuts in Sweden, including six regions and 1300 km of latitude. We counted 1170 birds of 66 different species, including 10 out of 15 bird species in existing farmland bird indicators. Both bird community composition and species abundance varied with clear-cut size, age, vegetation height, region and proportion of nearby farmland, depending on species’ ecology. All six farmland species being proportionally common on clear-cuts are, when in farmland, dependent on residual habitats such as pastures and field borders with bushes and trees. In contrast, a third of the dedicated farmland species were scarce in clear-cuts, probably avoiding them because of predator-related avoidance of forest edges and/or a lack of suitable nest sites or food resources. To determine the full importance of forest clear-cuts for farmland species, and potentially make them more favourable for farmland birds, more studies are needed on the reproductive success on clear-cuts and which site features make them suitable habitat. This study did not determine the consequences of clear-cuts for forest birds across the forest cycle, consequences which needs to be balanced against any gains for farmland birds.
|
|
| 34. |
- Ram, Dafne, et al.
(författare)
-
Forest clear-cuts as habitat for farmland birds and butterflies
- 2020
-
Ingår i: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 0378-1127. ; 473
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- The intensification of agriculture has resulted in more homogeneous landscapes and declines of many species associated with farmland or other semi-natural open habitats. In parallel, forestry has also intensified causing declines in many species associated with old-growth forests. While intensive forestry negatively affects forest species, it inadvertently creates new habitats such as clear-cuts, which attracts some farmland species. To understand the potential of clear-cuts as alternative habitat for farmland species, we need to know what makes clear-cuts attractive and whether they are suitable for reproduction and survival. We reviewed literature on the occurrence of farmland birds and butterflies in forest clear-cuts and synthesise the current knowledge on factors and characteristics affecting their occurrence. Many farmland birds and butterflies do indeed use clear-cuts, and have been found in clear-cuts up to ten years after felling. Clear-cut characteristics of importance include age, size, retention structures, land-use history and landscape composition. However, direct measures of resource abundance such as food and hostplants are often lacking. In addition to the potential benefit of individual clear-cuts, the total clear-cut area in forested regions is often large. Together with the fact that clear-cuts may be occupied by farmland species for several years, the potential of clear-cuts as alternative habitat for farmland biodiversity is substantial. Clear-cuts with a history as meadows, the presence of species of conservation importance, or shorter distance to farmland could for example be motivations for focusing conservation efforts on farmland species instead of forest species. Gaining more knowledge on how farmland species use clear-cuts, and what characteristics they depend on, could help inform management guidelines. We are no advocates for forest clear-cuts, but given their ubiquity in forested landscapes, the potential of clear-cuts as alternative habitats for species suffering from loss of suitable farmland habitats is worth serious attention from a conservation perspective.
|
|
| 35. |
- Reverté, Sara, et al.
(författare)
-
National records of 3000 European bee and hoverfly species : A contribution to pollinator conservation
- 2023
-
Ingår i: Insect Conservation and Diversity. - 1752-458X. ; 16:6, s. 758-775
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Pollinators play a crucial role in ecosystems globally, ensuring the seed production of most flowering plants. They are threatened by global changes and knowledge of their distribution at the national and continental levels is needed to implement efficient conservation actions, but this knowledge is still fragmented and/or difficult to access. As a step forward, we provide an updated list of around 3000 European bee and hoverfly species, reflecting their current distributional status at the national level (in the form of present, absent, regionally extinct, possibly extinct or non-native). This work was attainable by incorporating both published and unpublished data, as well as knowledge from a large set of taxonomists and ecologists in both groups. After providing the first National species lists for bees and hoverflies for many countries, we examine the current distributional patterns of these species and designate the countries with highest levels of species richness. We also show that many species are recorded in a single European country, highlighting the importance of articulating European and national conservation strategies. Finally, we discuss how the data provided here can be combined with future trait and Red List data to implement research that will further advance pollinator conservation.
|
|
| 36. |
- Roger, Fabian, et al.
