Miljöhumaniora. Ett forskningsfält tar form

• Litteraturvetaren som under dse senaste åren sysslat med ekokritik, historikern som skrivit miljöhistoria, eller varför inte idéhistorikern som studerat människans tankar om naturen, befinner sig plötsligt i ett nytt vetenskapligt landskap – miljöhumaniora, grön humaniora eller environmental humanities. Bakom satsningen på miljöhumaniora finns en uttalad idé om att samla, och därmed stärka, humanistisk forskning kring miljöfrågor under den ofta upprepade devisen “”miljöforskningen behöver humaniora”. I fokus för den här artikeln står forskningsfinansiärernas intresse av att definiera det nya fältet, snarare än forskardrivna förändring inom redan etablerade forskningsområden. Den här typen av omdefiniering innebär inte bara en nystart som på ett konstruktivt sätt försöker förbättra forskningsvillkoren utan också, vilket jag kommer att uppehålla mig vid, att etablerade forskningsområden som ekokritik och miljöhistoria, till och med humaniora i stort, omdefinieras i förhållande till nya syften och problemställningar.

Ämnesord

HUMANIORA  -- Annan humaniora (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Other Humanities (hsv//eng)

Nyckelord

Idéhistoria

nutidshistoria

miljöhumaniora

vetenskapsstudier

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

kap (ämneskategori)