(författare)
-
Airborne environmental DNA metabarcoding for the monitoring of terrestrial insects—A proof of concept from the field
- 2022
-
Ingår i: Environmental DNA. - : Wiley. - 2637-4943. ; 4:4, s. 790-807
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Biodiversity is in decline due to human-induced pressures on ecosystems around the world. To be able to counteract this alarming trend, it is paramount to closely monitor biodiversity at global scales. Because this is practically impossible with traditional methods, the last decade has seen a strong push for new solutions. In aquatic ecosystems, the monitoring of species from environmental DNA (eDNA) has emerged as one of the most powerful tools at our disposal, but in terrestrial ecosystems, the power of eDNA for monitoring has so far been hampered by the local scale of the samples. In this study, we report the successful detection of insects from airborne eDNA from samples taken in the field. We compare our results to two traditional insect monitoring methods (1) light traps for moth monitoring and (2) transect walks for the monitoring of butterflies and wild bees. Airborne eDNA metabarcoding revealed DNA from six classes of arthropods, and twelve order of insects—including representatives from the four largest orders: Diptera (flies), Lepidoptera (butterflies and moths), Coleoptera (beetles), and Hymenoptera (bees, wasps, and ants). We did not detect all species observed using traditional methods and suggest further directions for the development of airborne eDNA metabarcoding. We also recovered DNA from nine species of vertebrates, including frogs, birds, and mammals as well as from 12 other phyla. Airborne eDNA has the potential to become a powerful tool for terrestrial biodiversity monitoring, with many impactful applications including the monitoring of pests, invasive, or endangered species and disease vectors.
|
|
| 37. |
|
|
| 38. |
- Stjernman, Martin, et al.
(författare)
-
Biologisk mångfald och betydelsen av skyddade områden : Utvärdering och indikatorer i ett landskapsperspektiv
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Trots att ytan av formellt skyddade områden ökar så minskar den biologiska mångfalden i Sverige. För att naturvården i Sverige ska bli effektivare krävs det ökad kunskap om varför områdesskyddet inte räcker till för att bevara den biologiska mångfalden. En effektiv naturvård kräver kunskap om vilken effekt områdesskydd har på den biologiska mångfalden. Eftersom biologisk mångfald påverkas av ekologiska processer på skalor som kan vara större än enskilda reservat, tar vi i denna rapport upp hur skyddade områden bör följas upp i ett landskapsperspektiv. Ett sådant perspektiv behandlar var skyddade områden placeras i landskapet och hur landskapet runt skyddade områden hanteras för att bevara mångfalden. Som grund för detta beskriver vi hur uppföljningen av områdesskydd i Sverige bedrivs idag, vilka aspekter som bör vägas in när man utvärderar områdesskydd, och indikatorer som idag används för att följa upp områdesskydd. Utifrån detta ger vi ett antal rekommendationer om framtida uppföljningar. Vi beskriver relevanta ekologiska teorier för hur organismers rörelser inom generationer (dagliga eller säsongsmässiga rörelser) och mellan generationer (spridning) innebär att både risken för utrotning och lokala populationsstorlekar beror av det omgivande landskapets karaktär. I vissa fall leder dessa processer till tidsfördröjda effekter, vilket gör att det inte räcker att följa den biologiska mångfalden som sådan, utan även hur landskapets struktur utvecklas, för att hinna reagera på förändringar i tid. Relevanta ekologiska teorier kan användas för att förstå hur landskapets komposition (mängd habitat) och dess konfiguration (hur habitat är fördelat) påverkar organismer i ett skyddat område, men detta kräver ökade kunskaper om hur organismer utnyttjar resurser över olika skalor och sprider sig mellan delpopulationer. En systematisk kunskapssammanställning visar att ekologiska processer på landskapsskalor påverkar populationer i skyddade områden, men att det empiriska underlaget är svagt och inte tillåter analyser av vilka ekologiska processer som har störst betydelse på landskapsnivå. Även vad gäller naturliga störningar behövs ett landskapsperspektiv. Eftersom regelbundna störningar kan vara svåra att säkerställa i tillräcklig omfattning i enskilda reservat krävs ett fokus på att säkerställa förekomst av störningar i hela landskap. Även här är det empiriska underlaget svagt. I en internationell utblick går vi igenom vilka indikatorer som kan användas för att följa upp biologisk mångfald, baserat på inventeringar, habitatkaraktärisering och expertbedömningar. Vi gör också en genomgång av uppföljning och övervakning av biologisk mångfald i Sverige idag, både generellt och med avseende på skyddade områden. Det nuvarande systemet med uppföljning av typiska arter skulle kunna utvecklas till ett indikatorsystem, genom att arter grupperas efter olika habitatkrav och rörlighet, för att fungera som indikatorer eller informera modellbaserade indikatorer. Den nuvarande hanteringen av data försvårar dock utnyttjandet av data för uppföljning. Vi beskriver hur data kan informera indikatorer som sedan kan användas för att informera beslut. Genom att kombinera befintliga generella övervakningsprogram, specifika inventeringar och fjärranalys, kan både specifika och generella bevarandemål följas upp genom statistisk analys och processbaserad modellering. Vi sätter indikatorer i ett utvärderingssammanhang genom att utgå ifrån Förändringsteori (Theory of Change) vilken bildar grunden för ett ramverk för utvärdering av skyddade områden kallat PAME (Protected Area Management Effectiveness). Där används en process för programutvärdering som utifrån definierade mål och medel (i det här fallet bevarande av biologisk mångfald genom områdesskydd), beskriver vägen från åtgärd till resultat i flera steg i en så kallad effektkedja. En slutsats av detta perspektiv är att dagens utvärderingar oftast saknar en kontrafaktisk analys, det vill säga en jämförelse mellan vad som hänt med och utan skydd, vilket försvårar slutsatser om områdesskyddets betydelse. Möjligheten att göra sådana analyser försvåras också av att data inte systematiskt samlas in både i och utanför skyddade områden, vilket gör det svårt att jämföra vad som händer i skyddade och icke-skyddade områden som kan skilja sig på andra sätt än i skyddet som sådant. Utifrån våra analyser drar vi slutsatsen att dagens uppföljningar behöver bli bättre på att fånga effekten av områdesskydd som sådant och att utvärderingar av områdesskydd ofta saknar ett landskapsperspektiv. Vi menar dock att en kombination av stärkt datainsamling, bättre utnyttjande av fjärranalys, samt strukturerad uppföljning och analys med dessa data enligt Förändringsteori, utgör en bra grund för vetenskapligt grundade utvärderingar av skyddets verkliga betydelse för biologisk mångfald. Vi rekommenderar att sådana analyser är kontrafaktiska och fokuserar både på specifika och allmänna värden för biologisk mångfald. Detta kräver förstärkt insamling och nyttjande av data, både från skyddade och icke-skyddade områden. Analyser bör använda sig av ett explicit landskapsperspektiv, vilket kommer att kräva att en bred palett av metoder används, anpassad till kunskapen om enskilda organismer och deras sätt att använda landskap. Det är lämpligt att anta en strategi för hantering av varierande kunskapsunderlag inom vilken val av metod för att svara på en utvärderingsfråga kan anpassas till den kombination av information som är tillgänglig vid utvärderingstillfället. En uttrycklig hantering av osäkerhet kombinerad med försiktighetsprinciper, säkerställer att brist på kunskap inte leder till beslut som äventyrar den biologiska mångfalden.
|
|
| 39. |
- Sunde, Johanna, et al.
(författare)
-
Century-long butterfly range expansions in northern Europe depend on climate, land use and species traits
- 2023
-
Ingår i: Communications Biology. - : Nature Publishing Group. - 2399-3642. ; 6:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Climate change is an important driver of range shifts and community composition changes. Still, little is known about how the responses are influenced by the combination of land use, species interactions and species traits. We integrate climate and distributional data for 131 butterfly species in Sweden and Finland and show that cumulative species richness has increased with increasing temperature over the past 120 years. Average provincial species richness increased by 64% (range 15-229%), from 46 to 70. The rate and direction of range expansions have not matched the temperature changes, in part because colonisations have been modified by other climatic variables, land use and vary according to species characteristics representing ecological generalisation and species interactions. Results emphasise the role of a broad ecological filtering, whereby a mismatch between environmental conditions and species preferences limit the ability to disperse and establish populations in emerging climates and novel areas, with potentially widespread implications for ecosystem functioning. Century-long data on climate and butterfly distribution show that species richness has increased with increasing temperature, and that the rate and direction of range expansions are influenced by land use, species interactions and species traits.
|
|
| 40. |
- Svensson, Mikael, et al.
(författare)
-
Utarmning och utdöende – tillståndet för rödlistade dagfjärilar och bastardsvärmare
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under de senaste 150 åren har det svenska landskapet genomgått mycket stora förändringar. Det har lett till förlust av livsmiljöer för många arter och har haft långtgående konsekvenser för vår inhemska fauna och flora. Många arter har minskat dramatiskt och i vissa fall helt försvunnit.När en art väl har börjat minska finns det många faktorer som kan förstärka den negativa trenden. En individrik population kan minska med tiotals, ja kanske hundratals eller tusentals, individer utan att vi märker någon större förändring. Och utan att det har någon större effekt på artens status. Men, ju mindre populationen är desto större genomslag får förlusten av enskilda individer.I takt med att tillgången på lämpliga livsmiljöer minskar ökar risken för att enskilda populationer isoleras och att spridningen mellan lokaler upphör. Klimatförändringar och ökad frekvens av extremväder kan bli ytterligare påfrestning för arter med små populationer och begränsad utbredning.Två artgrupper som drabbats hårt av ett alltmer storskaligt och intensifierat jord- och skogsbruk är dagfjärilar och bastardsvärmare. Av de 117 arter som är bofasta i Sverige är en tredjedel (39 arter) rödlistade och av dessa bedöms 18 arter som hotade. Merparten av arterna är rödlistade på grund av pågående minskning. Tillbakagången av dagfjärilar och bastardsvärmare har accelererat under de senaste 70 åren och särskilt allvarligt är läget för de arter som är knutna till blomrika gräsmarker.Många av de rödlistade dagfjärils- och bastardsvärmar-arterna var vanliga − och i vissa fall mycket vanliga − i det äldre jordbrukslandskapet. Idag finns endast spillror kvar av det landskap som dominerade Sverige så sent som i mitten av 1900-talet, och utarmningen fortsätter. Ett antal arter har minskat så kraftigt att de försvunnit från delar av sina tidigare utbredningsområden och förekomsterna koncentreras nu till områden med särskilt gynnsamma förhållanden. Flera värmegynnade arter har i stort sett försvunnit från södra Sveriges inland och hittas numera endast längs kusterna.De senaste åren befaras två dagfjärilsarter – veronika-nätfjäril och kronärtsblåvinge – ha dött ut nationellt. Ytterligare några arter har minskat i så stor omfattning att de riskerar att försvinna från landet inom en snar framtid. I flera andra europeiska länder är läget betydligt sämre, till exempel har Storbritannien förlorat 4 dag-fjärilsarter, Danmark 13 och Nederländerna 15 arter.Dagfjärilar och bastardsvärmare har komplexa livscykler med olika behov i olika utvecklingsstadier (ägg, larv, puppa och fullbildad fjäril). För att en fjäril ska kunna fullgöra sin livscykel behöver den kunna tillgodose alla sina behov inom flygavstånd. Det räcker med att miljön förändras så att något av behoven inte längre kan uppfyllas för att en art ska försvinna från platsen. Många arter är beroende av rik tillgång på nektarresurser under sin tid som fullbildade och klarar sig därför inte i blomfattiga miljöer. I ett småskaligt och varierat landskap med en mångfald av miljöer är det lättare att tillfredsställa arternas alla behov under samtliga utvecklingsstadier än i dagens intensivt brukade och allt mer utarmade landskap.För att ha en chans att vända trenderna för de röd-listade arterna krävs omfattande insatser. Länsstyrelsernas arbete med riktade åtgärder inom åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper är ett viktigt verktyg i arbetet med att stoppa fortsatt tillbakagång. Men det är långt ifrån tillräckligt. Den riktigt stora utmaningen ligger i att styra om utvecklingen för att förhindra att fler arter hamnar på rödlistan eller dör ut från Sverige.
|
|
| 41. |
- Tälle, Malin, et al.
(författare)
-
Land sharing complements land sparing in the conservation of disturbance-dependent species
- 2023
-
Ingår i: Ambio. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 52:3, s. 571-584
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Alteration of natural disturbances in human-modified landscapes has resulted in many disturbance-dependent species becoming rare. Conservation of such species requires efforts to maintain or recreate disturbance regimes. We compared benefits of confining efforts to habitats in protected areas (a form of land sparing) versus integrating them with general management of production land (a form of land sharing), using two examples: fire in forests and grazing in semi-natural grasslands. We reviewed empirical studies from the temperate northern hemisphere assessing effects of disturbances in protected and non-protected areas, and compiled information from organisations governing and implementing disturbances in Sweden. We found advantages with protection of areas related to temporal continuity and quality of disturbances, but the spatial extent of disturbances is higher on production land. This suggests that an approach where land sparing is complemented with land sharing will be most effective for preservation of disturbance-dependent species in forests and semi-natural grasslands.
|
|
| 42. |
- Varpula, Reetta, et al.
(författare)
-
Early suppression policies protected pregnant women from COVID-19 in 2020 : A population-based surveillance from the Nordic countries
- 2024
-
Ingår i: Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica. - 0001-6349. ; 103:6, s. 1063-1072
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Introduction: The Coronavirus 2019 Disease (COVID-19) pandemic reached the Nordic countries in March 2020. Public health interventions to limit viral transmission varied across different countries both in timing and in magnitude. Interventions indicated by an Oxford Stringency Index ≥50 were implemented early (March 13–17, 2020) in Denmark, Finland, Norway and Iceland, and on March 26, 2020 in Sweden. The aim of the current study was to assess the incidence of COVID-19-related admissions of pregnant women in the Nordic countries in relation to the different national public health strategies during the first year of the pandemic. Material and methods: This is a meta-analysis of population-based cohort studies in the five Nordic countries with national or regional surveillance in the Nordic Obstetric Surveillance System (NOSS) collaboration: national data from Denmark, Finland, Iceland and Norway, and regional data covering 31% of births in Sweden. The source population consisted of women giving birth in the included areas March 1–December 31, 2020. Pregnant women with a positive SARS-CoV-2 PCR test ≤14 days before hospital admission were included, and admissions were stratified as either COVID-19-related or non-COVID (other obstetric healthcare). Information about public health policies was retrieved retrospectively. Results: In total, 392 382 maternities were considered. Of these, 600 women were diagnosed with SARS-CoV-2 infection and 137 (22.8%) were admitted for COVID-19 symptoms. The pooled incidence of COVID-19 admissions per 1000 maternities was 0.5 (95% confidence interval [CI] 0.2 to 1.2, I2 = 77.6, tau2 = 0.68, P = 0.0), ranging from no admissions in Iceland to 1.9 admissions in the Swedish regions. Interventions to restrict viral transmission were less stringent in Sweden than in the other Nordic countries. Conclusions: There was a clear variation in pregnant women's risk of COVID-19 admission across countries with similar healthcare systems but different public health interventions to limit viral transmission. The meta-analysis indicates that early suppression policies protected pregnant women from severe COVID-19 disease prior to the availability of individual protection with vaccines.
|
|
| 43. |
|
|
| 44. |
- Yu, Xiaowen, et al.
(författare)
-
Hydrogen Evolution Linked to Selective Oxidation of Glycerol over CoMoO4—A Theoretically Predicted Catalyst
- 2022
-
Ingår i: Advanced Energy Materials. - : Wiley. - 1614-6832 .- 1614-6840. ; 12:14
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Electrochemical valorization of biomass waste (e.g., glycerol) for production of value-added products (such as formic acid) in parallel with hydrogen production holds great potential for developing renewable and clean energy sources. Here, a synergistic effort between theoretical calculations at the atomic level and experiments to predict and validate a promising oxide catalyst for the glycerol oxidation reaction (GOR) are reported, providing a good example of designing novel, cost-effective, and highly efficient electrocatalysts for producing value-added products at the anode and high-purity hydrogen at the cathode. The predicted CoMoO4 catalyst is experimentally validated as a suitable catalyst for GOR and found to perform best among the investigated metal (Mn, Co, Ni) molybdate counterparts. The potential required to reach 10 mA cm−2 is 1.105 V at 60 °C in an electrolyte of 1.0 ᴍ KOH with 0.1 ᴍ glycerol, which is 314 mV lower than for oxygen evolution. The GOR reaction pathway and mechanism based on this CoMoO4 catalyst are revealed by high-performance liquid chromatography and in situ Raman analysis. The coupled quantitative analysis indicates that the CoMoO4 catalyst is highly active toward C—C cleavage, thus presenting a high selectivity (92%) and Faradaic efficiency (90%) for formate production.
|
|
